Att bli en bättre ryttare..

… innebär att man måste ändra på vad och hur man gör saker. Det gäller ju i ärlighetens namn inte bara ridning utan allting du ämnar att förbättra din prestation inom innebär att man ändrar på vad och hur man gör saker.

Att ändra på sig är svårt. Eller, korrektion, att ändra på de yttre ändarna som är långt ifrån vår innersta kärna är ganska enkelt, ben, händer och huvud är alla lydiga och flyttbara saker. Problemet är väl att oavsett hur enkelt det är att ändra läget på dessa tingestar så är det lika enkelt för dem att ändra sig tillbaka. Det är därför man på lektioner både på nybörjarnivå och på proffsnivå och allt däremellan kan höra tränarna tjata om samma sak år efter år. Blicken, handen, skänkeln. Man kan som sagt var lätt flytta dem men de stannar sällan kvar där man lagt dem ;-).Easy come, easy gone brukar man väl säga 😉

Att ändra på det ändarna sitter fast i, bålen, är inte lika enkelt. I ärlighetens namn är det skitsvårt. Vi människor gillar inte när det är svårt och vår hjärna hatar att förändra sig. Det är hjärnan som bestämmer över vår hållning. Det innebär att man ofta ger upp att ens försöka förändra sin bål, sin innersta kärna eftersom både du och din hjärna ogillar det.

Om man ger upp och låter saker vara som de är så kommer problemet med att ändarna flyttar tillbaka sig att kvarstå. Det är nämligen vår innersta del, bålen, som påverkar ändarna.

De vanligaste exemplen på detta som de flesta känner till är de tappade stigbyglarna i nedsutten trav och händerna som åker upp eller ner eller vrider sig och hittar på alla möjliga saker.

Människans, eller rättare sagt hjärnans viktigaste uppgift är att hålla oss vid liv. När fara hotar så drar den ihop oss i fosterställning för att skydda vår sårbaraste del, buken med alla livsviktiga organ. Det innebär att knäna åker upp (tappade stigbyglar, check) och att vi lutar oss fram. Av ridläraren har vi därför fått höra STRÄCK på dig, ta bak axlarna. Så ur vårt fosterställningsläge så tvingar vi oss att räta upp oss. Problemet är då att knäna följer med upp. Men det har sadelmakare kommit på lösningen på. Det går därför knappast att hitta en sadel utan gigantiska knästöd som med våld håller våra knän på plats.

Tack vare ridlärarens tjat om blicken och sträck på dig och ta bak axlarna och en ”bra” sadel (en med stora knästöd) så ser det för den okunnige ut som att folk sitter ganska snyggt, att de rider bra. Och det hade kanske kunnat fungera om hästen vore en moped utan känslor. Problemet är väl att hästen inte är en moped utan en ytterst känslig varelse.

Hur tror ni hästen upplever vår fejkade snyggsits? Att vi sitter på honom med en hjärna som helst vill ha oss i en en livräddarställning medan ridläraren och sadeln får oss att se ut som att vi är helt avspända. Kan det kallas för dubbla budskap? Hur ska hästen tolka din sits? Ska han fly och lyda din hjärna eller ska han slappna av och lyda din spända kropp?

Det här är saker som alla borde ta sig en funderare på då och då. Det måste vara lätt för hästen att vara med oss. Hur kan du förenkla för honom. Inbilla dig inte att han inte märker när du ger honom dubbla budskap för det gör han. Han märker allt. Det innebär att han också svarar på allt. Så nästa gång din häst inte gör som han ska, kan du ändra på dig själv istället för att ”viffta lite med dina ändar” (ge hjälper på ridskolevis.)

Please follow and like us:

Hur ska man veta när en rörelse är rätt?

Något av det svåraste för de flesta ryttare är att lära sig känna. Vi känner olika mycket. Det verkar hänga ihop med hur känslig man är för smärta. men jag har inga bevis för det. Visste du att exakt samma smärta känns olika mycket på olika människor? Den som tycker att allt gör ont känner enligt mina teorier mer än den som inte får ont så lätt. Men hur vet man vad någon annan känner? Det vet man inte. Det är lite det som gör det svårt att träna ryttare. Jag tog från början för givet att alla känner som jag och undervisade därefter. Med åren blev jag dock klokare och mer medveten om att det är ganska få ryttare som känner exakt som mig. Och då blev det helt plötsligt svårt att undervisa 🙂

Gammal bild från Spanien med en underbar kompis

Oavsett vad och hur mycket man känner så är det viktigt att kunna veta vad man känner, att kunna specificera det och veta exakt hur man åtgärdar det man känner. Det dummaste man kan göra som ryttare är att försöka åtgärda alla fel man känner. Då blir man oftast bara frustrerad. Viktigt att vara medveten om att man oftast bara kan åtgärda ett enda fel per pass. Åtminstone om man inte vill ha samma fel kvar till nästa ridpass. Om man lagar ett litet fel permanent ett pass så försvinner det. Här på filmen nedan fokuserar vi på att lära ryttaren hur innerbak känns när man lyckas fånga upp det.

Det är dock endast ytterst små fel man kan ändra på ett pass. Det innebär att om man tänker i termer som takt, form och rakriktning så är man helt fel ute. Det är för stora saker att ändra permanent. Man kan dessutom inte ändra på både takt, form och rakriktning på samma pass. Eller jo, det finns det kanske någon som kan men vi vanliga dödliga kan det typ aldrig och denna bloggen riktar sig till helt vanliga dödliga människor, såna som du och jag.

Ju mer man lär sig känna ju mer medveten om de små felen blir man och först då har man chansen att permanent börja förändra din häst, att skola den. Här lär ryttaren sig känna takten i skritt.

När man lärt sig detta då kan man börja sätta ihop alla små detaljer till rörelser. När det gäller rörelser så tycker jag att det är lättast att lära elever dessa om jag först leder hästen genom rörelsen så att ryttaren bara kan sitta och slappna av, blunda och åka häst och känna hur det ska kännas. Det som gör det så svårt med rörelser är ju att det finns så få hästar som kan rörelserna automatiskt så det blir lite som att en blind leder en blind när en ryttare ska lära sig en ny rörelse på en häst som ska lära sig en ny rörelse. Här ser vi en ryttare få lära sig på min välutbildade skolhäst hur det känns när hästen ”går på en liten volt med bakbenen och på en stor volt med frambenen”.

Jag lägger stor vikt vid att lära främst mina instruktörer men även eleverna hur man grundligt jobbar hästen vid hand.  En annan sak som är otroligt viktigt för en instruktör att kunna är den svåra konsten att kunna SE. Där lägger jag år av träning på instruktörerna och jag vågar nog påstå att de är ganska så unika i den kunskapen. Hur ser det ut en är en häst börjar använda sina bakben korrekt? Hur känns det för ryttaren? Här är en bra film för dig som vill lära dig se. I bakgrunden kan ni höra en instruktör under upplärning, det är en väldigt viktig del i instruktörsutbildningen att gå bredvid.

Är du medveten om du känner mycket eller lite? Det svåra i den här frågeställningen är ju att man kan inte veta hur en annan känner, det är sjukt svårt att sätta sig in i. Generellt sett så känner de flesta ryttare för lite enligt min erfarenhet, alla ryttare mår bra av att lära sig känna mer. En viktigt varning vill jag dock utfärda. När man känner lite är ridning ganska enkelt…. När man lär sig känna massa saker så börjar ridning bli sjukt svårt 🙂

Please follow and like us:

Rapport från bakbenskursen

Jag har tidigare skrivit i bloggen om den fantastiskt vackra Sagohästen. De har på grund av graviditet efterföljande vård av liten människa haft liten träningspaus på några år där de bara tränat sporadiskt. Men nu är de på gång igen, denna gång med Bakbenskursen.

Jag värdesätter mina elevers personliga integritet vilket är anledningen till att jag sällan visar saker från våra onlinekurser här på bloggen men den här gången så var jag tvungen att be om tillåtelse att visa för det här är ju så galet intressant.

Jag har dock fått lite rapporter från dem genom åren. Den här är från Arbete vid Hand 1 som de gick 2017


Känner sån underbar känsla! ❤️Jag och min polle har tagit en paus i bakbenskursen pga graviditet och ist hoppat på första arbete vid hand. Så idag har vi gjort första lektionen och de va inte så lätt man kan tro med en häst som alltid har fokus på allt runtomkring och ständig är på sin vakt. Men detta är vad vi åstadkom 😃 en trött häst som inte kunde sluta gäspa, massa benkli och orkade inte gå ett steg till. Sen tog vi av tränset och ”sov” ihop. Känns som de är första gången nånsin han helt lägger sin trygghet i mina händer, han lyfte inte ens på huvudet när en helikopter flög ganska lågt precis över oss. Önskar att jag smygit in dessa kurser mellan ridkurserna lite tidigare men bättre sent än aldrig! 😍

Den här är från 2019


Hur man får min häst från 100 till 0 på en min, arbete vid hand är svaret 😄
Hoppade upp, red iväg och insåg att jag kmr inte bli långvarig på hans rygg (helt sjövild!)🙈 så bara att hoppa av och påbörja en övning från arbete vid hand och på mindre en nån minut så gäspar och gäspar han och går att sitta upp på igen, som magi el att ge han en injektion med nått lugnande 😆

Idag fick jag en liten ridfilm från en lektion i Bakbenskursen. Mina elever skickar ofta små filmer när de känner sig fundersamma över en onlinelektion och det tycker jag är så himla roligt. Jag får ju sällan se mina elever och det är så svårt att svara på frågor utan att faktiskt kunna se. Filmer gör allt så mycket lättare, och roligare dessutom.

”Han är inte helt överförtjust i att ridas på detta underlag med pölar överallt och de märks men vilket fall som i denna övning så drar han ner tempot ordentligt och jag får nästan lägga på skänkeln ibland för att han inte ska stanna. Han släpper även bettet stundtals och jag vet inte riktigt om jag ska bry mig i detta och fortsätta med min övning att tänka ytter skänkel bakåt el om jag ska justera nått? Tkr han detta är jobbigt för att jag gör rätt el fel?”Mitt svar

Ditt problem innan har varit att han går fram för mycket eller hur? Nu har du det motsatta vilket i ert fall är fantastiskt trevligt. Du gör det bara på ytterbenet? Isåfall så får du som svar en böjning av hästen. När man böjer hästen så släpper den innertygeln men kommer mer fram till yttertygeln. Det kan i början endast ses som att ytterörat är liiite längre fram än innerörat. Jag ser att du spontant använder skänkeln för att dutta vilket är superbra, småduttande. Men , all drivning ska ske på utsidan. Så dutta med ytterskänkeln. Innerskänkeln ska mer bara hänga där. Att han knäpper av kan man bota med att lika duttande som du gör med innerskänkeln så gör du ett uppresande tygeltag där du lyfter bettet en aning uppåt (hög hand) och berättar var du vill ha hans huvud. När det är där så lägger du tilbaka handen. När en häst ligger tungt på sina bogar så är den tung i handen. När en häst lägger sjukt mycket vikt bakåt så släpper den vår hand eftersom den bär sig själv, den behöver inte längre något stödhjul så att säga. Du kan se hur oerhört mycket han vinklar sina bakben, blir nästan låg i bakdelen. Det ska vara så. När man rider i andra gångarter så får man moderera farten genom att släppa benen så mycket som det behövs. Man kan lägga till spettet från travkursen. Men ditt mål är nått. I ett ekipage så vill en alltid gå snabbt och den andra blir då bromsande. Om hästen går snabbt blir ryttaren automatiskt den bromsande. Ska man rida bakifrån så måste dock hästen vara den som bromsar för då kan ryttaren driva på ett sätt som inte direkt ger fart utan bara mer energi och power. Så det här är svinbra.

” Ja han är ingen häst man brukar behöva driva och mkt fokus gå åt att sänka tempot så detta är ovant för både mig och han. Därför blir jag lite osäker och handlingsförlamad. Här gör jag övningen bara på ytterskänkeln och då inte ens fullt ut för då stånkar han som en gris. Såå glad att vi är på rätt spår och att jag får feedback så jag vet hur jag ska tänka vidare i detta.
Han har gått från att alltid försöka komma undan jobb till att göra sitt bästa och kämpa med mig vilket är så kul!
Jag ser verkligen fram emot när vi kommit ännu längre i kurserna och se hur de artar sig, han är ju sååå känslig och ger respons på minsta hjälp så lyckas jag nu bara göra allt rätt så kommer han bli en helt fantastisk dressyrhäst tror jag.
Tusen tack för hjälpen”

Jag: Om du vill kontrollera böjningen så be någon filma er bakifrån. Alla snackar ju om att ställa hästen i nacken men jag föredrar böjning där bak. Man kommer vid korrekt böjning att se att svansen är ”ställd” i rörelseriktningen.

Det ska bli verkligt spännande att följa de här två 🙂

Det är aldrig för sent att börja sin resa mot att bli en riktigt bra ryttare. Har du kollat på våra onlinekurser? Alla lektioner är helt online vilket innebär att du kan gå dem när du vill, göra lektionerna när det passar dig och det bästa av allt är att du har kvar lektionerna så länge du vill.

Om du hellre föredrar att träna ”på riktigt” så har vi numera instruktörer lite varstans i vårt avlånga land. Du hittar dem här.

Please follow and like us:

Hur håller du om din häst?

Att hålla om sin häst är det mest grundläggande i ridning. Det är också något av det svåraste. Det finns olika tolkningar. Det kan se ut på många olika vis. Det här är det vanligaste sättet man ser ute i stallarna. Detta verkar dessutom vara en universalsignal som tydligen fungerar även som drivning, sidförande skänkel, böjande skänkel etc.

När man gör så här, dvs drar upp hälen för att ”komma åt” hästen så får man en massa oönskade bieffekter i sin sits. Jag kallar sitsen för knipsits. Är du intresserad av att läsa mer om sitsen och ryttarens ben så kolla på det här gamla inlägget.

Nåväl, jag skrev ju ovan att sitsen är lite som ett alltialloverktyg som funkar till typ allt. Eller, funkar och funkar, den används iallafall till det mesta. Det lägger stort ansvar på hästen som ska kunna tolka vad du vill just nu. De flesta hästar vet att om de gör fel så blir det obehagligt så därför brukar den smarta hästen vänta in fler signaler för att kunna göra rätt. Det är då vi blir irriterade och tycker att hästen är seg för hjälperna. Botas förvisso enkelt med en sporre.

Vi som är gamla i gamet vet att man aldrig någonsin sätter en sporre på en ryttare som använder sig av knipsitsen. Det verkar dock vara omodernt att tänka så för nu verkar sporrar vara något som ingår i den normala ridutrustningen. Så sporren förstärker hjälpen, som hästen förväntas förstå. Sporren gör dock inte att hästen förstår vad du vill, han stänger bara av känseln och inväntar fortfarande fler signaler för dig. Det löser alltså inte problemen som uppstår när man använder sig av ett universalverktyg.

Det verkar vara en bortglömd detalj idag, att hela din sits säger saker till din häst. Du behöver inte göra mer och mer för att få hästens uppmärksamhet, du behöver bara sluta använda universalverktyg och istället börja använda olika verktyg för olika saker. Om du använder en specifik hjälp till en specifik sak så kommer hästen att lyssna till väldigt små signaler, han kommer att börja känna när du TÄNKER på att göra en viss sak och typ förekomma dig och då kan man få upplevelsen att hästen läser dina tankar. Känslan är underbar.

Vi måste veta att kroppen ändrar sig kännbart för hästen redan när du börjar TÄNKA på att göra en viss hjälp. Den faktiska hjälpen förstärker bara tanken.

Hur kommer man hit? Tja, rent krasst så måste du först bli stilla i din sits. Alla rörelser du gör i sadeln talar till hästen, både de omedvetna sakerna och de medvetna. Flaxande skänklar, runtglidande i sadeln, juckande, hur du tittar, huruvida du belastar honom likadant på höger och vänster sida. Först måste du alltså SLUTA göra omedvetna hjälper, bli ”tyst”. Därefter kan du börja tala till din häst.

Att bli stilla i sadeln kräver muskler, det kräver låg tyngdpunkt och det kräver tid. Inget man gör på en kvart. När du blivit stilla, byggt upp ryttarmuskler och lugnt och avslappnat kan tillåta dina ben att bara hänga längs hästens sidor, då kan ridningen bli helt annorlunda. Tänk själv, ponera att du blivit helt liksidig så att dina ben hänger exakt likadant längs hästens sidor. Dina sittben belastar honom helt jämnt. Då behöver du inte lägga till hjälper för att t.ex. be hästen gå åt sidan, göra en sidvärts rörelse, du behöver inte tillföra tryck. Du kan helt enkelt bara öppna ”dörren” på ena sidan, dvs lyfta bort benet en aning från den sidan du vill åt och hästen kommer att göra det. Då blir ridning mycket roligare eftersom vi är människor med högt medvetande och därför egentligen i grunden ogillar att sparka på hästar. Det är mycket roligare att ”öppna dörrar” än att ”slå in dörrar” så att säga.

Så, hur håller du om din häst idag? Om din sadel vore gjord av mjuk lera, hur hade avtrycket av din rumpa och dina ben sett ut efter ett ridpass?

Logiska ryttrkurser, för dig som har tid att lära dig rida på riktigt

Please follow and like us:

Rid som om du vore en gitarr

Inlägget kan låta helkonstigt men det är en verklig tankeväckare.

”Liksom alla andra instrument, producerar gitarren ljud från vibrationer. Blåsinstrument vibrerar från luft som blåses genom dem, gitarrer vibrerar på grund av att man spelar på dens strängar. Strängarna överför vibrationer till instrumentets trä, vilket vibrerar som ljud.

Strängarna vibrerar i hela sin längd i en viss frekvens – vibrationsmönstret vilket skapar ljud. Ljudet som produceras av strängarna är inte tillräckligt högt för att höras bland andra instrument, så gitarrkroppen, en låda byggd av trä,förstärker ljudet. De tunna bitarna plockar upp vibrationer mycket enkelt, och lådformen gör att träet överför vibrationerna till luften inuti gitarren och skapar ljud. Den vibrerande luften tvingas sedan ut ur ett hål i överdelen av kroppen, och ljudet förstärks utanför gitarren.”
(http://www.danspela.com/Article/20190521/Hur-fungerar-en-gitarr.html)

Nåväl, om du är en gitarr så kan vi säga att det som kommer ut ur din mun är vibrationer som uppkommer av att du spelar på din kropp(använder din kropp).

Eftersom alla har olika röster och dessa röster kan låta olika vid olika tillfällen helt utan att röstägaren anstränger sig nämnvärt eller ens är medveten om att rösten förändras så kan vi anta att man borde kunna medvetet påverka ljuden/musiken man producerar.

Rösten kännetecknas i själva verket av två saker: röstljud och röstklang. Röstljudet bildas i strupen, när stämläpparna (stämbanden) sätter utandningsluften i rörelse: ju större svängningar, desto högre toner. I vilopositionen ligger stämläpparna längs kanten av luftstrupen, så att det är fri passage för andningsluften, men de kan aktiveras av muskler i strupen. Längden på stämläpparna har också betydelse för bildandet av rösten. De är vanligtvis längre hos män än hos kvinnor och barn, och därför har män normalt en djupare röst än vad kvinnor har. Röstklangen uppstår vid röstljudens vidare passage genom mun, näsa och bihålor. Här uppstår den resonans som ger rösten fyllighet. Vissa frekvenser, de så kallade formanterna, förstärks och bidrar till att ge rösten dess speciella klangfärg. Röstklangen har betydelse för att vi skall kunna uttala konsonanter och vokaler exakt, precis som läppar och tunga formar ljuden. Vid en förkylning eller en bihåleinflammation är det just röstklangen som påverkas, och det ger den karakteristiska platta klangfärg som de flesta känner igen som en täppt näsa. ” 
(https://illvet.se/manniskan/kroppen/hur-fungerar-var-rost , 20191101)

Det här är intressant av så många orsaker, det som står ovan. Män har en djupare röst än kvinnor och barn. Det måste vara fler än jag som märkt att killar lär sig rida mycket snabbare än kvinnor. Hästar som brukar vara hetsiga när de rids av kvinnor blir ofta lugnare av att ridas av män.

Nåväl, om du är en gitarr och dina stämband är gitarrens strängar. Hur kan du spela på dessa? Kan du få en djup röst? Hur vet du vilken röst du har?

Jag har under åren funderat så otroligt mycket på varför många hästar är helt olika med olika ryttare och varför en viss ryttares hästar alltid blir svårridna och hetsiga eller rentav ovilliga och okänsliga till/för ridning. Dels handlar det så klart om huruvida vi kan slappna av psykiskt på hästen, dvs om vi är rädda eller inte. En rädd ryttare blir oftast antingen aggressiv eller handlingsförlamad, rädslans vanliga ansikte utåt. Men hur kan vi påverka detta? Jag har funderat, studerat och grubblat mig gråhårig på detta. Frågorna är många men svaren är ännu fler? Hur vet man vilket som är det rätta?

Jag tror att det finns många svar och att alla svar är rätt för någon. Därför är det så sjukt svårt att lära ryttare detta. För hur vet man vilket svar som är det rätta för just dig? Därför tror jag inte att man kan sikta in sig på symptomlösning, dvs att jag ger dig en lektion, stämmer hela gitarren, och sen ska det bara fungera. Om man stämmer alla strängar med tanken att de ska stämma ihop med de andra och spela ljuv musik NU så går det åt skogen.

Varför? För det hjälper inte med stämda strängar om du inte kan spela instrumentet så att säga. Det här kan alla som haft ett barn som lärt sig spela fiol intyga 😉 Det välstämda instrumentet låter som om man plågar en katt. Det bränner i dina öron och du vill be ditt barn skaffa sig en annan, tyst hobby ;-).

Jag tror att man måste stämma hela instrumentet utan en enda tanke på att ljuv musik ska bildas. Det räcker inte att stämma en sträng eller sex, ljudet blir inte bättre ändå om inte eleven kan spela på strängarna. Jag tror att man måste stämma en sträng i taget, låta eleven lära sig spela på den enda strängen och sen gör man likadant med alla andra strängar, en i taget , tills hon behärskar alla strängarna individuellt. Man kan ibland sätta ihop alla strängarna och testa hur det låter, men inte döma ljudet så att säga. Någon gång så kommer eleven att kunna använda alla strängar och lyckas hitta en rytm som passar in med de andra. Då kan ljuv musik uppstå. Det är dock inget som sker på en kafferast utan det tar åratal.

Nåväl, tillbaka till ditt Gitarrjag. Ditt utsprungsläge. Hur låter du nu? När du är lugn och säger bra till din häst, eller när du är rädd och spontant ger ut ett ljud när hästen skvätter iväg. Är du lugnande (djup i tonen) eller är du uppiggande (ljus i tonen)?

Du kan faktiskt testa hur du vibrerar/låter. Sätt ihop handflatorna mot varandra och placera händerna framför ditt bröst som om du vore en Lucia. Placera tummar och handleder mot ditt bröstben. Prata eller sjung och känn hur ditt bröstben vibrerar under tiden. Om du har väldigt ljus ”tjejig” röst så känner man oftast ingenting (undantag finns alltid) utan man måste oftast ner i en djup ”manlig” röst för att känna vibrationerna.

Det lättaste sättet att lugna en häst är att ha en djup vibration. Det är dock väldigt svårt att ha en djup vibration om man är rädd eller arg och upprörd och andas högt uppe i bröstet. Då blir det mer falsettljud.

Man vill således skapa en djup vibration som är där även när du blir rädd, upprörd och arg. Något som är konstant. Det är lite det jag menar med att stämma hela gitarren. Att lära sig ha en djup röst på kommando är enkelt, det är bara att stämma en sträng. Men att ha tillgång till sin djupa röst alltid, oavsett stämningsläge, det är en sak som kräver att du stämmer hela din gitarr (kropp) OCH lär dig spela på denna.

Jag tror jag är något på spåren. Jag fortsätter mina studier och hoppas att jag redan till i December ska ha en färdig kurs för dig som vill börja stämma dig med fokus på din röst och andning. Ni vet säkert att ridlärare i alla tider tjatat om att du ska andas. Men det har sällan hjälpt, eftersom det bara hjälper då du är lugn och det är i ärlighetens namn när du INTE är lugn som du behöver din andning. Jag kommer att uppdatera bloggen när jag är klar.

Tills dess så kan du titta på våra redan existerande kurser som alla innehåller verktyg för att ”stämma din gitarr och att börja spela på den” med målet att kunna behärska hela instrumentet om några år eller så 🙂 Dvs för dig som vill ta dig tiden att lära dig rida på riktigt..

Please follow and like us:

Reflektion på att hålla sinnet rent

Bjuder på en reflektion på blogginlägget om att hålla sinnet rent. Jag älskar när ni reflekterar det jag skriver, det hjälper mig och inspirerar mig att tänka ännu mer. Jag är just nu inne i ett tänkande om det djupa i vår tillvaro, det man inte direkt kan ta på. Tack alla ni som reflekterar, ni är bäst, jag ska bli bättre på att dela era reflektioner.

”Jeg praktiserte å holde sinnet rent, eller kanskje mest å ha fokus på oppgaven, ikke alle irritasjonsmoment og svårigheter.
Gikk i front av en liten hesteflokk på 12-15 stk, som har laget svårigheter i grannbygden.
Mørkt.
Hur fasan tar man hem en flokk hester ca 8-9 km?
Kjøre med bil framfor, og hive ut godsaker?
Funkade dårlig i mørket..
Inn alle sideveier.
Denne rampegjengen har forårsaket mye vansker gjennom sommeren, så jeg var irritert i utgangspunktet.
Det ble ikke bedre av at jeg har flyttet hingster i hele dag, fordi de har hatt for lite beite.
Bekymringer..
Steinar som måtte avbryte arbeidet med MIN varmestuga ved ridbanen🙄pga telefon om denne rampegjengen.
Ok, etter en del strul, bestemde jeg meg for å ta lederskap over hele flokken.
Jeg gikk jamnsides til jeg hadde passert alle, la til side all frustrasjon, vrede, bekymringer og motløshet.
JEG er leder, jeg går HER, dere følger, det er min ENESTE tanke.
Ikke tenk at det er langt, ikke tenk på rødvinsglasset ditt🤣, ikke at du har fortjent å hvile istedet for å traske her i for store gummistøvler, tenk rett fram, ikke på sideveiene..Ingen tvekan😎
Rens huvudet for alt du egentlig er forbanna på🤭
Det funkade🤩
Og hvilken lykkekjänsla då ledarstoet i just den ger flokken gikk ved min side, og jeg klødde henne på manke og hals🥰
Om jeg hadde fortsatt å fokusere på ”alt annat”, hadde nada fungert. ”

Please follow and like us:

Lägger du ditt fokus rätt?

Vissa av våra kroppsdelar får extra mycket fokus. Oftast är det de kroppsdelarna som gör ont eller de som vi anser gör fel. Vad tror ni händer när vi gör så? Kommer vi att utvecklas ur det?

Vissa av våra kroppsdelar får aldrig något fokus. Oftast är det de kroppsdelarna som aldrig gör ont och som vi inte märker några funktionsproblem ifrån. Kommer vi att utvecklas av detta?

Lek med tanken om att felen du gör, smärtan du känner beror på att andra kroppsdelar gör för lite? Kanske så lite att de inte ens uppmärksammas av vårt nervsystem? Känns de inte så finns de inte verkar vår kära hjärna lura oss att tänka. Smärta uppstår oftast när en kroppsdel tvingas göra för mycket, dvs göra andra kroppsdelars jobb.

När vi i någon kroppsmedvetenhetssituation lär oss att scanna av vår kropp så far ofta vårt sinne snabbt förbi dessa kroppsdelar eftersom de inte finns.

Jag tror att en av de största ahaupplevelserna mina elever får är när de börjar hitta sina kroppsdelar och inser att det inte är någon hemma där. Då blir det ett problem som upptar stor del av deras ridning. Då är upptäckten av ondo.

Om vi istället ignorerar problemen vi märker och ställer in oss på att ta kontakt med precis hela vår kropp, väcka ouppmärksammade kroppsdelar till liv så brukar vi vara något på spåren. Då kan vi börja vår resa till funktionalitet. Vår resa till att bli en fantastisk ryttare. Har du börjat din resa än? Eller letar du fortfarande fel och försöker laga dessa? Det är en sak som jag lärt mig väl, den hårda vägen och det är att där felen märks sitter inte problemet utan symptomet på problemet.

Helheten är allt. Små problem är inte viktiga utan tyder oftast bara på en obalans i resten av kroppen. Viktigast är att fokusera på att göra nytt, upptäcka nya kroppsdelar och dess funktioner, aldrig fastna på felen.

Logiska ryttarkurser

Please follow and like us:

Hjärnan utvecklar de egenskaperna vi tränar den att ha

Jag har i många, många år jobbat med ryttarens sits. Jag har genom empiriska undersökningar förkastat och tagit fram nya sätt att jobba med ryttarens sits. De ryttare som haft lätt för att ändra på sin sits har inte sporrat mig att utveckla nya metoder eftersom ungefär alla övningar fungerar bra för dem. De ryttarna som däremot INTE haft lätt att ändra på sin sits har hjälpt mig otroligt mycket. Jag har fått vända och vrida på mina kunskaper. I ärlighetens namn har jag grubblat mig typ galen i många, många år på varför vissa elever inte verkar mottagliga i sin kropp trots att de är ytterst ambitiösa och kämpar allt de kan.

Jag tänker att många av dessa elever redan innan jag träffade dem haft svårt för att lära sig kontrollera sin kropp och om man har svårt för något så är det väldigt lätt hänt att man tappar sitt självförtroende och intalar sig själv att man inte kan, att man inte duger. Då är det vanligt att man testar nya saker, prövar nya metoder, hoppar runt och blir det som jag kallar för russinplockare vilket i princip innebär att man tar lite saker här och lite saker där och så jobbar man enligt ett hopkok av saker. Oftast väljer man de saker som fungerar bra för en, det som är enkelt.

Saker som man redan kan är enkla och känns bra, triggar hjärnans belöningssystem. Då höjs självförtroendet och man mår bra. Men frågan är ju då om man egentligen tränat sig själv på djupet då? Om man undviker det som är svårt och bara kör på det som är lätt så bygger man upp ett bra självförtroende.Det kan ju tyckas bra. Och effektivt.

Det kan förmodligen fungera bra i alla sporter som inte involverar närkontakt med en annan individ. Men i ridning så har man en direktkontakt med en annan individ, en ytterst känslig sådan som gör allt du tänker, som härmar alla dina muskler. Dina låsningar blir hästens låsningar, dina tankar blir som regler för hästen eftersom han som det flockdjur han är, för sin överlevnads skull är är helt beroende av att läsa av sin omgivning, speciellt de som varnar för faror. När hästen känner en fara så vill han fly.

Problemet med ridning och hästhantering är att hästen inte tillåts fly. Vi håller på olika vis fast honom, man kan köra den hårda metoden med skarpa bett och hårda nosgrimmor eller den mjuka metoden med mutor för att få hästen att inte fly. Men faktum kvarstår, vi hindrar honom från att göra det som vår hjärna signalerar åt honom att göra, fly.

Om någon varelse, människa eller djur, ”tvingas” stanna kvar i en situation vi vill fly ifrån så låser denna varelse sitt sinne, det känner vi ryttare som att han blir olydig för hjälperna, lat eller trög. Vi kan försöka komma runt problemet med att öka kraftfodret för mer motor, eller sätta på en extra gaspedal i form av sporrar eller så kan vi försöka muta oss ifrån problemet. Men problemets grund kvarstår ändå. Allt ovan är symptomlösningar.

Detta har varit föremål för mina tankar i åratal. Jag har nu ägnat 1,5 år av studier om detta. Dels inom medicinen för att förstå det fysiska, dels inom psykiatrin för att förstå det psykiska. Det senaste jag hoppat på är en Instruktörsutbildning i Mediyoga vilken på ett fantastiskt sätt knyter ihop det fysiska med det psykiska. Jag tror jag förstår det det nu, nästan. Eller så är jag på väg att förstå det. Tror jag 😉 Det är så otroligt komplext, nästan ogreppbart faktiskt.

Men jag tror att vårt moderna samhälle faktiskt förstör vår förmåga att utveckla vår hjärna. Tänk dig förr i tiden. Du hörde av någon om något intressant. Du tänkte att du ville ta reda på mer om detta så du sparade några nyckelord i din hjärna för att sen när du hade en ledig stund ta dig iväg till ett bibliotek och läsa mer om det hela. Kanske fick du i någon bok reda på att det fanns en bra film. Du skrev ett brev till de som säljer filmen och beställde en film. En vecka senare landar denna i din brevlåda. Du ser hela den två timmar långa filmen. Många gånger ser du den. Insuper all kunskap du kan få. Du får en ny tanke. Sparar tanken, går till biblioteket fem dagar senare och letar efter mer kunskap om denna tanke.

Samma situation idag. Du hör något intressant. Tar upp mobilen från fickan, googlar om det. Läser lite. Blir länkad till en film på Youtube som är hela 4 minuter lång. Du ser halva eftersom det kom upp en ny grej som du var tvungen att googla på. Du kommer till en Instagramsida, du klickar i följa. Du ser att de har massa korta s.k storys som du med stort intresse följer. Storysarna är typ 10 eller är det 15? sekunder långa. Nu är du nöjd. Dessa 15 sekunder känns hanterbara att titta på. Det är enkelt. Du lär dig massor. Hjärnans belöningsystem triggas igång, vilket gör så att du känner dig duktig. Du börjar följa fler människor på samma ämne och kan nu dagligen avnjuta små, goda russin i form av korta storys utan att direkt anstränga din hjärna.

Förstår ni var jag vill komma? Ser ni vad jag menar? Jag tror att vi alla måste motarbeta detta fördummande av den mänskliga rasen. Vi måste sluta leta enkla saker. Vi måste engagera oss i svåra saker. Detta är anledningen till att jag inte ger er Storys utan bara helveteslånga svårlästa och urtrista blogginlägg. Det är mitt lilla bidrag till er ryttare. Varför? För att jag tror att om man vill bli en bra ryttare så måste man träna sin hjärna i det oändliga. Det spelar egentligen ingen roll hur man tränar den, men jag tror att det måste vara jobbigt, tidskrävande och frustrerande och inte innehålla några jäkla russin 😉

Jag fortsätter därför att erbjuda alla ryttare mina oändligt tidskrävande kurser som är svåra, frustrerande och utan russin. Mina fantastiska logiska instruktörer som jag utbildat i samma anda kommer även de att fortsätta erbjuda russinfri ridlektioner.Vi vägrar modernisera oss 🙂

Please follow and like us:

En ryttare bör vara proffs på krishantering

Ridning, eller hästhantering i största allmänhet går ut på att med minsta möjliga ansträngning och kraft förmå en halvt tons varelse med stor benägenhet för flykt att samarbeta.

Just den här flyktbenägenheten är det som gör hästhantering och ridning svårt. Rent tekniskt sett så är det egentligen inte svårt att hantera och rida en häst en häst, OM man som människa är bra på krishantering.

Om man INTE är bra på krishantering så kommer man att trigga ett flyktbegär hos hästen. I det vilda så vore allt frid och fröjd, något är farligt, vilket någon i flocken signalerar och hästen(arna) flyr bort från det farliga och kan återigen käka sitt gräs och klia varandra.

Vi människor har dock en grej som hästar tycker är lite besvärligt. Det är det där med att många av oss signalerar fara nästan alltid, dvs signalerar åt hästen att fly. Vi låter dock inte hästen fly utan vi håller kvar den, tvingar den att göra saker. Det är enligt hästen helt galet att INTE fly från en fara. Att vara tvungen att stanna kvar under eller bredvid en ryttare som signalerar FARA-SPRING FÖR LIVET!!! är typ tvärtemot alla instinkter hästen har.

Han kommer då att placera oss i kategorin ”totalt olämplig färdledare” och göra sitt bästa från att fly från oss. Vi människor har dock en benägenhet att hindra detta flyende på olika vis, nosgrimmor, skarpare bett, inhägnat område etc. När vi hindrar hästen att fly från faran vår hjärna signalerar åt honom så stannar han kvar, blir då fast i en inre stress som liksom låser hans kropp, gör honom trög, svårflyttad. Detta är ju dock inget som inte kan åtgärdas med en sporre eller två 😉 och en evighetslång session av bankande hälar på känsliga revben. Det blir liksom inget vackert samarbete av det hela.

Om en ryttare däremot är bra på krishantering, dvs signalerar fara om det verkligen är en fara och ser till att förflytta sig och hästen därifrån till tryggt område, och där signalera ”faran är över” så känner inte hästen behovet att fly ifrån ryttaren. Han kommer att anse att ryttaren är en klok och förståndig typ som man kan lita på. Denna ryttare får ingen avstängd häst som jobbar emot henne utan hon får en häst som lätt och ledigt samarbetar utan hårda hjälper.

Men vad är då krishantering kanske du undrar? Det är hur vi reagerar på en kris. Till exempel om vi rider i skogen och en gren knäcks inne i skogen så att det låter som ett gevärsskott så kan vi rycka till och hålla andan en stund vilket är ett helt naturligt beteende. Ju fortare ryttaren kan komma ner i varv och börja andas, ju fortare är krisen över och detta signaleras till hästen som då också anser att krisen är över. Denna ryttare har en snabb krishantering. I ett annat scenario, när ryttaren inte är bra på krishantering så kan följande istället inträffa.

*Chock– Utlöses av händelsen och skärmar av personen från den skrämmande upplevelsen. Utåt sett kan personen verka normal men inuti råder kaos.

*Reaktion– Personen inser vad som hänt och reagerar, ofta starkt. Det är ungefär här som hästen flyr för livet.

*Berabetning-Det är här man inser vad som hänt och detta scenario kör man ofta på repeat ett par tusen gånger eller så eftersom människan är en ältande varelse.

*Nyorientering-Man har nu kommit över det värsta, man har lugnat ner sig, slickat sina sår och försöker sig på saken igen.

En trygg människa hamnar egentligen aldrig i en kris för att en gren i skogen knäckts, men jag kallar det så för att göra det lättförståeligt. Man kan säga att krishantering kan ses som en sån här cirkel.

Ju snabbare man tar sig runt cirkeln ju snabbare kan man börja om och fortsätta på vägen. Typ så här.

Om man däremot inte löser sin kris, kommer ur den, dvs om man fastnar i chockfasen, och därmed signalerar fara för hästen som ju så klart vill fly då så kommer hästen att hitta fler saker att reagera på eftersom du ju med hela ditt jag signalerar att det är farligt. Han kommer då kanske att hoppa åt sidan, försöka fly, för att ett löv ramlar från ett träd, för att vägen ändrar färg etc. Du kommer då att lockas att tro på att hästen är rädd och då kommer du att leta faror att undvika vilket gör att hästen letar faror att undvika vilket gör att du letar faror att undvika…Ja, ni förstår, det blir inte bara som den berömda onda cirkeln utan det blir som en massa cirklar, dvs obearbetade kriser. Man kommer aldrig vidare.

Ni ser att i början så gör en kris, cirkel, in i en annan, sen går en cirkel in i två cirklar och sen går en cirkel in i 3 cirklar… Kriserna blandas, smälts ihop och det är typ då många ger upp det här med ridning eller tvingar sig igenom det bara för att ingen ska förstå att man är rädd. Det blir inget roligt då, varken för hästen eller människan.

Så, det är alltså smart att öva på att bli bra på krishantering eftersom ridning blir så mycket enklare då. Tack vare att hästen är så extremt känslig för vår sinnesstämning så är det sällan en bra ide att öva krishantering tillsammans med en häst, iallafall inte med den hästen som skapat kriserna utan isåfall är det bättre med en trygg häst som man inte har en historia med, men ännu bättre är det faktiskt att öva på krishantering i det vanliga livet. Hur man gör det kommer jag till en annan gång.

Please follow and like us:

Målet med mina kurser är att skapa ryttare som kan rida för de riktigt bra tränarna

För många, många år sedan så insåg jag att folk i allmänhet vill rida för de bra utländska tränarna. Jag älskade att åka och titta på dessa lektioner. I början. Sen skämdes jag lite å ryttarnas skull för jag såg hur ryttarna inte riktigt kunde följa tränarens instruktioner. Lektionerna gick mest ut på att få ryttarna att sluta inverka så mycket på hästen, dvs sluta rida med händer och fötter. De flesta ryttarna hade liksom ingen riktig nytta av att rida för de bra tränarna. Jag insåg att de behövde träna sin kroppsmedvetenhet först och sitt samspel med hästen. Mina kurser skapades för att skapa ”superryttare” som utan problem kunde ta avancerade instruktioner för fantastiska tränare. Ren och skär grundridning är mina kurser. Nu, många år senare så har jag äntligen börjat få bevis på att det fungerar som det var tänkt. Jag fick ett mail från en av mina fantastiska ryttare (som dessutom utbildar sig till Logisk Instruktör nu) som gjorde mig oerhört glad. Kan man ens få bättre bekräftelse på att man är rätt ute?

Hej Lindah!
Hoppas det är bra med dig! 
Jag vill ju bara berätta.. I torsdags kväll i förra veckan var jag och red min tredje lektion för Pedro Torres och det var såå kul! Jag hade min stora 5-åring med mig.
Det var så roligt, jag kan knappt förklara för dig men alla dina lektioner har ju varit helt fantastiska. Jag har ju inte alltid förstått hur viktiga de varit men det är så intressant nu tillsammans med instruktörsutbildningen. Ändå har man såå mycket mer att lära, kommer ju inte alltid ihåg alla grundlektioner heller. 
Pedro var imponerad! Nästan lite chockad faktiskt över hästens utveckling. Jag har ju bara jobbat på i min ensamhet med dina olika lektioner och oftast i skogen. 
Vi gjorde bl a skänkelvikningar. Jag vände rätt upp och sen fortsatte ut i skänkelvikning mot långsidan i samma varv. Jag gjorde det i en utandning och hästen bara följde mig, mjukt och dansant. Pedro bara log! Tror du man är glad eller?
Är det någon som förstår som man kan berätta för så är det ju du! Det konstiga är att det går inte att berätta för sina hästkompisar, de fattar inte. Förstår inte att det är grunden och balansen som jag jobbat med. Mer att jag har tur som har en så lugn och välbalanserad häst av naturen.

Men Pedro fattar! 🌟 Han var så imponerad över hur hästen följer mig utan att jag tar i honom. Hur positiv, lättlärd och välbalanserad han är. Han sa också att jag hade en sån talang och det fattar jag ju att jag inte har utan att allt arbete med dina kurser har börjat klicka in. Kände att jag vill dela det med dig som förstår och det är ju tack vare dig! 💗

Pedro sa också att han var imponerad på hur väl jag förstod det han förmedlade. Han var inte van vid det, folk har så svårt att göra som han säger. 
Så ett litet konstaterande, dina kurser fungerar! 👌🏻
Jag frågade om han ville prova honom och det gjorde han gärna. Det var så kul att se, blev ju nästan tårögd över min lilla kille som var så duktig. Han fick så många fina ord och klappar av Pedro. 

Please follow and like us: