Kategoriarkiv: Hästkänsla

Hästkänsla, Ridrädsla, Ryttarträning

Hjärna söker arbete

Bild Lämna en kommentar

Hjärnan vill ha något att göra!! Dock har hjärnan egentligen inga krav på att du ska ge den en arbetsuppgift, den är nämligen superbra på att hitta på egna arbetsuppgifter. Hjärnans huvudsakliga jobb är att hålla oss vid liv, för att göra detta så ser den till att vi är hungriga så att vi äter, den ser till att vi blir attraherade av andra människor så att fortplantning kan ske vilket förvisso inte är till för din överlevnad utan mer för människosläktets fortlevnad. Och sist men inte minst om du frågar hjärnan själv så ser den till att vi inte blir överfallna av tigrar, brevlådor, skuggor, troll och köttätande soptunnor.

Det sistnämnda verkar den spana över mest när vi är med en häst och inte så ofta annars, vilket är lite fascinerande. Vad är det som gör att en soptunna är farlig när går med en häst men inte när vi går med en hund eller med oss själva?

I alla fall, ni känner säkert redan igen er i det här så du kanske undrar vad du ska ha informationen till? Jo det är nämligen som så att hästen blir rädd för det du blir rädd för, den blir rädd för det du fokuserar på, tittar på och tänker på. Om du inte ger sakerna fokus så blir inte hästen rädd för dem. Eller jo, det kan den bli, den kan hoppa till, kika på det men sen frågar den dig om den ska fortsätta vara rädd och om du inte t ger sakerna fokus så kommer hästen att släppa det. Sååå, om du är trött på att hjärnan tar egna initiativ eftersom det gör ridning till en nära döden upplevelse så är det smart om du ger hjärnan vettiga arbetsuppgifter. Det är nämligen så att hjärnan har väldigt svårt att göra två saker samtidigt.

Dock är det som så att hjärnan vill att vi överlever som sagt var. Så den släpper inte detta fokus så lätt. Du måste träna din hjärna att lyssna på dig och inte på sig själv. Om du känner igen dig i detta, om du har problem med en hjärna som har för stark överlevnadsinstinkt så finns det saker att göra.

Det enklaste att börja med är att du redan innan du kommer till stallet har bestämt vilken väg du ska rida i paddocken idag. Säg att du har bestämt dig för att rida det jag kallar för hundbenet. Du måste tänka på det när du hämtar hästen i hagen, när du borstar den, när du leder ut den, när du hoppar upp på den och såklart varje sekund när du rider den.

Du kommer att komma på att det är skitsvårt rentutsagt. Hjärnan hoppar hela tiden tillbaka till att leta rädslor. Hjärnan har alltså full larmberedskap. Det går inte att åstadkomma något vettigt då. Paddocken blir mindre och mindre😉. Det beror inte på att det är något fel på dig, du har helt enkelt inte tränat upp din fokusförmåga än. Men det är görbart😊

Testa att rida mitt hundben i paddocken enligt beskrivet ovan. Hur ofta tappade du fokus? Vilka tankar kom upp? Om du har turen att inte bli rädd för saker så har hjärnan andra tankar att ta till. Det dåliga samvetet tex; skadar jag min häst nu? Tycker min häst illa om mig för att jag gör så här?

Eller prestationsångesten, tänk om någon ser mig? Hästen går ju inte ens på tygeln? Eller för all del mindervärdeskomplexet…Hjärnan har många konstruktiva tankar för sig. Har du definierat dina än?

#logiskatankar #ryttarfunderingar #ryttarmöjligheter #ryttarutveckling #ryttare #hästmänniska #ridmedsinnet #hästutveckling #ekipageutveckling

Alternativ träning för häst, Hästkänsla, Rid med känsla

Du tänker (förmodligen)för mycket

Bild Lämna en kommentar

För ett par år sen, närmare bestämt 2018 så var jag oerhört trött på att hålla lektioner för ingenting blev bra. Jag blev frustrerad, eleverna blev frustrerade och det blev liksom bara blaha av allting. Jag hade liksom redan knäckt ”att göra gåtan” koordinationsgåtan, ni vet den där om att det tex är helt bortkastat att lära folk eller fä saker under stress, att man ska dela upp en rörelse i sina beståndsdelar och träna på dem var för sig, att de flesta behöver träna sig själva istället för att träna hästen och allt det där. Jag måste säga att det är oerhört skönt att säga att utvecklingen på området går framåt. För 10 år sedan var det rätt ensamt att predika för detta, men nu börjar utvecklingen gå framåt även för den breda massan. Det är oerhört glädjande. Det blir ensamt och kallt på toppen om man säger så.

Men.. Jag insåg att det räcker inte att korrigera folk fysiskt. Iallafall inte om de ska kunna påverka hästar. Jag saknade kunskap så jag började leta sådan. Jag har ju jobbat med hästar hela livet, det var mitt yrke i många, många år så för mig kräver hästar inte så mycket tänkande, jag bara gör. Det jag numera vet att jag saknade i kunskap var vilka krig det pågår i varje enskild människa. Det är rena rama inbördeskrigen i folks hjärnor. På riktigt. Det är ett under att inga sanktioner införs, att inte Usa skickar dit vapen och så 😉 för att få ett slut på kriget.

Jag utbildade mig under några 2,5 år inom Mediyoga, har en halvt avslutad terapeututbildning inom det, ska ta upp den igen till vintern är planen. Där lärde jag mig (utöver alla yoga då) mestadels om stress, att hantera den. Att mäta den, hur den känns. Jag insåg att även jag som är så lugn är stressad alltid, att jag därmed tillhör de 80 % som alltid är stressade. En riktig ögonöppnare. Det är så ovanligt med en icke stressad människa att de flesta knappt har träffat någon. Jag förstod varför vissa hästar totalt går i baklås med vissa människor för att vara mjuka som solvarmt smör i sällskap av andra människor. Detta hade intressant nog ingen som helst kunskap till människans hästkunnande.

Jag hamnade efter något år i skolbänken inom psykiatrin i mitt letande, har avverkat (och gör det än) alla möjliga avdelningar inom psykiatrin, träffat tusentals människor med olika grader och typer av psykisk ohälsa. Varje människa har lärt mig något. Jag fortsätter läsa, psykologi, sociologi och nu har jag precis avverkat en juridikkurs i Socialrätt. Den sista lär jag inte ha så mycket glädje av inom hästeriet men iallafall ;-). Jag är kvar inom psykiatrin som mitt huvudyrke och har numera haft hästarna enbart som en hobby under några år, utöver onlinekurserna som fortgår som vanligt. Pandemin gav mig en nödvändig pusch för att helt sluta undervisa ute på fält. Det var en välbehövlig paus för mig. Jag fick samla krafter, jag fick inhämta kunskap, jag fick utveckla min kunskap om människans psyke utan att psyket behövde påverka hästarna. Nu har jag under sista halvåret sakta börjat undervisa igen, ett fåtal ekipage, mestadels online, men även ett par enstaka lektioner IR här i Växjö. Det känns bra. Jag har sakta införlivat min nyvunna kunskap i min gamla kunskap.

Det är roligt att undervisa igen. Jätteroligt. Största skillnaden för mig är vetskapen om att en människa är som den är. Ingenting man gör eller säger, tycker, tänker eller vill kommer att påverka människans innersta kärna, ens om hon vill det själv. Vi är som vi är. Det var saker jag inte hade en aning om innan.

Det viktigaste för dig som människa i samband med en häst är att få ett slut på kriget i din hjärna. Acceptera dig precis som du är. Sluta försöka göra saker för att göra andra till lags. Sluta göra saker som du inte tycker är roliga. En fras som jag hört till leda, är att man håller på med det logiska , eller annan alternativ gren, för att det är bra för hästen, man gör det för hästens skull. När en människa säger så så vet jag att det pågår ett krig i dennes hjärna som hästen kommer att känna av och protestera mot. Om du gör något för hästens skull så går du ofta emot vad du själv vill, eller tycker om att göra. Det må låta konstigt när jag skriver det, jag är medveten om detta. Du ska göra saker för att det är bra för dig, för att få dig att må bra. Jag sysslar med det jag gör för att det ger mig näring för själen. Bara så.

Om jag tex skulle ge mig på att tävla i dressyr så hade det enbart varit i syfte för att visa andra vad jag kan. Min själ hade lidit då eftersom jag hatar att vara i centrum, jag är mer en betraktare. En annan ryttare kanske har en personlighet som älskar att stå i rampljuset, som älskar att visa upp sig. Om hon skulle tävlat i dressyr så hade hon mått bra av det. Hur tror ni att det påverkar hästen att tävlas av de här två ryttartyperna?

Men.. Ridning är komplext. Vi måste utöver att ha koll på våra känslor, vara sanna mot oss själva öka på vårt kunskapskonto. Det hjälper ju tyvärr inte bara att tänka rätt, man måste också göra rätt.

Ridning är svårt på det viset för vi har en känslig varelse som påverkas både av det vi tänker och det vi gör. Om vi hade hållt på med cyklar så hade vi inte behövt vara lika sanna mot oss själva eftersom en cykel inte har känslor, varken fysiska eller psykiska.

Att undervisa i ridning är därför väldigt svårt. Man måste göra saker som inte går emot ryttarens inre kärna, samtidigt som hästen inte får komma till skada och så ska dessutom lektionen utveckla både häst och ryttare 🙂 Plättlätt, eller huuur? Men jag övar, nästan varje dag. Beräknar att jag kommer att vara fulllärd redan om ett par decennier.

Hästkänsla, Hästproblem

Hur motionerar man en gammal häst

Bild Lämna en kommentar

Det här inlägget fick jag inspiration till efter ett mail från en elev och jag skriver det lite motvilligt eftersom min kunskap i ämnet gammal häst är skral. Jag föredrar egentligen att skriva inlägg om ämne som jag behärskar. Därför är det bra om ni tar detta inlägg som tips snarare än råd.

Gammeltanten på 31 år som min häst delar hage med har jag känt i ett år nu, där är största problemet på vintern att hon inte kan äta hö nog att överleva. Efter att ha testat mig igenom alla fodersorter som finns så kom jag på att det som hjälpte bäst var havrekross. Det gav jag henne 3 gånger om dagen, blandat med betfor och lucernpellets för fiberns skull. Jag skulle dock tro att det hade räckt med havrekross för det var inte förrän jag la till det som hon faktiskt tog sig. Det tog ett tag innan jag fattade att hon magrade av pga av att hon hade en decimeterlång päls som döljde hennes kropp. Det var en dag när det regnat så mkt att pälsen la sig som jag insåg att hon var ett skelett. Det är säkert inte bara jag som gjort en sån upptäckt och sen rannsakat sig själv i förtvivlan.

Nu på sommaren behöver hon ingen havre, gräset räcker bra, hon är en häst som man slipper ha fångest med. Hon behöver vartenda grässtrå hon kan få. Motionerar gör hon inte utöver att gå i hagen. Jag tror inte att hon gjort det på många år, utöver några små korta promenader vid hand. Vi har tagit med henne och badat i sommar, hon var så lycklig. Men nästa gång vi skulle ta med henne så ville hon inte. Det tog ca 10 dagar innan hon bad om att få följa med igen. Så hennes motionsbehov är uppenbarligen en gång var 10nde dag :-). Men då njuter hon till fullo. Badbehovet verkar sammanfalla med högt insektstryck, dvs hon badar för att hon har ett behov av att svalka kroppen och få slippa bli biten en stund.

En annan gammal ponny har motsatt problem mot damen ovan. Den blir fet på vintern och ännu fetare på sommaren. Därför motioneras han året runt. Han är en liten ponny så det blir en timmes promenad vid hand varje, varje dag, i ur och skur oavsett om han vill det eller inte. Ibland så körs han istället. Hans mat hålls på ett minimum men han verkar kunna suga näring ur en sten typ;-). Ibland tar jag med honom och släpper honom i en bushage tillsammans med min häst så att han får flåsa av sig och få lite extra motion. Det tycker han är roligt, han flåsar så att han knappt kan stå på benen efteråt :-). Han har exem orsakad av insekter, därför är det extra viktigt att han får svettas så att alla gifter i hans kropp får komma ut och så att hans lymfsystem hålls aktivt och levande.

En tredje gammal häst som jag faktiskt har haft var ett gammalt Isländskt avelssto. När hon inte längre blev dräktig så lät jag praktikanterna jag hade på den tiden rida henne för att hon inte skulle gå och skrota bara. Resultatet blev en gaffelbandsskada och sen fick hon agera hagprydnad resten av livet. Det är svårt att sätta igång en gammal varelse som inte har tränat på ett ett par decennier. Det är inget som ska överlåtas till okunniga utan man måste låta det ta tid, skritt vid hand först, utöka sakta men säkert.

Genom att beskriva dessa tre hästar så hoppas jag att jag har skapat en mall åt er med gamla hästar.

Är den mager så mata den massor och träna inte, mer än någon enstaka aktivitet som den tycker är roligt.

Är den fet, mata inte mer än absolut nödvändigt. Använd munkorg, magert bete, grushage etc. Låt tugget bestå av grenar. Motionera den massor, massor, oavsett om den vill det eller ej. Du vill INTE att den ska få fång.

Har den allergier, se till så att den svettas så ofta det går.

Har den inte gjort något på många år så var väldigt försiktig när du börjar motionera den.

Är den halt motionera den inte.

Det är väl dessa alternativen jag kommer på.

Ibland har man en häst som är fet och halt och har allergier. Då blir det svårt. Då brukar jag säga att en död häst lider inte. Jag är av åsikten att för många hästar hålls vid liv för länge. Det blir liksom synd om dem. Ofta beror detta på att ägaren har svårt att släppa taget. Hästar har en lyx som inte vi människor har, de kan få avsluta sitt liv när lidandet blir för stort. Den lyxen ånjuter tyvärr inte vi människor, tvärtom faktiskt, vi tvingas leva vidare oavsett hur mycket vi lider. I mitt jobb träffar jag massor med människor som är suicidala, av fysiska och psykiska orsaker, som gör allt för att få avsluta sitt liv, men där sjukvården gör allt för att hindra dem. Dessa människor gråter min själ för. Men som sagt, djuren slipper det där. Man kan hjälpa dem att avsluta sitt lidande. Det sorgligaste jag vet är när gamla hästar säljs eller lånas ut som hagprydnad. Jag inser att ägaren tror sig göra rätt för hästen men väldigt ofta är det inte så utan istället handlar det om en oförmåga att släppa taget. Bra ord att minnas är att en död häst lider inte.

Ta det här inlägget med en nypa salt eftersom jag har väldigt lite erfarenhet av gamla hästar, jag använde sunda förnuftet när jag skrev detta.

#hästträning #tränagamlahästar #tränagammalhäst #senorihäst

Hästkänsla, Hästproblem

Stöter du hela tiden på motstånd?

Lämna en kommentar

I ärlighetens namn så är det få människor som framgångsrikt kan träna häst. Med att träna en häst anser jag att målet ändå måste vara att skapa en fantastisk ridhäst som kan styras med tanken i alla riktningar och hastigheter. För att en häst ska kunna detta så krävs det att den fördelat vikten jämnt på alla fyra benen och att de negativa spänningarna släppt och ersatts med positiv muskelstyrka.

För att ge detta en bild som är lätt att förstå så tänk er att piaff är målet. Tänk även att denna piaffen kan utföras rakt fram, i en piruettlikande rörelse åt höger eller vänster. Då är hästen färdig, målet är nått. Detta är egentligen inte svårt, eftersom det ”bara” handlar om rakriktning. Svårt är när man ska börja med de mer böjda rörelserna, det är överkurs. Ändå så finns det ekipage som tränat med varandra i över 10 år utan att ens kommit i närheten av en piaff. Eller ryttare som ridit i 20 år utan att ha piafferat.Eller en häst som är 15 år som är tränad hela livet utan att ens vara i närheten av en piaff, trots att den tränats seriöst. Visst är det konstigt?

Varför är det så här? Det beror enligt min mening på att vi människor hela tiden strävar framåt, upp för trappan. Vi följer utbildningsskalor, vi klättrar i tävlingsklasser etc. Där stöter vi på patrull, en stor sådan är sidvärts vilket gör att många fastnar i lätt klass, man får helt enkelt inte till det sidförande.

Få människor går ner i källaren, klättrar ner för utbildningstegen, går bakåt i tävlingsklasserna för att leta upp problemet där. Varför kommer jag ingenstans, trots att jag är så ambitiös och tränar för tränare varje vecka? Varför kan alla andra? Om du stöter på problem där uppe så måste du gå ner för att lösa dem. Inte ner så där som gemena man tänker utan jag menar verkligen NER på djupet för att hitta svaret, lösningen. Alla ekipage har en punkt som stör allt de gör. Denna punkten löses enklast nere i källaren där det bara handlar om den punkten. Ju fler trappsteg vi klättrar uppför ju mer byggs punkten på och bli svårare att lösa. Det är därför man aldrig når målet piaff (min visuella bild som jag målat för er i detta inlägg.)


Har du identifierat er punkt ännu?
Min nuvarande hästs svaga punkt är höger bakbens läge i höftleden.
Min egen svaga punkt med denna häst är fördomen om att halvblod är oberäkneliga varelser.  

#logiskridning #rakriktning #personligutvecklingmedhäst #hästträning

Hästkänsla, Personlig utveckling, Rid med känsla

Vem tränar vem?

Lämna en kommentar

Vem tränar vem? Överallt på hästforum så läser man om problem som folk har när de tränar sina hästar. Ofta, ofta funderar jag på hur hästarnas motsvarighet skulle sett ut, ett människoforum alltså :-). Jag har jobbat med hästar sen jag var 16 år, varav kanske 20 år på heltid. Idag är jag 48 så det är ganska många år vi pratar om. Jag har m.a.o. sett trender komma och gå och sen komma tillbaka.

För att nämna några så kan vi ta höhäckar och hönät som för ca 30 år sen eller så slutade att användas pga att de förstörde hästarnas nackar och tänder. Nu finns dessa hönät överallt igen.

Klickerträning, jag vet inte hur många år sen det var som detta testades och övergavs på häst eftersom hästarna blev svårhanterliga av det men själva begreppet klassisk betingning har ju anor från i slutet av 1800 talet, så man kan ju gissa att det kommit och gått ganska många vändor. Nu finns det snart en klicker i var mans hand igen.

Jag förstår poängen. Det är 20121 nu, mänskligheten har blivit så socialiserad och artig (läs konflikträdd) att man helst inte vill säga nej eller väcka anstöt hos någon, vare sig djur eller barn eller arbetskamrater eller medmänniskor i största allmänhet.

Med hönätet så kan man bli en mormor, ni vet en sådan som man lämnar snälla välartade barn till och får tillbaka sockerstinna små monster. Man kan liksom ge hästarna massor av mat, då är man snäll.

Med klickern åstadkommer man lite samma sak. Man behöver inte bråka om saker, man behöver inte säga nej, utan man ger godis och säger ja istället.

Bägge begreppen passar den konflikträdda 2020 talets människa utmärkt. Men är det bra för oss? Utbrändheten ökar. Vi får höra att det är viktigt att inte ta på sig för mycket, att det är okey att säga nej ibland, eller rentav ofta. 

Bägge dessa sakerna, hönät och klicker fyller samma funktion, det minskar vårt dåliga samvete. Jag var på ett föredrag hos en hundtränare som pratade bland annat om klickern. Hon sa detta som jag tog till mig: Klickern är alltid glad. Den är aldrig ledsen, arg, irriterad etc. Den låter alltid likadant. Det gör det enkelt att träna hund. Om du som människa kan låta som en klicker, oberörd av dina känslor så behöver du ingen klicker.” Hönätet i sin tur säger nej så att du slipper göra det. Eller, det säger kanske mer ta lite, ta det lugnt.

För att inte detta sak bli för långt så bryter jag av här. Vem tränar vem? Jag tänker att vi människor borde träna oss att bli en klicker, eller ett hönät. att våga säga, tycka och tänka saker inför både folk och fä, utan att få dåligt samvete eller någon annan okonstruktiv känsla.. Det borde vi rent objektivt sett ha nytta av i alla delar av vårt liv.  Jag känner ofta att sådant jag funderar på kanske inte direkt passar  att sätta i skrift, men jag övar mig på att sluta tänka så eftersom mina sociala medier blir så tomma annars:-) Det är ju sånt här jag tänker på mest alltid. Jag har för länge sedan slutat tro att jag kan träna häst, jag är mer inne på att se vad hästar kan lära mig.
#logiskridning #hästträning #personligutveckling

Hästhälsa, Hästkänsla, Hästproblem

Du kan inte träna din häst som jag tränar min häst

Lämna en kommentar

(Detta inlägg publicerades ursprungligen 2019)

Jag är en empirisk tränare 🙂 vilket typ innebär att jag har ingen aning om vad jag gör;-). För länge sedan så kom jag på att det hjälper sällan att göra som det står i böcker och ännu mer sällan så hjälper det att göra det som kändistränare säger att de gör. Det som jag grunnat på i många är är VARFÖR det inte hjälper. Det står ju att hen gör så och hen är jätteduktig vilket hens tävlingsresultat vittnar om. När jag gör så så blir det mest kattskit av det hela.

Svaret är enkelt. Du kan inte göra så som någon annan gör eftersom din kropp är och fungerar annorlunda än Annas kropp, eller Peters kropp. Dessutom så är din häst annorlunda än Annas och Peters hästar. Vad man ska veta om ”ridmästare” är att de oftast väljer hästar som är perfekt anpassade för det de vill använda hästen till. De väljer hästar med hjärnan. Logiskt om man vill tävla.

De flesta ”vanliga” ryttare väljer häst med hjärtat vilket ofta innebär att hästen inte är bra på någon tävlingsgren. Den kan dessutom ha ett temperament som inte har något som helst intresse av att göra som någon människa säger. Den kan dessutom ha en kropp som är söndrig, sned och öm.

Proffsryttare kan ha ett helt stall fullt med hästar, säg 20 stycken, varav endast en av dessa hästar är ämnade för svår klass. Resten är hästar som tja, står för inkomster i form av att de kan säljas till ryttare som inte har som mål svår klass. Proffsen är fullt medvetna om att det är ytterst få hästar som är svårklasshästar.

Pratar man däremot med en ryttare som har en eller två hästar så är ju oftast deras häst(ar) fantastiska och kommer att gå huuuur långt som helst. De har vad man kallar en inte realistisk bild av verkligheten. Är det en snäll empatisk ryttare så tvingar de aldrig hästen över sin gräns trots att ryttarens hopp om underverk lever kvar. Fine liksom, drömmar får man ha.

Om den okapabla hästen däremot kommer till en ryttare som inte vill ge upp sina storslagna drömmar så kommer hästen att fara illa. Speciellt om man anlitar en tränare som vill hjälpa ryttaren att nå sina mål. Ryttaren kommer antagligen inte heller att må så bra med den typen av ridning. Det obraiga måendet kan yttra sig som tex
Mindervärdeskomplex-”Alla andra kan ju”, *Prestationsångest-”Jag måste göra MER” eller någon annan obraig känsla.

Hästen reagerar inte bara på dina fysiska hjälper, medvetna som omedvetna, utan de reagerar även på dina psykiska hjälper, det du känner och tänker. Om du har mindervärdeskomplex så kommer den att köra över dig fullständigt. Det ligger i hästars natur att flytta på/köra över svaga individer för att klättra i rang. Om du har prestationsångest och därför gör MER och hårdare så låser du ditt sinne och din kropp och blir obekväm för hästen att bära. Prestationsångest är den känslan som jag upplever är den svåraste att ha när man rider, den som gör ridning svårt på riktigt. Hästen vill mest bara vara någon annanstans, han stänger in sig i en bubbla och gör sig okänslig.

Så om jag får ge ett enda råd till alla ryttare så är det att öppna ögonen, se din häst för vad han är och acceptera det. Låt inte hästens oförmåga att göra det du anser att han ska göra förmörka ditt sinne och ge dig mindervärdeskomplex eller prestationsångest. Alla hästar är inte fantastiska atleter och i ärlighetens namn så är inte alla ryttare fantastiska ryttare. Vi är bara varelser som förmodligen vill göra så gott vi kan inom våra egna personliga gränser.

Ju snabbare du accepterar dina och din hästs personligheter och begränsningar ju snabbare kommer du att få roligt med din häst. Det är roligare att lyckas med lätta saker än att misslyckas med svåra saker. Dessutom så är det så att när man lyckats med en massa små saker så kommer det automatiskt att göra så att man lyckas med en svår sak. Helt enkelt för att många bäckar små leder till en stor å.       

Dagens ridtps är som följer. Bjud hästen på ett träningspass idag där han inte misslyckas och där du inte behöver använda en enda hård hjälp. Beröm honom för denna lilla sak som att han precis vunnit OS. Upprepa dagligen i en vecka/månad/år och voila, du kommer helt plötsligt att ha en häst som gillar att träna och du kommer att slippa alla dumma krav du ställt på dig själv. Ridning ska vara roligt, får både dig och hästen, glöm aldrig det. Vill du börja från grunden och lära dig kontrollera din kropp och knopp så är vår onlinekurser en fantastisk grej. Du kan läsa mer om dem här.

Beridarträning, Hästhälsa, Hästkänsla, Horsemanship

Bli bra på att att arbeta hästen från marken INNAN den blir konvalescent

Lämna en kommentar

Det är roligt att rida. Det är så förbenat roligt att rida att jag personligen gärna hade suttit all vaken tid på hästryggen. Men ofta, ofta jobbar jag istället från marken. Eller rättare sagt, det går i perioder det där.

När hästen är på topp och går bra så rider jag, och rider lite till och lite till. Sen börjar den kanske kännas lite ovillig eller lite småstel i ridningen och jag ger den en veckas vila och när jag hoppar upp därefter så känns det liksom inget bra alls. Då brukar jag få iden att jag ska jobba den från marken.

När jag väl tar mig den tiden så inser jag hur roligt det är och då brukar jag ta en lång period där jag bara jobbar från marken. När jag sen väl hoppar upp i sadeln igen så känns ju hästen givetvis heeeelt fantastiskt, så då blir det kul att rida igen. Tills hästen börjar kännas lite ovillig igen, då tar jag ett tag från marken igen.

Jag tänker ofta att jag borde ha fasta dagar för det där så att jag alltid varvar arbete vid hand med uppsuttet arbeta. Men det blir liksom aldrig av. Jag är helt säker på att de flesta känner igen sig i det här. Man jobbar oftast från marken när det verkligen behövs, tex när hästen är konvalescent och veterinären säger att man ska ha den på box och leda den 20 minuter per dag eller så. Alla som någonsin testat det där ledande i samband med boxvila vet att det är en ganska otrevlig historia, ibland förenat med fara för liv och lem.

Jag har länge haft Arbete vid hand kurser bland mina onlinekurser. Väldigt många anmäler sig till dem när de står där med en konvalescent som ska ledas. Behöver jag berätta att det inte finns särskilt många framgångssagor där? Det säger sig själv. En boxvilande häst är oftast så uppe i varv att den inte är mottaglig för inlärning. Därför är det smart att mota Olle i grund som det så vackert heter och se till att ha lärt in massa Arbete vid hand koordinationer redan när innan man står där med sin konvalescent.

När man arbetar hästen vid hand är inte målet spänst, energi och framåtanda. Tvärtom. Vårt mål är att hästen ska slappna av, koppla på inlärningscentret och helst avsluta varje övning sovandes och gäspandes.

Innan när jag hade en bastant Påni så sa många att det är väl inte konstigt att du kan få den lugn, det är ju ett kallblod. Jag har ju dock numera ett halvblod, en spänstig sak som jag haft i ett halvår. Han hade vilat för skada sex månader innan jag fick hit honom. Därefter har vi bara lärt känna varandra lika länge och absolut inte tränat hårt alls. 90 % av all träning har varit i skritt för att bygga upp honom efter skadan.

Dvs det är som bäddat för att hästen ska bete sig crazy. Men han gör inte det, alls. Dels så var förra ägaren en Logisk ryttare som lagt ner massor, massor med tid från marken på honom och sen var det bara att fortsätta för oss. Han är precis lika lugn som min kallblodspåni. Dvs det hänger INTE på rasen, det hänger på hanteringen. Jag vill inte ens tänka på hur besvärligt det hade varit om han inte varit van att arbetas från marken för lugn och ro innan sin skada.

Här är ett exempel på vad vi brukar roa oss med när vi jobbar vid hand. Det är fuxen med bläs som är våran.

Här är han huvudfigur i en nyinspelning av en kurs om Miljöträning.

Kontentan av det här inlägget är att Arbeta din häst vid hand. Redan innan den blir skadad. Lägg det på schemat en gång i veckan. Du har igen det i längden. Det ska inte behöva vara med fara för livet som man leder en häst. Dessutom så finns det fantastiska effekter av att hästen rör sig utan en gjord som hämmar och spänner åt runt muskler och bröstkorg. Dessutom så tränar du själv både din hand och ditt öga när du tränar så här.

Biofeedback, Hästhälsa, Hästkänsla, Hästproblem

Du bör lägga mycket tid på bakbensstudier

Lämna en kommentar

Genom att titta på den här filmen så vet jag att den här hästens första symptom kommer att vara att den blir halt på höger fram. Det är en rätt värdefull kunskap. Speciellt viktigt är det att förstå att ett symptom är ingen orsak. Det vill säga att om du går till veterinären och lagar symptomet halt på höger fram så kommer du att få tillbaka symptomet så fort du börjar träna igen. Vi hästmänniskor måste lära oss att se orsaker snarare än symptom. Det är bland annat det som vi tränar på och lär oss i våra Arbete vid hand kurser. Kan Du se orsaken här?

Hästkänsla, Hästproblem, Horsemanship

Är ridning teknik eller känsla?

Lämna en kommentar

När man följer diskussioner om ridning, live eller på internet så slås jag alltid av lite vanmakt. Man verkar tro att ridning är en ren tekniksport. Man kan se det om man öppnar vilken ridhandbok som helst, det står beskrivet om hur ryttaren ska placera sina yttersta kroppsdelar, dvs hand och skänkel och sen verkar man tro att det räcker. Men jag kan garantera att om man tar 10 ekipage, ger ryttarna samma instruktioner om var de ska placera sina ändar så får vi 10 olika resultat. Vad beror det på tror ni?




Oj..Var ska jag börja.  När jag lär ryttare rida så tänker jag alltid att jag måste ersätta ryttarens största problem med något annat. Olika människor har olika problem, olika hästar är olika mottagliga så det finsn ingen regel vilket som är största problemet.

Men om vi ska dela upp ridning i fyra delar så består det i princip av känsla, rumsmedvetenhet, närvaro och teknik. Dessa fyra måste sitta klockrent innan ryttaren kan göra sådant som imponerar på andra, dvs innan hon rider runt på en volt på en häst som böjer på sin hals. Det där är något jag aldrig förstått, varför det är så viktigt att rida runt på en volt medan hästen böjer på sin nacke. Det är ju det som fel utfört skapar mest spänningar vilket i sin tur gör att allting blir svårare.

Nåväl, vad betyder de här orden, känsla, rumsmedvetenhet, närvaro och teknik, för en ryttare?

  1. Känsla, förmågan att i ett virrvarr av rörelser från hästen lyckas hitta och identifiera exakt vad det är hon känner och korrigera det utan att hästen upplever obehag.
  2. Rumsmedvetenhet, förmågan att veta var man befinner sig i förhållande till omvärlden, det som gör att man rider exakta ridvägar.
  3. Närvaro, förmågan att hålla sitt sinne neutralt även i pressade situationer, dvs att leva här och nu, inte vara rädd, arg, exalterad, nervös eftersom det smittar hästen.
  4. Teknik, förmågan att få kroppen att lyda, att styra sina kroppsändar, ben och armar, utan att resten av kroppen gör oönskade saker som t.ex att sitta snett över hästen.

Så, vad betyder allt det här? Tja, det betyder att när alla dessa 4 punkter är rätt så är du en ridlärares dröm, då kan du göra och följa exakta instruktioner och träna din häst att bli en bättre ridhäst. Om du däremot försöker träna din häst innan dessa fyra punkter är rätt så kommer du att träna din häst att vara en sämre ridhäst vilket du märker bland annat på att

*Du behöver anlita kiropraktorer och massörer regelbundet, kanske t.o.m tillkalla veterinär för att hästen blir halt.

*Hästen vill inte låta sig fångas i hagen (eftersom han inte tycker att det är så behagligt att bli riden)

*Du behöver byta till ett annat bett eftersom hästen ”går emot”

*Hästen får tryckskador på ena sidan av manken och ena sidan av ryggraden långt bak

*Hästen biter sig fast i en tygel

*Hästen letar upp spöken i ridbanehörnen

*Hästen går inte att lasta

*Hästen vägrar på hinder

Tja.. Listan kan göra lång men ni fattar grejen, om hästen protesterar eller får ont så är det oftast fel att finna i de fyra punkterna som nämnts ovan. Vad många inte vet om hästar är att de är snälla och väldigt tillmötesgående djur som hellre flyr än illa fäktar. De vill inget hellre än att göra som du säger om de kan. Och om de anser att du är en klok och pålitlig person och om det inte gör ont.




Varje ridpass ska göra din häst lite bättre, lite spänstigare, lite klokare, lite starkare. Men det kanske sker med en halv millimeter per ridpass, dvs du märker det knappt. Man kan säga att generellt sett så kräver man alldeles för mycket av sina hästar eftersom deras förändringar under de första fyra åren är så små att du inte märker något. Märker du inget så berömmer du inte utan du fortsätter kräva, dvs hästen kommer inte att tycka att du är en klok och pålitlig person. Man hamnar i en ond cirkel.

Nåväl, nog om den trista sanningen. Jag ska bjuda på ett enkelt test. Det är ju som så att vi förväntar oss att vi ska kunna be hästen att göra specifika saker på en specifik plats, tex dressyrrörelser eller ridvägar eller hoppa ett hinder eller byta gångart eller, tja, ni vet. Vi ska dessutom enkelt kunna leda den varsom helst, in i en transport, ställa upp den på gången, gå en promenad i omgivningen etc. Det kan de flesta inte, iallafall inte att bruka onödigt mycket våld. Och då vet jag att många säger sig inte bruka våld, men då kontrar jag med att våldet är alldeles för normaliserat inom ridning. Om man tex sågat i en hundmun så som man sågar i en hästmun så hade du förmodligen blivit dömd för djurmisshandel. Det är på tok för normaliserat med våldet som behövs för att kontrollera en häst. Betänk att en och samma häst kan bli vansinnig när en fluga landar på honom men samtidigt ignorera (inte känna) när du sparkar honom i magen med dina sporrar. Rent tekniskt sett så borde en häst kunna kontrolleras och styras av en fluga, OM han hade vetat vad flugan bett honom om 😉

Nåväl, ett enkelt test som passar alla oavsett disciplin, ålder, utbildningsgrad, ras. Lägg upp två bommar bredvid varandra med en meter mellan sig. Låt hästen bekanta sig med dem i lugn och ro, förslagsvis från marken först.

Därefter så går du igenom dem i skritt och i trav. Du gör halt exakt mellan dem, du ryggar mellan dem och du stannar och slappar mellan dem på lång tygel. Du ska kunna göra detta utan att bråka med din häst, utan att du tvingar honom att gå på tygeln, utan att bommarna flyger all världens väg, tänk mer att du ska göra det med flugans hjälper. Gör det både uppsuttet och avsuttet.

Klarade ni inte det? Vet du, det är helt okey, de flesta klarar det inte. Det som gör att vi svenskar har väldeliga problem med det här är att vi inte har en kultur av att jobba hästen från marken mer än att vi tömkör den lite, eller longerar den lite. Det är från marken man boundar med en häst.Då har man lite att jobba med enligt de fyra punkterna, känsla, rumsmedvetenhet, närvaro och teknik.

Och du, man kan förvisso med våld få hästen att göra detta, men har du då jobbat med dig själv enligt de fyra punkterna? Eller har du bara agerat grottmänniska och totalt tappat hästens tillit? Vågar hästen då slappna av totalt mellan bommarna eller är han lite nervös mellan dem?

Och hur man gör det kommer jag att ta upp i några blogginlägg som jag kommer att lista här

Punkt 1 och 4, snett bäcken

Du kan läsa lite om våra onlinekurser som samtliga jobbar med dessa fyra punkter på olika plan. Du hittar dessa här. Ridkurser online

Gilla oss gärna på Facebook




Beridarträning, Hästhälsa, Hästkänsla

Frisk häst!!

Lämna en kommentar

Det var en gång en helt vanlig unghäst. Han fick i uppgift att lära sig att bli en ridhäst. Sagt och gjort. Den kloka ägaren började från marken och gav sig i kast med uppdraget. Det gick bra ibland , ibland blev frustration, misstag och annat smått och gott. Ja, alla ni som skolat en unghäst förstår precis vad jag pratar om. Det går upp och det går ner och man blir huvudboxad och bogtacklad och fottrampad. Det är lätt att tycka att hästen är lite störig då, att bli frustrerad på den och att vilja vinna över den. Men har ni någon gång sett det från hästens perspektiv? Hur ser han på att bli en ridhäst? Hur ser han på det vi gör med honom?


Helt ärligt så fattar de oftast väldigt lite om varför vi gör saker med dem. Vi människor är oftast för dåliga på att förklara för dem. De är ett betesdjur. De går dit de hamnar när de betar, typ. Och så kommer vi och ska ha de att gå på helt ologiska vägar och följa meningslösa spår som inte leder till bättre bete. Varför gå dit betet inte är bättre?!?!Helt meningslöst. Och varför gå åt vänster när de är lättare att gå åt höger?!?! Helt ologiskt att göra lätta saker svårare.


Det här är en viktig sak att känna till om hästar. De går sällan eller aldrig rakt fram. Det är ett människopåhitt. Den här superfina unghästen och hans superduktiga ägare visar just detta väldigt tydligt här. Det är en del av provet i vår andra Arbete Vid Hand kurs. Den kursen när jag gör er medvetna om vad hästens bakben hittar på. 
Uppgiften är enkel.
Led hästen långsamt och medvetet så att
1. höger baks tå pekar i rörelseriktningen.
2. vänster baks tå pekar i rörelseriktningen
3. Så att bägge baktårna pekar i rörelseriktningen

Så här ser det ut i praktiken.

Som vi ser så blir resultatet som följer
1. De går rakt fram, typ
2. De går åt vänster
3. De går åt vänster.
Detta är inget konstigt för en unghäst. Det är så de gör, så de är skapta. Vad tror ni händer när ni vill rida rakt fram?
Det blir vingligt, det blir många stopp, eller så blir det springa utav bara helvete eftersom hästen är rädd att ramla omkull när den måste gå ”fel”. Om man är noggrann och rakriktar hästen enligt alla konstens regler så blir det till slut en väldigt hållbar häst av det hela, en som i princip aldrig kommer att gå sönder.
Om man däremot inte rakriktar den noga och länge så kommer många olika saker att hända.

Ryttaren kommer anklaga hästen som har snedheten som hästen i denna film för att bita sig fast i vänster tygel. Egentligen biter den inte alls sig fast i en tygel. Den går bara dit bakbenen pekar, alltså åt höger i detta fall. Då kommer ryttaren att försöka rätta upp det hela genom att hålla hästen i rätt riktning genom att korta upp vänster tygel.


Då kommer följande följdproblem. Om man drar i vänster tygel så kommer hästen att sänka höger rygghalva, dvs rotera sin bål så att ryttaren och sadeln liksom åker på sniskan. Ses framifrån som att ryttarens skänkel är längre på höger sidan..


Ryttaren kommer i höger varv på volten att få problem med att hästen går med höger bog före på volten, dvs att hästen blir utåtställd. 


Detta kommer att få henne att på ridlärarens initiativ plocka och greja med höger tygel för att få bogen på plats/alternativt ”ställa hästen i nacken”.


Jag kan göra fellistan längre men jag avslutar så. Vi behöver inte prata om en massa fel, det är roligare att prata om rätt. Men spelar det någon större roll att man gör de här felen? Tja, jag vet inte hur det är för er men jag ogillar starkt när hästar blir halta. Dels måste man spruta dem för dyra pengar, eller operera dem för ännu dyrare pengar men framförallt så kan man ju inte rida på dem. Och då har jag inte ens nämnt hur ont det gör på hästen. 


En häst som beskrivits och visats i denna film hade blivit halt på höger framben om ryttaren inte vore så klok som denna och lagt ner tid på att rakrikta sin häst. Med tiden så hade den börjat ”tappa” höger bak, dvs inte orka lyfta det så högt som krävs för att inte snubbla på sin egna tå.


Det blir liksom en så otroligt lång rad av problem. Problem som helt kan undvikas om man först blir medveten om problemet, att det finns något att göra åt problemet och sen HUR man gör det.
Det är dock ganska tidsödande och inte särskilt enkelt. Men det är givande. Det ni ser på filmen här ser enkelt ut. Testa gärna och inse att det inte är enkelt alls 🙂 Särskilt inte som hästens hals måste hållas spikrak under övningens gång. Men det är världens bästa grej att kunna. Det är Anat och hennes fina unghäst som demonstrerar 🙂

Ni kommer att komma fram till att alla hästar är olika sneda 🙂

Träna fint alla :-)!!

På torsdag 16/11 klockan 20,30-21,30 så blir det som vanligt veckomöte online för alla onlinelever. Temat är frisk häst!! Anmäl er i nyaste ryttargruppen 🙂