Du tänker (förmodligen)för mycket

För ett par år sen, närmare bestämt 2018 så var jag oerhört trött på att hålla lektioner för ingenting blev bra. Jag blev frustrerad, eleverna blev frustrerade och det blev liksom bara blaha av allting. Jag hade liksom redan knäckt ”att göra gåtan” koordinationsgåtan, ni vet den där om att det tex är helt bortkastat att lära folk eller fä saker under stress, att man ska dela upp en rörelse i sina beståndsdelar och träna på dem var för sig, att de flesta behöver träna sig själva istället för att träna hästen och allt det där. Jag måste säga att det är oerhört skönt att säga att utvecklingen på området går framåt. För 10 år sedan var det rätt ensamt att predika för detta, men nu börjar utvecklingen gå framåt även för den breda massan. Det är oerhört glädjande. Det blir ensamt och kallt på toppen om man säger så.

Men.. Jag insåg att det räcker inte att korrigera folk fysiskt. Iallafall inte om de ska kunna påverka hästar. Jag saknade kunskap så jag började leta sådan. Jag har ju jobbat med hästar hela livet, det var mitt yrke i många, många år så för mig kräver hästar inte så mycket tänkande, jag bara gör. Det jag numera vet att jag saknade i kunskap var vilka krig det pågår i varje enskild människa. Det är rena rama inbördeskrigen i folks hjärnor. På riktigt. Det är ett under att inga sanktioner införs, att inte Usa skickar dit vapen och så 😉 för att få ett slut på kriget.

Jag utbildade mig under några 2,5 år inom Mediyoga, har en halvt avslutad terapeututbildning inom det, ska ta upp den igen till vintern är planen. Där lärde jag mig (utöver alla yoga då) mestadels om stress, att hantera den. Att mäta den, hur den känns. Jag insåg att även jag som är så lugn är stressad alltid, att jag därmed tillhör de 80 % som alltid är stressade. En riktig ögonöppnare. Det är så ovanligt med en icke stressad människa att de flesta knappt har träffat någon. Jag förstod varför vissa hästar totalt går i baklås med vissa människor för att vara mjuka som solvarmt smör i sällskap av andra människor. Detta hade intressant nog ingen som helst kunskap till människans hästkunnande.

Jag hamnade efter något år i skolbänken inom psykiatrin i mitt letande, har avverkat (och gör det än) alla möjliga avdelningar inom psykiatrin, träffat tusentals människor med olika grader och typer av psykisk ohälsa. Varje människa har lärt mig något. Jag fortsätter läsa, psykologi, sociologi och nu har jag precis avverkat en juridikkurs i Socialrätt. Den sista lär jag inte ha så mycket glädje av inom hästeriet men iallafall ;-). Jag är kvar inom psykiatrin som mitt huvudyrke och har numera haft hästarna enbart som en hobby under några år, utöver onlinekurserna som fortgår som vanligt. Pandemin gav mig en nödvändig pusch för att helt sluta undervisa ute på fält. Det var en välbehövlig paus för mig. Jag fick samla krafter, jag fick inhämta kunskap, jag fick utveckla min kunskap om människans psyke utan att psyket behövde påverka hästarna. Nu har jag under sista halvåret sakta börjat undervisa igen, ett fåtal ekipage, mestadels online, men även ett par enstaka lektioner IR här i Växjö. Det känns bra. Jag har sakta införlivat min nyvunna kunskap i min gamla kunskap.

Det är roligt att undervisa igen. Jätteroligt. Största skillnaden för mig är vetskapen om att en människa är som den är. Ingenting man gör eller säger, tycker, tänker eller vill kommer att påverka människans innersta kärna, ens om hon vill det själv. Vi är som vi är. Det var saker jag inte hade en aning om innan.

Det viktigaste för dig som människa i samband med en häst är att få ett slut på kriget i din hjärna. Acceptera dig precis som du är. Sluta försöka göra saker för att göra andra till lags. Sluta göra saker som du inte tycker är roliga. En fras som jag hört till leda, är att man håller på med det logiska , eller annan alternativ gren, för att det är bra för hästen, man gör det för hästens skull. När en människa säger så så vet jag att det pågår ett krig i dennes hjärna som hästen kommer att känna av och protestera mot. Om du gör något för hästens skull så går du ofta emot vad du själv vill, eller tycker om att göra. Det må låta konstigt när jag skriver det, jag är medveten om detta. Du ska göra saker för att det är bra för dig, för att få dig att må bra. Jag sysslar med det jag gör för att det ger mig näring för själen. Bara så.

Om jag tex skulle ge mig på att tävla i dressyr så hade det enbart varit i syfte för att visa andra vad jag kan. Min själ hade lidit då eftersom jag hatar att vara i centrum, jag är mer en betraktare. En annan ryttare kanske har en personlighet som älskar att stå i rampljuset, som älskar att visa upp sig. Om hon skulle tävlat i dressyr så hade hon mått bra av det. Hur tror ni att det påverkar hästen att tävlas av de här två ryttartyperna?

Men.. Ridning är komplext. Vi måste utöver att ha koll på våra känslor, vara sanna mot oss själva öka på vårt kunskapskonto. Det hjälper ju tyvärr inte bara att tänka rätt, man måste också göra rätt.

Ridning är svårt på det viset för vi har en känslig varelse som påverkas både av det vi tänker och det vi gör. Om vi hade hållt på med cyklar så hade vi inte behövt vara lika sanna mot oss själva eftersom en cykel inte har känslor, varken fysiska eller psykiska.

Att undervisa i ridning är därför väldigt svårt. Man måste göra saker som inte går emot ryttarens inre kärna, samtidigt som hästen inte får komma till skada och så ska dessutom lektionen utveckla både häst och ryttare 🙂 Plättlätt, eller huuur? Men jag övar, nästan varje dag. Beräknar att jag kommer att vara fulllärd redan om ett par decennier.

Om du följer trafikreglerna så är grusvägar oftast inte det bästa att rida på

Här kommer en av alla miljoner anledningar som gör att grusvägar inte hör till de hälsosammare alternativen att rida på. Vi snackar om lutningen. Om du följer trafikreglerna så kommer du att gå till höger av vägen vilket innebär att hästens högra benpar kommer att befinna sig längre ner än det vänstra benparet. Det blir samma sak både på dit och hemvägen så att säga, dvs ingen som helst variation på lutningen. Givetvis så finns det grusvägar som inte lutar såhär, du behöver inte poängtera det :-), jag har egna ögon att se med.

Hästar lär sig att ryttare oftast gillar när de följer trafikreglerna och ramlar liksom på egen hand åt höger när de kommer till en väg. De stoppas av kanten och sen hänger de där och ryttaren kan åka häst. Och just det där häståkandet är en annan dålig grej med att följa en vägkant, oavsett om den lutar eller ej.

För att ridning ska vara uppbyggande och bra för hästen så krävs att ryttaren är aktiv och rider, annars kommer hästen att leta upp sin vanligaste behagliga snedhet, så som den alltid är av naturen, och så kommer den att ”fastna” där.

Att hästen fastnar i sin snedhet märks kanske inte så mycket när den hänger i en vägkant, men det märks desto mer i paddocken. Då kommer den att ha problem med olika saker, så som att böja sig, ställa sig, att göra rörelserna åt ena hållet, galopp etc.

Hästen själv har inga större problem med att göra fel, men det brukar ryttare och dens tränare ha vilket innebär att ju mer fel hästen gör, ju mer smärta ger vi den, ofta ivrigt påhejande av vår tränare. ”Håll emot”, ”låt honom inte lata sig” , ”låt honom inte komma undan”, ”håll kvar tills han ger sig”, dvs att hjälperna blir inget som hjälper hästen utan snarare något som används för att straffa hästen. I samma sekund hjälper blir straffande så stänger hästen av både känsel och sin själ för påverkan vilket innebär att hjälperna eskalerar och blir hårdare. Med tiden byts nosgrimmor och bett, sporrskydd köps in och så är hela karusellen igång. Ja, nu drog jag exemplet långt men jag ville verkligen att du ska förstå följderna av att åka häst i en vägkant.

Mitt tips är att nästa gång du behöver transportera dig och hästen på en grusväg för att komma till bra ridvägar (enda meningen med en grusväg om du frågar mig) så testa att rida mitt i vägen, inte genom att dra och sparka utan genom att RIDA. Rakrikta. Leta upp var hästen blir sned när han inte får hänga i vägkanten. Sitt inte länge i samma gångart, byta ofta. Om hästen biter sig fast i en tygel så är hans bakben kalibrerade för att gå åt andra hållet, dvs han är inte rakriktad. Då är det bakbenen du ska påverka, inte hans huvud. Lägg ”felen” du hittar på minnet och ta dem med dig till en paddock nästa ridtur och där ger du hästen ett lugnt koordinationspass, antingen vid hand eller uppsuttet.

Mina inlägg syftar till att öppna sinnen för att det finna andra vägar att gå, alternativa vägar. Man behöver inte göra så som man alltid har gjort, man kan göra annorlunda. Förebyggande hästträning är smartare än att laga skadade hästar, typ mota Olle i grind. Det kan vara svårt att förstå hur små ändringar kan påverka så stort men när du väl inser det så kommer du själv att börja leta efter dem 🙂

#tränasmart #smarthästträning #logiskhästträning #hållbarhästträning #swbsåklart

Hur motionerar man en gammal häst

Det här inlägget fick jag inspiration till efter ett mail från en elev och jag skriver det lite motvilligt eftersom min kunskap i ämnet gammal häst är skral. Jag föredrar egentligen att skriva inlägg om ämne som jag behärskar. Därför är det bra om ni tar detta inlägg som tips snarare än råd.

Gammeltanten på 31 år som min häst delar hage med har jag känt i ett år nu, där är största problemet på vintern att hon inte kan äta hö nog att överleva. Efter att ha testat mig igenom alla fodersorter som finns så kom jag på att det som hjälpte bäst var havrekross. Det gav jag henne 3 gånger om dagen, blandat med betfor och lucernpellets för fiberns skull. Jag skulle dock tro att det hade räckt med havrekross för det var inte förrän jag la till det som hon faktiskt tog sig. Det tog ett tag innan jag fattade att hon magrade av pga av att hon hade en decimeterlång päls som döljde hennes kropp. Det var en dag när det regnat så mkt att pälsen la sig som jag insåg att hon var ett skelett. Det är säkert inte bara jag som gjort en sån upptäckt och sen rannsakat sig själv i förtvivlan.

Nu på sommaren behöver hon ingen havre, gräset räcker bra, hon är en häst som man slipper ha fångest med. Hon behöver vartenda grässtrå hon kan få. Motionerar gör hon inte utöver att gå i hagen. Jag tror inte att hon gjort det på många år, utöver några små korta promenader vid hand. Vi har tagit med henne och badat i sommar, hon var så lycklig. Men nästa gång vi skulle ta med henne så ville hon inte. Det tog ca 10 dagar innan hon bad om att få följa med igen. Så hennes motionsbehov är uppenbarligen en gång var 10nde dag :-). Men då njuter hon till fullo. Badbehovet verkar sammanfalla med högt insektstryck, dvs hon badar för att hon har ett behov av att svalka kroppen och få slippa bli biten en stund.

En annan gammal ponny har motsatt problem mot damen ovan. Den blir fet på vintern och ännu fetare på sommaren. Därför motioneras han året runt. Han är en liten ponny så det blir en timmes promenad vid hand varje, varje dag, i ur och skur oavsett om han vill det eller inte. Ibland så körs han istället. Hans mat hålls på ett minimum men han verkar kunna suga näring ur en sten typ;-). Ibland tar jag med honom och släpper honom i en bushage tillsammans med min häst så att han får flåsa av sig och få lite extra motion. Det tycker han är roligt, han flåsar så att han knappt kan stå på benen efteråt :-). Han har exem orsakad av insekter, därför är det extra viktigt att han får svettas så att alla gifter i hans kropp får komma ut och så att hans lymfsystem hålls aktivt och levande.

En tredje gammal häst som jag faktiskt har haft var ett gammalt Isländskt avelssto. När hon inte längre blev dräktig så lät jag praktikanterna jag hade på den tiden rida henne för att hon inte skulle gå och skrota bara. Resultatet blev en gaffelbandsskada och sen fick hon agera hagprydnad resten av livet. Det är svårt att sätta igång en gammal varelse som inte har tränat på ett ett par decennier. Det är inget som ska överlåtas till okunniga utan man måste låta det ta tid, skritt vid hand först, utöka sakta men säkert.

Genom att beskriva dessa tre hästar så hoppas jag att jag har skapat en mall åt er med gamla hästar.

Är den mager så mata den massor och träna inte, mer än någon enstaka aktivitet som den tycker är roligt.

Är den fet, mata inte mer än absolut nödvändigt. Använd munkorg, magert bete, grushage etc. Låt tugget bestå av grenar. Motionera den massor, massor, oavsett om den vill det eller ej. Du vill INTE att den ska få fång.

Har den allergier, se till så att den svettas så ofta det går.

Har den inte gjort något på många år så var väldigt försiktig när du börjar motionera den.

Är den halt motionera den inte.

Det är väl dessa alternativen jag kommer på.

Ibland har man en häst som är fet och halt och har allergier. Då blir det svårt. Då brukar jag säga att en död häst lider inte. Jag är av åsikten att för många hästar hålls vid liv för länge. Det blir liksom synd om dem. Ofta beror detta på att ägaren har svårt att släppa taget. Hästar har en lyx som inte vi människor har, de kan få avsluta sitt liv när lidandet blir för stort. Den lyxen ånjuter tyvärr inte vi människor, tvärtom faktiskt, vi tvingas leva vidare oavsett hur mycket vi lider. I mitt jobb träffar jag massor med människor som är suicidala, av fysiska och psykiska orsaker, som gör allt för att få avsluta sitt liv, men där sjukvården gör allt för att hindra dem. Dessa människor gråter min själ för. Men som sagt, djuren slipper det där. Man kan hjälpa dem att avsluta sitt lidande. Det sorgligaste jag vet är när gamla hästar säljs eller lånas ut som hagprydnad. Jag inser att ägaren tror sig göra rätt för hästen men väldigt ofta är det inte så utan istället handlar det om en oförmåga att släppa taget. Bra ord att minnas är att en död häst lider inte.

Ta det här inlägget med en nypa salt eftersom jag har väldigt lite erfarenhet av gamla hästar, jag använde sunda förnuftet när jag skrev detta.

#hästträning #tränagamlahästar #tränagammalhäst #senorihäst

Vill du träna online

Jag har tid att ta mig an ytterligare något ekipage för onlineträning. Du kan rida, jobba vid hand eller lära dig tekniker för att jobba med din hästs nervsystem när den står stilla. du kan träna med din tävlingshäst, din skogsmulle, din konvalescent etc. Eftersom jag har begränsat med tid så ges förtur till dig som redan tränar via de logiska onlinekurserna eller har gjort det innan. Jag söker dig som genuint vill lära dig nya saker och som vill träna regelbundet. Maila för mer info till blog@lindah.se

Lyssna på underlaget

Den klokaste hästtränaren jag någonsin träffat var en travtränare. Vi var ombedda att lyssna på underlaget när vi valde tempot för mängdträningen. Han menade på att det ska aldrig låta när hästen går på det. Låter det så är tempot för högt för underlaget. Denna travtränare rönte stora framgångar på travbanorna under många år och behövde sällan, sällan behandla hästarnas leder för hälta, något som är ganska unikt för branschen. All träning inom travet går ut på att hästen ska kunna tävla på topp, dvs träningen har en funktion som görs för att förbättra hästen så att den kan prestera på tävling, det handlar aldrig om vad vi människor tycker är roligt att träna på. Det är den enligt mig största skillnaden på trav och ridsport.

Om man studerar vanligt ridfolk så handlar det i princip aldrig om vad hästen behöver träna på för att bli bättre utan vad människan behöver träna på. Det är inte så de säger men det är så de gör. Hur menar jag då kanske vän av ordning undrar?

Krumelurande

Argumenten mot det jag nyss skrev kan låta nått i stil med att man minsann tränar öppnor och slutor för att förbättra hästen eller rider varv på varv på volten i diverse gångarter med hästens hals i en ”vacker” båge för att stärka den. Ja, jag vet, det är så du säger, men det är inte det du gör 🙂 Generellt sett så kan alla hästar alla rörelser åt ena hållet. Det är då du känner dig som en duktig ryttare. Åt andra hållet är de generellt sett ganska dåliga på att göra bra skolor eller att röra sig på volten i rätt form. Det är då du antingen nedvärderar dig själv som ryttare eller bråkar med hästen, alternativt hittar ett mellanläge där ni tar er runt i något som typ verkar vara en öppna/sluta/volt med dig hängandes på sniskan på en häst med roterad bål och buren i ena tygeln, alternativt så rör sig hästen med spänsten hos en käpphäst. Hästar blir generellt sett inte bättre av detta utan tvärtom, de tappar både gång och spänst.

Mig veterligen så är gång och spänst något man vill bibehålla och förbättra hos en häst. Bra att veta är att framben sällan går längre fram än hästens nos. Ju längre fram nosen är ju mer kan hästen röra sina framben. Ett tygeltag som varar lika länge som ett häststeg kan påverka bakbenet, men varar det längre så låser det istället ett framben eller två. Dvs man skapar spänningar i hästen.

Hoppning

Det kan också låta typ att jag tränar på att hoppa de här hinderna i/ur de här svängarna(på det här superdåliga underlaget) för att förbättra hästen. Ja, jag vet, det är så du säger men det är inte det du gör. Mig veterligen så behöver de flesta hästar inte träna på att hoppa hinder högt under ryttare, och slitas runt svängarna.

De hade blivit mycket mer effekt och betydligt mindre slitage om du löshoppade hästen på de höjderna och att du hoppade en massa små hinder med olika avstånd på en rak linje längs medellinjen där du helt kommer ifrån att dra runt hästen i små svänga eftersom det är fart och svängar som dödar leder, i kombination med att du i lugn och ro koordinerar in svängteknik i skritt. Ni vet det där om att om man har ett problem med en rörelse s ska man dela upp rörelsen i dens beståndsdelar och träna alla delar separat.

Att svänga är mig veterligen det viktigaste för en hopphäst att kunna och då kan man dela upp en sväng i tre moment. Att gå in i svängen, att befinna sig i svängen och att gå ur svängen. Välj en grej att träna per lugnt koordinationspass. Jag lovar att hästen blir bättre på att svänga och därmed att hoppa om du gör så här. Men framförallt så sliter det mindre på den, vilket gör den gladare och piggare.

Genom att skriva detta menar jag inte att det är fel att rida så eller göra så. Vi har ju hästar för att vi vill lära oss rida på olika vis och behärska olika saker. Men det är viktigt att vara medveten och ödmjuk inför det faktum att det är inte mycket vi människor gör med hästar som tränar den att bli bättre utan snarare tvärtom. Det bästa vi kan uppnå är att göra så lite skada som möjligt. Vi människor behöver massor av träning på att rida, tyvärr behöver inte hästen så mkt träning på att bli riden.

För att återknyta till det här med att underlag inte ska låta när man rider på dem. Om de låter så är skritt en lämplig gångart. Jag har ju tränat ekipage genom det Logiska i evigheters evighet och ser sällan eller aldrig vanlig ridning. En gång så gick jag efter en lektion förbi ett ridhus (det fanns två på anläggningen) och hörde ett dånande som inte var av denna jord. Tänkta att det måste vara en massa ekipage därinne så jag klev in och såg ett ensamt ekipage galoppera omkring och öva ett avancerat stycke dressyrmoment.

Jag fick en sån ahaupplevelse av detta. Ett logiskt (eller annan bra tränat) ridet ekipage låter knappt när den galopperar eller travar, eftersom den liksom inte hänger så tungt framåt. När framhovar sätts i tungt så kan de inte svikta och ta upp stöten och det blir ett tungt, hörbart nedslag. När hästen rids mer bakifrån så landar den på sviktande bakben och låter då knappt. Jag hade liksom inte hört ett vanligt ekipage galoppera på många år så jag hade inte tänkt på hur det lät. Även traven lät. Då mindes jag travtränarens kloka ord, välj tempo efter underlag….

Så det blir min uppmaning till DIG idag. Låter ni som ett helt kavalleri när ni tränar så finns det förbättringspotential. Börja lyssna när du rider. Här kan du även bli bra på att fånga upp hästens takt med öronen, något som tex Islandsryttare oftast är väldigt bra på redan. Vilket underlag låter minst fast att du tränar fort? Vilket underlag låter mest, fast du tränar sakta? Kom ihåg att ingen kan göra allt men alla kan göra något. Dvs du kan inte uppnå perfektion men du kan alltid göra något bättre idag än du gjorde igår.

#smarthästträning #rehabträninghäst #hästträning #swbsåklart #tävlingshäst #logiskridning #spänningarhoshäst

Träna enligt minsta motståndets lag

Hur hårt måste jag pusha min häst för att han ska utvecklas? Exakt så mycket som behövs brukar jag säga. Men jag brukar be om ett förtydligande på begreppet pusha. Det är ett begrepp som oftast inom hästvärlden är lika odefinierat som att träna. Vad ska du pusha eller träna? På min lista finns det en hel uppsjö av varianter på det här nämligen.

Konditionen-välj fri form, knädjupt-ish vatten, eller backar. Gå efter vad pulsen säger.

Blodcirkulation– Fri form, Skritta eller trava på hårt underlag som i det bästa av världar är helt plant i sidled. Att gå i kanten på en grus eller asfaltsväg innebär oftast att ekipaget går och är låghalt på grund av vägkantens lutning vilket inte är helt hälsosamt. Mitt på vägen, där vägen är helt plan och där hästen rids liksidigt är en självklarhet,

Miljöträning. Innebär just att träna på att vara lugn i stressade situationer.

Teknikträning för ekipagets inriktning. Ja, ni vet, detaljer inom hoppning, dressyr, WE, gångartsridning etc, etc.

En annan viktig fråga är, vem ska du träna? Dig eller hästen? Generellt sett så behöver människan träna fler gånger på saker än hästen vilket oftast innebär att hästen blir redigt utråkad efter ett tag.

Men för att återkomma till kärnfrågan. Specificera vad du ska träna. Det är en stor brist idag. När man studerar ekipage så tränar de faktiskt på samma saker varje dag. En oerhört viktig grej verkar vara att behålla hästens nacke böjd. Det tränar man på i alla moment oftast. Jag kan ju personligen tycka att om man tränat på detta i åratal så borde hästen redan kunna det, annars så borde det ju betyda att man tränat den fel.

Rannsaka dig själv, tränar du med fokus på en sak i taget eller vävs allt ihop till en gröt? Vad kan du ändra på?

Brister orken eller viljan hos hästen eller har den ont?

Jag fick ett inspirerande mail på en frågeställning att ta upp i bloggen. Det är tacksamt att få inspiration för jag vet förvisso massor om hästar och träning och allt men när man vet mycket så är det ganska svårt att veta vilken kunskap som ni vill ha. Jag är bra på att ge kunskap i nivå ABC och ÅÄÖ men allt däremellan är jag ganska dålig på att skriva om. Så nu tar vi upp en kunskap på mellannivå, för det är ju faktiskt där de flesta är. Jag tackar för inspirationen 🙂

Om en häst har svårt att utföra sitt jobb, hur vet man om den har ont, om den saknar kapacitet eller om den helt enkelt inte vill? Hur vet man om man ska laga den, ge upp eller uppmuntra?

En väldigt bra och viktig fråga. Om jag utgår ifrån vad jag ser på tävlingsbanor och på ridbanor så vill de flesta hästar INTE. De ”snälla” gör det ändå, de ”dumma” hittar på saker som att leta spöken, fly (försöka), bocka etc.

Varför de inte vill skiljer sig dock åt. Många, extremt många, faktiskt så många att jag blir ledsen har ont och vill då av uppenbara själ inte träna. Dessa har ofta men inte alltid öronen bakåt, samt viftar irriterat med svansen. Öronen bakåt betyder ofta att det gör ont hela tiden medan den vifftande svansen betyder att det gör ont just då (vilket inte utesluter ont alltid). Om hästen konstant har öronen bakåt så är belastningen på den för stor, kan hända om ryttaren är för tung för vad hästen klarar av att bära upp.

Hälsostatus?

De flesta hästar är mer eller mindre halta. Det är lite konstigt det där. En häst kan ha varit helt frisk och haltfri i många år, många ägare säger att deras häst aldrig någonsin varit halt under de 10 år man haft hästen. Sen när hästen ska säljas och man gör ett böjprov på den eftersom köparen vill försäkra sig om att man köper en frisk häst så visar det sig väldigt, väldigt ofta att hästen är halt.

Givetvis faller det sig självklart att det är den ”dumma” 😉 veterinären som framkallat hältan genom att böja hästens ben….. Det är lättast så. Men faktum är att de flesta människor inte kan uppfatta hältor hos hästar som är mindre än typ 3 grader. Hältor bedöms på en skala mellan 1(antydan till hälta) och 5 (blockhalt). En 3gradig hälta innebär att hästen varit halt länge. Väldigt av oss rider alltså omkring på halta hästar utan att ens veta om det.

Så när du säger att din häst aldrig varit halt så vill jag be dig ta en motfråga i beaktande. Hur vet du det? Är det för att dina helt normala ögon säger så eller för att veterinären bekräftat det? Det är inte fel att kolla upp sin häst lite då och då, mota Olle i grind så att säga.

Det absolut första du ska göra om hästen inte presterar är att kolla dens hälsostatus. Först då kan du gå vidare med nästa frågeställning, saknar den kapacitet för uppgiften du ber den utföra?

Kapacitet för uppgiften?

Dvs kan den göra det? Om du äger ett halvblod så finns det i princip ingen gräns för vad de KAN göra, de är avlade för att göra allt det vi människor vill använda hästar till. Ett halvblod som inte kan gå MSV dressyr eller hoppa 1.10 (osäker på vad som är en normal hoppnivå då jag inte hoppar själv, gissar på 1.10) existerar i princip inte om man tänker rent kapacitetsmässigt. Här är det faktiskt ofta ryttaren som saknar förmåga att vara på hästens nivå, och faktiskt stjälper mer än de hjälper, men det är inte något man gärna talar om har jag märkt. Viktigt att vi gör det okey att inte vara bäst. Man får lov att nöja sig med att tävla Lätt C och vara nöjd med det, det blir förmodligen roligare för både häst och människa att träna och tävla där ekipagets gemensamma kapacitet ligger.

Om du däremot ställer samma krav på en travare, eller en Islandshäst, eller en Nordsvensk brukshäst eller någon annan ”annorlunda” ras vad gäller ”Svenssons” ridbanegrenar då krävs det oftast att de har förmågor utöver det normala för att klara det ett halvblod klarar med förbundna ögon.

Så om hästen ”inte vill”/kan så ställ dig en ärlig fråga om oviljan beror på att den (eller du) saknar förmåga för uppgiften ni ställs inför, dvs om du har orimliga förväntningar på den/dig/er så är det ju smart att sänka sina förväntningar tills du når den nivån när hästen börjar vilja.

Orkar den?

Här ligger mitt hjärteämne. Ork, kondition etc. De flesta hästar orkar inte, de tränar aldrig för att orka heller. Det beror på att kunskapen om hur man tränar är bedrövligt låg inom ridsporten. En bra grej är att tänka fart och tempo som något du tillåter snarare än att du ber om eller kräver. Då blir det helt plötsligt så uppenbart att det är fart som saknas.

Observera att när jag skriver så är fart inte att hästen okontrollerat springer omkring med spänsten hos en passråtta, utan fart är något den bjuder på av ren glädje och tillåter ryttaren att kontrollera och använda sig av. Fart är det som kan omvandlas till samling, vi kan kalla det vilja. Ju mer vilja en häst har ju mer saker kommer den att göra när du tillåter fart.

Den här viljan måste byggas upp genom konditionsträning. De flesta hästar har ingen kondition att tala om, vilket är särskilt märkbart på dressyrhästar hos hobbyryttare. Det är väl av den anledningen som sporrskydd uppkommit om jag säger så…

Om du vet att hästen är frisk, att den och du har kapacitet för uppgiften så är det konditionen och viljan du måste jobba på. Jag kan nästan garantera dig att det går att spetsa konditionen så att hästen vill. Men det kräver spetskunskap som tyvärr är väldigt svår att hitta.

Viktigt att veta är att om hästen tränats länge på ridbanor utan att ha kondition för det så är det svårt att få den att vilja på ridbanan. Bort från ridbanor, bort från grusvägar, ut i naturen. Låna en ponnyunge som far ut och gör sånt ponnyungar gör, låt den bli glad igen.

Håll utkik i bloggen för mer träningsinspiration för alternativ träning av häst. Titta gärna in i vår vardag på Instagram

#smarthästträning #hästträning #konditionsträninghäst #swbsåklart

Underlag för longering och tömkörning

Jag fortsätter på temat underlag och väljer denna gång att skriva om hur man kan tänka när man väljer underlag för sin longering eller tömkörning. Jag påminner återigen om att det jag skriver gäller för typ friska hästar, trots att det finns förmodligen ingen 100% frisk häst, som är ridbara. Det jag skriver gäller INTE för hästar som är skadade och ordinerats boxvila och skritt vid hand för veterinär. Jag skriver alltså för dig som söker alternativa, mer hållbara sätt att maximera sin hästträning.

Om du kan så välj inte att longera/tömköra på ett underlag som är helt plant, som tex en paddock eller ridhus. Välj heller inte ett underlag som är hårt och stumt som tex en gårdsplan eller en grusväg eller liknande.

Ett underlag som är helt fantastiska att träna häst i är i vatten, dels eftersom man faktiskt kan bygga kondition där då vatten erbjuder ett lagom stort motstånd för att bygga kondition även i relativt lågt tempo. När man tränar konditionen hos hästar så vill egentligen bara förvandla mjölksyrabildande typ IIB fibrer till uthålliga IIA fibrer. En vanlig missuppfattning är att man måste träna fort för det men det stämmer inte alltid.

Bokskog. Jag hittade ingen film på longering här så jag bjuder på en gammal hoppfilm från vår Påni 🙂 Bokskogsunderlag bjuder inte på konditionsunderlag, däremot så kan man träna väldigt hårt på det utan att lederna påverkas negativt. Ett av de bästa underlagen om du frågar mig, hästen får grepp i det, och löv som i decennier fallit ner på marken bildar en extremt sviktande matta, utan att för den delen vara så djup att den belastar hovlederna eller så glidig att den belastar knäna (varken bakknä eller framknä gillar glid. Även granskog har samma egenskaper när granbarr under åratal skapat en sviktande matta. Dock brukar granskog inte bjuda på så ridbart underlag som bokskog.

Det som jag dock ska prata mig varm om i detta inlägg är att välja ett underlag som inte inbjuder hästen att låsa fast sig i en hållning. Då kan man antingen välja ett underlag med grenar och stockar och saker, och då välja att träna i skritt för att inte riskera att hästen står på näsan. Det tränar inte kondition men hindrar alltså hästen från att låsa fast sig.

Detsamma gäller för träning på gräs. Dock byggs ingen kondition på gräs. Eller jo, kanske om du rider jäkligt fort men då får du ju även den där negativa påverkan på lederna. Så en bra grej för hållbarheten är att inte se gräs som något som du ens kan försöka träna kondition på. Bättre att träna annat än kondition där. Gräs är ett fantastisk underlag om man väljer rätt tidpunkt att träna på det. När det är halt och geggigt så är det ett dåligt underlag men när det är torrt och fast så är det ett bar underlag, speciellt om hästen går barfota och får bra grepp i gräset. För skodda hästar beror det på individen, vissa halkar då skorna inte bjuder så bra grepp. Anpassa farten efter individen brukar vara en bra grej. Här tömkörs det i en svag kuperad terräng på gräs. Se hur hästen måste ändra sin hållning för att gå upp (sträcka ut, ta i) ner, (korta ihop, sätta under, bromsa). Ni kan också se att i slutet så har jag förflyttat oss till mer plan mark och där kan hästen lättare låsa fast sig, dvs behålla sin hållning, men jag ville visa även det. Det är lätt för människan att träna på plant underlag, men sämre för hästen.

Vad menar jag med att hålla fast sig? Det innebär att hästen har en hållning som han använder när han går, står, skiter, tränar, sover etc. Denna hållning har mestadels skapats av hans betesställning.

Det beror på att hästar liksom vi människor är höger eller vänsterhänta vilket innebär att de när de äter alltid har en och samma framhov längre bak än den andra. Framhoven som är längst fram blir bred och låg i trakten, framhoven längst bak blir smal och hög i trakten. Det är alltså inte hovslagarens fel att det blir så här som jag ofta hör. Även bakbenen står ojämnt när hästen betar. Ju mer hästen betar ju snedare blir den ironiskt nog.

smart

Ju kortare hals en häst har ju mer måste de bredda frambenen för att nå ner till marken. Vi märker detta bland annat på att den är svårt att ställa/böja i ena varvet, har svårare att ta en av galopperna, sadeln hamnar på sniskan och manken lutar mer åt ena hållet.

Men hållningen har även skapats av dig och alla andra som har tränat honom. Vi är ju också höger/vänster hänta och därmed sneda i hela vår kropp. Hästen lär sig dock att hantera vår snedhet ihop med sin snedhet. Han skapar spänningar där det behövs för att hålla ihop sin kropp. Problemet är bara det att lederna skadas när han går på ett och samma sätt alltid. Den kloka hästmänniskan ser därför till att träna hästen väldigt omväxlande för att komma runt problemet.

Hästen föredrar ofta att gå på platt underlag, gärna ”hängandes” i ena vägkanten eftersom det förbrukar minst kalorier. Hästar är flyktdjur och vill spara sina kalorier till när det verkligen behövs, tex när man ska fly från en sabeltandad brevlåda eller så. Då kan de behålla sin hållning och gå som de alltid gör. Därför älskar de tex grusvägar där de får gå i ena kanten. Det är så lätt. Speciellt om ryttaren håller den lite hårdare i samma tygel den alltid håller lite hårdare i.

Det är dock svårt att behålla sin hållning när man går på ojämnt underlag såsom att gå i besvärlig skog, i djupt vatten, upp och ner för backar eller att behöva gå på ett spår som de inte själv valt. Det är just därför vi ska träna hästen där så ofta det bara går.

Några argument mot att träna hästen på dessa underlag är att den snubblar. Exakt. Den snubblar för att den är fast i en hållning. Ju snubbligare den är ju mer behöver den andar underlag. Dock, är den supersnubblig så kanske den behöver konsultera en veterinär först, snubbel kan vara tecken på hälta. Argumenten vid longering eller tömkörning på såna underlag är att det inte går för hästen bara springer/rusar, lyssnar inte, byter varv etc. Ja, alltså, det kräver ju en skolad häst och skolning av häst på det viset göres lättast i en paddock. Där skapar man grundläggande kommunikation och lär hästen hur man är en ridhäst. Så först skolar man hästen, sen tränar man hästen. Min blogg har massor av inlägg om häst och ryttarskolning, nu pratar jag om hästträning vilket kommer efter skolningen. Olika saker som jag märkt ofta klumpas ihop i ett ord, träning., vilket blir missvisande.

Jag är inte så flitig på att uppdatera bloggen, men lite bättre på Instagram för den intresserade.

#hästträning #hästskolning #smarthästträning #swbsåklart #logiskridning

Rehabträning av häst

Snällt är inte alltid effektivt, eller hållbart eller smart.  Jag följer fascinerat rehabtrenderna. Ett tag var det slowwalk som alla praktiserade. Det är en  fascinerande grej där man leder en häst med handbromsen islagen för att typ simulera att man går på snedden ned för en backe. Man gör detta med hästar oavsett skick, oavsett om det finns muskler som kan stöjda upp sättet att gå. Gulligt, men varken smart eller effektivt. Alltså, missförstå mig rätt, att gå nerför en backe på snedden har praktiserats i decennier och är en extremt effektiv träningsform. Nu är det en ny trend på gång, bakbenen ska bak och placeras parallellt med varandra när hästen står stilla. Det verkar man tycka är bra just nu eftersom mitt flöde typ fyllls av bilder på det. Men återigen. Hästen måste först ha muskler som kan stabilisera hästens hållning innan det görs. 

Observera att detta inlägg riktar sig till ”friska” hästar. Dvs inte de som har akut skada och bara ska stå i en box eller ledas för hand. 100 % frisk är väl egentligen ingen häst men med frisk i detta inlägg så menar jag en häst som är ridbar. Typ 🙂 Bäst jag skriver så så att ingen med en skadad häst följer råden 🙂

En bra grej att vara medveten om är att på plan mark under snälla former så ger man hästen förslag på nya sätt att röra sig på. Det som inom Logisk Ridning kallas att man koordinerar om hästen. Men koordinationen behöver muskler som kan understädja den för att förbli en permanent installation i hästen. Man bygger dock inga muskler av det.


Just i det här muskelbyggandet så upplever jag att det saknas kunskap. Jag såg en icke snäll tränare , som kallar sig själv elitryttare inom dressyr, som galopperade en stackars hästkrake extremt sakta i en paddock. Tygeln höll huvudet nära kroppen och det är ju ett välkänt faktum är att framhovar sällan eller aldrig går längre fram än hästens nos.  Det innebar att hästen fick ett steg som var typ 22 cm långt, och galopperade därför varv på varv på bogarna i snigeltempo med raka bakben. Tränaren gjorde detta för att bygga kondition och muskler, för att stärka hästen. Hon agerar alltså i god tro. (Det upplever jag att alla göra, både ”snäll” och ”elak”. Ingen gör medvetet fel, alla vill väl på sitt sätt. Man bara har olika former av kunskapsluckor.)
Men tro mig, det enda som stärks där är hästens ogillande mot ridning. Den får möjligtvis ett extra lager nekrosser i laner och sidor, ”stärker” sig där. Men i princip inga muskler och ingen påverkan på konditionen. Principen är densamma som för det snälla simulerandet av slowwalk, fast att slowwalk givetvis är snällare mot hästen, men inget av förfarandena stärker egentligen hästen.


Detta de flesta missar är hur man bygger styrka och kondition. Det är något man måste göra MASSOR av. För att få det man lär hästen att kunna användas av hästen. Det är lite som att ge en apa en bil. Bara för att den har en bil och händer med tumgrepp så innebär det inte att den kan köra bil. Bilen kommer att raseras.


Vad saknas då? För ett tag sen så skrev jag ett mycket hatat inlägg om underlag. Det hänger lite ihop. Det är i princip omöjligt att bygga varken muskler eller kondition på plan mark, oavsett om det sker i en paddock eller på en grusväg. (Undantaget är om man rider i djup sand eller i vatten, men det tar vi i ett annat inlägg).Farten man måste upp i är så stor att lederna kommer att ta skada innan musklerna påverkas.

Man behöver alltså fart, eller krafft från bakbenen  som är hästens motor. Enklaste sättet att uppnå detta är att galoppera i uppförsbackar. Intervallträning. Just nu är säsongen för detta. Det finns ljuvliga gräsbackar där underlaget är perfekt just nu. Backen måste vara lagom brant för att hästen ska ta i maximalt men inte få för snabb fart. Då får man gratis, dvs utan att dra, bromsandet framtill och extrem power bakifrån. Själv anlitar jag en tonåring för detta uppdrag, jag är inget fan av det nuförtiden. Jag älskade det förr dock.

Ju svagare häst man har ju kortare uppförsbacke får man ha, svag häst kanske bara orkar ett språng. Galoppera upp, skritta ner. Upprepa 4-6 gånger efter en 20 minuters uppvärmning. Kör varannan dag, aldrig varje under någon månad. Testa sen av hästen i den gren du verkar i. Du kommer att känna dig som en elitryttare när du känner hur fin hästen blir. Utan att du har gjort något annat än att ”busrida”. På köpet får du en häst som tycker att ridning är kul :-).

När du lagt grunden så kan du börja forma hästens förmåga att svänga genom att planera ridvägen både upp och ner i bågform. Du ska alltså inte ha hästen i en bågform utan ridvägen ska vara bågformad. Den svåra galoppen har ju ofta ett bakben som inte vill skjuta ifrån. Testa i vilken riktning bågen ska gå för att hästen ska tycka att det är sjukt jobbigt att starta, den bågen ska du träna mer på. Den bågen hästen gärna vill starta i behöver du inte träna i. Du vill helst att hästen ska grymta till fattningen, då vet du att du gjort rätt. Vill du ännu mer effekt av träningen så undvik helt att trava under en månad. Då får du ännu bättre resultat.


Du som har en Fitbit eller liknande kan testa detta på dig själv. Hur kommer du snabbast upp i konditionspuls, är det i backe eller på plan mark?
Det är inte alls fel att ägna mellandagarna åt att koordinera om hästen på plan mark, eftersom du nu ger hästen den förutsättningar att kunna använda det du lär den.

Viktigt att komma ihåg att du måste alltså ha något (muskler, kondition) att forma om, innan du formar om. Också viktigt att komma ihåg att hästträning går ut på att få största möjliga effekt med minsta möjliga slitage.

Jag uppdaterar denna blogg väldigt sällan nuförtiden. Jag är dock en aning flitigare på att uppdatera Instagram med små bilder från vardagen.

Lycka till och håll i hatten i backarna 🙂

#smarthästträning #tränahästenlogiskt #rehabträninghäst #friskvårdförhäst #logiskridning #swbsåklart

Hästträning och underlag

Det där med underlag och hästträning, kan vi prata mer om det? Jag har min häst barfota och hamnar därför oftare än jag vill i diskussioner om hur bra eller obra det är att träna hästar som är barfota. Ett vanligt argument mot att träna hästar barfota är att det hade aldrig gått hos mig eftersom jag tränar mina på grusvägar med ganska stora stenar som går hårt åt på hovarna.Jag kan defenitigt köpa argumentet att grusvägar kan skada hästhovar, helt klart är det så. Det jag vänder mig emot är att man säger att man TRÄNAR hästar på dylika grusvägar. Enligt min mening så gör man inte det.På såna grusvägar så motionerar man hästar, man kan förmodligen även rasta dem där men man tränar dem inte. Om man defenierar var träna betyder så betyder det iallafall enligt mig att man tränar hästen att bli bättre, starkare eller smidigare eller mer lösgjord eller mot bättre kondis etc. Dvs man förädlar och förbättrar hästen.För detta ändamål är grusvägar i princip värdelösa. Att träna en häst innebär att träna så hårt som möjligt utan att ta sönder eller skada den. Träning på grusväg, enligt defenitionen förbättra och förädla, innebär väldigt mycket ta sönder.Tempot man måste upp i för att påverka konditionen gör att underlagat skadar hästens leder. De flesta har ingen aning om att de i princip aldrig rider i ett tempo som har den minsta positiva inverkan på hästens kondition. Så man kan med andra ord glömma konditionsträning på grusväg.Om vi tar starkare, smidigare eller mer lösgjord så falerar även detta eftersom de flesta rider för dåligt för att kunna åstadkomma detta på plan mark rakt fram. Om man ska kunna åstadkomma detta så måste hästen vara mellan hjälperna vilket betyder att man inte får åka häst längs vägkanten.Rid ut mitt i vägen och testa rakriktningen. Kan du bibehålla hästen rak och mellan hjälperna utan att banka där bak och dra där fram? Ett test för detta är att hästens nacke ska vara högsta punkten på halsen, precis bakom öronen, inte en bit längre ner, oftast 3 dje kotan. Hästen ska även kännas rak under din rumpa och mellan dina ben och komma fram liksidigt till din hand. Om inte detta är uppfyllt så sker ingen hästförbättring/förädling.Sååå.. Kan vi inte alla enas om att på grusvägar så motionerar man hästar och rastar av hästar, men man tränar dem inte. Man kan lyckas stärka deras benhinnor på grusvägar dock, det är en positiv sak.#logiskridning#tränahästenlogiskt#ergonomiskhästträning#ridsmart