Fokus kurser

Fokuskurserna är kurser där vi fokuserar mer på vad och hur du tänker än på vad du aktivt ska göra när du tänker.

Detta är kurser som vuxit fram under åren när jag insåg att hur vi tänker nästan är viktigare än hur vi gör. En bra ryttare har en kropp som gör samma sak som hjärnan tänker på.

En ryttare som har problem vid ridning är oftast i otakt med sin egen hjärna. Det kan vara olika känslor som spökar. Prestationsångest, rädsla, ilska, mindervärdeskomplex är vanliga känslor som faktiskt hindrar en från att bli en bra ryttare.

Dessa kurser är tänkta att minska den frustration som uppstår när resultatet inte blir det förväntade, man kan tycka att man gör precis allt som ridläraren säger eller som står i boken men det blir ändå inte bra. Istället för att anklaga hästen att göra fel och bygga upp en hög frustration så erbjuder dessa kurser ett annat sätt att se på saker. Sätt som är tänkta att minska på tex prestationsångest, rädsla, ilska, mindervärdeskomplex etc.

Just nu finns följande fokuskurser tillgängliga men antalet kommer att ökas på med tiden. Kurserna är uppbyggda så att varje kurs med sina 7 lektioner bildar en helhet vilket innebär att varje lektion i en kurs bara är en del av en helhet. Det är gjort så här för att hästen och du enkelt ska kunna förstå och göra lektionen med ett bibehållet högt självförtroende oavsett på vilken nivå ni är på. Passar lika bra för skogsmullar som mer erfarna ryttare.

1.Fokus Rida ut. Hur man etablerar en trygg runda där hästen gärna går och hur man styr över tempo och aktivitetsnivå med minsta möjliga hjälper.

2.Fokus finn hästens rytm. Här tränar vi oss i den svåra konsten att bli och vara i samma energi som hästen är. Inte före eller efter eller bredvid utan bara vara exakt där hästen är, både kroppsligt och själsligt.


3. Fokus Uppvärmning. Hur man värmer upp smart på ett sätt som skonar hästens kropp och hjälper den att bli mer lösgjord och rakriktad så att du sen enkelt kan träna på det du planerat att träna på.

Mångas dröm är att kunna rida och till synes inte göra någonting medan hästen gör maximalt. Jag tänker alltid på det som att man ska kunna rida med tanken som hjälp. Då är ridning helt underbart. Problemet är att det är väldigt svårt att rida med tanken som hjälp. Hästar kan enkelt läsa av oss, men svårigheten är ju för hästen att veta vilken av alla våra tankar och hjälper han ska läsa av. Vi kanske ger hjälpen för att gå framåt, öka tempot, samtidigt som vi är lite rädda för farten. Vi ger hjälpen för att svänga vänster samtidigt som vi oroar oss för att gå omkull. Vi ger hjälpen för att svänga höger samtidigt som telefonen piper till och vi undrar vem som skickade ett sms.

Ja ni förstår säkert hur jag menar. Hästen kommer att gå enkelt att rida för tankens krafft, vårt fokus, om tanken och handlingen alltid stämmer överens. Och i ärlighetens namn så är det exakt just där svårigheten ligger. Vi behöver öva oss på att bli förutsägbara, att låta tanke och handling vara samma, alltid. Det är inte jätteenkelt. Då kommer de fysiska hjälperna att kunna minimeras och målet med ”osynliga” hjälper blir verklighet.

Vår nyaste kurs startar imorgon och den fokuserar just på detta, att lära dig ett annat sätt att tänka med målet att bli en mer logisk och fokuserad ryttare.

Fokuskurserna är helt online så du kan göra dem i helt egen takt, när du vill och var du vill.
Du anmäler och läser mer om kurserna här

Rapporter från de som gått kurserna innan

Du kan inte använda vita lögner för din häst

Säger du vad du menar eller menar du vad du säger? Det är en mening som för mig betyder ärlighet och är hela grunden för själslig lycka.

Vi lever tyvärr i en tid där lögner inom meningen är mer norm än ”onorm”. Vi ljuger ofta om hur vi mår, vad vi gör och vad vi känner och tänker.

Vi gör det för att det är så enkelt att ljuga nu förtiden med alla sociala medier. Må så vara det är lögner som har för avsikt att göra en till en del av flocken, eller till att förvandla en till någon som flocken vill följa och se upp till. Det är 2020 i ett nötskal. Ingen reagerar på det, det är bara så det är.

Om vi pratar hästhantering så är det här förödande. Du måste säga vad du menar (ber hästen göra) och du måste mena vad du säger, annars blir hästhantering så väldigt väldigt svårt.

Hästar förstår när du ljuger för dig själv eller för dem. De kanske inte förstår orden men de förstår att om du säger att vi ska gå dit med dina ord och handlingar samtidigt som hela ditt inre skakar av nervositet och rädsla över att gå just dit.

De förstår givetvis direkt att du tänker skicka dem i döden genom att be dem gå dit du inte vågar.

Detta kan gälla att lasta hästen i en livsfarlig (enligt ditt sinne) hästtransport, be den gå ner i en sjö, gå in i en skog, lämna gården och resten av flocken, hoppa ett hinder, gå förbi en brevlåda etc.

Hur kommer man runt det då? Genom att inse att du kan inte leva i 2020 talets lögn när du är med din häst. Du måste gå tillbaka i tiden där medvetenhetslögner var ovanliga. Definitivt innan sociala mediers tid. Du måste mentalt förflytta dig till en tid när det inte var norm att ljuga utan där det var som det var liksom.

Så en bra tanke för dig som har problem med att du skrämmer din häst för olika saker, är kanske att du tänker dig att inga sociala medier finns, att omgivningen inte har kameror som när som helst kan dokumentera dina ”misslyckande” och att omgivningen kanske inte ens bryr sig eller ens ser dig.

Att det bara är du och din häst och att ni inte ska prestera över dina gränser utan du bara accepterar att du idag bara ska göra sådant som känns bra för dig. Du ska inte behöva gå över din trygghetszon just idag. Just i dag är en dag av utforskande av ditt sinne.

”Var och när börjar jag bli nervös och rädd för saker”?

Sen accepterar du och omfamnar den känslan och konstaterar utan att värdera tex att

”Jag blir nervös bara jag tänker på att passera en brevlåda.” Bara så. Inget mer.

Första steget för att göra en förändring ligger att förstå och acceptera.//Lindah i Växjö

Skänkel på volt

(Detta inlägg publicerades ursprungligen 2016) Skänkeln…. Något av det mest frustrerande jag vet är fladdrande okoordinerade ryttarskänklar. Något av det första jag lär nya elever är hur de ska bära sina ben så de slutar bete sig reflexartat.

ologiska-skanklar

Mitt öga gillar vacker   ridning med stilla ryttare och mjuka spänstiga glada hästar. Jag kan titta i timmar på det.

Om jag däremot ser  ridning med fladdrande ryttare på stela ospänstiga hästar så gör det liksom ont i ögonen, om jag ser de där nickedocksryttarna” så blir jag sjösjuk ;-). Jag tittar bort för jag klarar inte av att se det.




Men vad är bra ridning för mig undrar du säkert? Tja, vi kan ju ta en sån enkel sak som underskänkeln.

Om ni har läst mina tidigare inlägg om volter så är nu ju vid det här laget medvetna om att hästens utsida ska bli lång så att hästen ytterbenpar kan ta långa steg.

Att bli lång på utsidan innebär att alla utsidans muskler måste länga sig, det är logiskt eller hur? För skelettet och hästens längd styrs ju av muskler. Korta, spända muskler ger kort häst. Långa avspända muskler ger lång häst. Logisk eller hur.

En muskel blir kort och ihopdragen om man trycker på den. T.ex. om man vill att hästen ska ta ett steg i passage så ger man honom ett lätt tryck med sporren på muskeln så den drar ihop sig vilket gör att bakbenet dras framåt/uppåt= kort steg, kort sida, kort häst

Om man INTE trycker på hästens sida så fortsätter hästens muskel att vara lång och hästen tar långa steg.

Inga konstigheter i detta. Väldigt logiskt eller hur?

Varför sitter då alla ryttare med tårna utåt på utsidan så att hälen rör vid hästens mage och ber denna dra ihop sig?

Ologiskt, ologiskt, ologiskt.

Dessutom så brukar däremot deras innerskänkel inte röra vid hästens sida utan där pekar tårna ofta vackert framåt…

Ologiskt, ologiskt, ologiskt
Jag har ritat så ni förstår hur jag menar. Hästen som vi ser med en ryttare på ska ses bakifrån för att det ska bli rätt. Ryttarnas skänklar på voltbilden visas  som fötter som pekar åt olika håll.

På bilden så ber ryttaren faktiskt hästen om en böjning till vänster men försöker rida en volt åt höger…… De kanske förbereder för förvänd galopp kanske 😉

Detta kan vara en av orsakerna till att förvänd galopp ses som komplicerat…..

felaktig-skankel-pa-en-volt

Roa er med att titta på ekipage i er omgivning. Sätt ett kryss i taket för alla ni hittar som inte har ytterfoten på insidan ;-). Eller för den delen de som har exakt likadana skänklar på bägge sidorna samtidigt som de kämpar med att böja sin häst …..

Det hör till grundläggande ryttarkunskap att ha en ytterskänkel som är parallell med hästens sida och en innerskänkel som tillåts vara  en liiiten utåttåad…… Det är så man böjer en häst.

Så här bär det se ut. Och det är förvisso enkelt att placera skänklarna så. Det svåra är att få dem att ligga kvar så när man rider ;-). Innerskänkeln kan de flesta lyckas med men ytterskänkeln verkar folk generellt sett ha svårt för. Det beror på bristen på muskeltonus hos ryttaren.

Det är ytterskänkeln som är hästens ”vägg” och om man har en dålig sådan så kommer hästen att vilja dra ut från volten vilket gör att ryttaren gärna fastnar i innertygeln för att hålla kvar hästen på spåret. När hon gör detta så kommer hästen ytterbog att sticka ut, hon bänder dit denna och resultatet blir..Eh..Ett ekipage som liksom inte är så harmoniskt.

Ytter sidan är otroligt viktig för ryttare att träna dit. Det som alla bra ryttare har gratis, det är en stadig yttersida. Allt utgår från denna yttersida. Vi andra, vi måste manuellt träna dit den. Det här är ett sätt att träna det som sitter ovanför  ytterskänkeln, att lära sig att göra olika saker med våra olika sidor.

Det tar mååånga år att bli en skolad ryttare med full koll på sin kropp. Men det är en rolig (och svår resa). Har du börjat din resa än? Om inte så är det aldrig för sent. Med våra onlinekurser så kan du börja redan idag.




När hästen biter sig fast i bettet på ena sidan

(Detta inlägg publicerades ursprungligen 2013)
Det är ett vanligt problem att hästen biter sig fast i bettet på ena sidan och man fokuserar mycket på just den sidan som hästen sitter fast i. Man plockar och man grejar och ser det som bra när hästen släpper bettet. Det är det inte. Iallafall inte om den släpper det för att vi juxat med tygeln.

Kvittot på att ett ridpass varit bra är att dagen efter så ser vi en liten förbättring. Så blir sällan fallet av tygelridning.

Tygelridning är alltid dåligt men synnerligen dåligt för detta. Att en häst biter sig fast i en sida beror på att den bär sig ojämnt bak och skjuter ut en bog. Men många ser bara det som är fel i munnen men felet kommer ju bakifrån. Det är bara symptomen som syns i munnen.

Problemet med tygelridning är att OM man behöver lösa problem i hästens kropp med hjälp av tyglarna så är vi på den nivån i vår ridning att vi inte kan koordinera vårt bäcken och att vi ännu inte lärt oss känna vad det är hästen gör med sin kropp.  Om vi däremot kan koordinera vårt bäcken och känner vad hästen gör med sin kropps så kommer den inte att bita sig fast i ena sidan. Den gör ju detta för att den går snett/är sned .

Den inte färdigskolade ryttaren kommer att varje gång hon tar i en tygel att flytta  samma sidas höft bakåt (omedvetet) och om hon dessutom kombinerar detta med det ack så vanliga stigbygeltrampet så kommer hon dessutom att lyfta upp den sidans sittben ur sadeln. Och voila, vi har gjort det ÄNNU lättare för hästen att bita sig fast på ena sidan genom att öppna upp för hästen att skjuta ut sin bog på den sidan där höften åt bakåt och sittbenet åkt uppåt.

Ju mer hästen skjuter ut sin bog åt ena sidan ju mer snett går den med sin rumpa och katastrofen är ett faktum. Då kan man kämpa med att få loss hästen från bettet till förbannelse.

Ett bättre tänk är att se till att få hästen i den tygeln som hästen inte vill vara i. Försöka göra den sidan längre och få hästen att bli rakare och bära jämnt bak. Men försök först bli medveten om vilka kroppsdelar som inte är på rad så att säga och organisera upp dessa så att hästen kan komma till handen på bägge sidorna.

Så sluta tänk plocka bort från handen du har för mycket i, tänk istället på att få MER i handen du har för lite i. Koncentrera dig på att få mer och mer och mer så att du från början kanske har tyngden av en tepåse i handen, vårda detta lilla tryck ömt, var fin i handen (absolut ingen ”skaka hand med en kalla fisk hand”, det tycker hästar inte om att söka kontakt med)

Trycket i handen får du ju av att hästen skjuter på lika mycket med sina bakben i en linje som går absolut rakt fram så att den kan börja bära sin framdel. Är denna linje bruten så får du ingen bärighet och du får ojämnt tryck i handen. Så se till att DU sitter så att hästen KAN gå jämnt, det är första steget.

Men detta är ingenting som är LÄTT, det har jag aldrig påstått. Bara något att tänka på. Har du börjat din resa mot att bli en mer skolad ryttare än? Om inte så är det aldrig för sent. Med våra onlinekurser så kan du börja redan idag.

Bita sig fast i en tygel

(Inlägget publicerades ursprungligen 2014)
I förra inlägget skrev jag om att man varför man vill ha hästen i yttertygeln när man rider en volt. Dock är ju det här med att just genomföra detta väldigt svårt eftersom hästar är byggda för att alltid ha en och samma tygel som yttertygel oavsett varv. Bildtolkning, den vänstra bilden föreställer en häst med huvudet åt höger och rumpan åt vänster. Varje cirkel symboliserar en kroppsdel, i detta fall sett från vänster, bakdel, bål, bog och hals.
Den högra bilden visar en hästrumpa (cirkeln) sedd bakifrån med en armlös ryttare (streckgubben).

Ni kan bli konfunderade över ovanstående teckning. Rimligtvis så borde den ju enligt teckningen vilja vara i vänster hand kan någon kanske tycka med tanke på att att kraften från hovarna riktas mest till vänster tygel. Och ja, det stämmer. Men… den här hästen väljer inte själv att vara i vänstertygeln. Den kommer däremot alltid att vara på väg åt höger men vi ryttare vill ju sällan följa med hästen dit den vill, vi vill ju oftast rida rakt fram. Så det innebär att vi kommer att omedvetet att hålla den hårdare i vänstertygeln för att hålla den rak.

Så sanningen är att det är inte hästen som väljer att vara hård/hänga i/bita sig fat i högertygeln . Det är vi ryttare som väljer att hålla fast hästen i högertygeln.

Nu borde de flesta förstå att det är aldrig hästen som biter sig fast i en tygel, det är snarare vi människor som biter sig fast i tygeln.

Detta är ett symptom på att hästen inte är rak.

Man kan enkelt se/höra var en människa är i sin ridkunskap.

En nybörjare (oskolad ryttare)rider det hon ser och det är hästens huvud och hals.  (I detta fall rider hon/korrigerar högertygel)

En lite mindre oskolad ryttare rider oftast hästens bog, dvs hon korrigerar den bogen hästen skjuter ut (i detta exempel höger bog)

En ännu mer medveten ryttare försöker få hästens rygg att vara rak så att hon kan sitta på den (hon korrigerar hästens bålrotation)

En skolad ryttare han inser att problemet med sökningen till vänster tygel beror på att hästens förskjutit sitt bäcken så då korrigerar han detta bäcken.

Men det tar mååånga år att bli en skolad ryttare. Men det är en rolig (och svår resa). Har du börjat din resa än? Om inte så är det aldrig för sent. Med våra onlinekurser så kan du börja redan idag.

Börja din onlineutbildning redan idag

Vill du ge dig själv och din häst en nystart så är nu en bra tid att börja, imorgon går också bra men självklart vore det allra bästa om du började igår 🙂 Du hittar alla kurser här

Ridkurserna är till för alla, oavsett ålder och utbildning. Allt sker i skritt under hela första kursen, Grundkursen. Det vill säga att din häst behöver inte vara utbildad för att gå den, inte du heller.

Du får en lektion i veckan under 3 månader för endast 1000 kr, ett väldigt bra pris på kurserna just nu med andra ord.

Vi har även handkurser och mentala kurser. Så vad väntar du på? Bli en bättre ryttare redan idag :-)//Lindah

Du kan inte träna din häst som jag tränar min häst

(Detta inlägg publicerades ursprungligen 2019)

Jag är en empirisk tränare 🙂 vilket typ innebär att jag har ingen aning om vad jag gör;-). För länge sedan så kom jag på att det hjälper sällan att göra som det står i böcker och ännu mer sällan så hjälper det att göra det som kändistränare säger att de gör. Det som jag grunnat på i många är är VARFÖR det inte hjälper. Det står ju att hen gör så och hen är jätteduktig vilket hens tävlingsresultat vittnar om. När jag gör så så blir det mest kattskit av det hela.

Svaret är enkelt. Du kan inte göra så som någon annan gör eftersom din kropp är och fungerar annorlunda än Annas kropp, eller Peters kropp. Dessutom så är din häst annorlunda än Annas och Peters hästar. Vad man ska veta om ”ridmästare” är att de oftast väljer hästar som är perfekt anpassade för det de vill använda hästen till. De väljer hästar med hjärnan. Logiskt om man vill tävla.

De flesta ”vanliga” ryttare väljer häst med hjärtat vilket ofta innebär att hästen inte är bra på någon tävlingsgren. Den kan dessutom ha ett temperament som inte har något som helst intresse av att göra som någon människa säger. Den kan dessutom ha en kropp som är söndrig, sned och öm.

Proffsryttare kan ha ett helt stall fullt med hästar, säg 20 stycken, varav endast en av dessa hästar är ämnade för svår klass. Resten är hästar som tja, står för inkomster i form av att de kan säljas till ryttare som inte har som mål svår klass. Proffsen är fullt medvetna om att det är ytterst få hästar som är svårklasshästar.

Pratar man däremot med en ryttare som har en eller två hästar så är ju oftast deras häst(ar) fantastiska och kommer att gå huuuur långt som helst. De har vad man kallar en inte realistisk bild av verkligheten. Är det en snäll empatisk ryttare så tvingar de aldrig hästen över sin gräns trots att ryttarens hopp om underverk lever kvar. Fine liksom, drömmar får man ha.

Om den okapabla hästen däremot kommer till en ryttare som inte vill ge upp sina storslagna drömmar så kommer hästen att fara illa. Speciellt om man anlitar en tränare som vill hjälpa ryttaren att nå sina mål. Ryttaren kommer antagligen inte heller att må så bra med den typen av ridning. Det obraiga måendet kan yttra sig som tex
Mindervärdeskomplex-”Alla andra kan ju”, *Prestationsångest-”Jag måste göra MER” eller någon annan obraig känsla.

Hästen reagerar inte bara på dina fysiska hjälper, medvetna som omedvetna, utan de reagerar även på dina psykiska hjälper, det du känner och tänker. Om du har mindervärdeskomplex så kommer den att köra över dig fullständigt. Det ligger i hästars natur att flytta på/köra över svaga individer för att klättra i rang. Om du har prestationsångest och därför gör MER och hårdare så låser du ditt sinne och din kropp och blir obekväm för hästen att bära. Prestationsångest är den känslan som jag upplever är den svåraste att ha när man rider, den som gör ridning svårt på riktigt. Hästen vill mest bara vara någon annanstans, han stänger in sig i en bubbla och gör sig okänslig.

Så om jag får ge ett enda råd till alla ryttare så är det att öppna ögonen, se din häst för vad han är och acceptera det. Låt inte hästens oförmåga att göra det du anser att han ska göra förmörka ditt sinne och ge dig mindervärdeskomplex eller prestationsångest. Alla hästar är inte fantastiska atleter och i ärlighetens namn så är inte alla ryttare fantastiska ryttare. Vi är bara varelser som förmodligen vill göra så gott vi kan inom våra egna personliga gränser.

Ju snabbare du accepterar dina och din hästs personligheter och begränsningar ju snabbare kommer du att få roligt med din häst. Det är roligare att lyckas med lätta saker än att misslyckas med svåra saker. Dessutom så är det så att när man lyckats med en massa små saker så kommer det automatiskt att göra så att man lyckas med en svår sak. Helt enkelt för att många bäckar små leder till en stor å.       

Dagens ridtps är som följer. Bjud hästen på ett träningspass idag där han inte misslyckas och där du inte behöver använda en enda hård hjälp. Beröm honom för denna lilla sak som att han precis vunnit OS. Upprepa dagligen i en vecka/månad/år och voila, du kommer helt plötsligt att ha en häst som gillar att träna och du kommer att slippa alla dumma krav du ställt på dig själv. Ridning ska vara roligt, får både dig och hästen, glöm aldrig det. Vill du börja från grunden och lära dig kontrollera din kropp och knopp så är vår onlinekurser en fantastisk grej. Du kan läsa mer om dem här.

Fokus på en enda hjälp

Här är ett bra exempel på uttrycket ”isolerade hjälper”, ”medvetna hjälper” etc betyder. Jag har valt ett fokus och jag berättar det för honom med mitt spö som jag har i bakre handen. Jag pekar på hans innersta bakbens kota och förföljer den, härmar den när den i varje steg lyfts uppåt.

Vad han gör med resten av kroppen ignorerar jag så länge han fortsätter gå runt mig. Enda som bryter mitt fokus är när jag hindrar honom från att äta, man får INTE fika när man jobbar, det är ganska solklart och gäller för både häst och människa. Men var huvudet är, var bogen är, vilket spår han går på etc ser jag inte ens. Allt fokus är på hans inner bak. Varför gör jag såhär? Jo för den här hästen är expert på att få människor att byta fokus. Följden blir att han aldrig lär sig det han ska eftersom han ”Oj, titta en fågel/träd/monster/häst/brevlåda etc”.

Jag tolkar det som att han gör det för att han inte förstår uppgiften, han är inte supersnabbtänkt direkt, och han har ganska hög prestationsångestgrad, han VILL förstå, han VILL göra rätt. Så mitt nya arbetssätt med den här herren är att verkligen verkligen anstränga mig för att ge honom EN uppgift per pass och INTE låta mig distraheras.

Den här hästen ger sällan kvitto samma dag man lär honom något utan kvittot kommer alltid en annan dag. Oerhört frustrerande för mig som är van vid klipptänkta hästar, men lärorikt såklart. Hur ser man när han börjar göra rätt? Då kortar han innerbaks steg, blir lite tyngre men högre i steget, tempot sänks och han blir mer balanserad.

Innan dess är han ytterst obalanserad och fladdrar runt dit marken lutar. Han går även med superlånga steg och därmed obärande bakben. Det svåraste med det här är att våga blunda för vad resten av hästen gör. Det är ytterst svårt när man liksom ser alla fal han gör och så ska man bara ignorera dem, men tänk på att om du korrigerar dem så är det han som tränar dig att korrigera fel. Du vill ju tvärtom, träna honom att göra rätt med en kroppsdel i taget.

Redan här så kan vi se en klar förbättring, detta är pass två med Fokus inner bak. Pass 1 gjorde jag dagen innan. Det går med andra ord ganska snabbt att börja se okey ut. Här försöker vi oss på att byta varv på kommando, det går sådär, men det kan vi blunda för. Jag lägger det däremot på minnet och morgondagens pass kommer att bli med fokus vänd på kommando. Dock lär jag inte in det så här då utan på ett mer lärande sätt, här blir han bara frustrerad eftersom han inte förstår, och det gör honom inte så taggad på att träna mer. Man vill aldrig bråka i onödan med en häst, man vill att den ska minnas träningen med glädje.