Kategori: Horsemanship

Bli bra på att att arbeta hästen från marken INNAN den blir konvalescent

Det är roligt att rida. Det är så förbenat roligt att rida att jag personligen gärna hade suttit all vaken tid på hästryggen. Men ofta, ofta jobbar jag istället från marken. Eller rättare sagt, det går i perioder det där.

När hästen är på topp och går bra så rider jag, och rider lite till och lite till. Sen börjar den kanske kännas lite ovillig eller lite småstel i ridningen och jag ger den en veckas vila och när jag hoppar upp därefter så känns det liksom inget bra alls. Då brukar jag få iden att jag ska jobba den från marken.

När jag väl tar mig den tiden så inser jag hur roligt det är och då brukar jag ta en lång period där jag bara jobbar från marken. När jag sen väl hoppar upp i sadeln igen så känns ju hästen givetvis heeeelt fantastiskt, så då blir det kul att rida igen. Tills hästen börjar kännas lite ovillig igen, då tar jag ett tag från marken igen.

Jag tänker ofta att jag borde ha fasta dagar för det där så att jag alltid varvar arbete vid hand med uppsuttet arbeta. Men det blir liksom aldrig av. Jag är helt säker på att de flesta känner igen sig i det här. Man jobbar oftast från marken när det verkligen behövs, tex när hästen är konvalescent och veterinären säger att man ska ha den på box och leda den 20 minuter per dag eller så. Alla som någonsin testat det där ledande i samband med boxvila vet att det är en ganska otrevlig historia, ibland förenat med fara för liv och lem.

Jag har länge haft Arbete vid hand kurser bland mina onlinekurser. Väldigt många anmäler sig till dem när de står där med en konvalescent som ska ledas. Behöver jag berätta att det inte finns särskilt många framgångssagor där? Det säger sig själv. En boxvilande häst är oftast så uppe i varv att den inte är mottaglig för inlärning. Därför är det smart att mota Olle i grund som det så vackert heter och se till att ha lärt in massa Arbete vid hand koordinationer redan när innan man står där med sin konvalescent.

När man arbetar hästen vid hand är inte målet spänst, energi och framåtanda. Tvärtom. Vårt mål är att hästen ska slappna av, koppla på inlärningscentret och helst avsluta varje övning sovandes och gäspandes.

Innan när jag hade en bastant Påni så sa många att det är väl inte konstigt att du kan få den lugn, det är ju ett kallblod. Jag har ju dock numera ett halvblod, en spänstig sak som jag haft i ett halvår. Han hade vilat för skada sex månader innan jag fick hit honom. Därefter har vi bara lärt känna varandra lika länge och absolut inte tränat hårt alls. 90 % av all träning har varit i skritt för att bygga upp honom efter skadan.

Dvs det är som bäddat för att hästen ska bete sig crazy. Men han gör inte det, alls. Dels så var förra ägaren en Logisk ryttare som lagt ner massor, massor med tid från marken på honom och sen var det bara att fortsätta för oss. Han är precis lika lugn som min kallblodspåni. Dvs det hänger INTE på rasen, det hänger på hanteringen. Jag vill inte ens tänka på hur besvärligt det hade varit om han inte varit van att arbetas från marken för lugn och ro innan sin skada.

Här är ett exempel på vad vi brukar roa oss med när vi jobbar vid hand. Det är fuxen med bläs som är våran.

Här är han huvudfigur i en nyinspelning av en kurs om Miljöträning.

Kontentan av det här inlägget är att Arbeta din häst vid hand. Redan innan den blir skadad. Lägg det på schemat en gång i veckan. Du har igen det i längden. Det ska inte behöva vara med fara för livet som man leder en häst. Dessutom så finns det fantastiska effekter av att hästen rör sig utan en gjord som hämmar och spänner åt runt muskler och bröstkorg. Dessutom så tränar du själv både din hand och ditt öga när du tränar så här.

Är ridning teknik eller känsla?

När man följer diskussioner om ridning, live eller på internet så slås jag alltid av lite vanmakt. Man verkar tro att ridning är en ren tekniksport. Man kan se det om man öppnar vilken ridhandbok som helst, det står beskrivet om hur ryttaren ska placera sina yttersta kroppsdelar, dvs hand och skänkel och sen verkar man tro att det räcker. Men jag kan garantera att om man tar 10 ekipage, ger ryttarna samma instruktioner om var de ska placera sina ändar så får vi 10 olika resultat. Vad beror det på tror ni?




Oj..Var ska jag börja.  När jag lär ryttare rida så tänker jag alltid att jag måste ersätta ryttarens största problem med något annat. Olika människor har olika problem, olika hästar är olika mottagliga så det finsn ingen regel vilket som är största problemet.

Men om vi ska dela upp ridning i fyra delar så består det i princip av känsla, rumsmedvetenhet, närvaro och teknik. Dessa fyra måste sitta klockrent innan ryttaren kan göra sådant som imponerar på andra, dvs innan hon rider runt på en volt på en häst som böjer på sin hals. Det där är något jag aldrig förstått, varför det är så viktigt att rida runt på en volt medan hästen böjer på sin nacke. Det är ju det som fel utfört skapar mest spänningar vilket i sin tur gör att allting blir svårare.

Nåväl, vad betyder de här orden, känsla, rumsmedvetenhet, närvaro och teknik, för en ryttare?

  1. Känsla, förmågan att i ett virrvarr av rörelser från hästen lyckas hitta och identifiera exakt vad det är hon känner och korrigera det utan att hästen upplever obehag.
  2. Rumsmedvetenhet, förmågan att veta var man befinner sig i förhållande till omvärlden, det som gör att man rider exakta ridvägar.
  3. Närvaro, förmågan att hålla sitt sinne neutralt även i pressade situationer, dvs att leva här och nu, inte vara rädd, arg, exalterad, nervös eftersom det smittar hästen.
  4. Teknik, förmågan att få kroppen att lyda, att styra sina kroppsändar, ben och armar, utan att resten av kroppen gör oönskade saker som t.ex att sitta snett över hästen.

Så, vad betyder allt det här? Tja, det betyder att när alla dessa 4 punkter är rätt så är du en ridlärares dröm, då kan du göra och följa exakta instruktioner och träna din häst att bli en bättre ridhäst. Om du däremot försöker träna din häst innan dessa fyra punkter är rätt så kommer du att träna din häst att vara en sämre ridhäst vilket du märker bland annat på att

*Du behöver anlita kiropraktorer och massörer regelbundet, kanske t.o.m tillkalla veterinär för att hästen blir halt.

*Hästen vill inte låta sig fångas i hagen (eftersom han inte tycker att det är så behagligt att bli riden)

*Du behöver byta till ett annat bett eftersom hästen ”går emot”

*Hästen får tryckskador på ena sidan av manken och ena sidan av ryggraden långt bak

*Hästen biter sig fast i en tygel

*Hästen letar upp spöken i ridbanehörnen

*Hästen går inte att lasta

*Hästen vägrar på hinder

Tja.. Listan kan göra lång men ni fattar grejen, om hästen protesterar eller får ont så är det oftast fel att finna i de fyra punkterna som nämnts ovan. Vad många inte vet om hästar är att de är snälla och väldigt tillmötesgående djur som hellre flyr än illa fäktar. De vill inget hellre än att göra som du säger om de kan. Och om de anser att du är en klok och pålitlig person och om det inte gör ont.




Varje ridpass ska göra din häst lite bättre, lite spänstigare, lite klokare, lite starkare. Men det kanske sker med en halv millimeter per ridpass, dvs du märker det knappt. Man kan säga att generellt sett så kräver man alldeles för mycket av sina hästar eftersom deras förändringar under de första fyra åren är så små att du inte märker något. Märker du inget så berömmer du inte utan du fortsätter kräva, dvs hästen kommer inte att tycka att du är en klok och pålitlig person. Man hamnar i en ond cirkel.

Nåväl, nog om den trista sanningen. Jag ska bjuda på ett enkelt test. Det är ju som så att vi förväntar oss att vi ska kunna be hästen att göra specifika saker på en specifik plats, tex dressyrrörelser eller ridvägar eller hoppa ett hinder eller byta gångart eller, tja, ni vet. Vi ska dessutom enkelt kunna leda den varsom helst, in i en transport, ställa upp den på gången, gå en promenad i omgivningen etc. Det kan de flesta inte, iallafall inte att bruka onödigt mycket våld. Och då vet jag att många säger sig inte bruka våld, men då kontrar jag med att våldet är alldeles för normaliserat inom ridning. Om man tex sågat i en hundmun så som man sågar i en hästmun så hade du förmodligen blivit dömd för djurmisshandel. Det är på tok för normaliserat med våldet som behövs för att kontrollera en häst. Betänk att en och samma häst kan bli vansinnig när en fluga landar på honom men samtidigt ignorera (inte känna) när du sparkar honom i magen med dina sporrar. Rent tekniskt sett så borde en häst kunna kontrolleras och styras av en fluga, OM han hade vetat vad flugan bett honom om 😉

Nåväl, ett enkelt test som passar alla oavsett disciplin, ålder, utbildningsgrad, ras. Lägg upp två bommar bredvid varandra med en meter mellan sig. Låt hästen bekanta sig med dem i lugn och ro, förslagsvis från marken först.

Därefter så går du igenom dem i skritt och i trav. Du gör halt exakt mellan dem, du ryggar mellan dem och du stannar och slappar mellan dem på lång tygel. Du ska kunna göra detta utan att bråka med din häst, utan att du tvingar honom att gå på tygeln, utan att bommarna flyger all världens väg, tänk mer att du ska göra det med flugans hjälper. Gör det både uppsuttet och avsuttet.

Klarade ni inte det? Vet du, det är helt okey, de flesta klarar det inte. Det som gör att vi svenskar har väldeliga problem med det här är att vi inte har en kultur av att jobba hästen från marken mer än att vi tömkör den lite, eller longerar den lite. Det är från marken man boundar med en häst.Då har man lite att jobba med enligt de fyra punkterna, känsla, rumsmedvetenhet, närvaro och teknik.

Och du, man kan förvisso med våld få hästen att göra detta, men har du då jobbat med dig själv enligt de fyra punkterna? Eller har du bara agerat grottmänniska och totalt tappat hästens tillit? Vågar hästen då slappna av totalt mellan bommarna eller är han lite nervös mellan dem?

Och hur man gör det kommer jag att ta upp i några blogginlägg som jag kommer att lista här

Punkt 1 och 4, snett bäcken

Du kan läsa lite om våra onlinekurser som samtliga jobbar med dessa fyra punkter på olika plan. Du hittar dessa här. Ridkurser online

Gilla oss gärna på Facebook




Säger du vad du menar eller menar du vad du säger?

Säger du vad du menar eller menar du vad du säger? Det är en mening som för mig betyder ärlighet och är hela grunden för själslig lycka.

Vi lever tyvärr i en tid där lögner inom meningen är mer norm än ”onorm”. Vi ljuger ofta om hur vi mår, vad vi gör och vad vi känner och tänker.

Vi gör det för att det är så enkelt att ljuga nu förtiden med alla sociala medier. Må så vara det är lögner som har för avsikt att göra en till en del av flocken, eller till att förvandla en till någon som flocken vill följa och se upp till. Det är 2020 i ett nötskal. Ingen reagerar på det, det är bara så det är.

Om vi pratar hästhantering så är det här förödande. Du måste säga vad du menar (ber hästen göra) och du måste mena vad du säger, annars blir hästhantering så väldigt väldigt svårt.

Hästar förstår när du ljuger för dig själv eller för dem. De kanske inte förstår orden men de förstår att om du säger att vi ska gå dit med dina ord och handlingar samtidigt som hela ditt inre skakar av nervositet och rädsla över att gå just dit.

De förstår givetvis direkt att du tänker skicka dem i döden genom att be dem gå dit du inte vågar.

Detta kan gälla att lasta hästen i en livsfarlig (enligt ditt sinne) hästtransport, be den gå ner i en sjö, gå in i en skog, lämna gården och resten av flocken, hoppa ett hinder, gå förbi en brevlåda etc.

Hur kommer man runt det då? Genom att inse att du kan inte leva i 2020 talets lögn när du är med din häst. Du måste gå tillbaka i tiden där medvetenhetslögner var ovanliga. Definitivt innan sociala mediers tid. Du måste mentalt förflytta dig till en tid när det inte var norm att ljuga utan där det var som det var liksom.

Så en bra tanke för dig som har problem med att du skrämmer din häst för olika saker, är kanske att du tänker dig att inga sociala medier finns, att omgivningen inte har kameror som när som helst kan dokumentera dina ”misslyckande” och att omgivningen kanske inte ens bryr sig eller ens ser dig.

Att det bara är du och din häst och att ni inte ska prestera över dina gränser utan du bara accepterar att du idag bara ska göra sådant som känns bra för dig. Du ska inte behöva gå över din trygghetszon just idag. Just i dag är en dag av utforskande av ditt sinne.

”Var och när börjar jag bli nervös och rädd för saker”?

Sen accepterar du och omfamnar den känslan och konstaterar utan att värdera tex att

”Jag blir nervös bara jag tänker på att passera en brevlåda.” Bara så. Inget mer.

Första steget för att göra en förändring ligger att förstå och acceptera.//Lindah i Växjö

Reflektion på att hålla sinnet rent

Bjuder på en reflektion på blogginlägget om att hålla sinnet rent. Jag älskar när ni reflekterar det jag skriver, det hjälper mig och inspirerar mig att tänka ännu mer. Jag är just nu inne i ett tänkande om det djupa i vår tillvaro, det man inte direkt kan ta på. Tack alla ni som reflekterar, ni är bäst, jag ska bli bättre på att dela era reflektioner.

”Jeg praktiserte å holde sinnet rent, eller kanskje mest å ha fokus på oppgaven, ikke alle irritasjonsmoment og svårigheter.
Gikk i front av en liten hesteflokk på 12-15 stk, som har laget svårigheter i grannbygden.
Mørkt.
Hur fasan tar man hem en flokk hester ca 8-9 km?
Kjøre med bil framfor, og hive ut godsaker?
Funkade dårlig i mørket..
Inn alle sideveier.
Denne rampegjengen har forårsaket mye vansker gjennom sommeren, så jeg var irritert i utgangspunktet.
Det ble ikke bedre av at jeg har flyttet hingster i hele dag, fordi de har hatt for lite beite.
Bekymringer..
Steinar som måtte avbryte arbeidet med MIN varmestuga ved ridbanen?pga telefon om denne rampegjengen.
Ok, etter en del strul, bestemde jeg meg for å ta lederskap over hele flokken.
Jeg gikk jamnsides til jeg hadde passert alle, la til side all frustrasjon, vrede, bekymringer og motløshet.
JEG er leder, jeg går HER, dere følger, det er min ENESTE tanke.
Ikke tenk at det er langt, ikke tenk på rødvinsglasset ditt?, ikke at du har fortjent å hvile istedet for å traske her i for store gummistøvler, tenk rett fram, ikke på sideveiene..Ingen tvekan?
Rens huvudet for alt du egentlig er forbanna på?
Det funkade?
Og hvilken lykkekjänsla då ledarstoet i just den ger flokken gikk ved min side, og jeg klødde henne på manke og hals?
Om jeg hadde fortsatt å fokusere på ”alt annat”, hadde nada fungert. ”

Hur håller man sinnet rent?

Jag har ju tidigare skrivit mycket om hur ens egna emotioner återspeglas i hästen. Hur kan man hindra detta från att ske kanske många av er undrar. Ni måste kunna bli lugna i sinnet, inte hetsa upp er över småsaker. Kom ihåg att precis alla tankar ni tänker har en direkt påverkan på din kropp, din andning och därmed ditt sinne. Jag ska visa en liten film som jag hittade av en slump idag. Om du är perfektionist så kommer du att vrida dig av obehag av denna film. Det vore ytterst oklokt att hoppa upp på en häst, eller ens ställa sig bredvid en häst när du är i det tillståndet.

Går du inte igång på denna film så tänk bara på alla gånger du under en helt vanlig dag hetsar upp dig. Kaffet slut. Ungarna bråkar. För sen till bussen. Chefen är orättvis. Du har glömt lunchen hemma. En kollega sviker dig, missar bussen till stallet. Hästen har grisat ner hela boxen. Hästen har blivit utsläppt med fel täcke. …

Tja, ni fattar, stress läggs på stress som läggs på stress. Hemligheten är att kunna stå över alla vanliga orosmoment, behålla ett rent sinne oavsett hur din dag ser ut. Jag sa dock aldrig att det är enkelt 😉

Hästen genomskådar dig direkt

Hästar är generellt sett dåliga terapeuter, eller väldigt, väldigt bra sådana, beroende på hur de väljer att tolka det hela. Hur menar jag kanske du nu undrar?

Jo, jag tänker på att mycket som lärs ut vad gäller ridning och hästhantering handlar om saker du ska göra. Men ibland så kan misströstan infinna sig, för oavsett hur mycket du tränar så går det fortfarande inte speciellt bra att rida ut, rida en galoppvolt, hoppa eller vad det nu är du tränar på. Det beror på att hästar reflekterar oss människor alldeles för bra. Den avslöjar dina innersta tankar och känslor.

En häst som är dum/svår att rida ut på, den lämnar kanske inte ens gården eller så hoppar den och skyggar för allt den ser. Det kan vara så att det inte är hästen som är dum/svår utan det kan ju vara så att den anser att du inte är en lämplig färdledare, du erbjuder ingen trygghet så den ”streetsmarta” hästen anser det mycket bättre att inte alls lämna gården, tryggare. Det kan vara så att det är din hjärna som är dum/svår att rida ut med. Är du rädd, osäker och saknar fokus så är du helt enkelt inte bästa valet för en uteritt.

Om galoppvolten blir ett ägg, eller sken, eller konstant avbruten så kan det vara så att ditt sinne är rakt, endast avbrutet av din innerhand som krampaktigt håller i innertygeln för att ”böja” hästen runt volten. Om en volt ska bli rund, jämn och harmonisk så måste ryttaren vara ”rund”, jämn och harmonisk.

Om hästen vägrar eller river hinderna så kan det möjligen vara så att du ser hinderna som livsfarliga, du är helt enkelt rädd för att hoppa. Ingen skam i att vara rädd för att hoppa, hey, jag är livrädd för att hoppa, därför hoppar jag inte då en klok häst hade behövt tvingas över hinderna för att hoppa med mig. Är man rädd så låser sig handen och den ädla hästen kommer då att få sig massa onödiga ryck i munnen när den hoppar. Det är ganska logiskt att om man får ett straff i form av ett ryck i munnen varje gång man hoppar så är det smartast att inte hoppa stort utan så smått och ovilligt det bara går för att minimera straffets effekter.

Lek med tanken att det är du som är ”dum”, svår, besvärlig etc. Att vara en bra Horsewoman eller ryttare kanske inte alls handlar om att lära sig GÖRA saker, utan mer om att titta sig själv djupt in i själen, acceptera sig för vad man är och jobba med sina egna brister? Man blir inte annorlunda i själen för att man hoppar upp på sin häst. Är man det minsta lilla neurotisk i vardagen och sätter sig på en häst så kommer hästen att fungera som en förstärkare och gör dig mer neurotisk genom att härma dina känslor och agera efter dessa. Vanligtvis förstärker alltså hästen dina brister.

Hur är en riktigt bra Horseman/woman då? För att inte göra inlägget för långt så ber jag dig bara leta upp någon gammal hästkarl, jag menar en väldigt gammal sådan eftersom det tar minst 40-50 år att bli en RIKTIG sådan. Skaka hand med vederbörande. Det är magiskt. Deras handslag är fast och stabilt, oerhört tryggt, det får en att vilja smälta på fläcken. Alla sorger och bedrövelser rinner av en, man är här och man är här nu. Allt på grund av ett handslag och blotta närvaron. De ÄR hästkarlar, men det är ingenting de direkt gör, de bara ÄR.

Hur kan du bli? Har du genomskådat dina brister än?

Horsemanship på riktigt

Jag blev så galet lycklig när jag fick de här filmerna från en elev. Hon ville bara visa mig skillnaderna i bakbenens rörelsemönster när hästen rör sig i uppförsbacke respektive nedförsbacke. Ja, sånt nördar vi om här på Logisk Ridning 😉 Jag tror inte att hon var medveten om hur fantastiskt det är att kunna ta ut sin häst i skogen på en lina och be den gå framför henne helt tryggt och med små , små ljudkommandon styra tempo, rörelseriktning och lugn. Det är ju faktiskt väldigt ovanligt att folk har det här bandet med sina hästar idag. En sann Horsewomen. Gissa om jag är glad över att hon numera är en av de Logiska instruktörerna 🙂 Monica heter hon och hon befinner sig i Göteborgstrakten, i Kärra närmare bestämt.

Kan du se vad skillnaderna är i hästens rörelsemönster? Det är bra att träna sina ögon eftersom det vi ser i bakbenen är det vi känner i vår hand och under sadeln. Det är oerhört praktiskt att kunna hitta problemen redan på marken och att kunna åtgärda dem från marken, allt för att minimera konflikter på hästryggen och därmed komma ett steg närmare att bli ett med sin häst.

Så här ser det ut i uppförsbacke

Så här ser det ut i nedförsbacke

Vill du ha hjälp av någon av de Logiska Instruktörerna så kolla gärna i listan nedan om du hittar någon i din trakt. Instruktörslista

Är alla smidigare än du?

Jag är en stel tant 🙂 Det beror på att jag har tre ryggkotor som är sammanväxta med varandra. Jag har haft det så i många år, ca 15 för att vara exakt så jag är van vid att vara så. Man kan säga att jag har typ Kissing Spines. Jag har aldrig inte ont, men jag kan ha bättre och sämre dagar. Det roliga är att jag har aldrig ont där jag har mina sammanväxningar, bara i resten av mig. Det är så för hästar med. Där de har ont sitter sällan felet.

Det är lätt att liksom ge upp när man är så här stel, ge upp och bli ännu stelare. Jag är dock inte skapad enligt den kalkylen, jag ger aldrig upp, någonsin. Det viktigaste är att röra sig, på olika vis och ofta. Vissa dagar klarar man två minuters andningsövningar, vissa dagar, de bra dagarna klarar man kanske en halvtimmes tuff yoga. Det viktiga är att acceptera vilket tog mig många år eftersom jag alltid varit en Duracellkanin. Jag har uppfunnit alternativa vägar, alternativa rörelser och jag mår så bra som jag kan. Sommaren är oftast bättre än vintern, kyla är inget snällt mot oss trashankar.

Här är en övning som gör det lite lättare för mig att göra något som är lite likt plankan. Jag gör det givetvis inte när jag har ryggskott, då är det mildare saker som gäller, utan här är jag typ halvbra i min rygg. Ni ser hur stel jag är i början men att jag efter ett tag får lättare och lättare att göra rätt. Det är för att om jag gör så här så chockar jag inte min kropp, kroppen börjar lita på att jag har koll och inte tänker ta den till yttersta smärtläget. Då ger musklerna som skyddar min rygg efter lite och jag kan utföra rörelsen typ så som den ser ut när en frisk rygg gör den.
Det är samma sak som gäller när man tränar hästar med skavanker. Man får aldrig gå in i läget där musklerna kämpar för att rädda hästen, du måste lura musklerna att våga lite på dig. Först då kan de släppa efter lite så att man kan göra ”roliga” saker. Ju oftare du kan ”lura” musklerna att våga lite på dig ju mindre motstånd får du från hästen. Detta gäller i ärlighetens namn även friska hästar. Ju snällare du är mot hästens muskler, ju mer dessa litar på dig ju mindre motstånd får du från hästen. Det här innebär att om din häst är stel, styv och hård på hjälperna så är det smartare att ta av sig spö och sporrar och ”klappa medhårs” än att tvinga sig igenom musklernas skydd. Då blir ridning lätt.

Dock krävs det ju att ryttaren övat upp en extrem känslighet, att hon känner motståndet innan hästen byggt det. Och det är ju just det som gör ridning svårt. Att lära sig känna. Jag insåg ganska tidigt i min utbildning att det räcker inte att göra människan (typ) rak, man måste få henne att kunna känna också. Man måste få hennes hjärna att bli mer flexibel och mer öppen eftersom man känner med hjärnan också. Det betyder att du känner förvisso saker fysiskt i din kropp men när man rider så blir det även så att man delar energi med en annan levande varelse vilket innebär att den fulländade ryttaren även känner saker i detta energifält.  Det är en process som tar tid, lång tid. Man måste jobba på sig själv inte bara som ryttare utan även som människa.

Jag är fullt medveten om att detta låter flummigt och ogreppbart och att många inte riktigt förstår vad jag menar. Men visst har vi väl alla någongång sett en människa som har en sån där enastående ryttarkänsla och känsla för häst i största allmänhet. Det är dit du vill komma. Om alla hade varit så så hade det rimligtvis varit enkelt att komma dit men det är ju bara ett extremt fåtal personer som är så, alltså är det en svår konst som få behärskar.

Det bästa med mitt jobb är att få följa människor genom den här processen. Se dem utvecklas genom åren, bli mer kännande varelser, mer kloka och mer liksom hästmänniskor. Jag älskar att följa det här och jag är så tacksam för alla som vill låta mig vara delaktiga på deras resa. Den är både svår och lång men ack så värt det. Tack alla 🙂

 

Är du lite småintresserad av att börja bemästra din kropp, med eller utan skavanker så titta på vår femminutersklubb som startar första fredagen varje månad. Göres helt utan häst, handlar bara om dig, dig och dig.