Det här är något jag funderat mycket över. Det är självklart okey att vara rädd, alla är rädda för något. Det jag undrar över är varför man så tvunget vill tex galoppera om man är rädd redan när det skrittas? Varför vill människan pressa sig så långt? Och var är tanken på hur hästen känner det i det hela? Vet du, det är okey att vara rädd, det är okey att undvika saker:-) Du är okey precis som du är. Glöm inte att gilla videon och prenumerera på min kanal om du vill höra mer. #ridrädsla #ryttare #hästmänniska
Kategori: Ridrädsla
Hjärna söker arbete
Hjärnan vill ha något att göra!! Dock har hjärnan egentligen inga krav på att du ska ge den en arbetsuppgift, den är nämligen superbra på att hitta på egna arbetsuppgifter. Hjärnans huvudsakliga jobb är att hålla oss vid liv, för att göra detta så ser den till att vi är hungriga så att vi äter, den ser till att vi blir attraherade av andra människor så att fortplantning kan ske vilket förvisso inte är till för din överlevnad utan mer för människosläktets fortlevnad. Och sist men inte minst om du frågar hjärnan själv så ser den till att vi inte blir överfallna av tigrar, brevlådor, skuggor, troll och köttätande soptunnor.
Det sistnämnda verkar den spana över mest när vi är med en häst och inte så ofta annars, vilket är lite fascinerande. Vad är det som gör att en soptunna är farlig när går med en häst men inte när vi går med en hund eller med oss själva?
I alla fall, ni känner säkert redan igen er i det här så du kanske undrar vad du ska ha informationen till? Jo det är nämligen som så att hästen blir rädd för det du blir rädd för, den blir rädd för det du fokuserar på, tittar på och tänker på. Om du inte ger sakerna fokus så blir inte hästen rädd för dem. Eller jo, det kan den bli, den kan hoppa till, kika på det men sen frågar den dig om den ska fortsätta vara rädd och om du inte t ger sakerna fokus så kommer hästen att släppa det. Sååå, om du är trött på att hjärnan tar egna initiativ eftersom det gör ridning till en nära döden upplevelse så är det smart om du ger hjärnan vettiga arbetsuppgifter. Det är nämligen så att hjärnan har väldigt svårt att göra två saker samtidigt.
Dock är det som så att hjärnan vill att vi överlever som sagt var. Så den släpper inte detta fokus så lätt. Du måste träna din hjärna att lyssna på dig och inte på sig själv. Om du känner igen dig i detta, om du har problem med en hjärna som har för stark överlevnadsinstinkt så finns det saker att göra.
Det enklaste att börja med är att du redan innan du kommer till stallet har bestämt vilken väg du ska rida i paddocken idag. Säg att du har bestämt dig för att rida det jag kallar för hundbenet. Du måste tänka på det när du hämtar hästen i hagen, när du borstar den, när du leder ut den, när du hoppar upp på den och såklart varje sekund när du rider den.
Du kommer att komma på att det är skitsvårt rentutsagt. Hjärnan hoppar hela tiden tillbaka till att leta rädslor. Hjärnan har alltså full larmberedskap. Det går inte att åstadkomma något vettigt då. Paddocken blir mindre och mindre😉. Det beror inte på att det är något fel på dig, du har helt enkelt inte tränat upp din fokusförmåga än. Men det är görbart😊
Testa att rida mitt hundben i paddocken enligt beskrivet ovan. Hur ofta tappade du fokus? Vilka tankar kom upp? Om du har turen att inte bli rädd för saker så har hjärnan andra tankar att ta till. Det dåliga samvetet tex; skadar jag min häst nu? Tycker min häst illa om mig för att jag gör så här?
Eller prestationsångesten, tänk om någon ser mig? Hästen går ju inte ens på tygeln? Eller för all del mindervärdeskomplexet…Hjärnan har många konstruktiva tankar för sig. Har du definierat dina än?
#logiskatankar #ryttarfunderingar #ryttarmöjligheter #ryttarutveckling #ryttare #hästmänniska #ridmedsinnet #hästutveckling #ekipageutveckling
Känner du dig osäker på hästryggen?
(Detta Inlägget skrevs 2017)Många säger att man ska lösa problemen från marken först. Det håller jag med om. Men de flesta hästproblem beror ju på ryttarens okompetens. Så om du skulle lyckas lösa problemen från marken och sen hoppa upp på din häst så kommer problemen att komma tillbaka. Och sen vet jag inte riktigt vilka problem man ska lösa?
Vad beror problemen på? Vilka är problemen? En sak jag vet är att små problem så småningom blir stora problem och jag vet att man oftast inte tar tag i problemen innan det blir stora problem. Stora problem yttrar sig som att hästen behöver starkare bett bara för att man ska kunna känna sig säker, eller så vill hästen inte lämna gårdsplanen, eller så är hästen löjligt rädd för t.ex ett paddockhörn, eller brevlådan utanför stallet som stått där de sista åren, dvs helt ologiska rädslor.
Man kan inte träna en häst som är rädd. Ingen inlärning går in i en rädd hjärna. Det gäller för både människor och hästar. En rädd häst skapar lätt en rädd ryttare vilket ger två rädda varelser. Jag läser ibland på ett forum för ridrädda. Jag häpnar lite. Man verkar tro att man måste galoppera. Man tvingar sig att galoppera på en häst man inte litar på. Som om det skulle göra ryttaren mindre rädd och hästen mindre spänd. Det är liksom ologiskt. Det lär ju bara förstärka rädslan och därmed spänningen. Det finns inte mycket som hästar tycker är så obehagligt som att bära på en spänd ryttare. En låst spänd ryttare skapar en låst spänd häst. Det blir liksom inte trevligt att röra sig för varken häst eller ryttare.
Idag verkar det vara lite skamligt att erkänna att man är rädd för att rida. Är man rädd så blir man antingen handlingsförlamad eller så blir man aggressiv. Ingetdera är bra.
Egentligen är man inte rädd för att rida. Man är rädd för att ramla av eller för att inte få stopp. Att hästen bockar, kastar sig åt sidan eller sticker iväg. Man är rädd för saker som man tror kommer att hända. Då lever man inte här och nu. Om man inte är här och nu när man rider så är det väldigt svårt att rida. Ridning innebär ju att man ska påverka ett halvt ton häst att vara här och nu.
Att vara här och nu är nyckeln till bra ridning, till säker ridning, till trevlig ridning.
Jag skulle vilja säga till dig som är ridrädd att Du, det är okey att du är rädd. Det är okey att du bara skrittar och det är okey att du hoppar av hästen så fort du känner dig osäker.
Jag har märkt att ridrädda har stor behållning av mina kurser. Vi söker inte efter modet att våga göra det alla andra gör. Vi lär oss helt enkelt bli extremt medvetna om vad hästen gör. Vi bygger upp ett fokus på hästen vi har under oss. Lär oss känna olika saker, lär oss korrigera olika saker. Man har helt enkelt inte tid att vara rädd.
Mina ridkurser är unika på det viset att de baseras på skritt. De första tre månaderna så skrittar du bara i lektionerna. Dock finns det inget som säger att du inte får trava på fritiden såklart, men lektionerna i Grundkursen är helt i skritt, dvs du kan gå den fast du är ridrädd, du behöver inte tvinga dig till saker du är rädd för. På tre månader så kommer du att utveckla en imponerande sadelfasthet. Nedan kan du läsa lite om vad andra elever säger om kurserna på temat ridrädsla.
Logisk Ridning är terapi för dig som är ridrädd
Vad kan logisk Ridning ge mig?
Kurserna kan startartas precis när du vill. Grundkursen är perfekt för dig som har en konvalescent som behöver skrittas mycket. Horsemanshipkurserna och handkurserna är för dig som föredrar att befinna dig på marken bredvid din häst. Du kan läsa om kurserna nedan. Det går givetvis också att rida live för någon av våra fantastiska Logiska Instruktörer.
Hur miljötränar du dig?
Vi har alla något som vår häst tycker är lite läskigt att gå förbi . Det kan vara brevlådor, soptunnor, häckar, högar med virke bredvid en skogsväg, lastbilar etc.Om vi inte har sällskap av en häst så kan vi utan problem gå förbi dessa föremål.
Då tolkar många det som att hästen behöver miljötränas för dessa ”farliga” föremål. Sätten är många. Man kan tjata på den, muta den, banka på den, tvinga den att gå förbi 32 gånger bara för att lära den.Lära den. Smaka på ordet. Du ska lära ett flyktdjur att inte vara rädd för brevlådor. Som faktiskt är ganska opålitliga varelser som när som helst kan slå upp sina käftar 😉
Då måste ju jag ställa en fråga . Är du själv helt orädd för föremålet ifråga? Jag tex har två akilleshälar, som alla hästar jag rider är rädda för. Det ena är kossor och det andra är stora högar med timmer (jag vet, rädslor är inte alltid logiska;-)).
Jag kan ärligt och uppriktigt säga att jag håller andan även när jag går förbi dem utan häst. Jag är inte LIVRÄDD, men jag är skeptisk.
Det vore tämligen ologiskt av mig att miljöträna min häst att inte vara rädd för kossor och timmerhögar.Varför?
För om jag tränar den att vara orädd för något som jag är rädd för så ber jag ju den att ignorera min hjärna. Gör inte som jag tänker, ignorera mina finaste hjälper. Hästar läser vår hjärna som en öppen bok. Det hjärnan tänker får dessutom följder i din kropp, muskler spänns, hjärtat ändrar takt, vår andning ändras och därmed tyngdpunkten.
Om man vill rida med de finaste av hjälper så är det smart att inte lära hästen att ignorera min tankar. Det är smartast att jobba med sina tankar utan häst. Så att du när du är med din häst kan vara ärlig.
Hur kommer man då förbi timmerhögar och kossor? Tja, jag brukar hoppa av hästen när jag märker att jag håller på och bubblar över i mina rädslor. Jag hoppar av så fort jag märker det så att hästen inte ska hinna registera min tvekan och börja försöka fly för att rädda oss från faran.
Hoppar jag av för sent så får jag problem. Sen går jag förbi dem med hästen i koppel. Tillåter den att gå så långt bort från faran som möjligt, med mig som skydd.
På detta viset så är jag lite mer ärlig och sann mot hästen. Sen kan man jobba på sina tankar och rädslor utan häst och hoppas att någon gång kan de gå över.Igår pratade jag med kossor. Det var läskigt men jag överlevde 🙂 Vilka är dina rädslor och hur miljötränar du dig?
Säger du vad du menar eller menar du vad du säger?
Säger du vad du menar eller menar du vad du säger? Det är en mening som för mig betyder ärlighet och är hela grunden för själslig lycka.
Vi lever tyvärr i en tid där lögner inom meningen är mer norm än ”onorm”. Vi ljuger ofta om hur vi mår, vad vi gör och vad vi känner och tänker.
Vi gör det för att det är så enkelt att ljuga nu förtiden med alla sociala medier. Må så vara det är lögner som har för avsikt att göra en till en del av flocken, eller till att förvandla en till någon som flocken vill följa och se upp till. Det är 2020 i ett nötskal. Ingen reagerar på det, det är bara så det är.
Om vi pratar hästhantering så är det här förödande. Du måste säga vad du menar (ber hästen göra) och du måste mena vad du säger, annars blir hästhantering så väldigt väldigt svårt.
Hästar förstår när du ljuger för dig själv eller för dem. De kanske inte förstår orden men de förstår att om du säger att vi ska gå dit med dina ord och handlingar samtidigt som hela ditt inre skakar av nervositet och rädsla över att gå just dit.
De förstår givetvis direkt att du tänker skicka dem i döden genom att be dem gå dit du inte vågar.
Detta kan gälla att lasta hästen i en livsfarlig (enligt ditt sinne) hästtransport, be den gå ner i en sjö, gå in i en skog, lämna gården och resten av flocken, hoppa ett hinder, gå förbi en brevlåda etc.
Hur kommer man runt det då? Genom att inse att du kan inte leva i 2020 talets lögn när du är med din häst. Du måste gå tillbaka i tiden där medvetenhetslögner var ovanliga. Definitivt innan sociala mediers tid. Du måste mentalt förflytta dig till en tid när det inte var norm att ljuga utan där det var som det var liksom.
Så en bra tanke för dig som har problem med att du skrämmer din häst för olika saker, är kanske att du tänker dig att inga sociala medier finns, att omgivningen inte har kameror som när som helst kan dokumentera dina ”misslyckande” och att omgivningen kanske inte ens bryr sig eller ens ser dig.
Att det bara är du och din häst och att ni inte ska prestera över dina gränser utan du bara accepterar att du idag bara ska göra sådant som känns bra för dig. Du ska inte behöva gå över din trygghetszon just idag. Just i dag är en dag av utforskande av ditt sinne.
”Var och när börjar jag bli nervös och rädd för saker”?
Sen accepterar du och omfamnar den känslan och konstaterar utan att värdera tex att
”Jag blir nervös bara jag tänker på att passera en brevlåda.” Bara så. Inget mer.
Första steget för att göra en förändring ligger att förstå och acceptera.//Lindah i Växjö
Vad är biofeedback och vad är nyttan med det?
Många av er, men inte alla, har säkert känt hästens puls, hjärtslag , mot ena underskänkeln när du rider. Om du inte känt detta så kan det bero på att
*Skänkeln inte är avslappnad nog så att du kan känna.
*Skänkeln inte har sin sida mot hästen utan sin baksida.
*Skänkeln befinner sig för långt ifrån hästen.
Det är praktiskt att under ridning kunna ta pulsen på sin häst på detta vis. Då får man en direkt feedback på när hästen börjar bli rädd för något och då kan man agera utefter denna information för att förhindra att hästen som ju är ett flyktdjur flyr för att rädda sitt liv.
När vi blir rädda och spända eller slutar andas så höjs pulsen. Det är så för alla varelser, inte bara för hästen utan även för dig och din hund och din stallkatt.
Du kan känna hästens puls men det jobbiga i kråksången är att han även kan känna din. Det innebär att han märker direkt när du blir stel och spänd och eftersom hästar är smarta djur så vet han att om du blir stel och spänd så är det bäst att fly så att man inte blir uppäten av något.
Problemet med detta är att hästar aldrig har hört sagan ”vargen kommer”. Han är alltså inte medveten om människans falsklarmsförmåga utan han tar dig på ordet och blir stel och spänd och förbereder för flykt.
Hur många gånger höjs din puls ? MÅNGA gånger. Det krävs en absurd mängd träning för att kunna hålla sin puls lugn i krissituationer.
Du ska få testa på en sak för att bli uppmärksam på hur lätt pulsen går upp.
Sitt på en stol. Använd höger hands pek och långfinger för att ta pulsen på vänster handled. Räkna hela tiden pulsslagen, 1,2,1,2,1,2 o.s.v tills du får en klar bild av dem. Är det svårt att känna pulsen så håller du oftast för hårt. Bli medveten om din andning. Försök att andas lugnt, eller att hålla andan eller att andas långt ner i magen, högt uppe i bröstet etc för att se hur pulsen påverkas av din andning. Hur måste du göra för att hålla pulsen så låg som möjligt?
Det här är svårare för vissa personer och lättare för andra. Men har du svårt att få ner pulsen så har du oftast svårt att hålla hästen lugn, mjuk och smidig. En sak som är tröstande är att alla kan träna sig på att bli bättre men det tar tid, det är besvärligt och det är pyskiskt påfrestande att ändra hur man är. För det är det handlar om, att man måste ändra på sin innersta kärna och människan är tyvärr en konservativ varelse som gärna vill ha förbättringar sålänge det inte innebär att hon måste förändra sig 🙂
Rid som om du vore en gitarr
Inlägget kan låta helkonstigt men det är en verklig tankeväckare.
”Liksom alla andra instrument, producerar gitarren ljud från vibrationer. Blåsinstrument vibrerar från luft som blåses genom dem, gitarrer vibrerar på grund av att man spelar på dens strängar. Strängarna överför vibrationer till instrumentets trä, vilket vibrerar som ljud.
Strängarna vibrerar i hela sin längd i en viss frekvens – vibrationsmönstret vilket skapar ljud. Ljudet som produceras av strängarna är inte tillräckligt högt för att höras bland andra instrument, så gitarrkroppen, en låda byggd av trä,förstärker ljudet. De tunna bitarna plockar upp vibrationer mycket enkelt, och lådformen gör att träet överför vibrationerna till luften inuti gitarren och skapar ljud. Den vibrerande luften tvingas sedan ut ur ett hål i överdelen av kroppen, och ljudet förstärks utanför gitarren.”
(http://www.danspela.com/Article/20190521/Hur-fungerar-en-gitarr.html)
Nåväl, om du är en gitarr så kan vi säga att det som kommer ut ur din mun är vibrationer som uppkommer av att du spelar på din kropp(använder din kropp).
Eftersom alla har olika röster och dessa röster kan låta olika vid olika tillfällen helt utan att röstägaren anstränger sig nämnvärt eller ens är medveten om att rösten förändras så kan vi anta att man borde kunna medvetet påverka ljuden/musiken man producerar.
” Rösten kännetecknas i själva verket av två saker: röstljud och röstklang. Röstljudet bildas i strupen, när stämläpparna (stämbanden) sätter utandningsluften i rörelse: ju större svängningar, desto högre toner. I vilopositionen ligger stämläpparna längs kanten av luftstrupen, så att det är fri passage för andningsluften, men de kan aktiveras av muskler i strupen. Längden på stämläpparna har också betydelse för bildandet av rösten. De är vanligtvis längre hos män än hos kvinnor och barn, och därför har män normalt en djupare röst än vad kvinnor har. Röstklangen uppstår vid röstljudens vidare passage genom mun, näsa och bihålor. Här uppstår den resonans som ger rösten fyllighet. Vissa frekvenser, de så kallade formanterna, förstärks och bidrar till att ge rösten dess speciella klangfärg. Röstklangen har betydelse för att vi skall kunna uttala konsonanter och vokaler exakt, precis som läppar och tunga formar ljuden. Vid en förkylning eller en bihåleinflammation är det just röstklangen som påverkas, och det ger den karakteristiska platta klangfärg som de flesta känner igen som en täppt näsa. ”
(https://illvet.se/manniskan/kroppen/hur-fungerar-var-rost , 20191101)
Det här är intressant av så många orsaker, det som står ovan. Män har en djupare röst än kvinnor och barn. Det måste vara fler än jag som märkt att killar lär sig rida mycket snabbare än kvinnor. Hästar som brukar vara hetsiga när de rids av kvinnor blir ofta lugnare av att ridas av män.
Nåväl, om du är en gitarr och dina stämband är gitarrens strängar. Hur kan du spela på dessa? Kan du få en djup röst? Hur vet du vilken röst du har?
Jag har under åren funderat så otroligt mycket på varför många hästar är helt olika med olika ryttare och varför en viss ryttares hästar alltid blir svårridna och hetsiga eller rentav ovilliga och okänsliga till/för ridning. Dels handlar det så klart om huruvida vi kan slappna av psykiskt på hästen, dvs om vi är rädda eller inte. En rädd ryttare blir oftast antingen aggressiv eller handlingsförlamad, rädslans vanliga ansikte utåt. Men hur kan vi påverka detta? Jag har funderat, studerat och grubblat mig gråhårig på detta. Frågorna är många men svaren är ännu fler? Hur vet man vilket som är det rätta?
Jag tror att det finns många svar och att alla svar är rätt för någon. Därför är det så sjukt svårt att lära ryttare detta. För hur vet man vilket svar som är det rätta för just dig? Därför tror jag inte att man kan sikta in sig på symptomlösning, dvs att jag ger dig en lektion, stämmer hela gitarren, och sen ska det bara fungera. Om man stämmer alla strängar med tanken att de ska stämma ihop med de andra och spela ljuv musik NU så går det åt skogen.
Varför? För det hjälper inte med stämda strängar om du inte kan spela instrumentet så att säga. Det här kan alla som haft ett barn som lärt sig spela fiol intyga 😉 Det välstämda instrumentet låter som om man plågar en katt. Det bränner i dina öron och du vill be ditt barn skaffa sig en annan, tyst hobby ;-).
Jag tror att man måste stämma hela instrumentet utan en enda tanke på att ljuv musik ska bildas. Det räcker inte att stämma en sträng eller sex, ljudet blir inte bättre ändå om inte eleven kan spela på strängarna. Jag tror att man måste stämma en sträng i taget, låta eleven lära sig spela på den enda strängen och sen gör man likadant med alla andra strängar, en i taget , tills hon behärskar alla strängarna individuellt. Man kan ibland sätta ihop alla strängarna och testa hur det låter, men inte döma ljudet så att säga. Någon gång så kommer eleven att kunna använda alla strängar och lyckas hitta en rytm som passar in med de andra. Då kan ljuv musik uppstå. Det är dock inget som sker på en kafferast utan det tar åratal.
Nåväl, tillbaka till ditt Gitarrjag. Ditt utsprungsläge. Hur låter du nu? När du är lugn och säger bra till din häst, eller när du är rädd och spontant ger ut ett ljud när hästen skvätter iväg. Är du lugnande (djup i tonen) eller är du uppiggande (ljus i tonen)?
Du kan faktiskt testa hur du vibrerar/låter. Sätt ihop handflatorna mot varandra och placera händerna framför ditt bröst som om du vore en Lucia. Placera tummar och handleder mot ditt bröstben. Prata eller sjung och känn hur ditt bröstben vibrerar under tiden. Om du har väldigt ljus ”tjejig” röst så känner man oftast ingenting (undantag finns alltid) utan man måste oftast ner i en djup ”manlig” röst för att känna vibrationerna.
Det lättaste sättet att lugna en häst är att ha en djup vibration. Det är dock väldigt svårt att ha en djup vibration om man är rädd eller arg och upprörd och andas högt uppe i bröstet. Då blir det mer falsettljud.
Man vill således skapa en djup vibration som är där även när du blir rädd, upprörd och arg. Något som är konstant. Det är lite det jag menar med att stämma hela gitarren. Att lära sig ha en djup röst på kommando är enkelt, det är bara att stämma en sträng. Men att ha tillgång till sin djupa röst alltid, oavsett stämningsläge, det är en sak som kräver att du stämmer hela din gitarr (kropp) OCH lär dig spela på denna.
Jag tror jag är något på spåren. Jag fortsätter mina studier och hoppas att jag redan till i December ska ha en färdig kurs för dig som vill börja stämma dig med fokus på din röst och andning. Ni vet säkert att ridlärare i alla tider tjatat om att du ska andas. Men det har sällan hjälpt, eftersom det bara hjälper då du är lugn och det är i ärlighetens namn när du INTE är lugn som du behöver din andning. Jag kommer att uppdatera bloggen när jag är klar.
Tills dess så kan du titta på våra redan existerande kurser som alla innehåller verktyg för att ”stämma din gitarr och att börja spela på den” med målet att kunna behärska hela instrumentet om några år eller så 🙂 Dvs för dig som vill ta dig tiden att lära dig rida på riktigt..
En ryttare bör vara proffs på krishantering
Ridning, eller hästhantering i största allmänhet går ut på att med minsta möjliga ansträngning och kraft förmå en halvt tons varelse med stor benägenhet för flykt att samarbeta.
Just den här flyktbenägenheten är det som gör hästhantering och ridning svårt. Rent tekniskt sett så är det egentligen inte svårt att hantera och rida en häst en häst, OM man som människa är bra på krishantering.
Om man INTE är bra på krishantering så kommer man att trigga ett flyktbegär hos hästen. I det vilda så vore allt frid och fröjd, något är farligt, vilket någon i flocken signalerar och hästen(arna) flyr bort från det farliga och kan återigen käka sitt gräs och klia varandra.
Vi människor har dock en grej som hästar tycker är lite besvärligt. Det är det där med att många av oss signalerar fara nästan alltid, dvs signalerar åt hästen att fly. Vi låter dock inte hästen fly utan vi håller kvar den, tvingar den att göra saker. Det är enligt hästen helt galet att INTE fly från en fara. Att vara tvungen att stanna kvar under eller bredvid en ryttare som signalerar FARA-SPRING FÖR LIVET!!! är typ tvärtemot alla instinkter hästen har.
Han kommer då att placera oss i kategorin ”totalt olämplig färdledare” och göra sitt bästa från att fly från oss. Vi människor har dock en benägenhet att hindra detta flyende på olika vis, nosgrimmor, skarpare bett, inhägnat område etc. När vi hindrar hästen att fly från faran vår hjärna signalerar åt honom så stannar han kvar, blir då fast i en inre stress som liksom låser hans kropp, gör honom trög, svårflyttad. Detta är ju dock inget som inte kan åtgärdas med en sporre eller två 😉 och en evighetslång session av bankande hälar på känsliga revben. Det blir liksom inget vackert samarbete av det hela.
Om en ryttare däremot är bra på krishantering, dvs signalerar fara om det verkligen är en fara och ser till att förflytta sig och hästen därifrån till tryggt område, och där signalera ”faran är över” så känner inte hästen behovet att fly ifrån ryttaren. Han kommer att anse att ryttaren är en klok och förståndig typ som man kan lita på. Denna ryttare får ingen avstängd häst som jobbar emot henne utan hon får en häst som lätt och ledigt samarbetar utan hårda hjälper.
Men vad är då krishantering kanske du undrar? Det är hur vi reagerar på en kris. Till exempel om vi rider i skogen och en gren knäcks inne i skogen så att det låter som ett gevärsskott så kan vi rycka till och hålla andan en stund vilket är ett helt naturligt beteende. Ju fortare ryttaren kan komma ner i varv och börja andas, ju fortare är krisen över och detta signaleras till hästen som då också anser att krisen är över. Denna ryttare har en snabb krishantering. I ett annat scenario, när ryttaren inte är bra på krishantering så kan följande istället inträffa.
*Chock– Utlöses av händelsen och skärmar av personen från den skrämmande upplevelsen. Utåt sett kan personen verka normal men inuti råder kaos.
*Reaktion– Personen inser vad som hänt och reagerar, ofta starkt. Det är ungefär här som hästen flyr för livet.
*Berabetning-Det är här man inser vad som hänt och detta scenario kör man ofta på repeat ett par tusen gånger eller så eftersom människan är en ältande varelse.
*Nyorientering-Man har nu kommit över det värsta, man har lugnat ner sig, slickat sina sår och försöker sig på saken igen.
En trygg människa hamnar egentligen aldrig i en kris för att en gren i skogen knäckts, men jag kallar det så för att göra det lättförståeligt. Man kan säga att krishantering kan ses som en sån här cirkel.
Ju snabbare man tar sig runt cirkeln ju snabbare kan man börja om och fortsätta på vägen. Typ så här.
Om man däremot inte löser sin kris, kommer ur den, dvs om man fastnar i chockfasen, och därmed signalerar fara för hästen som ju så klart vill fly då så kommer hästen att hitta fler saker att reagera på eftersom du ju med hela ditt jag signalerar att det är farligt. Han kommer då kanske att hoppa åt sidan, försöka fly, för att ett löv ramlar från ett träd, för att vägen ändrar färg etc. Du kommer då att lockas att tro på att hästen är rädd och då kommer du att leta faror att undvika vilket gör att hästen letar faror att undvika vilket gör att du letar faror att undvika…Ja, ni förstår, det blir inte bara som den berömda onda cirkeln utan det blir som en massa cirklar, dvs obearbetade kriser. Man kommer aldrig vidare.
Ni ser att i början så gör en kris, cirkel, in i en annan, sen går en cirkel in i två cirklar och sen går en cirkel in i 3 cirklar… Kriserna blandas, smälts ihop och det är typ då många ger upp det här med ridning eller tvingar sig igenom det bara för att ingen ska förstå att man är rädd. Det blir inget roligt då, varken för hästen eller människan.
Så, det är alltså smart att öva på att bli bra på krishantering eftersom ridning blir så mycket enklare då. Tack vare att hästen är så extremt känslig för vår sinnesstämning så är det sällan en bra ide att öva krishantering tillsammans med en häst, iallafall inte med den hästen som skapat kriserna utan isåfall är det bättre med en trygg häst som man inte har en historia med, men ännu bättre är det faktiskt att öva på krishantering i det vanliga livet. Hur man gör det kommer jag till en annan gång.
Om att ge sig hän och lita på omgivning
Jag tänker på tok för mycket, jag vet. Ibland kan det ta både veckor, månader och år innan tankarna får en röd tråd. Jag brukar undvika att skriva om den innan jag hittat den röda tråden för annars blir det jag skriver ännu mer obegripligt än vanligt 😉 Jag var på Gröna Lund och åkte karusell med barnen för ett par dagar sen. Tog tåget till den stora staden och jag lär behöva minst en veckas terapi efter att ha åkt både metro och spårvagn. Vet ni att Stockholmare springer i rulltrappor? Det finns tydligen en fil för icke Stockholmare, typ såna som jag som ser rulltrappor som en skön andhämtningspaus , och en fil för Stockholmare som uppenbarligen inte ser på rulltrappor på samma sätt som jag. Om man står i fel fil så låter de typ som min terrier när man försöker sno ett ben ifrån honom ;-).
Iallafall, Gröna Lund var målet för vår resa. Det var ganska länge sedan jag åkte karusell och inte ont anande hoppade jag in med lyckliga ungar i den första vi stötte på. Jetline hette den. Jag bjuder med er på en åktur den för att ni ska förstå vad den här inte ont anande stackaren utsatte sig för 😉 Inte min film, hittade den på youtube.
” Du dras upp 26,5 meter och susar sedan ner, in i en tunnel och över blå tåget innan man vänder nästan ute över vattnet tillbaka in i berg- och dalbanans hjärta. Du bromsas ner en gnutta där du kan pusta ut lite och sedan utsätts du för 4,5 g-krafter i en tvär uppåtvändning efter en mycket brant backe. Efter flera kurvor och spiraler kommer du in i en varmluftstunnel och sedan är det klart. ” (Wikipedia)
Vad Wikipedia glömde nämna är 90 kilometer i timmen , OMG liksom. Nåväl, Enjoy the ride!!!
Nåväl, till saken hör att jag har en kropp full med värk vilket innebär att jag vintertid typ inte kan träna någonting mer än mjuk Yoga, Chigong och Tai Chi liknande saker. På sommaren så blir min kropp typ smärtfri (allt är relativt) och då kompenserar jag vinterns missade träning. Detta året har jag fastnat för cykling och det har blivit 10-15 mil i veckan sista tiden. Det är så skönt att vara rörlig så jag gör nog mer än jag borde vilket resulterar i att jag har kronisk träningsvärk men det är en annan smärta än värksmärta så jag nästan njuter av träningsvärken. Jag råkade dock lyfte fel för nån vecka sen och fick ett ryggskott vilket var åratal sedan. Så, jag och mitt ryggskott hoppade inte ont anande in i den här karusellen.
Jag tog ett stadig tag i ett handtag framför mig och kände mig rätt kaxig när karusellen sakta tuffade upp till högsta punkten. När jag inser att det sen stupar typ rakt ner därefter och jag anar att den inte kommer att tuffa sakta nerför så känner jag paniken komma. I mitt huvud räknar jag ut allt som kan gå fel, dödsångest de luxe. Jag var så spänd att min rumpa inte nuddade stolen utan mina fötter spjärnade mig uppåt mot en stång som skulle hålla en nere. Jag skrek, jag kände att jag verkligen inte ville mer.
Tror ni att karuselljäveln lyssnade? Nope, den sket fullständigt i mig. Efter det snabba stupet så kommer en tvär sväng. I mitt spända läge så kastades jag ut mot ena sidan och KNAK säger det i min rygg och en blixt av smärta strömmar genom mig. Jag landar med en duns på rumpan och är helt slut. Det är dock inte slut med karusellfärden så jag tänker bara att om jag blundar så behöver jag inte oroa mig för vad som komma ska. Blunda och slappna av, blunda och slappna av, och håll HÅRT i handtaget. Ibland tjuvkikar vi och tankar som ”om den här karusellen går sönder så dör jag” far genom mitt huvud. Om Karusellen vore en häst så hade den skenat all världens väg om jag spänt mig så här när jag satt på den.
Jag är dock helt maktlös, ont som fan har jag men jag fortsätter mitt fokus, slappna av och lita på att Gröna Lund inte vill ha en skandal, de har säkert kontrollerat maskinen noga. Och..Då blev det helt plötsligt inte läskigt längre. Faktum är att det var väldigt skönt att ge sig hän och lita på att saker skulle lösa sig. Det var rentav behagligt.
När vi väl stannade var jag besviken över att färden var slut. Det var ju så roligt! Och det bästa av allt. Knaket i ryggen var kiropraktiskt så min smärta försvann och jag blev mycket mindre stel än jag var innan. Fantastiskt.
Jag praktiserade liknande tankar på alla karuseller. Enda gången jag inte lyckades slappna av var i en inte alls fartfylld karusell, Kättingflygaren. Jag var spändare när jag hoppade av den än när jag hoppade på den. Kan ni gissa varför?
Känsla av att ha ingenting under fötterna gjorde mig panikslagen. Ruskigt obehagligt. Jag kan faktiskt koppla den känslan till att rida barbacka. Jag skrittar gärna utan sadel men trav och galopp var det många år sedan jag var road av att göra. Jag har trott att det beror på dålig balans, men jag har väldigt bra balans så det är ologiskt. Jag inser nu att det beror på att jag personligen behöver känna fast mark under fötterna.
Det här får mig att tänka på ridrädda människor. När man är rädd och spänd så går livräddningsreflexen in, det är den som vill sätta dig i fosterställning , vilket när man rider innebär att man lutar sig framåt och drar upp knäna. Det är denna reflex som gör att du tappar stigbyglarna, särskilt i nedsutten trav. Så jag tänker att om alla funkar som jag (vilket inte alls är säkert dock) så gör först reflexen dig räddare och spändare då följden blir ingen kontakt med marken (stigbygeln). Det blir en ond cirkel, svår att bryta.
Sen drog jag paralleller med att åka karusell och att inte våga slappna av. Då blir det ännu lättare att ramla av. Många rädda ryttare försöker kontrollera omgivningen, i sitt huvud förvandlar de allt de ser till potentiella hästskrämmarsaker. En vanlig brevlåda blir en brontosarius, en liten plastpåse blir en eldblåsande drake etc. Man försöker göra paddocken helt befriad från störande objekt och blir lite sur/arg/frustrerad/upprörd när saker rör sig eller befinner sig där saker inte ska vara. Man försöker kontrollera omgivningen istället för sig själv. Det känns fullkomligt logiskt att göra så när man är i situationen men sett utifrån så finns det ingen logik i att göra så. Rädsla är inte logisk.
Så, slutsatsen av allt det här dravlet är att om du är rädd när du rider och därför försöker kontrollera omgivningen istället för dig själv , vad händer om du gör som jag när jag åkte karusell? Blunda, åk med, slappna av och våga känna tillit. Se till att dina fötter bärs av stigbyglarna hela tiden. När de inte gör det så har du hänget dig åt rädslan och känner ingen tillit. Ta då ett djupt andetag, andas in och sen ut, långsamt, hitta stigbygelkontakten, den stabila plattformen som bär dig tryggt. Lita på omgivningen, försök inte påverka den utan lägg fokuset på att slappna av, känna tillit, allt löser sig.
Man skulle även kunna säga att du ska bete dig som en Skåning i en rulltrappa, inte som en Stockholmare 😉
”Andas ut, hitta fotfästet, känn tillit, slappna av, andas”
Hur man vänjer en häst vid en ny miljö
Jag är en tant med skröplig rygg som absolut inte vill ramla av. Alltså lägger jag stor möda på att få en absolut stencool häst. Ni ska få ta del av när vi vänjer in Påni till nya miljön dit vi flyttade för några dagar sedan. Här tog vi en promenad i skogen.