Kategori: Ridövningar

Kimberly gästbloggar om hur du kan förbättra dina skänkelvikningar via detaljerna i din sits

Idag bjuder en av de Logiska tränarna, Kimberly på lite kloka funderingar.

Varför ska man hålla på med sitsträning egentligen? Och vad är sitsträning? Är det att bli longerad utan stigbyglar eller kan det vara så mycket mer? I min värld så är så mycket av ridning just sitsträning. Och det finns så många mer spännande världar att komma till än att bli longerad utan stigbyglar, även om det också fyller sin funktion.

Jag ska berätta om ett konkret exempel som hände förra veckan. Jag studerade ett ekipage som gjorde väldigt fina skänkelvikningar åt vänster, medan de hade en tendens att få rumpan att kliva före bogen när de flyttade åt höger.

Jag bad ryttaren känna efter hur hon satt i sadeln, om det möjligtvis kunde vara så att ett av sittbenen var längre fram i sadeln än det andra, dvs närmre hästens öron. Det är inte alltid man kan känna det, men denna ryttaren kunde det, och konstaterade då det jag såg – att hennes högra sittben var längst fram.

Jag bad henne med en ganska målande instruktion justera hur hon satt i sadeln. Hon behövde skifta vilket sittben som var längst fram för att tillåta bogen att flytta lättare. Sagt och gjort – sen gjorde de väldigt fina skänkelvikningar åt höger också. 😀

Vad ville jag säga med detta då? Jo, även om det jag beskriver ovan kräver en hel del redan upparbetad kroppskontroll hos ryttaren, så är det i detaljerna i sitsen som så mycket av hemligheten med ridning sitter. Och sitsträning är inte bara ”Lär dig sitta rakt på din häst” ”Träna dig stark avsuttet”. Även om det såklart också är viktigt. Det handlar minst lika mycket om att lära sig prata med hästen via sin kropp och sitt sinne.

Sitsträning kan bli en del av det dagliga jobbet. I sitsträningens värld finns så mycket mer att hämta än man generellt tänker.

Det här är också en av anledningarna till att vi logiska tränare lägger så stor vikt vid att lära våra elever detaljer. För kan man hitta dessa nyanser blir ridningen ännu mer spännande! Och effektiv. Det finns ett rätt känt citat – <i>Definitionen av galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig andra/nya resultat.</i> Med lite fantasi kan man översätta det till skänkelvikningen ovan. Man kan traggla och traggla på samma vis, men skänkelvikningen har väldigt svårt att förbättras om man inte uppdaterar någon detalj.

Så, vad kan sitsträning, eller i mina ögon är det egentligen ren ryttarutbildning och grundridning – hjälpa dig med? 😀

Mekaniken i öppna

Jag gillar att fundera på saker, jag gillar att undersöka saker och jag gillar att ifrågasätta saker. Ta en sådan sak som öppna. Där tjatar alla om innerbak. Och det är ju sant att innerbak aktiveras men om en oerfaren ryttare lägger fokus på innerbak, petar det in under höften så brukar höften faktiskt mer få en (dålig) sluta form och halsen kommer att böjas inåt vilket gör att innerfram inte riktigt kommer fram.

Öppnan är en grymt avslöjande rörelse. En svår rörelse som man enligt mig bör lägga in sent i ryttarens utbildning. Hästen, han behöver en öppna ganska tidigt men han har oftast bara nytta av den om ryttaren faktiskt KAN göra en korrekt öppna. Om en ryttare som inet kan rida försöker lära en häst som inte kan så mkt om ridning en öppna så blir det mest kattskit av det.

Ni kan roa er med att studera ekipage i er omgivning. Det kan se bra ut, flashigt och fint men så fort de gör en öppna så ser hästen halt ut på inner fram. Då har man kortat insidan istället för att länga utsidan.

Enligt mina studier och empiriska erfarenheter så bör fokus ligga på att få fram ytter fram. För tänk som så att om ytter fram börjar ta längre kliv än inner fram så kommer ju hästens front att lämna spåret utan att ryttaren ens behöver nudda innertygeln och därmed låsa hästens inner fram och böja dens hals.

Det svåra för ryttaren är att motstå refelxen att dra i innertygeln och istället hålla kontakt på yttertygeln, en mkt mjuk kontakt som stegvis uppmuntrar ytter frams rörelser så att ytterbogen lossnar och bli fri. Här är fina Viktor som ska få vara demonstrationshäst idag. Det här är första gången det gör det så man kan knappt urskilja att det överhuvudtaget ska bli en öppna än men man kan roa sig med att titta på hans framben som tar långa, lätta kliv. Han rör sig lite som om han håller på med Tai Chi 🙂 Medvetet. Det är trevligt, så ser det ut när hästen lättar fram och belastar bak en liten aning mer korrekt.

När hästens front lämnat spåret en aning så kommer ju hästens inner bak att vara längre bak än ytter om man inte gör något åt det. Det enda man behöver göra för att motverka detta är att möta upp lite med innerhöft.
Då är det viktigt att man först lär ryttaren hur det känns när innerbak kommer och hälsar på längre fram. Det är något jag lägger mycket tid på, att lära ryttarna känna vad hästens olika kroppsdelar gör och hur det känns när de gör rätt och när de gör fel.

Så om jag ser på öppnan så är det att ytter fram tar långa kliv så att hästens front lämnar spåret en aning medan bakbenen helt enkelt bara fortsätter att gå parallela med tåkapporna pekandes i rörelseriktningen. Voila, en öppna har skapats.

Om man får ryttaren att tänka så så blir kvaliteten på öppnan mkt bättre än om man rider den genom innertygel och fokuserar på att få inner bak in under tyngdpunkten. Kan tyckas vara samma sak men är alls icke så.

Jag rekommenderar att man övar länge på dessa två saker, först på att länga ytterfram i några lektioner och sen på att lära sig känna och kontrollera hästens bäcken. Efter nån månad så rider man oftast sjukt snygga öppnor. Det är hemligheten med häst och framförallt ryttarträning, låt saker ta tid. Dela upp alla rörelser i små delar. Det är inte viktigt att få till en perfekt trav eller galoppöppna idag, ni måste inte flasha. Både ni och hästen lär er tusen gånger lättare om ni gör det i skritt i vad som känns som evigheter först. Filma er gärna när ni rider öppnor, kolla vad inner fram gör. Ibland kan till och med hästen se halt ut i öppnan just för att man drar i innertygeln för mkt.

Oftast är det som så att hästen bara ser framhalt ut på inner fram i ett varv. Det brukar beror på att hästen inte är så rakriktad som den borde vara innan man ger sig på öppnan. Öppnan är förvisso rakriktande men jag anser att man bör ha en viss grundläggande rakriktning i hästen och i sig själva innan man ger sig på den. Om hästen fortfarande biter sig fast i en tygel så finns det andra övningar som är mer lämpade att ägna sig åt.

Ridövning Doggybone

Jag tänkte att jag skulle ta och dela med mig av en av mina favoritövningar, The Doggy Bone 🙂

Det är en väldigt bra övning oavsett på vilken nivå du eller din häst är på. Ursäkta mina vingliga vägar, jag är ingen hejare på att rita på datorn. Det röda är koner och det MÅSTE ni ha om övningen ska vara effektiv. Varför?

Jo för en av de saker som i princip alla gör ”fel” är de där noggranna ridvägarna. Både hästar och människor rider betydligt bättre om de har ett tydligt spår att följa. Hästar fattar sällan grejen med att göra saker på exakta ställen, det är typ väldigt meningslöst så om du sätter ut markeringar så kommer hästen att finna övningen lite mer meningsfull. Han kommer fortfarande inte att fatta varför man ska gå där, det är ju lättare att gå dit näsan pekar, men han fattar iallafall VAR han ska gå vilket gör att du som ryttare slipper ett frustrationsmoment.

Hur använder man övningen då? För mig är största meningen med övningen att tillåta hästen att förändras, att få ryttaren att göra olika saker med sin kropp, utveckla hennes förmåga att olika delar av kroppen kan göra olika saker oberoende av varandra med slutgiltligt mål  lossa spänningar på ekipaget. Hästen ska INTE gå på tygeln, dens hals ska få vara som den är. Däremot ska ryttaren förändra hästens kropp. Svårt? Ja för de flesta. Vi är så vana att på olika sätt påverka hästens hals för att få dens kropp.

Storleken på benet kan vara så att den nästan täcker ridbanan. Den får dock inte gå ända ut till vägen, lämna minst två meter till väggen. Detta för att ingen ryttare någonsin har blivit bättre på att rida genom att följa en vägg eller ett staket.

Raksträckorna är ”slappna av och andas på lång tygelsträcka” och det böjda spåret är ” ansträng dig tills du storknarsträcka”. Så du jobbar med din kropp på böjt spår och åker häst på rakt spår. Skillnaden ska vara tydlig och den ska ske exakt mellan konerna som inleder det raka spåret. SE dessa koner som ett hinder där du MÅSTE släppa eftersom ingen häst kan hoppa ett hinder om den hålls fast av sin ryttare. Gör olika saker varje gång du går in i det böjda, börja exakt mellan konerna som inleder det böjda spåret. Du gör hela övningen i skritt.

  • Ha mer vikt i vänster stigbygel UTAN att trampa ner hälen
  • Ha mer vikt i höger stigbygel utan att trampa ner hälen.
  • Lyft/spänn höger skinka tills du mister kontakten med sadeln på den sidan
  • Lyft/spänn vänster skinka tills du mister kontakten med sadeln på den sidan
  • Lyft upp höger knä
  • Lyft upp vänster knä
  • Placera vänster sittben på en unik punkt och behåll det där
  • Placera höger sittben på en unik punkt och behåll det där
  • Stå i stigbyglarna med ryggtavlan vänd åt höger
  • Stå i stigbyglarna med ryggtavlan vänd åt vänster

Använd fantasin och kom på fler saker. Men, det viktigaste av allt. Du gör varje grej genom HELA den böjda biten med så lite halspåverkan som möjligt. På det raka spåret så gör du ingenting alls förutom att slappna av och andas och tillåter din häst att göra detsamma.Se till så att du byter ingångsriktning på det böjda spåret så att du svänger åt bägge hållen.

Skäll inte på hästen om han upplevs sned, jaga honom inte om han går sakta och ibland stannar till utan tillåt honom att svara på dina hjälper. Hur länge gör man det här? Tills hästen är lösgjord skulle jag vilja säga. Hur märker man det?

  • Han frustar
  • Han länger sin hals
  • Hans skritt blir annorlunda, mer rörlig i sidled
  • Han blir mer uppmärksam på dig
  • Han blir mindre passaktig
  • Han gäspar (omöjligt om du har nosgrimma så rid helst utan sådan)
  • Han stannar och somnar

När lösgjordhet är uppnådd så kan du åka runt i trav på fyrkantsspåret och låta din häst jogga av sig lite med lång hals. Hur han ska kännas? Tja, finns inga regler och dessutom så svarar hästar sällan idag på det du gör idag utan om övningen var bra för din häst så känner du det i morgondagens pass. Det är därför man inte ska ”ta igenom” saker i ett pass. Du vet ju resultatet av övningen först i morgon liksom. Ett träningspass ska bara vara behagligt. Iallafall om du vill uppnå långvariga resultat.

Nu vet jag att det finns någon som undrar om det är nyttigt för hästen att vi belastar den så här ojämnt? Vet du, det har du alltid gjort, fast bara åt ett av hållen!!! Det är nämligen så galet att om man bara sitter på en häst så belastar man den ojämnt eftersom vi är ojämna. Så även om du en dag bara ska ut och slapprida så påverkar du hästen ändå med din snedhet. Det är som så att vi påverkar alltid vår häst, tränar den vare sig vi är medvetna om det eller inte. Så det är smart att medvetet alltid påverka den med sin rakhet, eftersom vår omedvetna hållning är sned .

Ha så roligt, rapportera gärna om du gör övningen.