Kategoriarkiv: Beridarträning

Ditt agerande på hästens reaktioner

Ett av problemen som hästarna har med oss, det de skulle ha diskuterat i ett ”människoforum” är att vi är otydliga och svårbegripliga. Jag skulle vilja påstå att det är ytterst få tillfällen där hästarna förstår vad vi vill av de ska göra när vi tränar dem. För många av våra hästar är träning därför ett nödvändigt ont som de gör allt för att slippa, men som de ”snälla” (introverta) står ut med och de ”dumma” (extroverta) tar till olika former av radikala metoder för att slippa.


Vad är då felen vi människor gör oftast? Det största är hur vi agerar och reagerar på händelser. Våra reaktioner kan göra så att ”snälla” hästar stänger av och blir det vi ryttare kallar för att den är skänkeldöv och hård i munnen, eller tungriden.


Det lättaste exempel jag kan ge för att ge dig en bild av vad jag menar är ridskolehästar. De står ut med ofattbara övergrepp i form av ryck i munnar och dunsar i ryggen i timmar, dagar, månader och år. Såna här hästar kallar vi snälla, jag brukar säga att de är introverta och tar ut sina problem på sig själv, skapar en inre stress. Att jämföra med en människa som övertänker, ältar saker inom sig och anklagar sig själv för både det ena och det andra, oroar sig för allt och helt enkelt mår oerhört dåligt inombords, samtidigt som de på ytan ser helt ”normala” ut.


Motsatsen, för att ge er en bild av  de ”dumma” hästarna,  de som säljs som problemhästar, som blir vandringspokaler, som stegrar, som bockar, som skenar, som bits, som slänger av sina ryttare, som krubbiter, boxvandrar, slår i väggarna när vi låser in dem på liten yta (box). Dessa är de extroverta hästarna, de som inte straffar sig själv och ältar utan som omedelbart tar ut sin frustration på omgivningen. Att jämföra med en människa som vid motgång mycket väl kan slänga en stol i väggen, kalla sina kollegor för både det ena och det andra, som skriker rakt ut när saker inte flyter så smidigt som det borde göra.  De mår oftast inte dåligt inombords eftersom de får omedelbart utlopp för sin frustration. Däremot så kan omgivningens reaktioner på deras handlingar ge dem dåligt samvete och orsaka massor av frustration hos dem. Det är samma som hos hästar. De mår inte dåligt av sina frustrationsutlopp, utan av våra reaktioner på dem.


I grunden tror jag att det är hälsosammast att vara extrovert. Om man slapp reaktionerna utifrån efteråt.
För att kunna träna en häst så är det viktigt att veta hur den är. Det är enklast att träna en extrovert för den säger tydligt till när det blir fel. För att framgångsrikt kunna träna en introvert häst så så att den mår bra så krävs det en hel del av dig som människa. Du bör dessutom veta vad du själv är och bli medveten om hur du påverkar din häst på grund av detta. Man vill att hästen ska våga uttrycka sig, det är lite det som är ridningens mål, att få en utrycksfull häst. Vet du vad du är? Och vad din häst är? Och vad måste du göra för att din häst ska våga uttrycka sig? #logiskridning #hästträning #hästmänniska #personligutvecklingmedhäs

Bli bra på att att arbeta hästen från marken INNAN den blir konvalescent

Det är roligt att rida. Det är så förbenat roligt att rida att jag personligen gärna hade suttit all vaken tid på hästryggen. Men ofta, ofta jobbar jag istället från marken. Eller rättare sagt, det går i perioder det där.

När hästen är på topp och går bra så rider jag, och rider lite till och lite till. Sen börjar den kanske kännas lite ovillig eller lite småstel i ridningen och jag ger den en veckas vila och när jag hoppar upp därefter så känns det liksom inget bra alls. Då brukar jag få iden att jag ska jobba den från marken.

När jag väl tar mig den tiden så inser jag hur roligt det är och då brukar jag ta en lång period där jag bara jobbar från marken. När jag sen väl hoppar upp i sadeln igen så känns ju hästen givetvis heeeelt fantastiskt, så då blir det kul att rida igen. Tills hästen börjar kännas lite ovillig igen, då tar jag ett tag från marken igen.

Jag tänker ofta att jag borde ha fasta dagar för det där så att jag alltid varvar arbete vid hand med uppsuttet arbeta. Men det blir liksom aldrig av. Jag är helt säker på att de flesta känner igen sig i det här. Man jobbar oftast från marken när det verkligen behövs, tex när hästen är konvalescent och veterinären säger att man ska ha den på box och leda den 20 minuter per dag eller så. Alla som någonsin testat det där ledande i samband med boxvila vet att det är en ganska otrevlig historia, ibland förenat med fara för liv och lem.

Jag har länge haft Arbete vid hand kurser bland mina onlinekurser. Väldigt många anmäler sig till dem när de står där med en konvalescent som ska ledas. Behöver jag berätta att det inte finns särskilt många framgångssagor där? Det säger sig själv. En boxvilande häst är oftast så uppe i varv att den inte är mottaglig för inlärning. Därför är det smart att mota Olle i grund som det så vackert heter och se till att ha lärt in massa Arbete vid hand koordinationer redan när innan man står där med sin konvalescent.

När man arbetar hästen vid hand är inte målet spänst, energi och framåtanda. Tvärtom. Vårt mål är att hästen ska slappna av, koppla på inlärningscentret och helst avsluta varje övning sovandes och gäspandes.

Innan när jag hade en bastant Påni så sa många att det är väl inte konstigt att du kan få den lugn, det är ju ett kallblod. Jag har ju dock numera ett halvblod, en spänstig sak som jag haft i ett halvår. Han hade vilat för skada sex månader innan jag fick hit honom. Därefter har vi bara lärt känna varandra lika länge och absolut inte tränat hårt alls. 90 % av all träning har varit i skritt för att bygga upp honom efter skadan.

Dvs det är som bäddat för att hästen ska bete sig crazy. Men han gör inte det, alls. Dels så var förra ägaren en Logisk ryttare som lagt ner massor, massor med tid från marken på honom och sen var det bara att fortsätta för oss. Han är precis lika lugn som min kallblodspåni. Dvs det hänger INTE på rasen, det hänger på hanteringen. Jag vill inte ens tänka på hur besvärligt det hade varit om han inte varit van att arbetas från marken för lugn och ro innan sin skada.

Här är ett exempel på vad vi brukar roa oss med när vi jobbar vid hand. Det är fuxen med bläs som är våran.

Här är han huvudfigur i en nyinspelning av en kurs om Miljöträning.

Kontentan av det här inlägget är att Arbeta din häst vid hand. Redan innan den blir skadad. Lägg det på schemat en gång i veckan. Du har igen det i längden. Det ska inte behöva vara med fara för livet som man leder en häst. Dessutom så finns det fantastiska effekter av att hästen rör sig utan en gjord som hämmar och spänner åt runt muskler och bröstkorg. Dessutom så tränar du själv både din hand och ditt öga när du tränar så här.

Har hästen ärvt din snedhet?

(Inlägget publicerades ursprungligen2020)

Det är inte alls ovanligt att en ryttare som rider många hästar efter ett tag får samma problem med alla hästarna, eller i allafall flertalet.

Det kan vara problem som tex

*Alla biter sig fast i samma tygel.
*Alla kör ut samma bog.
*Alla fuskar med samma bakben.
*Alla är rädda för saker på höger sida, och skyggar därmed genom att kasta sig åt vänster.
*Massören/kiropraktorn/veterinären hittar spänningar och skador på samma ställe på alla hästarna.
*Alla hästar trampar av sig samma sko
*Alla hästar blir svåra att rida ut med

Listan kan göras längre. Jag minns att jag läste om en ryttare som hade oturen att alla hennes hästar dömts ut för artros i halskotpelaren och alla i hennes omgivning beklagade att hon hade sån otur vid sina hästköp.

Men var det egentligen otur? Njae, knappast va? Vi som såg tjejen rida insåg att om de inte får artros typ överallt av hennes ridning så vore det ytterst märkligt 😉 . Men det får man inte säga till någon, för det är elakt har jag hört, människan kan bli ledsen då. ;-). Det verkar vara bättre att säga att hon hade otur vid sina hästköp.

Jag menar, hästar finns det ju gott om, det är ju bara att döma ut dem/triangelmärka dem när de går sönder så får man tillbaka sina pengar och kan köpa en ny häst att ta sönder….

Logisk Ridnings Onlinekurser

Nu spårade jag ur lite men ämnet berör mig på djupet. Vi återgår till inläggets början. Om man bara har en häst så är det kanske svårt att se mönstret i hur vi påverkar vår häst, vare sig vi vill det eller inte.

Men påverkar dem gör vi. Jag till exempel får precis alla hästar jag rider att vara LIVRÄDDA för kor och om jag inte passar det noga så börjar de fuska med höger bak.

Om jag är rädd för kor och har en gammal knäskada i högerbenet? Japp…..

Logiska instruktörer

Kan jag göra något för att motverka det då? Absolut. Var gång jag får en ny häst så måste jag miljöträna in mig på just den hästen. Jag måste visa den att den ska ignorera min korädsla. Jag utsätter mig för kor och gör andningsövningar i mängd, utan hästen. Sen tar jag hästen i koppel och tar med mig någon icke korädd människa och så går vi till en kohage och står utanför och pratar skit medan hästen betar. Typ.

Det är viktigt att inse att det är JAG som måste miljöträna mig, inte hästen som måste miljötränas. Det är en stor skillnad. I ärlighetens namn så är det där många felar. Man ser hemskt många inlägg på sociala medier om folk som miljötränar sina hästar. Konstigt nog är det samma saker de miljötränar hästarna för 😉

Transporter är en grej som utlöser ångest hos många människor. Då miljötränar de hästen för transporter?!?!? De kan hålla på i dagar, månader i år och inte nå någon större framgång.

En annan sak som folk miljötränar hästar för är att få dem att våga lämna gården så att man kan rida ut. Ironiskt nog så är det nästan alltid människan som har rädslor för att rida ut. Men ändå så är det hästen som ska tränas?

Det är både lite lustigt och sorgligt på samma gång. Om man miljötränar sin häst så måste man miljöträna alla framtida hästar. Om man miljötränar sig själv så behöver man lägga väldigt lite tid på att miljöträna sina framtida hästar. Man börjar liksom i fel ände.

Här tex. Hästen har mig veterligen aldrig sett eld. Jag är inte rädd för eld. Resultatet av en häst som inte har en förutfattad mening om något och en orädd människa blir bra. Man behöver inte ens miljöträna. Man går dit, kollar på elden, lär sig genom omvärldens reaktioner att eld är ok. Klart. Inget man behöver tjata mer om.

https://www.instagram.com/p/Bs0kgyKBcMj/

Spänningar och skador då? Japp, det är samma sak där. Dina snedheter och skavanker som uppkommer dels av att du ärvt dina föräldrars rörelsemönster och dels av att du är högerhänt och lever i ett samhälle som gör det enkelt att fortsätta att vara högerhänt och dels av ungefär 1000 andra orsaker nedärver du till din häst.

Det kan ta typ 10 minuters ridning av en ny häst innan den börjar röra sig och gå som din kropp säger åt den att göra (härmar din hållning) och det är då som du måste använda så väldigt mycket yttre hjälper(händer och fötter) för att få den att rakriktat röra sig framåt.

Rent tekniskt sett så är det alltså dina egna kroppsmönster som du ”sparkar på och drar i”.

Kan man göra något åt det då? JA!!! Rakrikta dig, rakrikta dig och rakrikta dig. Men det tar tid. Om du är 40 år och börjar rakrikta dig så är det just 40 års rörelsemönster och vanor som satt sig i din kropp. Det vore orimligt att tänka sig att man ska kunna bli rak på en helgkurs eller ens tre. Det tar snarare åratal att bli rak.

Om det är jobbigt? Tja, kanske?

Om det är svårt? Tja, lite?

Om det är omöjligt? Inget är omöjligt 🙂

Hänger rädslor och rakhet/spänningar ihop? Ja, defenitivt. Om du är rädd och spänd och oflexibel i sinnet så kommer din andning att påverkas negativt. Kanske du andas snabbt och kort högt uppe i bröstkorgen, eller så håller du andan så fort du gör en rörelse med dina armar (det gör de flesta). All påverkan på vår andning sätter sig bland annat i musklerna runt höfterna och gör dessa stela. Stel plus sned = låsning. Långvarig låsning blir lätt en regelrätt hälta/skada.

Det är en hel vetenskap det här. Jag länkar nedan till några intressanta inlägg på temat.

Snett bäcken eller olika långa ben

Nu har jag varit hos kiropraktorn så nu är jag rak

Häst med snett bäcken

Är din häst rak?

Rakriktning

Elevers ord om snedhet efter kurser

Medveten hjälpgivning



Rid som om du vore en Avatar

I onlineklassrummet kan mina elever fråga om lektionen, eller kommentera efter ett pass och jag verkligen älskar att läsa dessa rapporter, oavsett om det är ris eller ros.

Det vore ju konstigt om allt gick bra alltid, det är ju av ris vi lär oss mest men rosen vi njuter mest av. Iallafall. En elev är på den sista grundridkursen och lämnade en sån härlig kommentar att jag måste delge er den.

Jag är medveten om att den är extremt flummig men det är så vi jobbar, Jag publicerar den som en motvikt för problemlösning i form av nosgrimmor, skarpa bett etc.

Det FINNS många sätt att lösa problem, de flesta är väldigt milda och sker mest i ryttarens hjärna. Det är dock inget man börjar med att lära sig, först måste man rida med sin kropp, dvs lära sig att kontrollera den så att den inte är i vägen för det man vill göra. SEN kan man börja rida med sin hjärna.

Men vad innebär det där ”rida med hjärnan” egentligen. svårt att förklara. Men det handlar om en ihopkoppling. I filmen Avatar så beskrivs denna bildligt.

Men, denna ihopkopplingen är ju inte unik för ridning, den används ju även när man är med en älskad person. Sällan upplevt med hört om.

Tänk om vi alla lite till mans fick uppnå den här ihoppkopplingen med en levande varelse. Så fint ridning hade varit då. Nåväl, nu har jag flummat iväg lite som vanligt så jag återgår till att helt enkelt delge er rapporten jag fick från en sån här ”koppla ihop sig lektion”.

Det är superduktiga Victoria Lindgren i Örnsköldsvik som är i slutet på sin långa Logiska utbildning. Ett nöje att få följa henne. När man börjar träna en ryttare så vet man inte riktigt vad hon ska bli när hon blir stor. Victoria är en unghästutbildare har det visat sig. De hon rider in blir superlättsamma hästar som är en gåva till sina ryttare. Vi behöver verkligen fler såna ryttare.

”Superrolig lektion! Jag har inga problem att lämna känslorna på marken, åtminstone när jag sitter på Kongur. Men jag kan känna att jag landar mer i den mer ytliga känslan i ridningen än den djupare.

Alltså mer av ”såhär rör sig bakbenet”, ”där följer hästen” ”nu rör sig ryggraden fint” osv istället för att helt sjunka in i mig och rida utifrån en ihopkoppling, så även om den ytligare känslan blir otroligt finstämd så går den ju inte att jämföra med den djupare.

Musiken som idag fungerade bäst varvade beroende på vilken effekt jag ville åt. Under uppvärmning på Kongur får inte musiken snudda för mycket vid solarplexuschakrat, det skapar för mycket av det extraordinära tillståndet vilket inte blir bra innan vi tonat ihop oss och börjat besöka samma planet.

Han behöver inte höra musiken eftersom det handlar om vad jag förmedlar genom min kropp och hur djupt jag kan glida in i att bara VARA musiken, då glider han med.

Uppvärming: coronation – James newton Howard, den hinner tona ihop oss innan den bygger på i solarplexus mot slutet.

Av vad jag kom på oavsett var att musiken måste snudda genom hela min kropp, det blir liksom ett naturligt stimuli av att öppna upp chakrasystemet så vi kan koppla ihop .

En låt som funkade bra vid tölt/galopp övergångar var ”into the unknown” från en Frostfilm. Galoppen blev på tanke när jag liksom släppte ut mer energi ur kroppen.

Fortsätter experimentera!”

Nu undrar ni säkert vad Solarplexus och chakra har att göra med ridning? Allt, allt allt. Chakrorna är kroppens energisystem. Att rida med hjärnan är att använda sig av sitt och hästens energisystem. Chakraträning är en utmärkt väg in i detta.

Är det möjligt att träna hästen utan att skada den del 2?

Hästen tåler förvånansvärt lite träning. De blir halta och får ont i sina leder när vi tränar dem. Det kan gissningsvis bero på att de har en stor tung kropp som sitter fast på 4 smala stickor till ben. I jämförelse med en människa så är benen faktiskt löjligt små i förhållande till kroppen. Enligt Agria så är hältor den vanligaste orsaken till skador.

Det forskas nu äntligen (hellelulja och vise versa ;-)) på om osymetri kan påverka . Nu har ju dessutom ett flertal aktörer inom ryttarutbildning tjatat så ihärdigt och länge på ridfolk att de flesta numera är medvetna om att ryttarens egna osymmetri påverkar hästen.

Det som fortfarande är lite svårt för folk i allmänhet att förstå är att ryttaren inte orsakar alla snedheter hos hästen. De skaffar sig hästen på egen hand i hagen, i vissa fall skaffade de sig snedheterna redan när de låg i sin mammas mage. I vissa fall rakriktar ryttaren hästen fantastiskt fint och sen när hästen släpps ut hagen så återställer den sig till originaltillståndet 🙂 bara genom att sätta en fot framför den andra och käka gräs. Min förhoppning är att de två ovan beskrivna forskningsdelarna ska sättas ihop så att folk förstår hela bilden. Men hey, jag är glad för det lilla.

Vetenskap är bra, det är den, men det tar sådan tid innan den blir accepterad. Det här med sneda ryttare och sneda hästar började jag lära mig om (och tjata om) redan för 20 år sen eller så, då var det fullständig grekiska för gemene man, man kände sig rätt ensam. Idag kan man komma in i random stall och höra folk prata om roterade bröstkorgar 🙂 Det värmer en tants hjärta 🙂

Nåväl, asymmetri var ämnet. Det sägs att för varje centimeter som ryttaren sätter sig snett över hästens ryggrad så förflytta sig 10 % av ryttarens vikt till ena sidan och från den andra. Dvs om en ryttare väger 60 kg och sitter en cm snett så bär hästen inte längre 30 kg på varje sida utan då blir förhållandet 24 kilo på ena sidan och 36 på andra sidan. Det är ju dock ytterst sällan man sitter snett med bara 1 cm. Alla som någon gång burit tungt kan förstå obelastningen som blir, tänk att du bär en vattenhink med 20 liter vatten i ena handen eller om du bär en hink med 10 liter i varje hand. Skillnaden är att vi bär vattenhinken från kranen till boxen, hästen får släpa runt med oss timtals, dag ut och dag in.

Till råga på allt så mitt i alla denna obalans så känner vi skillnaden i vår egen hand på en icke rakriktad häst. Hästen kan bita sig fast på ena sidan och undvika den andra helt. Han kan ha svårt för ena galoppen, ena böjningen etc. Detta är problem som den ännu inte uppdaterade ryttaren tror sitter just i munnen. Men faktum är att problemet sitter i sadeln, s.k SIS 😉

Vad tror ni händer när man drar en häst i ena tygeln när man samtidigt sitter snett? Exakt, rätt svar, snedheten blir värre. särskilt om man använder ledande tygeltag. Här är en gammal film som visar detta problem.

Vi talar ofta om ledhältor i benen men glömmer ofta alla leder som finns i hästens ryggrad. När vi rider så sitter vi på en komplicerad konstruktion av diverse saker, ryggraden. Vi har fasettleder, diskar, ligament, muskler, tornutskott, ryggkotor etc. Alla sakerna mår bra av att det är likadant på bägge sidor och att det slipper utsättas för yttre våld, tex nedsutten trav, eller lättridning där man rider lätt på ridskolevis med spikrak rygg och dunkar hästen i ryggen i varje steg, eller om vi sitter med sittbenen nerkörda i sadeln på en mysig skrittrunda på en timme eller två.

Enligt mig så är något av det värsta du kan göra för en hästrygg att sitta ner på den under längre sträckor. Därför är det mycket justare att växla mellan gångarterna hela tiden så att man står i fältsits och rider lätt mer än man sitter ner.

Många friskriver sig från problemet genom att varje vecka ta ut en massör och varje månad en equiterapeut. Det kallas att man är en bra hästägare då. Det är gulligt, det är fint, verkligen. Men en sak som man inte verkar tänka på är att hästen skapar sig spänningar för att klara av att bära oss trots allt dumt vi gör. Om man regelbundet tar bort spänningarna, hur ska hästen då kunna hålla ihop sin kropp?

Det torde bli så att vi skapar ett behov av att behandla hästen om vi behandlar hästen om ni förstår hur jag menar. Jag tänker att visst kan man unna sin häst det om man mår bra av att göra det, men det bör alltid, alltid följas av att man utbildar sig själv med målet att bli mer och mer oberoende av tygeln, att man ser över vad hästen gör på sin frihet som gör den sned och åtgärdar detta. Att bara behandla och behandla kan inte vara bra, det strider mot all logik.

Jag efterlyser fler Equiterapeuter som inte bara behandlar utan som vet mer, kan se och förstå helheten. I vår trakt har vi tex en väldigt populär sådan som får strålande vitsord från sina klienter trots att denna mellan behandlingarna har hästägarna till att longera hästarna i en pessosele….. Men det är förvisso rätt smart, hen får ju stamkunder på detta vis 😉 *ironi*

Dock så är det ju så att det är inte den som köper tjänsten som gör fel. Det är inte heller den som säljer tjänsten som gör fel. Däremot den som utbildar säljaren av tjänsten, den skulle jag vilja ha ett samtal med. Det borde vara obligatoriskt att lära folk att SE innan man släpper dem lösa att utbilda folk.

Nåväl, nu spårade jag ut lite men ämnet står mig varmt om hjärtat. Oftast blundar jag och vänder dövörat till för jag känner mig så maktlös. Men huvudmeningen med detta inlägg var att besvara frågan som jag ställer i rubriken. Jag tror inte att någon rider en enda meter på sin häst utan att skada den på något vis. Dock, måste jag tillägga, ingen skadar den medvetet, det är bara kunskapen som brister.

Länk till del 1 i ämnet

Hältor vanligaste skadan

Forskning på osymetri hos hästen

Osymmetri hos ryttaren

Osymmetri hos ryttaren

Ryggproblem häst

Söker du en bra, kunnig och seende instruktör så hittar du alla
Logiska Instruktörer här.

Har du koll på rotationen?

(Detta inlägg skrevs 2017) Tänkte bjuda på ett litet utdrag ur en grundkurslektion idag:

”Rotation är en otroligt enerverande grej. Hästar kan rotera på många olika vis men eftersom det här är en utbildning som tar en sak i taget så fokuserar vi på bröstkorgsrotation idag. Rotationen var anledningen till att jag slutade hålla privatlektioner och enbart håller grundutbildningar för nya elever. I Sverige så verkar det saknas denna nödvändiga grund, den grunden som lär ryttaren hur hon alltid ska sitta mitt över sin häst. Jag har aldrig träffat en svensk ryttare som behärskar detta. Då ska man tänka på att jag har dressyrryttare på elitnivå bland mina elever…..

Vad hästen har gjort för att ni ska hamna på sniskan är att han roterat sin revbenskorg så att manken inte pekar rakt upp utan den lutar lite. Jag har försökt att göra en liten teckning på detta. Som synes så är jag ingen konstnär. Jag har ritat överdriven rotation så att det ska vara lätt att se.

Det är en häst utan hals sett framifrån. Ni ser revbenskorgen som en cirkel. Strecket som går igenom den symboliserar manken och sen har jag låtit manken fortsätta genom bålen bara för att ge er en tydligare bild. Ryttaren är här bara ben och en ryggrad. Jag tror bilderna talar för sig själva. 

Alla hästar är mer eller mindre roterade. Alla ryttare är mer eller mindre roterade. Det är enkelt att förstå när man ser det så här varför hästar ofta blir halta på ett och samma framben? Eller varför kiropraktorn måste komma tillbaka igen och igen och igen?

Det är också enkelt att förstå att hästarna oftast väljer en av galopperna, varför den är svårt att böja, ställa och varför den inte vill gå rakt.

Denna rotation sitter ju i hästens bäcken men ger ett utslag ändra fram till hans huvud. Men eftersom vi ju sitter mitt på honom så är det lättast att rätta till snedheten där. Vi har ju en hel rumpa att använda oss av.

Hästen skiljer sig från oss människor genom att den saknar nyckelben. Det innebär att frambenen inklusive bogarna (som ju sitter fast i frambenen) är som två fristående enheter som inte sitter fast i resten av hästens skelett.

Hästens bakben sitter fast i dens bäcken och där sitter även ryggraden fast. 

I ryggraden sitter bröstkorgen fast och längst ut på ryggraden sitter hästens huvud. 

Det innebär att en rotation i bäckenet gör att hela ryggraden inklusive dens revbenskorg får följder i hela hästens kropp.”

Att skola en häst innebär att lära den att alltid ha sin bröstkorg rak och oroterad med manken pekandes uppåt. Och det är ju det som är så där riktigt galet svårt. Vi jobbar faktiskt på det i alla ridkurser. Dock är det ju så att i Grundkursen så känner ryttarna än så länge inte så små detaljer och har inte så stor kroppskontroll så då tar man det grova, det som typ är omöjligt att missa och som inte kräver så mycket koordination och muskelstyrka att korrigera medan man i de senare ridkurserna riktar in sig på väldigt mkt mindre saker som kräver mer finkoordination och känsla från ryttaren. Det tar tid att bygga upp sin ryttarkänsla så det är viktigt när man skolar ryttare att man ger don efter person, dvs inga för avancerade övningar för oerfarna elever. För det är faktiskt så att när man skolar människor att skola hästar så är ryttarens kroppskontroll viktigare än hästens. Om ryttaren inte har nån vidare bra kroppskontroll så måste hon ta till ”fulhjälper” så som tyglar och sporrar och det är ju då som vi börjar ta sönder vår häst.

På grundkursnivå lär vi oss tex att inte vika oss i midjan genom att lära hästen att inte vika sig i midjan, eller var det tvärtom? Vi lär hästen att inte vika sig i midjan genom att själv lära oss att inte vika sig i midjan? Hönan eller ägget? Ägget eller hönan?

Nåväl, jag ska inte bli långrandig:-) Vill ni lära er mer om ridningens ädla konts så titta på våra onlinekurser.

PS: Jan Brink är en klok man, det har jag alltid tyckt. Han verkar vara en riktigt genuin hästman. Det fanns en så bra artikel om honom, ni hittar den här.

Det jag speciellt gillade och som jag tycker att alla mina nördiga elever ska ta till sig är följande, Pusselbit Fyra:

”Den fjärde pusselbiten är också den som enligt Jan skiljer ut världseliten från resten. Han drar ett citat från Bill Gates: ”Var snälla mot nördarna i skolan, det är de som kommer att bli era chefer.”
– Det är inte de ”normala” som når toppen, det är de riktigt dedikerade. Alltså samma typ av personlighet som kallades nörd i skolan, säger Brink.”

Så nu vet ni, det är coolt att vara en nörd 😉

Rakriktning i skjutkrafft och bärkrafft

Helgens tema för den här vackra hästen, Lasse var rakriktning. Men rakriktning är av en ganska komplicerad natur. Tex så är hjälpgivningen olika beroende på om det är skjutkrafft eller bärkrafft du är ute efter. Så steg ett var att få ekipaget att förstå skillnaden och det göres enklast i en backe. Du kan testa själv utan häst. Gå upp för en backe och notera hur du lutar dig lite framåt och gärna tar långa steg när du går uppåt, dvs du går på bogarna. När du går nerför backen så sträcker du automatiskt lite bakåt och kortar dina steg, dvs du går INTE på bogarna.



När en häst går i skjutkrafft går han fram till ryttarens hand och när han går i bärkrafft så undviker han den och blri därmed lite vinglig. För så är det, ju mer en häst kommer upp från bogarna ju vingligare och ostadigare är han. Det här är tvärtom mot vad många tror har jag förstått.

Först lektion filmade jag bara lite snabbt med mobilen men vi gick upp och ner för en backe och så berättade jag när de inte spårade. Väldigt oflashigt 🙂 Rakriktning är en ganska svår grej eftersom vi måste få koll på det som är bakom oss, dvs vi ska ha full kontroll på något vi inet ser, hör, luktar eller smakar. Då finns det bara ett enda sinne kvar att använda och det är känslen. Nu är det dock så att både människor och hästar är sneda men varken vi eller de tycker illa om att vara sneda för vi föds, lever och dör sneda. Så man kan säga att rakriktning är totalt onaturligt och det måste därför nötas in. Vi måste använda någon annans syn för att få bekräfftelse för när det är rakt och när det inte är det. Lite som att stämma ett instrument brukar jag tänka om saken. Väl inställt så kan man det men det kan ta tid att bli expert på det. Iallafall, här är en kort snutt från den första lektionen.

Rakriktningslektion i backe 🙂

Ett inlägg delat av Lindani Nilsson (@logicalriding)

Nästa lektion ägnades åt att lära sig rida i skjutkrafft och bärkrafft på plan ridbana.

Då såg jag vilka redskap ekipaget saknade och så övade vi in dem i lugn och ro. I det tillståndet som jag kallar för det ordinära tillståndet, eller soffpotatistillståndet. Inlärning för häst och människa kan endast ske när hästen är absolut lugn och trygg.

Och sen var då dags att testa om all lärdom hade fastnat i ekipaget. Och det hade det ju gjort. Inget är perfekt men de förstod och försökte och jag kände att jag uppnått mitt mål. Mission completed.

Det är lite roligt det där med hästträning. Man ser otroligt ofta hur folk försöker banka in lärdomar i hästar. Sporrarna bankar, nosgrimmorna spänns, skummet flödar i hästens stackars mun och hårda sittben dunkar i hästens rygg då många ryttare envisas med att sitta ner alldeles för mycket. Lättridning är en himla bra grej hörreni, använde den mer. Hästar behöver inte våldridas, inte alls behöver de det. Man kan lära hästar saker på snälla vis. Om man gör det så fastnar allt man lär dem för evigt. Hästar är inga dumma djur, de vill inget hellre än att vara till lags men man måste ge dem en ärlig chans. Och det tar tid. Låt det ta tid. Och det viktigaste av allt, strunta i var hästen har sitt huvud, det ramlar på plats när hästen är rak, alldeles av sig själv. Hästens form är ett direkt resultat på hur rakriktad den är, eller inte är ;-).

Du kan läsa lite gamla blogginlägg om rakriktning här

Vad är rakriktning

Mer om rakriktning

Rakriktning

Ord från elever som går rakriktningskursen (ridkurs nummer 4)

Är du intresserad av att ett mjukare sätt att rida så titta på våra ridkurser .



Åh, vad svårt det är att träna häst

Om du har ett mål med din träning så motverkar du själva målet med träningen.

Om du inte har ett mål med din träning så motverkar du själva målet med träningen.

Men hur menar du nu kanske vän av ordning undrar. Jag pratar om de där nyanserna. Ridning består av nyanser och ytterst få regler. Det är det som gör det så utmanande.. Men hur menar jag?

Om du hoppar upp på din häst med mål att göra perfekta skänkelvikningar eftersom de ni gjorde sist var skitdåliga så kommer det för de allra flesta ryttare att skapa spänningar och frustration och inga perfekta skänkelvikningar.

Varför? Jo för regeln är att om du har problem med en rörelse så bör du inte träna mer på just den rörelsen. Vad du däremot bör göra är att ta reda på vilka ingredienser som ingår i en skänkelvikning och på detaljnivå i ytterst långsam snigelskritt öva på en av dessa detaljer i taget. En del på måndagen, en del på onsdagen, en del på fredagen och en del på söndagen. Hur ska du träna hästen på tisdag och torsdag och lördag då? Inte alls, om du vill uppnå största möjliga effekt av inlärning och muskelbyggande. Behöver din häst rastas så kan man låta någon liten kamikazzepilot ut och röja järnet på någon rolig uteritt eller kanske löshoppning, det är bra med flåsträning under helt kravlösa former.

Du själv däremot kan med fördel träna något för din egen kroppskontrolls skull. Yoga, spinning, feldenkraiss etc. eftersom brister i ridningen ofta, ofta beror på brister i din egen kroppskontroll.

Om du gör så här så når du snabbast effekt med att få till de roliga rörelserna. Men ja, jag vet, de flesta ryttare vill träna mer än så. Men det är viktigt att komma ihåg att ryttaren behöver träna oftare än hästen.

Om man inte har något mål alls? Om man bara hoppar upp på sin häst och planlöst rider ut i skogen och försöker överleva när hästen spanar efter faror överallt eller kravlar omkring på ridbanan och försöker undvika de farliga drakarna i hörnen. Vad händer då? Tja, jag beskrev just det faktiskt. Har ryttaren ingen plan så kommer hästen snabbt att skaffa en plan och det är att få er hem helskinnade och undvika att bli uppätna av farliga saker. Det är faktiskt inte speciellt roligt, alls.

Sååå, det är bra att ha en plan, ett mål, men det är smartast att tänka ett litet steg längre för snabbast möjliga utveckling.

Logiska ryttarkurser online

Logiska Instruktörer

Vad är rakriktning?

Rakriktning är något av det svåraste man kan hålla på med. Det är galet många kroppsdelar man måste behärska. Jag ska försöka förklara det hela på ett enkelt vis. Det är sånt jag sysslar med. Jag förklarar svåra saker på ett väldigt enkelt vis. Hela min ridutbildning är sådan, man lär sig förstå svåra saker. einstein-simple

Här är en ypperlig häst att visa på eftersom han har en ål som går längs ryggraden. Okey, det är ju egentligen inte riktigt sant om man ska vara petig för ålen sitter ju i pälsen och pälsen sitter fast i hästens hud men hästens hud sitter INTE fast i hästens ryggrad utan den kan liksom glida över och förbi ryggraden. Men vi bortser från det idag.




Vi börjar med den här bilden. Vi kollar ryggraden, dvs ålen för rakriktning handlar om att få ryggraden rak. Ryggraden ska vara rak efter spåret den går på kan man säga grovt förenklat.   På den här bilden är hästen ”ställd/böjd åt höger. Om hästen är korrekt böjd så ska den vara det från nacke till svans. Så är inte fallet här. Nacken är mer böjd än resten av hästen

efterridning

Här är hästen ”överböjdböjd/förböjd” åt vänstern rumpan pekar åt höger, dvs hästen är inte böjd genom hela sin kropp. Hästen har som ett S genom sin ryggrad.

efterridning 4

Här är hästen ”överböjd/förböjd” åt höger medan rumpa också pekar åt höger. Är då denna häst korrekt böjd? Nej, inte om man ser rakriktat på det. Då ska hästen vara jämnt böjd genom hela sin kroppen rättare sagt, formad efter spåret den går på. Det blir ju ett himla konstigt spår det här. Halsen böjd efter en typ 5 meters volt och kroppen böjd efter en 20 meters volt. Slutsats, den här hästen jobbar inte genom hela sin kropp just nu.

12931194_1369638489729099_3368904324522706368_n

Här står hästen hyffsat rakt. Men är ryggraden rak? Nope, det är den inte. Om ni kollar på hästens huvud den ställd i nacken åt höger enligt konstens alla regler. Men i mitten på ryggraden, markerat med en röd pil, precis bakom där sadeln ligger så är ryggraden faktiskt förskjuten åt höger ,dvs i en vänster”böjning”.

l

Vad kan vi dra för slutsatser av detta? Man kanske kan tror att det här blir helt annorlunda med en ryttare på ryggen? Njae… Så här ser de flesta hästar ut i olika varianter. Att rakrikta en häst innebär att göra den permanent rak. Permanent rak betyder egentligen att den ska vara eller göra likadant på bägge sidor vilket enligt utbildningsskalan kallas för genomsläpplig/lösgjord.

Denna rakhet är där även när hästen går omkring i hagen. Man vill alltså påverka hästens kropp att vara rak även utan ryttarpåverkan. Det är logiskt för säg att vi rider en timme om dagen och bänder hästen rak då. Det ger hästen 23 timmar per dygn att vara sitt vanliga sneda jag. Det säger sig självt att en ryttare förlorar mark för varje dag.  Vi måste rida så att hästen väljer att göra som vi visat den även när vi inte rider. Det vi ser i hagen visar vad vi åstadkommit i vår ridning.

Det som gör denna rakriktning så otroligt svår är att hästen i princip inte kan böja sin ryggrad. En hästryggrad ser ut så här sett från ovan.

rygg

På den delen av ryggraden där revbenen fäster så låses ryggraden av sidoutskott från ryggraden. Ingen böjning är alltså möjlig där.




Mellan revbenen och bäcken så har hästen långa sidoutskott. Om den skulle böja sig där så kommer dessa sidoutskott att gå ihop och skava mot varandra, typ Kissing Spines fast i sidled. Därefter följer hästens korsben som består av sammanvuxna ryggkotor, dvs de kan definitivt inte böja sig. Det finns dock vissa undersökningar som visar att en viss böjning i ryggraden är möjlig men därom tvista de lärda. Om man får tag på en urtagen ryggrad så är det väldigt intressant att försöka böja den i sidled. Det går inte. Däremot så kan man böja den upp och ner. Där är den jätteflexibel. Man kan enkelt få en ryggrad att svanka jättemycket och att skjuta rygg jättemycket.

Det enda som enkelt kan böja sig i sidled är halskotorna. Det är otroligt enkelt att böja hästens hals i sidled. Men tjänar man egentligen något på att böja hästens hals? Vi tittar på en film.

Ni ser att ryttaren liksom tippas utåt. Viker sig i midjan. Vi tittar på en film till

Man kan tänka sig att hästens mage är som en pilatesboll. Ryttaren ska i alla lägen ha denna pilatesboll rakt under sig så att hennes ben hänger likadant längs med hästens sidor. Det är det första man bör lära en ryttare. Dock verkar detta vara bortglömt idag. Nästan ingen gör det.

Jag var och tittade på en när en A tränare i dressyr höll lektioner för MSV ryttare. Man försökte få igenom hästarna med hjälp av böjande rörelser och hästarna kämpade emot allt vad de kunde vilket gjorde att ryttarna i sin tur kämpade tappert allt vad de kunde. Tyvärr så hade ryttarna under denna kamp bägge sina sittben på samma sida av ryggraden, dvs de hade inte pilatesbollen mitt under sig, de vek sig i midjan. Detta ledde till att ingenting gick igenom oavsett hur mycket man drog i de där tyglarna och tryckte med sina skänklar.  Det var inte vackert och jag fattade inte varför tränaren inte åtgärdade grundproblemet,  dvs att ryttarna hela tiden befann sig hängandes på hästens utsida. Det var ju det som var problemet, därför som inte ”böjningen” gick igenom trots att ryttaren kämpade sig blå och hästens led alla helvetes kval för att försöka göra det som begärdes av den.

För grejen med hästar är att de VILL vara till lags, de VILL göra det vi ber dem men vissa saker är omöjliga att genomföra.

Så det första jag lär ryttarna är att alltid ha sina sittben så att de är placerade på vars en sida av hästens ryggrad. Det låter enkelt men det är det inte. Börja kolla på ekipage runtomkring er. Kolla hur många bråk med våra underbara hästar som beror på att ryttaren inte sitter mitt över sin häst…

Läs mer om vikta midjor och annat skoj här.

Viker du dig i midjan?

Kotledsinflammation

Är ni nyfikna på våra onlinekurser så hittar ni dem här