Ni vet den där gamla dammiga halsförlängaren som förhoppningsvis hittas längst bakom något gammalt i ett bortglömt hörn? Den kan faktiskt vara användbar även efter att man blivit klok nog att undvika hjälptyglar 🙂
Om ni gillar mina filmer och inlägg så låter ni mig veta det genom att gilla och eller kommentera inläggen, dela dem och genom att prenumerera på min youtubekanal. Mvh Lindah
Det här är en av de enklaste men absolut viktigaste åtgärder du kan göra för din hästs hälsa. Främst för att det finns i princip ingen häst som INTE har någon form av magproblem. Det är så enkelt, men så oerhört viktigt.
Pga superdåligt underlag och kasst väder så är det smart att kunna träna hästen redan på stallgången 
. Jag kommer därför att bjuda på lite träningstips avsedda för oss solskensryttare .Hästens träning börjar inte när träningspasset börjar, det börjar redan när du närmar dig hästen (intuition, känsloläge etc). Redan när du sätter på den grimman så kan du börja påverka hästens rörelsemönster positivt. Här har vi tex en häst som ryttaren hade upplevt att den hade varit svårsvängd/böjd åt höger vilket hade förorsakat en massa dragande i högertygeln och tryckande med högerskänkel. Men ni ser ju på filmen att problemet satt i hästens bakdels oförmåga att gå sidled åt vänster. Genom att laga felet på gången slipper man ha det kvar när man hoppar upp, sjukt trevligt . Om hästen inte har en välutvecklad koordination och är van vid detta tillvägagångssätt så tar det längre tid än här att lösa problemet. Men på en häst som är van vid detta arbetssätt så går det så här snabbt, ganska coolt 
Hur hästen äter spelar extremt stor roll för rakriktningen. Ryttare skapar inte snedhet men de är oftast extremt bra på att förstärka dessa. Snedheterna skapas av hästens ätställning och vi vet ju alla att hästen äter nästan dygnet runt vilket gör rakriktning till en komplicerad sport. Jag brukar säga att om vi tränar hästen rakriktat 1 timme varje så innebär det att hästen tränar sig själv 23 timmar per dag. Det innebär att varje träningspass startar från ett underläge där det redan står 23-0 till hästens favör. Lösningen brukar bestå av våld mot hästmun av någon bessynerlig anledning. Jag personligen tycker att det är smartare, och snällare, att försöka minska ner hästens möjligheter att jobba med sin snedriktning
Just detta tips borde även passa er som jobbar belöningsbaserat.
#belöningsbaseradhästträning#hästproblem#problemhäst#rakriktning#swbsåklart#rehabhäst#hästtjej
Här kommer en av alla miljoner anledningar som gör att grusvägar inte hör till de hälsosammare alternativen att rida på. Vi snackar om lutningen. Om du följer trafikreglerna så kommer du att gå till höger av vägen vilket innebär att hästens högra benpar kommer att befinna sig längre ner än det vänstra benparet. Det blir samma sak både på dit och hemvägen så att säga, dvs ingen som helst variation på lutningen. Givetvis så finns det grusvägar som inte lutar såhär, du behöver inte poängtera det :-), jag har egna ögon att se med.
Hästar lär sig att ryttare oftast gillar när de följer trafikreglerna och ramlar liksom på egen hand åt höger när de kommer till en väg. De stoppas av kanten och sen hänger de där och ryttaren kan åka häst. Och just det där häståkandet är en annan dålig grej med att följa en vägkant, oavsett om den lutar eller ej.
För att ridning ska vara uppbyggande och bra för hästen så krävs att ryttaren är aktiv och rider, annars kommer hästen att leta upp sin vanligaste behagliga snedhet, så som den alltid är av naturen, och så kommer den att ”fastna” där.
Att hästen fastnar i sin snedhet märks kanske inte så mycket när den hänger i en vägkant, men det märks desto mer i paddocken. Då kommer den att ha problem med olika saker, så som att böja sig, ställa sig, att göra rörelserna åt ena hållet, galopp etc.
Hästen själv har inga större problem med att göra fel, men det brukar ryttare och dens tränare ha vilket innebär att ju mer fel hästen gör, ju mer smärta ger vi den, ofta ivrigt påhejande av vår tränare. ”Håll emot”, ”låt honom inte lata sig” , ”låt honom inte komma undan”, ”håll kvar tills han ger sig”, dvs att hjälperna blir inget som hjälper hästen utan snarare något som används för att straffa hästen. I samma sekund hjälper blir straffande så stänger hästen av både känsel och sin själ för påverkan vilket innebär att hjälperna eskalerar och blir hårdare. Med tiden byts nosgrimmor och bett, sporrskydd köps in och så är hela karusellen igång. Ja, nu drog jag exemplet långt men jag ville verkligen att du ska förstå följderna av att åka häst i en vägkant.
Mitt tips är att nästa gång du behöver transportera dig och hästen på en grusväg för att komma till bra ridvägar (enda meningen med en grusväg om du frågar mig) så testa att rida mitt i vägen, inte genom att dra och sparka utan genom att RIDA. Rakrikta. Leta upp var hästen blir sned när han inte får hänga i vägkanten. Sitt inte länge i samma gångart, byta ofta. Om hästen biter sig fast i en tygel så är hans bakben kalibrerade för att gå åt andra hållet, dvs han är inte rakriktad. Då är det bakbenen du ska påverka, inte hans huvud. Lägg ”felen” du hittar på minnet och ta dem med dig till en paddock nästa ridtur och där ger du hästen ett lugnt koordinationspass, antingen vid hand eller uppsuttet.
Mina inlägg syftar till att öppna sinnen för att det finna andra vägar att gå, alternativa vägar. Man behöver inte göra så som man alltid har gjort, man kan göra annorlunda. Förebyggande hästträning är smartare än att laga skadade hästar, typ mota Olle i grind. Det kan vara svårt att förstå hur små ändringar kan påverka så stort men när du väl inser det så kommer du själv att börja leta efter dem 🙂
#tränasmart #smarthästträning #logiskhästträning #hållbarhästträning #swbsåklart
Jag skulle vilja nörda lite runt ämnet spåra. Att hästen spårar är väldigt viktigt om man ska tävla i dressyr. Att spåra innebär att hästens ben spårar, typ att fram och bakben på samma sida följer samma spår, dvs att hovavtrycken kommer att se ut som på bilden nedan.
Inom dressyren så är det vanligt att tror att hästen jobbar korrekt om den spårar. Att den är rakriktad då.Men..Är det verkligen så? Betyder de spårande benparen att målet är uppnått, att hästen jobbar korrekt, att allt är bra? Njae, om det vore så enkelt så skulle alla ridit på 83 %.
Jag tänkte dela upp frågeställningen i flera inlägg eftersom det är så otroligt komplext.Det första vi kan titta på är hur skorna slits.Om hästen går rakt fram så borde rimligtvis hästen rulla över mitt fram på hoven. Jag tänker att om hästen går rakt fram så borde även hoven/skorna gå rakt fram, det är logiskt eller hur?
Då borde skorna när de slits vara som slitnast längst fram i tån på alla fyra benen.När hästen tränar i sand så fastnar en del på hoven vilket innebär att det borde det vara ett avtryck på hovens främsta del som visar var den rullar över, eller hur?För att alla ska förstå vad jag pratar om så kolla din hästs sandavttryck på hovens främsta del efter att den ridits/tränats.
Var är den smutsigast? Längst fram eller lite mer åt ena sidan? Är det likadant på alla fyra hovarna?Om du har sparat gamla skor så kolla på dem, är de tunnast längst fram? Eller är ”längst fram” förskjutet lite åt sidan?
Om jag tar skorna jag har till förfogande och lägger dem med tanke på att hästens rörelseriktningen är i golvbrädornas spår, och skorna ligger så att skornas tunnaste del, dvs där de rullar över också är i rörelseriktningen kommer de att ligga som på bild 4.
Vi kan ju tänka oss att fastspikat på varje sko sitter det ett hästen som i sin tur sitter fast i en hästkropp. Hur kommer det att påverka dessa ben och denna hästkropp att spåra?Jag tycker om att bidra till att man tänker utanför den lilla boxen så diskutera gärna om ni vill det., hur ser din hästs slitage ut? Hur tänker du i frågan om påverkan?
Intressant är Riddsports defenition av att spåra. Artikel
Diskussioner är givande och det finns sällan en sanning när det gäller hästar så var snälla mot varandra. Jag har tyvärr inte själv möjlighet att diskutera eftersom jag har väldigt lite fritid.
#logiskridning #biomekaniskridning #rakriktning#ridsport #rehabträninghäst
(Detta inlägg publicerades ursprungligen 2019)
Jag är en empirisk tränare 🙂 vilket typ innebär att jag har ingen aning om vad jag gör;-). För länge sedan så kom jag på att det hjälper sällan att göra som det står i böcker och ännu mer sällan så hjälper det att göra det som kändistränare säger att de gör. Det som jag grunnat på i många är är VARFÖR det inte hjälper. Det står ju att hen gör så och hen är jätteduktig vilket hens tävlingsresultat vittnar om. När jag gör så så blir det mest kattskit av det hela.
Svaret är enkelt. Du kan inte göra så som någon annan gör eftersom din kropp är och fungerar annorlunda än Annas kropp, eller Peters kropp. Dessutom så är din häst annorlunda än Annas och Peters hästar. Vad man ska veta om ”ridmästare” är att de oftast väljer hästar som är perfekt anpassade för det de vill använda hästen till. De väljer hästar med hjärnan. Logiskt om man vill tävla.
De flesta ”vanliga” ryttare väljer häst med hjärtat vilket ofta innebär att hästen inte är bra på någon tävlingsgren. Den kan dessutom ha ett temperament som inte har något som helst intresse av att göra som någon människa säger. Den kan dessutom ha en kropp som är söndrig, sned och öm.
Proffsryttare kan ha ett helt stall fullt med hästar, säg 20 stycken, varav endast en av dessa hästar är ämnade för svår klass. Resten är hästar som tja, står för inkomster i form av att de kan säljas till ryttare som inte har som mål svår klass. Proffsen är fullt medvetna om att det är ytterst få hästar som är svårklasshästar.
Pratar man däremot med en ryttare som har en eller två hästar så är ju oftast deras häst(ar) fantastiska och kommer att gå huuuur långt som helst. De har vad man kallar en inte realistisk bild av verkligheten. Är det en snäll empatisk ryttare så tvingar de aldrig hästen över sin gräns trots att ryttarens hopp om underverk lever kvar. Fine liksom, drömmar får man ha.
Om den okapabla hästen däremot kommer till en ryttare som inte vill ge upp sina storslagna drömmar så kommer hästen att fara illa. Speciellt om man anlitar en tränare som vill hjälpa ryttaren att nå sina mål. Ryttaren kommer antagligen inte heller att må så bra med den typen av ridning. Det obraiga måendet kan yttra sig som tex
Mindervärdeskomplex-”Alla andra kan ju”, *Prestationsångest-”Jag måste göra MER” eller någon annan obraig känsla.
Hästen reagerar inte bara på dina fysiska hjälper, medvetna som omedvetna, utan de reagerar även på dina psykiska hjälper, det du känner och tänker. Om du har mindervärdeskomplex så kommer den att köra över dig fullständigt. Det ligger i hästars natur att flytta på/köra över svaga individer för att klättra i rang. Om du har prestationsångest och därför gör MER och hårdare så låser du ditt sinne och din kropp och blir obekväm för hästen att bära. Prestationsångest är den känslan som jag upplever är den svåraste att ha när man rider, den som gör ridning svårt på riktigt. Hästen vill mest bara vara någon annanstans, han stänger in sig i en bubbla och gör sig okänslig.
Så om jag får ge ett enda råd till alla ryttare så är det att öppna ögonen, se din häst för vad han är och acceptera det. Låt inte hästens oförmåga att göra det du anser att han ska göra förmörka ditt sinne och ge dig mindervärdeskomplex eller prestationsångest. Alla hästar är inte fantastiska atleter och i ärlighetens namn så är inte alla ryttare fantastiska ryttare. Vi är bara varelser som förmodligen vill göra så gott vi kan inom våra egna personliga gränser.
Ju snabbare du accepterar dina och din hästs personligheter och begränsningar ju snabbare kommer du att få roligt med din häst. Det är roligare att lyckas med lätta saker än att misslyckas med svåra saker. Dessutom så är det så att när man lyckats med en massa små saker så kommer det automatiskt att göra så att man lyckas med en svår sak. Helt enkelt för att många bäckar små leder till en stor å. 
Dagens ridtps är som följer. Bjud hästen på ett träningspass idag där han inte misslyckas och där du inte behöver använda en enda hård hjälp. Beröm honom för denna lilla sak som att han precis vunnit OS. Upprepa dagligen i en vecka/månad/år och voila, du kommer helt plötsligt att ha en häst som gillar att träna och du kommer att slippa alla dumma krav du ställt på dig själv. Ridning ska vara roligt, får både dig och hästen, glöm aldrig det. Vill du börja från grunden och lära dig kontrollera din kropp och knopp så är vår onlinekurser en fantastisk grej. Du kan läsa mer om dem här.
Det är roligt att rida. Det är så förbenat roligt att rida att jag personligen gärna hade suttit all vaken tid på hästryggen. Men ofta, ofta jobbar jag istället från marken. Eller rättare sagt, det går i perioder det där.
När hästen är på topp och går bra så rider jag, och rider lite till och lite till. Sen börjar den kanske kännas lite ovillig eller lite småstel i ridningen och jag ger den en veckas vila och när jag hoppar upp därefter så känns det liksom inget bra alls. Då brukar jag få iden att jag ska jobba den från marken.
När jag väl tar mig den tiden så inser jag hur roligt det är och då brukar jag ta en lång period där jag bara jobbar från marken. När jag sen väl hoppar upp i sadeln igen så känns ju hästen givetvis heeeelt fantastiskt, så då blir det kul att rida igen. Tills hästen börjar kännas lite ovillig igen, då tar jag ett tag från marken igen.
Jag tänker ofta att jag borde ha fasta dagar för det där så att jag alltid varvar arbete vid hand med uppsuttet arbeta. Men det blir liksom aldrig av. Jag är helt säker på att de flesta känner igen sig i det här. Man jobbar oftast från marken när det verkligen behövs, tex när hästen är konvalescent och veterinären säger att man ska ha den på box och leda den 20 minuter per dag eller så. Alla som någonsin testat det där ledande i samband med boxvila vet att det är en ganska otrevlig historia, ibland förenat med fara för liv och lem.
Jag har länge haft Arbete vid hand kurser bland mina onlinekurser. Väldigt många anmäler sig till dem när de står där med en konvalescent som ska ledas. Behöver jag berätta att det inte finns särskilt många framgångssagor där? Det säger sig själv. En boxvilande häst är oftast så uppe i varv att den inte är mottaglig för inlärning. Därför är det smart att mota Olle i grund som det så vackert heter och se till att ha lärt in massa Arbete vid hand koordinationer redan när innan man står där med sin konvalescent.
När man arbetar hästen vid hand är inte målet spänst, energi och framåtanda. Tvärtom. Vårt mål är att hästen ska slappna av, koppla på inlärningscentret och helst avsluta varje övning sovandes och gäspandes.
Innan när jag hade en bastant Påni så sa många att det är väl inte konstigt att du kan få den lugn, det är ju ett kallblod. Jag har ju dock numera ett halvblod, en spänstig sak som jag haft i ett halvår. Han hade vilat för skada sex månader innan jag fick hit honom. Därefter har vi bara lärt känna varandra lika länge och absolut inte tränat hårt alls. 90 % av all träning har varit i skritt för att bygga upp honom efter skadan.
Dvs det är som bäddat för att hästen ska bete sig crazy. Men han gör inte det, alls. Dels så var förra ägaren en Logisk ryttare som lagt ner massor, massor med tid från marken på honom och sen var det bara att fortsätta för oss. Han är precis lika lugn som min kallblodspåni. Dvs det hänger INTE på rasen, det hänger på hanteringen. Jag vill inte ens tänka på hur besvärligt det hade varit om han inte varit van att arbetas från marken för lugn och ro innan sin skada.
Här är ett exempel på vad vi brukar roa oss med när vi jobbar vid hand. Det är fuxen med bläs som är våran.
Här är han huvudfigur i en nyinspelning av en kurs om Miljöträning.
Kontentan av det här inlägget är att Arbeta din häst vid hand. Redan innan den blir skadad. Lägg det på schemat en gång i veckan. Du har igen det i längden. Det ska inte behöva vara med fara för livet som man leder en häst. Dessutom så finns det fantastiska effekter av att hästen rör sig utan en gjord som hämmar och spänner åt runt muskler och bröstkorg. Dessutom så tränar du själv både din hand och ditt öga när du tränar så här.
(Inlägget publicerades ursprungligen2020)
Det är inte alls ovanligt att en ryttare som rider många hästar efter ett tag får samma problem med alla hästarna, eller i allafall flertalet.
Det kan vara problem som tex
*Alla biter sig fast i samma tygel.
*Alla kör ut samma bog.
*Alla fuskar med samma bakben.
*Alla är rädda för saker på höger sida, och skyggar därmed genom att kasta sig åt vänster.
*Massören/kiropraktorn/veterinären hittar spänningar och skador på samma ställe på alla hästarna.
*Alla hästar trampar av sig samma sko
*Alla hästar blir svåra att rida ut med
Listan kan göras längre. Jag minns att jag läste om en ryttare som hade oturen att alla hennes hästar dömts ut för artros i halskotpelaren och alla i hennes omgivning beklagade att hon hade sån otur vid sina hästköp.
Men var det egentligen otur? Njae, knappast va? Vi som såg tjejen rida insåg att om de inte får artros typ överallt av hennes ridning så vore det ytterst märkligt 😉 . Men det får man inte säga till någon, för det är elakt har jag hört, människan kan bli ledsen då. ;-). Det verkar vara bättre att säga att hon hade otur vid sina hästköp.
Jag menar, hästar finns det ju gott om, det är ju bara att döma ut dem/triangelmärka dem när de går sönder så får man tillbaka sina pengar och kan köpa en ny häst att ta sönder….
Nu spårade jag ur lite men ämnet berör mig på djupet. Vi återgår till inläggets början. Om man bara har en häst så är det kanske svårt att se mönstret i hur vi påverkar vår häst, vare sig vi vill det eller inte.
Men påverkar dem gör vi. Jag till exempel får precis alla hästar jag rider att vara LIVRÄDDA för kor och om jag inte passar det noga så börjar de fuska med höger bak.
Om jag är rädd för kor och har en gammal knäskada i högerbenet? Japp…..
Kan jag göra något för att motverka det då? Absolut. Var gång jag får en ny häst så måste jag miljöträna in mig på just den hästen. Jag måste visa den att den ska ignorera min korädsla. Jag utsätter mig för kor och gör andningsövningar i mängd, utan hästen. Sen tar jag hästen i koppel och tar med mig någon icke korädd människa och så går vi till en kohage och står utanför och pratar skit medan hästen betar. Typ.
Det är viktigt att inse att det är JAG som måste miljöträna mig, inte hästen som måste miljötränas. Det är en stor skillnad. I ärlighetens namn så är det där många felar. Man ser hemskt många inlägg på sociala medier om folk som miljötränar sina hästar. Konstigt nog är det samma saker de miljötränar hästarna för 😉
Transporter är en grej som utlöser ångest hos många människor. Då miljötränar de hästen för transporter?!?!? De kan hålla på i dagar, månader i år och inte nå någon större framgång.
En annan sak som folk miljötränar hästar för är att få dem att våga lämna gården så att man kan rida ut. Ironiskt nog så är det nästan alltid människan som har rädslor för att rida ut. Men ändå så är det hästen som ska tränas?
Det är både lite lustigt och sorgligt på samma gång. Om man miljötränar sin häst så måste man miljöträna alla framtida hästar. Om man miljötränar sig själv så behöver man lägga väldigt lite tid på att miljöträna sina framtida hästar. Man börjar liksom i fel ände.
Här tex. Hästen har mig veterligen aldrig sett eld. Jag är inte rädd för eld. Resultatet av en häst som inte har en förutfattad mening om något och en orädd människa blir bra. Man behöver inte ens miljöträna. Man går dit, kollar på elden, lär sig genom omvärldens reaktioner att eld är ok. Klart. Inget man behöver tjata mer om.
Spänningar och skador då? Japp, det är samma sak där. Dina snedheter och skavanker som uppkommer dels av att du ärvt dina föräldrars rörelsemönster och dels av att du är högerhänt och lever i ett samhälle som gör det enkelt att fortsätta att vara högerhänt och dels av ungefär 1000 andra orsaker nedärver du till din häst.
Det kan ta typ 10 minuters ridning av en ny häst innan den börjar röra sig och gå som din kropp säger åt den att göra (härmar din hållning) och det är då som du måste använda så väldigt mycket yttre hjälper(händer och fötter) för att få den att rakriktat röra sig framåt.
Rent tekniskt sett så är det alltså dina egna kroppsmönster som du ”sparkar på och drar i”.
Kan man göra något åt det då? JA!!! Rakrikta dig, rakrikta dig och rakrikta dig. Men det tar tid. Om du är 40 år och börjar rakrikta dig så är det just 40 års rörelsemönster och vanor som satt sig i din kropp. Det vore orimligt att tänka sig att man ska kunna bli rak på en helgkurs eller ens tre. Det tar snarare åratal att bli rak.
Om det är jobbigt? Tja, kanske?
Om det är svårt? Tja, lite?
Om det är omöjligt? Inget är omöjligt 🙂
Hänger rädslor och rakhet/spänningar ihop? Ja, defenitivt. Om du är rädd och spänd och oflexibel i sinnet så kommer din andning att påverkas negativt. Kanske du andas snabbt och kort högt uppe i bröstkorgen, eller så håller du andan så fort du gör en rörelse med dina armar (det gör de flesta). All påverkan på vår andning sätter sig bland annat i musklerna runt höfterna och gör dessa stela. Stel plus sned = låsning. Långvarig låsning blir lätt en regelrätt hälta/skada.
Det är en hel vetenskap det här. Jag länkar nedan till några intressanta inlägg på temat.
Snett bäcken eller olika långa ben
Nu har jag varit hos kiropraktorn så nu är jag rak
Elevers ord om snedhet efter kurser
Genom att titta på den här filmen så vet jag att den här hästens första symptom kommer att vara att den blir halt på höger fram. Det är en rätt värdefull kunskap. Speciellt viktigt är det att förstå att ett symptom är ingen orsak. Det vill säga att om du går till veterinären och lagar symptomet halt på höger fram så kommer du att få tillbaka symptomet så fort du börjar träna igen. Vi hästmänniskor måste lära oss att se orsaker snarare än symptom. Det är bland annat det som vi tränar på och lär oss i våra Arbete vid hand kurser. Kan Du se orsaken här?