Kategori: Yoga för ryttare

Yogaterapi

Ni kanske undrar varför jag skriver om Yoga i en hästblogg? Jag är övertygad om att yoga har en mycket god effekt på ryttare. Inte bara för kroppskontroll och rakriktning utan även för psykisk balans.

Jag utbildar mig som jag sagt tidigare till yogaterapeut, jag är halvvägs i min utbildning och det är dags för mig att ta mig an övningsklienter.

Det går till som så att du och jag har ett samtal via Zoom eller Skype eller liknande där vi går igenom din fysiska och psykiska hälsa, dina upplevda problem eller funderingar, samtalet tar ca 60-90 minuter och jag har givetvis tystnadsplikt om allt du berättar.

Därefter går jag igenom allt som framkommit i lugn och ro på egen hand och sen återkommer jag med ett individuellt utformat yogapass till dig.

Detta pass blir din ”läxa” som du jobbar med på egen hand under en tid. Sen kör vi ett uppföljande samtal och ser om det kan behövas fler ”läxor” eller om du är nöjd som det är.

Eftersom jag är under utbildning så kostar detta just nu endast 500 kr. När jag är färdig kostar det 1000 kr. Jag tar emot ett begränsat antal övningsklienter. Är du intresserad så kontakta mig på mail blog@lindah.se

Jag är så sjukt tacksam för att jag hittade till Mediyoga. Just nu har jag det minst sagt stressigt, jag råkade bestämma mig för att byta yrke som 47 åring och läser till beteendevetare vilket nog är en liiiten aning över vad min utbrända hjärna egentligen klarar av men skam den som ger sig , eller på’t igen.. Eller nått.Dessutom så läser jag min 3 dje termin inom Mediyoga nu, Mediyogaterapeut heter det, än är jag inte riktigt helt på det klara vad en sådan gör men det löser sig säkert. Sjukt intressant att lära sig är det iallafall. Jag har ju aldrig gjort det innan så det fixar jag säkert

Utöver plugget så ska man jobba, vara mamma, vara matte och så ska det typ inte växa igen här hemma, och mat måste man ju fixa och tja, ni vet, det där med att vara vuxen och så (att vara vuxen är den sämsta uppfinningen ever kan jag tycka ;-))Då är det här med Mediyoga en bra grej alltså. Jag har nog alltid varit stressad, men utan att veta om det förutom när jag är så stressad att det ryker ur öronen typ (inte ens en idiot kan missa det då, typ ;-))Skillnaden nu är att jag märker stressen redan innan det börjar ryka ur öronen, typ när kroppen börjar fundera på att tända brasan.Anledningen att jag märker det nu är att jag numera vet hur det är att INTE vara stressad. Det är så det känns när man ligger på yogamattan och bara är.Nu ska dock ingen tro att man lägger sig på en yogamatta och så slappnar man av, bara sådär.Nänä, så enkelt är det givetvis inte att få kroppen att göra saker som är bra för den

Mitt första halvår med daglig Mediyogaträning innebär att jag låg på mattan och hade jag tur så var jag så pass avspänd att iallafall 5 punkter av min kropp hade golvkontakt. Mitt inre vred sig som en daggmask på kroken och hela min kropp skrek, SLUTA, upp och GÖR något, du har inte TID att ligga här och bara ANDAS. Lägg ner det här projektet….Efter kanske ett halvår eller så så var daggmasken död, den hängde liksom bara där och nästan hela min kropp hade någon form av golvkontakt. Det var kanske inte angenämt och jag såg då verkligen inga regnbågar när jag mediterade.Men med tiden så gav min kropp och sinne upp med att kämpa emot och gav med sig. Nu har det kommit till den punkten att jag kan längta hem till min yogamatta så att jag äntligen kan få frid i själen. När jag lägger mig så infinner sig i princip alltid ett lugn, en tacksamhet. Jag ser förvisso fortfarande inga regnbågar när jag mediterar men jag skär inte längre tänder av obehag när jag gör det. Nu hade jag inte mediterat på två dagar, sjukt mycket att göra i skolan och min hjärna försökte övertyga mig om att jag inte hade tid att göra det idag, trots att axlarna hängde uppe i öronen som några bättre begagnade öronhängen från 80 talet och att mina andetag kom stötvis. Jag var helt enkelt tvungen att ta mig i örat och med våld lägga mig på golvet. Det var en viss daggmaskvarning på mig men den dog ganska snart.Nu sitter jag här 90 minuter senare och skriver detta med axlarna typ i midjehöjd och med mitt sinne nästan fyllt av regnbågar

Jag älskar verkligen #MediyogaEnda gången jag tidigare i mitt liv upplevt den här totala avslappningen har varit när jag rider och lyckas nå ett av de där sällsynta ögonblicken när allt stämmer och man känner sig lite som en centaur

. Bifogar en bild på känslan, och ja, jag är nästa Michelangelo (inte ;-))

Ni kanske undrar varför jag skriver om Yoga i en hästblogg? Jag är övertygad om att yoga har en mycket god effekt på ryttare. Inte bara för kroppskontroll och rakriktning utan även för psykisk balans.

Jag utbildar mig som sagt var till Mediyogaterapeut, jag är halvvägs i min utbildning och det är dags för mig att ta mig an övningsklienter.

Det går till som så att du och jag har ett samtal via Zoom eller Skype eller liknande där vi går igenom din fysiska och psykiska hälsa, dina upplevda problem eller funderingar, samtalet tar ca 60 minuter och jag har givetvis tystnadsplikt om allt du berättar.

Därefter går jag igenom allt som framkommit i lugn och ro på egen hand och sen återkommer jag med ett individuellt utformat yogapass till dig.

Detta pass blir din ”läxa” som du jobbar med på egen hand under en tid. Sen kör vi ett uppföljande samtal och ser om det kan behövas fler ”läxor” eller om du är nöjd som det är.

Eftersom jag är under utbildning så kostar detta just nu endast 500 kr. När jag är färdig kostar det 1000 kr. Jag tar emot ett begränsat antal övningsklienter. Är du intresserad så kontakta mig på mail blog@lindah.se

Ger hästar dig dåligt samvete eller frihet?

Hästar är en ständig källa till dåligt samvete. Jag blev ofrivilligt hästlös i en tragiskt händelse för ett år sen. I början skaffade jag ingen häst på grund av sorgen, sen skaffade jag ingen ny häst på grund av att jag inte hittade någon jag ville ha, sen köpte jag ingen ny häst för någon annan anledning och sen kom Corona och nu ..Tja..Jag måste erkänna att det är rätt skönt att inte ha häst.
Jag vet inte hur det är för er men jag inser nu att den där enorma friheten jag känner beror på att jag inte har häst.
Yoga har jag haft som utbyteshobby sista åren, läst till Mediyogalärare. Men Yoga ger mig också dåligt samvete om jag inte gör min yogaläxa varje dag. Så jag kände faktiskt inte den där friheten av Yogan.
Nu har jag på grund av barnen snöat in på en ny hobby, det ska tas dykcert. I väntan på kursstarten så snorklar vi varje dag. Det är en helt annan värld där nere under ytan. Fascinerande.


Men jag insåg att nu känner jag frihet. En frihet jag troligtvis aldrig känt innan. Jag längtar till nästa gång vi ska åka och snorkla men jag har inget dåligt samvete om jag hoppar över en dag. Världen under ytan inte bara klarar sig bra utan mig utan den är till och med tacksam över att slippa ha mig där. 🙂
Fiskstimmet jag förföljer med stor nyfikenhet kommer inte att sakna mig, kräfftorna som förskräckt flyr för mig är gladare utan mig. Detta gör att denna hobbyn har inga måste. Den blir inte bättre för att jag tvingar mig att göra den.
Det är en för mig fascinerande känsla. Frihet. Samvetsbefriad. Men så bra man mår när man får den känslan. I ett vanligt vuxenliv så är den känslan ovanlig. Man är liksom aldrig fri utan det finns alltid saker som man borde göra. Det är jobbet, barnen, städningen, vikten, bilen…etc…
Det finns liksom ingen ände på saker som gör oss ofria och belastade med DET DÅLIGA SAMVETET.
Jag har konstaterat att jag nog ska tillåta min hästpaus att vara lite längre. Om en underbar individ som passar min och dotterns personlighet perfekt dyker upp så är jag öppen för möjligheten men jag är inte längre aktivt sökande. Bara att skriva detta är otroligt befriande.
För någonstans så har jag insett att jag känner ett krav på mig själv att jag måste ha häst. Kan jag vara utan häst? Vem är jag utan häst?
Men ärligt talat så har jag ju nog med häst i mitt liv ändå, i form av alla underbara elever <3. Just nu ska jag fortsätta att njuta av min frihet ett tag till, ansvarsbefriad, samvetsbefriad <3. Tänk att man skulle behöva 47 år för att få uppleva den här känslan 🙂
Nu är jag nyfiken på hur det är för Dig!. Känner du som jag eller känner du friheten och samvetsbefrielsen i samband med häst? Vi är ju alla unika individer som känner, tänker och upplever saker på olika vis.

Störiga upptäckter

Man är ju lite nördig…..Sedan några, okey, ganska många månader tillbaka har jag gått all in i Mediyoga. Först läste jag steg 1 till instruktör och då jag fann det otroligt givande så hoppade jag direkt på steg 2 till Lärare. Det här är en yogaform som för mig är otroligt bra. Den stämmer så väl in i min gamla kunskap, den är inte tvingande och töjande, man fokuserar på att jobba inifrån och inte utifrån. Rörelserna är små och kan utföras av alla. Först gjorde jag detta för att få mer verktyg till mina elever, men jag studerar nu vidare av rent egoistiska skäl eftersom det gör min kropp så otroligt gott. All värk jag haft i åratal är som bortblåst.
Som med allting man är nybörjare i så kan man i början inte känna och veta så mycket men allteftersom månaderna går så börjar man känna små detaljer. Jag har nu på allvar lärt mig känna mina lårmuskler i detalj. Jag känner var de fäster och hur de drar.


Denna sista upptäckt är sjukt störig. Ni vet, när man känner var felet är men samtidigt har vetskapen om att det man fokuserar på att lossa sätter sig hårdare fast. Man måste alltså försöka lossa på trilskande kroppsdelar utan att låta dem märka det. Man måste flytta fokuset på andra delar som inte sitter fast. Och hur lätt är det när vi människor har en förmåga att fullkomligt kasta oss över problem, att älta dem, dra och vrida på dem. Det som fungerar ligger inte i vår natur att uppmärksamma. Man måste alltså gå emot sin naturliga fallenhet att jobba med problemen. Exakt samma princip som gäller när man tränar häst och träna häst kan jag ju redan.

Man VET liksom allt detta men ändå så är det så svårt. Riktigt sjukt svårt faktiskt. Just nu så vill jag förklara krig mot samtliga de där små jäklarna på insidan av låret, typ med våld dra ut dem och det VET jag som sagt var är en väldigt dålig ide. Så mina yogapass består av att jag flyttar fokuset IFRÅN dem, flyttar fokuset IFRÅN dem och flyttar fokuset IFRÅN dem…..

Har ni gjort liknande upptäckter i den träningen ni utför för att gynna er kroppsliga funktion? Vad brukar ni tänka på istället? Jag försöker vara i min panna istället, det går mer eller mindre bra. Så länge jag kommer ihåg att flytta fokuset IFRÅN låren dårå 😉
Jag kan bara konstatera att yogan var väldigt mycket lättare innan jag började upptäcka alla FEL jag gör 🙂

/Lindah i Växjö
#logiskridning #rakriktning #sitsträning #ryttarträning #ryttarutbildning #ryttarutveckling

Victoria om Ryttaryogaupptäckter

EkipageUtveckling – Logisk ridning här och jag har en suuuperhäftig grej som hänt mig och jag tänker dela med er!

Jag har så länge jag kan minnas haft problem att andas när jag ligger på sidan. Bara en sån sak som min egen arm över bröstkorgen har gjort att jag inte får till Hela andetag så den stackars fästmannen blir ju såklart snabbt förvisad till sin sida i sängen om han vill skeda….lucky him som har mig 😉
Detta är ett problem som blivit värre under åren och det har inte kunnat förklaras med något medicinskt.

Nu har jag helt plötsligt börjat kunna andas bättre och hör och häpna, jag står till och med ut att skeda och har vissa nätter sovit så hela natten! Vet ni den enda förändringen jag gjort? Vår ryttaryoga med miiiniimaaaala rörelser som förutom mängder med effekter i kroppen får kroppens nervsystem att slappna av och spänningar i kroppen att släppa. Hur häftigt och motiverande?

Vi jobbar inte med någon stretching under våra pass utan enbart microrörelser som når olika delar av våra kroppar. Här är före (mörk bild) och efter ett pass (ljus bild). Riktigt cool skillnad va?

Men för att få lära känna er lite närmare, har ni några krämpor/snedheter/övriga fysiska problem ni är medvetna om tro?

#logiskridning #rakriktning #sitsträning #ryttarträning #ryttarutbildning #ryttarutveckling

Att bli en bättre ryttare..

… innebär att man måste ändra på vad och hur man gör saker. Det gäller ju i ärlighetens namn inte bara ridning utan allting du ämnar att förbättra din prestation inom innebär att man ändrar på vad och hur man gör saker.

Att ändra på sig är svårt. Eller, korrektion, att ändra på de yttre ändarna som är långt ifrån vår innersta kärna är ganska enkelt, ben, händer och huvud är alla lydiga och flyttbara saker. Problemet är väl att oavsett hur enkelt det är att ändra läget på dessa tingestar så är det lika enkelt för dem att ändra sig tillbaka. Det är därför man på lektioner både på nybörjarnivå och på proffsnivå och allt däremellan kan höra tränarna tjata om samma sak år efter år. Blicken, handen, skänkeln. Man kan som sagt var lätt flytta dem men de stannar sällan kvar där man lagt dem ;-).Easy come, easy gone brukar man väl säga 😉

Att ändra på det ändarna sitter fast i, bålen, är inte lika enkelt. I ärlighetens namn är det skitsvårt. Vi människor gillar inte när det är svårt och vår hjärna hatar att förändra sig. Det är hjärnan som bestämmer över vår hållning. Det innebär att man ofta ger upp att ens försöka förändra sin bål, sin innersta kärna eftersom både du och din hjärna ogillar det.

Om man ger upp och låter saker vara som de är så kommer problemet med att ändarna flyttar tillbaka sig att kvarstå. Det är nämligen vår innersta del, bålen, som påverkar ändarna.

De vanligaste exemplen på detta som de flesta känner till är de tappade stigbyglarna i nedsutten trav och händerna som åker upp eller ner eller vrider sig och hittar på alla möjliga saker.

Människans, eller rättare sagt hjärnans viktigaste uppgift är att hålla oss vid liv. När fara hotar så drar den ihop oss i fosterställning för att skydda vår sårbaraste del, buken med alla livsviktiga organ. Det innebär att knäna åker upp (tappade stigbyglar, check) och att vi lutar oss fram. Av ridläraren har vi därför fått höra STRÄCK på dig, ta bak axlarna. Så ur vårt fosterställningsläge så tvingar vi oss att räta upp oss. Problemet är då att knäna följer med upp. Men det har sadelmakare kommit på lösningen på. Det går därför knappast att hitta en sadel utan gigantiska knästöd som med våld håller våra knän på plats.

Tack vare ridlärarens tjat om blicken och sträck på dig och ta bak axlarna och en ”bra” sadel (en med stora knästöd) så ser det för den okunnige ut som att folk sitter ganska snyggt, att de rider bra. Och det hade kanske kunnat fungera om hästen vore en moped utan känslor. Problemet är väl att hästen inte är en moped utan en ytterst känslig varelse.

Hur tror ni hästen upplever vår fejkade snyggsits? Att vi sitter på honom med en hjärna som helst vill ha oss i en en livräddarställning medan ridläraren och sadeln får oss att se ut som att vi är helt avspända. Kan det kallas för dubbla budskap? Hur ska hästen tolka din sits? Ska han fly och lyda din hjärna eller ska han slappna av och lyda din spända kropp?

Det här är saker som alla borde ta sig en funderare på då och då. Det måste vara lätt för hästen att vara med oss. Hur kan du förenkla för honom. Inbilla dig inte att han inte märker när du ger honom dubbla budskap för det gör han. Han märker allt. Det innebär att han också svarar på allt. Så nästa gång din häst inte gör som han ska, kan du ändra på dig själv istället för att ”viffta lite med dina ändar” (ge hjälper på ridskolevis.)

En ryttare bör vara bra på biofeedback

Bio vaddå? kanske vän av ordning tänker. Men lugn, vi ska reda ut begreppen. På sista tiden, eller ja, i ärlighetens namn de sista åren så har jag tappat intresset för det tekniska i ridningen och lagt alla min energi på det psykiska i ridningen. När det tekniska inte fungerar, oavsett vad man gör och oavsett hur mycket man försöker, då är det dags att söka någon annanstans, i det psykiska. Sökt har jag gjort, i den traditionella sjukvården inom psykiatrin och inom den alternativa sjukvården i form av att jag utbildat mig till instruktör i Mediyoga.

Har jag blivit klokare då? Har jag funnit svaren på gåtan? Tja…Jag vet inte. Jag har nog mest funnit fler frågor 🙂 Ödets ironi när man är vetgirig. Ju mer man lär sig, dvs ju fler frågor du finner svaret på ju, ju fler frågor hittar du. Det är precis som att frågorna förökar sig, en besvarad fråga ger dig sju nya frågor, obesvarade sådana givetvis 😉

En sak som jag dock fått helt klart för mig är att för att bli bra på ridning så ska du inte leta frågor och söka svar . Det jag håller på med gör mig alltså inte bättre på att rida, eller utökar min kontakt med hästarna.

För att bli bra på att rida och få bra hästkänsla så måste du söka svaren inom dig. Bli totalt egocentrerad och bara tänka på dig själv och helt stänga ute omvärlden. Jag känner nu att jag måste specificera vad ” bra på att rida” betyder för mig.

Bra på att rida/hantera betyder för mig en ordlös kommunikation som bara är. Det är inga mutor eller straff inkluderade i detta. Det kan betyda att tävla men behöver absolut inte göra det. De som är bra på att rida/hantera, har sällan problem med att lasta, fånga i hagen, rida ut, hantera etc. De bara gör och hästen följer lugnt och stillsamt. Oftast så tycker man väldigt mycket om sin häst.

”Dålig” på att rida/hantera betyder att man inte är i sin kropp. Man är utanför sin kropp. Man söker bekräftelse utifrån, hur ekipaget ser ut är viktigt. Man letar också hot utifrån, hot som riskerar att göra hästen okontrollerbar på olika vis. De som är ”dåliga” på att rida/hantera hästen har ofta lastproblem, svårt fånga i hagen, svårt att rida ut, svårt att få hästen att göra det man ber den om, svårt att få hästen att gå lugnt på hela ridbanan. Allt är liksom besvärligt och jobbigt. Ofta så är man rädd att hästen inte tycker om en.

Vad är då skillnaden på bra och dåligt? Hur gör man för att bli bra? Jadu, det är en process som tar tid. Du måste liksom flytta in i din egen kropp och bli vän med dig själv. Du måste lära dig att stå ut med dig själv och dina egenheter. Du måste lära dig att tycka om dig själv, att lyssna på dig själv. Du måste lära dig att ignorera omvärden och alla de kraven du ställer på dig själv för att tillfredsställa omvärlden.

Grejen är den att kraven som omvärlden har på dig sällan är lika höga som kraven du har på dig själv. Det är 2020 nu och de flesta människor bryr sig så mycket om hur de ser ut och uppfattas av omvärlden att de sällan har särskilt mycket tid att bry sig om hur andra beter sig och ser ut. En hastig glimt kan ägnas åt det men man återgår snabbt till sin egen yta.

Men skulle inlägget inte handla om Biofeedback? Jo, jag kommer till det. Biofeedback handlar om förmågan att ta emot och tolka information från den egna kroppen.

Men vad är biofeedback för ryttaren? Tja, vi kan säga att hästen spänner en muskel.


Om du är en bra ryttare, dvs en som är i sig själv så känner hon i sin egen kropp vad som hände när hästen spände en muskel. Hon märker om det var en bra eller en dålig reaktion och korrigerar eller ignorerar i sin kropp och rider lugnt vidare.


Om man är en dålig ryttare så känner man sällan en enda spänd muskel. Man rider vidare, hästen spänner tre till, kanske man inte märker något då heller. Hästen spänner sjuttiofem muskler och tvärvänder och skenar iväg. Ryttaren blir rädd och spänd och kortar upp alla tyglar som finns för att få kontroll på hästen som enligt henne helt oprovocerat började skena. Hon håller noga uppsikt över nejden över hästskrämmande monster som kan göra hennes häst okontrollerbar. Hästen i sin tur tycker att hon är obehaglig när hon gör så och vägrar följa med på uteritt nästa gång.


Biofeedback betyder alltså för ryttaren att man är så fokuserad på sig själv och så mjuk i kropp och sinne att man kan fånga upp små signaler från hästen och använda dem. Det är då man kan rida på lätta hjälper. Men det krävs ju att man gör ett otroligt jobb med sig själv. Har du tid att göra en sån tidsinvestering i dig själv, det viktigaste du har?

Klipper in lite bra information om Biofeedback som jag hämtat här.

”Biofeedback är en metod för att mäta och återföra information om olika kroppsliga funktioner till en person, som utifrån denna information kan lära sig att viljemässigt påverka sina kroppsprocesser.
Bios betyder liv, och feedback återkoppling. Biofeedback handlar om att bli medveten om sina kroppsfunktioner och att lära sig styra dem. Det är möjligt att viljemässigt förändra funktioner som normalt inte är viljestyrda, och biofeedback är en metod för att underlätta inlärning av denna färdighet.
En person ges omedelbar och fortlöpande information om egna kroppsfunktioner såsom blodtryck, temperatur, muskelspänningar och hjärnvågor. Dessa kroppsreaktioner mäts och delges personen genom en grafisk bild på ett mätinstrument, en ljud- eller ljussignal. Med utgångspunkt från dessa informationer försöker personen att viljemässigt påverka och förändra dessa processer i önskvärd riktning. Huruvida det lyckas eller inte, visar sig omedelbart med hjälp av mätinstrument. Träning med biofeedback används vid problem med spänningshuvudvärk, oregelbunden hjärtverksamhet, rehabilitering av muskler m.m.
Några kända biofeedback-forskare är Joe Kamiya och Barbara Brown, som med början på 1950-talet framför allt undersökt viljemässig kontroll av hjärnvågor, samt Elmer och Alyce Green; samtliga verksamma i USA. Biofeedback bygger på tre grundprinciper:

1. En individ kan reglera varje neurofysiologisk eller annan biologisk funktion som kan mätas av instrument och återföras till individen genom något av sinnena.

2. ”Varje förändring av det fysiologiska tillståndet åtföljs av en motsvarande förändring i känsloläget, medvetet eller omedvetet, och omvänt gäller att varje förändring av känsloläget, medvetet eller omedvetet, följs av en motsvarande förändring av det fysiologiska tillståndet” (Green m.fl.).

3. Genom ett tillstånd av djup avslappning kan individen bli medveten om undermedvetna bilder, fantasier och känslor, och en viljemässig kontroll kan etableras.
En förklaring till hur biofeedback fungerar är följande: När man uppfattar yttre händelser leder det till en reaktion i hjärnan (i det limbiska systemet, hypotalamus och hypofysen) och till fysiologiska förändringar. Om en fysiologisk förändring registreras av ett känsligt mätinstrument och visas för personen, så leder det till en ny (emotionell) reaktion på dessa upplysningar om normalt omedvetna processer. Det sker en ny reaktion i det limbiska systemet som kombineras med, ersätter eller förändrar den ursprungliga reaktionen. Denna nya reaktion utvecklar i sin tur ett nytt aktivitetsmönster i hypotalamius och hypofysen. Resultatet blir ett ”nytt” fysiologiskt tillstånd.
Poängen är att apparaterna bara behöver användas i inledningsskedet av inlärningsprocessen. Hjärnan ställer så att säga om sig, och personen blir allt känsligare för de inre reaktionerna. Den psykosomatiska regleringen kan till slut ske enbart med hjälp av egen förmåga.

#logiskridning#rakriktning#sitsträning#ryttarträning#ryttarutbildning#ryttarutveckling

Medveten närvaro

Medveten närvaro är ett uttjatad begrepp, alla har hört det men tillämpar det sällan. Vad betyder det? För mig betyder det att man är medveten i nuet. Att ens tankar och kropp är ett, säger samma sak. Det är ett ögonblick utan lögner.


Man är inte glad i ansiktet när hjärtat gråter.

Man är inte avslappnad i ansiktet när hjärtat löper amok.

Man är här, man är nu. Man dömer inte sina tankar och känslor eftersom man bara är. Detta tillstånd kan uppnås genom meditation. Men de kan också uppstå spontant utan att du gör något aktivt för att nå det.

När man går balansgång över en bäck på hala stenar. Hela din uppmärksamhet är riktad mot att ta dig över och att inte ramla. Sinne och kropp är ett.

När man vinterbadar. Kroppen verkar få lite av en chock och för en sekund eller två så glömmer du allt och riktar bara in dig på att överleva.

När du är riktigt bottenlöst förtvivlad och storgråter.

När man får första biten av en riktigt god chokladbit.

Oftast går den medvetna närvaron snabbt över och ersätts av ett myller av tankar, chokladbiten ersätts ofta av skam eller skuld, du borde ju inte äta choklad eftersom du går på en diet. När du överlevt balansgången så kanske du tänker på att det tog för lång tid att ta sig över, nu kommer du att bli sen och fötterna blev blöta i skorna, de dyra skorna som nu kanske är förstörda. Vinterbadandets första känsla kan ersättas av att du fryser ihjäl, du vill bara upp och klä på dig.

Det är ofta så att den medvetna närvaron är läskig, skrämmande och kroppen är så ovan vid att vara i den känslan att den snabbt försöker få oss bort därifrån. Oftast lyder vi den och tar på oss den sedvanliga vardagsmasken och låter känslorna leva sitt eget lilla liv.

Hur kan det här handla om hästar tänker kanske vän av ordning? Jo…Hästen märker när du inte är medveten. När dina känslor och kropp talar olika språk. Hästen märker bägge språken, vilket ska han lyssna på? Det du säger med kroppen eller med hjärnan? Det blir dubbla budskap och såna är aldrig lättolkade. Han blir förvirrad och ”olydig”.

Det är således bra för ryttare att börja bli mer medveten i sin närvaro. Du kan öva det utan häst, om du dricker en kopp kaffe, en god sådan, drick BARA kaffe. Surfa inte på mobilen eller gå igenom dagens schema i huvudet samtidigt. Drick BARA kaffet. Ge dig en minut eller fem av total medveten närvaro. Ju fler gångar du är i det medvetna, ju bättre blir du på att vara totalt medveten.

I stallet så kan du t.ex BARA mocka, borsta etc, lägga allt dit fokus där, inte lyssna på någon podd eller babbla med någon kompis samtidigt. Gör samma sak som du tänker. Men i början kommer du bara att klara någon minut i taget. Så välj medvetet dina minuter och gör dem speciella.

Om du får en oväntad känsla, blir glad, arg, ledsen etc så erkänn din känsla och lev ut den. Försök inte att maskera dem. VAR ledsen, VAR arg, VAR glad.

Det här gör det svårare att bli en bra hästmänniska

Jag vet att jag är tjatig med mitt skriveri om att fokusera på saker men jag är inte ensam om att tjata. Bra läsning Detta gäller oss alla, inte bara småbarn. Det gör umgänge med hästar viktigare än någonsin. Men också svårare än det någonsin varit.

Jag klipper ut några viktiga saker. från artikeln.

” Sedan mobilerna (och framförallt smartphones) kom in i våra liv har forskare märkt stor skillnad i vårt psykiska välmående. Våra relationer försämras och våra empatiska förmågor trubbas av på grund av att vi distanserar oss. Enligt amerikansk forskning har empatin minskat med 40 procent de senaste 20 åren för att vi tillbringar mindre tid med vänner och familj IRL. ”

”Vår fokustid (tiden vi klarar att fokusera på en sak) har sjunkit och det är ett problem för inlärningen, vi spenderar så kort tid på så många olika saker. Det går hand i hand med Google-effekten; när man kan Googla fram svaret på allt så anstränger man sig inte för att lära sig och komma ihåg saker. Våra hjärnor tappar strukturer för att hänga upp ny kunskap i sådant du redan kan.”

Det gör det här som jag kallar för pusselbyggande viktigare än någonsin. Vi behöver det, inte enbart för att lära oss rida utan faktiskt för att behålla både vår empati och fokus, dvs för vår egna personliga självutveckling.

Rid som om du vore en gitarr

Inlägget kan låta helkonstigt men det är en verklig tankeväckare.

”Liksom alla andra instrument, producerar gitarren ljud från vibrationer. Blåsinstrument vibrerar från luft som blåses genom dem, gitarrer vibrerar på grund av att man spelar på dens strängar. Strängarna överför vibrationer till instrumentets trä, vilket vibrerar som ljud.

Strängarna vibrerar i hela sin längd i en viss frekvens – vibrationsmönstret vilket skapar ljud. Ljudet som produceras av strängarna är inte tillräckligt högt för att höras bland andra instrument, så gitarrkroppen, en låda byggd av trä,förstärker ljudet. De tunna bitarna plockar upp vibrationer mycket enkelt, och lådformen gör att träet överför vibrationerna till luften inuti gitarren och skapar ljud. Den vibrerande luften tvingas sedan ut ur ett hål i överdelen av kroppen, och ljudet förstärks utanför gitarren.”
(http://www.danspela.com/Article/20190521/Hur-fungerar-en-gitarr.html)

Nåväl, om du är en gitarr så kan vi säga att det som kommer ut ur din mun är vibrationer som uppkommer av att du spelar på din kropp(använder din kropp).

Eftersom alla har olika röster och dessa röster kan låta olika vid olika tillfällen helt utan att röstägaren anstränger sig nämnvärt eller ens är medveten om att rösten förändras så kan vi anta att man borde kunna medvetet påverka ljuden/musiken man producerar.

” Rösten kännetecknas i själva verket av två saker: röstljud och röstklang. Röstljudet bildas i strupen, när stämläpparna (stämbanden) sätter utandningsluften i rörelse: ju större svängningar, desto högre toner. I vilopositionen ligger stämläpparna längs kanten av luftstrupen, så att det är fri passage för andningsluften, men de kan aktiveras av muskler i strupen. Längden på stämläpparna har också betydelse för bildandet av rösten. De är vanligtvis längre hos män än hos kvinnor och barn, och därför har män normalt en djupare röst än vad kvinnor har. Röstklangen uppstår vid röstljudens vidare passage genom mun, näsa och bihålor. Här uppstår den resonans som ger rösten fyllighet. Vissa frekvenser, de så kallade formanterna, förstärks och bidrar till att ge rösten dess speciella klangfärg. Röstklangen har betydelse för att vi skall kunna uttala konsonanter och vokaler exakt, precis som läppar och tunga formar ljuden. Vid en förkylning eller en bihåleinflammation är det just röstklangen som påverkas, och det ger den karakteristiska platta klangfärg som de flesta känner igen som en täppt näsa. ” 
(https://illvet.se/manniskan/kroppen/hur-fungerar-var-rost , 20191101)

Det här är intressant av så många orsaker, det som står ovan. Män har en djupare röst än kvinnor och barn. Det måste vara fler än jag som märkt att killar lär sig rida mycket snabbare än kvinnor. Hästar som brukar vara hetsiga när de rids av kvinnor blir ofta lugnare av att ridas av män.

Nåväl, om du är en gitarr och dina stämband är gitarrens strängar. Hur kan du spela på dessa? Kan du få en djup röst? Hur vet du vilken röst du har?

Jag har under åren funderat så otroligt mycket på varför många hästar är helt olika med olika ryttare och varför en viss ryttares hästar alltid blir svårridna och hetsiga eller rentav ovilliga och okänsliga till/för ridning. Dels handlar det så klart om huruvida vi kan slappna av psykiskt på hästen, dvs om vi är rädda eller inte. En rädd ryttare blir oftast antingen aggressiv eller handlingsförlamad, rädslans vanliga ansikte utåt. Men hur kan vi påverka detta? Jag har funderat, studerat och grubblat mig gråhårig på detta. Frågorna är många men svaren är ännu fler? Hur vet man vilket som är det rätta?

Jag tror att det finns många svar och att alla svar är rätt för någon. Därför är det så sjukt svårt att lära ryttare detta. För hur vet man vilket svar som är det rätta för just dig? Därför tror jag inte att man kan sikta in sig på symptomlösning, dvs att jag ger dig en lektion, stämmer hela gitarren, och sen ska det bara fungera. Om man stämmer alla strängar med tanken att de ska stämma ihop med de andra och spela ljuv musik NU så går det åt skogen.

Varför? För det hjälper inte med stämda strängar om du inte kan spela instrumentet så att säga. Det här kan alla som haft ett barn som lärt sig spela fiol intyga 😉 Det välstämda instrumentet låter som om man plågar en katt. Det bränner i dina öron och du vill be ditt barn skaffa sig en annan, tyst hobby ;-).

Jag tror att man måste stämma hela instrumentet utan en enda tanke på att ljuv musik ska bildas. Det räcker inte att stämma en sträng eller sex, ljudet blir inte bättre ändå om inte eleven kan spela på strängarna. Jag tror att man måste stämma en sträng i taget, låta eleven lära sig spela på den enda strängen och sen gör man likadant med alla andra strängar, en i taget , tills hon behärskar alla strängarna individuellt. Man kan ibland sätta ihop alla strängarna och testa hur det låter, men inte döma ljudet så att säga. Någon gång så kommer eleven att kunna använda alla strängar och lyckas hitta en rytm som passar in med de andra. Då kan ljuv musik uppstå. Det är dock inget som sker på en kafferast utan det tar åratal.

Nåväl, tillbaka till ditt Gitarrjag. Ditt utsprungsläge. Hur låter du nu? När du är lugn och säger bra till din häst, eller när du är rädd och spontant ger ut ett ljud när hästen skvätter iväg. Är du lugnande (djup i tonen) eller är du uppiggande (ljus i tonen)?

Du kan faktiskt testa hur du vibrerar/låter. Sätt ihop handflatorna mot varandra och placera händerna framför ditt bröst som om du vore en Lucia. Placera tummar och handleder mot ditt bröstben. Prata eller sjung och känn hur ditt bröstben vibrerar under tiden. Om du har väldigt ljus ”tjejig” röst så känner man oftast ingenting (undantag finns alltid) utan man måste oftast ner i en djup ”manlig” röst för att känna vibrationerna.

Det lättaste sättet att lugna en häst är att ha en djup vibration. Det är dock väldigt svårt att ha en djup vibration om man är rädd eller arg och upprörd och andas högt uppe i bröstet. Då blir det mer falsettljud.

Man vill således skapa en djup vibration som är där även när du blir rädd, upprörd och arg. Något som är konstant. Det är lite det jag menar med att stämma hela gitarren. Att lära sig ha en djup röst på kommando är enkelt, det är bara att stämma en sträng. Men att ha tillgång till sin djupa röst alltid, oavsett stämningsläge, det är en sak som kräver att du stämmer hela din gitarr (kropp) OCH lär dig spela på denna.

Jag tror jag är något på spåren. Jag fortsätter mina studier och hoppas att jag redan till i December ska ha en färdig kurs för dig som vill börja stämma dig med fokus på din röst och andning. Ni vet säkert att ridlärare i alla tider tjatat om att du ska andas. Men det har sällan hjälpt, eftersom det bara hjälper då du är lugn och det är i ärlighetens namn när du INTE är lugn som du behöver din andning. Jag kommer att uppdatera bloggen när jag är klar.

Tills dess så kan du titta på våra redan existerande kurser som alla innehåller verktyg för att ”stämma din gitarr och att börja spela på den” med målet att kunna behärska hela instrumentet om några år eller så 🙂 Dvs för dig som vill ta dig tiden att lära dig rida på riktigt..

Lägger du ditt fokus rätt?

Vissa av våra kroppsdelar får extra mycket fokus. Oftast är det de kroppsdelarna som gör ont eller de som vi anser gör fel. Vad tror ni händer när vi gör så? Kommer vi att utvecklas ur det?

Vissa av våra kroppsdelar får aldrig något fokus. Oftast är det de kroppsdelarna som aldrig gör ont och som vi inte märker några funktionsproblem ifrån. Kommer vi att utvecklas av detta?

Lek med tanken om att felen du gör, smärtan du känner beror på att andra kroppsdelar gör för lite? Kanske så lite att de inte ens uppmärksammas av vårt nervsystem? Känns de inte så finns de inte verkar vår kära hjärna lura oss att tänka. Smärta uppstår oftast när en kroppsdel tvingas göra för mycket, dvs göra andra kroppsdelars jobb.

När vi i någon kroppsmedvetenhetssituation lär oss att scanna av vår kropp så far ofta vårt sinne snabbt förbi dessa kroppsdelar eftersom de inte finns.

Jag tror att en av de största ahaupplevelserna mina elever får är när de börjar hitta sina kroppsdelar och inser att det inte är någon hemma där. Då blir det ett problem som upptar stor del av deras ridning. Då är upptäckten av ondo.

Om vi istället ignorerar problemen vi märker och ställer in oss på att ta kontakt med precis hela vår kropp, väcka ouppmärksammade kroppsdelar till liv så brukar vi vara något på spåren. Då kan vi börja vår resa till funktionalitet. Vår resa till att bli en fantastisk ryttare. Har du börjat din resa än? Eller letar du fortfarande fel och försöker laga dessa? Det är en sak som jag lärt mig väl, den hårda vägen och det är att där felen märks sitter inte problemet utan symptomet på problemet.

Helheten är allt. Små problem är inte viktiga utan tyder oftast bara på en obalans i resten av kroppen. Viktigast är att fokusera på att göra nytt, upptäcka nya kroppsdelar och dess funktioner, aldrig fastna på felen.

Logiska ryttarkurser