I onlineklassrummet kan mina elever fråga om lektionen, eller kommentera efter ett pass och jag verkligen älskar att läsa dessa rapporter, oavsett om det är ris eller ros.
Det vore ju konstigt om allt gick bra alltid, det är ju av ris vi lär oss mest men rosen vi njuter mest av. Iallafall. En elev är på den sista grundridkursen och lämnade en sån härlig kommentar att jag måste delge er den.
Jag är medveten om att den är extremt flummig men det är så vi jobbar, Jag publicerar den som en motvikt för problemlösning i form av nosgrimmor, skarpa bett etc.
Det FINNS många sätt att lösa problem, de flesta är väldigt milda och sker mest i ryttarens hjärna. Det är dock inget man börjar med att lära sig, först måste man rida med sin kropp, dvs lära sig att kontrollera den så att den inte är i vägen för det man vill göra. SEN kan man börja rida med sin hjärna.
Men vad innebär det där ”rida med hjärnan” egentligen. svårt att förklara. Men det handlar om en ihopkoppling. I filmen Avatar så beskrivs denna bildligt.
Men, denna ihopkopplingen är ju inte unik för ridning, den används ju även när man är med en älskad person. Sällan upplevt med hört om.
Tänk om vi alla lite till mans fick uppnå den här ihoppkopplingen med en levande varelse. Så fint ridning hade varit då. Nåväl, nu har jag flummat iväg lite som vanligt så jag återgår till att helt enkelt delge er rapporten jag fick från en sån här ”koppla ihop sig lektion”.
Det är superduktiga Victoria Lindgren i Örnsköldsvik som är i slutet på sin långa Logiska utbildning. Ett nöje att få följa henne. När man börjar träna en ryttare så vet man inte riktigt vad hon ska bli när hon blir stor. Victoria är en unghästutbildare har det visat sig. De hon rider in blir superlättsamma hästar som är en gåva till sina ryttare. Vi behöver verkligen fler såna ryttare.
”Superrolig lektion! Jag har inga problem att lämna känslorna på marken, åtminstone när jag sitter på Kongur. Men jag kan känna att jag landar mer i den mer ytliga känslan i ridningen än den djupare.
Alltså mer av ”såhär rör sig bakbenet”, ”där följer hästen” ”nu rör sig ryggraden fint” osv istället för att helt sjunka in i mig och rida utifrån en ihopkoppling, så även om den ytligare känslan blir otroligt finstämd så går den ju inte att jämföra med den djupare.
Musiken som idag fungerade bäst varvade beroende på vilken effekt jag ville åt. Under uppvärmning på Kongur får inte musiken snudda för mycket vid solarplexuschakrat, det skapar för mycket av det extraordinära tillståndet vilket inte blir bra innan vi tonat ihop oss och börjat besöka samma planet.
Han behöver inte höra musiken eftersom det handlar om vad jag förmedlar genom min kropp och hur djupt jag kan glida in i att bara VARA musiken, då glider han med.
Uppvärming: coronation – James newton Howard, den hinner tona ihop oss innan den bygger på i solarplexus mot slutet.
Av vad jag kom på oavsett var att musiken måste snudda genom hela min kropp, det blir liksom ett naturligt stimuli av att öppna upp chakrasystemet så vi kan koppla ihop .
En låt som funkade bra vid tölt/galopp övergångar var ”into the unknown” från en Frostfilm. Galoppen blev på tanke när jag liksom släppte ut mer energi ur kroppen.
Fortsätter experimentera!”
Nu undrar ni säkert vad Solarplexus och chakra har att göra med ridning? Allt, allt allt. Chakrorna är kroppens energisystem. Att rida med hjärnan är att använda sig av sitt och hästens energisystem. Chakraträning är en utmärkt väg in i detta.
