Du kan inte träna din häst som jag tränar min häst

(Detta inlägg publicerades ursprungligen 2019)

Jag är en empirisk tränare 🙂 vilket typ innebär att jag har ingen aning om vad jag gör;-). För länge sedan så kom jag på att det hjälper sällan att göra som det står i böcker och ännu mer sällan så hjälper det att göra det som kändistränare säger att de gör. Det som jag grunnat på i många är är VARFÖR det inte hjälper. Det står ju att hen gör så och hen är jätteduktig vilket hens tävlingsresultat vittnar om. När jag gör så så blir det mest kattskit av det hela.

Svaret är enkelt. Du kan inte göra så som någon annan gör eftersom din kropp är och fungerar annorlunda än Annas kropp, eller Peters kropp. Dessutom så är din häst annorlunda än Annas och Peters hästar. Vad man ska veta om ”ridmästare” är att de oftast väljer hästar som är perfekt anpassade för det de vill använda hästen till. De väljer hästar med hjärnan. Logiskt om man vill tävla.

De flesta ”vanliga” ryttare väljer häst med hjärtat vilket ofta innebär att hästen inte är bra på någon tävlingsgren. Den kan dessutom ha ett temperament som inte har något som helst intresse av att göra som någon människa säger. Den kan dessutom ha en kropp som är söndrig, sned och öm.

Proffsryttare kan ha ett helt stall fullt med hästar, säg 20 stycken, varav endast en av dessa hästar är ämnade för svår klass. Resten är hästar som tja, står för inkomster i form av att de kan säljas till ryttare som inte har som mål svår klass. Proffsen är fullt medvetna om att det är ytterst få hästar som är svårklasshästar.

Pratar man däremot med en ryttare som har en eller två hästar så är ju oftast deras häst(ar) fantastiska och kommer att gå huuuur långt som helst. De har vad man kallar en inte realistisk bild av verkligheten. Är det en snäll empatisk ryttare så tvingar de aldrig hästen över sin gräns trots att ryttarens hopp om underverk lever kvar. Fine liksom, drömmar får man ha.

Om den okapabla hästen däremot kommer till en ryttare som inte vill ge upp sina storslagna drömmar så kommer hästen att fara illa. Speciellt om man anlitar en tränare som vill hjälpa ryttaren att nå sina mål. Ryttaren kommer antagligen inte heller att må så bra med den typen av ridning. Det obraiga måendet kan yttra sig som tex
Mindervärdeskomplex-”Alla andra kan ju”, *Prestationsångest-”Jag måste göra MER” eller någon annan obraig känsla.

Hästen reagerar inte bara på dina fysiska hjälper, medvetna som omedvetna, utan de reagerar även på dina psykiska hjälper, det du känner och tänker. Om du har mindervärdeskomplex så kommer den att köra över dig fullständigt. Det ligger i hästars natur att flytta på/köra över svaga individer för att klättra i rang. Om du har prestationsångest och därför gör MER och hårdare så låser du ditt sinne och din kropp och blir obekväm för hästen att bära. Prestationsångest är den känslan som jag upplever är den svåraste att ha när man rider, den som gör ridning svårt på riktigt. Hästen vill mest bara vara någon annanstans, han stänger in sig i en bubbla och gör sig okänslig.

Så om jag får ge ett enda råd till alla ryttare så är det att öppna ögonen, se din häst för vad han är och acceptera det. Låt inte hästens oförmåga att göra det du anser att han ska göra förmörka ditt sinne och ge dig mindervärdeskomplex eller prestationsångest. Alla hästar är inte fantastiska atleter och i ärlighetens namn så är inte alla ryttare fantastiska ryttare. Vi är bara varelser som förmodligen vill göra så gott vi kan inom våra egna personliga gränser.

Ju snabbare du accepterar dina och din hästs personligheter och begränsningar ju snabbare kommer du att få roligt med din häst. Det är roligare att lyckas med lätta saker än att misslyckas med svåra saker. Dessutom så är det så att när man lyckats med en massa små saker så kommer det automatiskt att göra så att man lyckas med en svår sak. Helt enkelt för att många bäckar små leder till en stor å.       

Dagens ridtps är som följer. Bjud hästen på ett träningspass idag där han inte misslyckas och där du inte behöver använda en enda hård hjälp. Beröm honom för denna lilla sak som att han precis vunnit OS. Upprepa dagligen i en vecka/månad/år och voila, du kommer helt plötsligt att ha en häst som gillar att träna och du kommer att slippa alla dumma krav du ställt på dig själv. Ridning ska vara roligt, får både dig och hästen, glöm aldrig det. Vill du börja från grunden och lära dig kontrollera din kropp och knopp så är vår onlinekurser en fantastisk grej. Du kan läsa mer om dem här.

Please follow and like us:

Fokus på en enda hjälp

Här är ett bra exempel på uttrycket ”isolerade hjälper”, ”medvetna hjälper” etc betyder. Jag har valt ett fokus och jag berättar det för honom med mitt spö som jag har i bakre handen. Jag pekar på hans innersta bakbens kota och förföljer den, härmar den när den i varje steg lyfts uppåt.

Vad han gör med resten av kroppen ignorerar jag så länge han fortsätter gå runt mig. Enda som bryter mitt fokus är när jag hindrar honom från att äta, man får INTE fika när man jobbar, det är ganska solklart och gäller för både häst och människa. Men var huvudet är, var bogen är, vilket spår han går på etc ser jag inte ens. Allt fokus är på hans inner bak. Varför gör jag såhär? Jo för den här hästen är expert på att få människor att byta fokus. Följden blir att han aldrig lär sig det han ska eftersom han ”Oj, titta en fågel/träd/monster/häst/brevlåda etc”.

Jag tolkar det som att han gör det för att han inte förstår uppgiften, han är inte supersnabbtänkt direkt, och han har ganska hög prestationsångestgrad, han VILL förstå, han VILL göra rätt. Så mitt nya arbetssätt med den här herren är att verkligen verkligen anstränga mig för att ge honom EN uppgift per pass och INTE låta mig distraheras.

Den här hästen ger sällan kvitto samma dag man lär honom något utan kvittot kommer alltid en annan dag. Oerhört frustrerande för mig som är van vid klipptänkta hästar, men lärorikt såklart. Hur ser man när han börjar göra rätt? Då kortar han innerbaks steg, blir lite tyngre men högre i steget, tempot sänks och han blir mer balanserad.

Innan dess är han ytterst obalanserad och fladdrar runt dit marken lutar. Han går även med superlånga steg och därmed obärande bakben. Det svåraste med det här är att våga blunda för vad resten av hästen gör. Det är ytterst svårt när man liksom ser alla fal han gör och så ska man bara ignorera dem, men tänk på att om du korrigerar dem så är det han som tränar dig att korrigera fel. Du vill ju tvärtom, träna honom att göra rätt med en kroppsdel i taget.

Redan här så kan vi se en klar förbättring, detta är pass två med Fokus inner bak. Pass 1 gjorde jag dagen innan. Det går med andra ord ganska snabbt att börja se okey ut. Här försöker vi oss på att byta varv på kommando, det går sådär, men det kan vi blunda för. Jag lägger det däremot på minnet och morgondagens pass kommer att bli med fokus vänd på kommando. Dock lär jag inte in det så här då utan på ett mer lärande sätt, här blir han bara frustrerad eftersom han inte förstår, och det gör honom inte så taggad på att träna mer. Man vill aldrig bråka i onödan med en häst, man vill att den ska minnas träningen med glädje.

Please follow and like us:

Hästen är för kort

(Detta inlägg publicerades ursprungligen 2017)

De hästar som absolut svårast att rehabilitera om och göra dressyrhästar av är dressyrhästar hur konstigt det än kan låta. Detta eftersom traditionell dressyrträning gör hästar kortare!!!! Det blir så här eftersom man har en konstig ide om vad form och rakriktning är. Man lägger ner mycket energi på att hästen ska spåra, dvs att alla benparen går rakt fram, och att få den att ”gå på tygeln”. Man gillar inte att hästen är för lång utan kort ska den vara.

För mig ser såna här ”rakriktade” hästar helt konstiga ut, typ som en picassotavla som man förstå låtit Picasso rita och sen tryckt ihop tavlan.

För mig är rakriktning att räta ut hästens ryggrad i första hand, göra den så lång det bara går. Då är det i början oerhört svårt för hästen att spåra så därför tillåter man den i inledningsskedet att INTE spåra, man till och med uppmuntrar den att INTE spåra.




Jag förstår att detta låter väldigt konstigt.Men det är väldigt logiskt. Musklerna i hela hästen går kors och tvärs och hit och dit.

Från början har hästen helt naturligt en bananform. Typ så här. Kan ni se att denna ”häst” är på väg åt vänster med bakbenen men på väg åt höger med frambenen?

unghäst

Om vi försöker få denna häst att gå rakt fram så kommer vi att uppleva det som att hästen biter sig fast i vänster tygel. Om vi tänker lite logiskt nu så inser vi att det inte är hästen som biter sig fast i tygeln, däremot så är det ryttaren som hänger sig fast i vänster tygel för att få hästen att gå rakt fram. Vissa kan försöka lösa detta problem genom att plocka och bända i vänstertygeln, försöka få hästen att släppa denna. Då kan vi om vi är ihärdiga göra om hästens bananform till det här.(röda linjen)

unghäst2

Vi kommer att få en utskjutande höger bog och hästen kommer att vara tvungen att rotera sin ryggrad på ett ytterst ohälsosamt vis vilket gör att kiropraktorn kommer att hitta problem i länden eller varför inte i SI leden? Vi lägger lite tid på att rida in den där vänsterbogen och att få hästen att spåra, dvs få den att gå rakt fram och  då blir det så här. (Gröna linjen)

Unghäst 3

Nu går hästen säkert rakt fram och den har blivit ganska kort. Dock börjar den bli lite seg och går inte riktigt framåt, den vill inte riktigt gå fram till handen, alternativt så hänger den sig tungt i handen, iallafall på ena sidan. Den börjar få en ganska trist galopp och galoppombytena är svåra. Den börjar kanske bli svår att fånga i hagen och den är inte så positiv till arbete.

Jag tror att ni förstår var jag vill komma… Det här är inte så bra. Hästen är inte rakriktad, den är ihopskrynklad i sin ryggrad. Men den går säkert rakt fram, det gör den…..

Men detta är bara ett fiktivt scenario. Hästar kan göra sig sneda på tusen olika vis för att försöka tillfredsställa oss ryttare.

I min undervisning så graderar jag denna snedhet med a,b,c,d,e och så vidare. Ni inser att det inte riktigt är läge att be såna här krokiga hästar att spåra va?

Anledningar till ojämn kontakt




Ni kan känna denna snedhet som att hästen inte går fram till handen, den vill inte gå med eftergift (gå på tygeln), den går inte fram, den har dålig gång, den har svårt för galoppen, den ställer sig inte i nacken, den slår efter skänkeln, den har svårt att muskla sin överlinje, den sänker en rygghalva (sätter ryttaren på ena sidan), den går sönder, får ledproblem, stela muskler, munproblem, den slår i skor etc. Kort sagt, de flesta problem vi har med våra hästar beror på att vi inte rakriktar dem utan istället ber hästen gå rakt.

Så jag lägger allt krut på att få hästen att bli låååååång. För ni kan säkert förstå att när vi gör ryggraden krokig så blir vår häst kortare? Kort är INTE bra.
Så kom ihåg, vi VILL ha långa hästar, INTE korta. Men ryttaren måste vara redo att hantera den långa hästen eftersom en lång häst är en lösgjord häst och en sådan är mycket vinglig. Många tror att ju mer vältubildad en häst blir ju lättare blir den att rida. Det är faktiskt tvärtom. En krokig häst som har massa vikt på sina framben blir stadig och medan en rak lång häst som lägger vikten på sina bakben blir lite vingligare och lite ostadigare. Det är snarare där svårigheten sitter. I mina kurser lägger jag stor krafft på att rakrikta ryttarna, inte på att rakrikta hästen. Detta eftersom hästen blir rak och lång när ryttaren är rak och lång.

Är du intresserad av att lära dig mer om rakriktning på riktigt så titta på våra onlinekurser.




Please follow and like us:

Du bör lägga mycket tid på bakbensstudier

Genom att titta på den här filmen så vet jag att den här hästens första symptom kommer att vara att den blir halt på höger fram. Det är en rätt värdefull kunskap. Speciellt viktigt är det att förstå att ett symptom är ingen orsak. Det vill säga att om du går till veterinären och lagar symptomet halt på höger fram så kommer du att få tillbaka symptomet så fort du börjar träna igen. Vi hästmänniskor måste lära oss att se orsaker snarare än symptom. Det är bland annat det som vi tränar på och lär oss i våra Arbete vid hand kurser. Kan Du se orsaken här?

Please follow and like us:

Känner du dig osäker på hästryggen?

(Detta Inlägget skrevs 2017)Många säger att man ska lösa problemen från marken först. Det håller jag med om. Men de flesta hästproblem beror ju på ryttarens okompetens. Så om du skulle lyckas lösa problemen från marken och sen hoppa upp på din häst så kommer problemen att komma tillbaka. Och sen vet jag inte riktigt vilka problem man ska lösa?

Vad beror problemen på? Vilka är problemen? En sak jag vet är att små problem så småningom blir stora problem och jag vet att man oftast inte tar tag i problemen innan det blir stora problem. Stora problem yttrar sig som att hästen behöver starkare bett bara för att man ska kunna känna sig säker, eller så vill hästen inte lämna gårdsplanen, eller så är hästen löjligt rädd för t.ex ett paddockhörn, eller brevlådan utanför stallet som stått där de sista åren, dvs helt ologiska rädslor.

Man kan inte träna en häst som är rädd. Ingen inlärning går in i en rädd hjärna. Det gäller för både människor och hästar. En rädd häst skapar lätt en rädd ryttare vilket ger två rädda varelser. Jag läser ibland på ett forum för ridrädda. Jag häpnar lite. Man verkar tro att man måste galoppera. Man tvingar sig att galoppera på en häst man inte litar på. Som om det skulle göra ryttaren mindre rädd och hästen mindre spänd. Det är liksom ologiskt. Det lär ju bara förstärka rädslan och därmed spänningen. Det finns inte mycket som hästar tycker är så obehagligt som att bära på en spänd ryttare. En låst spänd ryttare skapar en låst spänd häst. Det blir liksom inte trevligt att röra sig för varken häst eller ryttare.

Idag verkar det vara lite skamligt att erkänna att man är rädd för att rida. Är man rädd så blir man antingen handlingsförlamad eller så blir man aggressiv. Ingetdera är bra.




Egentligen är man inte rädd för att rida. Man är rädd för att ramla av eller för att inte få stopp. Att hästen bockar, kastar sig åt sidan eller sticker iväg. Man är rädd för saker som man tror kommer att hända. Då lever man inte här och nu. Om man inte är här och nu när man rider så är det väldigt svårt att rida. Ridning innebär ju att man ska påverka ett halvt ton häst att vara här och nu.

Att vara här och nu är nyckeln till bra ridning, till säker ridning, till trevlig ridning.

Jag skulle vilja säga till dig som är ridrädd att Du, det är okey att du är rädd. Det är okey att du bara skrittar och det är okey att du hoppar av hästen så fort du känner dig osäker.

Jag har märkt att ridrädda har stor behållning av mina kurser. Vi söker inte efter modet att våga göra det alla andra gör. Vi lär oss helt enkelt bli extremt medvetna om vad hästen gör. Vi bygger upp ett fokus på hästen vi har under oss. Lär oss känna olika saker, lär oss korrigera olika saker. Man har helt enkelt inte tid att vara rädd.

Mina ridkurser är unika på det viset att de baseras på skritt. De första tre månaderna så skrittar du bara i lektionerna. Dock finns det inget som säger att du inte får trava på fritiden såklart, men lektionerna i Grundkursen är helt i skritt, dvs du kan gå den fast du är ridrädd, du behöver inte tvinga dig till saker du är rädd för. På tre månader så kommer du att utveckla en imponerande sadelfasthet. Nedan kan du läsa lite om vad andra elever säger om kurserna på temat ridrädsla.

Kurser för dig som är ridrädd

Logisk Ridning är terapi för dig som är ridrädd

Vad kan logisk Ridning ge mig?

Kurserna kan startartas precis när du vill. Grundkursen är  perfekt för dig som har en konvalescent som behöver skrittas mycket. Horsemanshipkurserna och handkurserna är för dig som föredrar att befinna dig på marken  bredvid din häst. Du kan läsa om kurserna nedan. Det går givetvis också att rida live för någon av våra fantastiska Logiska Instruktörer.

Grundkurs Ridning, 

Fascia kurs

Arbete vid hand kurser

Logisk Horsemanship kurser

 




Please follow and like us:

Är det möjligt att träna hästen utan att skada den del 2?

Hästen tåler förvånansvärt lite träning. De blir halta och får ont i sina leder när vi tränar dem. Det kan gissningsvis bero på att de har en stor tung kropp som sitter fast på 4 smala stickor till ben. I jämförelse med en människa så är benen faktiskt löjligt små i förhållande till kroppen. Enligt Agria så är hältor den vanligaste orsaken till skador.

Det forskas nu äntligen (hellelulja och vise versa ;-)) på om osymetri kan påverka . Nu har ju dessutom ett flertal aktörer inom ryttarutbildning tjatat så ihärdigt och länge på ridfolk att de flesta numera är medvetna om att ryttarens egna osymmetri påverkar hästen.

Det som fortfarande är lite svårt för folk i allmänhet att förstå är att ryttaren inte orsakar alla snedheter hos hästen. De skaffar sig hästen på egen hand i hagen, i vissa fall skaffade de sig snedheterna redan när de låg i sin mammas mage. I vissa fall rakriktar ryttaren hästen fantastiskt fint och sen när hästen släpps ut hagen så återställer den sig till originaltillståndet 🙂 bara genom att sätta en fot framför den andra och käka gräs. Min förhoppning är att de två ovan beskrivna forskningsdelarna ska sättas ihop så att folk förstår hela bilden. Men hey, jag är glad för det lilla.

Vetenskap är bra, det är den, men det tar sådan tid innan den blir accepterad. Det här med sneda ryttare och sneda hästar började jag lära mig om (och tjata om) redan för 20 år sen eller så, då var det fullständig grekiska för gemene man, man kände sig rätt ensam. Idag kan man komma in i random stall och höra folk prata om roterade bröstkorgar 🙂 Det värmer en tants hjärta 🙂

Nåväl, asymmetri var ämnet. Det sägs att för varje centimeter som ryttaren sätter sig snett över hästens ryggrad så förflytta sig 10 % av ryttarens vikt till ena sidan och från den andra. Dvs om en ryttare väger 60 kg och sitter en cm snett så bär hästen inte längre 30 kg på varje sida utan då blir förhållandet 24 kilo på ena sidan och 36 på andra sidan. Det är ju dock ytterst sällan man sitter snett med bara 1 cm. Alla som någon gång burit tungt kan förstå obelastningen som blir, tänk att du bär en vattenhink med 20 liter vatten i ena handen eller om du bär en hink med 10 liter i varje hand. Skillnaden är att vi bär vattenhinken från kranen till boxen, hästen får släpa runt med oss timtals, dag ut och dag in.

Till råga på allt så mitt i alla denna obalans så känner vi skillnaden i vår egen hand på en icke rakriktad häst. Hästen kan bita sig fast på ena sidan och undvika den andra helt. Han kan ha svårt för ena galoppen, ena böjningen etc. Detta är problem som den ännu inte uppdaterade ryttaren tror sitter just i munnen. Men faktum är att problemet sitter i sadeln, s.k SIS 😉

Vad tror ni händer när man drar en häst i ena tygeln när man samtidigt sitter snett? Exakt, rätt svar, snedheten blir värre. särskilt om man använder ledande tygeltag. Här är en gammal film som visar detta problem.

Vi talar ofta om ledhältor i benen men glömmer ofta alla leder som finns i hästens ryggrad. När vi rider så sitter vi på en komplicerad konstruktion av diverse saker, ryggraden. Vi har fasettleder, diskar, ligament, muskler, tornutskott, ryggkotor etc. Alla sakerna mår bra av att det är likadant på bägge sidor och att det slipper utsättas för yttre våld, tex nedsutten trav, eller lättridning där man rider lätt på ridskolevis med spikrak rygg och dunkar hästen i ryggen i varje steg, eller om vi sitter med sittbenen nerkörda i sadeln på en mysig skrittrunda på en timme eller två.

Enligt mig så är något av det värsta du kan göra för en hästrygg att sitta ner på den under längre sträckor. Därför är det mycket justare att växla mellan gångarterna hela tiden så att man står i fältsits och rider lätt mer än man sitter ner.

Många friskriver sig från problemet genom att varje vecka ta ut en massör och varje månad en equiterapeut. Det kallas att man är en bra hästägare då. Det är gulligt, det är fint, verkligen. Men en sak som man inte verkar tänka på är att hästen skapar sig spänningar för att klara av att bära oss trots allt dumt vi gör. Om man regelbundet tar bort spänningarna, hur ska hästen då kunna hålla ihop sin kropp?

Det torde bli så att vi skapar ett behov av att behandla hästen om vi behandlar hästen om ni förstår hur jag menar. Jag tänker att visst kan man unna sin häst det om man mår bra av att göra det, men det bör alltid, alltid följas av att man utbildar sig själv med målet att bli mer och mer oberoende av tygeln, att man ser över vad hästen gör på sin frihet som gör den sned och åtgärdar detta. Att bara behandla och behandla kan inte vara bra, det strider mot all logik.

Jag efterlyser fler Equiterapeuter som inte bara behandlar utan som vet mer, kan se och förstå helheten. I vår trakt har vi tex en väldigt populär sådan som får strålande vitsord från sina klienter trots att denna mellan behandlingarna har hästägarna till att longera hästarna i en pessosele….. Men det är förvisso rätt smart, hen får ju stamkunder på detta vis 😉 *ironi*

Dock så är det ju så att det är inte den som köper tjänsten som gör fel. Det är inte heller den som säljer tjänsten som gör fel. Däremot den som utbildar säljaren av tjänsten, den skulle jag vilja ha ett samtal med. Det borde vara obligatoriskt att lära folk att SE innan man släpper dem lösa att utbilda folk.

Nåväl, nu spårade jag ut lite men ämnet står mig varmt om hjärtat. Oftast blundar jag och vänder dövörat till för jag känner mig så maktlös. Men huvudmeningen med detta inlägg var att besvara frågan som jag ställer i rubriken. Jag tror inte att någon rider en enda meter på sin häst utan att skada den på något vis. Dock, måste jag tillägga, ingen skadar den medvetet, det är bara kunskapen som brister.

Länk till del 1 i ämnet

Hältor vanligaste skadan

Forskning på osymetri hos hästen

Osymmetri hos ryttaren

Osymmetri hos ryttaren

Ryggproblem häst

Söker du en bra, kunnig och seende instruktör så hittar du alla
Logiska Instruktörer här.

Please follow and like us:

Rakriktning i skjutkrafft och bärkrafft

Helgens tema för den här vackra hästen, Lasse var rakriktning. Men rakriktning är av en ganska komplicerad natur. Tex så är hjälpgivningen olika beroende på om det är skjutkrafft eller bärkrafft du är ute efter. Så steg ett var att få ekipaget att förstå skillnaden och det göres enklast i en backe. Du kan testa själv utan häst. Gå upp för en backe och notera hur du lutar dig lite framåt och gärna tar långa steg när du går uppåt, dvs du går på bogarna. När du går nerför backen så sträcker du automatiskt lite bakåt och kortar dina steg, dvs du går INTE på bogarna.



När en häst går i skjutkrafft går han fram till ryttarens hand och när han går i bärkrafft så undviker han den och blri därmed lite vinglig. För så är det, ju mer en häst kommer upp från bogarna ju vingligare och ostadigare är han. Det här är tvärtom mot vad många tror har jag förstått.

Först lektion filmade jag bara lite snabbt med mobilen men vi gick upp och ner för en backe och så berättade jag när de inte spårade. Väldigt oflashigt 🙂 Rakriktning är en ganska svår grej eftersom vi måste få koll på det som är bakom oss, dvs vi ska ha full kontroll på något vi inet ser, hör, luktar eller smakar. Då finns det bara ett enda sinne kvar att använda och det är känslen. Nu är det dock så att både människor och hästar är sneda men varken vi eller de tycker illa om att vara sneda för vi föds, lever och dör sneda. Så man kan säga att rakriktning är totalt onaturligt och det måste därför nötas in. Vi måste använda någon annans syn för att få bekräfftelse för när det är rakt och när det inte är det. Lite som att stämma ett instrument brukar jag tänka om saken. Väl inställt så kan man det men det kan ta tid att bli expert på det. Iallafall, här är en kort snutt från den första lektionen.

Rakriktningslektion i backe 🙂

Ett inlägg delat av Lindani Nilsson (@logicalriding)

Nästa lektion ägnades åt att lära sig rida i skjutkrafft och bärkrafft på plan ridbana.

Då såg jag vilka redskap ekipaget saknade och så övade vi in dem i lugn och ro. I det tillståndet som jag kallar för det ordinära tillståndet, eller soffpotatistillståndet. Inlärning för häst och människa kan endast ske när hästen är absolut lugn och trygg.

Och sen var då dags att testa om all lärdom hade fastnat i ekipaget. Och det hade det ju gjort. Inget är perfekt men de förstod och försökte och jag kände att jag uppnått mitt mål. Mission completed.

Det är lite roligt det där med hästträning. Man ser otroligt ofta hur folk försöker banka in lärdomar i hästar. Sporrarna bankar, nosgrimmorna spänns, skummet flödar i hästens stackars mun och hårda sittben dunkar i hästens rygg då många ryttare envisas med att sitta ner alldeles för mycket. Lättridning är en himla bra grej hörreni, använde den mer. Hästar behöver inte våldridas, inte alls behöver de det. Man kan lära hästar saker på snälla vis. Om man gör det så fastnar allt man lär dem för evigt. Hästar är inga dumma djur, de vill inget hellre än att vara till lags men man måste ge dem en ärlig chans. Och det tar tid. Låt det ta tid. Och det viktigaste av allt, strunta i var hästen har sitt huvud, det ramlar på plats när hästen är rak, alldeles av sig själv. Hästens form är ett direkt resultat på hur rakriktad den är, eller inte är ;-).

Du kan läsa lite gamla blogginlägg om rakriktning här

Vad är rakriktning

Mer om rakriktning

Rakriktning

Ord från elever som går rakriktningskursen (ridkurs nummer 4)

Är du intresserad av att ett mjukare sätt att rida så titta på våra ridkurser .



Please follow and like us:

Är ridning teknik eller känsla?

När man följer diskussioner om ridning, live eller på internet så slås jag alltid av lite vanmakt. Man verkar tro att ridning är en ren tekniksport. Man kan se det om man öppnar vilken ridhandbok som helst, det står beskrivet om hur ryttaren ska placera sina yttersta kroppsdelar, dvs hand och skänkel och sen verkar man tro att det räcker. Men jag kan garantera att om man tar 10 ekipage, ger ryttarna samma instruktioner om var de ska placera sina ändar så får vi 10 olika resultat. Vad beror det på tror ni?




Oj..Var ska jag börja.  När jag lär ryttare rida så tänker jag alltid att jag måste ersätta ryttarens största problem med något annat. Olika människor har olika problem, olika hästar är olika mottagliga så det finsn ingen regel vilket som är största problemet.

Men om vi ska dela upp ridning i fyra delar så består det i princip av känsla, rumsmedvetenhet, närvaro och teknik. Dessa fyra måste sitta klockrent innan ryttaren kan göra sådant som imponerar på andra, dvs innan hon rider runt på en volt på en häst som böjer på sin hals. Det där är något jag aldrig förstått, varför det är så viktigt att rida runt på en volt medan hästen böjer på sin nacke. Det är ju det som fel utfört skapar mest spänningar vilket i sin tur gör att allting blir svårare.

Nåväl, vad betyder de här orden, känsla, rumsmedvetenhet, närvaro och teknik, för en ryttare?

  1. Känsla, förmågan att i ett virrvarr av rörelser från hästen lyckas hitta och identifiera exakt vad det är hon känner och korrigera det utan att hästen upplever obehag.
  2. Rumsmedvetenhet, förmågan att veta var man befinner sig i förhållande till omvärlden, det som gör att man rider exakta ridvägar.
  3. Närvaro, förmågan att hålla sitt sinne neutralt även i pressade situationer, dvs att leva här och nu, inte vara rädd, arg, exalterad, nervös eftersom det smittar hästen.
  4. Teknik, förmågan att få kroppen att lyda, att styra sina kroppsändar, ben och armar, utan att resten av kroppen gör oönskade saker som t.ex att sitta snett över hästen.

Så, vad betyder allt det här? Tja, det betyder att när alla dessa 4 punkter är rätt så är du en ridlärares dröm, då kan du göra och följa exakta instruktioner och träna din häst att bli en bättre ridhäst. Om du däremot försöker träna din häst innan dessa fyra punkter är rätt så kommer du att träna din häst att vara en sämre ridhäst vilket du märker bland annat på att

*Du behöver anlita kiropraktorer och massörer regelbundet, kanske t.o.m tillkalla veterinär för att hästen blir halt.

*Hästen vill inte låta sig fångas i hagen (eftersom han inte tycker att det är så behagligt att bli riden)

*Du behöver byta till ett annat bett eftersom hästen ”går emot”

*Hästen får tryckskador på ena sidan av manken och ena sidan av ryggraden långt bak

*Hästen biter sig fast i en tygel

*Hästen letar upp spöken i ridbanehörnen

*Hästen går inte att lasta

*Hästen vägrar på hinder

Tja.. Listan kan göra lång men ni fattar grejen, om hästen protesterar eller får ont så är det oftast fel att finna i de fyra punkterna som nämnts ovan. Vad många inte vet om hästar är att de är snälla och väldigt tillmötesgående djur som hellre flyr än illa fäktar. De vill inget hellre än att göra som du säger om de kan. Och om de anser att du är en klok och pålitlig person och om det inte gör ont.




Varje ridpass ska göra din häst lite bättre, lite spänstigare, lite klokare, lite starkare. Men det kanske sker med en halv millimeter per ridpass, dvs du märker det knappt. Man kan säga att generellt sett så kräver man alldeles för mycket av sina hästar eftersom deras förändringar under de första fyra åren är så små att du inte märker något. Märker du inget så berömmer du inte utan du fortsätter kräva, dvs hästen kommer inte att tycka att du är en klok och pålitlig person. Man hamnar i en ond cirkel.

Nåväl, nog om den trista sanningen. Jag ska bjuda på ett enkelt test. Det är ju som så att vi förväntar oss att vi ska kunna be hästen att göra specifika saker på en specifik plats, tex dressyrrörelser eller ridvägar eller hoppa ett hinder eller byta gångart eller, tja, ni vet. Vi ska dessutom enkelt kunna leda den varsom helst, in i en transport, ställa upp den på gången, gå en promenad i omgivningen etc. Det kan de flesta inte, iallafall inte att bruka onödigt mycket våld. Och då vet jag att många säger sig inte bruka våld, men då kontrar jag med att våldet är alldeles för normaliserat inom ridning. Om man tex sågat i en hundmun så som man sågar i en hästmun så hade du förmodligen blivit dömd för djurmisshandel. Det är på tok för normaliserat med våldet som behövs för att kontrollera en häst. Betänk att en och samma häst kan bli vansinnig när en fluga landar på honom men samtidigt ignorera (inte känna) när du sparkar honom i magen med dina sporrar. Rent tekniskt sett så borde en häst kunna kontrolleras och styras av en fluga, OM han hade vetat vad flugan bett honom om 😉

Nåväl, ett enkelt test som passar alla oavsett disciplin, ålder, utbildningsgrad, ras. Lägg upp två bommar bredvid varandra med en meter mellan sig. Låt hästen bekanta sig med dem i lugn och ro, förslagsvis från marken först.

Därefter så går du igenom dem i skritt och i trav. Du gör halt exakt mellan dem, du ryggar mellan dem och du stannar och slappar mellan dem på lång tygel. Du ska kunna göra detta utan att bråka med din häst, utan att du tvingar honom att gå på tygeln, utan att bommarna flyger all världens väg, tänk mer att du ska göra det med flugans hjälper. Gör det både uppsuttet och avsuttet.

Klarade ni inte det? Vet du, det är helt okey, de flesta klarar det inte. Det som gör att vi svenskar har väldeliga problem med det här är att vi inte har en kultur av att jobba hästen från marken mer än att vi tömkör den lite, eller longerar den lite. Det är från marken man boundar med en häst.Då har man lite att jobba med enligt de fyra punkterna, känsla, rumsmedvetenhet, närvaro och teknik.

Och du, man kan förvisso med våld få hästen att göra detta, men har du då jobbat med dig själv enligt de fyra punkterna? Eller har du bara agerat grottmänniska och totalt tappat hästens tillit? Vågar hästen då slappna av totalt mellan bommarna eller är han lite nervös mellan dem?

Och hur man gör det kommer jag att ta upp i några blogginlägg som jag kommer att lista här

Punkt 1 och 4, snett bäcken

Du kan läsa lite om våra onlinekurser som samtliga jobbar med dessa fyra punkter på olika plan. Du hittar dessa här. Ridkurser online

Gilla oss gärna på Facebook




Please follow and like us:

Vad är rakriktning?

Rakriktning är något av det svåraste man kan hålla på med. Det är galet många kroppsdelar man måste behärska. Jag ska försöka förklara det hela på ett enkelt vis. Det är sånt jag sysslar med. Jag förklarar svåra saker på ett väldigt enkelt vis. Hela min ridutbildning är sådan, man lär sig förstå svåra saker. einstein-simple

Här är en ypperlig häst att visa på eftersom han har en ål som går längs ryggraden. Okey, det är ju egentligen inte riktigt sant om man ska vara petig för ålen sitter ju i pälsen och pälsen sitter fast i hästens hud men hästens hud sitter INTE fast i hästens ryggrad utan den kan liksom glida över och förbi ryggraden. Men vi bortser från det idag.




Vi börjar med den här bilden. Vi kollar ryggraden, dvs ålen för rakriktning handlar om att få ryggraden rak. Ryggraden ska vara rak efter spåret den går på kan man säga grovt förenklat.   På den här bilden är hästen ”ställd/böjd åt höger. Om hästen är korrekt böjd så ska den vara det från nacke till svans. Så är inte fallet här. Nacken är mer böjd än resten av hästen

efterridning

Här är hästen ”överböjdböjd/förböjd” åt vänstern rumpan pekar åt höger, dvs hästen är inte böjd genom hela sin kropp. Hästen har som ett S genom sin ryggrad.

efterridning 4

Här är hästen ”överböjd/förböjd” åt höger medan rumpa också pekar åt höger. Är då denna häst korrekt böjd? Nej, inte om man ser rakriktat på det. Då ska hästen vara jämnt böjd genom hela sin kroppen rättare sagt, formad efter spåret den går på. Det blir ju ett himla konstigt spår det här. Halsen böjd efter en typ 5 meters volt och kroppen böjd efter en 20 meters volt. Slutsats, den här hästen jobbar inte genom hela sin kropp just nu.

12931194_1369638489729099_3368904324522706368_n

Här står hästen hyffsat rakt. Men är ryggraden rak? Nope, det är den inte. Om ni kollar på hästens huvud den ställd i nacken åt höger enligt konstens alla regler. Men i mitten på ryggraden, markerat med en röd pil, precis bakom där sadeln ligger så är ryggraden faktiskt förskjuten åt höger ,dvs i en vänster”böjning”.

l

Vad kan vi dra för slutsatser av detta? Man kanske kan tror att det här blir helt annorlunda med en ryttare på ryggen? Njae… Så här ser de flesta hästar ut i olika varianter. Att rakrikta en häst innebär att göra den permanent rak. Permanent rak betyder egentligen att den ska vara eller göra likadant på bägge sidor vilket enligt utbildningsskalan kallas för genomsläpplig/lösgjord.

Denna rakhet är där även när hästen går omkring i hagen. Man vill alltså påverka hästens kropp att vara rak även utan ryttarpåverkan. Det är logiskt för säg att vi rider en timme om dagen och bänder hästen rak då. Det ger hästen 23 timmar per dygn att vara sitt vanliga sneda jag. Det säger sig självt att en ryttare förlorar mark för varje dag.  Vi måste rida så att hästen väljer att göra som vi visat den även när vi inte rider. Det vi ser i hagen visar vad vi åstadkommit i vår ridning.

Det som gör denna rakriktning så otroligt svår är att hästen i princip inte kan böja sin ryggrad. En hästryggrad ser ut så här sett från ovan.

rygg

På den delen av ryggraden där revbenen fäster så låses ryggraden av sidoutskott från ryggraden. Ingen böjning är alltså möjlig där.




Mellan revbenen och bäcken så har hästen långa sidoutskott. Om den skulle böja sig där så kommer dessa sidoutskott att gå ihop och skava mot varandra, typ Kissing Spines fast i sidled. Därefter följer hästens korsben som består av sammanvuxna ryggkotor, dvs de kan definitivt inte böja sig. Det finns dock vissa undersökningar som visar att en viss böjning i ryggraden är möjlig men därom tvista de lärda. Om man får tag på en urtagen ryggrad så är det väldigt intressant att försöka böja den i sidled. Det går inte. Däremot så kan man böja den upp och ner. Där är den jätteflexibel. Man kan enkelt få en ryggrad att svanka jättemycket och att skjuta rygg jättemycket.

Det enda som enkelt kan böja sig i sidled är halskotorna. Det är otroligt enkelt att böja hästens hals i sidled. Men tjänar man egentligen något på att böja hästens hals? Vi tittar på en film.

Ni ser att ryttaren liksom tippas utåt. Viker sig i midjan. Vi tittar på en film till

Man kan tänka sig att hästens mage är som en pilatesboll. Ryttaren ska i alla lägen ha denna pilatesboll rakt under sig så att hennes ben hänger likadant längs med hästens sidor. Det är det första man bör lära en ryttare. Dock verkar detta vara bortglömt idag. Nästan ingen gör det.

Jag var och tittade på en när en A tränare i dressyr höll lektioner för MSV ryttare. Man försökte få igenom hästarna med hjälp av böjande rörelser och hästarna kämpade emot allt vad de kunde vilket gjorde att ryttarna i sin tur kämpade tappert allt vad de kunde. Tyvärr så hade ryttarna under denna kamp bägge sina sittben på samma sida av ryggraden, dvs de hade inte pilatesbollen mitt under sig, de vek sig i midjan. Detta ledde till att ingenting gick igenom oavsett hur mycket man drog i de där tyglarna och tryckte med sina skänklar.  Det var inte vackert och jag fattade inte varför tränaren inte åtgärdade grundproblemet,  dvs att ryttarna hela tiden befann sig hängandes på hästens utsida. Det var ju det som var problemet, därför som inte ”böjningen” gick igenom trots att ryttaren kämpade sig blå och hästens led alla helvetes kval för att försöka göra det som begärdes av den.

För grejen med hästar är att de VILL vara till lags, de VILL göra det vi ber dem men vissa saker är omöjliga att genomföra.

Så det första jag lär ryttarna är att alltid ha sina sittben så att de är placerade på vars en sida av hästens ryggrad. Det låter enkelt men det är det inte. Börja kolla på ekipage runtomkring er. Kolla hur många bråk med våra underbara hästar som beror på att ryttaren inte sitter mitt över sin häst…

Läs mer om vikta midjor och annat skoj här.

Viker du dig i midjan?

Kotledsinflammation

Är ni nyfikna på våra onlinekurser så hittar ni dem här




Please follow and like us:

Har du påbörjat höstens restaureringsarbete än?

Nu när vi är mitt i sommaren så gör det lite ont att tänka på hösten. Men vad vi än tycker om det så kommer det att bli så. Jag föredrar att se på hösten med positiva tankar, iallafall när jag tänker på hästar.

Hösten är årstiden som påbörjar restaureringsarbetet som onekligen behövs efter en sommar.Vi människor ser ofta sommaren som en bra hästårstid, den får äta gräs, gå ute dygnet runt och liksom må gott, vara häst.

Jag har dock genom åren sett att hästen oftast går friskare in i sommaren än ifrån den. Låt mig ge er en liten lista .

*Hästen är fet pga obegränsat med gräs.

*Hästen är omusklad pga av inte tränats så mkt i sommar.

*Hästen är stel, pga av gått på stengårda grusvägar (gärna i galopp) och hårda torra ängar utan grepp för hoven vilket tvingar hästen att spänna ihop sin kropp med musklerna för att må bra.

*Hästen har ont i lederna p.g.a samma som punkten ovan, framförallt är det framknä och bakknä som tar stryk.

*Hästens hovar är torra och spruckna pga brist på regn. De blir då mindre stötdämpande vilket förvärrar punkten ovan.

*Hästen har blivit utsatt för hårda insektsangrepp och allergener i form av sol (ofta utan att kunna söka skugga)

Det är smart att redan nu börja tänka på att lindra symptomen av allt detta. Det viktigaste är

*Rid på bra underlag, dvs flexibelt och greppvänligt.

*Om hästen är väldig stel, rid inte utan lär dig jobba hästen vid hand. *Låt hästen stå i vattenbad (hästens hovar tar åt sig vatten underifrån)

*Börja ta kontroll över hästens fetma. Det är aldrig för sent. Många ger lite upp och tänker att hästen redan är fet och då kan det lika bra få vara så. Tänk inte så, börja åtgärda det IDAG. Nu, meddetbums.

Om du inte börjar åtgärda det så kan du får en ganska tråkig höst och vinter som består av fång, konstant tappade skor och en halt, stel och ovillig häst som har svårt att göra vad du ber den om.

Att förebygga är bättre än att bota. //Linda i Växjö

PS: Titta gärna in på våra onlinekurser, nu är en perfekt tid att börja på en ny kula genom att träna sig själv att bli en bättre ryttare och hästmänniska.

Please follow and like us: