Du tänker (förmodligen)för mycket

För ett par år sen, närmare bestämt 2018 så var jag oerhört trött på att hålla lektioner för ingenting blev bra. Jag blev frustrerad, eleverna blev frustrerade och det blev liksom bara blaha av allting. Jag hade liksom redan knäckt ”att göra gåtan” koordinationsgåtan, ni vet den där om att det tex är helt bortkastat att lära folk eller fä saker under stress, att man ska dela upp en rörelse i sina beståndsdelar och träna på dem var för sig, att de flesta behöver träna sig själva istället för att träna hästen och allt det där. Jag måste säga att det är oerhört skönt att säga att utvecklingen på området går framåt. För 10 år sedan var det rätt ensamt att predika för detta, men nu börjar utvecklingen gå framåt även för den breda massan. Det är oerhört glädjande. Det blir ensamt och kallt på toppen om man säger så.

Men.. Jag insåg att det räcker inte att korrigera folk fysiskt. Iallafall inte om de ska kunna påverka hästar. Jag saknade kunskap så jag började leta sådan. Jag har ju jobbat med hästar hela livet, det var mitt yrke i många, många år så för mig kräver hästar inte så mycket tänkande, jag bara gör. Det jag numera vet att jag saknade i kunskap var vilka krig det pågår i varje enskild människa. Det är rena rama inbördeskrigen i folks hjärnor. På riktigt. Det är ett under att inga sanktioner införs, att inte Usa skickar dit vapen och så 😉 för att få ett slut på kriget.

Jag utbildade mig under några 2,5 år inom Mediyoga, har en halvt avslutad terapeututbildning inom det, ska ta upp den igen till vintern är planen. Där lärde jag mig (utöver alla yoga då) mestadels om stress, att hantera den. Att mäta den, hur den känns. Jag insåg att även jag som är så lugn är stressad alltid, att jag därmed tillhör de 80 % som alltid är stressade. En riktig ögonöppnare. Det är så ovanligt med en icke stressad människa att de flesta knappt har träffat någon. Jag förstod varför vissa hästar totalt går i baklås med vissa människor för att vara mjuka som solvarmt smör i sällskap av andra människor. Detta hade intressant nog ingen som helst kunskap till människans hästkunnande.

Jag hamnade efter något år i skolbänken inom psykiatrin i mitt letande, har avverkat (och gör det än) alla möjliga avdelningar inom psykiatrin, träffat tusentals människor med olika grader och typer av psykisk ohälsa. Varje människa har lärt mig något. Jag fortsätter läsa, psykologi, sociologi och nu har jag precis avverkat en juridikkurs i Socialrätt. Den sista lär jag inte ha så mycket glädje av inom hästeriet men iallafall ;-). Jag är kvar inom psykiatrin som mitt huvudyrke och har numera haft hästarna enbart som en hobby under några år, utöver onlinekurserna som fortgår som vanligt. Pandemin gav mig en nödvändig pusch för att helt sluta undervisa ute på fält. Det var en välbehövlig paus för mig. Jag fick samla krafter, jag fick inhämta kunskap, jag fick utveckla min kunskap om människans psyke utan att psyket behövde påverka hästarna. Nu har jag under sista halvåret sakta börjat undervisa igen, ett fåtal ekipage, mestadels online, men även ett par enstaka lektioner IR här i Växjö. Det känns bra. Jag har sakta införlivat min nyvunna kunskap i min gamla kunskap.

Det är roligt att undervisa igen. Jätteroligt. Största skillnaden för mig är vetskapen om att en människa är som den är. Ingenting man gör eller säger, tycker, tänker eller vill kommer att påverka människans innersta kärna, ens om hon vill det själv. Vi är som vi är. Det var saker jag inte hade en aning om innan.

Det viktigaste för dig som människa i samband med en häst är att få ett slut på kriget i din hjärna. Acceptera dig precis som du är. Sluta försöka göra saker för att göra andra till lags. Sluta göra saker som du inte tycker är roliga. En fras som jag hört till leda, är att man håller på med det logiska , eller annan alternativ gren, för att det är bra för hästen, man gör det för hästens skull. När en människa säger så så vet jag att det pågår ett krig i dennes hjärna som hästen kommer att känna av och protestera mot. Om du gör något för hästens skull så går du ofta emot vad du själv vill, eller tycker om att göra. Det må låta konstigt när jag skriver det, jag är medveten om detta. Du ska göra saker för att det är bra för dig, för att få dig att må bra. Jag sysslar med det jag gör för att det ger mig näring för själen. Bara så.

Om jag tex skulle ge mig på att tävla i dressyr så hade det enbart varit i syfte för att visa andra vad jag kan. Min själ hade lidit då eftersom jag hatar att vara i centrum, jag är mer en betraktare. En annan ryttare kanske har en personlighet som älskar att stå i rampljuset, som älskar att visa upp sig. Om hon skulle tävlat i dressyr så hade hon mått bra av det. Hur tror ni att det påverkar hästen att tävlas av de här två ryttartyperna?

Men.. Ridning är komplext. Vi måste utöver att ha koll på våra känslor, vara sanna mot oss själva öka på vårt kunskapskonto. Det hjälper ju tyvärr inte bara att tänka rätt, man måste också göra rätt.

Ridning är svårt på det viset för vi har en känslig varelse som påverkas både av det vi tänker och det vi gör. Om vi hade hållt på med cyklar så hade vi inte behövt vara lika sanna mot oss själva eftersom en cykel inte har känslor, varken fysiska eller psykiska.

Att undervisa i ridning är därför väldigt svårt. Man måste göra saker som inte går emot ryttarens inre kärna, samtidigt som hästen inte får komma till skada och så ska dessutom lektionen utveckla både häst och ryttare 🙂 Plättlätt, eller huuur? Men jag övar, nästan varje dag. Beräknar att jag kommer att vara fulllärd redan om ett par decennier.

Vem tränar vem?

Vem tränar vem? Överallt på hästforum så läser man om problem som folk har när de tränar sina hästar. Ofta, ofta funderar jag på hur hästarnas motsvarighet skulle sett ut, ett människoforum alltså :-). Jag har jobbat med hästar sen jag var 16 år, varav kanske 20 år på heltid. Idag är jag 48 så det är ganska många år vi pratar om. Jag har m.a.o. sett trender komma och gå och sen komma tillbaka.

För att nämna några så kan vi ta höhäckar och hönät som för ca 30 år sen eller så slutade att användas pga att de förstörde hästarnas nackar och tänder. Nu finns dessa hönät överallt igen.

Klickerträning, jag vet inte hur många år sen det var som detta testades och övergavs på häst eftersom hästarna blev svårhanterliga av det men själva begreppet klassisk betingning har ju anor från i slutet av 1800 talet, så man kan ju gissa att det kommit och gått ganska många vändor. Nu finns det snart en klicker i var mans hand igen.

Jag förstår poängen. Det är 20121 nu, mänskligheten har blivit så socialiserad och artig (läs konflikträdd) att man helst inte vill säga nej eller väcka anstöt hos någon, vare sig djur eller barn eller arbetskamrater eller medmänniskor i största allmänhet.

Med hönätet så kan man bli en mormor, ni vet en sådan som man lämnar snälla välartade barn till och får tillbaka sockerstinna små monster. Man kan liksom ge hästarna massor av mat, då är man snäll.

Med klickern åstadkommer man lite samma sak. Man behöver inte bråka om saker, man behöver inte säga nej, utan man ger godis och säger ja istället.

Bägge begreppen passar den konflikträdda 2020 talets människa utmärkt. Men är det bra för oss? Utbrändheten ökar. Vi får höra att det är viktigt att inte ta på sig för mycket, att det är okey att säga nej ibland, eller rentav ofta. 

Bägge dessa sakerna, hönät och klicker fyller samma funktion, det minskar vårt dåliga samvete. Jag var på ett föredrag hos en hundtränare som pratade bland annat om klickern. Hon sa detta som jag tog till mig: Klickern är alltid glad. Den är aldrig ledsen, arg, irriterad etc. Den låter alltid likadant. Det gör det enkelt att träna hund. Om du som människa kan låta som en klicker, oberörd av dina känslor så behöver du ingen klicker.” Hönätet i sin tur säger nej så att du slipper göra det. Eller, det säger kanske mer ta lite, ta det lugnt.

För att inte detta sak bli för långt så bryter jag av här. Vem tränar vem? Jag tänker att vi människor borde träna oss att bli en klicker, eller ett hönät. att våga säga, tycka och tänka saker inför både folk och fä, utan att få dåligt samvete eller någon annan okonstruktiv känsla.. Det borde vi rent objektivt sett ha nytta av i alla delar av vårt liv.  Jag känner ofta att sådant jag funderar på kanske inte direkt passar  att sätta i skrift, men jag övar mig på att sluta tänka så eftersom mina sociala medier blir så tomma annars:-) Det är ju sånt här jag tänker på mest alltid. Jag har för länge sedan slutat tro att jag kan träna häst, jag är mer inne på att se vad hästar kan lära mig.
#logiskridning #hästträning #personligutveckling

Säger du vad du menar eller menar du vad du säger?

Säger du vad du menar eller menar du vad du säger? Det är en mening som för mig betyder ärlighet och är hela grunden för själslig lycka.

Vi lever tyvärr i en tid där lögner inom meningen är mer norm än ”onorm”. Vi ljuger ofta om hur vi mår, vad vi gör och vad vi känner och tänker.

Vi gör det för att det är så enkelt att ljuga nu förtiden med alla sociala medier. Må så vara det är lögner som har för avsikt att göra en till en del av flocken, eller till att förvandla en till någon som flocken vill följa och se upp till. Det är 2020 i ett nötskal. Ingen reagerar på det, det är bara så det är.

Om vi pratar hästhantering så är det här förödande. Du måste säga vad du menar (ber hästen göra) och du måste mena vad du säger, annars blir hästhantering så väldigt väldigt svårt.

Hästar förstår när du ljuger för dig själv eller för dem. De kanske inte förstår orden men de förstår att om du säger att vi ska gå dit med dina ord och handlingar samtidigt som hela ditt inre skakar av nervositet och rädsla över att gå just dit.

De förstår givetvis direkt att du tänker skicka dem i döden genom att be dem gå dit du inte vågar.

Detta kan gälla att lasta hästen i en livsfarlig (enligt ditt sinne) hästtransport, be den gå ner i en sjö, gå in i en skog, lämna gården och resten av flocken, hoppa ett hinder, gå förbi en brevlåda etc.

Hur kommer man runt det då? Genom att inse att du kan inte leva i 2020 talets lögn när du är med din häst. Du måste gå tillbaka i tiden där medvetenhetslögner var ovanliga. Definitivt innan sociala mediers tid. Du måste mentalt förflytta dig till en tid när det inte var norm att ljuga utan där det var som det var liksom.

Så en bra tanke för dig som har problem med att du skrämmer din häst för olika saker, är kanske att du tänker dig att inga sociala medier finns, att omgivningen inte har kameror som när som helst kan dokumentera dina ”misslyckande” och att omgivningen kanske inte ens bryr sig eller ens ser dig.

Att det bara är du och din häst och att ni inte ska prestera över dina gränser utan du bara accepterar att du idag bara ska göra sådant som känns bra för dig. Du ska inte behöva gå över din trygghetszon just idag. Just i dag är en dag av utforskande av ditt sinne.

”Var och när börjar jag bli nervös och rädd för saker”?

Sen accepterar du och omfamnar den känslan och konstaterar utan att värdera tex att

”Jag blir nervös bara jag tänker på att passera en brevlåda.” Bara så. Inget mer.

Första steget för att göra en förändring ligger att förstå och acceptera.//Lindah i Växjö

Petra skriver om hur svårt det är att rida

Hej, hej, Petra på Åland här!

För mig har det alltid funnits en ambition att lära mig rida på riktigt. Jag insåg att jag inte kunde det jag ville kunna, jag kände inte det jag ville känna och jag förstod inte det jag ville förstå.

Jag red för tränare som gav mig instruktioner för att skola hästen. T.ex:

”I hörnet gör en volt tillbaka och rid förvänd öppna längs långsidan. Innerskänkel vid gjorden, ytterskänkel bakåt, ytterhand reglerar tvärningen och innertygeln ska kunna va lös, slappna av, sitt rakt…”

Ok, nöta med innerskänkeln för att häst skulle böja sig, ytterskänkel petade tillbaka hästen, släppte jag innerhanden böjde sig hästen åt fel håll. Ja just ja, innerskänkel, fasen tvärningen blir för liten, mindre ytterhand, slappna av, rak i ryggen..

”Gör sen samma sak i nersutten trav”

Eh, va?! Ok, hon säger nersutten trav, jag borde kunna det här, alla kan… Fasen det skumpar, sitt kvar för bövelen!

”Kom ihåg innerskänkel, ytterskänkel, ytterhand, ingen innerhand, slappna av, sitt rak…”

AAAHHH Fan jag är värdelös, nej kämpa det går! Ååå det här är svårt…

”Pröva igen nästa långsida”

Ok, på’t igen!

”Ja, där fick du till några steg!”

Hur?! Ok, låssas att du fattar bara alla andra gör det…

”Så där nu får du fortsätta öva hemma”.

Ok, det gick ju till slut, bra lektion!

Övar hemma, men inget funkar!! Varför inte?!

Nå för första fick jag fler instruktioner än vad min hjärna klarade av att koordinera. Varken hästen eller jag var redo för nersutten trav eller för den delen öppna, vilket gjorde koordinationen nära på omöjlig att få till. Och självklart fastnade ingenting i varken mig eller hästen, vi lärde oss ingenting ”på riktigt” vilket gjorde att ingenting fungerade när vi sen skulle öva själva hemma.

Jag googlade runt, försökte hitta svaren jag sökte, testade olika ”varianter” red för olika instruktörer och hittade sen Logisk ridnings blogg och var hemma! Så tydligt och logiskt saker och ting blev!

I logisk ridning kan det tyckas gå långsamt, vi gör helt enkelt inte öppnor eller nersutten trav innan de koordinationer som krävs för att det ska gå att rida öppna eller nersutten trav finns i ryggmärgen, innan häst och ryttare är redo. Hur får man då något att sitta i ryggmärgen? Man övar! På EN sak i taget! När det sitter gå vidare till nästa. Det tar tid! Men det blir så mycket lättare för både häst och ryttare när bitarna sen finns på plats.

#logiskridning#rakriktning#sitsträning#ryttarträning#ryttarutbildning#ryttarutveckling#ridinstruktöråland

En ryttare bör vara bra på biofeedback

Bio vaddå? kanske vän av ordning tänker. Men lugn, vi ska reda ut begreppen. På sista tiden, eller ja, i ärlighetens namn de sista åren så har jag tappat intresset för det tekniska i ridningen och lagt alla min energi på det psykiska i ridningen. När det tekniska inte fungerar, oavsett vad man gör och oavsett hur mycket man försöker, då är det dags att söka någon annanstans, i det psykiska. Sökt har jag gjort, i den traditionella sjukvården inom psykiatrin och inom den alternativa sjukvården i form av att jag utbildat mig till instruktör i Mediyoga.

Har jag blivit klokare då? Har jag funnit svaren på gåtan? Tja…Jag vet inte. Jag har nog mest funnit fler frågor 🙂 Ödets ironi när man är vetgirig. Ju mer man lär sig, dvs ju fler frågor du finner svaret på ju, ju fler frågor hittar du. Det är precis som att frågorna förökar sig, en besvarad fråga ger dig sju nya frågor, obesvarade sådana givetvis 😉

En sak som jag dock fått helt klart för mig är att för att bli bra på ridning så ska du inte leta frågor och söka svar . Det jag håller på med gör mig alltså inte bättre på att rida, eller utökar min kontakt med hästarna.

För att bli bra på att rida och få bra hästkänsla så måste du söka svaren inom dig. Bli totalt egocentrerad och bara tänka på dig själv och helt stänga ute omvärlden. Jag känner nu att jag måste specificera vad ” bra på att rida” betyder för mig.

Bra på att rida/hantera betyder för mig en ordlös kommunikation som bara är. Det är inga mutor eller straff inkluderade i detta. Det kan betyda att tävla men behöver absolut inte göra det. De som är bra på att rida/hantera, har sällan problem med att lasta, fånga i hagen, rida ut, hantera etc. De bara gör och hästen följer lugnt och stillsamt. Oftast så tycker man väldigt mycket om sin häst.

”Dålig” på att rida/hantera betyder att man inte är i sin kropp. Man är utanför sin kropp. Man söker bekräftelse utifrån, hur ekipaget ser ut är viktigt. Man letar också hot utifrån, hot som riskerar att göra hästen okontrollerbar på olika vis. De som är ”dåliga” på att rida/hantera hästen har ofta lastproblem, svårt fånga i hagen, svårt att rida ut, svårt att få hästen att göra det man ber den om, svårt att få hästen att gå lugnt på hela ridbanan. Allt är liksom besvärligt och jobbigt. Ofta så är man rädd att hästen inte tycker om en.

Vad är då skillnaden på bra och dåligt? Hur gör man för att bli bra? Jadu, det är en process som tar tid. Du måste liksom flytta in i din egen kropp och bli vän med dig själv. Du måste lära dig att stå ut med dig själv och dina egenheter. Du måste lära dig att tycka om dig själv, att lyssna på dig själv. Du måste lära dig att ignorera omvärden och alla de kraven du ställer på dig själv för att tillfredsställa omvärlden.

Grejen är den att kraven som omvärlden har på dig sällan är lika höga som kraven du har på dig själv. Det är 2020 nu och de flesta människor bryr sig så mycket om hur de ser ut och uppfattas av omvärlden att de sällan har särskilt mycket tid att bry sig om hur andra beter sig och ser ut. En hastig glimt kan ägnas åt det men man återgår snabbt till sin egen yta.

Men skulle inlägget inte handla om Biofeedback? Jo, jag kommer till det. Biofeedback handlar om förmågan att ta emot och tolka information från den egna kroppen.

Men vad är biofeedback för ryttaren? Tja, vi kan säga att hästen spänner en muskel.


Om du är en bra ryttare, dvs en som är i sig själv så känner hon i sin egen kropp vad som hände när hästen spände en muskel. Hon märker om det var en bra eller en dålig reaktion och korrigerar eller ignorerar i sin kropp och rider lugnt vidare.


Om man är en dålig ryttare så känner man sällan en enda spänd muskel. Man rider vidare, hästen spänner tre till, kanske man inte märker något då heller. Hästen spänner sjuttiofem muskler och tvärvänder och skenar iväg. Ryttaren blir rädd och spänd och kortar upp alla tyglar som finns för att få kontroll på hästen som enligt henne helt oprovocerat började skena. Hon håller noga uppsikt över nejden över hästskrämmande monster som kan göra hennes häst okontrollerbar. Hästen i sin tur tycker att hon är obehaglig när hon gör så och vägrar följa med på uteritt nästa gång.


Biofeedback betyder alltså för ryttaren att man är så fokuserad på sig själv och så mjuk i kropp och sinne att man kan fånga upp små signaler från hästen och använda dem. Det är då man kan rida på lätta hjälper. Men det krävs ju att man gör ett otroligt jobb med sig själv. Har du tid att göra en sån tidsinvestering i dig själv, det viktigaste du har?

Klipper in lite bra information om Biofeedback som jag hämtat här.

”Biofeedback är en metod för att mäta och återföra information om olika kroppsliga funktioner till en person, som utifrån denna information kan lära sig att viljemässigt påverka sina kroppsprocesser.
Bios betyder liv, och feedback återkoppling. Biofeedback handlar om att bli medveten om sina kroppsfunktioner och att lära sig styra dem. Det är möjligt att viljemässigt förändra funktioner som normalt inte är viljestyrda, och biofeedback är en metod för att underlätta inlärning av denna färdighet.
En person ges omedelbar och fortlöpande information om egna kroppsfunktioner såsom blodtryck, temperatur, muskelspänningar och hjärnvågor. Dessa kroppsreaktioner mäts och delges personen genom en grafisk bild på ett mätinstrument, en ljud- eller ljussignal. Med utgångspunkt från dessa informationer försöker personen att viljemässigt påverka och förändra dessa processer i önskvärd riktning. Huruvida det lyckas eller inte, visar sig omedelbart med hjälp av mätinstrument. Träning med biofeedback används vid problem med spänningshuvudvärk, oregelbunden hjärtverksamhet, rehabilitering av muskler m.m.
Några kända biofeedback-forskare är Joe Kamiya och Barbara Brown, som med början på 1950-talet framför allt undersökt viljemässig kontroll av hjärnvågor, samt Elmer och Alyce Green; samtliga verksamma i USA. Biofeedback bygger på tre grundprinciper:

1. En individ kan reglera varje neurofysiologisk eller annan biologisk funktion som kan mätas av instrument och återföras till individen genom något av sinnena.

2. ”Varje förändring av det fysiologiska tillståndet åtföljs av en motsvarande förändring i känsloläget, medvetet eller omedvetet, och omvänt gäller att varje förändring av känsloläget, medvetet eller omedvetet, följs av en motsvarande förändring av det fysiologiska tillståndet” (Green m.fl.).

3. Genom ett tillstånd av djup avslappning kan individen bli medveten om undermedvetna bilder, fantasier och känslor, och en viljemässig kontroll kan etableras.
En förklaring till hur biofeedback fungerar är följande: När man uppfattar yttre händelser leder det till en reaktion i hjärnan (i det limbiska systemet, hypotalamus och hypofysen) och till fysiologiska förändringar. Om en fysiologisk förändring registreras av ett känsligt mätinstrument och visas för personen, så leder det till en ny (emotionell) reaktion på dessa upplysningar om normalt omedvetna processer. Det sker en ny reaktion i det limbiska systemet som kombineras med, ersätter eller förändrar den ursprungliga reaktionen. Denna nya reaktion utvecklar i sin tur ett nytt aktivitetsmönster i hypotalamius och hypofysen. Resultatet blir ett ”nytt” fysiologiskt tillstånd.
Poängen är att apparaterna bara behöver användas i inledningsskedet av inlärningsprocessen. Hjärnan ställer så att säga om sig, och personen blir allt känsligare för de inre reaktionerna. Den psykosomatiska regleringen kan till slut ske enbart med hjälp av egen förmåga.

#logiskridning#rakriktning#sitsträning#ryttarträning#ryttarutbildning#ryttarutveckling