En viktig sak för mig är att hästen hittar sin djupandning. Jag antar att det är samma som för människan. Att 80 % av oss lever i kronisk stress som vi inte ens är medvetna om. När vi är stressade så andas vi ytligt med små andetag som knappt syns i revbenskorgen. Det måste vara samma sak för våra hästar, de är flyktdjur som ständigt måste vara på sin vakt. Kan ni se hur många(få) andetag han tar på de 54 sekunderna den här filmen varar? Ni kan se det på avståndet mellan mina händer. När han andas ut så delar sig mina händer och när han andas in så går de ihop. Jag har en rem runt hans mage som jag följer hans andetag med, därav att man kan se det på mina händer. Kan ni se hur stora andetag han tar? Detta är något ni vill uppnå. Det är extremt lösgörande. När jag får honom riktigt meditativ så är han nera på 4 andetag per minut. (Normalt för en häst är 8-16/minut). Detta är en del i en debatt jag följer om att hästar som gäspar är stressade. Jag köper faktiskt inte det. Jag anser det vara helt omöjligt att djupandas med så här stor rörelse och med så få andetag per minut och vara stressad samtidigt. Han gäspar varje gång han kommer ner i detta djupa tillstånd. Hur upplever ni det hela? Hur brukar ni lära era hästar att komma ner i den här andningen? Och för den delen dig själv, det är nästan ännu viktigare att man som hästmänniska själv kan komma ner i detta djupa avslappningsstadie. Observera att detta är helt baserat på mina empiriska studier under mååånga år, jag har inga bevis för det hela. Jag använder mycket av min kunskap om hur människan fungerar på att förstå hästen och just stress är något jag studerat under många år när jag utbildade mig inom mediyoga med alla dess meditations och andningstekniker.
Kategori: Rehab
Tisdag betyder vattenträning
I Tisdags så tog vi lite vattengympa vilket vi slarvat med ett tag. I ärlighetens namn så har jag slarvat med det sen jag började rida igång honom, av någon anledning så är det så enkelt att prioritera ridning före markträning när hästen känns fantastisk….. Oftast är ju anledningen till att hästen känns fantastiskt just att man markarbetat massor och inte slitit på den uppsuttet. Måste verkligen bli bättre på det där. Egentligen skulel man fått in allting varje vecka, ridning, vattenträning, tömkörning, lyfta på benen promenad i skogen. Jag är dock mer av en periodare, jag gör en sak ofta, ofta tills jag tröttnar och då byter jag till en annan sak. OM jag denna gång lyckas vara mer varierad så tror jag att jag kanske kan lyckas slippa fler konvalescensperioder. Visst är det konstigt att man egentligen vet allt det där, men att man ändå inte gör som man ska… Någon som känner igen sig?