Ibland tänker jag, undrar om ni verkligen förstår det jag försöker förmedla. Förstår ni varför jag utbildar mina elever i de mest konstiga detaljer? Varför lär jag er inte mer om hur man rider på riktigt undrar ni kanske? Varför allt detta pillandet med detaljer, varför måste ni fokusera på att känna en massa obetydligheter?

Då ska jag berätta en historia om en dam. Hon hade presterat väldigt bra på dressyrbanan med sin gamla häst, ett välutbildat halvblod som hon köpte som läromästare på äldre dar. De gjorde alla roliga saker, byten i varje, piruetter etc. Men åldern tog ut sin rätt och hästen fick pensioneras och till slut tas bort. En ny lovande unghäst köptes, en s.k påläggskalv. Damen hade planer på att nå långt. Dock var det väldigt mycket fel på hästen trots att den hade kanonstam, kanonexteriör och trots att en fantastisk dressyrryttare hade haft den på inridning i flera månader, tre om jag inte minns fel. Enligt veterinärerna som undersökt den vid köpet, röntgat och kollat på alla vis man kan kolla en häst på så var det inga fel på den.

Ändå så ville hästen inte arbeta som den skulle. Den verkade hatade dressyr. att rida ut på den var ett helvete, den gick inte ens i form i traven och den galopperade inte rakt utan mer som en fyllehund. När man krävde eftergift av den så protesterade den hej vilt.

På rekommendation av folk i stallet så inköptes ett pessoabett när den började rusa och sticka. Dubbla nosgrimmor sattes på. Damen kom på att hon hade svårt att trampa ner hälarna så hon köpte sig ett par svindyra stigbyglar med stötdämpning i som dessutom kunde vinklas så att hälen hamnade neråt. En tränare hade bett henne rätta på sin rygg vilket damen hade svårt för så hon köpte sig en slags väst som på något magiskt vis gjorde underverk för hennes hållning genom att dra bak axlarna. Dock hade hästen fortfarande problem med typ allt som en dressyrhäst ska kunna. Damen fattade inte vad det var för fel på hästen, damen gjorde ju exakt så som hon gjort på sin gamla häst och den gjorde minsann byten i varje. Tränare efter tränare kontaktades, till slut hittade hon DEN tränaren. De kom fram till att hästen gick bäst på kandar, då kunde den dressyr. Problemet med att det inte gick att rida ut på den löstes enkelt med att helt enkelt inte rida ut.

Men en dag, då bara exploderade hästen, damen flög i backen och bröt en massa ben. Hästen vägrade efter det att släppa upp någon på ryggen, lynnesfel måste det vara. Något fel som veterinärerna inte hittade. Nu går hästen i en hage och väntar på..tja, jag vet inte…

Jag som följde det här lite från sidan, såg dock det här komma. Damen var ingen fantastisk dressyrryttare och den nya unghästen var fantastisk, en drömhäst. Damen var inte bara inte en dressyrryttare, hon var faktiskt knappt att räkna som ryttare. Hon vara typ en dam med riskolekunskap i bagaget som köpt sig en fantastisk välutbildad dressyrhäst, en häst skolad av en äkta hästmänniska, en sån häst som på riktigt lärt sig allt man ska kunna om man är en dressyrhäst. Denna dressyrhäst gissade sig till vad hon med fumliga ridskolehjälper bad den göra och så gjorde den det.

Problemet var väl egentligen att hästkunskapen saknades hos ryttaren. Att rida roliga saker på en häst som någon annan skolat är en sak, men att själv skola en unghäst att bli en dressyrhäst, det är en helt annan sak…. Man kan inte bara sätta sig på en unghäst och be den göra saker.

Vi kan jämföra det med en dator. Nu är inte datorer min starka sida men det lilla jag kan är att det finns programmerare som gör så att såna som jag kan använda en dator. De kan kallas datorvärldens beridare.

Ibland finns det sämre programmerare som gör ett program fullt med buggar. En bugg innebär typ att om man går till en viss grej i programmet via en viss väg så hänger sig hela skiten. Man kan antingen programmera om hela programmet eller så kan man lära sig att ta sig runt buggen, så att det kan användas ändå. Det blir lite jobbigare men slutprodukten blir densamma, det vill säga det kunden ser. Men bakom det kunden ser så är det kaos. En sån programmerares motsvarighet i ryttarvärlden kallar jag de som köper sig massa utrusning för att korrigera fel eller att använda övervåld och tvinga in hästen i en viss form. Slutresultatet blir det samma men under ytan, dvs inuti hästens kropp så blir det kaos.

I min värld så finns det tre typer av hästfolk.

Programerare;De som skapar hästar som kan allt, buggfria

”Ta sig runt buggar”-ryttare: De som löser fel genom övervåld eller att sätta på utrustning som döljer felen

Användare: De som kan åka runt på en häst som tränats av en programmerare

Men vad händer som en häst som är utbildad av en ”ta sig runt buggar ryttare” köps och används av en Användare?

Det blir typ helt galet.

Så, var vill jag komma? Det jag lär ryttare är att bli programmerare. För att kunna programmera en häst så måste man till fullo känna till systemet. Man måste veta att när det känns så beror det på att…..Och då måste jag backa till… för att kunna programmera bort buggen. Men om man inte ens känner buggen, hur ska man då kunna få bort den?

Om vi jämför med om du läser en utbildning som gör dig till en datorprogrammerare. Utbildningen är på 4 år. Vad tror du händer om du programmerar något efter 2 års utbildning? Kan man kanske gissa att resultatet inte blir strålande? Samma som med ”hästprogrammering”, man bör gå hela utbildningen, man bör inte gå halva och man bör inte studera endast var tredje lektion, s.k russinplockare. Man kan då gissa att programmet blir fullt av buggar.

Grejen med hästar är att de är levande och tänkande individer. De är vingliga och oprogrammerade som små. Som en dator utan operativsystem, typ.

Säkert har vi alla någongång kämpat med de där vingliga unghästarna… Det vinglas och det far åt alla håll och kanter. Ofta får unghästarna ta väldigt mycket bråk i sina känsliga munnar för att de är vingliga. Till slut, när man bråkat tillräckligt mycket med dem så blir de mindre vingliga. Oftast så har man dock behövt stänga till munnen på dem med en nosgrimma och många onödiga bestraffande skänkelhjälper har tagit bort lite av unghästens arbetsglädje. Dessutom så har unghästen försetts med skydd på benen eftersom den slår sig på kotorna.

Men vet ni vad? Det är helt naturligt att unghästar vinglar. Man behöver dessutom inte bråka med dem för att de ska sluta med detta. Att gå över cavalettibommar är ett av sätten, så enkelt att till och med ett nyinridet barn på en nyinriden unghäst kan klara det. Givetvis finns det andra sätt, det viktigaste ordet är FRAM.

Vet ni varför de vinglar?

Man kan enkelt bota detta med hjälp av att växelvis såga, då hindras ofta detta helt naturliga skruvande med bakbenen och det känns skenbart bättre. Dock är det inget trevligt tillvägagångssätt. Det ger ingen direkt skolning av hästen heller. Dock så ger det ofta en massa led och muskelskador.

Men genom att lära sig varför hästen gör det, sen hur man åtgärdar det så får man en unghäst som trots brist på både benskydd och nosgrimmor enkelt gör vad som krävs av den, dessutom glatt och villigt så har man skapat en häst som är välvilligt inställd både till människor, bett och arbete. Och detta helt utan att den får ont i sin kropp.

Såååå, slutsats, lär dig mer om VARFÖR hästar är dumma så kommer du fram till att de är inte alls dumma, de bara gör som de är födda för att göra. Jag lär er hur man programmerar om dem, gör dem ”snälla”.

Det gör jag främst i Arbete vid Hand kurserna. Där har man fördelen att både kunna se hästen och lära sig påverka den på ett helt annat sätt än när man sitter på den. Här ser du mer info om dessa kurser.

Jag hoppas ni förstår vad det är ni lär er, ni lär er själva att lära hästar. Då kan ni enkelt ta med er kunskapen till nästa häst och nästa häst.

Att jämföra med att du endast försöker vara en dålig programmerar som tar dig runt buggarna, då tar du ju inte med dig någon kunskap till nästa häst utan då måste du göra likadant till dem. Det är därför som många ryttare säger sig ha sån otur med sina hästar, de får liksom samma skada på häst efter häst. Men ja visst ja, det är ju avelns fel, glömde fel 😉

Ta chansen att påbörja din utbildning till programmerare, både genom Ridning och arbete vid hand

Nåväl kära vänner, ha en underbar helg 🙂