Ryttarens skänkel

Varenda del i vår kropp säger åt hästen saker. Därför är det av ganska stor betydelse att vi VET vad vi säger åt hästen, att vi har koll på vår kropp. Jag kallar detta för att skola en ryttare. Idag tänkte jag prata om ben och olika stadier i en ryttares utveckling.

Först ut är den s.k bondsitsen. Det är den vi automatiskt hamnar i första gången vi sätter oss i en sadel och den ser ni här nedan. Den sitsen är totalt FEL och det enda en häst tolkar i den är att den här ryttaren får jag ta hand om och strunta i vad han ”säger”, för den här ryttaren har NOLL koll. Ofta är hästar snälla mot bondsitsryttare.

Bondsits.

bondsits

Nästa stadie brukar vara att vi rätar upp överlivet lite vilket ofta resulterar i svank. Jag ser denna sits ganska överepresenterad på engelska ridskolor, ingen aning om varför. En sån sits säger inte så mycket men balansen är lite bättre än i bondsitsen så här kan hästen ta sig lite större friheter. Ryttaren sitter ganska mycket ovanpå hästen, dvs hon kommer inte ner i sadeln ordentligt och måste inverka väldigt mycket med tyglarna. Ryttarens skänklar har ofta hamnat med fötterna rakt fram vilket inte är en större konst när ryttarrumpan är helt oaktiverad (syns på att hon svankar). Hennes lår är inte platta mot sadeln utan runda.

Ankstjärtsits

skolad-stolsits

Beroende på vad vi har för ridlärare så kommer sitsen att utvecklas åt två håll. Jag börjar med den som är felaktig, den så kallade knipsitsen. Där har ryttaren fått lära sig att ha ett knäslut, att hålla om hästen med överskänklarna, genom att pressa dessa inåt mot hästen. Ibland får ryttaren instruktionen att pressa med knäna som att hon är kissnödig. Underskänklarna hänger då passiva och meningslösa. Det blir ett tryck mot hästen av överskänkeln men underskänkeln är slapp vilket ger full frihet åt hästen att sänka sin rygg. Ofta pekar tårna ut och ner när ryttaren driver och när hon inte driver brukar hälen vara krampaktigt nertryckt vilket låser hästens bakbensrörelser.. Är ni på väg att utveckla denna sits så kommer det att vara mycket vunnit på att leta upp en någon som kan hjälpa er innan ni fastnar i denna felaktiga sits.

Knipsits

knipande-skanklar

Om ryttaren däremot ges instruktionen att försöka sitta så att hon inte svankar, genom att trycka in rumpan under sig och aktivera denna, då kommer hennes knän att glida lite ut från hästens sida. Det är en oönskad bieffekt, men fullkomligt naturlig då det är en automatisk reflex. Det är nämligen helt onaturligt för den oskolade kroppen att trycka in rumpan under sig utan att hennes knä åker utåt. Här kommer hästen att börja försöka sluta svanka den också och ta sina första bäriga steg.

Aktiverad rumpa, nybörjarstadiet

01

Här nedan har vi kommit lite längre med rumpaktiverandet, ryttarens svank är oftast borta och kann i vissa fall ge ryttaren en aning kutrygg. Att rumpan är aktiverad kan man se på skrynklorna i hennes ridbxor precis under skinkan. Här kommer hästen att börja aktivera sin rumpa och bärigheten kommer mer och mer. Ryttarens fötter pekar dock fortfarande utåt vilket gör att hästen inte har full frihet att låta ryggen lyftas.

03

Här har vi uppnått en ganska perfekt lodrät sits, ryggen börjar räta ut både kut och svank vilket gjort att spänningar i ryttarens bäcken släppt och tillåtit denna att komma djupare ner i sadeln. Hon behöver inte spänna sig i låren längre vilket gör att det är mjukt och trevligt för hästen att komma upp med ryggen. Ryttaren lår börjar bli platta istället för runda. Dock är sitsen inte fullbordad än då bäckenet inte släppt efter så mycket att hon kan få in underskänkeln helt mot hästens sidor, dvs hennes sits kommer fortfarande att ”gå sönder” om hon försöker driva med skänkeln. Dock har hon börjat bära sitt ben själv vilket syns på tex fotens undersida som är plan och parallell mot marken. Saknas även muskeltonus i benet. Sitsen tillåter hästens energi att komma fram genom hela hästen vilket börjar synas som att hästen kan börja lösa upp spänningar i ryggraden längre och längre fram, kanske ses och känn som att den är mer lösgjord?

Lodrät sits

sitstraning-avancerad-sitstraning-kroppskontroll-lindahs-blogg-logisk-ridning-4

Här ser vi ett väldigt trevligt färdigskolat ryttarben. Det sitter DJUPT ner i sadeln, är platt mot hästens sida (ser du benet framifrån så är det liksom platt), det har stark muskeltonus och tillåter hästen att jobba korrekt. Nu är ryttaren redo att rida med sporrar om han skulle vilja det..

skolad-sits

Dock är det ju så att det inte bara är så att man ska sitta så här hela tiden, ska hästen svänga eller böja, starta eller stanna, gå sidvärts, göra skolor etc så måste skänkeln ändras. Man har alltså ingen nytta av att bara lära in sig denna sits som en staty, man måste kunna styra den. Tex så är benet vi ser ovan ett bra ben att ha på hästens utsida men inte alls bra att ha på insidan…

En sak att veta är att om man sitter på en väldigt bred häst så kan man inte sitta korrekt. Det är fysiskt omöjligt om inte ryttaren typ drar isär sina höftleder. Man har valet att sitta i lite stolsits med lite kortare läder än man egentligen vill ha eller rida med långa stigläder och då acceptera att man blir utåttåad.

Pust.. Tror det räcker för idag. Ställ dig frågan var du är i  din ryttarutveckling?

Vill du jobba på att få en bättre och mer användbar sits? Titta på våra ridkurser.

Hästen ska fram till ryttarens hand

Det är svårt att hitta bra filmer där hästen tränas i att komma fram till ryttarens hand. Vad beror detta på? Varför är filmerna svårfunna?

Jag upplever att folk tycker att det är pinsamt att visa filmer där hästen inte går på tygeln och att komma fram till handen innebär ju att man rider hästen över tygeln. Det sitter så hårt itutat i oss att hästen ska gå på tygeln för att jobba korrekt. Vi måste ändra på trenden, vi måste våga visa upp en annan form av ridning.

Ni kanske behöver mer kunskap om VARFÖR man vill ha hästen fram till handen på detta vis? Läs då detta blogginlägg.

Här är vår nya häst som vi just satt igång efter att han vilat 6 månader från en gaffelbandsskada. Han hade då tappat all form av överlinje men den är så sakta på väg tillbaka. Detta passet var en av de första gångerna som han faktiskt på allvar övervägde att gå fram till handen.

Är du redo för att börja om med din ridning? Att påbörja en resa mot ett annat sätt att rida med hästens välfärd i första rummet? Då hittar du alla våra kurser här. Jag rekommenderar isåfall att du börjar med Grundkurs ridning och om du även vill jobba från marken så tar du Arbete vid hand 1 också.

Hur får jag upp hästen från bogarna?

Vi är väl överens om att vi vill att hästen ska bli högre och högre framtill, eller hur? Typ att han ska komma upp med sin manke.

Men hur får man hästen att komma upp med manken ? Hästens ryggrad är ju (irriterande nog) byggs så här, som ett V med brytpunkten där halskotorna övergår i ryggkotor.

Målet är som sagt var att få hästens manke att komma upp, inte ner så som man tydligen verkar vilja när man rider dressyr. Man kan inte dra hästens nos bakåt för då blir skelettet så här, framåtlutat med frambenen djupt under hästen. Detta sker alltså eftersom hästen är ett motttrycksdjur. Om du drar så trycker han emot och denna föga smickrande form uppnås.

Ju mer vi drar hästens huvud bakåt ju längre ner hamnar halsens lägsta punkt. Så om man ur detta läge fortsätter dra tills hästen ”går på tygeln” så kommer hästen att se ut så här. Ni kan se att hela ryggraden lutar neråt, dvs hästen har sin manke djupt nere mellan bogarna.

Det är därför smart att  jobba med att få hästens nos att komma fram, att söka stödet långt fram. Så att skelettet ser mer ut så här, med halsen längre rakt fram. Ni kan se att det är balans mellan hästens ben, de liksom är framför eller under hästen på ett sätt som ger skelett balans.

Det är denna form som är gynnsammast för hästen om man tänker  att man på sikt ska bygga upp hästen, få den att gå i dressyrens höga form. Så nu alla dressyrnissar, ut och rid nos fram och händer fram, tempot glatt 🙂

Men… Hästen måste ju gå på tygeln för att bli hållbar kanske du tänker. Men är det verkligen sant? Mig veterligen nej. Att gå på tygeln är ett sätt att enkelt kunna stoppa och reglera en bråkig häst. Men det har inget med hållbarhet att göra. Rätt riden så går hästen på tygeln av sig själv, dåligt riden så måste du hålla hästen på tygeln. Det är så få människor som fått känna hur det känns när hästen gör det frivilligt dock så jag förstår att det jag säger låter konstigt, typ, ingen häst gör väl det där frivilligt 😉

Men hur vet man om hästen går på tygeln korrekt? Jag vill inte ställa frågan så, utan istället, hur vet man om hästen går i en hälsosam form? Lyssna säger jag då. Om det hörs mycket när hästen rör sig i trav och galopp så bär hästen mest vikt på de stela och stumma frambenen. Då låter det mycket eftersom framben inte kan svikta. Och det är ju detta som ger ont i hästens leder, kotledsinflammation känner säkert de flesta till.

En häst som däremot flyttat om lite vikt, har en mer jämn viktfördelning mellan fram och bakben samt har fina böjliga leder i bakbenen, där hör ni knappt när han rör sig. Jag tränar ju bara helt logiska ekipage så jag hör aldrig dånande hästar så jag blir lika förvånad varje gång jag kommer in i ett ridhus och hör hur det låter som om det kommer ett helt kavalleri galopperande när det i verkligheten bara är en dressyrhäst som tränar.

Ironiskt nog så är det dressyrhästar som dundrar mest, dvs är mest framtunga. Hopphästar kan ibland vara riktigt fina och lätta i fronten även om kavalleriet kan gå fram där också ibland 😉

Här ser vi en tyst häst. Men vi kan även se på den att den är lätt fram. Hur? Manken. Den är uppe vid människans händer. Ingen grop framför sadeln.

Jag vågar inte länga in ett dånande ekipage utan manke för då kommer folk att känna sig uthängda. Men leta själv, Det ska inte låta och så ska det inte vara tomrum framför sadeln utan där ska finnas en manke.

Innan manken är uppe och innan hästen kan trava och galoppera utan att dåna så är man smart om man endast ägnar sig åt att få upp den där manken, dvs få hästen lättare över frambenen. Detta är en aktivitet som enkelt utförs i skritt vilket medför att det blir noll slitage på hästen. När manken kommit upp så kan du träna med gott samvete och på ett sätt som gör veterinärerna arbetslösa 🙂

Hittade det här inlägget som sammanfattar vad jag skrev på ett hyffsat sätt även om vi använder olika ord. Men det jag vill visa är mankarna, en är uppe och den andra nere. Var manken är är viktigare än var nosen är . Faktum är att det är enklare att få upp manken om man rider dem med nosen fram än när de går på tygeln. Varför? Läs det jag skrev i början och titta på skeletten.

Är det inte dags att erkänna att dressyren lika gott kan delas in i två kategorier. En för klassisk dressyr och en för …

Opslået af Ann-Charlotte Larsson på 6. december 2017

Åh, vad svårt det är att träna häst

Om du har ett mål med din träning så motverkar du själva målet med träningen.

Om du inte har ett mål med din träning så motverkar du själva målet med träningen.

Men hur menar du nu kanske vän av ordning undrar. Jag pratar om de där nyanserna. Ridning består av nyanser och ytterst få regler. Det är det som gör det så utmanande.. Men hur menar jag?

Om du hoppar upp på din häst med mål att göra perfekta skänkelvikningar eftersom de ni gjorde sist var skitdåliga så kommer det för de allra flesta ryttare att skapa spänningar och frustration och inga perfekta skänkelvikningar.

Varför? Jo för regeln är att om du har problem med en rörelse så bör du inte träna mer på just den rörelsen. Vad du däremot bör göra är att ta reda på vilka ingredienser som ingår i en skänkelvikning och på detaljnivå i ytterst långsam snigelskritt öva på en av dessa detaljer i taget. En del på måndagen, en del på onsdagen, en del på fredagen och en del på söndagen. Hur ska du träna hästen på tisdag och torsdag och lördag då? Inte alls, om du vill uppnå största möjliga effekt av inlärning och muskelbyggande. Behöver din häst rastas så kan man låta någon liten kamikazzepilot ut och röja järnet på någon rolig uteritt eller kanske löshoppning, det är bra med flåsträning under helt kravlösa former.

Du själv däremot kan med fördel träna något för din egen kroppskontrolls skull. Yoga, spinning, feldenkraiss etc. eftersom brister i ridningen ofta, ofta beror på brister i din egen kroppskontroll.

Om du gör så här så når du snabbast effekt med att få till de roliga rörelserna. Men ja, jag vet, de flesta ryttare vill träna mer än så. Men det är viktigt att komma ihåg att ryttaren behöver träna oftare än hästen.

Om man inte har något mål alls? Om man bara hoppar upp på sin häst och planlöst rider ut i skogen och försöker överleva när hästen spanar efter faror överallt eller kravlar omkring på ridbanan och försöker undvika de farliga drakarna i hörnen. Vad händer då? Tja, jag beskrev just det faktiskt. Har ryttaren ingen plan så kommer hästen snabbt att skaffa en plan och det är att få er hem helskinnade och undvika att bli uppätna av farliga saker. Det är faktiskt inte speciellt roligt, alls.

Sååå, det är bra att ha en plan, ett mål, men det är smartast att tänka ett litet steg längre för snabbast möjliga utveckling.

Logiska ryttarkurser online

Logiska Instruktörer

Hur tränar man hästen smartast

Det finns nog ingenting som väcker så mycket känslor hos hästfolk som det här med hästens arbetsform. Det kan utbryta rena rama världskrig i diskussionerna om vår kära vän hästen.  Det är ett svårt ämne även för mig som studerat biomekanik i väldigt många år. Det är inte svårt för mig att se, men det är svårt att förmedla det jag ser till andra.




Det första vi måste lära oss skillnaden på är olika sorters arbete. Många bedömer/fördömer hästens form på tävling. De jobbar FEL sägs det ofta. Men vet ni vad? Tävling är yttersta formen av en gren. Det är inget hälsosamt uppbyggande arbete som vi ser på tävling. Tävlingsformen är sällan en form som gynnar hästen. Det är domarna som premierar en viss form och en viss rörelse med benen. Men detta har sällan, sällan något med korrekt arbete att göra.

Logiska ridkurser online

Vi måste förstå att hästar har ett hållbarhetskonto. Tävling TAR poäng från hästens hållbarhetskonto. Detta innebär att om man alltid tränar på eller eftersträvar tävlingsformen även under den vardagliga träningen så kommer man hela tiden att ta poäng från hästens hållbarhetskonto. Ett konto man hela tiden tömmer blir till sist tomt, det är ren och skär logik.

Träning däremot, den måste GE poäng på hästens hållbarhetskonto. Som en insättning på vilket bankkonto som helst. När man samlat riktigt många poäng på sitt hållbarhetskonto så har man råd att ta ut poäng, dvs tävla.

Detta gäller oavsett om du tävlar i dressyr, hoppning, distans, WE, trav, galopp, Islandshäst etc. Det är ALLTID så. Tävling sliter på hästar, d.v.s tävling tar poäng från hästens hållbarhetskonto. Träning, och nu menar jag korrekt träning sätter in poäng på hästens hållbarhetskonto.

Därför är det viktigt att man ALDRIG varken bedömer eller dömer tävlingsekipage på termerna hållbarhet. Det är inte det tävling är till för. Tävling visar vem som lyckats sätta in mest poäng på hästens hållbarhetskonto. Eller, det är inte alltid så. Vissa hästar kan tävla bra en kort tid, men en dag är kontot tömt och hästen är slut som artist.




Hur fyller DU hästens hållbarhetskonto?

Logiska ridkurser online

Gratis Yogapass

Äntligen är ljudet på mina online yogalektioner BRA!!!! Tusen tack för hjälpen alla som stått ut att ge mig feedback, jag är så glad, så tacksam kvällens yogapass kändes bra på alla plan . Beror mycket på att jag känner mig säkrare och vågar lämna manuskriptet men faktiskt även att följa det in i de flummiga delarna jag gärna hoppar över i tron att det är för flummigt för folk att ta emot.

Har även haft Yogasamtal 2 dagar i rad som liksom känns bra. I början kändes det obehagligt att ”förhöra” folk, men nu känns det inte så, det känns bara bra. Sen är det kul att klura ut vad de behöver för Yogapass av mig, baserat på vad de svarat.

Så roligt!!! Känner mig energifylld 🙂 Jag tänker fira detta genom att bjuda på ett prova på ett gratis Mediyogapass i morgon 20,30. Det varar i ungefär 75 minuter. Maila mig för länk till ditt gratis prova på pass
yoga@lindah.se Detta är en yogaform som sällan gör dig svettig, den syftar mer på att få dig att uppnå inre balans. Vi jobbar med små mikrorörelser som vi synkar med andningen, meditationer och annat.

Vad är rakriktning?

Rakriktning är något av det svåraste man kan hålla på med. Det är galet många kroppsdelar man måste behärska. Jag ska försöka förklara det hela på ett enkelt vis. Det är sånt jag sysslar med. Jag förklarar svåra saker på ett väldigt enkelt vis. Hela min ridutbildning är sådan, man lär sig förstå svåra saker. einstein-simple

Här är en ypperlig häst att visa på eftersom han har en ål som går längs ryggraden. Okey, det är ju egentligen inte riktigt sant om man ska vara petig för ålen sitter ju i pälsen och pälsen sitter fast i hästens hud men hästens hud sitter INTE fast i hästens ryggrad utan den kan liksom glida över och förbi ryggraden. Men vi bortser från det idag.




Vi börjar med den här bilden. Vi kollar ryggraden, dvs ålen för rakriktning handlar om att få ryggraden rak. Ryggraden ska vara rak efter spåret den går på kan man säga grovt förenklat.   På den här bilden är hästen ”ställd/böjd åt höger. Om hästen är korrekt böjd så ska den vara det från nacke till svans. Så är inte fallet här. Nacken är mer böjd än resten av hästen

efterridning

Här är hästen ”överböjdböjd/förböjd” åt vänstern rumpan pekar åt höger, dvs hästen är inte böjd genom hela sin kropp. Hästen har som ett S genom sin ryggrad.

efterridning 4

Här är hästen ”överböjd/förböjd” åt höger medan rumpa också pekar åt höger. Är då denna häst korrekt böjd? Nej, inte om man ser rakriktat på det. Då ska hästen vara jämnt böjd genom hela sin kroppen rättare sagt, formad efter spåret den går på. Det blir ju ett himla konstigt spår det här. Halsen böjd efter en typ 5 meters volt och kroppen böjd efter en 20 meters volt. Slutsats, den här hästen jobbar inte genom hela sin kropp just nu.

12931194_1369638489729099_3368904324522706368_n

Här står hästen hyffsat rakt. Men är ryggraden rak? Nope, det är den inte. Om ni kollar på hästens huvud den ställd i nacken åt höger enligt konstens alla regler. Men i mitten på ryggraden, markerat med en röd pil, precis bakom där sadeln ligger så är ryggraden faktiskt förskjuten åt höger ,dvs i en vänster”böjning”.

l

Vad kan vi dra för slutsatser av detta? Man kanske kan tror att det här blir helt annorlunda med en ryttare på ryggen? Njae… Så här ser de flesta hästar ut i olika varianter. Att rakrikta en häst innebär att göra den permanent rak. Permanent rak betyder egentligen att den ska vara eller göra likadant på bägge sidor vilket enligt utbildningsskalan kallas för genomsläpplig/lösgjord.

Denna rakhet är där även när hästen går omkring i hagen. Man vill alltså påverka hästens kropp att vara rak även utan ryttarpåverkan. Det är logiskt för säg att vi rider en timme om dagen och bänder hästen rak då. Det ger hästen 23 timmar per dygn att vara sitt vanliga sneda jag. Det säger sig självt att en ryttare förlorar mark för varje dag.  Vi måste rida så att hästen väljer att göra som vi visat den även när vi inte rider. Det vi ser i hagen visar vad vi åstadkommit i vår ridning.

Det som gör denna rakriktning så otroligt svår är att hästen i princip inte kan böja sin ryggrad. En hästryggrad ser ut så här sett från ovan.

rygg

På den delen av ryggraden där revbenen fäster så låses ryggraden av sidoutskott från ryggraden. Ingen böjning är alltså möjlig där.




Mellan revbenen och bäcken så har hästen långa sidoutskott. Om den skulle böja sig där så kommer dessa sidoutskott att gå ihop och skava mot varandra, typ Kissing Spines fast i sidled. Därefter följer hästens korsben som består av sammanvuxna ryggkotor, dvs de kan definitivt inte böja sig. Det finns dock vissa undersökningar som visar att en viss böjning i ryggraden är möjlig men därom tvista de lärda. Om man får tag på en urtagen ryggrad så är det väldigt intressant att försöka böja den i sidled. Det går inte. Däremot så kan man böja den upp och ner. Där är den jätteflexibel. Man kan enkelt få en ryggrad att svanka jättemycket och att skjuta rygg jättemycket.

Det enda som enkelt kan böja sig i sidled är halskotorna. Det är otroligt enkelt att böja hästens hals i sidled. Men tjänar man egentligen något på att böja hästens hals? Vi tittar på en film.

Ni ser att ryttaren liksom tippas utåt. Viker sig i midjan. Vi tittar på en film till

Man kan tänka sig att hästens mage är som en pilatesboll. Ryttaren ska i alla lägen ha denna pilatesboll rakt under sig så att hennes ben hänger likadant längs med hästens sidor. Det är det första man bör lära en ryttare. Dock verkar detta vara bortglömt idag. Nästan ingen gör det.

Jag var och tittade på en när en A tränare i dressyr höll lektioner för MSV ryttare. Man försökte få igenom hästarna med hjälp av böjande rörelser och hästarna kämpade emot allt vad de kunde vilket gjorde att ryttarna i sin tur kämpade tappert allt vad de kunde. Tyvärr så hade ryttarna under denna kamp bägge sina sittben på samma sida av ryggraden, dvs de hade inte pilatesbollen mitt under sig, de vek sig i midjan. Detta ledde till att ingenting gick igenom oavsett hur mycket man drog i de där tyglarna och tryckte med sina skänklar.  Det var inte vackert och jag fattade inte varför tränaren inte åtgärdade grundproblemet,  dvs att ryttarna hela tiden befann sig hängandes på hästens utsida. Det var ju det som var problemet, därför som inte ”böjningen” gick igenom trots att ryttaren kämpade sig blå och hästens led alla helvetes kval för att försöka göra det som begärdes av den.

För grejen med hästar är att de VILL vara till lags, de VILL göra det vi ber dem men vissa saker är omöjliga att genomföra.

Så det första jag lär ryttarna är att alltid ha sina sittben så att de är placerade på vars en sida av hästens ryggrad. Det låter enkelt men det är det inte. Börja kolla på ekipage runtomkring er. Kolla hur många bråk med våra underbara hästar som beror på att ryttaren inte sitter mitt över sin häst…

Läs mer om vikta midjor och annat skoj här.

Viker du dig i midjan?

Kotledsinflammation

Är ni nyfikna på våra onlinekurser så hittar ni dem här




Yogaterapi

Ni kanske undrar varför jag skriver om Yoga i en hästblogg? Jag är övertygad om att yoga har en mycket god effekt på ryttare. Inte bara för kroppskontroll och rakriktning utan även för psykisk balans.

Jag utbildar mig som jag sagt tidigare till yogaterapeut, jag är halvvägs i min utbildning och det är dags för mig att ta mig an övningsklienter.

Det går till som så att du och jag har ett samtal via Zoom eller Skype eller liknande där vi går igenom din fysiska och psykiska hälsa, dina upplevda problem eller funderingar, samtalet tar ca 60-90 minuter och jag har givetvis tystnadsplikt om allt du berättar.

Därefter går jag igenom allt som framkommit i lugn och ro på egen hand och sen återkommer jag med ett individuellt utformat yogapass till dig.

Detta pass blir din ”läxa” som du jobbar med på egen hand under en tid. Sen kör vi ett uppföljande samtal och ser om det kan behövas fler ”läxor” eller om du är nöjd som det är.

Eftersom jag är under utbildning så kostar detta just nu endast 500 kr. När jag är färdig kostar det 1000 kr. Jag tar emot ett begränsat antal övningsklienter. Är du intresserad så kontakta mig på mail blog@lindah.se

Jag är så sjukt tacksam för att jag hittade till Mediyoga. Just nu har jag det minst sagt stressigt, jag råkade bestämma mig för att byta yrke som 47 åring och läser till beteendevetare vilket nog är en liiiten aning över vad min utbrända hjärna egentligen klarar av men skam den som ger sig , eller på’t igen.. Eller nått.Dessutom så läser jag min 3 dje termin inom Mediyoga nu, Mediyogaterapeut heter det, än är jag inte riktigt helt på det klara vad en sådan gör men det löser sig säkert. Sjukt intressant att lära sig är det iallafall. Jag har ju aldrig gjort det innan så det fixar jag säkert

Utöver plugget så ska man jobba, vara mamma, vara matte och så ska det typ inte växa igen här hemma, och mat måste man ju fixa och tja, ni vet, det där med att vara vuxen och så (att vara vuxen är den sämsta uppfinningen ever kan jag tycka ;-))Då är det här med Mediyoga en bra grej alltså. Jag har nog alltid varit stressad, men utan att veta om det förutom när jag är så stressad att det ryker ur öronen typ (inte ens en idiot kan missa det då, typ ;-))Skillnaden nu är att jag märker stressen redan innan det börjar ryka ur öronen, typ när kroppen börjar fundera på att tända brasan.Anledningen att jag märker det nu är att jag numera vet hur det är att INTE vara stressad. Det är så det känns när man ligger på yogamattan och bara är.Nu ska dock ingen tro att man lägger sig på en yogamatta och så slappnar man av, bara sådär.Nänä, så enkelt är det givetvis inte att få kroppen att göra saker som är bra för den

Mitt första halvår med daglig Mediyogaträning innebär att jag låg på mattan och hade jag tur så var jag så pass avspänd att iallafall 5 punkter av min kropp hade golvkontakt. Mitt inre vred sig som en daggmask på kroken och hela min kropp skrek, SLUTA, upp och GÖR något, du har inte TID att ligga här och bara ANDAS. Lägg ner det här projektet….Efter kanske ett halvår eller så så var daggmasken död, den hängde liksom bara där och nästan hela min kropp hade någon form av golvkontakt. Det var kanske inte angenämt och jag såg då verkligen inga regnbågar när jag mediterade.Men med tiden så gav min kropp och sinne upp med att kämpa emot och gav med sig. Nu har det kommit till den punkten att jag kan längta hem till min yogamatta så att jag äntligen kan få frid i själen. När jag lägger mig så infinner sig i princip alltid ett lugn, en tacksamhet. Jag ser förvisso fortfarande inga regnbågar när jag mediterar men jag skär inte längre tänder av obehag när jag gör det. Nu hade jag inte mediterat på två dagar, sjukt mycket att göra i skolan och min hjärna försökte övertyga mig om att jag inte hade tid att göra det idag, trots att axlarna hängde uppe i öronen som några bättre begagnade öronhängen från 80 talet och att mina andetag kom stötvis. Jag var helt enkelt tvungen att ta mig i örat och med våld lägga mig på golvet. Det var en viss daggmaskvarning på mig men den dog ganska snart.Nu sitter jag här 90 minuter senare och skriver detta med axlarna typ i midjehöjd och med mitt sinne nästan fyllt av regnbågar

Jag älskar verkligen #MediyogaEnda gången jag tidigare i mitt liv upplevt den här totala avslappningen har varit när jag rider och lyckas nå ett av de där sällsynta ögonblicken när allt stämmer och man känner sig lite som en centaur

. Bifogar en bild på känslan, och ja, jag är nästa Michelangelo (inte ;-))

Ni kanske undrar varför jag skriver om Yoga i en hästblogg? Jag är övertygad om att yoga har en mycket god effekt på ryttare. Inte bara för kroppskontroll och rakriktning utan även för psykisk balans.

Jag utbildar mig som sagt var till Mediyogaterapeut, jag är halvvägs i min utbildning och det är dags för mig att ta mig an övningsklienter.

Det går till som så att du och jag har ett samtal via Zoom eller Skype eller liknande där vi går igenom din fysiska och psykiska hälsa, dina upplevda problem eller funderingar, samtalet tar ca 60 minuter och jag har givetvis tystnadsplikt om allt du berättar.

Därefter går jag igenom allt som framkommit i lugn och ro på egen hand och sen återkommer jag med ett individuellt utformat yogapass till dig.

Detta pass blir din ”läxa” som du jobbar med på egen hand under en tid. Sen kör vi ett uppföljande samtal och ser om det kan behövas fler ”läxor” eller om du är nöjd som det är.

Eftersom jag är under utbildning så kostar detta just nu endast 500 kr. När jag är färdig kostar det 1000 kr. Jag tar emot ett begränsat antal övningsklienter. Är du intresserad så kontakta mig på mail blog@lindah.se

Jag vill gå tömkörningskurs hos dig Lindah

När jag lägger ut tömkörningsfilmer så får jag ofta många förfrågningar om onlinekurser och lektioner i Tömkörning . Många blir irriterade på mitt svar, som alltid är detsamma. Jag har tömkörning som onlinekurs, den ligger som nummer 6 i Arbete vid handkurserna. 

Men de flesta vill ju tömköra, inte lära sig leda en häst på typ 22 olika vis, Efter att ha analyserat detta under många år så fattar jag varför man helst vill tömköra och longera. Det beror på att hästars huvud vifftar och har sig och bogar är hårda och otrevliga och vi människor är mjuka och sköra. Ju längre bort man håller sig från hästens huvud ju mindre ont får man och ju lättare är det att hantera hästen. Det är logiskt, alla vill ju vara duktiga och göra lätta saker, det ligger i människans natur.

Problemet ligger ju då i att om du inte kan flytta hästens bog med en viskning eller behålla hästens huvud stilla vid hjälpgivning på nära håll så kommer det ju att behövas otroligt mycket styrka från längre avstånd, vid longering och tömkörning.

Men.. Nu är det ju så att det finns massa finurliga redskap som gör att man kan använda mjuka hjälper på avstånd. Starka bett och nosgrimmor av olika slag, repgrimmor, kapsoner etc. Och sen inte att förglömma gjordar med öglor på som gör att vi med hjälp av olika hävstångsmekanismer kan placera olika snöre på sätt som gör att hästen inte alls gör något motstånd utan låter oss stå där i mitten och känna oss duktiga.

Men…Nu var det där mennet igen. När vi gör så, använder massa fuskiga hjälpmedel så får förvisso vi människor använda små hjälper, men dessa små hjälper kommer ju inte hästen till godo. Han slåss ju konstant med de hårda hjälperna du spänt fast honom med, till ingen nytta dock.

En negativ effekt av detta som de flesta kan se är att hela hästen kommer att luta. Hästens hovar befinner sig på en stor volt och hästens kropp befinner sig på en mindre volt. Det finns liksom inga ben under hästens kropp. En av de viktigaste sakerna vid hästträning är rakriktning, fördela hästens vikt jämnt mellan alla fyra benen och att ha ryggraden rak och upprättstående (inklusive halsen)mellan dessa benen. Då byggs hästen upp av träningen, blir stark och smidig.

När ni centrifugerar hästen inspänd mellan alla möjliga snören och remmar så att den lutar som tornet i Pisa sker ingen rakriktning och hela hästens kropp utsätts för slitage på de mest obehagliga vis. Den blir låst, stel och sned.

Och just där är svaret på varför jag har tömkörningen som kurs nummer 6. Först måste du lära dig kontrollera din häst i grimma, från nära håll. Sen kan du avancera dig längre och längre ifrån honom, med bibehållen mjuk kontroll och respekt för hästen som kännande varelse och volila, då är kurs 5, longering och kurs 6, tömkörning helt plötsligt ingen konst alls. Det är plättlätt och ingen häst kommer till skada.
Börja att kritiskt granska sånt här. Det är lätt att luras av en krökt nacke och att tro att hästar ska luta på en volt. Men de ska de inte.

Så där har ni svaret. Mina Arbete vid hand kurser har den ordningen de har av en anledning.

Ibland är det så att Arbete vid handkurserna är för svåra för hästar av den extrembuffliga modelen så då backar vi ännu mer och går direkt på Horsemanshipkurserna först. Horsemanship betyder INTE att du ska bli ledare över din häst så räds inget, här är det liiite anorlunda tolkning på Logiska Ridning 😉

Men ni fattar grejen nu hoppas jag. Vi går inte fram när något är för svårt. Vi går bakåt, tills det blir tillräckligt enkelt. Mycket lättare då:-)

Länkar till några inlägg med filmer från elever på handkurser. Hade inte så mkt tid att leta men bloggen och youtube är en guldgruva att leta i/på.

Lite filmer och tankar bakom

Medveten närvaro är viktigt vid arbete vid hand

Prov Arbete Vid Hand 2