Varenda del i vår kropp säger åt hästen saker. Därför är det av ganska stor betydelse att vi VET vad vi säger åt hästen, att vi har koll på vår kropp. Jag kallar detta för att skola en ryttare. Idag tänkte jag prata om ben och olika stadier i en ryttares utveckling.
Först ut är den s.k bondsitsen. Det är den vi automatiskt hamnar i första gången vi sätter oss i en sadel och den ser ni här nedan. Den sitsen är totalt FEL och det enda en häst tolkar i den är att den här ryttaren får jag ta hand om och strunta i vad han ”säger”, för den här ryttaren har NOLL koll. Ofta är hästar snälla mot bondsitsryttare.
Bondsits.
Nästa stadie brukar vara att vi rätar upp överlivet lite vilket ofta resulterar i svank. Jag ser denna sits ganska överepresenterad på engelska ridskolor, ingen aning om varför. En sån sits säger inte så mycket men balansen är lite bättre än i bondsitsen så här kan hästen ta sig lite större friheter. Ryttaren sitter ganska mycket ovanpå hästen, dvs hon kommer inte ner i sadeln ordentligt och måste inverka väldigt mycket med tyglarna. Ryttarens skänklar har ofta hamnat med fötterna rakt fram vilket inte är en större konst när ryttarrumpan är helt oaktiverad (syns på att hon svankar). Hennes lår är inte platta mot sadeln utan runda.
Ankstjärtsits
Beroende på vad vi har för ridlärare så kommer sitsen att utvecklas åt två håll. Jag börjar med den som är felaktig, den så kallade knipsitsen. Där har ryttaren fått lära sig att ha ett knäslut, att hålla om hästen med överskänklarna, genom att pressa dessa inåt mot hästen. Ibland får ryttaren instruktionen att pressa med knäna som att hon är kissnödig. Underskänklarna hänger då passiva och meningslösa. Det blir ett tryck mot hästen av överskänkeln men underskänkeln är slapp vilket ger full frihet åt hästen att sänka sin rygg. Ofta pekar tårna ut och ner när ryttaren driver och när hon inte driver brukar hälen vara krampaktigt nertryckt vilket låser hästens bakbensrörelser.. Är ni på väg att utveckla denna sits så kommer det att vara mycket vunnit på att leta upp en någon som kan hjälpa er innan ni fastnar i denna felaktiga sits.
Knipsits
Om ryttaren däremot ges instruktionen att försöka sitta så att hon inte svankar, genom att trycka in rumpan under sig och aktivera denna, då kommer hennes knän att glida lite ut från hästens sida. Det är en oönskad bieffekt, men fullkomligt naturlig då det är en automatisk reflex. Det är nämligen helt onaturligt för den oskolade kroppen att trycka in rumpan under sig utan att hennes knä åker utåt. Här kommer hästen att börja försöka sluta svanka den också och ta sina första bäriga steg.
Aktiverad rumpa, nybörjarstadiet
Här nedan har vi kommit lite längre med rumpaktiverandet, ryttarens svank är oftast borta och kann i vissa fall ge ryttaren en aning kutrygg. Att rumpan är aktiverad kan man se på skrynklorna i hennes ridbxor precis under skinkan. Här kommer hästen att börja aktivera sin rumpa och bärigheten kommer mer och mer. Ryttarens fötter pekar dock fortfarande utåt vilket gör att hästen inte har full frihet att låta ryggen lyftas.
Här har vi uppnått en ganska perfekt lodrät sits, ryggen börjar räta ut både kut och svank vilket gjort att spänningar i ryttarens bäcken släppt och tillåtit denna att komma djupare ner i sadeln. Hon behöver inte spänna sig i låren längre vilket gör att det är mjukt och trevligt för hästen att komma upp med ryggen. Ryttaren lår börjar bli platta istället för runda. Dock är sitsen inte fullbordad än då bäckenet inte släppt efter så mycket att hon kan få in underskänkeln helt mot hästens sidor, dvs hennes sits kommer fortfarande att ”gå sönder” om hon försöker driva med skänkeln. Dock har hon börjat bära sitt ben själv vilket syns på tex fotens undersida som är plan och parallell mot marken. Saknas även muskeltonus i benet. Sitsen tillåter hästens energi att komma fram genom hela hästen vilket börjar synas som att hästen kan börja lösa upp spänningar i ryggraden längre och längre fram, kanske ses och känn som att den är mer lösgjord?
Lodrät sits
Här ser vi ett väldigt trevligt färdigskolat ryttarben. Det sitter DJUPT ner i sadeln, är platt mot hästens sida (ser du benet framifrån så är det liksom platt), det har stark muskeltonus och tillåter hästen att jobba korrekt. Nu är ryttaren redo att rida med sporrar om han skulle vilja det..
Dock är det ju så att det inte bara är så att man ska sitta så här hela tiden, ska hästen svänga eller böja, starta eller stanna, gå sidvärts, göra skolor etc så måste skänkeln ändras. Man har alltså ingen nytta av att bara lära in sig denna sits som en staty, man måste kunna styra den. Tex så är benet vi ser ovan ett bra ben att ha på hästens utsida men inte alls bra att ha på insidan…
En sak att veta är att om man sitter på en väldigt bred häst så kan man inte sitta korrekt. Det är fysiskt omöjligt om inte ryttaren typ drar isär sina höftleder. Man har valet att sitta i lite stolsits med lite kortare läder än man egentligen vill ha eller rida med långa stigläder och då acceptera att man blir utåttåad.
Pust.. Tror det räcker för idag. Ställ dig frågan var du är i din ryttarutveckling?
Vill du jobba på att få en bättre och mer användbar sits? Titta på våra ridkurser.
