Sned ryttare – Logisk Ridning

Är det möjligt att träna hästen utan att skada den del 2?

Hästen tåler förvånansvärt lite träning. De blir halta och får ont i sina leder när vi tränar dem. Det kan gissningsvis bero på att de har en stor tung kropp som sitter fast på 4 smala stickor till ben. I jämförelse med en människa så är benen faktiskt löjligt små i förhållande till kroppen. Enligt Agria så är hältor den vanligaste orsaken till skador.

Det forskas nu äntligen (hellelulja och vise versa ;-)) på om osymetri kan påverka . Nu har ju dessutom ett flertal aktörer inom ryttarutbildning tjatat så ihärdigt och länge på ridfolk att de flesta numera är medvetna om att ryttarens egna osymmetri påverkar hästen.

Det som fortfarande är lite svårt för folk i allmänhet att förstå är att ryttaren inte orsakar alla snedheter hos hästen. De skaffar sig hästen på egen hand i hagen, i vissa fall skaffade de sig snedheterna redan när de låg i sin mammas mage. I vissa fall rakriktar ryttaren hästen fantastiskt fint och sen när hästen släpps ut hagen så återställer den sig till originaltillståndet 🙂 bara genom att sätta en fot framför den andra och käka gräs. Min förhoppning är att de två ovan beskrivna forskningsdelarna ska sättas ihop så att folk förstår hela bilden. Men hey, jag är glad för det lilla.

Vetenskap är bra, det är den, men det tar sådan tid innan den blir accepterad. Det här med sneda ryttare och sneda hästar började jag lära mig om (och tjata om) redan för 20 år sen eller så, då var det fullständig grekiska för gemene man, man kände sig rätt ensam. Idag kan man komma in i random stall och höra folk prata om roterade bröstkorgar 🙂 Det värmer en tants hjärta 🙂

Nåväl, asymmetri var ämnet. Det sägs att för varje centimeter som ryttaren sätter sig snett över hästens ryggrad så förflytta sig 10 % av ryttarens vikt till ena sidan och från den andra. Dvs om en ryttare väger 60 kg och sitter en cm snett så bär hästen inte längre 30 kg på varje sida utan då blir förhållandet 24 kilo på ena sidan och 36 på andra sidan. Det är ju dock ytterst sällan man sitter snett med bara 1 cm. Alla som någon gång burit tungt kan förstå obelastningen som blir, tänk att du bär en vattenhink med 20 liter vatten i ena handen eller om du bär en hink med 10 liter i varje hand. Skillnaden är att vi bär vattenhinken från kranen till boxen, hästen får släpa runt med oss timtals, dag ut och dag in.

Till råga på allt så mitt i alla denna obalans så känner vi skillnaden i vår egen hand på en icke rakriktad häst. Hästen kan bita sig fast på ena sidan och undvika den andra helt. Han kan ha svårt för ena galoppen, ena böjningen etc. Detta är problem som den ännu inte uppdaterade ryttaren tror sitter just i munnen. Men faktum är att problemet sitter i sadeln, s.k SIS 😉

Vad tror ni händer när man drar en häst i ena tygeln när man samtidigt sitter snett? Exakt, rätt svar, snedheten blir värre. särskilt om man använder ledande tygeltag. Här är en gammal film som visar detta problem.

Vi talar ofta om ledhältor i benen men glömmer ofta alla leder som finns i hästens ryggrad. När vi rider så sitter vi på en komplicerad konstruktion av diverse saker, ryggraden. Vi har fasettleder, diskar, ligament, muskler, tornutskott, ryggkotor etc. Alla sakerna mår bra av att det är likadant på bägge sidor och att det slipper utsättas för yttre våld, tex nedsutten trav, eller lättridning där man rider lätt på ridskolevis med spikrak rygg och dunkar hästen i ryggen i varje steg, eller om vi sitter med sittbenen nerkörda i sadeln på en mysig skrittrunda på en timme eller två.

Enligt mig så är något av det värsta du kan göra för en hästrygg att sitta ner på den under längre sträckor. Därför är det mycket justare att växla mellan gångarterna hela tiden så att man står i fältsits och rider lätt mer än man sitter ner.

Många friskriver sig från problemet genom att varje vecka ta ut en massör och varje månad en equiterapeut. Det kallas att man är en bra hästägare då. Det är gulligt, det är fint, verkligen. Men en sak som man inte verkar tänka på är att hästen skapar sig spänningar för att klara av att bära oss trots allt dumt vi gör. Om man regelbundet tar bort spänningarna, hur ska hästen då kunna hålla ihop sin kropp?

Det torde bli så att vi skapar ett behov av att behandla hästen om vi behandlar hästen om ni förstår hur jag menar. Jag tänker att visst kan man unna sin häst det om man mår bra av att göra det, men det bör alltid, alltid följas av att man utbildar sig själv med målet att bli mer och mer oberoende av tygeln, att man ser över vad hästen gör på sin frihet som gör den sned och åtgärdar detta. Att bara behandla och behandla kan inte vara bra, det strider mot all logik.

Jag efterlyser fler Equiterapeuter som inte bara behandlar utan som vet mer, kan se och förstå helheten. I vår trakt har vi tex en väldigt populär sådan som får strålande vitsord från sina klienter trots att denna mellan behandlingarna har hästägarna till att longera hästarna i en pessosele….. Men det är förvisso rätt smart, hen får ju stamkunder på detta vis 😉 *ironi*

Dock så är det ju så att det är inte den som köper tjänsten som gör fel. Det är inte heller den som säljer tjänsten som gör fel. Däremot den som utbildar säljaren av tjänsten, den skulle jag vilja ha ett samtal med. Det borde vara obligatoriskt att lära folk att SE innan man släpper dem lösa att utbilda folk.

Nåväl, nu spårade jag ut lite men ämnet står mig varmt om hjärtat. Oftast blundar jag och vänder dövörat till för jag känner mig så maktlös. Men huvudmeningen med detta inlägg var att besvara frågan som jag ställer i rubriken. Jag tror inte att någon rider en enda meter på sin häst utan att skada den på något vis. Dock, måste jag tillägga, ingen skadar den medvetet, det är bara kunskapen som brister.

Länk till del 1 i ämnet

Hältor vanligaste skadan

Forskning på osymetri hos hästen

Osymmetri hos ryttaren

Ryggproblem häst

Söker du en bra, kunnig och seende instruktör så hittar du alla
Logiska Instruktörer här.

Lägger du ditt fokus rätt?

Vissa av våra kroppsdelar får extra mycket fokus. Oftast är det de kroppsdelarna som gör ont eller de som vi anser gör fel. Vad tror ni händer när vi gör så? Kommer vi att utvecklas ur det?

Vissa av våra kroppsdelar får aldrig något fokus. Oftast är det de kroppsdelarna som aldrig gör ont och som vi inte märker några funktionsproblem ifrån. Kommer vi att utvecklas av detta?

Lek med tanken om att felen du gör, smärtan du känner beror på att andra kroppsdelar gör för lite? Kanske så lite att de inte ens uppmärksammas av vårt nervsystem? Känns de inte så finns de inte verkar vår kära hjärna lura oss att tänka. Smärta uppstår oftast när en kroppsdel tvingas göra för mycket, dvs göra andra kroppsdelars jobb.

När vi i någon kroppsmedvetenhetssituation lär oss att scanna av vår kropp så far ofta vårt sinne snabbt förbi dessa kroppsdelar eftersom de inte finns.

Jag tror att en av de största ahaupplevelserna mina elever får är när de börjar hitta sina kroppsdelar och inser att det inte är någon hemma där. Då blir det ett problem som upptar stor del av deras ridning. Då är upptäckten av ondo.

Om vi istället ignorerar problemen vi märker och ställer in oss på att ta kontakt med precis hela vår kropp, väcka ouppmärksammade kroppsdelar till liv så brukar vi vara något på spåren. Då kan vi börja vår resa till funktionalitet. Vår resa till att bli en fantastisk ryttare. Har du börjat din resa än? Eller letar du fortfarande fel och försöker laga dessa? Det är en sak som jag lärt mig väl, den hårda vägen och det är att där felen märks sitter inte problemet utan symptomet på problemet.

Helheten är allt. Små problem är inte viktiga utan tyder oftast bara på en obalans i resten av kroppen. Viktigast är att fokusera på att göra nytt, upptäcka nya kroppsdelar och dess funktioner, aldrig fastna på felen.

Logiska ryttarkurser

Är alla smidigare än du?

Jag är en stel tant 🙂 Det beror på att jag har tre ryggkotor som är sammanväxta med varandra. Jag har haft det så i många år, ca 15 för att vara exakt så jag är van vid att vara så. Man kan säga att jag har typ Kissing Spines. Jag har aldrig inte ont, men jag kan ha bättre och sämre dagar. Det roliga är att jag har aldrig ont där jag har mina sammanväxningar, bara i resten av mig. Det är så för hästar med. Där de har ont sitter sällan felet.

Det är lätt att liksom ge upp när man är så här stel, ge upp och bli ännu stelare. Jag är dock inte skapad enligt den kalkylen, jag ger aldrig upp, någonsin. Det viktigaste är att röra sig, på olika vis och ofta. Vissa dagar klarar man två minuters andningsövningar, vissa dagar, de bra dagarna klarar man kanske en halvtimmes tuff yoga. Det viktiga är att acceptera vilket tog mig många år eftersom jag alltid varit en Duracellkanin. Jag har uppfunnit alternativa vägar, alternativa rörelser och jag mår så bra som jag kan. Sommaren är oftast bättre än vintern, kyla är inget snällt mot oss trashankar.

Här är en övning som gör det lite lättare för mig att göra något som är lite likt plankan. Jag gör det givetvis inte när jag har ryggskott, då är det mildare saker som gäller, utan här är jag typ halvbra i min rygg. Ni ser hur stel jag är i början men att jag efter ett tag får lättare och lättare att göra rätt. Det är för att om jag gör så här så chockar jag inte min kropp, kroppen börjar lita på att jag har koll och inte tänker ta den till yttersta smärtläget. Då ger musklerna som skyddar min rygg efter lite och jag kan utföra rörelsen typ så som den ser ut när en frisk rygg gör den.
Det är samma sak som gäller när man tränar hästar med skavanker. Man får aldrig gå in i läget där musklerna kämpar för att rädda hästen, du måste lura musklerna att våga lite på dig. Först då kan de släppa efter lite så att man kan göra ”roliga” saker. Ju oftare du kan ”lura” musklerna att våga lite på dig ju mindre motstånd får du från hästen. Detta gäller i ärlighetens namn även friska hästar. Ju snällare du är mot hästens muskler, ju mer dessa litar på dig ju mindre motstånd får du från hästen. Det här innebär att om din häst är stel, styv och hård på hjälperna så är det smartare att ta av sig spö och sporrar och ”klappa medhårs” än att tvinga sig igenom musklernas skydd. Då blir ridning lätt.

Dock krävs det ju att ryttaren övat upp en extrem känslighet, att hon känner motståndet innan hästen byggt det. Och det är ju just det som gör ridning svårt. Att lära sig känna. Jag insåg ganska tidigt i min utbildning att det räcker inte att göra människan (typ) rak, man måste få henne att kunna känna också. Man måste få hennes hjärna att bli mer flexibel och mer öppen eftersom man känner med hjärnan också. Det betyder att du känner förvisso saker fysiskt i din kropp men när man rider så blir det även så att man delar energi med en annan levande varelse vilket innebär att den fulländade ryttaren även känner saker i detta energifält. Det är en process som tar tid, lång tid. Man måste jobba på sig själv inte bara som ryttare utan även som människa.

Jag är fullt medveten om att detta låter flummigt och ogreppbart och att många inte riktigt förstår vad jag menar. Men visst har vi väl alla någongång sett en människa som har en sån där enastående ryttarkänsla och känsla för häst i största allmänhet. Det är dit du vill komma. Om alla hade varit så så hade det rimligtvis varit enkelt att komma dit men det är ju bara ett extremt fåtal personer som är så, alltså är det en svår konst som få behärskar.

Det bästa med mitt jobb är att få följa människor genom den här processen. Se dem utvecklas genom åren, bli mer kännande varelser, mer kloka och mer liksom hästmänniskor. Jag älskar att följa det här och jag är så tacksam för alla som vill låta mig vara delaktiga på deras resa. Den är både svår och lång men ack så värt det. Tack alla 🙂

Är du lite småintresserad av att börja bemästra din kropp, med eller utan skavanker så titta på vår femminutersklubb som startar första fredagen varje månad. Göres helt utan häst, handlar bara om dig, dig och dig.

Ryttarträning för att öppna upp i höften

Symptom på att man är stram i höfterna är tex att man tappar stigbyglarna, har svårt att sitta ner i trav om man inte lutar sig bakåt, får en hård hand vilket leder till att hästen får en orolig mun. De här övningarna är några relativt milda sätt att jobba på det här problemet. Bra att vara medveten om att vad ”mild träning” är är olika för olika ryttare. Pröva dig fram är mitt bästa råd.

Ryttarträning för bålstabilitet och rörlighet

Det här är en effektiv övning om man gör den rätt. Det är lättare att göra den fel än rätt. Oftast är det så att när man vill för mycket, är för ambitiös så gör man fel 🙂

Se till att din svank ligger på underlaget hela tiden utan undantag. Utifrån det så gör du rörelserna med ben och/eller armar. Har du en svag bål så kommer svanken att lyftas från underlaget eller kanske inte ens hamna där från första början. Ta bara ut rörelserna precis så lite att din svank kan ligga kvar i golvet. Ju saktare du gör rörelsen ju bättre effekt får du.

Om du har problem att få ner svanken så kan du öva på att dra dina knän mot ditt bröst och hålla om dina ben med armarna och så ligger du där och andas och slappnar av. Du kan även ta det ett steg längre och utmana dig.

Är du intresserad av att utforska din kropp och rörlighet med enkla övningar som alla klarar av att göra så ta en titt på våra nyaste kurs.

Under tre månader så jobbar vi på att bli kompis med våran kropp och därmed knopp. Du blir medveten, du får lära dig enkla andningsövningar, minimeditationer och gå och sittövningar. Allting är övningar avsedda för att du ska kunna göra dem i din vardag, lite varstans så att du får rutin på tränandet. Allting går i femminutersandan, dvs det ska inte ta överdrivet mycket tid i anspråk utan det ska gå snabbt och enkelt. Du får en lektion i veckan under 3 månader till en kostnad av 600 kr. Detta är en träning avsedd för alla, inte bara hästfolk, alla har vi ju nytta av att bli mer medvetna och rörliga i vår vardag.

Anmäl genom att skicka ett mail med namn och adress till blog@lindah.se om du vill ha faktura eller så kan du betala direkt via Paypal nedan. Kursen startar första fredagen varje månad.

Väldigt bra stabiliseringsträning för ryttare

Det här är en en mina favoritövningar som jag oftast alltid har med i min dagliga träning. Rekommenderas varmt.

Är du intresserad av träning och kroppskontroll men inte har så mycket tid att lägga på det så kan jag varmt rekommendera min femminutersträning. Du hittar information om det här. Otroligt prisvärt, 600 kronor för en lektion i veckan under tre månader. Kursstart varje fredag.

Motverka din högerhänthet

I den vanliga världen så är livet ganska enkelt när man är högerhänt, om man är vänsterhänt så blir det genast lite mer komplicerat eftersom vår värld är uppbyggd för att göra det enkelt att vara högerhänt. Tänk bara på hur dörrar ofta är placerade/upphängda, hur saxar är tillverkade. Om du ska lära dig sticka eller virka så är det helt galet svårt att härma det man ser andra göra. Det är sånt högerhäntiga aldrig tänker på. Samhället uppmuntrar folk att fortsätta vara högerhänta vilket faktiskt är dåligt om man vill bli en bra ryttare. Jag har inte haft så många vänsterhänta ryttare så urvalet är för litet för att jag ska kunna styrka mina ord men jag har defenitivt märkt att de vänsterhänta är mindre fast i sin snedhet, det är lättare att få dem att bli ”bägghänta” eller ambidexter som det heter.

Visste ni om att de flesta bara styr en av händerna medvetet och den andra hänger bara med på ett hörn? Här är en film, utdragen från en av mina ridkurser som talar lite om en omedveten hand/arm. Har du koll på vilken som är din omedvetna hand/arm?

En bra ryttare är ambidexter (osäker på vilken ändelse det ska vara här :-)). Jag klipper in från Wikipedia här vad det är.

”Ambidextri, ambidexteritet, bådhänthet, dubbelhänthet, tvehänthet och tvåhänthet (från latinets ambi som betyder båda och dexter från latin/grekiskan som betyder höger), innebär att en person har förmågan att använda båda händerna eller fötterna utan problem, det vill säga att båda händer är huvudhänder. En sådan person kan till exempel skriva med både vänster- och höger hand. Ambidextri är en förmåga som är vanligast att man föds med. Den är sällsyntare än både höger- och vänsterhänthet, man kan träna upp förmågan till en viss grad oftast efter stor möda. Det finns ambidextra människor idag som tränar ytterligare för att kunna göra två olika sysslor med händerna till exempel skriva med vänsterhanden och rita med högern eller tvärtom.”

Vem som helst förstår ju att det är smart att kunna kontrollera bägge sina händer när man rider eftersom man ju liksom håller en levande varelse i munnen med dessa. Många försöker träna sin händer för att bli bättre ryttare. Dessvärre så kan man sällan träna sin händer för att bli mer likhänt. Det finns en styrordning i kroppen kan man säga, denna utgår från bäckenet som då är det första man måste lära sig kontrollera för att bli bägghänt.

Det sista man kan kontrollera är ändarna, dvs huvud, händer och fötter, de sitter liksom längst ut. Det innebär att om man tränar sitt bäcken och sin bål så tränar man sig ”gratis” till att bli bägghänt. Men givetvis behöver även händerna tränas men det är typ det sista man gör. Jag har tex ”skola din handkursen” som den sista av mina ridkurser. Varför är det så? Händerna kan fungera ganska bra om man är helt i balans och i fokus. Men i samma sekund som människan tappar balansen, blir rädd, spänd eller osäker så tappar man kontrollen över händerna när kroppens livräddningsystem går igång.

Nåväl, jag har ju skrivit massor om detta ämne så jag kommer att länka till dessa inlägg nedan istället för att tjata om det här. Men saker du kan tänka på i din vardag för att bli mer bägghänt är att lära dig göra saker med bägge händerna. Jag själv tex började för många år sedan använda ”fel” hand på datormusen vilket gör att jag idag inte märker någon skillnad på vilken hand jag använder. Men viktigt är att samtidigt jobba på resten av din kropp, tex hur du belastar dina fötter, vilken midja du vrider när du använder höger respektive vänster hand. Borsta tänderna och kamma håret med ”fel” hand.

Det är smart att jobba sin häst vid hand från den svåra sidan. Du kommer att märka att hästen oftast blir bråkig och besvärlig när du jobbar honom från fel sida. Vi lyder oftast medvetet det här och flyttar oss lydigt till den andra sidan. Gör inte det, stanna kvar där och lös problemet, dvs jobba på din bägghänthet. Så här är supersmart att jobba sin häst vid hand. Det är svårt, galet svårt vilket alla mina elever kan vittna om, oj vad besvärligt folk i allmänhet tycker det här är, det är ju lättare att leda från insidan :-). Ryttaren tvingas att jobba på sin liksidighet när hon jobbar hästen så här. Dessutom är det superbra träning för att få ryttare att sluta svänga genom att dra i innertygeln 😉 vilket kommer att leda till att utskjutna bogar blir ett minne blott. Sånt här sysslar vi med i Arbete vid handkurserna.

Den logiska Pånin och jag har haft ett långt slappt sommarlov, det blir så ibland :-). Vi har typ badat, tömkört i skogen och så har dottern lekt indian i skogen med henne. Resultatet är en häst och en människa som liksom tappat lite bägghänthet. Nu är det ju som så att om man en gång haft något är det enkelt att hitta det igen. Det är svårare att hitta tillbaka till något man aldrig haft, typ. Det här är första passet av detta slag för i år, jag bestämmer mig för att leda från våran fel sida, Pånin bestämmer sig för att tackla mig med bogen på nämnda sida 🙂 Men det kommer att lösa sig ganska snart nu när jag har bestämt att sommarlovet är över för den här gången 🙂 Visst är det lite roligt det där, att ta ett slappt sommarlov låter alltid bra men man ångrar det efteråt 🙂

Träna handen

Logiken i att ta bak axeln och fram handen

Hästen går ojämnt till handen

Det du inte har i rumpan får du i handen

Rider du din häst med tvångströja?

Har du koll på din mittlinje?

Det du tror är rakt behöver inte vara det. Det kan dessutom vara så att det du anser vara snett är rakt. Vår känsel är inte alltid helt logisk 🙂 Det här är en enkel grej att kolla, gör det gärna framför en spegel eller filma dig och kolla efteråt. För störst ahaupplevelse så använder du två vågar, en under varje fot. Du kommer då att få den otrevliga uppenbarligen att du inte belastar vågarna likadant. Vilket troligtvis innebär att du inte belastar stigbyglarna likdant. Det kan möjligen vara därför det är svårt att böja hästen åt ena hållet 😉

Hösten kommer att bjuda på många intressanta filmer för dig som är intresserad av ryttarutveckling. Om du prenumererar på vår Youtubekanal så missar du ingenting 🙂

Hänger du och din häst över samma höft?

Är ni medvetna om att svårigheter som du har i ridningen inte alltid beror på att din häst är bråkig? Det kan lika gärna bero på hur du är i din vardag. Först ut är det där hängandet över ena höften. Visste ni att både hästar och människor gör det? Vet ni att hästen härmar er och att du härmar din häst? Det är aldrig för sent att ta tag i det här och börja jobba på att gör både dig och hästen rakare. Det är sådant som vi sysslar med i Logisk Ridning.

Varför kan inte alla rida Tr dressyr?

Läs först det här inlägget; Vilket bett ska jag pröva?

Egentligen VET alla detta innerst inne, det är bara så svårt att sluta dra i det där bettet. Varför är det så tror ni? Det finns massor av anledningar till att man ändå drar i bettet.

*Det står ju i Tr att man ska rida så

*Min tränare säger att jag ska rida så.

*Det är pinsamt att rida om inte hästen går på tygeln.

*Hästen springer för fort

*Hästen är sned

*Hästen går inte dit jag vill

*Hästen går ur formen

*Jag måste ha en ram

*Hästen bockar

*Jag kan inte kontrollera min häst

*Jag är rädd

Den sista punkten är viktig. Rädsla. Nästan alla ryttare är rädda. Alla visar dock inte rädsla utan de visar aggression istället. Med hjälp av aggressionen (slita, dra, sparka, skrika) hindrar man hästen för att göra saker som gör att man blir rädd. Det sista kan jag köpa. Man kan inte bara sluta vara rädd. Det är naturligt att vara rädd. För helt ärligt, hästar är stora och oberäkneliga. Hittade en sån bra film på olika saker som kan hända.

Idag räknas det som en svaghet att erkänna att man är rädd. Ingen vettig ryttare skulle erkänna att den är rädd. Det tar ofta ett bra tag innan elever i förtroende, mellan fyra ögon erkänner att de är rädda för sin häst. Och då snackar vi om ryttare som tävlar framgångsrikt och har ridit i 20 år eller så. ALLA är rädda mer eller mindre, det är helt normalt. Kallas överlevnadsinstinkt. Det är SUNT att vara rädd. Det är en livräddningsreflex som träder in och sliter hästen i munnen när den hoppar till. Reflexer ligger utom vår kontroll. Vi kan inte hjälpa att vi gör så.

Men i alla andra fall, när man drar hästen i munnen för att lyda TR eller tränare för att få form, få rakriktning, behålla tempot etc så är det ingen reflex. Det finns ingen grund att man gör det. Eller rättare sagt, de flesta är så itutade att det är så man rider så de har ju ”bevis/bekräftelse” på att det är rätt och riktigt.

Men finns det inget annat sätt att åstadkomma allt det här? Jo såklart att det finns. Det är bara otroligt mycket jobbigare och tar så otroligt mycket längre tid. De flesta ryttare måste rida sönder minst en häst innan de är redo att ge de här andra sätten en chans.

Hur gör man då istället? Det är här det blir så där jobbigt. Man måste se till att åtgärda hästens SIS (skit i sadeln).

Det första man måste göra är att se till att placera ryttaren mitt i sadeln, dvs mitt över sin häst. Alla ryttare sitter nämligen alltid lite förskjutet i sadeln och lägger mer vikt på ett av sina sittben.

Du kan enkelt testa om du är sned på detta vis. Ställ dig framför en hård stol. Håll händerna som om du håller i ett par tyglar.

Utan att titta ner, försök att sätta dig absolut rakt ner på stolen med lika mycket vikt på bägge sittbenen. När du tror du sitter rakt så kolla ner på dina knän. Är de lika långt fram eller har du roterat ditt bäcken så att ett knä befinner sig längre fram än det andra? Vad gör dina händer?

Res dig sen upp lite. Sätt dig ner, res dig upp (rid lätt). Notera hur ett av dina sittben alltid när stolen först. Bli medveten om dina fötter, läger du mest vikt på en av fötterna? Kan du behålla fötterna parallella när du ”rider lätt”? Vad gör händerna när du rider lätt? Befinner de sig på samma höjd och med samma avstånd från varandra?

Om du har möjlighet att göra den här övningen framför en spegel så kolla även på dina axlar. Befinner de sig alltid på samma höjd?

Om du är en helt normal människa så har du nu insett att du är sned. Du är sned när du befinner dig på en stillaståede stol. Hur tror du att denna snedhet förändras när du befinner dig på ett rörligt föremål som dels rör sig framåt och dels skumpar?

Du är alltså sned så här, Det sned strecket föreställer ryttarens bäcken. Den äggformade grejen är hästen sett från ovan.

Och så här. Den runda figuren är hästens bål i genomskärning. De raka linjerna är en ryttares ben, bäcken och del av ryggraden.

I mer anatomiska bilder så är du sned så här.

Dessa snedheter fortplantar sig i hela din kropp. Du ser ut så här, vissa mer, vissa mindre.

ryggproblem

Så om du nu rannsakar dig själv. Vad tror du händer med hästen när du sitter så här? Hur tror du han uppfattar din ”ram”? Hur skulle ett bett hjälpa din ram att bli bättre?