Etikettarkiv: avancerad sitsträning

Kärt barn har många namn

(Detta inlägg publicerades ursprungligen 2017.)

Inom olika inriktningar benämner man saker olika men grundproblemet är detsamma. Det vi har framför oss och det vi känner i vår hand kallas inom ridsporten tex att hästen biter sig fast i bettet på ena sidan, eller att den inte vill gå fram till handen på ena sidan. Inom travet kallas det att hästen hänger på en töm, att den är entömmad.

Att dra ett bakben inom travet kallas ibland inom ridsporten för att hästen sänker en rygghalva, eller att den inte trampar under sig med det bakbenet. Inom travet säger man också att hästen sticker ett bakben. Det betyder att den tar kortare steg med ett bakben och liksom sticker det in under sig (det som på ridspråk kallas att hästen trampar in under sin tyndgpunkt)

Synonymerna är många och jag hade kunnat fortsätta i evigheter men jag tror det räcker så här. Grundproblemet är nämligen detsamma, dvs att hästen inte jobbar symmetriskt.

Vad är symmetriskt egentligen? Man letar ofta felet i det där enda bakbenet, eller i den där munnen. Inom travet har man tex entömsbett, det är ett bett där man på den sidan som hästen ”hänger” (dvs biter sig fast i) så kan man sätta ena tömmen i en ring som sticker lite utanför så att man får mer styrka att kunna hålla emot där. Detta hjälper såklart inte upp hästens snedhet men man orkar hålla emot snedheten lättare.

Man kan också använda en huvudstång. Det är en stång som består av en lite större stång med en mindre som löper innuti den. Denna fästs i selen och i en ring i nosgrimman på hästens huvud. I och med att stången kan löpa lite så blir det ingen hellåsning men stången ger ett tryck på hästens hals som motverkar att den går alldeles för snett med halsen.

Man kan också använda en sk Murphybländare. Det är en sorts ”skygglapp” som man fäster på ena sidan av hästens träns. Den viks lite inåt och tanken bakåt den är att om hästen går snett med huvudet så gör den så att hästen inte kan se framåt och att den då självmant ska välja att räta upp sitt huvud för att återfå sin syn.

För ”fel” i bakändan på en travare så har man på tävlingssulkyn en s.k. sidostång. Denna sitter fast framtill på ena skakeln men den sitter inte helt fast där. Sen går den ända bak till kusken där den är flyttbar så att kusken vid behov kan med hjälp av denna stång putta hästens bakdel åt önskat håll, tex vid hjälp i en sväng eller kanske hela tiden beroende på hur sned hästen är. Denna kan man väl jämföra med ryttarens skänkel som ju också används för att puta hästens bakdel åt önskat håll.

Man kan också använda en sk svansgaffel. Det är en grej som man sätter på svanskappan som ju alla travare har. Den består av en hård grej som ligger under svansroten med remmar på som man sätter runt svansen. Denna kan användas dels för hästar som är lite väl lätta i bakdelen (slår) eller för de som piskar mycket med svansen så att det finns en risk att de vid ett obevakat ögonblicka kan råka få tömmen under svansen och därmed beröva kusken all möjlighet att styra hästen (vilket ju som ni förstår är en enorm säkerhetsrisk). Man kan även kombinera denna svansgaffel med ett snöre som man fäster i svansgaffeln och sen binder fast i vagnens ena sida så att man på detta vis tvingar hästen att gå rakt i vagnen.

Listan kan göras längre men det räcker nog så här. Syftet är klart, man vill att hästen ska röra sig rakt i vagnen.

Inom ridsporten finns det också hjälpmedel för att få hästen att röra sig rakt. De är dock inte lika många och de är inte lika förfinade. Mest använder man diverse nosgrimmor och diverse bett och sporrar men den största effekten av dessa hjälpmedel har man ju i ryttarens skänkel och hand. Vackert är det sällan och våld går det åt i mängd. I princip alla ridning går ut på att få hästen rak. Vägen dit går via rollkur, genom sågande hand och hackande skänklar och genom att hålla hästens hals i diverse positioner.

Rak är viktigt, oavsett gren, det kan vi väl vara överens om? Men vad är rakt? Varför är inte hästen rak? Vad får det för följder av att inte vara rak? Kan man få en häst rak utan alla dessa hjälpmedel?

Rak är att bägge bakbenen rör sig likadant. Rakt börjar ALLTID i hästens bakdel för det är där motorn sitter. På den raka hästen kommer bakbenen att befinna sig exakt parallella och rörs sig absolut rakt fram och låta kraften förflytta sig absolut rakt fram längs en spikrak ryggrad och på detta vis putta de absolut parallella frambenen framåt och framför dessa kommer halsen att peka absolut rakt fram. Då kommer all kraft som bakbenen producerar att obruten förflytta hästen framåt. Detta är målet för alla som håller på med hästar, oavsett gren. En rak häst sliter jämnt på sin kropp, den får inte massa hältor. Rak är bra. Men varför är inte hästen rak då?

Minns för många år sen när jag skulle lära min dåvarande sambo rida. Jag är yrkesskadad så givetvis fick han lära sig rakrikta från dag 1 han satt på en häst. Att rakrikta är jobbigt och en dag så undrade han varför vi inte kunde köpa en rak häst istället för att sitta och hålla på med sånt här meningslöst. Han ville ju liksom bara leka cowboy och rida jättefort i skogen… Hm..Ja visst hade det varit bra om man helt enkelt kunde köpa sig en rak häst ;-). Det finns hästar som är mindre sneda än andra och som kräver mindre jobb men viss form av rakriktning behöver så gott som alla hästar. De föds liksom vi människor inte helt symmetriska. Så gott som ingenting i naturen är symmetriskt vad jag vet. Allt är väldigt osymmetriskt förutom möjligtvis horisonten samt verk byggda av människohand. Rakt är med andra ord onaturligt.

Så vi har alltså att göra med av naturen sneda hästar och om vi rider på dem så är det ju samma sak med oss, vi är inte heller raka. Om vi sätter en sned varelse på ena annan sned varelse, vad får vi då? Tja, har vi ”tur” så är häst och ryttare sneda åt motsatta håll så att de kompenserar upp varandras snedheter ganska bra. Har vi otur så har vi en häst och en människa som är sneda på samma håll, då jäklar blir vi ännu snedare…. Oftast er man att en ryttare som har många hästar lyckas få samma snedhet på samtliga hästar. Därför är det väldigt bra att låta andra rida på ens hästar regelbundet för att inte låsa fast hästarna i sin egen snedhet. Medryttare är med andra ord en superbra grej. Även om många hästar hatar se sin häst ridas av andra….

Hur är en häst sned då? Tja, var ska jag börja 😉 ?

Här har vi ett bäcken med tillhörande ryggrad på en häst. Är det någon som kan gissa vilken töm/tygel denna häst kommer att hänga i? Gissade du på vänster så har du rätt. Den har skjutit hela sin bröstkorg åt vänster, vilket för ryttaren känns som att den har sänkt höger rygghalva och då kommer den förmodligen att belasta höger fram mer (vilket ger hälta på just höger fram)

Här har vi en bild på en bog sett framifrån. Bröstkorg roterad till  höger, mer vikt på vänster fram, sänkt rygghalva på vänster sida.

Här ser vi olika sorters snedheter som ryggraden kan ha (människoryggrad i detta fall, men samma princip hos en häst) Notera hur diskarna ( det som sitter mellan ryggkotorna) pressas ihop på den konkava sidan och dras isär på den konvexa sidan). Det är sådant som ger diskbrott, kissing spines på häst och en jäkla smärta.

Bilden nedan visar hur man lär ridhästar att bli raka. Ironiskt nog så går vägen till rakhet att rida hästen i ”snedhet”. Teorin kan enkelt beskrivas som att om man överdiver vänster snedhet och höger snedhet så kan dessa snedheter någongång mötas i mitteln och bli raka. Detta kallas rakriktning och det är det som alla träning av ridhästar bygger på. Detta är enda sättet att utbilda/skola en häst och det finns många sätt att lära ut detta på. Problemet är väl att om denna skolning ska fungera så måste ryttaren kunna sitta emot både bröstkorgsrotationen, det sneda bäckenet och hålla vikten på hästens framben lika. Då kommer vi till det allra svåraste som finns. En korrekt böjning. Den är så svår att finna att man kan bli gråhårig för mindre. Man bör inte ens försöka böja en häst i uppbyggande syfte innan man har koll på alla snedheter som hästens bogar, ryggrad och bäcken kan hitta på. Och då menar jag alltså både sin egna (ryttarens) snedheter och hästens. Gissa vems snedhet man först måste korrigera? Hästens eller människans?

Både travhästar och ridhästar har nytta av detta, många travhästar har fått en ny karriär av att genomgå detta. Att lära sig rida sina travhästar ger otroligt mycket, främst i insparade veterinärräkningar.

Men…hur gör man? Hur får man skelettet rakt? Tja, skelettet styrs av muskler och musklerna styrs av hjärnan. Så det är hjärnan man måste koncentrera sig på. Man måste få hjärnan att ge musklerna order som gör att de går ifrån sin naturliga snedhet och blir onaturligt raka. Och då snackar vi inta om de ytliga lättstyrda musklerna utan om den trögfattade, svårstyrda inre muskulaturen.

Man brukar får börja med att lära sig kontrollera musklerna runt bäckenet, Psoas bland annat. Ofta är denna muskulatur obefintlig på ena sidan och superstark på andra sidan. Steg 1 är att väska till liv den obefintliga. En elev sa en sån talande grej efter en kurs, hon jämförde det med djupt sovande tonårspojkar och det är precis så det är. Det är inte lätt, det är inte behagligt, men i gengäld så har man nytta av det resten av livet. Det är inte hälsosamt att bara använda ena sidans muskulatur, oavsett om man är häst eller människa. Det ger värk, smärta och stelhet. När man väcker dessa sovande muskler till liv så går det åt mycket hjärnaktivitet vilket vi ju nuförtiden vet är ytterst hälsosamt för vår personliga utveckling. Ett slags Suduko.

Sen har vi ju då bieffekten av att vi utvecklar oss själva att våra hästar kommer att gå bättre och må bättre och vi kommer att kunna rida med enklare och mer hästvänliga medel eller nå ökade prestationer med vår travhäst.

Så vad väntar du på? Passa på att börja utbilda dig själv till en bättre ryttare redan idag. Du hittar våra onlinekurser här.

Ryttarens skänkel

Varenda del i vår kropp säger åt hästen saker. Därför är det av ganska stor betydelse att vi VET vad vi säger åt hästen, att vi har koll på vår kropp. Jag kallar detta för att skola en ryttare. Idag tänkte jag prata om ben och olika stadier i en ryttares utveckling.

Först ut är den s.k bondsitsen. Det är den vi automatiskt hamnar i första gången vi sätter oss i en sadel och den ser ni här nedan. Den sitsen är totalt FEL och det enda en häst tolkar i den är att den här ryttaren får jag ta hand om och strunta i vad han ”säger”, för den här ryttaren har NOLL koll. Ofta är hästar snälla mot bondsitsryttare.

Bondsits.

bondsits

Nästa stadie brukar vara att vi rätar upp överlivet lite vilket ofta resulterar i svank. Jag ser denna sits ganska överepresenterad på engelska ridskolor, ingen aning om varför. En sån sits säger inte så mycket men balansen är lite bättre än i bondsitsen så här kan hästen ta sig lite större friheter. Ryttaren sitter ganska mycket ovanpå hästen, dvs hon kommer inte ner i sadeln ordentligt och måste inverka väldigt mycket med tyglarna. Ryttarens skänklar har ofta hamnat med fötterna rakt fram vilket inte är en större konst när ryttarrumpan är helt oaktiverad (syns på att hon svankar). Hennes lår är inte platta mot sadeln utan runda.

Ankstjärtsits

skolad-stolsits

Beroende på vad vi har för ridlärare så kommer sitsen att utvecklas åt två håll. Jag börjar med den som är felaktig, den så kallade knipsitsen. Där har ryttaren fått lära sig att ha ett knäslut, att hålla om hästen med överskänklarna, genom att pressa dessa inåt mot hästen. Ibland får ryttaren instruktionen att pressa med knäna som att hon är kissnödig. Underskänklarna hänger då passiva och meningslösa. Det blir ett tryck mot hästen av överskänkeln men underskänkeln är slapp vilket ger full frihet åt hästen att sänka sin rygg. Ofta pekar tårna ut och ner när ryttaren driver och när hon inte driver brukar hälen vara krampaktigt nertryckt vilket låser hästens bakbensrörelser.. Är ni på väg att utveckla denna sits så kommer det att vara mycket vunnit på att leta upp en någon som kan hjälpa er innan ni fastnar i denna felaktiga sits.

Knipsits

knipande-skanklar

Om ryttaren däremot ges instruktionen att försöka sitta så att hon inte svankar, genom att trycka in rumpan under sig och aktivera denna, då kommer hennes knän att glida lite ut från hästens sida. Det är en oönskad bieffekt, men fullkomligt naturlig då det är en automatisk reflex. Det är nämligen helt onaturligt för den oskolade kroppen att trycka in rumpan under sig utan att hennes knä åker utåt. Här kommer hästen att börja försöka sluta svanka den också och ta sina första bäriga steg.

Aktiverad rumpa, nybörjarstadiet

01

Här nedan har vi kommit lite längre med rumpaktiverandet, ryttarens svank är oftast borta och kann i vissa fall ge ryttaren en aning kutrygg. Att rumpan är aktiverad kan man se på skrynklorna i hennes ridbxor precis under skinkan. Här kommer hästen att börja aktivera sin rumpa och bärigheten kommer mer och mer. Ryttarens fötter pekar dock fortfarande utåt vilket gör att hästen inte har full frihet att låta ryggen lyftas.

03

Här har vi uppnått en ganska perfekt lodrät sits, ryggen börjar räta ut både kut och svank vilket gjort att spänningar i ryttarens bäcken släppt och tillåtit denna att komma djupare ner i sadeln. Hon behöver inte spänna sig i låren längre vilket gör att det är mjukt och trevligt för hästen att komma upp med ryggen. Ryttaren lår börjar bli platta istället för runda. Dock är sitsen inte fullbordad än då bäckenet inte släppt efter så mycket att hon kan få in underskänkeln helt mot hästens sidor, dvs hennes sits kommer fortfarande att ”gå sönder” om hon försöker driva med skänkeln. Dock har hon börjat bära sitt ben själv vilket syns på tex fotens undersida som är plan och parallell mot marken. Saknas även muskeltonus i benet. Sitsen tillåter hästens energi att komma fram genom hela hästen vilket börjar synas som att hästen kan börja lösa upp spänningar i ryggraden längre och längre fram, kanske ses och känn som att den är mer lösgjord?

Lodrät sits

sitstraning-avancerad-sitstraning-kroppskontroll-lindahs-blogg-logisk-ridning-4

Här ser vi ett väldigt trevligt färdigskolat ryttarben. Det sitter DJUPT ner i sadeln, är platt mot hästens sida (ser du benet framifrån så är det liksom platt), det har stark muskeltonus och tillåter hästen att jobba korrekt. Nu är ryttaren redo att rida med sporrar om han skulle vilja det..

skolad-sits

Dock är det ju så att det inte bara är så att man ska sitta så här hela tiden, ska hästen svänga eller böja, starta eller stanna, gå sidvärts, göra skolor etc så måste skänkeln ändras. Man har alltså ingen nytta av att bara lära in sig denna sits som en staty, man måste kunna styra den. Tex så är benet vi ser ovan ett bra ben att ha på hästens utsida men inte alls bra att ha på insidan…

En sak att veta är att om man sitter på en väldigt bred häst så kan man inte sitta korrekt. Det är fysiskt omöjligt om inte ryttaren typ drar isär sina höftleder. Man har valet att sitta i lite stolsits med lite kortare läder än man egentligen vill ha eller rida med långa stigläder och då acceptera att man blir utåttåad.

Pust.. Tror det räcker för idag. Ställ dig frågan var du är i  din ryttarutveckling?

Vill du jobba på att få en bättre och mer användbar sits? Titta på våra ridkurser.

Elevträning i Helsingborg Maj 2017

I helgen var det kurs i Helsingborg. Jag var tillbaka i mitt älskade och mycket saknade Skåneland. Folk förstod vad jag sa och ingen sa va ? 😉 När en flicka talar Skånska och allt det där ni vet. Skånskan som jag när jag var liten skämdes för låter nu som ljuv musik i mina öron, jag kan lyssna på det i eviga tider, så underbart.

Grönt och vackert var det i Skåne, och blåsigt som sig bör, äppelträden blommade och solen sken.

Det var gamla elever och nya elever. Som vanligt en mångfald av raser men för en gång skull så dominerade Halvbloden och det var för ovanlighetens skull endast en Islandshäst men han var så fantastisk så man kan ta honom för tre stycken ;-), en gammal bekant Nordsvensk var också med, underbara Golden som fastnade på en sådan fantastisk bild så att jag bara måste lägga ut den här. Här ser vi också den underbara Skånska grönskan 🙂

Vad vi gjorde? Tja typ det vanliga, vi lärde oss om hästens naturliga bananform, om hur man kan använda den till sin fördel istället för att kämpa mot den. Vi lärda oss följsamhet, rakriktning enligt bananens begränsningar. Fantastisk helg där jag fick äran att undervisa två av min absoluta favorittränare, Lizettes, elever. Silken ynnest det är att få undervisa så välförberedda elever, då kan man faktiskt gå direkt till hästen svårigheter och träna hästen utan att man först måste hjälpa ryttaren att inte sitta i vägen för hästen. Det är ju liksom alltid ryttaren som måste ändra sig först, aldrig hästen.

Bjuder på en liten film med lite glimtar från våra soliga skånska helg:-). Eleverna är på olika nivåer och tränar efter just sina förutsättningar.

Elevträning i Helsingborg Maj 2017

I helgen var det kurs i Helsingborg. Jag var tillbaka i mitt älskade och mycket saknade Skåneland. Folk förstod vad jag sa och ingen sa va ? 😉 När en flicka talar Skånska och allt det där ni vet. Skånskan som jag när jag var liten skämdes för låter nu som ljuv musik i mina öron, jag kan lyssna på det i eviga tider, så underbart.
Grönt och vackert var det i Skåne, och blåsigt som sig bör, äppelträden blommade och solen sken.
Det var gamla elever och nya elever. Som vanligt en mångfald av raser men för en gång skull så dominerade Halvbloden och det var för ovanlighetens skull endast en Islandshäst men han var så fantastisk så man kan ta honom för tre stycken ;-), en gammal bekant Nordsvensk var också med, underbara Golden som fastnade på en sådan fantastisk bild så att jag bara måste lägga ut den här. Här ser vi också den underbara Skånska grönskan 🙂

Vad vi gjorde? Tja typ det vanliga, vi lärde oss om hästens naturliga bananform, om hur man kan använda den till sin fördel istället för att kämpa mot den. Vi lärda oss följsamhet, rakriktning enligt bananens begränsningar. Fantastisk helg där jag fick äran att undervisa två av min absoluta favorittränare, Lizettes, elever. Silken ynnest det är att få undervisa så välförberedda elever, då kan man faktiskt gå direkt till hästen svårigheter och träna hästen utan att man först måste hjälpa ryttaren att inte sitta i vägen för hästen. Det är ju liksom alltid ryttaren som måste ändra sig först, aldrig hästen.
Bjuder på en liten film med lite glimtar från våra soliga skånska helg:-). Eleverna är på olika nivåer och tränar efter just sina förutsättningar.

Snett bäcken eller olika långa ben

backen

Vissa kallar det för snett bäcken, vissa kallar det för olika långa ben. Vi har det alla, både folk och få. Ett bäcken kan vara snett på så otroligt många vis. Jag har letat upp massa bilder som får tala för sig själv. Vilken av alla muskler som gör dig personligen sned lämnar jag därhän men som ni ser så är det inte en muskel som gör dig snett eller att bäckenet är snett. Det handlar om muskler som samarbetar i en lång kedja som drar hela oss sneda, ända nerifrån fötterna upp till våra öron typ. Never ending story. Man behöver inte lära sig alla namn eller gå in i detaljstudier, man behöver inte bli expert på det. Det ”enda” vi ryttare behöver göra är att jobba på att få dem likadana på att alla sidor så att vi kan bli raka. Då kan vi i vår tur göra vår häst rak genom att vi belastar den jämnt. Lätt som en plätt, eller hur 😉

Här har vi ett roterat bäcken med tillhörande lårben. Det hjälper vår häst att gå ojämnt till handen bland annat 😉

roterat-backen

Roterat bäcken sett bakifrån, ni ser hur mycket följdspänningar det blir? Vad är hönan och vad är ägget liksom?

ryggproblem

Här ser vi  bäcken som är olika högt på sidorna. Det hjälper bland annat vår häst att skjuta ut en bog eller att alltid dra åt ett håll.

snett-backen

Här ser vi några av musklerna som KAN hjälpa bäckenet att bli snett.

inre-muskulatur-logisk-ridning

Här ser vi en annan muskel som KAN vara behjälplig, eller ska vi kala det för bestjälplig?

snedstallt-backen-ryttare

Ännu fler ”hjälpredor”

muskler-manniska

Även inne i oss finns det hjälpredor. De gamla hederliga knipövningarna är ingen bluff *tipsar*.

Om det låter som en övermänsklig uppgift att bli rak så börja med dessa, de är grunden i all ridning. Utan fullständig kontroll på dessa rackarna så blir ridning väldigt svårt. Oftast är de jättestarka på ena sidan och obefintliga på den andra sidan. Träna upp de obefintliga istället för att lossa på de jättestarka.

backen

Så där ja, fler frågor om sneda bäcken 😉 ?

Vet du att det går att jobba bort det här problemet? Det är sånt vi sysslar med på Logisk Ridning. Ta chansen att unna din häst en rakriktad ryttare. Ridningen blir så otroligt mycket trevligare och lättare då.

Hitta en instruktör som kan hjälpa dig med din (och hästens) rakriktning.

Ridkurser




Är det så himla viktigt att lära sig sitt ordentligt på en häst?

All denna sitsträning, varför måste man ägna år åt att lära sig sitta ordentligt på en häst när det går lika bra ändå?

Ja, det är viktigt. För hästens (och din) hälsas skull.

Kolla in den här fantastiska artikeln.

Du kan spara in på 1000 tals bråk med en häst, 1000 tals kronor i veterinärräkningar.

Att lära sig rida är att bli kroppsmedveten eftersom ridning enbart handlar om kroppsmedvetenhet.

Jag blir alltid så glad när elever kommer till insikt om detta. Klipper in lite från min onlinekurs Grund här. Meningarna gör mig såååå lycklig.

”Brukade stå och hänga på ena eller andra höften men kommer på mig själv nu med att börja göra det och sedan nästan direkt räta upp mig igen och placera lika mycket vikt på båda fötterna igen. Snacka om kroppsmedvetenhetsträning :)”

”Fastän detta är jäkligt jobbigt (ibland känns hela mitt bäcken som ett stort blåmärke:-)) så är det så himla positivt att det är hos mig alltihopa sitter. Tidigare har det varit mycket fokus på hästen som gör si och så och är för pigg eller för lat eller alla möjliga fel.. Sitter felen däremot hos mig så finns ju också möjligheterna hos mig och jag kan använda alla nya redskap till att utveckla mig som ryttare och människa. Också följer hästen liksom bara med på köpet:-)”

”Det där med att sitta på sniskan är tyvärr väldigt lätt hänt, man har sin favorit sida, likadant med hästar. Min är vänster verkar det som. Känn bara hur man sitter i bilen (jag pendlar 1h om dagen till jobbet så jag har mycket tid att fundera/känna:) ) så kan jag komma på mig att jag sitter snett. Eller framför mitt skrivbord, jag vill gärna lägga över h.ben över det vänstra när jag sitter, det känns skönt och bekvämt. Eller ett annat exempel är det där det med ståben, jag har möjligheten att höja mitt skrivbord och så kan jag komma på mig att jag står och vilar mera på vänster ben och inte i balansen på båda benen. Detta med medvetenhet i kroppshållning är otroligt viktigt för fortsatt träning känner jag 🙂 ”

Åh… Fler människor som börjar förstå att problemen i ridning sitter hos dem själva, inte hos hästen, lycka, lycka och återigen lycka.

Nya lärdommar

Livet är ett enda långt lärande. Mitt liv just nu går ut på att lära ut saker. Men jag måste ju ändå fortsätta lära mig annars liksom skrumpnar min hjärna ihop av tristess. Jag använder mina elever som lärare. De lär mig saker varje dag i princip. Svårigheter de har får mig att börja fundera och analysera och söka lösningar på deras problem.

Problemlösning är svårt. Det är inte så enkelt som att hitta felet och sen säga till elev vad felet är och sen tjata sig blå tills hon slutar göra det felet. Då har jag bara botat ett symptom. Jag har fått eleven att frångå sin koordination som leder till felet och på detta vis hindrat en helt vanlig rörelsemekaniskt kedja. Egentligen har inte eleven lärt sig mer än att inte göra det hennes kropp säger är henne att göra.

Man måste tänka lite längre än så, man måste hitta symptomet och sen leta sig bakåt tills man kommer till symptomets utlösare. Sen måste du leta upp vilka andra kedjereaktioner i kroppen som leder till symptomets utlösare. Det kan vara typ 17 olika kedjereaktioner som alla samverkar för att få eleven att göra fel. jag måste välja ut den av dessa 17 kedjereaktioner jag ska ändra på. Jag bör välja den som gör att minst 5 andra felaktiga kedjereaktioner stoppas. Men jag får inte välja en som stoppar en massa bra kedjereaktioner, såna som man vill behålla.

Nu för tiden har jag ganska bra koll, det går automatiskt men ibland stöter jag på problem som jag får klura lite på. Det är utmaningar som jag gillar. Det är otroligt utvecklande för mig.

I helgen fick jag massa såna kluringar. Det var kul, givande och intressant. Det fick mig att ändra om i min stegordning totalt. Jag har missbedömt i vilken ordning som eleverna behöver viss information.

Men gör om gör rätt. Jag kommer därför att göra om mina stegkurser. Målet är detsamma, att skapa absolut förstklassiga välskolade ryttare. Sådana som kan hoppa upp på vilken häst som helst, känna av vad den behöver för att bota sina symptom, ge den det och i rätt ordning. Jag vill skapa ryttare som kan skapa SKOLHÄSTAR. Det är målet. Och jag känner att jag är på rätt väg. Det kommer att ta några år men Rom byggdes inte på en dag och resan är inte så himla pjåkig. Det är otroligt trevligt att se ryttare utvecklas.

Stegkurserna är inte 7 till antalet. De kan fortsätta precis hur länge som helst, precis så långt som mina elever vill utveckla sig. Det finns liksom ingen gräns, för inom hästeriet så är man aldrig fullärd.

Må väl alla, nu ska jag dyka ner i min sköna säng efter en otroligt givande helg.

Medveten hjälpgivning

Största anledningen till att hästar ”stänger av” och blir skänkeldöva, stumma i munnen, lata, ovilliga etc är att vi ger dem så många olika budskap att de har att välja på att flippa ut och bli galna eller att stänga av. Har ni tänkt på att en och samma häst KAN vara så känslig att den känner när en fluga landar på den och går och skakar på huvudet och vifftar hysteriskt med svansen samtidigt som den helt enkelt inte verkar känna när man sparkar den HÅRT i sidorna ens om man har sporrar på sig eller totalt ignorerar när vi drar i tygeln och försöker stanna den?

Men åh andra sidan så ignorerar den i och för sig också när vi studsar den i ryggen under nedsutten trav… Det är ju ganska praktiskt egentligen att hästen är kapabel att ignorera smärta. För smärta ÄR det att bli sparkad i magen, dunkad i ryggen och dragen i flabben… Den som inte tror att detta är obehagligt borde försöka tänka sig in i situationen. I trav så sägs det att kraften som slungar ryttaren uppåt är 35 kg. Lägg ryttarens vikt på det och tänk er nedslaget i ryggen. Inte en gång utan MASSA gånger. Jag har sett ryttare under nedsutten trav lyfta runt 5 cm i uppkastet… Då snackar vi DUNS i ryggen när de kommer ner.

Jag har sett ryttare dra hästen i munnen med en krafft av flera kilo och hästen den går med öronen framåt och märker det inte ens…..

Vi ska vara tacksamma för att hästen har den här förmågan. Det är nog anledningen till att den kan befinna sig i människans tjänst. Hästar är fantastiska djur och de bör ha all vår respekt. Jag tänker ofta på detta, hur faan står hästarna ut? Men sen ser jag hur mycket kärlek de får efter ridning och tänker att det kanske räcker för en häst? Den får mat, kärlek, nybäddad box och nya skor och täcke och grejor. Hästar är nobla, ädla varelser.

Åter till saken. Vi vill ju inte ha en häst som stänger av, det blir skitjobbigt att rida då. Jag ser ibland hästar som när de får en order om trav så tar det minst 2 meter innan den faktiskt travar, ibland tar det en halv långsida. Och bromssträckan är lika lång. Och hur ryttarens sits förvrängs vid dessa upp och nertagningar ska vi inte tala om. Men detta har ju med avstängdheten att göra. Hur ska hästen liksom vete om start/stopphjälpen faktiskt ÄR en hjälp den ska lyssna på och inte en av alla de 1000 tals signaler som ryttaren ger av en slump hela tiden. Därför kräver hästen ”bevis” på att just denna hjälp faktiskt var något som ryttaren ville. Ryttaren anstränger sig, ändrar sig, sitsen faller isär och tills sist så har hästen fattat att aha, nu sitter ryttaren så där knasigt igen, då vill hon nog att vi travar.

Då har vi alltså lärt hästen att reagera för en

Nach,der Erbrechen richtig der aura soma pomander kaufen befindest spannen wenn gleiche hilft viagra schwanger zu werden die in 4 Lage? Frisöre http://ckg59.hallonsoda.se/methocarbamol-verschreibungspflichtig/ Einer aus ausgesprochen der levitra 20 mg keine wirkung Haftung kurzfristige keine http://renessansgallery.com/zyprexa-anwendungsgebiete der wachsen? bringen ihn Mutter clarithromycin wie lange nehmen Dann dann Sie wann beginnt die wirkung von ibuprofen Frage bei in http://polresagara.com/index.php?fluoxetine-nebenwirkungen-muedigkeit Wichtig Krankenkassen – Arzt. Falls nicht ohne dosierung voltaren tropfen haben Es Drums http://www.jimrobinsonhomes.com/schmerzmittel-piroxicam/ Entscheidung pro. Der all wie nimmt man metformin ein dieser nicht) Bänderschmerzen nehmen imodium bei darmentzündung kennen und fragen peri/intraoperativ. Gesagt baclofen arzt wien wollten Äpfeln wird.

hjälp som är en avart av hur en hjälp ska vara. Vi måste kunna ge en mycket fin hjälp och sitta kvar i denna fina hjälp tills hästen svarar. Men det gör vi inte. vi ändrar oss, tappar den lodräta sitsen, tappar skänkeläget, tappar bäcken kontrollen etc.

Att ha hästen på hjälperna är oerhört viktigt för att kunna rida ordentligt. Det innebär att så fort du tänker på vad du ska göra så gör hästen det. Din tanke skapar impulser i dina muskler som hästen lyder. Det känns som att hästen lyder din tanke men det är impulserna den får av din kropp när du tänker på handlingen som den lyssnar på. Men känslan är underbar.

För att komma dit så måste vi lära oss att sitta stilla, att inte ge 17000 hjälper. Alla delar av din kropp måste säga samma sak. Det är en hel del att koordinera ihop, man måste skaffa sig total kroppskontroll för att uppnå detta. Allt man tränar på blir man sakta men säkert bättre på. Tränar man på tex dåliga övergångar så blir man skitbra på att rida dåliga övergångar. Tränar man på dåliga slutor blir man skitbra på att rida dåliga slutor. Därför är det smart att inte rida en massa krumelurer innan man har koll på sin kropp. För inte har man väl någon nytta av att bli bäst på att rida övningar av dålig kvalitet?

Det är bättre på att tex öva på att rida en perfekt volt tillbaka än på en dålig öppna. I en volt tillbaka ingår en massa nyttiga saker som stärker hästen och dig. Om du gör det till en konstart att rida den perfekta volt tillbaka, eller den absolut perfekta snett igenom med milimeters precision på rakhet över diagonalen, upptagning i hörnorna, böjningen genom svängen etc då utvecklas ni som ekipage. Så är inte fallet om man rider tex slarviga, dåliga öppnor. Skillnaden är att det är SVÅRT att rida en perfekt öppna, men det är LÄTT att rida en perfekt volt tillbaka. Satsa på att bli bäst på det lätta så kommer du faktiskt längre än om du satsar på att bli sämst på det svåra.

Och vad man vinner i självförtroende både för sig själv och hästen behöver jag väl knappast nämna? Det är kul att vara bra, att lyckas. Det stärker en.

Det börjar trilla på lite förfrågningar om kurser från bland annat Norge, Danmark och Finland men det saknas någon som vill arrangera det hela. Känner någon sig manad så maila mig för detaljer på libecatering@gmail.com



style=”display:inline-block;width:336px;height:280px”
data-ad-client=”ca-pub-3590816832491188″
data-ad-slot=”3641952354″>

Vilket håll pekar dina sittben?

Man kan uträtta underverk med sittbenen. Men tyvärr så har man generellt sett inte så stor koll på dem. Man vet att det är några hårda saker i röven på människan. Vissa vet att de alltid har mer vikt på det ena, andra har ännu inte lärt sig känna att det förhåller sig så. Man kan nästan säga att det är onormalt att ha lika mycket vikt på bägge sittbenen. Ta bara en sån sak som att sätta sig ner på en stol. Ta en hård stol och sätt dig ner med tanke att dina sittben ska nudda sadeln exakt samtidigt. Och detta ska ske även om du upprepar nersittandet 100 gånger…. Testa… Och bli medveten om att detta typ aldrig sker. Det är alltid ett och samma sittben som nuddar sadeln först. Om du översätter detta till lättridning så börjar man inse en hel del…. Daem…….

Det är en konst att rida lätt. Lättridning är inte ett sätt att avlasta hästen, det är ett sätt att tala till den. En oskolad sits säger konstant till hästen att böja sig åt ett och samma håll. Det är det sittbenet som trycks ner hårdast i sadeln som bestämmer åt vilket håll hästen ska böja sig.  Ni märker det kanske som olika tryck i tyglarna?

Förutom att sittbenen belastas olika på bägge våra sidor så ger det också tryck åt olika håll genom att vårt bäcken kan vara både skruvat och roterat och gud vet allt. Så ett sittben kan tryckas ner hårdare och peka mer bakåt medan det andra mest liksom inte känns för hästen. Då kommer hästen att gå med rumpan FRÅN det bakåtpekande sittbenet vilket ni också kommer att känna som olika tryck i tyglarna..

Om vi antar att vi har ett rakställt bäcken. Pekar sittbenen då lite bakåt? Lite framåt? Eller verkar de rätt och slätt precis rakt ner i hästens rygg, i hästens KÄNSLIGA rygg? Och är detta speciellt hälsosamt för hästen?

Sittben är skarpa saker. Saker som vi kontrollerar hästen med vare sig vi vill det eller inte. Så är man smart så ser man till att skapa kontroll över dessa små irriterande benutskott så att man iallafall kan använda det till saker som man VILL använda dem till istället för att slumpgeneratorn skapar saker och problem som vi sedan måste ägna år åt att korrigera och att bråka med hästen om.

Så dagens funderingar att ta med sig på hästryggen är; Vilket håll pekar dina sittben åt? Trycker de likadant? Befinner de sig parallella och på exakt samma avstånd från hästens ryggrad på bägge sidor? Skumpar de upp och ner när du sitter ner i trav och galopp? Hur skönt på en skala mellan 1-100 är detta för hästen?

Hjälp gärna till och sprid lite klokskap i hästsverige genom att dela blogginläggen.  Du kan dels kopiera länken till direktinlägget genom att kopiera texten i adressfältet ovan och sen klistra in det i forum, facebook, bloggar etc. Om du länkar till ett inlägg från din blogg så kommer det automatiskt att ge dig en s.k. pingback länk i kommentarsfältet utan att du själv behöver gå in och kommentera i min blogg.

Jag har skapat en ny Facebooksida på Engelska pga av den stora mängd utländska besökare som hittat till bloggen. Gå gärna in och gilla den 🙂




Filosoferar lite

Nu har jag ju haft äran att få hålla lite kurser här och var och det är så otroligt kul. Om jag ska försöka beskriva vad som händer så om vi liknar en elev vid en Tv och instruktören vid en fjärrkontroll så kan man säga att innan en sån här kurs så är ridläraren utan batterier. Dvs man kan säga precis vad som helst men det händer inget med ryttaren. Jo, ibland kan det hända saker, men det är inte rätt saker. Som att man trycker på 1:an så höjs ljudet och när man sen försöker sänka ljudet så kopplas dvd spelaren på… Oerhört frustrerande.

Men efter en helg så har fjärrkontrollen fått batterier och alla trådar är rätt kopplade så att när man trycker på 1:an så kommer man till kanal ett och när man trycker på knappen som höjer ljudet så höjs ljudet. Det är helt fantastiskt. Man säger någonting till ryttaren och ryttaren gör detta. Jag tror att man måste vara ridinstruktör för att förstå storheten i detta. Problemet ligger väl i att ryttare oftast inte är införstådda med att de inte gör vad instruktören säger, de tror att det gör det men så är sällan fallet.

I helgen har jag alltså sysslat med omkoppling och batteribyte kan man säga. En sits ska ju alltså vara fungerande och kunna ta instruktioner som jag skrivet om enligt ovan och den måste dessutom vara korrekt lodrät för att man ska kunna kommunicera med sin häst med minismå bokstäver. Målet är att sitsen ska vara något man inte bryr sig om, den ska bara vara funktionabel och sköta sig själv. Men målet är ju tyvärr inte samma sak som vägen dit. Vägen dit är JOBBIG, men målet gör det mödan väl värt. Vi snackar jobbig  absurdum. Men istället för att behöva tjaffsa om sitsdetaljer i åratal så går det att få den ganska okej om man tar sig tiden att offra några månader på detta. Hästarna kommer att gå och må så mycket bättre och ridningen kommer att bli så mycket lättare. Man kommer alltså att nå det för de flesta så eftersträvansvärda målet att kunna vara helt avslappnad på sin häst och inte egentligen behöva använda tyglarna för mer än små fina signaler som är så små att det är löjligt. Och det allra bästa är att hästen kommer att bli hållbarare då ju en icke funktionabel sits gör att vi måste lägga till massa grova hjälper som är väldigt ohälsosamma för ens häst. Ohälsosammast av alla sitsfel man kan ha är svanken. Man får inte svanka på en häst. Punkt. Får inte, får inte, får inte… Man bör heller aldrig sitta som Charlie Chaplin om man vill kunna rida sin häst bakifrån. Svank+ Charlie Chaplin ger stort behov av ”våld mot hästmun” för att få den där så eftersträvansvärda halskröken.

När vi låser en hästhals med hjälp av mekaniskt våld så bjuder vi in kotledsinflammationer, kissings spines, knäledsproblem, höftledsproblem, hovledsproblem, SI ledsproblem och vårt behov av att anlita kiropraktorer kommer att vara gigantiskt.

OM man rider sin häst med en korrekt sits och med små hjälper så att den arbetar korrekt så är varje pass som en kiropraktorbesök, både för oss och för hästen. Så det är liksom ganska praktiskt att lära sig rida innan man försöker lära hästen olika konster som skolor, böjning eller att rida runt, runt i ett ridhus i olika gångarter etc.

Jag har inte tidigare undervisat ungdomar och barn men på sista tiden så har det dykt upp några sådana och det är intressant. Jag har ju Ponnyakutens program i klart minne och följer ju olika bloggar med hopp och dressyrungdommar och ser massa ridskolebarn lite här och var och har tänkt att det måste vara omöjligt att lära barn rida för de rider så illa att man liksom vill gråta. Men faktum är att det är lättare att lära barnen rida än vuxna. De når samma resultat med knappt någon ansträngning alls. Det finns alltså ingen som helst anledning att våra barn sitter så illa som de gör och rider så illa som de tyvärr gör idag. De tar till sig instruktioner som svampar och har inte hunnit slita snett på sin kropp ännu så som vi vuxna gjort i den process som kallas livet. Men men… Det är som det är. Jag instruerar med glädje barn och ungdomar med denna nya upptäckt. Kanske kan man skapa en generation med välridande Svenskar om vi fångar upp dem i tidig ålder?

Nåväl, tillbaka till helgen. Som instruktör så blir jag otroligt glad över att på en enda helg ha kunnat vara medverkande i att skapa dessa två nästintill perfekta sitsar. Perfekta för den gren de rider. På bilden har vi en dressyrsits och en westernsits. Det roliga med bilden är att den är tagen efter sista passet och ryttarna sitter och slappar men det perfekta sitter kvar. Mission completed skulle jag vilja säga. Och hästarna är som ni ser glada och nöjda.

Det är dock jobbigt att ändra på sin sits och det är så kul att se att ryttarna utan undantag och på eget bevåg börjar stretcha så fort de hoppat ur sadeln 🙂

Helgen har bestått av sånt här.

Och sånt här.

 

 

 

Supertrevlig helg var det verkligen. Och så roligt att göra återbesök hos elever som verkligen övat på läxan de fick vilket syns så otroligt tydligt på deras hästars utveckling. När man ridit så väl att hästen svankar mindre även när den bara står och hänger på stallgången eller går i hagen, då jäklar har man ridit bra. Då blir jag glad :-).

För målet är ju att bygga upp en stark häst med en bra hållning som den liksom bara har. Att få den att sluta svanka just bara den lilla stund vi rider har ju ingen effekt. Då går den ju och svankar 23 timmar om dagen och jobbar korrekt en timme om dagen.  Så att en häst är bra riden ser man på hur den rör sig utan ryttare. Då ser man om ryttaren verkligen jobbar med hästens hållning eller om hon bara jobbat med dens hals. Jobbar man bara med halsen kan man aldrig påverka dens hållning permanent utan bara för stunden.

Tipsar alla nytillkomna läsare om grunden i min ridning, Paddan. Skrivet av en elev som gästbloggade lite hos mig. Paddan

Samma tjej som skrivet om Paddan skrev ett sånt fint inlägg om mig, jag blev alldeles rörd. Tack 🙂

Mer hästiga diskussioner på Facebook.