Inlärning är det jag ”forskat” mest på. Det är det jag är bra på. Jag fick en son som var autistisk. Jag är som jag är så jag började studera autism väldigt djupgående. När det inte fanns mer att studera om det efter några år så gick jag över till att studera andra sorters Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, benämns som NPF i dagligt tal.

Jag studerar det än idag eftersom det är otroligt intressant. Det finns hur mycket som helst att lära sig. Det är det området som stimulerar mig mest eftersom informationen, teorierna, begreppen aldrig tar slut. Det finns alltid en ny tråd att följa. Jag hatar att studera saker som tar slut.
För när man har lärt sig allt som finns om ett ämne så innebär det oftast att man inte har någon att diskutera saker med eftersom det finns få som orkar studerar saker så länge. Och vad ska man då göra med all information man har erhållit? Det finns ju inte mycket som är mer givande än att diskutera saker på hög nivå. Då lär man sig ännu mer genom att vrida och vända på saker, se saker från mer än sin egna synvinkel.

Ska man då sitt på alla information man erhållit till världen är redo att diskutera den med en? För det är ju tyvärr så att om man lär sig väldigt mycket mer om en sak än de flesta gör så tas det man säger inte emot med blida ögon. Oftast vill folk läsa saker på ett papper undertecknat av någon behörig person innan de tror på det. Jag brukar skämta om detta fenomen och säga att Akademiker alltid börjar med vettiga saker tio år senare än alla andra eftersom de väntar på att NÅGON ska godkänna det andra redan har kommit fram till 😉

Det innebär att det jag kommer att skriva nu kan komma att tas emot med oblida ögon ;-). Så jag skriver det JAG har kommit fram till. Men det finns inga papper som kan bevisa detta. Så gör vad ni vill med informationen. Så vi kan säga som så att jag framför MIN teori om detta.
Nåväl, bispår. Under mitt forskande på NPF så har jag kommit fram till att hästars inlärning fungerar precis som autistiska hjärnor. Hästar är i min mening allihop mer eller mindre autisiska. Dock har det de sista åren avlats fram väldigt mycket hästar främst inom halvbloden som är mer åt ADHD hållet. Men i den ursprungliga grundformen så är de autistiska vad gäller hur de tar in och använder sig av information.

Så om vi ryttare ska kunna nå hästen så effektivt som möjligt så innebär det att vi måste använda samma metoder som man gör på autistiska barn.

Ett autistisk barn lyssnar inte på vad vi säger, han lyssnar på vad vi tänker. Ju bättre vi är på att visualisera sakerna i vår hjärna, ju snabbare lär sig autisten. En autist har generellt sätt en väldigt dålig kroppsuppfattning. Han tror dessutom att allt han vet vet alla andra. Därför finns inget egentligt behov av att förmedla information om det inte gäller liv och död situationer. Men varför det gäller liv eller död behöver inte förmedlas, bara ATT det gäller liv eller död. Men liv och död situationer är ju aldrig bra för inlärning. Det betyder stress och ingen, varken djur eller människa kan lära sig saker under stress.

Om du ska lära en autist något så får du aldrig ha en bild av att ”nu ska du lära dig det här”. För då stänger han centret för inlärning. En autist gillar inte förändring. Att gå in med inställningen att nu ska jag lära dig NYA saker är ungefär som att ställa honom framför ett stup och be honom ta ett steg framåt.

Om du ska hålla inlärningscentret öppet så måste du vara totalt neutral i sinnet. Du ska inte göra det (tänka) att du ska lära autisten något.

Människor som är icke NPF, lär sig massor genom att härma. Det kan en Autist aldrig göra eftersom han saknar det som kallas spegelneuroner.

Det innebär översatt till hästträning att hästen inte härmar dig automatiskt. Han kan härma dig för att han vill det, för att han får en impuls ifrån sig själv att han vill härma dig. Du kan dock aldrig tvinga honom att härma dig.

En autist får för sig att pröva nya saker när det intresserar honom.  Inte för att han VILL härma dig, eller för att han känner ett behov av att göra det utan för att han får en för honom oemotståndlig impuls att göra det.

Det är denna impuls som vi måste ta nytta av när vi tränar hästar. Jag har märkt att om man som människa är ”ren” i sinnet och totalt inne i sig själv och dessutom trivs i detta tillståndet, då kommer impulsen att tas upp av hästen (autisten) och han kommer att testa.

Mitt utbildningssystem för ryttare grundar sig på detta. Jag försöker få ryttaren totalt fokuserad på en enda sak som gäller henne själv (inte hästen) så att hästen kan fånga upp denna impuls.

Dok förstörs hela inlärningen om ryttaren inte är där än. Eller om hon tänker på en massa annat, inte går upp helt i uppgiften. Förstörs är egentligen helt fel ord. För det är svårt att få ett rent sinne. Man måste jobba på det. Så man kan säga att för varje bra uppgift där ryttaren lyckas hamna i fokus och glömma allting annat så tränar hon sin hjärna i att vara i fokus. Så även om inte just uppgiften lyckades så har hennes hjärna i allafall fått lite träning i att vara i fokus.

Dock försöker många ryttare göra massa saker samtidigt och då funkar ingenting. En enda sak i taget, där man fokuserar helt på en enda sak, på sig själv.

Nog om det. Vi går vidare i min teori. I min teori så har alla människor en hjärnhalva som är autistisk. Denna hjärnhalva används till det jag skrivit ovan. Det är en logisk hjärnhalva. Den tar in detaljer, stoppar det i små fack i hjärnan. Dock kan denna hjärnhalva inte använda informationen speciellt mycket.

Dock har vi ju två hjärnhalvor. Den andra hjärnhalvan är mer åt ADHD hållet. Den fångar inte upp detaljer, det har den inte tid till. Däremot använder den utan någon som helst eftertanke alla detaljer som den andra hjärnhalvan prydligt katalogiserat. Hej vilt använder den saker.

Om detta finns det skrivet massor, fast inte i mina ord. Så här skriver Wikipedia om saken.

”Hos de allra flesta, även hos många vänsterhänta, finner man samma fördelning av förmågor mellan hemisfärerna. Den vänstra halvan rymmer medvetande, språkförmåga i både tal och skrift, matematik, logik, analysförmåga samt jagets historiska aspekter och framtidsplaner. Den arbetar sekventiellt, vilket innebär att den koncentrerar sig på en sak i taget. Högra halvan står för omedvetna förmågor som intuition, kreativitet, helhetsuppfattning, känslosamhet, orienteringsförmåga, bildförmåga, formkänsla, igenkänning av ansikten, tolkning av ansiktsuttryck och musikalitet. Den håller sig till det som finns här och nu men arbetar med många olika saker samtidigt. ^[4]

De bägge halvorna kommunicerar och samordnar sig via hjärnbalken, men i speciella försök kan deltagare med talet (vänster hjärnhalva) svara på ett sätt men med en pekning (höger hjärnhalva) ge ett annat svar. Visar man olika bilder att para ihop kan vänster hjärnhalva para ihop en prinsesstårta med en sked medan höger hjärnhalva av formskäl hellre parar ihop tårtan med ett plommonstop!^[4]” 

Så, vad jag ville komma fram till är att när man lär sig och hästar saker så är det smart att fokusera på en enda sak. Att vara här och nu, endast. Glömma allt som varit och allt som komma skall. Nångång (man vet aldrig när) så kommer den andra hjärnhalvan, den med ADHD att använda alla detaljer som den autistiska hjärnhalvan samlat in.

Detta förstörs av att vi har för bråttom. Vi vill inte lära oss saker bara för lärandets skull. Vi vill slänga in saker i hjärnan enligt ADHD modellen. Men vi tar oss inte  tid att katalogisera det, eller att suga på karamellen och njuta av detaljerna. Vi glömmer att vägen till målet är något annat än målet. Vägen dit innebär oftast destruktiva tankar i form av avundsjuka, frustration, stress, nedvärdering etc.

Både vägen dit och målet är lika roliga om man bara ger sig gåvan tålamod. Tålamod är en dygd sa alltid min mormor.