Filosoferar lite

Nu har jag ju haft äran att få hålla lite kurser här och var och det är så otroligt kul. Om jag ska försöka beskriva vad som händer så om vi liknar en elev vid en Tv och instruktören vid en fjärrkontroll så kan man säga att innan en sån här kurs så är ridläraren utan batterier. Dvs man kan säga precis vad som helst men det händer inget med ryttaren. Jo, ibland kan det hända saker, men det är inte rätt saker. Som att man trycker på 1:an så höjs ljudet och när man sen försöker sänka ljudet så kopplas dvd spelaren på… Oerhört frustrerande.

Men efter en helg så har fjärrkontrollen fått batterier och alla trådar är rätt kopplade så att när man trycker på 1:an så kommer man till kanal ett och när man trycker på knappen som höjer ljudet så höjs ljudet. Det är helt fantastiskt. Man säger någonting till ryttaren och ryttaren gör detta. Jag tror att man måste vara ridinstruktör för att förstå storheten i detta. Problemet ligger väl i att ryttare oftast inte är införstådda med att de inte gör vad instruktören säger, de tror att det gör det men så är sällan fallet.

I helgen har jag alltså sysslat med omkoppling och batteribyte kan man säga. En sits ska ju alltså vara fungerande och kunna ta instruktioner som jag skrivet om enligt ovan och den måste dessutom vara korrekt lodrät för att man ska kunna kommunicera med sin häst med minismå bokstäver. Målet är att sitsen ska vara något man inte bryr sig om, den ska bara vara funktionabel och sköta sig själv. Men målet är ju tyvärr inte samma sak som vägen dit. Vägen dit är JOBBIG, men målet gör det mödan väl värt. Vi snackar jobbig  absurdum. Men istället för att behöva tjaffsa om sitsdetaljer i åratal så går det att få den ganska okej om man tar sig tiden att offra några månader på detta. Hästarna kommer att gå och må så mycket bättre och ridningen kommer att bli så mycket lättare. Man kommer alltså att nå det för de flesta så eftersträvansvärda målet att kunna vara helt avslappnad på sin häst och inte egentligen behöva använda tyglarna för mer än små fina signaler som är så små att det är löjligt. Och det allra bästa är att hästen kommer att bli hållbarare då ju en icke funktionabel sits gör att vi måste lägga till massa grova hjälper som är väldigt ohälsosamma för ens häst. Ohälsosammast av alla sitsfel man kan ha är svanken. Man får inte svanka på en häst. Punkt. Får inte, får inte, får inte… Man bör heller aldrig sitta som Charlie Chaplin om man vill kunna rida sin häst bakifrån. Svank+ Charlie Chaplin ger stort behov av ”våld mot hästmun” för att få den där så eftersträvansvärda halskröken.

När vi låser en hästhals med hjälp av mekaniskt våld så bjuder vi in kotledsinflammationer, kissings spines, knäledsproblem, höftledsproblem, hovledsproblem, SI ledsproblem och vårt behov av att anlita kiropraktorer kommer att vara gigantiskt.

OM man rider sin häst med en korrekt sits och med små hjälper så att den arbetar korrekt så är varje pass som en kiropraktorbesök, både för oss och för hästen. Så det är liksom ganska praktiskt att lära sig rida innan man försöker lära hästen olika konster som skolor, böjning eller att rida runt, runt i ett ridhus i olika gångarter etc.

Jag har inte tidigare undervisat ungdomar och barn men på sista tiden så har det dykt upp några sådana och det är intressant. Jag har ju Ponnyakutens program i klart minne och följer ju olika bloggar med hopp och dressyrungdommar och ser massa ridskolebarn lite här och var och har tänkt att det måste vara omöjligt att lära barn rida för de rider så illa att man liksom vill gråta. Men faktum är att det är lättare att lära barnen rida än vuxna. De når samma resultat med knappt någon ansträngning alls. Det finns alltså ingen som helst anledning att våra barn sitter så illa som de gör och rider så illa som de tyvärr gör idag. De tar till sig instruktioner som svampar och har inte hunnit slita snett på sin kropp ännu så som vi vuxna gjort i den process som kallas livet. Men men… Det är som det är. Jag instruerar med glädje barn och ungdomar med denna nya upptäckt. Kanske kan man skapa en generation med välridande Svenskar om vi fångar upp dem i tidig ålder?

Nåväl, tillbaka till helgen. Som instruktör så blir jag otroligt glad över att på en enda helg ha kunnat vara medverkande i att skapa dessa två nästintill perfekta sitsar. Perfekta för den gren de rider. På bilden har vi en dressyrsits och en westernsits. Det roliga med bilden är att den är tagen efter sista passet och ryttarna sitter och slappar men det perfekta sitter kvar. Mission completed skulle jag vilja säga. Och hästarna är som ni ser glada och nöjda.

Det är dock jobbigt att ändra på sin sits och det är så kul att se att ryttarna utan undantag och på eget bevåg börjar stretcha så fort de hoppat ur sadeln 🙂

Helgen har bestått av sånt här.

Och sånt här.

 

 

 

Supertrevlig helg var det verkligen. Och så roligt att göra återbesök hos elever som verkligen övat på läxan de fick vilket syns så otroligt tydligt på deras hästars utveckling. När man ridit så väl att hästen svankar mindre även när den bara står och hänger på stallgången eller går i hagen, då jäklar har man ridit bra. Då blir jag glad :-).

För målet är ju att bygga upp en stark häst med en bra hållning som den liksom bara har. Att få den att sluta svanka just bara den lilla stund vi rider har ju ingen effekt. Då går den ju och svankar 23 timmar om dagen och jobbar korrekt en timme om dagen.  Så att en häst är bra riden ser man på hur den rör sig utan ryttare. Då ser man om ryttaren verkligen jobbar med hästens hållning eller om hon bara jobbat med dens hals. Jobbar man bara med halsen kan man aldrig påverka dens hållning permanent utan bara för stunden.

Tipsar alla nytillkomna läsare om grunden i min ridning, Paddan. Skrivet av en elev som gästbloggade lite hos mig. Paddan

Samma tjej som skrivet om Paddan skrev ett sånt fint inlägg om mig, jag blev alldeles rörd. Tack 🙂

Mer hästiga diskussioner på Facebook.

Please follow and like us:

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *