Fokus kurser

Fokuskurserna är kurser där vi fokuserar mer på vad och hur du tänker än på vad du aktivt ska göra när du tänker.

Detta är kurser som vuxit fram under åren när jag insåg att hur vi tänker nästan är viktigare än hur vi gör. En bra ryttare har en kropp som gör samma sak som hjärnan tänker på.

En ryttare som har problem vid ridning är oftast i otakt med sin egen hjärna. Det kan vara olika känslor som spökar. Prestationsångest, rädsla, ilska, mindervärdeskomplex är vanliga känslor som faktiskt hindrar en från att bli en bra ryttare.

Dessa kurser är tänkta att minska den frustration som uppstår när resultatet inte blir det förväntade, man kan tycka att man gör precis allt som ridläraren säger eller som står i boken men det blir ändå inte bra. Istället för att anklaga hästen att göra fel och bygga upp en hög frustration så erbjuder dessa kurser ett annat sätt att se på saker. Sätt som är tänkta att minska på tex prestationsångest, rädsla, ilska, mindervärdeskomplex etc.

Just nu finns följande fokuskurser tillgängliga men antalet kommer att ökas på med tiden. Kurserna är uppbyggda så att varje kurs med sina 7 lektioner bildar en helhet vilket innebär att varje lektion i en kurs bara är en del av en helhet. Det är gjort så här för att hästen och du enkelt ska kunna förstå och göra lektionen med ett bibehållet högt självförtroende oavsett på vilken nivå ni är på. Passar lika bra för skogsmullar som mer erfarna ryttare.

1.Fokus Rida ut. Hur man etablerar en trygg runda där hästen gärna går och hur man styr över tempo och aktivitetsnivå med minsta möjliga hjälper.

2.Fokus finn hästens rytm. Här tränar vi oss i den svåra konsten att bli och vara i samma energi som hästen är. Inte före eller efter eller bredvid utan bara vara exakt där hästen är, både kroppsligt och själsligt.


3. Fokus Uppvärmning. Hur man värmer upp smart på ett sätt som skonar hästens kropp och hjälper den att bli mer lösgjord och rakriktad så att du sen enkelt kan träna på det du planerat att träna på.

Mångas dröm är att kunna rida och till synes inte göra någonting medan hästen gör maximalt. Jag tänker alltid på det som att man ska kunna rida med tanken som hjälp. Då är ridning helt underbart. Problemet är att det är väldigt svårt att rida med tanken som hjälp. Hästar kan enkelt läsa av oss, men svårigheten är ju för hästen att veta vilken av alla våra tankar och hjälper han ska läsa av. Vi kanske ger hjälpen för att gå framåt, öka tempot, samtidigt som vi är lite rädda för farten. Vi ger hjälpen för att svänga vänster samtidigt som vi oroar oss för att gå omkull. Vi ger hjälpen för att svänga höger samtidigt som telefonen piper till och vi undrar vem som skickade ett sms.

Ja ni förstår säkert hur jag menar. Hästen kommer att gå enkelt att rida för tankens krafft, vårt fokus, om tanken och handlingen alltid stämmer överens. Och i ärlighetens namn så är det exakt just där svårigheten ligger. Vi behöver öva oss på att bli förutsägbara, att låta tanke och handling vara samma, alltid. Det är inte jätteenkelt. Då kommer de fysiska hjälperna att kunna minimeras och målet med ”osynliga” hjälper blir verklighet.

Vår nyaste kurs startar imorgon och den fokuserar just på detta, att lära dig ett annat sätt att tänka med målet att bli en mer logisk och fokuserad ryttare.

Fokuskurserna är helt online så du kan göra dem i helt egen takt, när du vill och var du vill.
Du anmäler och läser mer om kurserna här

Rapporter från de som gått kurserna innan

Please follow and like us:

Du kan inte använda vita lögner för din häst

Säger du vad du menar eller menar du vad du säger? Det är en mening som för mig betyder ärlighet och är hela grunden för själslig lycka.

Vi lever tyvärr i en tid där lögner inom meningen är mer norm än ”onorm”. Vi ljuger ofta om hur vi mår, vad vi gör och vad vi känner och tänker.

Vi gör det för att det är så enkelt att ljuga nu förtiden med alla sociala medier. Må så vara det är lögner som har för avsikt att göra en till en del av flocken, eller till att förvandla en till någon som flocken vill följa och se upp till. Det är 2020 i ett nötskal. Ingen reagerar på det, det är bara så det är.

Om vi pratar hästhantering så är det här förödande. Du måste säga vad du menar (ber hästen göra) och du måste mena vad du säger, annars blir hästhantering så väldigt väldigt svårt.

Hästar förstår när du ljuger för dig själv eller för dem. De kanske inte förstår orden men de förstår att om du säger att vi ska gå dit med dina ord och handlingar samtidigt som hela ditt inre skakar av nervositet och rädsla över att gå just dit.

De förstår givetvis direkt att du tänker skicka dem i döden genom att be dem gå dit du inte vågar.

Detta kan gälla att lasta hästen i en livsfarlig (enligt ditt sinne) hästtransport, be den gå ner i en sjö, gå in i en skog, lämna gården och resten av flocken, hoppa ett hinder, gå förbi en brevlåda etc.

Hur kommer man runt det då? Genom att inse att du kan inte leva i 2020 talets lögn när du är med din häst. Du måste gå tillbaka i tiden där medvetenhetslögner var ovanliga. Definitivt innan sociala mediers tid. Du måste mentalt förflytta dig till en tid när det inte var norm att ljuga utan där det var som det var liksom.

Så en bra tanke för dig som har problem med att du skrämmer din häst för olika saker, är kanske att du tänker dig att inga sociala medier finns, att omgivningen inte har kameror som när som helst kan dokumentera dina ”misslyckande” och att omgivningen kanske inte ens bryr sig eller ens ser dig.

Att det bara är du och din häst och att ni inte ska prestera över dina gränser utan du bara accepterar att du idag bara ska göra sådant som känns bra för dig. Du ska inte behöva gå över din trygghetszon just idag. Just i dag är en dag av utforskande av ditt sinne.

”Var och när börjar jag bli nervös och rädd för saker”?

Sen accepterar du och omfamnar den känslan och konstaterar utan att värdera tex att

”Jag blir nervös bara jag tänker på att passera en brevlåda.” Bara så. Inget mer.

Första steget för att göra en förändring ligger att förstå och acceptera.//Lindah i Växjö

Please follow and like us:

Skänkel på volt

(Detta inlägg publicerades ursprungligen 2016) Skänkeln…. Något av det mest frustrerande jag vet är fladdrande okoordinerade ryttarskänklar. Något av det första jag lär nya elever är hur de ska bära sina ben så de slutar bete sig reflexartat.

ologiska-skanklar

Mitt öga gillar vacker   ridning med stilla ryttare och mjuka spänstiga glada hästar. Jag kan titta i timmar på det.

Om jag däremot ser  ridning med fladdrande ryttare på stela ospänstiga hästar så gör det liksom ont i ögonen, om jag ser de där nickedocksryttarna” så blir jag sjösjuk ;-). Jag tittar bort för jag klarar inte av att se det.




Men vad är bra ridning för mig undrar du säkert? Tja, vi kan ju ta en sån enkel sak som underskänkeln.

Om ni har läst mina tidigare inlägg om volter så är nu ju vid det här laget medvetna om att hästens utsida ska bli lång så att hästen ytterbenpar kan ta långa steg.

Att bli lång på utsidan innebär att alla utsidans muskler måste länga sig, det är logiskt eller hur? För skelettet och hästens längd styrs ju av muskler. Korta, spända muskler ger kort häst. Långa avspända muskler ger lång häst. Logisk eller hur.

En muskel blir kort och ihopdragen om man trycker på den. T.ex. om man vill att hästen ska ta ett steg i passage så ger man honom ett lätt tryck med sporren på muskeln så den drar ihop sig vilket gör att bakbenet dras framåt/uppåt= kort steg, kort sida, kort häst

Om man INTE trycker på hästens sida så fortsätter hästens muskel att vara lång och hästen tar långa steg.

Inga konstigheter i detta. Väldigt logiskt eller hur?

Varför sitter då alla ryttare med tårna utåt på utsidan så att hälen rör vid hästens mage och ber denna dra ihop sig?

Ologiskt, ologiskt, ologiskt.

Dessutom så brukar däremot deras innerskänkel inte röra vid hästens sida utan där pekar tårna ofta vackert framåt…

Ologiskt, ologiskt, ologiskt
Jag har ritat så ni förstår hur jag menar. Hästen som vi ser med en ryttare på ska ses bakifrån för att det ska bli rätt. Ryttarnas skänklar på voltbilden visas  som fötter som pekar åt olika håll.

På bilden så ber ryttaren faktiskt hästen om en böjning till vänster men försöker rida en volt åt höger…… De kanske förbereder för förvänd galopp kanske 😉

Detta kan vara en av orsakerna till att förvänd galopp ses som komplicerat…..

felaktig-skankel-pa-en-volt

Roa er med att titta på ekipage i er omgivning. Sätt ett kryss i taket för alla ni hittar som inte har ytterfoten på insidan ;-). Eller för den delen de som har exakt likadana skänklar på bägge sidorna samtidigt som de kämpar med att böja sin häst …..

Det hör till grundläggande ryttarkunskap att ha en ytterskänkel som är parallell med hästens sida och en innerskänkel som tillåts vara  en liiiten utåttåad…… Det är så man böjer en häst.

Så här bär det se ut. Och det är förvisso enkelt att placera skänklarna så. Det svåra är att få dem att ligga kvar så när man rider ;-). Innerskänkeln kan de flesta lyckas med men ytterskänkeln verkar folk generellt sett ha svårt för. Det beror på bristen på muskeltonus hos ryttaren.

Det är ytterskänkeln som är hästens ”vägg” och om man har en dålig sådan så kommer hästen att vilja dra ut från volten vilket gör att ryttaren gärna fastnar i innertygeln för att hålla kvar hästen på spåret. När hon gör detta så kommer hästen ytterbog att sticka ut, hon bänder dit denna och resultatet blir..Eh..Ett ekipage som liksom inte är så harmoniskt.

Ytter sidan är otroligt viktig för ryttare att träna dit. Det som alla bra ryttare har gratis, det är en stadig yttersida. Allt utgår från denna yttersida. Vi andra, vi måste manuellt träna dit den. Det här är ett sätt att träna det som sitter ovanför  ytterskänkeln, att lära sig att göra olika saker med våra olika sidor.

Det tar mååånga år att bli en skolad ryttare med full koll på sin kropp. Men det är en rolig (och svår resa). Har du börjat din resa än? Om inte så är det aldrig för sent. Med våra onlinekurser så kan du börja redan idag.




Please follow and like us:

När hästen biter sig fast i bettet på ena sidan

(Detta inlägg publicerades ursprungligen 2013)
Det är ett vanligt problem att hästen biter sig fast i bettet på ena sidan och man fokuserar mycket på just den sidan som hästen sitter fast i. Man plockar och man grejar och ser det som bra när hästen släpper bettet. Det är det inte. Iallafall inte om den släpper det för att vi juxat med tygeln.

Kvittot på att ett ridpass varit bra är att dagen efter så ser vi en liten förbättring. Så blir sällan fallet av tygelridning.

Tygelridning är alltid dåligt men synnerligen dåligt för detta. Att en häst biter sig fast i en sida beror på att den bär sig ojämnt bak och skjuter ut en bog. Men många ser bara det som är fel i munnen men felet kommer ju bakifrån. Det är bara symptomen som syns i munnen.

Problemet med tygelridning är att OM man behöver lösa problem i hästens kropp med hjälp av tyglarna så är vi på den nivån i vår ridning att vi inte kan koordinera vårt bäcken och att vi ännu inte lärt oss känna vad det är hästen gör med sin kropp.  Om vi däremot kan koordinera vårt bäcken och känner vad hästen gör med sin kropps så kommer den inte att bita sig fast i ena sidan. Den gör ju detta för att den går snett/är sned .

Den inte färdigskolade ryttaren kommer att varje gång hon tar i en tygel att flytta  samma sidas höft bakåt (omedvetet) och om hon dessutom kombinerar detta med det ack så vanliga stigbygeltrampet så kommer hon dessutom att lyfta upp den sidans sittben ur sadeln. Och voila, vi har gjort det ÄNNU lättare för hästen att bita sig fast på ena sidan genom att öppna upp för hästen att skjuta ut sin bog på den sidan där höften åt bakåt och sittbenet åkt uppåt.

Ju mer hästen skjuter ut sin bog åt ena sidan ju mer snett går den med sin rumpa och katastrofen är ett faktum. Då kan man kämpa med att få loss hästen från bettet till förbannelse.

Ett bättre tänk är att se till att få hästen i den tygeln som hästen inte vill vara i. Försöka göra den sidan längre och få hästen att bli rakare och bära jämnt bak. Men försök först bli medveten om vilka kroppsdelar som inte är på rad så att säga och organisera upp dessa så att hästen kan komma till handen på bägge sidorna.

Så sluta tänk plocka bort från handen du har för mycket i, tänk istället på att få MER i handen du har för lite i. Koncentrera dig på att få mer och mer och mer så att du från början kanske har tyngden av en tepåse i handen, vårda detta lilla tryck ömt, var fin i handen (absolut ingen ”skaka hand med en kalla fisk hand”, det tycker hästar inte om att söka kontakt med)

Trycket i handen får du ju av att hästen skjuter på lika mycket med sina bakben i en linje som går absolut rakt fram så att den kan börja bära sin framdel. Är denna linje bruten så får du ingen bärighet och du får ojämnt tryck i handen. Så se till att DU sitter så att hästen KAN gå jämnt, det är första steget.

Men detta är ingenting som är LÄTT, det har jag aldrig påstått. Bara något att tänka på. Har du börjat din resa mot att bli en mer skolad ryttare än? Om inte så är det aldrig för sent. Med våra onlinekurser så kan du börja redan idag.

Please follow and like us:

Bita sig fast i en tygel

(Inlägget publicerades ursprungligen 2014)
I förra inlägget skrev jag om att man varför man vill ha hästen i yttertygeln när man rider en volt. Dock är ju det här med att just genomföra detta väldigt svårt eftersom hästar är byggda för att alltid ha en och samma tygel som yttertygel oavsett varv. Bildtolkning, den vänstra bilden föreställer en häst med huvudet åt höger och rumpan åt vänster. Varje cirkel symboliserar en kroppsdel, i detta fall sett från vänster, bakdel, bål, bog och hals.
Den högra bilden visar en hästrumpa (cirkeln) sedd bakifrån med en armlös ryttare (streckgubben).

Ni kan bli konfunderade över ovanstående teckning. Rimligtvis så borde den ju enligt teckningen vilja vara i vänster hand kan någon kanske tycka med tanke på att att kraften från hovarna riktas mest till vänster tygel. Och ja, det stämmer. Men… den här hästen väljer inte själv att vara i vänstertygeln. Den kommer däremot alltid att vara på väg åt höger men vi ryttare vill ju sällan följa med hästen dit den vill, vi vill ju oftast rida rakt fram. Så det innebär att vi kommer att omedvetet att hålla den hårdare i vänstertygeln för att hålla den rak.

Så sanningen är att det är inte hästen som väljer att vara hård/hänga i/bita sig fat i högertygeln . Det är vi ryttare som väljer att hålla fast hästen i högertygeln.

Nu borde de flesta förstå att det är aldrig hästen som biter sig fast i en tygel, det är snarare vi människor som biter sig fast i tygeln.

Detta är ett symptom på att hästen inte är rak.

Man kan enkelt se/höra var en människa är i sin ridkunskap.

En nybörjare (oskolad ryttare)rider det hon ser och det är hästens huvud och hals.  (I detta fall rider hon/korrigerar högertygel)

En lite mindre oskolad ryttare rider oftast hästens bog, dvs hon korrigerar den bogen hästen skjuter ut (i detta exempel höger bog)

En ännu mer medveten ryttare försöker få hästens rygg att vara rak så att hon kan sitta på den (hon korrigerar hästens bålrotation)

En skolad ryttare han inser att problemet med sökningen till vänster tygel beror på att hästens förskjutit sitt bäcken så då korrigerar han detta bäcken.

Men det tar mååånga år att bli en skolad ryttare. Men det är en rolig (och svår resa). Har du börjat din resa än? Om inte så är det aldrig för sent. Med våra onlinekurser så kan du börja redan idag.

Please follow and like us:

Börja din onlineutbildning redan idag

Vill du ge dig själv och din häst en nystart så är nu en bra tid att börja, imorgon går också bra men självklart vore det allra bästa om du började igår 🙂 Du hittar alla kurser här

Ridkurserna är till för alla, oavsett ålder och utbildning. Allt sker i skritt under hela första kursen, Grundkursen. Det vill säga att din häst behöver inte vara utbildad för att gå den, inte du heller.

Du får en lektion i veckan under 3 månader för endast 1000 kr, ett väldigt bra pris på kurserna just nu med andra ord.

Vi har även handkurser och mentala kurser. Så vad väntar du på? Bli en bättre ryttare redan idag :-)//Lindah

Please follow and like us:

Gör det något att en häst biter sig fast i ena tygeln?

(Detta inlägg publicerades urspungligen 2020)

Jag är i nuläget väldigt inriktad på ryttarens psyke och skriver därför mycket om det här i bloggen. Dock är jag inte den som är den så därför tar jag mig tiden att besvara lite frågor från läsare. Dagens fråga ser ni i rubriken. Denna fråga är för övrigt den frågan jag får oftast vilket tyder på att det är ett vanligt problem. Har du en fråga du vill ha svar på? Skriv den i kommentarsfältet vetja!

”Gör det något att en häst biter sig fast i ena tygeln?”

Jaha, kära vänner, vad svarar vi på en sån sak? Om vi bara tittar på problemet bita sig fast i en tygel, vad kan detta beteendet ge för skador? Låt oss tänka på hästens mun ett tag. Om hästen böjer sin hals och ”går på tygeln” så kommer bettet att vila mot dens laner. Lanerna är det tandlösa området i hästens mun, som gjort för att trycka in ett bett på (kan tyckas).

Lanerna är klädda med ett tunt lager hud och mellan huden och skelettet så går delar av hästens extremt känsliga ansiktsnerver.

Man behöver inte vara Einstein för att förstå att det förmodligen inte är speciellt behagligt att ha ett bett som konstant ligger an mot en nerv som trycks mot en smal benkant…

Att en häst biter sig fast i bettet är därför en sanning med modifikation. Ingen häst torde göra detta frivilligt eftersom det gör ont. Däremot så älskar vi människor ofta att hänga oss fast i ena tygeln för att få hästen att gå rakt fram eller hålla halsen rak. Om bettet dessutom är lite för långt så förstärks effekten av sneddragandet i bettet.

När man dragit så ett tag så kommer hästen inte längre att vilja ”gå på tygeln” eftersom trycket i landen blir outhärdligt. Den kör helt sonika upp huvudet i bästa kamelstil för att förflytta trycket från bettet till tänderna istället. Detta förfarandet går bra ett tag. Ungefär till bettet har malt hål på tanden och tandhalsar och andra känsliga tanddelar blottas. Jag har fått berättat för mig att det detta känns ungefär som när man tuggar på foliet från ett kexchoklad (alla tränare kan relatera till detta, ni vet efter en heldag på en ridbana, man är hungrig som faan och första maten man stöter på är ett kexchoklad man hittar på någon mack samtidigt som man stoppar pengar i det stora svarta hålet som kallas för bensintank och man sliter pappret av chokladet och kastar in det i munnen och AJJJ så kom man på att man glömt skalat bort allt folie). Den känslan.

Så nu har vi alltså en häst som inte vill gå på tygeln eftersom det gör ont. Vi har en häst som inte vill gå som en kamel eftersom det gör ont. Vi ryttare har nu fått problemet ”hästen gapar” och ”hästen vill inte gå fram till handen” och ”hästen bjuder inte framåt” (det är då vi köper ett nytt anatomiskt träns så att man kan spänna ihop hästens mun anatomiskt korrekt 😉 och investerar i ett par sporrar).

Så ja, det är inte vidare smart att inte se det som ett problem att man drar hästen i ena tygeln, eh, förlåt, att hästen biter sig fast i ena tygeln menar jag ju så klart 😉

Det viktigaste är att förstå att det är vi som drar mer i ena tygeln, inte hästen. Och varför gör vi det? För att vi omedvetet vill gå rakt fram och så vill vi ha en hals som är rak. Vi är nämligen människor och vi gillar rakt. Hästen däremot, han är en häst och han gillar mer att gå på ett svagt böjt spår. Studera stigarna som hästar och alla andra djur gör i naturen och hagarna. Inte är de raka inte. De är mer böjda. Det är så hästar går.

Problemet är dock att vi är människor. Vår värld är rak. Våra ridbanor är raka. Vi vill rida rakt. Om vi inte kan så mycket om rakriktning av häst så kommer vi att försöka rida rakt genom att hålla hårdare i ena tygeln. Det är lite dumt tänker jag. Det är dock viktigt att förstå att det är inget fel på de som gör så, vi har ingen direkt rakriktningskultur i vårt land, vilket innebär att vi inte lär oss det om vi inte söker oss utanför det traditionella sättet att rida. Det finns alltså fler ryttare i vårt land som INTE kan rakrikta än som faktiskt kan det. Därför anses det helt normalt att hästar biter sig fast i en tygel.

Men om vi istället ställer oss frågan VARFÖR hästen biter sig fast i en tygel, vad får vi för svar då? Det finns hur många svar som helst men ett av svaren ser vi i denna bild. Kolla på hästens högra bakben. Detta pekar åt/är på väg åt höger vilket gör att hela hästen vill gå åt höger. Ryttaren vill ju som bekant oftast rida rakt fram så undermedvetet håller hon hårdare i vänster tygel för att gå rakt fram. Om ryttaren hade släppt vänster tygel så hade hästen inte bitit sig fast i denna längre. Åh andra sidan så hade hästen då gått åt höger och det kanske inte känns så bra för ryttaren 😉 Dressyrdomare kan ha åsikter om det hela också misstänker jag 😉

Jag vet inte jag men jag tycker ju att det låter smartare att lära hästen gå rakt fram genom att vara pedagogisk och lära höger bak gå rakt fram istället. Men vad vet väl jag, jag är ju bara en glad skogsmulle jag 😉

Hur vet man om hästen ”gör fel med sina bakben”?

För att förstå slitningen på tårnas framsida.Svårt att bedöma i djup lera såklart, då är ju allting smutsigt.

Pust..Nu blev det mycket här 🙂 Vi avslutar nu för att inte förvirrar er alldeles för mycket 🙂 Men det man kan säga är att ni bör se tygelbitandet som ett symptom på att något är snett längre bak i hästen. Korrigera det. Lär er rida rakriktat.

Vill du bli en rakriktad ryttare så titta på våra onlinekurser, du kan börja redan idag.

Gamla blogginlägg som relaterar till ämnet.

Att rida är som att paddla kanot

Det är viktigt att sitta mitt över sin häst

Bita sig fast i en tygel

När hästen biter sig fast i bettet på ena sidan

Please follow and like us:

Kärt barn har många namn

(Detta inlägg publicerades ursprungligen 2017.)

Inom olika inriktningar benämner man saker olika men grundproblemet är detsamma. Det vi har framför oss och det vi känner i vår hand kallas inom ridsporten tex att hästen biter sig fast i bettet på ena sidan, eller att den inte vill gå fram till handen på ena sidan. Inom travet kallas det att hästen hänger på en töm, att den är entömmad.

Att dra ett bakben inom travet kallas ibland inom ridsporten för att hästen sänker en rygghalva, eller att den inte trampar under sig med det bakbenet. Inom travet säger man också att hästen sticker ett bakben. Det betyder att den tar kortare steg med ett bakben och liksom sticker det in under sig (det som på ridspråk kallas att hästen trampar in under sin tyndgpunkt)

Synonymerna är många och jag hade kunnat fortsätta i evigheter men jag tror det räcker så här. Grundproblemet är nämligen detsamma, dvs att hästen inte jobbar symmetriskt.

Vad är symmetriskt egentligen? Man letar ofta felet i det där enda bakbenet, eller i den där munnen. Inom travet har man tex entömsbett, det är ett bett där man på den sidan som hästen ”hänger” (dvs biter sig fast i) så kan man sätta ena tömmen i en ring som sticker lite utanför så att man får mer styrka att kunna hålla emot där. Detta hjälper såklart inte upp hästens snedhet men man orkar hålla emot snedheten lättare.

Man kan också använda en huvudstång. Det är en stång som består av en lite större stång med en mindre som löper innuti den. Denna fästs i selen och i en ring i nosgrimman på hästens huvud. I och med att stången kan löpa lite så blir det ingen hellåsning men stången ger ett tryck på hästens hals som motverkar att den går alldeles för snett med halsen.

Man kan också använda en sk Murphybländare. Det är en sorts ”skygglapp” som man fäster på ena sidan av hästens träns. Den viks lite inåt och tanken bakåt den är att om hästen går snett med huvudet så gör den så att hästen inte kan se framåt och att den då självmant ska välja att räta upp sitt huvud för att återfå sin syn.

För ”fel” i bakändan på en travare så har man på tävlingssulkyn en s.k. sidostång. Denna sitter fast framtill på ena skakeln men den sitter inte helt fast där. Sen går den ända bak till kusken där den är flyttbar så att kusken vid behov kan med hjälp av denna stång putta hästens bakdel åt önskat håll, tex vid hjälp i en sväng eller kanske hela tiden beroende på hur sned hästen är. Denna kan man väl jämföra med ryttarens skänkel som ju också används för att puta hästens bakdel åt önskat håll.

Man kan också använda en sk svansgaffel. Det är en grej som man sätter på svanskappan som ju alla travare har. Den består av en hård grej som ligger under svansroten med remmar på som man sätter runt svansen. Denna kan användas dels för hästar som är lite väl lätta i bakdelen (slår) eller för de som piskar mycket med svansen så att det finns en risk att de vid ett obevakat ögonblicka kan råka få tömmen under svansen och därmed beröva kusken all möjlighet att styra hästen (vilket ju som ni förstår är en enorm säkerhetsrisk). Man kan även kombinera denna svansgaffel med ett snöre som man fäster i svansgaffeln och sen binder fast i vagnens ena sida så att man på detta vis tvingar hästen att gå rakt i vagnen.

Listan kan göras längre men det räcker nog så här. Syftet är klart, man vill att hästen ska röra sig rakt i vagnen.

Inom ridsporten finns det också hjälpmedel för att få hästen att röra sig rakt. De är dock inte lika många och de är inte lika förfinade. Mest använder man diverse nosgrimmor och diverse bett och sporrar men den största effekten av dessa hjälpmedel har man ju i ryttarens skänkel och hand. Vackert är det sällan och våld går det åt i mängd. I princip alla ridning går ut på att få hästen rak. Vägen dit går via rollkur, genom sågande hand och hackande skänklar och genom att hålla hästens hals i diverse positioner.

Rak är viktigt, oavsett gren, det kan vi väl vara överens om? Men vad är rakt? Varför är inte hästen rak? Vad får det för följder av att inte vara rak? Kan man få en häst rak utan alla dessa hjälpmedel?

Rak är att bägge bakbenen rör sig likadant. Rakt börjar ALLTID i hästens bakdel för det är där motorn sitter. På den raka hästen kommer bakbenen att befinna sig exakt parallella och rörs sig absolut rakt fram och låta kraften förflytta sig absolut rakt fram längs en spikrak ryggrad och på detta vis putta de absolut parallella frambenen framåt och framför dessa kommer halsen att peka absolut rakt fram. Då kommer all kraft som bakbenen producerar att obruten förflytta hästen framåt. Detta är målet för alla som håller på med hästar, oavsett gren. En rak häst sliter jämnt på sin kropp, den får inte massa hältor. Rak är bra. Men varför är inte hästen rak då?

Minns för många år sen när jag skulle lära min dåvarande sambo rida. Jag är yrkesskadad så givetvis fick han lära sig rakrikta från dag 1 han satt på en häst. Att rakrikta är jobbigt och en dag så undrade han varför vi inte kunde köpa en rak häst istället för att sitta och hålla på med sånt här meningslöst. Han ville ju liksom bara leka cowboy och rida jättefort i skogen… Hm..Ja visst hade det varit bra om man helt enkelt kunde köpa sig en rak häst ;-). Det finns hästar som är mindre sneda än andra och som kräver mindre jobb men viss form av rakriktning behöver så gott som alla hästar. De föds liksom vi människor inte helt symmetriska. Så gott som ingenting i naturen är symmetriskt vad jag vet. Allt är väldigt osymmetriskt förutom möjligtvis horisonten samt verk byggda av människohand. Rakt är med andra ord onaturligt.

Så vi har alltså att göra med av naturen sneda hästar och om vi rider på dem så är det ju samma sak med oss, vi är inte heller raka. Om vi sätter en sned varelse på ena annan sned varelse, vad får vi då? Tja, har vi ”tur” så är häst och ryttare sneda åt motsatta håll så att de kompenserar upp varandras snedheter ganska bra. Har vi otur så har vi en häst och en människa som är sneda på samma håll, då jäklar blir vi ännu snedare…. Oftast er man att en ryttare som har många hästar lyckas få samma snedhet på samtliga hästar. Därför är det väldigt bra att låta andra rida på ens hästar regelbundet för att inte låsa fast hästarna i sin egen snedhet. Medryttare är med andra ord en superbra grej. Även om många hästar hatar se sin häst ridas av andra….

Hur är en häst sned då? Tja, var ska jag börja 😉 ?

Här har vi ett bäcken med tillhörande ryggrad på en häst. Är det någon som kan gissa vilken töm/tygel denna häst kommer att hänga i? Gissade du på vänster så har du rätt. Den har skjutit hela sin bröstkorg åt vänster, vilket för ryttaren känns som att den har sänkt höger rygghalva och då kommer den förmodligen att belasta höger fram mer (vilket ger hälta på just höger fram)

Här har vi en bild på en bog sett framifrån. Bröstkorg roterad till  höger, mer vikt på vänster fram, sänkt rygghalva på vänster sida.

Här ser vi olika sorters snedheter som ryggraden kan ha (människoryggrad i detta fall, men samma princip hos en häst) Notera hur diskarna ( det som sitter mellan ryggkotorna) pressas ihop på den konkava sidan och dras isär på den konvexa sidan). Det är sådant som ger diskbrott, kissing spines på häst och en jäkla smärta.

Bilden nedan visar hur man lär ridhästar att bli raka. Ironiskt nog så går vägen till rakhet att rida hästen i ”snedhet”. Teorin kan enkelt beskrivas som att om man överdiver vänster snedhet och höger snedhet så kan dessa snedheter någongång mötas i mitteln och bli raka. Detta kallas rakriktning och det är det som alla träning av ridhästar bygger på. Detta är enda sättet att utbilda/skola en häst och det finns många sätt att lära ut detta på. Problemet är väl att om denna skolning ska fungera så måste ryttaren kunna sitta emot både bröstkorgsrotationen, det sneda bäckenet och hålla vikten på hästens framben lika. Då kommer vi till det allra svåraste som finns. En korrekt böjning. Den är så svår att finna att man kan bli gråhårig för mindre. Man bör inte ens försöka böja en häst i uppbyggande syfte innan man har koll på alla snedheter som hästens bogar, ryggrad och bäcken kan hitta på. Och då menar jag alltså både sin egna (ryttarens) snedheter och hästens. Gissa vems snedhet man först måste korrigera? Hästens eller människans?

Både travhästar och ridhästar har nytta av detta, många travhästar har fått en ny karriär av att genomgå detta. Att lära sig rida sina travhästar ger otroligt mycket, främst i insparade veterinärräkningar.

Men…hur gör man? Hur får man skelettet rakt? Tja, skelettet styrs av muskler och musklerna styrs av hjärnan. Så det är hjärnan man måste koncentrera sig på. Man måste få hjärnan att ge musklerna order som gör att de går ifrån sin naturliga snedhet och blir onaturligt raka. Och då snackar vi inta om de ytliga lättstyrda musklerna utan om den trögfattade, svårstyrda inre muskulaturen.

Man brukar får börja med att lära sig kontrollera musklerna runt bäckenet, Psoas bland annat. Ofta är denna muskulatur obefintlig på ena sidan och superstark på andra sidan. Steg 1 är att väska till liv den obefintliga. En elev sa en sån talande grej efter en kurs, hon jämförde det med djupt sovande tonårspojkar och det är precis så det är. Det är inte lätt, det är inte behagligt, men i gengäld så har man nytta av det resten av livet. Det är inte hälsosamt att bara använda ena sidans muskulatur, oavsett om man är häst eller människa. Det ger värk, smärta och stelhet. När man väcker dessa sovande muskler till liv så går det åt mycket hjärnaktivitet vilket vi ju nuförtiden vet är ytterst hälsosamt för vår personliga utveckling. Ett slags Suduko.

Sen har vi ju då bieffekten av att vi utvecklar oss själva att våra hästar kommer att gå bättre och må bättre och vi kommer att kunna rida med enklare och mer hästvänliga medel eller nå ökade prestationer med vår travhäst.

Så vad väntar du på? Passa på att börja utbilda dig själv till en bättre ryttare redan idag. Du hittar våra onlinekurser här.

Please follow and like us:

Att studera online

Här hittar du onlinekurserna

Jag gick grundkursen ”live” och tyckte det var det bästa jag gjort – ända tills jag gick fortsättningen on-line, nu funderar jag på att gå om grundkursen on-line bara för att konceptet med självständigt fungerar så fantastiskt bra  Att hitta Linda och det logiska var för mig som att komma hem, och att dessutom kunna träna precis när man vill på sin egen häst är perfekt, att dessutom kunna backa och läsa om efter ett tag ger helt nya dimensioner. Tack Linda för att du har tagit ridlektioner till en ny nivå




Jättebra med online. Har man pluggat på distans så känner man igen sig. Övningarna är lättfattliga och man lär sig att träna och reflektera över sin egen ridning. Ofta blir det att man ”rider genom sin instruktör ” på traditionella lektioner och på så vis har många ridelever svårt att åstadkomma bra ridning utan sin tränare men med dessa övningar lär man sig själv att bli självständig i sin ridning. Kurserna är inriktade på ryttarutveckling, dvs fokus ligget på att göra ryttaren kompetent för att så småningom kunna utveckla sin häst så det behövs ingen superstjärna till häst för att få resultat, däremot ska hästen vara frisk för att ha möjlighet att ge korrekt ”kvitto” på övningarna. Passar dessutom alla inriktningar. Jag är i grunden B-instruktör på islandshäst och tävlat på nationell nivå. Har fn två egna uppfödningar som jag skolar i logisk ridning och det ska bli jätteintressant att se hur vi utvecklas. Rider fn rakriktningskursen och får otrolig respons från mina hästar.

Jag har tidigare tävlat ganska mycket dressyr och upp till MSVB nivå och tyckte från början ärligt att det lät lite trist att behöva gå en skrittkurs men blev så imponerad av alla kloka pedagogiska blogginlägg att jag ändå ville prova vad detta var. Det är det absolut bästa jag gjort! Och JO,jag behövde verkligen gå en skrittkurs. Att få svar på varför man upplever vissa saker på hästryggen och dessutom verktyg för att rätta till dem. Och det i lugn och ro hemma. Man är verkligen superinspirerad och längtar till kommande kurssteg. Jag planerar att gå allihop… Och jag glömde hur mycket pengar man faktiskt sparar på att inte behöva hålla på och köra till olika ställen och olika tränare. Man blir ju sin egen tränare, det blir ju vara väldigt ekonomiskt i längden!

Jag bor i Norrbotten och det finns av naturliga skäl inte hur många tränare som helst här uppe. Då jag är noga med att den jag ska rida för känns bra i själ och hjärta innebär det att det inte finns så många att välja på. Online kurs med veckoövningar där fokus är på en sak i taget på basic nivå känns genomtänkt och är dessutom helt prestigelöst och passar alla. Man får tillfälle att själv känna, fundera och praktisera. Det enda jag önskar ä ratt jag fick tillfälle att rida för Lindah in real life!

Det viktigaste för mig är tillgängligheten och att jag kan gå tillbaka i lektionerna hur jag vill. Jag känner ett stort stöd och kompetens från Linda, att hon hjälper mig se vad som är rätt och vad som är fel.




Att få koncentrera sig på en sak i taget och göra det i sin egen takt har varit jättebra för mig. Tillgängligheten håller jag med om är viktig. Jag gillar också Lindas pedagogiska liknelser.

Helt suveränt och det roligaste jag gjort! En sak i taget och jag får träna på att själv känna efter om det blir rätt och får bra verktyg att prova att göra mer eller mindre av. Till på köpet har jag blivit starkare än nånsin! Superpedagogik så att det blir tydligt med varför och den mest hästvänliga träning jag sett o hört. Till råga på allt fungerar det

För mig fungerar de kanon att få tydliga direktiv och öva själv.
Linda förklarar så himla bra pch har en sund inställning som passar mitt sätt att tänka. Och jag kan träna när jag kan. Helt klart lärorikt.

Onlinestudierna innebär att man får koncentrera sig på en sak i taget varje vecka, och därmed lära in sig det ordentligt innan man går vidare till nästa sak. Allting förklaras tydligt och pedagogiskt så att man enkelt kan lära sig själv, och dessutom kan man diskutera veckans övning med de andra som går samma kurs. 

Man lär sig att själv känna när det blir rätt, istället för att ha en tränare som påpekar rätt och fel medan man tränar för denne och sedan när man är själv så minns man inte hur det skulle kännas. Ett bra sätt att lära sig helt enkelt

Jag gick de tre första kurserna som helgkurser men fick den tredje kursen även som online-studier. Lindahs pedagogik och engagemang är fantastisk både i verkligheten och online. Fördelen med online är att man delar upp allt i mindre delar och kan öva på en sak i taget. Man lär sig känna vad hästen gör och hur man ska rida den på ett för mig helt nytt sätt. Att få en läxa varje vecka är jättekul och håller inspirationen uppe. FB grupper för varje kurssteg där man kan diskutera/rapporter/ få stöttning, hejarop etc är toppen. Är nu på fjärde kursen(rakriktning) och vill aldrig sluta kursa. 
Märker att de som går online har en mer detaljerad kunskap än jag vad gäller de två första kurserna som jag bara gick i real life. Önskar att alla fick chansen att prova det här!

Aldrig har jag lärt mig så mycket på så kort tid och framförallt att man lär sig se och känna saker själv. Eftersom man tränar på EN sak i taget blir inlärningen väldigt effektiv. Aldrig förr har min häst varit så balanserad, stark och glad som nu, och då har vi bara hunnit till bogsteget.

Skriver under vad alla föregående har sagt. Och kostnaden? Dela upp den på vad det faktiskt är: 12 lektioner! Och känner man sig osäker på om man har förstått så kan man, mot en avgift, skicka in en film och få bedömning/hjälp.

En annan viktig sak är att man kan rida övningarna hur man vill. Jag är dödstrött på instruktörer som inte har fantasi och man ska rida likadant varje gång. Här kan man träna på banan, i skogen och använda lite variation i träningen. Ja, och sedan kan man indianrida och det är grymt kul!

Fungerar fantastiskt bra med att lära sig på distans! Ett moment i taget, successivt svårare, fokus på ryttaren och hösten mår gott dessutom! Förvånande fantastiskt! Den otålighet jag kan tänka mig att någon kan känna av att börja med så till synes enkla övningar, blir en annan sak när en tränar själv.

Gått de två första stegen live och arbete vid hand på online. Fördelen med online är att man hela tiden kan gå tillbaka, det blir inte korvstoppning och man blir verkligen motiverad mellan upgifterna. rekomoderas verkligen

Det fungerar verkligen att gå kurs online, det gör hela skillnaden att fokusera på en sak i taget. Man lär sig verkligen göra den saken och får fokus på vad jag SKA göra istället för det man missar/borde gjort/ inte kan. Jag gillar ju också att sitta själv och prova och känna vad som funkar för hästen så online-lektioner passar mig perfekt.

Jag trodde inte att det skulle funka med on-linestudier för ridning. Och då ska ni veta att jag fullt övertygad över Lindahs utbildning eftersom jag började rida privat för henne hösten 2013. 
Så fel jag hade. On-line är helt makalöst bra! Tid finns att reflektera och känna. Och läsa på igen för att sedan göra om och göra bättre.

Här hittar du onlinekurserna

R-E-V-O-L-U-T-I-O-N-E-R-A-N-D-E!

När man går web-kursen hinner man läsa in teorin bakom varje övning och förstå, därefter provar man på, återkommer till diskussiongruppen och Linda med frågor och funderingar, prövar igen. Och helt när det passar en själv! Det skapar en stark förståelse för vad och varför och finns gott om tid att befästa kunskapen i varje övning. Man kan skicka in extra filmsnuttar om man behöver extra feedback mot en viss avgift. Och man kan när som helst gå tillbaka i lektionerna för repetition. Denna metod ger en varaktig kunskap. Den logiska uppbyggnaden gör att en ny nivå befästs för varje kurs, och skapar en gedigen bas för nästa steg. Kurser i verkliga livet har en tendens att bli mer fragmentariska; man kommer inte ihåg allt, förstod inte allt, lyckades inte få till allt, var inte på topp hela tiden, vilket kan ge lite hål i grunden. I lugn och ro med web-kursen blir det mer hållbart, en språngbräda för mirakel! PS. Det är kul också! Nästan som en adventskalender, bara en lucka per vecka istället för per dag. Man längtar efter nästa lucka!

Jag har också gått både skritt och travkursen ”live” och går nu travkursen online. Jag märker vad mycket man har glömt från ”live kursen. Online får man utförlig teori om varje moment och detaljerad information hur man ska göra i varje lektion och som sagt man kan gå tillbaka till tidigare avsnitt för repetition. Linda är som sagt väldigt logisk och vet hur man lär sig nya saker och man får hela tiden kvitto på att det fungerar. Det är absolut det bästa jag gjort.

Jag har länge saknat en förklaring till hur man gör saker i detalj, och ihop med det VARFÖR man gör det, vad målet är och hur hästen rent biomekaniskt klarar olika rörelser – nu har jag hittat det  Pedagogiskt underbart att få fokusera på en enda sak i taget och därmed låta hästen få en chans att förstå, alltefter man som ryttare gör mer och mer rätt. Min gamla häst hade påbörjat en förvandling redan innan jag gick första kursen i oktober 2014, men OJ vad mycket snabbare och mera rätt allt blev när jag började med Logiska kurserna!! Eftersom allt är så logiskt upplever jag också att det är så mycket lättare att komma ihåg och när dessutom hästen blir rakare, mer schwungig och med mer magmuskler är det ännu lättare att se och känna att detta är rätt! Önskar att alla gick dessa kurser, då skulle alla hästar få en bättre tillvaro, och alla ryttare kunna vara sanna med sig själva ända in i hjärtat och kunna känna att de gör sitt bästa för att hjälpa hästen göra rätt.

Mycket givande. Varmt rek onlinekurser så våga alla ni som funderar!

Här hittar du onlinekurserna




Please follow and like us: