Gör det något att en häst biter sig fast i ena tygeln?

(Detta inlägg publicerades urspungligen 2020)

Jag är i nuläget väldigt inriktad på ryttarens psyke och skriver därför mycket om det här i bloggen. Dock är jag inte den som är den så därför tar jag mig tiden att besvara lite frågor från läsare. Dagens fråga ser ni i rubriken. Denna fråga är för övrigt den frågan jag får oftast vilket tyder på att det är ett vanligt problem. Har du en fråga du vill ha svar på? Skriv den i kommentarsfältet vetja!

”Gör det något att en häst biter sig fast i ena tygeln?”

Jaha, kära vänner, vad svarar vi på en sån sak? Om vi bara tittar på problemet bita sig fast i en tygel, vad kan detta beteendet ge för skador? Låt oss tänka på hästens mun ett tag. Om hästen böjer sin hals och ”går på tygeln” så kommer bettet att vila mot dens laner. Lanerna är det tandlösa området i hästens mun, som gjort för att trycka in ett bett på (kan tyckas).

Lanerna är klädda med ett tunt lager hud och mellan huden och skelettet så går delar av hästens extremt känsliga ansiktsnerver.

Man behöver inte vara Einstein för att förstå att det förmodligen inte är speciellt behagligt att ha ett bett som konstant ligger an mot en nerv som trycks mot en smal benkant…

Att en häst biter sig fast i bettet är därför en sanning med modifikation. Ingen häst torde göra detta frivilligt eftersom det gör ont. Däremot så älskar vi människor ofta att hänga oss fast i ena tygeln för att få hästen att gå rakt fram eller hålla halsen rak. Om bettet dessutom är lite för långt så förstärks effekten av sneddragandet i bettet.

När man dragit så ett tag så kommer hästen inte längre att vilja ”gå på tygeln” eftersom trycket i landen blir outhärdligt. Den kör helt sonika upp huvudet i bästa kamelstil för att förflytta trycket från bettet till tänderna istället. Detta förfarandet går bra ett tag. Ungefär till bettet har malt hål på tanden och tandhalsar och andra känsliga tanddelar blottas. Jag har fått berättat för mig att det detta känns ungefär som när man tuggar på foliet från ett kexchoklad (alla tränare kan relatera till detta, ni vet efter en heldag på en ridbana, man är hungrig som faan och första maten man stöter på är ett kexchoklad man hittar på någon mack samtidigt som man stoppar pengar i det stora svarta hålet som kallas för bensintank och man sliter pappret av chokladet och kastar in det i munnen och AJJJ så kom man på att man glömt skalat bort allt folie). Den känslan.

Så nu har vi alltså en häst som inte vill gå på tygeln eftersom det gör ont. Vi har en häst som inte vill gå som en kamel eftersom det gör ont. Vi ryttare har nu fått problemet ”hästen gapar” och ”hästen vill inte gå fram till handen” och ”hästen bjuder inte framåt” (det är då vi köper ett nytt anatomiskt träns så att man kan spänna ihop hästens mun anatomiskt korrekt 😉 och investerar i ett par sporrar).

Så ja, det är inte vidare smart att inte se det som ett problem att man drar hästen i ena tygeln, eh, förlåt, att hästen biter sig fast i ena tygeln menar jag ju så klart 😉

Det viktigaste är att förstå att det är vi som drar mer i ena tygeln, inte hästen. Och varför gör vi det? För att vi omedvetet vill gå rakt fram och så vill vi ha en hals som är rak. Vi är nämligen människor och vi gillar rakt. Hästen däremot, han är en häst och han gillar mer att gå på ett svagt böjt spår. Studera stigarna som hästar och alla andra djur gör i naturen och hagarna. Inte är de raka inte. De är mer böjda. Det är så hästar går.

Problemet är dock att vi är människor. Vår värld är rak. Våra ridbanor är raka. Vi vill rida rakt. Om vi inte kan så mycket om rakriktning av häst så kommer vi att försöka rida rakt genom att hålla hårdare i ena tygeln. Det är lite dumt tänker jag. Det är dock viktigt att förstå att det är inget fel på de som gör så, vi har ingen direkt rakriktningskultur i vårt land, vilket innebär att vi inte lär oss det om vi inte söker oss utanför det traditionella sättet att rida. Det finns alltså fler ryttare i vårt land som INTE kan rakrikta än som faktiskt kan det. Därför anses det helt normalt att hästar biter sig fast i en tygel.

Men om vi istället ställer oss frågan VARFÖR hästen biter sig fast i en tygel, vad får vi för svar då? Det finns hur många svar som helst men ett av svaren ser vi i denna bild. Kolla på hästens högra bakben. Detta pekar åt/är på väg åt höger vilket gör att hela hästen vill gå åt höger. Ryttaren vill ju som bekant oftast rida rakt fram så undermedvetet håller hon hårdare i vänster tygel för att gå rakt fram. Om ryttaren hade släppt vänster tygel så hade hästen inte bitit sig fast i denna längre. Åh andra sidan så hade hästen då gått åt höger och det kanske inte känns så bra för ryttaren 😉 Dressyrdomare kan ha åsikter om det hela också misstänker jag 😉

Jag vet inte jag men jag tycker ju att det låter smartare att lära hästen gå rakt fram genom att vara pedagogisk och lära höger bak gå rakt fram istället. Men vad vet väl jag, jag är ju bara en glad skogsmulle jag 😉

Hur vet man om hästen ”gör fel med sina bakben”?

För att förstå slitningen på tårnas framsida.Svårt att bedöma i djup lera såklart, då är ju allting smutsigt.

Pust..Nu blev det mycket här 🙂 Vi avslutar nu för att inte förvirrar er alldeles för mycket 🙂 Men det man kan säga är att ni bör se tygelbitandet som ett symptom på att något är snett längre bak i hästen. Korrigera det. Lär er rida rakriktat.

Vill du bli en rakriktad ryttare så titta på våra onlinekurser, du kan börja redan idag.

Gamla blogginlägg som relaterar till ämnet.

Att rida är som att paddla kanot

Det är viktigt att sitta mitt över sin häst

Bita sig fast i en tygel

När hästen biter sig fast i bettet på ena sidan

Please follow and like us:

Kärt barn har många namn

(Detta inlägg publicerades ursprungligen 2017.)

Inom olika inriktningar benämner man saker olika men grundproblemet är detsamma. Det vi har framför oss och det vi känner i vår hand kallas inom ridsporten tex att hästen biter sig fast i bettet på ena sidan, eller att den inte vill gå fram till handen på ena sidan. Inom travet kallas det att hästen hänger på en töm, att den är entömmad.

Att dra ett bakben inom travet kallas ibland inom ridsporten för att hästen sänker en rygghalva, eller att den inte trampar under sig med det bakbenet. Inom travet säger man också att hästen sticker ett bakben. Det betyder att den tar kortare steg med ett bakben och liksom sticker det in under sig (det som på ridspråk kallas att hästen trampar in under sin tyndgpunkt)

Synonymerna är många och jag hade kunnat fortsätta i evigheter men jag tror det räcker så här. Grundproblemet är nämligen detsamma, dvs att hästen inte jobbar symmetriskt.

Vad är symmetriskt egentligen? Man letar ofta felet i det där enda bakbenet, eller i den där munnen. Inom travet har man tex entömsbett, det är ett bett där man på den sidan som hästen ”hänger” (dvs biter sig fast i) så kan man sätta ena tömmen i en ring som sticker lite utanför så att man får mer styrka att kunna hålla emot där. Detta hjälper såklart inte upp hästens snedhet men man orkar hålla emot snedheten lättare.

Man kan också använda en huvudstång. Det är en stång som består av en lite större stång med en mindre som löper innuti den. Denna fästs i selen och i en ring i nosgrimman på hästens huvud. I och med att stången kan löpa lite så blir det ingen hellåsning men stången ger ett tryck på hästens hals som motverkar att den går alldeles för snett med halsen.

Man kan också använda en sk Murphybländare. Det är en sorts ”skygglapp” som man fäster på ena sidan av hästens träns. Den viks lite inåt och tanken bakåt den är att om hästen går snett med huvudet så gör den så att hästen inte kan se framåt och att den då självmant ska välja att räta upp sitt huvud för att återfå sin syn.

För ”fel” i bakändan på en travare så har man på tävlingssulkyn en s.k. sidostång. Denna sitter fast framtill på ena skakeln men den sitter inte helt fast där. Sen går den ända bak till kusken där den är flyttbar så att kusken vid behov kan med hjälp av denna stång putta hästens bakdel åt önskat håll, tex vid hjälp i en sväng eller kanske hela tiden beroende på hur sned hästen är. Denna kan man väl jämföra med ryttarens skänkel som ju också används för att puta hästens bakdel åt önskat håll.

Man kan också använda en sk svansgaffel. Det är en grej som man sätter på svanskappan som ju alla travare har. Den består av en hård grej som ligger under svansroten med remmar på som man sätter runt svansen. Denna kan användas dels för hästar som är lite väl lätta i bakdelen (slår) eller för de som piskar mycket med svansen så att det finns en risk att de vid ett obevakat ögonblicka kan råka få tömmen under svansen och därmed beröva kusken all möjlighet att styra hästen (vilket ju som ni förstår är en enorm säkerhetsrisk). Man kan även kombinera denna svansgaffel med ett snöre som man fäster i svansgaffeln och sen binder fast i vagnens ena sida så att man på detta vis tvingar hästen att gå rakt i vagnen.

Listan kan göras längre men det räcker nog så här. Syftet är klart, man vill att hästen ska röra sig rakt i vagnen.

Inom ridsporten finns det också hjälpmedel för att få hästen att röra sig rakt. De är dock inte lika många och de är inte lika förfinade. Mest använder man diverse nosgrimmor och diverse bett och sporrar men den största effekten av dessa hjälpmedel har man ju i ryttarens skänkel och hand. Vackert är det sällan och våld går det åt i mängd. I princip alla ridning går ut på att få hästen rak. Vägen dit går via rollkur, genom sågande hand och hackande skänklar och genom att hålla hästens hals i diverse positioner.

Rak är viktigt, oavsett gren, det kan vi väl vara överens om? Men vad är rakt? Varför är inte hästen rak? Vad får det för följder av att inte vara rak? Kan man få en häst rak utan alla dessa hjälpmedel?

Rak är att bägge bakbenen rör sig likadant. Rakt börjar ALLTID i hästens bakdel för det är där motorn sitter. På den raka hästen kommer bakbenen att befinna sig exakt parallella och rörs sig absolut rakt fram och låta kraften förflytta sig absolut rakt fram längs en spikrak ryggrad och på detta vis putta de absolut parallella frambenen framåt och framför dessa kommer halsen att peka absolut rakt fram. Då kommer all kraft som bakbenen producerar att obruten förflytta hästen framåt. Detta är målet för alla som håller på med hästar, oavsett gren. En rak häst sliter jämnt på sin kropp, den får inte massa hältor. Rak är bra. Men varför är inte hästen rak då?

Minns för många år sen när jag skulle lära min dåvarande sambo rida. Jag är yrkesskadad så givetvis fick han lära sig rakrikta från dag 1 han satt på en häst. Att rakrikta är jobbigt och en dag så undrade han varför vi inte kunde köpa en rak häst istället för att sitta och hålla på med sånt här meningslöst. Han ville ju liksom bara leka cowboy och rida jättefort i skogen… Hm..Ja visst hade det varit bra om man helt enkelt kunde köpa sig en rak häst ;-). Det finns hästar som är mindre sneda än andra och som kräver mindre jobb men viss form av rakriktning behöver så gott som alla hästar. De föds liksom vi människor inte helt symmetriska. Så gott som ingenting i naturen är symmetriskt vad jag vet. Allt är väldigt osymmetriskt förutom möjligtvis horisonten samt verk byggda av människohand. Rakt är med andra ord onaturligt.

Så vi har alltså att göra med av naturen sneda hästar och om vi rider på dem så är det ju samma sak med oss, vi är inte heller raka. Om vi sätter en sned varelse på ena annan sned varelse, vad får vi då? Tja, har vi ”tur” så är häst och ryttare sneda åt motsatta håll så att de kompenserar upp varandras snedheter ganska bra. Har vi otur så har vi en häst och en människa som är sneda på samma håll, då jäklar blir vi ännu snedare…. Oftast er man att en ryttare som har många hästar lyckas få samma snedhet på samtliga hästar. Därför är det väldigt bra att låta andra rida på ens hästar regelbundet för att inte låsa fast hästarna i sin egen snedhet. Medryttare är med andra ord en superbra grej. Även om många hästar hatar se sin häst ridas av andra….

Hur är en häst sned då? Tja, var ska jag börja 😉 ?

Här har vi ett bäcken med tillhörande ryggrad på en häst. Är det någon som kan gissa vilken töm/tygel denna häst kommer att hänga i? Gissade du på vänster så har du rätt. Den har skjutit hela sin bröstkorg åt vänster, vilket för ryttaren känns som att den har sänkt höger rygghalva och då kommer den förmodligen att belasta höger fram mer (vilket ger hälta på just höger fram)

Här har vi en bild på en bog sett framifrån. Bröstkorg roterad till  höger, mer vikt på vänster fram, sänkt rygghalva på vänster sida.

Här ser vi olika sorters snedheter som ryggraden kan ha (människoryggrad i detta fall, men samma princip hos en häst) Notera hur diskarna ( det som sitter mellan ryggkotorna) pressas ihop på den konkava sidan och dras isär på den konvexa sidan). Det är sådant som ger diskbrott, kissing spines på häst och en jäkla smärta.

Bilden nedan visar hur man lär ridhästar att bli raka. Ironiskt nog så går vägen till rakhet att rida hästen i ”snedhet”. Teorin kan enkelt beskrivas som att om man överdiver vänster snedhet och höger snedhet så kan dessa snedheter någongång mötas i mitteln och bli raka. Detta kallas rakriktning och det är det som alla träning av ridhästar bygger på. Detta är enda sättet att utbilda/skola en häst och det finns många sätt att lära ut detta på. Problemet är väl att om denna skolning ska fungera så måste ryttaren kunna sitta emot både bröstkorgsrotationen, det sneda bäckenet och hålla vikten på hästens framben lika. Då kommer vi till det allra svåraste som finns. En korrekt böjning. Den är så svår att finna att man kan bli gråhårig för mindre. Man bör inte ens försöka böja en häst i uppbyggande syfte innan man har koll på alla snedheter som hästens bogar, ryggrad och bäcken kan hitta på. Och då menar jag alltså både sin egna (ryttarens) snedheter och hästens. Gissa vems snedhet man först måste korrigera? Hästens eller människans?

Både travhästar och ridhästar har nytta av detta, många travhästar har fått en ny karriär av att genomgå detta. Att lära sig rida sina travhästar ger otroligt mycket, främst i insparade veterinärräkningar.

Men…hur gör man? Hur får man skelettet rakt? Tja, skelettet styrs av muskler och musklerna styrs av hjärnan. Så det är hjärnan man måste koncentrera sig på. Man måste få hjärnan att ge musklerna order som gör att de går ifrån sin naturliga snedhet och blir onaturligt raka. Och då snackar vi inta om de ytliga lättstyrda musklerna utan om den trögfattade, svårstyrda inre muskulaturen.

Man brukar får börja med att lära sig kontrollera musklerna runt bäckenet, Psoas bland annat. Ofta är denna muskulatur obefintlig på ena sidan och superstark på andra sidan. Steg 1 är att väska till liv den obefintliga. En elev sa en sån talande grej efter en kurs, hon jämförde det med djupt sovande tonårspojkar och det är precis så det är. Det är inte lätt, det är inte behagligt, men i gengäld så har man nytta av det resten av livet. Det är inte hälsosamt att bara använda ena sidans muskulatur, oavsett om man är häst eller människa. Det ger värk, smärta och stelhet. När man väcker dessa sovande muskler till liv så går det åt mycket hjärnaktivitet vilket vi ju nuförtiden vet är ytterst hälsosamt för vår personliga utveckling. Ett slags Suduko.

Sen har vi ju då bieffekten av att vi utvecklar oss själva att våra hästar kommer att gå bättre och må bättre och vi kommer att kunna rida med enklare och mer hästvänliga medel eller nå ökade prestationer med vår travhäst.

Så vad väntar du på? Passa på att börja utbilda dig själv till en bättre ryttare redan idag. Du hittar våra onlinekurser här.

Please follow and like us:

Att studera online

Här hittar du onlinekurserna

Jag gick grundkursen ”live” och tyckte det var det bästa jag gjort – ända tills jag gick fortsättningen on-line, nu funderar jag på att gå om grundkursen on-line bara för att konceptet med självständigt fungerar så fantastiskt bra  Att hitta Linda och det logiska var för mig som att komma hem, och att dessutom kunna träna precis när man vill på sin egen häst är perfekt, att dessutom kunna backa och läsa om efter ett tag ger helt nya dimensioner. Tack Linda för att du har tagit ridlektioner till en ny nivå




Jättebra med online. Har man pluggat på distans så känner man igen sig. Övningarna är lättfattliga och man lär sig att träna och reflektera över sin egen ridning. Ofta blir det att man ”rider genom sin instruktör ” på traditionella lektioner och på så vis har många ridelever svårt att åstadkomma bra ridning utan sin tränare men med dessa övningar lär man sig själv att bli självständig i sin ridning. Kurserna är inriktade på ryttarutveckling, dvs fokus ligget på att göra ryttaren kompetent för att så småningom kunna utveckla sin häst så det behövs ingen superstjärna till häst för att få resultat, däremot ska hästen vara frisk för att ha möjlighet att ge korrekt ”kvitto” på övningarna. Passar dessutom alla inriktningar. Jag är i grunden B-instruktör på islandshäst och tävlat på nationell nivå. Har fn två egna uppfödningar som jag skolar i logisk ridning och det ska bli jätteintressant att se hur vi utvecklas. Rider fn rakriktningskursen och får otrolig respons från mina hästar.

Jag har tidigare tävlat ganska mycket dressyr och upp till MSVB nivå och tyckte från början ärligt att det lät lite trist att behöva gå en skrittkurs men blev så imponerad av alla kloka pedagogiska blogginlägg att jag ändå ville prova vad detta var. Det är det absolut bästa jag gjort! Och JO,jag behövde verkligen gå en skrittkurs. Att få svar på varför man upplever vissa saker på hästryggen och dessutom verktyg för att rätta till dem. Och det i lugn och ro hemma. Man är verkligen superinspirerad och längtar till kommande kurssteg. Jag planerar att gå allihop… Och jag glömde hur mycket pengar man faktiskt sparar på att inte behöva hålla på och köra till olika ställen och olika tränare. Man blir ju sin egen tränare, det blir ju vara väldigt ekonomiskt i längden!

Jag bor i Norrbotten och det finns av naturliga skäl inte hur många tränare som helst här uppe. Då jag är noga med att den jag ska rida för känns bra i själ och hjärta innebär det att det inte finns så många att välja på. Online kurs med veckoövningar där fokus är på en sak i taget på basic nivå känns genomtänkt och är dessutom helt prestigelöst och passar alla. Man får tillfälle att själv känna, fundera och praktisera. Det enda jag önskar ä ratt jag fick tillfälle att rida för Lindah in real life!

Det viktigaste för mig är tillgängligheten och att jag kan gå tillbaka i lektionerna hur jag vill. Jag känner ett stort stöd och kompetens från Linda, att hon hjälper mig se vad som är rätt och vad som är fel.




Att få koncentrera sig på en sak i taget och göra det i sin egen takt har varit jättebra för mig. Tillgängligheten håller jag med om är viktig. Jag gillar också Lindas pedagogiska liknelser.

Helt suveränt och det roligaste jag gjort! En sak i taget och jag får träna på att själv känna efter om det blir rätt och får bra verktyg att prova att göra mer eller mindre av. Till på köpet har jag blivit starkare än nånsin! Superpedagogik så att det blir tydligt med varför och den mest hästvänliga träning jag sett o hört. Till råga på allt fungerar det

För mig fungerar de kanon att få tydliga direktiv och öva själv.
Linda förklarar så himla bra pch har en sund inställning som passar mitt sätt att tänka. Och jag kan träna när jag kan. Helt klart lärorikt.

Onlinestudierna innebär att man får koncentrera sig på en sak i taget varje vecka, och därmed lära in sig det ordentligt innan man går vidare till nästa sak. Allting förklaras tydligt och pedagogiskt så att man enkelt kan lära sig själv, och dessutom kan man diskutera veckans övning med de andra som går samma kurs. 

Man lär sig att själv känna när det blir rätt, istället för att ha en tränare som påpekar rätt och fel medan man tränar för denne och sedan när man är själv så minns man inte hur det skulle kännas. Ett bra sätt att lära sig helt enkelt

Jag gick de tre första kurserna som helgkurser men fick den tredje kursen även som online-studier. Lindahs pedagogik och engagemang är fantastisk både i verkligheten och online. Fördelen med online är att man delar upp allt i mindre delar och kan öva på en sak i taget. Man lär sig känna vad hästen gör och hur man ska rida den på ett för mig helt nytt sätt. Att få en läxa varje vecka är jättekul och håller inspirationen uppe. FB grupper för varje kurssteg där man kan diskutera/rapporter/ få stöttning, hejarop etc är toppen. Är nu på fjärde kursen(rakriktning) och vill aldrig sluta kursa. 
Märker att de som går online har en mer detaljerad kunskap än jag vad gäller de två första kurserna som jag bara gick i real life. Önskar att alla fick chansen att prova det här!

Aldrig har jag lärt mig så mycket på så kort tid och framförallt att man lär sig se och känna saker själv. Eftersom man tränar på EN sak i taget blir inlärningen väldigt effektiv. Aldrig förr har min häst varit så balanserad, stark och glad som nu, och då har vi bara hunnit till bogsteget.

Skriver under vad alla föregående har sagt. Och kostnaden? Dela upp den på vad det faktiskt är: 12 lektioner! Och känner man sig osäker på om man har förstått så kan man, mot en avgift, skicka in en film och få bedömning/hjälp.

En annan viktig sak är att man kan rida övningarna hur man vill. Jag är dödstrött på instruktörer som inte har fantasi och man ska rida likadant varje gång. Här kan man träna på banan, i skogen och använda lite variation i träningen. Ja, och sedan kan man indianrida och det är grymt kul!

Fungerar fantastiskt bra med att lära sig på distans! Ett moment i taget, successivt svårare, fokus på ryttaren och hösten mår gott dessutom! Förvånande fantastiskt! Den otålighet jag kan tänka mig att någon kan känna av att börja med så till synes enkla övningar, blir en annan sak när en tränar själv.

Gått de två första stegen live och arbete vid hand på online. Fördelen med online är att man hela tiden kan gå tillbaka, det blir inte korvstoppning och man blir verkligen motiverad mellan upgifterna. rekomoderas verkligen

Det fungerar verkligen att gå kurs online, det gör hela skillnaden att fokusera på en sak i taget. Man lär sig verkligen göra den saken och får fokus på vad jag SKA göra istället för det man missar/borde gjort/ inte kan. Jag gillar ju också att sitta själv och prova och känna vad som funkar för hästen så online-lektioner passar mig perfekt.

Jag trodde inte att det skulle funka med on-linestudier för ridning. Och då ska ni veta att jag fullt övertygad över Lindahs utbildning eftersom jag började rida privat för henne hösten 2013. 
Så fel jag hade. On-line är helt makalöst bra! Tid finns att reflektera och känna. Och läsa på igen för att sedan göra om och göra bättre.

Här hittar du onlinekurserna

R-E-V-O-L-U-T-I-O-N-E-R-A-N-D-E!

När man går web-kursen hinner man läsa in teorin bakom varje övning och förstå, därefter provar man på, återkommer till diskussiongruppen och Linda med frågor och funderingar, prövar igen. Och helt när det passar en själv! Det skapar en stark förståelse för vad och varför och finns gott om tid att befästa kunskapen i varje övning. Man kan skicka in extra filmsnuttar om man behöver extra feedback mot en viss avgift. Och man kan när som helst gå tillbaka i lektionerna för repetition. Denna metod ger en varaktig kunskap. Den logiska uppbyggnaden gör att en ny nivå befästs för varje kurs, och skapar en gedigen bas för nästa steg. Kurser i verkliga livet har en tendens att bli mer fragmentariska; man kommer inte ihåg allt, förstod inte allt, lyckades inte få till allt, var inte på topp hela tiden, vilket kan ge lite hål i grunden. I lugn och ro med web-kursen blir det mer hållbart, en språngbräda för mirakel! PS. Det är kul också! Nästan som en adventskalender, bara en lucka per vecka istället för per dag. Man längtar efter nästa lucka!

Jag har också gått både skritt och travkursen ”live” och går nu travkursen online. Jag märker vad mycket man har glömt från ”live kursen. Online får man utförlig teori om varje moment och detaljerad information hur man ska göra i varje lektion och som sagt man kan gå tillbaka till tidigare avsnitt för repetition. Linda är som sagt väldigt logisk och vet hur man lär sig nya saker och man får hela tiden kvitto på att det fungerar. Det är absolut det bästa jag gjort.

Jag har länge saknat en förklaring till hur man gör saker i detalj, och ihop med det VARFÖR man gör det, vad målet är och hur hästen rent biomekaniskt klarar olika rörelser – nu har jag hittat det  Pedagogiskt underbart att få fokusera på en enda sak i taget och därmed låta hästen få en chans att förstå, alltefter man som ryttare gör mer och mer rätt. Min gamla häst hade påbörjat en förvandling redan innan jag gick första kursen i oktober 2014, men OJ vad mycket snabbare och mera rätt allt blev när jag började med Logiska kurserna!! Eftersom allt är så logiskt upplever jag också att det är så mycket lättare att komma ihåg och när dessutom hästen blir rakare, mer schwungig och med mer magmuskler är det ännu lättare att se och känna att detta är rätt! Önskar att alla gick dessa kurser, då skulle alla hästar få en bättre tillvaro, och alla ryttare kunna vara sanna med sig själva ända in i hjärtat och kunna känna att de gör sitt bästa för att hjälpa hästen göra rätt.

Mycket givande. Varmt rek onlinekurser så våga alla ni som funderar!

Här hittar du onlinekurserna




Please follow and like us:

Du kan bli ditt egna Equiband om du vill

(Detta inlägg publicerades ursprungligen 2019)

Equiband är något som är poppis inom många olika grenar och inriktningar. Har du aldrig hört talas om Equiband så kan du läsa om det i länkarna jag lägger längst ner i inlägget. Jag klipper in lite text här om det, taget från Svensk hästrehabs hemsida.

”Vad är Equiband?
Equiband är ett unikt träningsredskap som hjälper hästen att aktivera underlinjen (magmusklerna) samt uppmuntrar hästen att kliva in mer under sig och därmed flytta tyngdpunkten bakåt. Dessa två “aktiviteter” är avgörande för om hästen ska kunna utnyttja bakbenens kraft till att lyfta fronten – det jag kallar obruten överlinje – och är förstadiet till högre samling.

Hur fungerar det?
Systemet bygger på hur man på humansidan länge arbetat med fysioterapi för att aktivera muskler/muskelgrupper som av någon anledning inte har full funktion. Genom viss stimulans utifrån kan man påverka receptorer i hud/fascia som skickar signaler till hjärnan som i sin tur exempelvis aktiverar muskler. Exempel – om du rör vid något hett finns receptorer som känner av och skickar signal till hjärnan som ser till att du drar bort handen innan du ens hunnit tänka. I fysioterapin vill man stimulera receptorer så att signaler skickas kontinuerligt och ger en konstant aktivitet i önskad muskel. Det är alltså angeläget att stimulin fortsätter under längre period för att bana in nya rörelsemönster som kroppen lär sig använda även när stimulin inte finns där.

Man prövade på hästar och fick samma önskvärda respons och därifrån utgick man när man skapade systemet.”

Okey, det låter ju bra verkar flertalet tycka. Jag personligen tänker att det kan vara en bra grej på hästar som man av någon anledning inte kan rida. Men visste ni att man kan lära sig rida så att man får samma effekt som av ett Equiband?

Det är det vi gör här i Logisk Ridning. Jag kallar det dock för att man skaffar sig en beridarrumpa. Det innebär grovt förklarat att man går efter tesen att om man placerar en levande varelse ovanpå en annan levande varelse så kommer den översta varelsen att påverka den undre på olika vis.

Om ryttaren är placerad lite snett över hästens rygg (tex. det ni ryttare känner som att det är svårt att få ner ett sittben, man tappar stigbygeln på ena sidan, det är svårt att svänga åt ett håll, hästens biter sig fast i en tygel etc)) så kommer den undre varelsen, hästen att behöva kompensera för det. För varje centimeters förskjutning av vikten så tvingas hästen att kompensera för 10 % av din vikt, dvs om du väger 50 kg och sitter två centimeter över på hästens ena sida så bär hästens ena sida 30 kg och den andra 20 kg. Du kan ju fundera på vad det får för effekt på hästen. Läs mer här

Om ryttaren sitter svankandes med slapp rumpmuskulatur så kommer hästen att svanka och ha slapp rumpa. Det är det ni ryttare känner som att hästen har svårt att gå i form, dvs kör upp huvudet hela tiden. Läs mer här

Om ryttaren sitter med slapp mage eller ännu värre, håller in magen och försöker se smal ut, lutar sig bakåt i äkta svensk dressyrsits så kommer hästen att bli likadan. Det är det ni ryttare känner som att hästen är springig, svår att stanna och hård i munnen, tung i handen. Läs mer här

Om ryttaren sitter exakt mitt över hästen med en rumpa som signalerar styrka och muskeltonus och en mage som är idrottsmässigt stark så kommer hästen att göra likadant. Det är lite samma sak som Equibandet gör. Skillnaden är att om du själv är Equibandet så kan du själv välja när det ska vara på och av. Du kan använda det mer eller mindre utefter vad som krävs just då och viktigast av allt, du kan ge hästen full eftergift när han gör sitt allra bästa. Hästar lär sig av att man slutar göra saker, det är belöningen för hårt arbete. De lär sig konstigt nog inte speciellt mycket av att börja göra saker eller att göra saker länge. Det är därför smart att se till att sluta göra övningar ofta, ofta ofta för att maximera inlärningen.

Hur gör man detta då? Hur blir man ett Equiband, eller beridare som jag kallar det? Man tränar, man tränar och man tränar. Titat gärna på våra onlinekurser i ämnet. Vi har en lång serie av kurser som på olika sätt bygger upp dig, muskel för muskel till en komplett ryttare.

Titta på våra kurser här

Jag måste dock klargöra lite om den inklippta texten överst, jag håller inte med om alla påståenden eftersom forskningen numera äntligen har kommit ikapp det vi vetat länge..

Equiband är ett unikt träningsredskap som hjälper hästen att aktivera underlinjen (magmusklerna) samt uppmuntrar hästen att kliva in mer under sig och därmed flytta tyngdpunkten bakåt. Dessa två “aktiviteter” är avgörande för om hästen ska kunna utnyttja bakbenens kraft till att lyfta fronten – det jag kallar obruten överlinje – och är förstadiet till högre samling.

Man vill egentligen inte att hästen kliver in under sig eftersom en häst som kliver in djupt under sig blir framtung. För att få det där övertrampet så krävs det nämligen att hästens framben är djupt in under hästen, dvs hästen hänger framför sina bogar. Det är ju motsatsen till samling tänker jag. Läs mer här.

Då kommer ju hästen INTE att lyfta fronten, iallafall inte utan en ryttare som fysiskt bär hästen med tyglarna. Den kommer inte heller att flytta tyngpunkten bakåt. Läs mer här

Nåväl, det är petitesser, tanken bakom att vilja aktivera hästen mage och rumpa är bra, väldigt bra.

Vill du bli ett Equiband så titta in på våra kurser, du kan starta redan idag om du vill.

Du som redan gått onlinekurser hos Logisk Ridning får gå om dessa kurser kostnadsfritt. Läs mer om hur du gör här

Equiband

Equiband-frågor och svar

Please follow and like us:

Varför är det dumt att följa ett spår?

(Detta inlägg publicerades ursprungligen 2018)

Många undrar varför kan Logisk Ridning är så ”flummigt”. Det verkar inte finnas en röd tråd i utbildningen. Varför kan jag inte ge er en tydlig mall att följa, en röd tråd som det så vackert brukar heta, så har ju alla andra grenar och inriktningar det. Måste jag komplicera det hela så här?

Alltså, egentligen är det inte komplicerat. Ni har bara ännu inte förstått den röda tråden än. Många tror att ridning och hästar kan förklaras som en röd linje, lite som en tunnelbanetabell med tydliga stationer. Här ser vi Röda linjen i Barcelona. Tänk om hästträning vore så här enkelt och överskådligt. Det är ju om ni tänker efter så som inriktningarna vi studerat tänker sig hästträning. Först kommer vi ifrån Hospital de Bellvitge, därefter tränar vi mot nästa mål som är Bellvitge, beger oss sen till….

Nä, vid närmare eftertanke så kommer inte röda linjen att fungera vidare bra som en mall för dagens ryttare. Den innehåller för många stationer. Vänta, jag ska leta upp en mer passande linje, återkommer……..

Happ, jag fann den, Linje 9, om jag lägger ut linje 9 så kommer jag att få tonvis med följare, alla kommer att vilja träna linje 9. Mina instruktörer under utbildning kommer att älska mig ;-), Varför tilltalar den här linjen folket? Den är överskådlig. Man kan se och ta till sig hela linjen med ett ögonkast. Man kan räkna stationerna på sina fingrar. Bokstäverna är stora. Det finna en bild på en rullstol på alla, det är alltså inget som sticker ut, alla får vara med och leka 🙂 Linje 9 är det många tränare som använder sig av. Man använder ett par enkla ord som man upprepar och upprepar vilket skapar igenkänning för folket. De får en tydlig mall, en ram. Den här tränaren vet vad den talar om utbrister folket och så tränar de sina hästar att gå från La Sagrera till Onze de Setembre. till Bon pastor….

Problemet med det här är att hästar är inte anpassade för att gå på en linje och stanna på specifika stationer… En häst är ett stäppdjur som planlöst vandrar/ramlar omkring där maten lockar och bogen ramlar. Han behöver typ hela Barcelonas tunnelbanenät som spelplan och vad värre är, för att träna honom individuellt så måste hans tränare kunna förstå hela detta tunnelbanenät.

Jag är väldigt välbekant med Barcelonas Metro. Jag bodde i Barcelona ett halvår och jag har aldrig bott i en sån stor stad. Jag var typ paralyserad av chock av alla intryck. Jag kände typ ingen där från början så jag bestämde mig för att all ledig tid när jag inte jobbade så skulle jag åka tunnelbana. Köpte mig ett månadskort och tog en linje i taget. Hoppade av på alla stationer, såg mig omkring lite och åkte sen till nästa station. Metron går typ var tredje minut så det är inte så långdraget som det låter att hoppa av på alla stationer. Oj vad mina ögon fick se mycket.Jag har en väldigt vetgirig hjärna som lätt blir uttråkad och när den blir uttråkad så blir jag deprimerad. Ett sätt att hindra hjärnan från att bli uttråkad är för mig att varje dag (även än idag) se något nytt varenda dag. Inte bara se utan att verkligen SE.

Man kan på detta vis se fantastiska vyer även precis utanför ens eget hem fast att man bott där i åratal. Men Barcelona gav mig såna otroliga input. Helt galet intressant stad. Har massa bilder på min fb från detta äventyr. Nostalgerar däribland. En annan anledning till att jag ville lära mig systemet var att när man är invandrare i ett land och inte riktigt behärskar språket så är det enbart väldigt trista jobba man erbjuds. Dock är det alltid lätt att hitta jobb som Guide. Jag älskar att jobba som Guide. Men för att kunna göra det så måste man inte bara kunna linjerna, man måste veta vad som finns vid alla stationerna, veta varför man vill åka dit eller för all del varför man inte vill åka dit. Man bör också veta att när man INTE ska åka dit eftersom man typ inte vill bli ihjälslagen ;-), Barcelona är en farlig stad om man hamnar i fel område på fel tid. Så då blir kartan ännu mer komplicerad, typ så här om vi börjar dela in staden i områden.

När man kan områdena så måste man dela in staden i gator och kvarter.

Därefter så tar man bara tunnelbanekartan, ritar av den på en genomskinlig overheadbild och placerar den mentalt över gatukartan och voila, nu kan du jobba som guide :-). Puh, jag vet att jag har kokat era hjärnceller både en och två gånger redan. Så vi gör det lite lättare. Vi sätter helt enkelt en sån där kartnål på punkten Barcelona, det är bra nog, enkelt. Och sen överger vi alla tankar på att jobba som guide 😉

Men..Det gnager i mig, jag måste kanske behöver lära sig Barcelona. Jag gör en annan typ av karta där jag märker ut det viktigaste, det som kan intressera turisterna. Jag låtsas att turisterna är sex år gamla så jag gör det i enkel bildform. För egentligen så är det ju så att som turist i Barcelona så behöver man kanske inte kunna alla detaljer. Det räcker förmodligen gott att visa dem den kändaste arkitekturverken då Barcelona är känd för just det, samt zoo för det gillar barnen och så den där kända stadion för alla fotbollsfrälsta. Om jag som guide får en fråga om något annat så kan jag ju faktiskt leta upp det på internet just när och om jag behöver det. Turisterna behöver inte veta det nu.

Och sen då? Var tar du oss nu undrar ni säkert. Jo, därefter så flyttade jag till Fuengirola, en liten sömnig stad på Spanska solkusten och så började jag lära mig den staden ;-). Dock ska jag bespara er de detaljerna för den staden får småländska skogen att framstå som fancy 😉

Men, vart vill jag komma med allt det här. Jo, det är att det finns ingen enkel väg att träna hästar. Något av det farligaste man kan göra för sin egen personliga utveckling och för sin häst är att bestämma sig för att hålla ett visst spår, följa en viss linje. Varför? Jo för att hästar vet inte om några linjer. Om du hade placerat en flock hästar i Barcelona så hade de bajsat ner hela staden, inte följt en enda linje. Det är nämligen bara människor som har behov av linjer, inte hästar.

Så man får en massa mänskliga följare om man lägger upp sin filosofi i form av Barcelonas Gula linje nr 9. För hästarna blir det dock inte så bra. Och jag vill jobba för hästarna, inte för människorna. Och jag vill utbilda fler som vill jobba för hästarna.

Varför vill människan följa linjer? Jag tror att det är så att i vår värld, speciellt i PK landet Sverige så är allt så tillrättalagt, alla ska få lika mycket, ingen för exkluderas, fort ska det dessutom gå och om det är för jobbigt så gör man något annat. Typ hoppar inte av på den stationen utan man åker vidare till nästa station. Det där med att hoppa över stationer som är jobbiga är typiskt för vår moderna tid. Om man var en bonde för 100 år sen och tyckte att det var jobbigt att, tja, hugga hö så fick det följder i form av att hans ko svalt ihjäl på vintern och svalt kon ihjäl så fick familjen ingen mjölk och svalt ihjäl den också. Man kunde helt enkelt inte hoppa över saker. Det fick ödesdigra konsekvenser. Idag så om vi inte orkar göra och ta med sig en matlåda på morgonen så kan man helt enkelt bara köpa mat i vilken affär som helst. Det få liksom inga konsekvenser när vi ”hoppar över en station”.

Vi liksom lever i språnget. När man gör så, lever i språnget så kan man säga att vi är på flykt. Ju mer vi flyr ju mindre blir vår frontallob och ju mer aktiv blir vår amygdala.

Ju mer aktiv vår Amygdala blir ju mindre aktiv blir vår frontallob. Läs lite om den här. Jag klipper in texten rätt av här ifall den försvinner men den är alltså kopierad och inte skriven av mig.

Bakom pannbenet sitter pannloben vilken är den senast utvecklade delen av människans hjärna. Det är där omdömet sitter. Hjärnan har utvecklats genom att lägga till nya delar allt eftersom vi har behövt dem för att anpassa oss och överleva. Från den första hjärnan, som utvecklades för 250 miljoner år sedan, har det nya sedan lagts till det gamla, från nacken och framåt och pannloben är den senast utvecklade delen. Vi har alltså kvar allting, från de allra äldsta och enklaste delarna till den senaste utvecklade, pannloben. Det är den senast utvecklade delen av hjärnan hos människosläktet och det är också pannloben som utvecklas sist hos oss som individer. Den anses av de flesta forskare vara fullt utvecklad först vid ungefär 25-års ålder, en del vill sträcka sig så långt som till 30 år.

Pannloben, hjärnans beslutsfattarcentrum som ibland också kallas för frontalloben, styr över impulskontroll, planering, omdöme samt verkställande av planer. Det är pannloben som skiljer oss från djuren och gör oss civiliserade. Den samordnar också andra delar av hjärnan. Efter att ha undersökt hur den normala tonårshjärnan utvecklas har forskare kommit fram till att pannloben mognar långsamt. Förmågan till framtidsplanering, överblick, sållande av intryck och riskbedömning är alltså inte fullt utvecklad hos tonåringar. Det är skälet till att ungdomar har svårare än vuxna att se framåt och att de ofta tar onödigt stora risker. Det kan förklara varför unga provar droger eller har oskyddat sex trots att de vet att det är förknippat med stora risker.

Man har också gjort mätningar på ungdomar och sett att uppgifter som är förknippade med större belöning utlöser en överdrivet positiv reaktion i hjärnans belöningscentrum. Om man har ett överaktivt belöningscentrum kombinerat med en icke fullständigt utvecklad pannlob så riskerar man att ta större risker när det gäller att söka njutning. Man har också lättare att fastna för snabba belöningar än att ägna sig åt sådant som ger njutning och belöning på längre sikt.

Man tror att den här osynkade utvecklingen av hjärnan beror på att ungdomar förr skulle ha modet att lämna sin familj och sin by för att hitta en partner och börja sitt eget liv. Hade pannloben varit fullt utvecklad hade nog ungdomarna blivit kvar hemma i trygghet hos mamma och pappa.

Den översvämmade hjärnan är titeln på en bok av Torkel Klingberg. Han beskriver  i boken hur vi fortfarande begränsas av vår gamla hjärna  i dagens moderna samhälle. Även om det hänt massor sedan den första hjärnan började utvecklas går det otroligt långsamt för hjärnan att anpassa sig efter nya saker. Den hjärna vi har idag är nästan identisk med den som våra förfäder Cro Magnon-människan hade. De levde för ca 40 000 år sedan men ändå har inte mycket hänt i hjärnan sedan dess. Vårt arbetsminne är det samma som hos våra gamla släktingar. En Cro Magnon-människa träffade mellan 50 och 150 människor per år. Kanske är vår hjärnan ännu inte anpassad för fler möten än så. I så fall är det lätt att förstå varför man ibland kan känna sig överväldigad och överhettad i dagens samhälle.

Många ungdomar, och vuxna för den delen. anser sig anpassade till den nya tekniken och tror att de kan ägna sig åt multitasking, det vill säga att göra flera saker samtidigt. Oftast handlar det om att ha tillgång till uppkoppling samtidigt som man ska göra skolarbete. Med samma arbetsminnes- kapacitet som våra förfäder som levde i grottor och jagade på savannen säger det sig självt att det inte går. Det finns forskare som säger att det kommer att ta 1000 generationer till innan vi kan börja multitaska.”


Kortfattat. Ju mer vi stressar omkring och hoppar över stationer ju dummare blir vi. Man kan ju inte lära sig något när man stressar/flyr (det är samma sak att stressa och att fly). Att skola en häst och att skola en människa innebär att bygga upp frontalloben, den sist uppkomna delen i vår hjärna. Om vi följer linje 9 så är det enkelt att förbli ”dum”. Det känns bra för många och det ska ingen klandras för givetvis. Vi väljer alla våra strider efter ork och personligt tycke och smak. Problemet är bara att vad gäller hästträning så går det dåligt att förbli ”dum”. En häst som man inte bygger upp frontalloben på kommer att behålla sitt för honom helt naturliga flyktbeteende vilket gör honom till en otrevlig och opålitlig ridhäst vilket kommer att göra människan rädd för honom, dvs hindrar hennes Frontallob från att växa och tillåter den primitiva Amygdalan att växa sig stor och stark.

Detta skapar då rädsla. En av de logiska instruktörerna är kurator och hon har skrivit lite om rädsla här.

Där ser ni att rädsla innebär lite mer än att vara rädd. Rädsla ligger till grund för många olika sorters känsloutryck varav de flesta är väldigt otrevliga för hästen. Många blir hårdhänta och aggressiva när de blir rädda medan det egentligen inte handlar om hästen egentligen utan sina egna hjärnspöken i form av prestationsångest, rädsla för att falla av, rädsla för vad andra ska säga eller tycka, etc.

Vi har idag en ridkultur som är hemsk otrevlig för hästar. Man ser upp till de som tävlar. De är idolerna som alla vill vara som. Problemet är att tävling i den form vi ser idag ofta innebär extremt obehag för hästen.Många människor försöker stoppa ridsportens tragiska utveckling. Oftast genom att prata skit och smutskasta utövarna eller genom att hitta andra sätt att dra i hästhalsar på, snällare sett 😉 . För om ni tänker efter så består oftast inriktningar av att påverka hästens hals på olika vis. Ganska kul att se utifrån, hur de tror att de gör något fantastiskt, få se nu, om vi drar i den här vinkeln istället, då är det snällare än att dra från den här vinklen. Vissa har kommit på att de inte vill dra alls så de tränar hästen naken eller inte alls. Fantasin har inga gränser här 😉 …Det hjälper ju dock föga om man vill ändra systemet.

Men om vi återgår till linjerna. Vad är logisk ridning. Logisk Ridning är ett sätt att lära ryttare känna och att lära instruktörer att se. (Intresserade hittar våra kurser här)Det är alltid hästen som är den egentliga läraren. Var övningen bra så blev hästen mer lösgjord efteråt, eller så blev ryttaren mer avslappnad efteråt, eller så blev hästen mindre avogt inställd till träning. Då kan man inte följa enbart gula linjen. Logisk Ridning använder saker från alla inriktningar. Det innebär att man måste lära sig att hoppa mellan linjerna helt enkelt. För att lära er detta så måste ni börja lära er se och förstå vad ni ser. Det tar tid. Ge det tid. Det är så med alla inriktningar att det kommer alltid en tid när det är bra att göra si och sen kommer det en tid när det är fel att göra så. Att bli en bra hästtränare är att lära sig alla linjerna i Barcelonas tunnelbanesystem och ni måste lära er var man hoppar av linje tre för att hoppa på linje åtta. Det enda som är dåligt är att fastna på en linje. Det är verkligen jättedåligt.

Sådär ja, jag tror jag avslutar nu men visst blev ni klokare och mindre förvirrade nu ;-)? Inte 🙂

Du vet väl att det aldrig är för sent att påbörja ditt utvecklingsarbete mot att bli en bättre ryttare och hästmänniska? Du kan starta en logisk onlinekurs precis när du vill. Du hittar kurserna här.

Please follow and like us:

Söndagens onlinemöte

Som vanligt blir det ett Söndagsmöte för alla aktiva onlineelever. Temat för den här gången blir

Hästproblem och problemhäst-om varför hästen inte gör som jag vill.

Som vanligt gratis för alla aktiva onlinekursare och du hittar länken i ryttargruppen. Om man vill delta fast man inte är en aktiv kursare så går det bra, kostnaden är då 100 kr. Som vanligt startar mötet 20:30, och då stänger jag det så att vi inte blir störda under mötets gång så kom i tid 🙂

Please follow and like us:

Hästen är för kort

(Detta inlägg publicerades ursprungligen 2017)

De hästar som absolut svårast att rehabilitera om och göra dressyrhästar av är dressyrhästar hur konstigt det än kan låta. Detta eftersom traditionell dressyrträning gör hästar kortare!!!! Det blir så här eftersom man har en konstig ide om vad form och rakriktning är. Man lägger ner mycket energi på att hästen ska spåra, dvs att alla benparen går rakt fram, och att få den att ”gå på tygeln”. Man gillar inte att hästen är för lång utan kort ska den vara.

För mig ser såna här ”rakriktade” hästar helt konstiga ut, typ som en picassotavla som man förstå låtit Picasso rita och sen tryckt ihop tavlan.

För mig är rakriktning att räta ut hästens ryggrad i första hand, göra den så lång det bara går. Då är det i början oerhört svårt för hästen att spåra så därför tillåter man den i inledningsskedet att INTE spåra, man till och med uppmuntrar den att INTE spåra.




Jag förstår att detta låter väldigt konstigt.Men det är väldigt logiskt. Musklerna i hela hästen går kors och tvärs och hit och dit.

Från början har hästen helt naturligt en bananform. Typ så här. Kan ni se att denna ”häst” är på väg åt vänster med bakbenen men på väg åt höger med frambenen?

unghäst

Om vi försöker få denna häst att gå rakt fram så kommer vi att uppleva det som att hästen biter sig fast i vänster tygel. Om vi tänker lite logiskt nu så inser vi att det inte är hästen som biter sig fast i tygeln, däremot så är det ryttaren som hänger sig fast i vänster tygel för att få hästen att gå rakt fram. Vissa kan försöka lösa detta problem genom att plocka och bända i vänstertygeln, försöka få hästen att släppa denna. Då kan vi om vi är ihärdiga göra om hästens bananform till det här.(röda linjen)

unghäst2

Vi kommer att få en utskjutande höger bog och hästen kommer att vara tvungen att rotera sin ryggrad på ett ytterst ohälsosamt vis vilket gör att kiropraktorn kommer att hitta problem i länden eller varför inte i SI leden? Vi lägger lite tid på att rida in den där vänsterbogen och att få hästen att spåra, dvs få den att gå rakt fram och  då blir det så här. (Gröna linjen)

Unghäst 3

Nu går hästen säkert rakt fram och den har blivit ganska kort. Dock börjar den bli lite seg och går inte riktigt framåt, den vill inte riktigt gå fram till handen, alternativt så hänger den sig tungt i handen, iallafall på ena sidan. Den börjar få en ganska trist galopp och galoppombytena är svåra. Den börjar kanske bli svår att fånga i hagen och den är inte så positiv till arbete.

Jag tror att ni förstår var jag vill komma… Det här är inte så bra. Hästen är inte rakriktad, den är ihopskrynklad i sin ryggrad. Men den går säkert rakt fram, det gör den…..

Men detta är bara ett fiktivt scenario. Hästar kan göra sig sneda på tusen olika vis för att försöka tillfredsställa oss ryttare.

I min undervisning så graderar jag denna snedhet med a,b,c,d,e och så vidare. Ni inser att det inte riktigt är läge att be såna här krokiga hästar att spåra va?

Anledningar till ojämn kontakt




Ni kan känna denna snedhet som att hästen inte går fram till handen, den vill inte gå med eftergift (gå på tygeln), den går inte fram, den har dålig gång, den har svårt för galoppen, den ställer sig inte i nacken, den slår efter skänkeln, den har svårt att muskla sin överlinje, den sänker en rygghalva (sätter ryttaren på ena sidan), den går sönder, får ledproblem, stela muskler, munproblem, den slår i skor etc. Kort sagt, de flesta problem vi har med våra hästar beror på att vi inte rakriktar dem utan istället ber hästen gå rakt.

Så jag lägger allt krut på att få hästen att bli låååååång. För ni kan säkert förstå att när vi gör ryggraden krokig så blir vår häst kortare? Kort är INTE bra.
Så kom ihåg, vi VILL ha långa hästar, INTE korta. Men ryttaren måste vara redo att hantera den långa hästen eftersom en lång häst är en lösgjord häst och en sådan är mycket vinglig. Många tror att ju mer vältubildad en häst blir ju lättare blir den att rida. Det är faktiskt tvärtom. En krokig häst som har massa vikt på sina framben blir stadig och medan en rak lång häst som lägger vikten på sina bakben blir lite vingligare och lite ostadigare. Det är snarare där svårigheten sitter. I mina kurser lägger jag stor krafft på att rakrikta ryttarna, inte på att rakrikta hästen. Detta eftersom hästen blir rak och lång när ryttaren är rak och lång.

Är du intresserad av att lära dig mer om rakriktning på riktigt så titta på våra onlinekurser.




Please follow and like us:

Skaka hand med en sladdrig fiskhand…. Blärk…

(Detta inlägg publicerades ursprungligen i december 2013.)

Vi har alla någon gång i livet skakat hand med någon vars hand är alldeles sladdrig och slapp. Det är alltid lika otrevligt. Det är lätt att per automatik tolka in egenskaper som vi tror att denna hands ägare innehar. Dessa egenskaper är i stil med; mesig, initiativlös, velig, svag, opålitlig…tja… Alla är egenskaper som inte är positiva. Och det är dessa egenskaper vi ger till en ”dödafiskenhand”.

Men varför i hela fridens namn skriver jag om handslag i en hästblogg undrar du säkert nu?

Jo, det gör jag för att det (tyvärr) är vår hand som står för den största delen av kommunikationen med hästen. Hur tror ni att det känns att ”skaka mungipa” med en ”kallafiskenhand”?

Tja..Det känns som…. Klipper in från beskrivningen ovan; ”mesig, initiativlös, velig, svag, opålitlig”.

En häst plus en ryttare är ett ekipage, ett par. Detta par ska vara väl sammansvetsat, de ska dansa.

När man dansar vanlig pardans människor emellan så är det en som leder/för och en som följer med. Det är logiskt eller hur? Den som för styr med bestämda händer sin partner utifrån hur de ska röra sig. Den idealiska partnern följer ledaren blint, ger ledaren total tillit och låter sin kropp vara som ett stycke lera i hans händer som han får forma efter eget behag. Den som följer känner ingen misstänksamhet utan ger honom hela sin kropp utan förbehåll. Detta är magi på hög nivå. Alla som sett en sådant par vet hur vackert detta kan vara.

Är det en dålig dansledare som inte är tydlig och tillitsfull pålitlig nog så kommer följaren inte att oförbehållslöst kunna ge honom sin  blinda tillit utan hon kommer att vara aningens på sin vakt, försöka i förväg rätta till och parera dåliga val han gör. Hon ger sig inte hän till honom. Resultatet blir ingen vacker dans. Det blir två stycken som försöker leda varandra och dessa par njuter vi sällan av blotta åsynen av. Det saknas den totala följsamheten hos följaren och den totala kontrollen hos ledaren.

Översätt detta till ridning nu. Ett ekipage ska dansa. För att dans ska kunna bli vackert så måste en leda och den andra blint följa. Vem ska vara ledaren och vem ska vara följaren tror ni?  Och vad krävs av en ledare för att den andre ska följa?

Tja, många egenskaper. Jag hoppas att alla är överens med mig om att det är ryttaren som bör leda och hästen som bör följa. De flesta ekipage man ser till vardags är tyvärr ganska halvmediokra ekipage som består av en ledare (ryttare) som med kalla fisken handslag i tyglarna och ett otydligt fokus försöker kontrollera en följare (hästen) som i brist på en tydlig ledning roar sig med att leta spöken, gå på snedden, gå emot hjälper etc…

Allt detta beror på brister hos ryttaren, inte hos hästen.

För att ryttaren ska kunna leda hästen i dansen så måste hela hennes kropp och sinne säga samma sak. Här är ju sitsen viktig, den kräver en enorm kroppskontroll hos ryttaren för att kunna vara så stilla och precis i sin hjälpgivning att precis vartenda andetag har en mening. Men sitsen tar ju åratal att utveckla och de flesta ryttare har inte tid?!? att lägga ner så mycket tid på sitsen, de vill ju faktiskt börja träna sin häst (jag skrattar alltid när jag hör detta 😉 ).

Men om man nu är en av de 1000 tals människor som inte förlitar sig på eller bryr sig så särskilt mycket om att lägga ner massa år på att skaffa sig en skolad sits så finns det iallafall en sak du kan göra som kommer att göra en milsvidd skillnad. Och det är att skaffa dig en stadig ytterhand. En som INTE känns som en kalla fisken hand. En stadig stilla ytterhand kommer att göra milsvids skillnad för din häst då den mitt i alla 1000 tals ofrivilliga rörelser du gör på en hästrygg iallafall kommer att få en tydlig och stilla punkt att lita på och följa.

Saker att tänka på är att det är bara ytterhanden som ska vara sådär FAST och stilla. Man får ju aldrig låsa fast en häst så det är en mycket dålig ide att skaffa sig TVÅ fasta händer. En sak som komplicerar det hela är dessutom att ytterhanden (eller någon hand) ALDRIG får tänka bakåt ens för en sekund. Inte en enda hjälp får ges som innebär att handen backar på något vis. Tygellinjen får dessutom aldrig brytas. Detta är en konst som jag har märkt vid mina ridlektioner är svår att lära sig. Man verkar ofta se handen som bara en hand och försöker skruva handleden på alla möjliga och omöjliga vis när man ska ge hästen en tygelhjälp.

Mest poppis verkar det vara att  vrida handen nedåt, så att lillfingret hamnar mycket längre bak än pekfingret. Ser väldigt konstigt ut men det är såvitt jag kan se det mest populära tygeltaget som finns idag.

Som klar tvåa kommer det där man viker in handleden så att handryggen är längst fram. Vi har förvisso även andra tygeltag, de som verkar bakåt tills magen eller hakan stoppar upp (detta tygeltag är mest poopis hos de som rider med för långa tyglar.)

Sen har vi det ”ledande” tygeltaget som av någon anledning används som att det var ett trängande tygeltag (dvs man för tex vänster hand mot sin högra höft) ?!?!? Alternativt att man använder det ledande tygeltaget till lite allt möjligt, böja, ställa etc.

Listan hade kunnats göra lång men jag slutar där tror jag :-).

Kontentan av detta långa inlägg är att skaffa dig en stadig ytterhand med obruten tygellinje och en underarm som är rak ända ut till knogarna och där handen aldrig viks åt något håll eller backar ens en millimeter så kommer du att hjälpa din häst väldigt mycket. Och kom ihåg att det är hästen som ska gå fram till bettet, inte du som ska dra bak hans mungipa till din hand. Skillnaden är gigantisk.

Vill Du börja resan mot att bli en skolad ryttare så ta en titt på våra kurser.

Please follow and like us:

Ny logisk instruktör i Norge

Idag har vi fått ännu en Logisk Instruktör, denna gången är det en norska 🙂 . Varmt välkommen Anette.  Jag låter henne presentera sig själv.

Hei! Mitt navn er Anette og jeg bor på Inderøy i Trøndelag. Min lidenskap er hest, og jeg vet ikke helt hvordan livet mitt skulle vært uten. Jeg har vært innom forskjellige grener som sprang, dressur, feltritt, western, frihetsdressur, bruksridning og islandshest. Å ri konkurranser har aldri blitt min greie, for meg har det handlet om å utvikle meg med hesten på det nivået vi er. Derfor har jag endt opp med å trene mest omskolerte travere, problemhester og unghester.

Jeg kom over logisk ridning i 2016, og begynte etter hvert på kurs. I starten så jeg på grunnkurset mest som et sitstreningskurs. Nyttig og bra, men ikke revolusjonerende. Men gjennom kursets gang begynte jeg å utvikle en mye bedre følsomhet i ridningen som gjør at jeg kan kommunisere med hesten med mye mindre hjelpere. Av og til bare en tanke. Det er da ridning er magisk.

Ridning og hestetrening gir meg enormt med glede og mestringsfølelse. Logisk ridning har gitt meg verktøy og innsikt som gjør hverdagen med hestene enda mer givende og gitt meg mere selvtillit. Som instruktør håper jeg å videreformidle det jeg selv har lært, og fortsette min egen utvikling sammen med elever og hester.

Følg meg gjerne på instagram
Eller kontakta mig på
Tlf 90998560
Mail anetteso98@gmail.com,

Fler logiska Instruktörer hittar du här.

Please follow and like us: