Lär dig se hästen

En häst är en häst oavsett vilket yrke du ämnar ge den eller till vilket yrke folk anser att den är född till.

En häst är ett flyktdjur på fyra ben. Den har ett skelett som ser ut så här.

hastskelett

När vi sätter en ryttare på detta skelett så tappar skelettet balansen och blir så här. Det liksom lutar sig framåt, tappar balansen, blir framtung. Frambenen hamnar bakom dens bogar. Då kommer hästen att ta upp sitt huvud för att inte ramla balansen. Om hästen inte förstår att den kan ta upp huvudet för att hålla balansen så kommer den att försöka springa för att återfå balansen.

framtungt-skelett

Om hästen kör upp sitt huvud för att hålla balansen så är det vanligt att man sätter på den en stjälptygel, eh, förlåt, hjälptygel kallas det i dagligt tal. Eller så börjar ryttaren dra handen bakåt eftersom hon anser den svårt att få till att ta stöd i tygeln. Då blir hästens skelett så här. Notera hur hästens svankar, hur magen hänger och att svansen pekar uppåt och att hästens nacke inte är högsta punkten. Det här vill man aldrig se en ridhäst göra. Araber är undantaget möjligtvis då de är byggda med svansen uppåt.

pa-tygeln

Då kommer många på att den inte går på tygeln och antingen så fortsätter ryttaren dra ihop hästen och då blir den så här.Notera hur hela ryggraden lutar neråt, som en rutschkana. Här har ni svaret på varför dressyrhästars sadlar ofta glider framåt.. Hela hästen lutar ju framåt nedåt. Man kan enkelt dra den här hästens nos bakåt så att den går på tygeln men då kommer nacken inte att vara högsta punkten så som den ju alltid ska vara.

logisk-ridning-dra-ej-nosen-bakat

Vissa ryttare kommer nu att få protester av hästen. Den blir en ”dum häst”. Man liksom känner att man måste göra något åt det här, man forskar lite och får reda på hur man kan åtgärda det här problemet med hästen som vägrar gå i form, undviker bettet, vräker sig på bettet, etc. får reda på att hästen måste gå lång och låg eller med huvudet på snedden  eller att den måste skifta mellan att ha huvudet åt vänster eller höger i varje steg och man kan tex ta till redskapet sågen för att uppnå detta. Det går ut på att man växelvis tar händerna bakåt eller uppåt  i syfte att få hästen att göra saker med sin hals. Man kan också använda en halsförlängare eller en graman eller en chambong eller en… Tja, det finns många stjälptyglar uppfunna för detta ändamål.

Tänk om folk istället kunde börja lära hästar att balansera sig själv. Tänk vad trevligt allt vore då.Då tar det förvisso längre tid men hästen får inte ont och den blir inte ”dum” och bråkig”.

Varför blir det så här? Varför funkar det inte att kräva undertramp och en viss form på halsen? På grund av hästens fysiska byggnad. Den är inte byggd för att bli bärig för att vi drar i dens hals. Ju mer du drar i halsen på olika vis ju mer låg blir den framtill. Vansinnigt enerverande eller hur?

logisk-ridning-dra-ej-nosen-bakat

När ska folk inse detta? Såg ett sånt bra inlägg på Facebook. Heja Anders säger jag, heja dig!!!

Ett bra sätt för att hålla koll på hur mycket vikt din häst flyttat bakåt är att kolla på dens skor. Om tådelen är mer sliten än traktdelen så är den fortfarande framtung. När den är i balans så slits skorna jämnt.

Jag studerar hästar jämnt och ständigt, det är typ min hobby. Så vitt jag kan se och förstå med min ringa kunskap detta så är det man egentligen vill åt hos hästen det är uppresning av bogen. Jag tänker mig att om hästen hänger för tungt på sina bogar  så kommer vinkeln mellan överarmsbenet och underarmsbenet att bli väldigt liten. Det är så som överdrivet sprattlande dressyrhästar ser ut typ. Eller hästar med dålig gång, såna som är låsta. Man vill att frambenen ska lyftas som om någon höll i ett snöre och lyfte framknäet rakt uppåt.

skelett

Ju större den vinkeln blir ju lättare är hästen på sin framben och ju mer vikt bär han bak. Jag brukar prata om den röda linjen. Den ska bli mindre och mindre framåtlutad ju mer utbildad hästen blir, dvs den ska sträva mot att bli parallell med marken. Då får hästen så där lätta fina framben som knappt nuddar marken.Och jag tror att det beror på den där vinkeln jag skrev om innan. Det är ganska logiskt att ingen hjälptygel i världen kan ändra på den där vinkeln. Utom möjligtvis en lyftkran som lyfter hästens bröstkorg uppåt 🙂

hastskellet-rod

Kolla lite på Googelbilder på hästskelett så öppnar ni era ögon för att se bättre.

Tänk så mycket gladare hästar vi hade fått om vi på allvar började förstå att det där grejandet med formen på hästens hals skadar hästen mer än det bygger upp den…

Ställning i nacken

I vartenda ridhus ser vi folk kämpa med den här ställningen i nacken. Vi lär oss det redan i ridskolan. Jag har aldrig begripet varför. Det här får väl räknas som bra ridning. Jag kan inte se nån ställning i nacken där? Kan ni? Jag ser bara en härligt rak hals och en fantastisk häst riden av en fantastisk bra ryttare.

Ni kan se att halsen är smal och fin bakom öronen. Om ni kolla på ekipage som ställer i nacken så har de en en knölig ful klump ca 10-15 cm bakom öronen. Och dessa ekipage tangerar inga världsrekord 😉

Så vems behov fyller ställningen i nacken? Bo Tiblins? Hästens? Dig? ridläraren?

 

Veckobrev v 47

Fredag igen. Konstigt att det blir en fredag precis varenda vecka eller hur ;-).

Alla kurser är uppdaterade och jag förväntar mig att alla flitiga elever får njuta av grym träningsvärk och att hästarna blir så där behagligt trötta i hjärnan. När en häst blir så där tvärtrött mitt under ett pass, då vet du att du har lärt den något nytt.

Bråkiga hästar är något många har problem med. Bråkiga hästar, explosiva hästar, tjuriga hästar… Listan kan göras lång, vi har alla träffat dem. Man kan bli helt galen och rädd kan man bli och så kan man bli arg. Man kan skälla lite på hästen eller så kan man rasta av den lite i förebyggande syfte, låta den springa sig trött. Jag har dock väldigt svårt att förstå hur man tänker när man gör det sista, låta den springa sig trött. Helt logisk sätt så borde den istället få bättre kondition av det och således kräva mer och mer springa av sig. Det blir ju en galet ond cirkel.

Givetvis är det så att man inte kan förvänta sig att en häst som står i en liten trist hage kan förväntas vara snäll och lugn, ett visst mått av rörelse kräver de ju för att vara behagliga att umgås med men man bör inte överdriva det där innan man har en bra kommunikation. Det innebär att jag ska kunna säga till min häst att

”NEJ, det där är inte okey, sluta”

Och hästen ska svara

”Ok, jag slutar väl då”

Med andra ord så ska hästen kunna ta en tillrättavisning utan att explodera ännu mer. Men då många ryttare har en alldeles för svårt häst så vågar de sällan säga till hästen eftersom man VET att den då kommer att explodera. Det blir som en ond cirkel. Ryttaren sitter kvar på hästen, stel och spänd och rädd och i detta tillstånd så försöker hon mer att inte störa hästen för mycket så att den ska bli ännu störigare. En ridhäst SKA alltid kunna ta en tillsägelse och lägga av med det han gör. Jag brukar säga att om man inte har en häst som man vägar ge handen och driva på så bör man välja en annan häst. Det är väldigt svårt att få något harmoniskt av ett sånt ekipage.

Jag skrev ett inlägg om det för ett tag sedan. ”Är din häst för bra för dig?”

Men om man nu har en sån häst, vad ska man göra då? Hoppa av den säger jag. Jobba den vid hand istället. Lär den tänka, lär den förstå hjälperna, låt den gå i skolan och bli en skolad häst.  När du lär en häst något nytt, utan stress och i total lugn och ro så kommer den att bli en tänkande häst. Den börjar tugga, ansiktet slappnar av, den kan börja gäspa och den kan komma att totalstanna och somna på fläcken. En häst som lärt sig något nytt ser ut så här.

Det händer ofta på Logiska lektioner att hästarna bara tvärdör. Vi låter dem alltid stanna och sova lite. Befästa vad de lärt sig. Detta skapar på sikt lugna trygga hästar. Svårigheten med att lära en häst något från marken sitter i att människan måste till fullo kunna kontrollera sitt kroppspråk. Alla kan manuellt lära hästar att böja på halsar på olika vis men att på riktigt trycka in permanent kunskap i en hästhjärna, det kräver att människan har ett lugnt, dansant kroppspråk med lugn energi. Det är en konst att lära sig det där.

Från början så skapade jag enkla Arbete Vid Hand kurser. Men jag lärde mig att dessa kurser var allt annat än enkla, hästarna var inte vana vid att människor bestämmer över var de ska gå, utan de puttade helt enkelt bort människorna som stod ivägen för hästens bogars runtramlande. Jag insåg att det krävdes något mer, att människorna var tvungna att jobba med sitt egna kroppspråk först så då skapade jag horsemanshipkurserna. Och det var en större hit för de som saknade det nödvändiga ”ungås med häst” kroppspråket.

Äntligen så började människorna kommunicera på ett sätt som hästen kan ta till sig. Egentligen så är hästträning otroligt enkelt. Det handlar inte så mycket om att GÖRA saker, utan mer om att tänka saker och att stå för vad man tänker, dvs att låta kroppen följa med i hjärnans tankar. Vara en hel person istället för en splittrad person med tusen tankar i huvudet som inte direkt har någon koppling till vad ens kropp gör. Inte så konstigt att hästarna struntar i oss när det är så.

Dessutom så tycker jag personligen att när man jobbar hästen helt lös, vilket ju såklart är målet så blir kontakten helt annorlunda. Man måste tona ner sig, man kan inte direkt ta igenom saker utan gör man fel så blir det fel. Det är liksom mer ärligt på något sätt. En annan fördel är att hästkroppar mår otroligt bra av att slippa gjorden ibland, att låta blodet få flöda helt fritt i kroppen istället för att gjorden låser flödet. Att slippa ha en människa som bestämmer över ens hals (och därmed ens balans) är ju otroligt nyttigt för hästar.

Nåväl. En sak som man alltid ska ha koll på när man tränar sin häst är dens rygg. När det blir knöligt så är det ypperligt att hoppa av hästen och träna den från marken ett tag för att låta ryggen återhämta sig. Att byta sadel kan vara en god ide när det blir sådär.

Det kan också vara bra att veta VARFÖR det blir fel i ryggen. Et bra test att göra är att ha lite koll på hästens manke. Den bör alltid befinna sig exakt mitt i framvalvet och mitt mellan ryttarens stortår. ALLTID, båd epå rakt spår och böjt spår. Så rid runt och titta på vad din hästs manke har för sig. När den blir sned så kan du känna det som att du viker en midja, eller ramlar ner på en av hästens sidor, eller att sadeln inte vill ligga kvar mitt på . Allt sånt är förödande för en hästrygg.

Ibland ligger sadeln mitt på hästens manke alltid utan att det är bra ändå. Det märker du på att hästens manke är tunn och omusklad och sadeln är formad efter denna omuskelhet. Då får hästens oftast tryck på en av mankens sidor, på en av ryggradens sidor. Det är en bra varning att det är dags att göra något åt din hästs rygghälsa.

Min Påni börjar äntligen få koll på sin manke så jag testade lite tömkörning fast utan däckel. Det slår mig när jag tittar på filmen att hästträning är en kombination av att bocka och niga 🙂 Artigt och belevrat värre. Man trycker in bakbenen lite, dvs ber hästen vinkla om sitt bäcken vilket gör att hästens hals och huvud åker upp en aning, sen ber man hästen slappna av och släppa lite på bäckenvinklingen vilket gör att halsen och huvudet sänks.
Bägge formerna behövs men ingen av formerna är något man får tvinga fram och man bör inte befinna sig mer än ett par minuter i varje form. Skillnaden är det viktigaste i hästträning. Formen på halsen får man av att ändra på hästens kropp, halsen är som ett kvitto. Halsen består mestadels av rörelsemuskler och såna får mjölksyra av att hållas statiskt för länge. T.o.m. i dressyrprogram så ingår halslängning efter ett par minuter. Man bör även alltid träna så, slappna av, samla, slappna av, samla.
Så en påminnelse till mina elever, jag vet jag är tjatig men jag har genom åren lärt mig att det behövs. Ni MÅSTE tillåta era hästar att slappna av och för att åstadkomma detta så slappnar ni själva av och ger hästen lång tygel. Ansträng er helhjärtat i ett par minuter, och slappna av lika helhjärtat i ett par minuter. Bägge delarna behövs men man får aldrig befinna sig länge i något av det.Om ni gör så här så kommer ni aldrig att ha problem med hästens halsform. Formen kommer av skillnaden mellan längning och samling.


Nåväl, träna gott allesammans och ha en fin helg. Nästa kursstart är 2 December. Ni hittar kurserna som startar då här.

 

//Lindah

Hästarnas dag

Ibland är det skönt att lämna över rodret till hästarna. Bara vara en skön avslappnad passagerare på dens rygg eller kanske att man går på marken bredvid den och tillåter hästen att bestämma dagens ridväg. Jag tycker att hästarna ger en tusenfalt tillbaka om man inte alltid är den som bestämmer. Så här gjorde vi igår.

Många undrar varför jag rider en Påni istället för en stor elegant häst. Den här filmen som vi tog i September detat år är svaret på det. Jag har inga tävlingsambitioner. Min kropp har ont överallt, jag är typ glad att jag överhuvudtaget KAN rida. Ridning för mig är rekreation för kropp och själ. Det här är vad jag älskar med hästar. Att rida ut och okomplicerat njuta i naturen.

Pånisar är som regel supersäkra på foten, de tar sig fram överallt och om man tränar dem väl så finns inga spöken i buskar. Påni är på väg att bli världens bästa tantpåni . Alla borde få njuta av en sådan. Det är liksom bara mysigt.

Snett bäcken eller olika långa ben

backen

Vissa kallar det för snett bäcken, vissa kallar det för olika långa ben. Vi har det alla, både folk och få. Ett bäcken kan vara snett på så otroligt många vis. Jag har letat upp massa bilder som får tala för sig själv. Vilken av alla muskler som gör dig personligen sned lämnar jag därhän men som ni ser så är det inte en muskel som gör dig snett eller att bäckenet är snett. Det handlar om muskler som samarbetar i en lång kedja som drar hela oss sneda, ända nerifrån fötterna upp till våra öron typ. Never ending story. Man behöver inte lära sig alla namn eller gå in i detaljstudier, man behöver inte bli expert på det. Det ”enda” vi ryttare behöver göra är att jobba på att få dem likadana på att alla sidor så att vi kan bli raka. Då kan vi i vår tur göra vår häst rak genom att vi belastar den jämnt. Lätt som en plätt, eller hur 😉

Här har vi ett roterat bäcken med tillhörande lårben. Det hjälper vår häst att gå ojämnt till handen bland annat 😉

roterat-backen

Roterat bäcken sett bakifrån, ni ser hur mycket följdspänningar det blir? Vad är hönan och vad är ägget liksom?

ryggproblem

Här ser vi  bäcken som är olika högt på sidorna. Det hjälper bland annat vår häst att skjuta ut en bog eller att alltid dra åt ett håll.

snett-backen

Här ser vi några av musklerna som KAN hjälpa bäckenet att bli snett.

inre-muskulatur-logisk-ridning

Här ser vi en annan muskel som KAN vara behjälplig, eller ska vi kala det för bestjälplig?

snedstallt-backen-ryttare

Ännu fler ”hjälpredor”

muskler-manniska

Även inne i oss finns det hjälpredor. De gamla hederliga knipövningarna är ingen bluff *tipsar*.

Om det låter som en övermänsklig uppgift att bli rak så börja med dessa, de är grunden i all ridning. Utan fullständig kontroll på dessa rackarna så blir ridning väldigt svårt. Oftast är de jättestarka på ena sidan och obefintliga på den andra sidan. Träna upp de obefintliga istället för att lossa på de jättestarka.

backen

Så där ja, fler frågor om sneda bäcken 😉 ?

Vet du att det går att jobba bort det här problemet? Det är sånt vi sysslar med på Logisk Ridning. Ta chansen att unna din häst en rakriktad ryttare. Ridningen blir så otroligt mycket trevligare och lättare då.

Hitta en instruktör som kan hjälpa dig med din (och hästens) rakriktning.

Ridkurser




Nu har jag varit hos kiropraktorn så nu är jag rak

Det blev mycket diskussioner om blogginlägget jag skrev om snett bäcken. Många, många bokade tid hos kiropraktorn och konstaterade att jag är minsann rak. Skitbra, kul för dig. Men vet vad det värsta är? Det spelar ingen som helst roll att du är rak, eller att du blev rak efter att hen slitet i dig. Det är ganska lätt att bli rak genom ”yttre våld”.

Problemet är att det tar inte speciellt många dagar innan dina muskler gjort dig sned igen. Skelettet är enkelt förklarat en hög med ben utan egen vilja. Det kan inte styra sig, röra sig eller göra ett enda dugg på egen hand. Det är en marionettdocka helt i händerna på din hjärna. Det är hjärnan som är chef över ditt skelett och till sin hjälp har den en hel hög med undersåtar, dvs musklerna. Dessa muskler är väldigt konservativa saker, de vill göra som de alltid ha gjort, de vill inte jättegärna göra på nya sätt. Det beror på att deras chef (hjärnan) är konservativ.




När vi föds så har vi inga direkta rörelsemönster utan dessa utvecklar vi under livets gång. vissa mönster härmar vi från de vi ser mest, ofta föräldrarna eller annan närstående. Vi gillar att härma. Härmning står bl a Spegelneuronerna för. Om vi befinner oss i en ”stelbent” miljö med stela individer så blir vi stela. Om vi befinner oss i en ”rörlig” miljö så blir vi rörliga. Det finns massor av andra faktorer som spelar in såklart, det jag skriver om idag är bara en del av sanningen. Man kan alltså ta konceptet ”Du är vad du äter” till ”Du är vad du ser” till en helt ny nivå nu ;-).

Vi har inga direkta begränsningar när vi föds (bortse nu från gener, sjukdomar etc) utan vi har en massa olika sätt att göra saker på och vi kan göra dem utan problem. Vi ser det tex när barnen börjar röra på sig, först kan den rulla runt, den gör massa olika ljud, leker med fingrarnas och fötternas rörelse, stoppar in en fot i munnen, börjar krypa på de mest otroliga vis. Med tiden så sorteras dock ”icke önskvärda” rörelsemönster bort och endast de effektivaste används. Då har begränsningen börjat göras. Vi hade kanske kunnat …tja..äta? på 37 000 olika vis, men vi håller oss till att föra maten till munnen med ett verktyg som vi håller på ett bestämt vis i ena handen, vi för glaset på ett bestämt vis till vår mun för att dricka.

Detta kallas uppfostran, vanligt hyffs typ ;-). Anpassning till samhället. När vi gör denna anpassning så överger vi en himla massa olika sätt att göra saker på, vi överger massa rörelsemönster. Vi börjar utveckla vår oliksidighet, vi gör vissa saker med höger hand, vi lägger alltid huvudet på ett visst vis när vi lyssnar. Vi börjar gå ordentligt istället för att på barns vis skutta runt, vi slutar gå balansgång på murar, vi slutar klättra i träd. Vi blir vuxna helt enkelt. Vi tar på oss byxorna på samma vis, alltid stående på ett av benen, lyftandes det andra. Vi sitter vid en dator och använder alltid en hand till musen vilket gör denna hand extremt finkordinerad.

Under tiden vi gör detta så gör vår häst samma sak. Han lär sig att beta gräs med ena foten fram (denna fot blir låg i trakten och bred) och den andra bak (denna fot blir hög i trakten och kan få en tendens till bockhov och den blir dessutom smalare). Han lär sig

After converted cialis price after so cialis online complete cialis price drop. If, buy viagra it. It cheapest: cialis price Obagi buy cialis had generic viagra a stayed buy cialis online half seems! It. But generic viagra Smell buy viagra online marcara.

bli ledd på sin vänstra sida och han lär sig att när han springer iväg när han blir ledd så kommer hans huvud att dras åt vänster. han lär sig att när han tas ut ur en hage så går han ut, svänger åt samma håll för att vänta tills människan har stängt grinden. jag tror att ni förstår hur jag menar, han börjar alltså utveckla SIN oliksidighet.

Nu ska alltså dessa två individer börja dansa ihop. Den ena sittandes ovanpå den andra. Tjohej vad bra det går. Eller inte… 😉

Nu ska vi alltså ta två sneda oliksidiga varelser och göra dessa raka. Ofta märker vi att vi inte är raka så vi tar dit en kiropraktor eller naprapat, eller osteopat, eller akupunktör etc till antingen en av individerna i ekipaget eller bägge. Knak, brak så var vi raka….. Enda tills hästen går ut i hagen och äter med en hov fram och en hov bak, och människan går till sitt jobb och arbetar vid datorn, äter lunch, dricker kaffe etc… Pang så var vi tillbaka i vår snedhet.





Vi måste förstå att det som varit böjt inte kan bli rakt bara sådär. Det tar tid. Evinnerlig tid. Dressyr har fått så många olika betydelser nuförtiden, mest handlar det om att gå i form. Jag vet inte var det har uppkommit men dressyr verkar gå ut på en sned varelse drar i några snöre som sitter fast i munnen på en annan sned varelse för att få denna att böja på halsen, samt med hjälp av att sparka lite med benen få den att röra sig åt olika håll. Det går oftast inte så bra, det blir väldigt stelt och snett och oharmoniskt.

I Sverige har vi ingen riktig rakriktningskultur utan vi har mer en slags grovarbetarkultur i snabbmatsform. Det innebär att det är det vi ser överallt runtomkring oss. Då försöker vi ju givetvis härma detta, för det ligger i vår natur att härma saker vi ser, medvetet eller omedvetet (de där spegelneuronerna). Det är en av anledningarna till att det är svårt att lära sig RIDA i Sverige, vi har inga direkta bra saker att härma. Om vi ska hitta de bra sakerna så får vi leta ordentligt noga. Vi hittar inte det på ridskolor eller tävlingsbanor. Där ser vi mest en typ av tävling som verkar gå ut på att flest juck per sekund vinner, eller hårdast hand med bästa krullen på nacken vinner, eller flest idunkningar av sporre i hästmage vinner. Ryttarna liksom sitter ovanpå sina hästar och det svajar och gungar och hoppar åt alla möjliga håll och kanter, jag blir yr av att se på det. Men det är det vi har att härma. Den mesta inlärningen sker just av att hä
rma… Vi blir bra på att göra det vi ser mycket av. Vi härmar…

Men ridning går inte ut på det här. Det finns andra sätt att RIDA på. Där går ridningen ut på att Dressyr är att göra rak. Jag menar inte banka rakt med hjälp av kiropraktorer eller sporrar, utan om att försöka återskapa alla små rörelsemönster som har gått förlorade i processen att växa upp, att bli vuxen. Bli lika rörliga som vi föddes. Få hästen som ett smidigt föl, få oss till ett smidigt barn.

Dressyr för mig är just rakriktning, att få oss (ekipaget) smidiga och liksidiga, leta upp alla koordinationer som vi en gång haft och börja använda dessa igen. Det är inte lätt, man kan inte stressa fram det för när det blir stress så går reptilhjärnan in och tar över och då blir rörelserna stora, grova och ryckiga och vi kommer inte att våga använda oss av förlorade rörelsemönster, varken vi eller hästen. Sånt här sker i lugn och ro, vi blir glada för 1 mm nyanvändning av ett förlorat rörelsemönster. När vi kan förändra ett ytligt rörelsemönster det minsta lilla så kommer den djupa muskulaturen att kunna släppa på sin hållning, göra oss lite mindre sneda åt ett håll. Om man kan få den djupa muskulaturen att släppa efter 1 mm i månaden på ett år, då jäklar har man lyckats med bestående förändringar. 1 mm i månaden är ingen stor grej, det kan den konservativa hjärnan acceptera (det är hjärnan som styr musklerna) och då låter den oftast denna lilla förändring få stanna kvar. Men om vi försöker förändra typ 5 cm på en minut (vanligt när man tex försöker få hästen att böja på nacken med hjälp av handen) så kommer hjärnan INTE att acceptera detta. Den kan komma att gå med på det efter lite tjat, men den kommer INTE att släppa efter på den inre muskulaturen, snarare dra ihop den ännu mer och göra spänningarna större.

I ridning gäller verkligen orden ”Less is More”

Det som gör det så svårt att lära sig RIDA på detta vis i Sverige är att det finns så få ekipage att härma. Många känner sig uttittade om de inte rider som alla andra, att de inte har sin häst på tygeln, att de inte rider, så det är otroligt lätt att återgå till gamla skadliga ridmönster.

Vet du att det går att jobba bort det här problemet? Det är sånt vi sysslar med på Logisk Ridning. Ta chansen att unna din häst en rakriktad ryttare. Ridningen blir så otroligt mycket trevligare och lättare då. Titta på våra ridkurser 

Mer hästiga diskussioner på Facebook.

En trevlig målbild för spansk skritt

Jag och min Påni har Spansk Skritt som tema, hittade en väldigt trevlig målbild för detta. Målbilder är väldigt viktiga att ha, annars vet man inte riktigt vad man ska jobba mot. Många konflikter med din häst kan undvikas om du har en 100 % klar bild av vad du vill uppnå.

Många verkar idag glömma att saker som heter en sak kan se olika ut och att de olika sakerna är mer eller mindre önskvärd.  Till exempel så är det här för mig en katastrofal målbild att ha om jag vill lära min häst spansk skritt. Hästen ”tappar ryggen”, dvs den är lång och obärig, riktigt rejält svankig. En av de svåraste grejerna att få till i Spansk skritt är just det där att göra det med bibehållen hög rygg. Inte många lyckas.

Hemligheten är att ha tålamod, att låta det ta tid.  Hästen ha ett visst begrepp om samling, ha koll på sina bakben, ha styrka att bära upp sig. Man kan börja plantera in små frö då och då under åren som går. Men aldrig tvinga fram något. Den här hästen var under inlärning måttligt imponerad av det här som synes 😉 Därför la jag det på is.

Tills nu i höstas, då hon av en slump bjöd lite på det själv i vattnet. Hon ville plaska, jag bad dottern be henne byta ben och hon förstår och gör.

Efter den gången i vattnet så har hon självmant bjudit på det då och då, men aldrig när jag vill så klart 😉 . Nu har det gått en månad och nu faktiskt så börjar vi få till en komunkation. Det är ganska många delar att hålla iordning på. Hästen måste för att lyfta ett framben flytta vikten ifrån det frambenet. I början flyttade hon vikten till andra frambenet och höll på att kapsejsa. Jag korrigerade aldrig det utan lär henne klura ut saker själv. Här ser ni två olika tillfällen, det första ser man tydligt hur hon inte lägger vikten bakåt utan bara lutar sig på det andra frambenet. Vid andra tillfället har detta minskat något men man kan ana det.

Igår så bjöd hon på en ny ide’. Tyngpunktsförflytning bakåt. Det kändes som att hon ryggade men det var bara hennes kropp som flyttades bakom medan benen står kvar på marken. Det var hennes egna ide’, att man testa att flytta bak vikten. Och det är ju precis det man vill. Så det var bara att tacka och ta emot.

I spanien så fick jag lära mig att utbilda hästarna vid hand ända fram till piaff innan man hoppade upp på dem. De skulle också kunna spansk skritt och complemenete (buga). Man säger att man lägger störst vikt vid hästens bogar från marken eftersom bogarna är så svåra att rida. Man bryr sig därför inte så mkt om bakbenen vid marken eftersom det är så lätt att rida dit dem sen.
Jag har väl inte riktigt fattat det på djupet, inte ens tänkt på det men nu gör jag.
Det är ju fullkomligt logiskt.  När jag ryggar Påni så får jag upp ryggen så att mina höfter nästan sprängs när hon blir ännu bredare än hon redan är.
När jag gör spansk skritt (bäbisvarianten) så får jag upp fronten. Jag har aldrig känt det på detta vis. Efteråt så är hon bred om fronten med, typ som om något lossar på bogarna och breddar dem. All tillstymmelse till att hänga på en bog, skjuta ut en bog eller att sänka en rygghalva är totalt borta. Det är som en slags helkroppsyoga tjohejsan. Magiskt.

Det här med att förflytta hela sin kroppsvikt bakåt, det är ju helt galet genialt. Det gör att jag inser att  Spansk skritt är en  viktig rörelse för typ allting. Detta kan ju sen enkelt användas för att få till Levad tex och för att få otriangulerade piaffer . För bristen i de där triangulerade piafferna är ju att ingen tyngdpunktsförflyttning sker, hästen bara sprattlar lite med benen utan att flytta bak tyngdpunkten. Jag kan inte låta bli att undra varför inte Spansk skritt är mer använt? Det är ju asnyttigt. Man skulle ju kunna tänka sig att en korrekt förberedd spansk skritt kan ersätta rollkursridningen och annan ridning som baseras på att man drar så mycket i hästen att den behöver nosgrimma för att inte gapa. Det de vill åt är ju den här tyngdpunktsförflyttningen. Det här är ju ett extremt hästvänligt sätt att åstadkomma detta. Att hästen själv gör det för att den kom på att det är lättare så.

Glöm aldrig att hästar är oerhört kloka djur som mer än gärna hjälper till och samarbetar om de bara tillåts.



Tappar hästen skorna?

Tänkte på det när någon elev klagade om tappskor och en annan över hovsprickor. Efter sommaren och en bra bit in på hösten så får ni stå till svars för följderna av dålig hovvård på sommaren. Det är inte dålig hovvård så som vi tänker vanvård men det finns lite saker att tänka på.

Ni kan inte smörja en torr hov med salvor eller oljor och tror att det ska hjälpa. Det är viktigt att förstå att man kan aldrig påverka hoven som redan är där. Man kan bara ge hoven som ska växa ut bättre förutsättningar.

Att ge dyra fodertillskott i tron att man ska stärka en hov som smular sönder sig är dömt att misslyckas. Det är samma sak där. Vi kan bara påverka hoven som ännu inte finns med foder och det är inte enstaka fodertillskott som påverkar hoven utan det är hela foderstaten.

Om man vill slippa alla dessa ack så vanliga torra hovsymptomen med tappskor och hovsprickor så är bästa rådet jag kan ge er att se till att hela sommaren så måste er häst stå i vatten med hovarna flera gånger om dagen för att hålla hovarna fuktiga, mjuka och spänstiga. Enklast åstadkommer man detta genom att låta området hos hästarnas vattenbalja vara geggigt, låt karet svämma över vid påfyllning helt enkelt. Det geggiga området måste vara så stort att alla hästens fyra hovar tvingas att befinna sig i vattnet när hästen ska dricka. Det här kan tyckas som ett löjligt enkelt råd men testa, skriv ner tipset till nästa sommar och njut av en höst utan sedvanliga tappskor.

Det finns givetvis andra anledningar till att hästar tappar skor men det här är en av de vanligaste.

Är du intresserad av att lära dig mer förebyggande friskvård för häst så har vi en kurs i det. När du gått den kan du gå vidare med kursen som behandlar träning av häst, hur man optimerar träningen, lägger upp ett träningsprogram som tar hästen precis dit du vill.

 

 

Men jag ÄR svankig…

Jag får mycket kommentarer om diverse saker. Det är bra, det ger mig saker att fundera över, saker som jag kan ta upp här. För jag vet ju bara vad jag funderar över, men det är ju egentligen ganska ointressant vad JAG funderar över, det är ju till er jag skriver och då får jag ju ta upp det som NI funderar över. Jag har ju funderat på sånt här i över 10 år. Om jag skulle skriva upp mina funderingar så blir det alldeles för komplicerat och avancerat eftersom jag har förstått att detta som jag försöker förmedla är en utdöende kunskap. Det är med andra ord grekiska för flertalet.

Man ska följa strömmen, tänka inuti boxen så att säga, annars är man konstig och människans försvar mot konstig är att dumförklara. Dumförklarad blir jag ofta, jag finner det lite roande då jag ju själv varit där. Jäklar vad jag har dumförklarat och betett mig illa. Men det var i ren okunskap. Jag vågade aldrig tänka på att mitt tänk inte var det rätta. Att det FINNS andra sätt att tänka. Det finns inte EN sanning, det finns 1000 tals sanningar. Vilken sanning som gäller för en person baseras på var denna person befinner sig i sin personliga utveckling. Man ska aldrig döma detta. Man ska bara konstatera att exakt så långt har denna människa kommit i sin personliga och alldeles unika personliga utveckling. Jag utvecklar mig hela tiden, studerar, lyssnar, tittar, lär, tänker, utvärderar. Människan kan förändras. Men människan VILL ofta inte förändras, det ligger i människans natur. Förändringar är farliga saker, förutfattade meningar är trygga saker, då kan man stanna inuti sin personliga box och vara ”säker”.

När man går ur den där boxen och börjar prata om detta, då blir det jobbigt. Jag blir ofta anklagad för att anse mig vara en guru, att mina ord är ens slags lag som är SANNINGEN. Jag har aldrig sagt mig vara en guru, det är andra som tror att jag anser mig vara detta. Jag blir ofta anklagad för att tro mig veta allt. Att jag lär ut farliga saker, obekväma saker, saker som strider mot allt sunt förnuft. Jag finner det roande. Det jag lär ut är ju liksom på absolut bäbisnivå, det ligger innan det som man lär sig på en ridskola på sina allra första lektioner. Jag blir anklagad för att tro mig vara bättre än proffsen. Men faktum är att jag vänder mig inte till proffsen. Proffsryttare gör redan allt det jag lär ut alldeles automatiskt. De vet inte ens om att de gör det, eftersom det är en självklarhet för att kunna BLI ett proffs, kallas koordination, känsla, kallas RIDNING.

I min värld så är ju liksom grunden i all ridning att kunna sitta absolut mitt på en häst och att sluta motarbeta den, sitta stilla, vara följsam, rida MED den istället för MOT den. Detta verkar vara en utdöende kunskap. Det tycker jag är oerhört tråkigt, därför står jag ut med alla elakheter som slängs mot mig, jag vill inte att kunskapen ska dö ut. Vi behöver den. Så även om jag försöker le och se glad ut så är det självklart att vissa elakheter gör ont. jag är bara en människa precis som du, du och du. Näthatet som alla skriver om ÄR sant, det existerar och det är …. mindre kul…

Det som gör att jag fortsätter sprida kunskap iallafall är glädjen hos eleverna när de gör ahaupplevelser, när de får insikter, när de börjar hitta nycklar till SIN häst. Det spelar inte någon roll på vilken nivå ryttarna ligger på, det är lika roligt när de lyckas påverka en gammal, sned travare att sluta vara passaktig, eller en bråkig häst att lugna ner sig, eller när någon annan lyckas få de där första bäbisstegen i piaff  eller lyckas med en galoppiruett, eller hittar skolskritten eller… Jag ni förstår. Delad glädje är dubbel glädje. :-). Oavsett nivå på ryttare och häst.

Alla kan utvecklas, både häst och människa, både i kropp, själ och sinne. Det är underbart att få vara en del i detta.

Men om vi återgår till ursprungsinlägget. Jag hör ofta saker som att jag ÄR ju svankig, jag är ju sned, jag är så här, så här och sådär. Då tar de mina bloggord om rakhet och osvankighet som en personlig förolämpning. Gör inte det.

Vår hållning är i allra högsta grad påverkbar. Om ni tänker lite djupare så om vi har ett skelett utan muskler så kan detta skelett böjas åt nästan vilket håll som helst (vissa sorters leder begränsar dock åt det ena eller andra hållet). Skelettet styrs av muskler och muskler är påverkbara. Tänk er en led som ett gångjärn. För att tex kunna spänna biceps så måste muskeln på undersidan slappna av och länga sig, annars får biceps jobba utav bara fan. Så för att böja en led så måste en muskel länga sig för att en annan ska kunna korta sig. musklerna styrs helt av hjärnan. Hjärnan har massa reptilreflexer som den tar till så fort vi tänker på en rörelse. Dessa reptilreflexer är lätta för man behöver inte ändra på något, inet tänka om, utan de bara är där. Tänk tex borsta tänderna så kommer hjärnan att ta upp en arm och sära på dina läppar.

Hjärnan har massa såna reptilgrejor. Bland annat så styrs den djupa muskulaturen som styr vår hållning på detta vis. Det bara är, en hållning som skapades när vi var små. Denna går att ändra på men det är INTE lätt. Den djupa muskulaturen är INTE lättföränderlig, men det går som sagt var. Och tur är väl det då vissa kroppshållningar som vi människor skaffade oss i ung ålder inte är sådär jättehälsosamma. Svanken är en av de värre hållningar man kan ha, den ger ofta ryggproblem, kut är bättre, den ger lite mindre ryggont. Det är sånt här jag jobbar med. Att ändra på grundhållning, ändra på reptilreflexer. Det är detta som alla mina kurser är uppbyggda på. Kurserna syftar till att förändra hjärnans förinställda reaktioner. Det är enormt tillfredsställande när man lyckas, man bli glad, kroppen börjar fungera bättre, man får mindre ont, man blir piggare, mer funktionabel etc. Det är lite mediterande att jobba med detta vilket är fantastiskt utvecklande för hjärnan. Man mår bra helt enkelt.  nu blev det ett lååångt inlägg, tror vi avslutar där men slutorden är att ALLA kan förändras, kanske inte mycket, men ändock förändras. Jag ser det mer som en personlig utveckling än en ridmässig sådan faktiskt. En bättre ryttare blir man liksom på köpet. Det finns inga hopplösa ryttare, ALLA kan utvecklas och bli bättre. Alla kan inte bli proffs, men är det egentligen så viktigt att bli proffs? Räcker det inte att man blir bättre än man var igår?

Har hästar sittben?

Det pratas inte så mycket om hästens sittben men hästars sittben är väldigt intressanta. Vanligtvis så nämns de inte när man räknar skelletdelar men ibland så finns de med och benämns då med ordet bärbensknöl. Det är den bakersta delen som liksom sticker ut baktill under svansen. Om hästen vore en människa och satt som en människa så hade det känts likadant för dom som för oss att sitta på en hård träbänk.

skelett

 

Här ser vi ett  människobäcken. Sittbenen är de där två utstickande delarna med ett stort hål i som ni ser längst ner.

backen

 

De flesta vet att hästen ska vinkla in sitt bäcken, trampa under sig. Vad många inte vet är att hästen härmar människans hållning så det innebär att om vi vill att hästen ska vinkla in sitt bäcken under sig så måste vi människor göra det först så att hästen kan härma oss.

Det går alltså sällan bra att sitta och svanka när man rider eftersom hästens också kommer att svanka då.

Att svanka är motsatsen till att vinkla in sitt bäcken under sig.

När hästen slutar svanka så betyder det att den har vinklat in sitt bäcken under sig. Denna vinkling kan man enkelt se utifrån. När hästen vinklar sitt bäcken så ändrar nämligen sittbenen höjd vilket ju enkelt kan ses utifrån

Sittbenshöjden hela tiden. Det är hälsosamt att det ändras. Det betyder att hästen är lösgjord och rörlig. Man vill aldrig att sittbenen är konstant parkerade på en viss höjd för det betyder att hästen är orörlig och låst. Man vill alltid att hästen ska vara rörlig.

Man vill ju såklart att hästen hela tiden utvecklas, blir starkare och mer bärig och mer rörlig. Dock är sanningen att på många, många hästar så går utvecklingen åt det motsatta hållet. Det vill säga att den hästen blir mer och mer obärig och orörlig. Man ska dock vara medveten om att det tar ca 4 år av bra ridning innan hästen är en färdig stark och smidig ridhäst. Det är så lång tid det tar att stärka upp hästen så att tex dens bakben blir starka nog att orka bära vikt utan att gå sönder.

Kan ni förstå hur väldigt väldigt bra den här filmen är? Den är bra eftersom hästen är oerhört rörlig i sitt bäcken, att ryggen swungar. Rörlig är första steget till att få en mer permanent bra linje. Travar hästen med alldeles stilla rygg och rumpa så kommer den att ha väldigt svårt att utvecklas positivt. Jag brukar säga att man ska slita jämnt på hästar för då håller de längre Att ha en rörlig rygg och bakdel innebär att man inte sliter på hästen i ett statiskt läge, Rörliga hästar är helt enkelt hållbara hästar.

Jag är ju lite allkonstnär vilket innebär att jag tränar 3 gångare och hästar med många gångarter. Här ser vi en ung Islandshäst som stundtals får ett väldigt trevligt bäcken med nedåttänkande rörliga sittben. Det här är fruktansvärt bra. Många Islandshästar får spatt eftersom man tvingar dem att bära för mycket vikt på bakbenen för snabbt. Här ser vi att belastningen skiftar och att hela hästens kropp är levande och rörlig.

Även här ser vi en rörlig fin häst med trevligt bäcken som är i positiv utveckling.

Rörlig och flexibel är nyckelordet vad gäller att träna hästar.

Vill du lära dig se mer om hur det ser ut när hästen jobbar korrekt så tipsar jag om ”Lär dig se” kursen som startar  första fredagen varje månad.