Nu har jag lagt in alla nya elever i kurserna. Du ska ha fått ett inloggningsmail. Om du INTE fått något så kolla om det hamnat i skräpkorgen. Kolla även om din faktura är betald. Du kan också maila mig på blog@lindah.se så ska jag fixa problemet.//Lindah
månadsarkiv: augusti 2017
Renodlade hjälper
Idag tänkte jag skriva lite om arbete vid hand. I huvudsak så ägnar jag mig åt att lära folk rida. Det som gör ridning svårt är att hästen inte fungerar som en bil :-). Det är inte så att ratten , gasen och bromsen på en häst alltid gör som man säger (eller som man tror att man säger) utan alla dessa tre för ridningen så grundläggande saker, gas, broms och ratt lyder olika kommandon inte bara varje dag utan det kan behövas olika kommando inte bara från dag till dag utan även från en minut till en annan minut under en och samma ridtur. Det kan vara frustrerande. Man gör allting som står i ridhandboken, trycker där, drar där, tittar där. Ja ni vet men hästen gör inte vad han ska. Hästen är dum…Kan man lockas att tro 😉 . Man blir frustrerad.
Det är denna frustration de flesta av oss upplevt och vi har med all säkerhet sett den hos andra ryttare, ni vet när man kommer in i en paddock där ett annat ekipage redan rider. Man ser en sammanbiten ryttare som sitter med lågt hållna händer med spikrak armbåge, som försöker hålla fast en lika frustrerad hästs huvud, samtidigt som man försöker få hästen att gå fram samtidigt som den ska svänga och samtidigt som man försöker fatta galopp, man hälsar, säger hej och då är det lite som att ryttaren vaknar till en smula och ibland kan man ana en känsla av skam (över att någon såg henne vara frustrerad kanske?) hos ryttaren. Hennes armar lättar lite och hästen drar en djup suck av lättnad och sträcker ut sin illa tilltygade hals som ju är smärtsamt full av mjölksyra efter att ha varit fasthållen i en halvtimme eller så.
Mjölksyra i halsen undrar du kanske? Japps, hästen är beroende av att röra på sin hals eftersom den till stor del består av olika sorters muskler som är till för rörelse. Rörelsemuskler måste få röra sig för att inte få mjölksyra. Ni har kanske sett ett dressyrprogram? Där rider ryttaren ett fåtal minuter, sen är det en paus med halslängning i skritt. Jag antar att den som skapade dressyrprogrammen visste om hästars behov av att slänga ut halsen ofta och regelbundet. Dock verkar ryttare i allmänhet och tränare i synnerhet helt omedvetna om detta behov eftersom man sällan tränar så. En träning även för en A tränare i dressyr kan fortgå upp emot en timme helt utan någon form av halslängning, jag gjorde en gång misstaget att bevista en kurs för en A tränare (jag undviker sådant i normala fall) och det gjorde ont i hjärtat att se dessa hästar krullas ihop under så lång tid…
För att hjälpa er att förstå det där med rörelsemuskler kontra hållningsmuskler så klipper jag in lite text ifrån en av lektionerna i Grundkurs Ridning angående dessa två olika typer av muskler.
”Grovt förenklat så kan man säga att det finns två typer av muskler. Dels har vi de ytliga musklerna. Dessa är snabba och kvicktänkta, lydiga. Det är de musklerna som får oss att snabbt kunna lyfta en arm, skratta, tugga, springa, göra situps. Dessa musklerna är bra på att röra sig. De är däremot urusla på att hålla fast saker. För att ge er ett exempel så håll ut er arm rakt ut från kroppen i sidled. Håll kvar den där i 20 minuter. Om ni kan. Förmodligen får ni mjölksyra långt innan dess. Dessa muskler är till endast för rörelse.
Vi har hållningsmusklerna. Dessa är svårstyrda och ganska trögfattade. De är inte till för rörelse utan för att hålla fast saker. Dessa är svåra att påverka eftersom de bara lyssnar på hjärnan och inte på dina medvetna order och till stor del är reflexstyrda. Dessa muskler styr inre funktioner som tarmar och andra organ. Det är även dessa som står för vår hållning. Vår hållning skapades under tidiga år. Oftast så har vi härmat våra föräldrars hållning. Ibland kan hållningen ha förändrats efter att vi t.ex har fått barn och burit barnet på vår höft i ett år. Då får vi en sned hållning, inte sällan får vi värk i kroppen.
Den djupa muskulaturen kan bara förändras med stor ansträngning. I gengäld så blir hållningen permanent. Och det är just detta som hästträning går ut på. Vi vill permanent påverka vår hästs hållning. Vi gör detta genom att permanent påverka vår egen hållning.”
Nåväl… Nu vet ni. Varför är det så poppis att dra i de där snörena? Först och främst för att det är enkelt. Vi gillar att göra saker som vi ser och halsen sitter ju där framför oss och dessutom så är vi mästare på det där med hand öga koordination. Vi kan liksom SE hur olydig den där halsen är och vi kan enkelt åtgärda det. Är det inte enkelt så byter man bara bett och spänner nosgrimman. Problemet med detta är att halsen visar många olika symptom från hela hästens kropp, men alla löses av att man drar i snörena… Icke konstruktivt och hästen kommer inte att lära sig ändra på alla felen i kroppen, han kommer just bara att lära sig att oavsett hur det känns i min kropp så drar ryttaren mig i munnen och han kommer snart att räkna ut att om han behåller halsen böjd så drar ryttaren mindre i honom. För allt en häst vill är att få vara i fred. En hjälp kan man säga är ett straff och ett straff lär sig ju ingen något av. Vad lär sig hästen av då? Jo, om man ”straffar” hästen, dvs ger den en hjälp på svar ett av dens beteende och när det beteendet upphör så slutar man ”straffa” den. Det fattar hästen på ett kick.
”Aha säger den, när jag gör så, så ”straffar” ryttaren mig och när jag slutar göra så så slutar straffet.”Upprepa detta några gånger och en hjälp har etablerats. Så vad tror du att hästen lär sig av att du drar ihop dens hals i en halvtimme? Den lär sig att du är en obehaglig typ. Han stänger av dig lite, gör sig okänslig bara för att överleva typ. Du kommer att få problem med framåtbjudningen. Men det löses ju enkelt med hjälp av ett par sporrar.. Om du någonsin undrat varför man på dressyrbanor ser att ryttaren måste driva hela tiden så har du svaret här. Charlotte Dujardin driver inte hela tiden, här har du svaret på varför. Hon ”straffrider” förmodligen inte 😉 Hon har ett system i sin ridning. Jag kallar detta för att ryttaren har renodlat sina hjälper.
Halsen visar symptomen på fel i resten av hästens kropp. Och det var just det jag ville komma till. Tänk om man kunde leta upp alla felen ett i taget, lära sig hur felen känns och hur man ”programmerar” bort dem? Då hade man kunnat ha en hjälp för varje problem och tyglarna hade bara kunnat finnas där för hästen att söka sig fram till. För ärligt talat så ser vi sällan hästar som söker ryttarens hand, däremot så ser vi ryttare som drar hästens nos bakåt tills den blir tvungen att ta kontakten, här har vi svaret på varför hästar går bakom lod och bakom hand i den höga formen.
Nåväl, vi pratar om att lära hästen saker. Det gör vi med hjälp av Arbete Vid Handkurserna. Vi programmerar hästen lugnt och metodiskt samtidigt som vi tränar oss i att både se och förstå felen och hur de uppkommer. De skruvande bakbenen orsakar många av de fel som får ryttare att straffa hästens mun. Vi lär oss hur man tar bort dem.
Det handlar om hästprogrammering helt enkelt. Med målet att renodla hjälperna så att ridningen blir lite trevligare för både häst och ryttare. Vill du lära dig? Våra handkurser startar första fredagen varje månad.
Therese gästbloggar: Om ridrädsla – eller att lära känna och respektera sina känslor
Therese heter jag och jag verkar som Logisk tränare, huvudsakligen i Dalarna. Till vardags arbetar jag även som kurator inom den psykiatriska vården och där stöter jag ofta på det som jag tänkte ta upp idag. Kanske inte just kopplat till hästar och ridning, men människor bär av naturen på mycket rädsla.
Så. Vad är ditt bekymmer i ridningen, vad brukar du vilja träna på eller önska få hjälp med? Är hästen spänd och nervös, svår att lasta eller livrädd för kor? Behöver din häst bli lösgjord, få mer framåtbjudning, bättre balans eller sug mot hinder? Har du svårt att sitta ner i trav, sitter snett, har svårare i ena varvet, får ont i axlar/rygg/knän? Eller så kanske ni bara behöver förbättra era volter, slutor eller galoppombyten.
Detta är inga ovanliga önskemål, men jag skulle vilja lyfta fram att det ofta handlar om något annat. Dessa vanliga problem bottnar många gånger i rädsla, ibland en liten osäkerhet och i andra fall med känslan att det är fara för livet. Man är rädd för att inte ha kontroll på hästen, rädd att ramla av, rädd att hästen ska springa för fort, skygga, bocka eller att man inte kan stanna den. Eller så är man prestationsrädd, rädd för vad andra ska tycka och att bli bedömd.
Rädslan gör att du spänner dig, håller i handbromsen och tappar fokus. I och med detta så blir hästen nervös, förvirrad och han hindras från att använda kroppen ordentligt. Det är oerhört många ryttare som är mer eller mindre rädda när de rider, men det är inte så ofta vi får höra något om det, eller hur? Ryttarvärlden är i många fall en tuff värld, fylld av prestige – och kanske är det därför det tar emot att visa sig ”svag”. Men om vi letar efter tecken på rädsla så vågar jag påstå att några av våra toppryttare också är drabbade av detta, vilket såklart även för dem påverkar prestationen och samarbetet med hästen.
Förutom att man kan skämmas för att visa sin rädsla för andra, så är det inte heller alla som ens vet om eller vågar erkänna för sig själv att man är rädd. Då blir det såklart också väldigt svårt att göra något åt det. Om du känner efter, är du rädd i vissa lägen? Om du inte tror att du är det, fundera då istället på detta: blir du ibland irriterad eller arg på din häst under ridningen? Det är här du blir lurad, för det är nämligen ofta så vi reagerar vid just ridrädsla.
En liten fördjupning kring detta berör vad som kallas primära och sekundära känslor. Den primära känslan är den biologiskt rimliga känsloreaktionen på något, i detta fall att känna rädsla när det är något som skrämmer. Den sekundära kommer när det av någon anledning är svårt att känna den primära känslan, så istället reagerar man då med att känna t.ex. irritation. Sekundärkänslan täcker alltså över den primära känslan, så du kanske inte ens vet om att du är rädd. De sekundära känslorna är ofta inlärda, baserat på hur omgivningen har reagerat på när vi uttrycker primärkänslor. Vad anses vara normalt och vad är tillåtet att visa utåt?
Våra känslor har ett syfte; de är till för att tala om för oss hur vi ska agera i olika situationer. Att agera utifrån en sekundärkänsla är oftast inte konstruktivt, eftersom du då agerar på ett sätt som inte är svar på den situation du faktiskt befinner dig i. Om du blir rädd vid ridningen, men istället känner ilska och reagerar utifrån det genom att bestraffa hästen – löser det då problemet eller förvärrar det situationen? För att lösa problemet behöver man istället känna efter och hitta primärkänslan, för att kunna bemöta den på rätt sätt.
Okej, då kanske vi kan konstatera att det faktiskt kan finnas lägen där du är lite rädd? Ofta uppstår situationerna som skapar rädsla när man ger sig på något som är för svårt och som man egentligen är osäker på om man kommer klara av. Det är inget fel i sig med att vara osäker eller rädd, det är många gånger helt rimligt! Men man måste vara snäll mot sig själv och inte tvinga sig att göra saker man egentligen inte vill innan man är redo. Visst behövs det utmaningar för att jobba framåt, men man måste hitta rätt nivå. Det finns så mycket idéer om att man ska ta igenom saker och klara allt, men om det leder till osäkerhet och konflikter så är det liksom inte kul längre. Och man blir väl inte mindre rädd för det? Det skapar snarare mer spänningar, hos både ryttare och häst.
Att helt bli av med en rädsla kan kräva en del jobb, men du kan redan nu börja tänka på att skapa förutsättningar för att lyckas. Tänk till och förebygg onödiga konflikter. Om du vet att du har en häst som för dagen är jättesprallig – låt den bralla av sig ensam i paddocken innan du sitter upp. Den kanske har massa överskottsenergi eller låsningar som den behöver få göra sig av med? Låt den! Om du vet att hästen alltid turbospringer på hemvägen så att du blir rädd och får lov att slita den i munnen – trava då inte hemåt, utan skritta eller led hästen. Träna på traven i början av turen istället.
Känn efter och sortera bland dina känslor. Öva på att ta djupa andetag och att tänka på söta valpar eller något annat som skapar en god känsla i din kropp och får dig att småle lite. Och du; man får ha handtag i sadeln, skyddsväst, ledare och annat som av vissa kan tyckas barnsligt – om det gör att man blir lite mer avslappnad. Om du känner dig otrygg när du rider ut, eller när ni ska rida förbi vissa ställen – rid då istället i paddocken eller där du känner dig trygg och ta en hand-promenad ute där det är läskigt tills ni båda känner er trygga där. Träna er på att vara lugna och avslappnade i läskiga (men kontrollerade) situationer, tills det känns tryggt igen, sen kan ni ge er ut i skarpt läge igen när ni är redo. Om rädslan istället bottnar i tankar om vad andra ska tycka – fråga dig själv för vems skull du egentligen rider?
Att vara medveten om, och erkänna, dina rädslor gör dig inte till en sämre ryttare. Tvärtom är det en styrka som gör att du kan vara en bra ledare – om du respekterar dina känslor och är schysst mot dig själv och din häst. Visst, man kan absolut ägna en lektion åt att öva på de svårigheter jag tog upp i början Men om jag säger att allt detta kommer att förbättras av att vi jobbar med den bakomliggande rädslan, är inte det då en mer effektiv lösning? 😉
Är du uppmärksam och modig nog att erkänna din rädsla? Eller har du svårt att förstå vad det är du känner och varför du eller hästen agerar så som ni gör? I båda fallen är du varmt välkommen att kontakta mig!
Jag finns på Facebook
Du kan även nå mig via e-post: therese.winqvist@hotmail.com
Hanna gästbloggar: Så mycket mer och ännu bättre!
Här kommer ett blogginlägg från Hanna som tränat Logisk Ridning ganska länge nu. Hanna är Hippologutbildad ridlärare och har de senaste fyra åren förkovrat sig i den Logiska Ridningen. Hon är snart färdig beridare. Det är roligt att diskutera med henne, hon lär mig saker om ”den andra” världen så att säga. Hon har oftast mycket tänkvärda funderingar. Enjoy 🙂
”Det du redan lärt dig fast så mycket mer och ännu bättre. Jag lärde mig så mycket under mina år på Flyinge och Strömsholm. Jag fick erfarenhet av att rida många olika hästar, både unghästar och välutbildade hästar, jag förbättrade mina kunskaper om hästen som biologisk varelse, om sjukdomar, hur man driver ett företag med vinst, hur man arbetar mer ergonomiskt med sin kropp, pedagogik, utrustning och mycket mer. Vi red otroligt mycket under de där åren, både i terräng, på hoppbanan och i ridhus. Min kropp blev stark och uthållig. Läste Ridlära 1 och 2 och med den lärde jag mig Utbildningsskalan fram och baklänges.
Lärarna var bra och engagerade. Hästarna var fina och välutbildade. Det mesta var riktigt bra och jag stortrivdes under hela utbildningen. Men… Rösten i mitt huvud om att fortsätta leta svar på alla frågor jag hade ville inte riktigt tystna. Åren har gått och jag har letat, letat efter svar. Svar som inte går att läsa om i ridhandböckerna. De svar som Utbildningsskalan inte gav mig. Det fanns liksom ett tomrum, ett glapp som inte blivit ifyllt så att säga. Lite här och där hittade jag svar men jag fortsatte ändå leta. Så här i efterhand förstår jag att jag letade efter fördjupade kunskaper om hästens psyke, om hästens förmåga till inlärning, min egna förmåga till inlärning, ökad kroppsmedvetenhet, kunskap om att se hur hästen använder sin kropp, ökad känsla i ridningen, hur jag exakt och specifikt kan använda min mellandel och min sits när jag rider.
Och plötsligt hände det. Av en slump hittade jag hit. Vilken grej alltså. Här har Utbildningsskalan utvecklats och kompletterats. Aha-upplevelserna har haglat över mig de senaste åren. Äntligen har jag fått svar på mina frågor. Inte alla, men de flesta. De senaste åren har jag ägnat åt att rakrikta mig själv – och därmed också min häst, att göra mig själv mer liksidig – och därmed också hästen. Hästen härmar mig, så när och om jag sitter fel, så går hästen fel. Det är bland annat det vi ryttare upplever när hästen hänger i ena tygeln och inte tar stöd på den andra.
Jag hade många bra och användbara verktyg i verktygslådan från tiden på Flyinge och Strömsholm men nu har jag skaffat mig en ännu större verktygslåda. Har fått köpa en ny låda för min gamla blev för liten kan man säg 😉
Mina bästa ryttaregenskaper har jag haft sedan jag var liten; mod, balans, styrka, uthållighet och envishet. Att kombinera dessa egenskaper med förbättrad känsla har gjort att en ny värld öppnat sig framför mig. Saker som tidigare varit svåra är nu lätta eller i alla fall lättare. Saker som jag nästan har förstått tidigare är nu kristallklara.
Sveriges Ridskolor är i mångt och mycket bra! Men det finns en del kunskapsluckor som kan och bör fyllas. Att i unga år lära de unga rida på ett mer inkännande sätt och att läsa av hästen är en sak som barn lär sig med lätthet. Det här vet jag för ridskolan är min arbetsplats sedan många år. Komplettera den kunskap, det engagemang och den omsorg som finns på landets många ridskolor så kommer Sverige inte bara ta brons i framtida mästerskap. Vi kommer ha en god chans att segla förbi de bästa.
Så mycket mer och ännu bättre!”
Hanna Bergenkull – Hippologutbildad ridlärare
Hur står det till med manken?
Manken på en häst bör ju rimligtvis befinna sig mitt mellan dens bogblad sett ovanifrån. Dock är den tråkiga sanningen att det sällan är så. Det brukar se ut mer så ut som bilden till höger. Jag är ingen konstnär som synes men jag är säker på att ni kan förstå hur jag menar ändå. Det raka strecket är hästens ryggrad, de två små raka strecken är översta kanten på hans bogblad. Uet är ryttarens bäcken och överskänkel. Ja, jag känner mig (inte ;-)) stolt över mitt konstnärsskap 😉
För att göra dig medveten om hur just din häst har sin manke så ska du börja med att titta ner (ja, du FÅR titta ner nu, undantagstillstånd råder i denna fråga idag 🙂 ).
Jämför avståndet mellan högra bogbladets ovansida och manke och mellan vänstra bogbladets ovansida och manken. Var är avståndet störst? Var är avståndet minst? Ta dig kravlöst på lång tygel igenom en sväng på ”fulvis” genom att svänga med innertygeln. Vad händer med avstånden då? Testa att svänga flera gånger åt olika håll. Tänk på att vara avslappnad och inte påverka hästen för du vill ju nu ta reda på hur han själv gör om han får friheten att välja.
Finner du ett mönster? Vissa hästar har alltid manken åt samma håll oavsett om de går rakt eller svänger. Vissa skiftar efter hur de svänger.
Nu ska du lära dig känna detta också då det är ganska okonstruktivt för ridning att sitta och glo ner i en manke ;-). Om avståndet är minst mellan manke och höger bogblad så betyder det att han lutat sin manke åt höger.
Nu ska du lära dig känna detta också. Om avståndet är minst mellan manke och höger bogblad så betyder det att han lutat sin manke åt höger. Då klistrar du fast ditt högra sittben LÅNGT fram in mot manken. Sen rider du lite serpentiner med enda mål att hålla kvar ditt sittben mot manken. Du kommer förmodligen att märka att han flyttar bort dig därifrån.
Testa samma sak med vänster sittben. Där är det förmodligen lätt att sitta kvar med sittbenet (om han är en häst som lutar manken åt höger).
Vad man kan konstatera av detta är att ditt bäcken om det reagerar som jag beskrivit ovan alltid befinner sig förskjutet i sidled åt höger. Så kan vi ju inte ha det.
Du måste alltså se till att flytta dig så att du har manken exakt mitt mellan stortårna så att säga 😉 Då kommer avståndet mellan manken och bogbladen att jämnas ut.
Om du inte lyckas? Tja då kan din häst uppvisa symptom såsom att den biter sig fast i en tygel, är svår att böja i ena varvet, svårt för en galopp, rollar i ena varvet (Islandshäst).
Vad ni just läst ovan är en del av en lektion i Bogkursen, del tre av mina ridkurser.
Jag har fått förfrågan om jag inte kan göra kurser som går lite snabbare, ni vet, nutidsmänniskan har ju så bråttom 🙂
Jag har därför funderat på det här och voila, en kurs är skapad, en kurs för dig som känner att du har lite problem i sadeln men inte riktigt vet vad du ska göra åt det. En kurs för dig som inte vill lära dig rida på ett nytt sätt, utan bara finslipa det du redan gör. Vad den här kursen gör?
Varje lektion
*Gör dig medveten om hur du är sned, och hur detta påverkar hästen.
*Ger dig övningar som du kan jobba på ”på golvet”, dvs utan häst för att jämna ut olikheterna.
*Ger dig övningar som du kan jobba med på hästen, när du rider.
*Ger dig övningar som du kan jobba med på marken med hästen, vid hand.
*Ger dig förståelse för hästens biomekanik, hur din sits påverkar hästen.
Den här kursen sträcker sig över 6 veckor, en lektion i veckan, pris 1200 kr. Givetvis så ger den bara en kort inblick i ämnet, inga under kan ske på 6 veckor men du kommer att få värdefulla verktyg för att förbättra din position i sadeln vilket möjliggör för din häst att bli friare att göra det han ska.
Kursen är öppen för alla och du anmäler dig till blog@lindah.se, ange vilken kurs du vill gå samt namn och adress.
Hur går kursen till? Den är helt online vilket innebär att du får en lektion i text, bild, film och eller ljudfil att lyssna på. Sen går du ut och gör detta med sin häst. Har du frågor efter att du gjort lektionen så kan du ställa dem i diskussionsforumet som du finner i onlineklassrummet.
Ytterbak är nyckeln till många ridproblem
Först så säger jag värmt välkommen till alla nya elever som nyss startat sina kurser. Hoppas att ni kommer att trivas här. Ni kommer att känna er förvirrade, förbluffade och frustrerade i början. Dessutom så har ni just påbörjat något som kommer att fylla era kroppar med träningsvärk av sällan skådat slag :-). Håll ut, det går över.
Om något blir fel med kurserna så är det viktigt att du mailar mig så att jag kan rätta till felet. Det kan vara en lektion som kommit bort, ett inloggningsmail som inte kommit fram etc. Maila mig på blog@lindah.se
Till många av mina ”gamla” elever så säger jag att nu är det ridprovsdags. Jii vad roligt va? Eller så är det galet jobbigt att förmå sig att skicka in den där filmsnutten. Försök att avtraumatisera det för dig själv. Jag VILL att du ska lyckas, jag vill att du ska kunna gå vidare med kurserna. Mitt mål är att skapa fantastiska beridare. Det är en lång väg att vandra men det är en roligt väg, en livsutvecklande väg på många olika plan.
Jag vet att nya grundkursare är nervösast för ridproven. Att bli bedömd liksom, läskigt. Man tror att perfektion ska kunna uppnås i grundkursen, att hästen ska bli rak och att du ska sitta perfekt. Dock kommer detta inte att ske. Grundkursen handlar egentligen väldigt lite om hästen men desto mer om ryttaren. Ryttaren ska helt enkelt mest lära sig att sluta störa hästarna.
Ryttaren ska skaffa sig en grundläggande kontroll över bäcken och bål, samt ben. Hon ska ha börjat bygga muskler så att hon kan sitta stilla på sin häst.
Jag kollar mest på om hästen är frisk, det är viktigast. Sen att du börjat ta till dig av träningen, att hästen börjar våga slappna av. Dock är formen på hästens hals olika beroende på ras och stelhetsgrad.
Jag vet att om man sitter på en stor och bred häst så hamnar man antingen i stolsits eller så blir man Charlie Chaplin, det är helt normalt.
Ni hittar alla Ridprov här och de finns även beskrivna i kursens sista lektion.
Man kan skicka in sitt ridprov genom att lägga upp det på t.ex youtube, gör inlägget olistat så kan bara människor med länken se filmen, det är alltså inte synbart på youtube. Länken till provet mailar du sen till blog@lindah.se .Man kan också kontakta en av de logiska instruktörerna och boka en lektion och rida provet för dem. Gäller proven för Grundkurs, travkurs och bogkurs.
Arbete Vid Handkurserna startar som regel varje månad så där kan man också passa på att gå vidare. Nu är det väldigt många som kommit långt i Handkurserna vilket är galet roligt att se.
Det är i Handkurserna vi skolar våra hästar. Här nedan ser ni ett sätt att skola hästen till att förstå ledande tygeltag. Det är en ung Islandshäst med fem gångarter. Det kan vara svårt att förstå att det är det vi gör i denna film men om ni testar själv att gå med er häst i innertygeln och så tar ni ett ledande tygeltag och studerar vad hans bakben gör. Normalt är att hästen korsar sina bakben och svänger in med hela halsen som svar på ett ledande tygeltag. Och det är det som ger oss ryttare så mycket svårigheter i svängar (hästens ytter rygghalva sänks). Hästen måste lära sig att inte placera innerbak framför ytterbak när ni tar ett ledande tygeltag och att inte böja halsen. Det jobbar vi med i Arbete vid Hand 2. Ni kan läsa lite om bakbensproblem här.
Vi skolar våra egna kroppar när vi rider och hästen vid hand. Sen kan dessa två kroppar mötas och skapa fantastiska ekipage.
Det som hästar behöver är att ryttaren rider dem bakifrån och utifrån. Tyvärr så gör ryttare av naturen precis tvärtom, man rider dem framifrån och innifrån. Det är det som tar sådan tid att få till. Här ser vi ett tydligt exempel på detta. Hästen går inte på tygeln (det är viktigt har jag hört). Många som är fixerade vid att hästen ska gå på tygeln kommer i detta läge att försöka dra ner hästens huvud. Men det är en symptomlösning. Felet är ju att hästen lutar sig innåt på böjt spår. När hästen gör det så avlastar han sitt ytterbakben och lägger alla vikten som detta ben borde ha burit på sitt inner framben. Det är så man skapar t.ex kotledsinflammationer. Det är smartare att ta sig ett rejält snack med hästens lata ytterbak, att få hästen att få in detta under kroppen. Då kommer han att finna sin balans och komma upp från inner bogen och som en följd av detta så kommer hästen att gå på tygeln. Så enkelt att man undrar varför ingen kommit på det tidigare 😉 Då hade hästforumen blivit tomma på frågor som rör tex varför hästar går bakom hand, blir halta, ogillar bettet, bryter ut från volten etc.(ytterst få hästar har något emot ett helt vanligt bett som ryttaren inte drar i)
Det är bland annat sånt vi sysslar med i våra kurser. Fast vi övar på det i skritt först. Varför mina kurser tar sådan tid? För att det är inte av illvilja som ryttaren drar i innertyglar utan det är av ren överlevnadsinstinkt, reflexer kallas det. Vi gör så som vårt överlevnadssystem säger åt oss. Såna reflexer kan inte tas bort på ett kick. De måste långsamt och noggrant skolas in under lunga former. I samma sekund som ryttaren tappar sin balans eller spänner sig det minsta lilla så kommer refexerna att ta över och det mesta blir då pannkaka. Det är därför som många ryttare har läst 100 ridhandböcker och ändå inte kan rida bra. Ridhandböckerna säger endast vad man ska göra, men de tar inte hänsyn till de där reflexerna som vi ryttare har, de där supertrista reflexerna som faktiskt hindrar oss från att följa instruktionerna som duktiga ryttare skrivit. Så om de har problem i din ridning, trots att du gör exakt vad din tränare och böckerna skriver så har du förmodligen reflexer som bråkar med dig. De går att skolas bort men det tar som sagt var tid. Och det är som sagt var sådant vi sysslar med på Logisk Ridning. Att skola ryttare så att de sedan kan skola hästar.
Här ser vi en ung häst som försöker lära sig att ta sig runt en sväng med ytterbak istället för att välta över inner fram. Eller, rättare sagt så försöker vi egentligen att få ryttaren att sluta reflexmässigt följa med hästens i obalansen. Det är ju tyvärr så att hästen själv föredrar att ramla sig runt på inner fram. Vi måste alltså inte bara stå emot våra egna reflexer utan vi måste även få hästen att sluta göra det som är naturligt och enkelt för honom att göra och istället be honom att göra något som är totalt onaturligt för honom att göra och dessutom extremt mycket jobbigare.
Varför? Jo för hästens egna sätt att göra saker på inte är speciellt ergonomiskt korrekt utan om man ska göra en häst till ridhäst så måste man be honom att göra saker på ett sätt som skonar hans kropp. Enligt mig är det varje ryttares plikt att träna hästen på ett sätt som gör att han inte går sönder eller får ont.
Självklart så måste sån här träning utföras på ett juste sätt, med belöningspauser och utan att man är irriterad och frustrerad. Bara det är svårt, att alltid hålla sig lugn och vänlig trots att hästen inte gör exakt som vi vill. Tålamod är en dygd 😉
Ha en trevlig helg alla och träna fint. //Lindah
Islandshäst, Förbättra gången hos en fyrgångare
Det här är ett 14 årigt Islandssto som har en väldigt bra trav, ovanligt taktfast. Senast jag var uppe i Umeå och tränade dem så var fokuset att få bort stumheten i fronten. Det gjorde vi dels genom att använda min favoritövning ”halslängning via pressening” men även med hjälp av Cavelettibommar och en lockande tränare i markhöjd framför 🙂 Alla sätt är bra utom de dåliga 😉
I passet innan så tränade vi in ryggning som vi sen (efter ca 10 minuter in i filmen) använde för att förflytta hennes tyngdpunkt bakåt i både trav, tölt och galopp. Det börjar bli väldigt stabila gångarter här.
Sista passet ägnade vi åt ännu mer halslängning. Halslängning är sånt vi göra när resten av hästen är klar så att säga. Jag tycker inte att man behöver ägna framdelen och halsen någon större energi innan man har en stabil häst med stabila gångarter. Då blir det mest bara framtungt. Halsen är det sista man finslipar. Kronan på verket, pricken över iet ;-). I våra utbildningar så är det helt okey att hästen går med lite för kort hals och till och med med underhals under tiden man tränar dens kropp. Det är ju det lättaste som finns att ordna till halsen när resten av hästen är rätt.
Det är lite samma som i min ryttarutbildning, sista kursen är just träning av ryttarens hand. Det är där detta ekipage är, eller rättare sagt det är den kursen som är nästa i ordningen för dem. Snart ett färdigt ekipage 🙂 med en färdig beridare 🙂
Det ska bli jättekul att träffa detta ekipage nästa gång, vad har hänt då? Det är så oerhört roligt att ”mina” ryttare börjar kunna göra lite roliga saker nu, inspirrenade för mig som tränare som liksom började på noll med en hel massa ekipage för ungefär 3 år sen. Det tar tid att skapa ryttare, tid att träna hästar. Om man unnar sig att faktiskt låta saker ta tid så får man riktigt trevliga och hållbara hästar som man kan ha roligt med i många år.
Dessutsom så är det så vansinnigt lyxigt att träna ryttarna som gått kurserna. De har full koll på sina kroppar, de kan ta alla instruktioner plättlätt. Det var ju lite därför jag skapade mina onlineutbildningar, jag insåg att det inte alls är svårt att träna hästar. Däremot är det sjukt svårt att träna hästarna när ryttarna sitter och stör dem uppe på ryggen. Det är ryttarna som har problem, sällan hästarna. Tänk på det nästa gång du bråkar med eller klagar på din häst. Vad är det för fel du gör som får hästen att bråka med dig?
Myten om böjning
På hästforum kan man läsa en massa saker och en massa olika svar på saker. En av dom är frågan om en svårböjd häst. Då talas det konstigt nog om att böja hästhalsar.
Det är väl inte så konstigt tycker många. Men jo, det är konstigt, faktiskt.
Böjning har ingenting att göra med hästens hals. Ledande tygeltag kan ibland komma på tal. Vad jag aldrig förstått är vad ett ledande tygeltag har med böjning att göra? Eller vad en böjd hals har med böjning att göra?
Bra ramsa att repetera vad gäller ledande tygeltag är:
”Hästens bakdel går IFRÅN ett ledande tygeltag”
Används tex i skänkelvikning för att få med bakdelen. Ni vet, så att ryttaren slipper sitta och gräva med skänkeln bak i ljumsken på hästen ;-).
Användbart när man ska lära unghästar att svänga. Man drar i innertygeln så att hästens framdel förljer med tygeltaget och då går ju baken åt motsatt håll. Ren och skär logik.
När hästens bog inte följer med huvudet i det ledande tygeltaget, ni vet när bara halsen följer med och hästen blir så där ”tjusigt” bananformad så kallar många det för att hästen böjer sig men i verkligheten så böjer den sig inte alls. Den bara roterar hela sin revbenskorg utåt, vilket ser ut så här. Kolla på sadelns bakvalv, hur det liksom slutar ligga mitt över hästen och kolla hur ryttaren viker sin midja.
Många är de ryttare, även de som är på hög nivå som speciellt i ena varvet konstant rider med en vikt midja. Vikt midja betyder att hästen INTE är böjd utan att den bara är roterad vilket är ytterst ohälsosamt för hästar.
Så…Ledande tygeltag är INTE böjning. Böjd hals är INTE böjning.
Men vad sjutton är böjning då?
Jag gör det enkelt för mig genom att hänvisa till en elevs blogg. Helt otroligt silken strålande beskrivning. Så blir det (tydligen ? ) om man tar en styck redan logiskt tänkande ingenjör och så stoppar man in lite logisk ridning och biomekanik i henne och sen kommer det ut såna här strålande analyser. Jag är imponerad!!!
Jag har skrivit lite om volter i bloggen
Varför tjatar jag om volter i bloggen?
Man kan även söka på ”böjning” i bloggen
Sååå, nu slutar vi att dra i innertygeln va? Det är liksom ganska okonstruktivt… Iallafall om vi pratar böjning…
Hästars mikroutryck
Det är full fart här nu, massa ridprov som kommer in vilket är jätteroligt att skåda, så duktiga alla börjar bli :-). Vill ni hänga med på kursstarten i september så är det bra om ni lämnar in provet så fort ni kan, för då har du tid på dig att korrigera eventuella fel. Men det går att lämna in prov ändå fram till kurstarten.
Om ni har några problem med kurserna, så kontakta mig direkt så löser vi det, lindah@blog.se. När kurserna är slut så övergår de till att vara aktiva kurser till att vara slutförda kurser. Ni hittar de slutförda kurserna om ni tittar uppe till höger efter ”slutförda kurser”. De kommer att ligga kvar där i ganska många månader till så att ni som inte hunnit med kursen kan göra det i egen takt.
I övrigt, vad är de kloka orden idag…Tja jag vet inte,Jag känner mig för närvarande alldeles tom på klokheter. Jag tänker på att hästar är för snälla för sitt eget bästa. Om jag vore häst så hade jag blivit avlivad för lynnesfel för jag hade aldrig accepterats att behandlas så. Det är det horribla, hästar som säger ifrån, de anses farliga, störda, bråkiga etc. De hästarna som lider i det tysta däremot, de som biter ihop och står ut. De kallas för snälla….
Hästar kan inte tala, de kan inte kommunicera på vårt språk utan det enda de kan göra för att få icke lyhörda människor att förstå är flytta på sina kroppsdelar på olika vis. De kan viffta på en svans, det betyder att det där känns, det stramar, de kan slänga med sitt huvud för att berätta för dig att det gör ont när du drar i dem eller dunkar dem i ryggen. Thats it. Det här kallar vi människor för problem med att gå i form, och det löses enkelt genom att byta bett eller sätta på inspänningstyglar. Men har vi då verkligen förstått vad hästen ”säger”?
Hästar talar med hela kroppen, det stora det kan alla se, bockning, stegring etc men det små är det bara ett fåtal som kan se. Man kan kalla det för mikrorörelser. Det finns en serie som ni kan titta på för att på djupet förstå små mikrorörelser. Serien finns t.ex på Viaplay och iallafall förr på Netflix. Den handlar om Cal Lightman som har en ovanlig förmåga, han är expert på att läsa människors kropps- och ansiktsuttryck och ser omedelbart om någon ljuger. Tillsammans med psykologen Gillian Foster har han en agentfirma. Lie To Me heter serien. Se den. Se iallafall ett par avsnitt för det är så att hästar har samma mikrouttryck. Om ni ser det i filmen så kommer ni kanske att öppna en väg för att se hästarnas mikroutryck, för att förstå dem.
Men en varningens ord, när ni väl börjar se de här mikroutrycken för hästar, då är hästvärlden inte en rolig plats att vara på längre. Jag t.ex kan inte bevista tävlingar eller ridskolor för då gråter min själ… Då blir helt plötsligt skogen en bra plats att rida på, ensam, med träd och fågelkvitter som enda sällskap, ett ljuvligt sådant måste jag tillägga.
Det finns fler som förstår mikroutrycken. Dock är det ju så att vi har en tendens att inte lyssna på några andra än på toppeliten. Problemet med att om man förstår mikroutrycken hos hästar så tävlar man sällan, man står inte ut med det. Följdaktligen så är det svårt att få folk att lyssna på att hästar far illa.
Men igår så läste jag en artikel skriven av en fantastisk Islandshästtränare som faktiskt är en elitryttare. Denni Hauksson. Ni hittar artikeln här. Jag har förr sett artiklar försvinna så jag kopierar in texten från artikeln här i bloggen. Såna här klokheter måste sparas.
Denni om tävling, utbrända stjärnhästar och töltfimi
Nyligen intervjuvades Denni Hauksson av en isländsk hästtidning. Vi tyckte att artikeln berörde ett sådant intressant ämne att vi bestämde oss för att låta Sandra översätta den till svenska och publicera den här på IsHestNews så att våra svenska läsare kunde få ta del av den. Denni har själv läst igenom och godkänt texten.
Töltfimi är inne nu och Denni Hauksson är en av eldsjälarna bakom introduktionen av den nya hästvänliga tävlingsgrenen i Sverige. Denni har bott och verkat som professionell tränare och uppfödare i Sverige i 20 år. Denni är känd för sin sofistikerade ridstil.
Hans korrekta och snygga sits väcker lika stor uppmärksamhet som de avspända och rätt formade hästar han visar upp på tävlingar och avelsbedömningar.
– Jag har länge varit missnöjd med hur ridningen inom sporttävlingar och avelsbedömningar har kommit att utvecklas, säger Denni.
-Kraven på hästarna är både höga och orättvisa. Nu har vetenskaplig forskning bevisats att skadefrekvensen på tävlings-och avelshästar är mycket högre än vad vi någonsin kan acceptera. Ändå har det officiellt inte kommit fram något om nya riktlinjer.
Den ridning som förekommer inom tävlingssammanhang stämmer helt enkelt inte överens med min träningsfilosofi som, i korta drag, är att det är själva ridningen som ska granskas och bedömas och även hur vältränad hästen är. Är hästen utbildad och förberedd för sin uppgift enligt den klassiska utbildningsskalan? Är hästen avspänd och lösgjord? Är takten ren? Svarar hästen korrekt på ryttarens hjälper? Har hästen schwung och kraft? Är den rakriktad och kan den samla sig korrekt?
Jag vill påstå att man i dag kan vinna vilken tävling som helst inom islandshästsporten utan att hästen är i fysisk och psykisk balans. Många känner inte ens till utbildningsskalan eller har brytt sig om att förstå den, säger Denni.
Utbildning av domare är det viktigaste
-När jag läste om Töltfimi för första gången fångade den mitt intresse direkt. Man kan säga att filosofin bakom denna tävlingsgren räddade mig från att sluta tävla. För fem år sedan började jag bli så less att jag på allvar tänkte sluta tävla. Men samtidigt insåg jag att man som tränare måste synas på banorna för att vara gångbar. Annars får man sluta av rent ekonomiska skäl. Men jag har inte varit nöjd. I stora drag vet vi att det vi gör inte är särskilt hästvänligt.
Vi pratar om att göra saker och ting utifrån hästens förutsättningar men så gör vi något helt annat och så länge domarna belönar detta i form av höga poäng kommer det inte att ske någon ändring. Bättre domarutbildningar med högre krav om erfarenhet och kunskap är något som måste till, tycker Denni. Men, för att få till en förändring måste domarhandledningen ändras.
Utbrända stjärnor
-Ju mer jag lär mig om ridning och hästar desto mer tycker jag att islandshästridningen halkar efter. Situationen är värre på Island än här hemma i Sverige. Vi är så stolta över hur stark och uthållig islandshästen är och vi jämför den med andra hästraser.
Sanningen är den att medelåldern för en isländsk tävlingshäst är markant lägre än för t.ex. en dressyr- eller hopphäst som toppar när de är mellan 12-18 år eftersom de fått tillräckligt med tid att utvecklas och tränas på ett uppbyggande sätt. Det har skapats någon slags kultur på Island, förmodligen p.g.a. tids-, kunskaps- och pengabrist, att man börjar tävla på för unga hästar och har för höga krav på dem. Fysiska skador är en sak, men vad händer med deras själar?
Jag har personligen lärt känna hästar här i Sverige som varit stjärnhästar och som tävlat i toppen på Island och svenska stjärnhästar som tävlat på högsta nivå. De var fullkomligt utbrända både fysiskt och psykiskt.
Jag vet att jag inte ensam om denna vetskap men det är tyvärr för få som vågar yttra sig offentligt, säger Denni bekymrat.
Finaler är inte hästvänliga
–Kraven som vi har på våra tävlings- och avelshästar är ofta orättvisa. Därför måste vi ändra inställning och utformning runt tävlingar och bedömningar. Jag har alltid tyckt att det är roligt att rida uttagning i tölt men inte lika skoj att rida töltfinal. Jag har aldrig sett en häst som ser nöjd ut med livet efter en töltfinal. Påfrestningen är mycket hård. Det är på tok för mycket att rida alla momenten i töltfinalen i bägge varven och så många varv. Samma sak är det i Gaedingakeppni. Fyr- och femgångsfinaler rids bara i ett varv och är mer hästvänliga.
Det som jag ser med Töltfimi eller Tölt in Harmony, som jag föreslagit att vi ska kalla grenen internationellt, är att den bygger på just utbildningsskalan. Jag vill dock understryka att jag inte tycker att det tjänar mycket till att anpassa utbildningsskalan efter islandshästridningen, vilket man försökt göra på Island, Hólar och genom Félag Tamningamanna. Utan vi bör anpassa islandshästridningen efter utbildningsskalan. Den klassiska utbildningsskalan bygger på tusentals år gammal lära. Töltfimi är en tävling i god ridning och träning och det är klara regler att det är just det som ska dömas och ges poäng för och inte enbart för frambensaktion eller en spänd utstrålning som är så vanligt inom ovalbanegrenarna. Däremot så behöver ekipaget utstråla kraft, energi, elasticitet och naturligt ha stora vackra rörelser för att få toppoäng i en Tölt in Harmony-tävling. Detta får ej bli på bekostnad av lösgjordheten.
Jag höll ett föredrag om Töltfimi på domarkonferensen nu i januari och de flesta var överrens om att denna tävlinsgren är här för att stanna. Och att den kommer att smitta av sig till den övriga FIPO-bedömningen. Tanken bakom grenen är att den kommer att förbättra ridningen och domarnas medvetenhet och kunskap och det är något jag välkomnar, avslutar Denni.
Som sagt, ovan inte skrivit av mig, ni hittar artikeln här.
Det gör mig varm i hjärtat det här. Uppenbarligen så förstår han mikroutrycken och att då ändå tävla, det är beundransvärt, få andra orkar det psykiskt. Hatten Av för Denni.
Det pratas så mkt om skadeproblematiken hos hästar, skador gör ont. Men det pratas otroligt sällan om hästarnas psykiska lidande. Och det beror ju i mångt och mycket på att vi avlat på hästar som inte säger till, såna som står ut. Hästarna som sa ifrån anses som olämpligt avelsmaterial….
Vi lever i en värld som är ur led… Och… Det är inte bara i Islandssporten det är så här, det är samma skit i alla grenar….
Nåväl, solen skiner och jag ska ut och rida. I skogen 😉 bland prasslande löv och sjungande fåglar, det är äntligen vår 🙂 Men snälla, se ett avsnitt eller två av Lie To me, ni kommer att förstå vad jag menar då.
Ha en fin vecka.//Lindah
Vad är logisk ridning?
Nu är det så många nya läsare på bloggen så jag tänker att det är läge att ge en liten förklaring.
Logisk Ridning är en ryttarutbildning i första hand. Den är ganska unik i sitt slag på det viset.
Grunden, basen består av onlinelektioner där ryttaren tar kontakt med och lär sig styra kroppsdel för kroppsdel. När ryttaren gör detta så kommer även hästen att göra detsamma, dvs ta kontakt med och lära sig styra en kroppsdel i taget.
När hästen och ryttaren har full kontroll på sina kroppar så kan man börja träna hästen. Men det roliga i det här är att det är inte särskilt svårt att träna hästen nu, han är redan redo för finslipning inom den gren han verkar.
Kroppsmedvetenhet är inte bundet till ras eller gren, vi tränar det som kommer innan det, grunden. Det är ju grundarbete som gått förlorad i svensk ridutbildning.
Jag har märkt att det tar ca 3 år av ryttarträning innan hästen börjar se fantastiskt ut. Det är lite som Heinz ketchup, först händer inget, sen händer inget och sen händer allt. Man ser hur en lite kantig oskolad häst gradvis blir en mjuk atlet.
De som har tävling som mål eller rättare sagt om man är en tävlingsryttare som bara vill plocka lite russin i det Logiska så blir man frustrerad, man orkar liksom inte vänta så länge, man vill ju träna sin häst.
Däremot så är Logisk Ridning fantastisk för dig som inte har bråttom med att träna din häst, du kanske är en skogsmulle, eller en ridskoleelev som nyss skaffat egen häst, eller så är du vuxen som tar upp ridningen på nytt efter många år, eller så kanske du är ridrädd eller så har du en häst som du vill börja om med, rehabilitera. Är du så så är Logisk Ridning perfekt för dig.
Onlinelektionerna är bra för att ryttaren får regelbunden träning varje vecka. Det krävs oerhört mycket träning om man ska bli en bra ryttare och det är svårt att i vardagen hinna med att rida för tränare så ofta. Att träffa tränaren ett par gånger om året eller en gång i månaden är inte optimalt för inlärning, man hinner tappa så mycket mellan gångerna då, man återgår så lätt till gamla (o)vanor ;-).
Det är viktigt att man har en frisk häst när man lära sig rida. T.ex så kommer en häst med spatt aldrig att vilja lägga vikten på sina bakben och att lära sig rida går ju ut på att lära hästen bära vikten på sina bakben. Ju lugnare häst du har ju lättare är det att lära dig rida. Dessutom så sker de flesta lektioner i skritt så hästen behöver inte vara speciellt utbildad mer än att den kan skritta lugnt.
Många av mina elever träffar mig och rider live några gånger om året, då kan jag rätta till saker som blivit missförstådda och ge mer individanpassad träning för hästen. Men att bara rida live blir inte bra, det händer liksom inte så mycket med ryttaren om hon rider 4 lektioner om året eller ens 10 lektioner om året. Så liveträningen är ett komplement till den huvudsakliga träningen som sker online.
Jag länkar till lite gamla blogginlägg i ämnet.
Att lära sig rida är som att lägga pussel
Vad kan Logisk Ridning ge mig?
Har du koll på rotationen? (Ett utdrag ur en lektion från Grundkursen)
Det här är en komplett utbildning som både har Arbete vid hand och Ridkurser samt avsuttna kurser där man tränar sin egen kropp från marken. Det finns även Horsemanshipkurser.
Inom Logisk Ridning så skiljer jag på ryttarutbildning och tränarutbildning. En ryttare som rider bra behöver inte nödvändigtvis vara bra på att undervisa och en bra tränare behöver inte nödvändigtvis kunna rida bra. Det är helt olika saker. Jag har även instruktörsutbildningar.
För dig som absolut inte vill rida online så finns det numera flera Logiska tränare och det finns fler under utbildning så håll koll på listan.
Ja, det var lite om oss. Vill du hoppa på våra onlineutbildningar så kan du göra det redan i september.
Alla kurser är onlinekurser vilket innebär att du kan göra dem oavsett var du bor och du kan dessutom göra dem precis när du vill på dygnet. Alla kurser ligger kvar minst 1-2 månader efter att kursen slutar så man kan göra alla kurser i egen takt. Det krävs att du har internet så klart.
Vi startar följande grundkurserna som är öppna för nya elever.
Dessa kurser finns på svenska, engelska och norska.
Du anmäler dig genom att maila blog@lindah.se . Ange namn, adress samt vilken kurs du önskar gå.
Vill du testa på tänket först? Då kan du anmäla dig till den kostnadsfria onlinekursen Lär dig känna.