Ditt agerande på hästens reaktioner

Ett av problemen som hästarna har med oss, det de skulle ha diskuterat i ett ”människoforum” är att vi är otydliga och svårbegripliga. Jag skulle vilja påstå att det är ytterst få tillfällen där hästarna förstår vad vi vill av de ska göra när vi tränar dem. För många av våra hästar är träning därför ett nödvändigt ont som de gör allt för att slippa, men som de ”snälla” (introverta) står ut med och de ”dumma” (extroverta) tar till olika former av radikala metoder för att slippa.


Vad är då felen vi människor gör oftast? Det största är hur vi agerar och reagerar på händelser. Våra reaktioner kan göra så att ”snälla” hästar stänger av och blir det vi ryttare kallar för att den är skänkeldöv och hård i munnen, eller tungriden.


Det lättaste exempel jag kan ge för att ge dig en bild av vad jag menar är ridskolehästar. De står ut med ofattbara övergrepp i form av ryck i munnar och dunsar i ryggen i timmar, dagar, månader och år. Såna här hästar kallar vi snälla, jag brukar säga att de är introverta och tar ut sina problem på sig själv, skapar en inre stress. Att jämföra med en människa som övertänker, ältar saker inom sig och anklagar sig själv för både det ena och det andra, oroar sig för allt och helt enkelt mår oerhört dåligt inombords, samtidigt som de på ytan ser helt ”normala” ut.


Motsatsen, för att ge er en bild av  de ”dumma” hästarna,  de som säljs som problemhästar, som blir vandringspokaler, som stegrar, som bockar, som skenar, som bits, som slänger av sina ryttare, som krubbiter, boxvandrar, slår i väggarna när vi låser in dem på liten yta (box). Dessa är de extroverta hästarna, de som inte straffar sig själv och ältar utan som omedelbart tar ut sin frustration på omgivningen. Att jämföra med en människa som vid motgång mycket väl kan slänga en stol i väggen, kalla sina kollegor för både det ena och det andra, som skriker rakt ut när saker inte flyter så smidigt som det borde göra.  De mår oftast inte dåligt inombords eftersom de får omedelbart utlopp för sin frustration. Däremot så kan omgivningens reaktioner på deras handlingar ge dem dåligt samvete och orsaka massor av frustration hos dem. Det är samma som hos hästar. De mår inte dåligt av sina frustrationsutlopp, utan av våra reaktioner på dem.


I grunden tror jag att det är hälsosammast att vara extrovert. Om man slapp reaktionerna utifrån efteråt.
För att kunna träna en häst så är det viktigt att veta hur den är. Det är enklast att träna en extrovert för den säger tydligt till när det blir fel. För att framgångsrikt kunna träna en introvert häst så så att den mår bra så krävs det en hel del av dig som människa. Du bör dessutom veta vad du själv är och bli medveten om hur du påverkar din häst på grund av detta. Man vill att hästen ska våga uttrycka sig, det är lite det som är ridningens mål, att få en utrycksfull häst. Vet du vad du är? Och vad din häst är? Och vad måste du göra för att din häst ska våga uttrycka sig? #logiskridning #hästträning #hästmänniska #personligutvecklingmedhäs

Stöter du hela tiden på motstånd?

I ärlighetens namn så är det få människor som framgångsrikt kan träna häst. Med att träna en häst anser jag att målet ändå måste vara att skapa en fantastisk ridhäst som kan styras med tanken i alla riktningar och hastigheter. För att en häst ska kunna detta så krävs det att den fördelat vikten jämnt på alla fyra benen och att de negativa spänningarna släppt och ersatts med positiv muskelstyrka.

För att ge detta en bild som är lätt att förstå så tänk er att piaff är målet. Tänk även att denna piaffen kan utföras rakt fram, i en piruettlikande rörelse åt höger eller vänster. Då är hästen färdig, målet är nått. Detta är egentligen inte svårt, eftersom det ”bara” handlar om rakriktning. Svårt är när man ska börja med de mer böjda rörelserna, det är överkurs. Ändå så finns det ekipage som tränat med varandra i över 10 år utan att ens kommit i närheten av en piaff. Eller ryttare som ridit i 20 år utan att ha piafferat.Eller en häst som är 15 år som är tränad hela livet utan att ens vara i närheten av en piaff, trots att den tränats seriöst. Visst är det konstigt?

Varför är det så här? Det beror enligt min mening på att vi människor hela tiden strävar framåt, upp för trappan. Vi följer utbildningsskalor, vi klättrar i tävlingsklasser etc. Där stöter vi på patrull, en stor sådan är sidvärts vilket gör att många fastnar i lätt klass, man får helt enkelt inte till det sidförande.

Få människor går ner i källaren, klättrar ner för utbildningstegen, går bakåt i tävlingsklasserna för att leta upp problemet där. Varför kommer jag ingenstans, trots att jag är så ambitiös och tränar för tränare varje vecka? Varför kan alla andra? Om du stöter på problem där uppe så måste du gå ner för att lösa dem. Inte ner så där som gemena man tänker utan jag menar verkligen NER på djupet för att hitta svaret, lösningen. Alla ekipage har en punkt som stör allt de gör. Denna punkten löses enklast nere i källaren där det bara handlar om den punkten. Ju fler trappsteg vi klättrar uppför ju mer byggs punkten på och bli svårare att lösa. Det är därför man aldrig når målet piaff (min visuella bild som jag målat för er i detta inlägg.)


Har du identifierat er punkt ännu?
Min nuvarande hästs svaga punkt är höger bakbens läge i höftleden.
Min egen svaga punkt med denna häst är fördomen om att halvblod är oberäkneliga varelser.  

#logiskridning #rakriktning #personligutvecklingmedhäst #hästträning

Vem tränar vem?

Vem tränar vem? Överallt på hästforum så läser man om problem som folk har när de tränar sina hästar. Ofta, ofta funderar jag på hur hästarnas motsvarighet skulle sett ut, ett människoforum alltså :-). Jag har jobbat med hästar sen jag var 16 år, varav kanske 20 år på heltid. Idag är jag 48 så det är ganska många år vi pratar om. Jag har m.a.o. sett trender komma och gå och sen komma tillbaka.

För att nämna några så kan vi ta höhäckar och hönät som för ca 30 år sen eller så slutade att användas pga att de förstörde hästarnas nackar och tänder. Nu finns dessa hönät överallt igen.

Klickerträning, jag vet inte hur många år sen det var som detta testades och övergavs på häst eftersom hästarna blev svårhanterliga av det men själva begreppet klassisk betingning har ju anor från i slutet av 1800 talet, så man kan ju gissa att det kommit och gått ganska många vändor. Nu finns det snart en klicker i var mans hand igen.

Jag förstår poängen. Det är 20121 nu, mänskligheten har blivit så socialiserad och artig (läs konflikträdd) att man helst inte vill säga nej eller väcka anstöt hos någon, vare sig djur eller barn eller arbetskamrater eller medmänniskor i största allmänhet.

Med hönätet så kan man bli en mormor, ni vet en sådan som man lämnar snälla välartade barn till och får tillbaka sockerstinna små monster. Man kan liksom ge hästarna massor av mat, då är man snäll.

Med klickern åstadkommer man lite samma sak. Man behöver inte bråka om saker, man behöver inte säga nej, utan man ger godis och säger ja istället.

Bägge begreppen passar den konflikträdda 2020 talets människa utmärkt. Men är det bra för oss? Utbrändheten ökar. Vi får höra att det är viktigt att inte ta på sig för mycket, att det är okey att säga nej ibland, eller rentav ofta. 

Bägge dessa sakerna, hönät och klicker fyller samma funktion, det minskar vårt dåliga samvete. Jag var på ett föredrag hos en hundtränare som pratade bland annat om klickern. Hon sa detta som jag tog till mig: Klickern är alltid glad. Den är aldrig ledsen, arg, irriterad etc. Den låter alltid likadant. Det gör det enkelt att träna hund. Om du som människa kan låta som en klicker, oberörd av dina känslor så behöver du ingen klicker.” Hönätet i sin tur säger nej så att du slipper göra det. Eller, det säger kanske mer ta lite, ta det lugnt.

För att inte detta sak bli för långt så bryter jag av här. Vem tränar vem? Jag tänker att vi människor borde träna oss att bli en klicker, eller ett hönät. att våga säga, tycka och tänka saker inför både folk och fä, utan att få dåligt samvete eller någon annan okonstruktiv känsla.. Det borde vi rent objektivt sett ha nytta av i alla delar av vårt liv.  Jag känner ofta att sådant jag funderar på kanske inte direkt passar  att sätta i skrift, men jag övar mig på att sluta tänka så eftersom mina sociala medier blir så tomma annars:-) Det är ju sånt här jag tänker på mest alltid. Jag har för länge sedan slutat tro att jag kan träna häst, jag är mer inne på att se vad hästar kan lära mig.
#logiskridning #hästträning #personligutveckling