Samvete eller inte samvete

Djurmänniskor i allmänhet ger väldigt mycket av sig själv till andra varelser och dessa varelserna ber ofta konstant om mer. Det dåliga samvetet är stort och välfyllt. Jag kan bara se till mig själv här hemma. Jag är hästlös för tillfället men runt mig finns det gott om djur ändå.Varje gång jag går förbi akvariet så trängs alla fiskarna hysterisk under matluckan som de inte har fått mat på ett år eller så. De vill ha mat, av mig.

Går förbi Chinchillaburen och fångas av ett ljud och en bedjande söt Chilla som vill ha något gott. Hon vill ha något, av mig.

En av ungarna frågar var något finns. Hen vill ha något, av mig.

Går ut i köket och med ljusets hastighet så kommer hunden farande med hopp om att jag ska öppna kylskåpet. Han vill ha något, av mig.

Klär på mig och ska ut och cykla, den andra ungen ber mig handla hem mjölk. Hen vill ha något, av mig.

Cyklar iväg. Spanar efter smaskiga grenar av Vide eftersom Chillorna älskar såna. Jag ser på dem lite som Nelson Mandela som satt fängslad, eller som folk i Corona karantän som liksom Chillorna fick komma ut ur sina bostäder en timme om dagen för att motionera. Önskar att jag kunde släppa alla djur som sitter i bur fria. Samvetet skaver när jag klipper av några extra god grenar.

Hittar en fin skogsväg som hunden hade älskat. Det dåliga samvetet skaver i mitt sinne, jag borde inte ha cyklat själv, jag borde ha tagit med hunden, han hade blivit så glad då, han måste vara sårad ända in i sin söta lilla själ av att bli lämnad ensam.

Jag tror inte att jag behöver fortsätta, de flesta förstår precis vad jag menar. Vad gäller våra djur finns det knappt någon ände på saker vi kan ha dåligt samvete för.

Hästar…Behöver jag ens nämna hur många saker man kan ha dåligt samvete för när man har en häst? Foder, underlag, skor, utrustning, hage, motion…..Pust… Det är inte alls svårt att få lite ångest av allt samvete som bara väller över en.

Men, för att komma till avslut på detta inlägg, vet ni en sak. Det hjälper inte ett dugg att ha dåligt samvete. Tro mig, jag är 47 år och har testat det i ganska många år nu ;-). Jag testade det senaste för en timme sedan faktiskt ;-).

Om man ska se något positivt med det dåliga samvetet så visar det att man är en empatisk och kännande person och det är ju en bra egenskap tänker jag.

Men..Det viktiga är att man kan släppa det när man är i stallet. Hästar är oerhört sensibla djur och de känner av sånt där direkt. Något av alla de tusen sakerna jag har grubblat på genom åren är just detta dåliga samvete.

Jag uppfattar att det dåliga samvetet (och prestationsångest, men det skriver jag om en annan dag) är det som försvårar din utveckling inom ridning och hästhantering mest.

Om du ber hästen att göra en sak samtidigt som du har dåligt samvete över att du ber hästen att göra saken så…Tja….Det blir inte bra, alls.

Det är av yttersta vikt att en ryttare lär sig att koppla bort de där objudna tankarna ibland. Det krävs ju såklart att man vet att det man ber hästen göra inte plågar den på något vis.

Tex så plågar det ingen häst att flytta sig åt vänster från marken när du ber den om det. Där behöver du inte ha dåligt samvete.

Om du däremot rider ett s.k ”dressyrpass” där du konstant sitter och skumpar med spetsiga sittben i hästens rygg samtidigt som du håller ner dens huvud som givetvis är beklätt med munkorg och sparkar den i revbenen med sporrbeklädda fötter, då ska du verkligen ha dåligt samvete, det är en elak handling att göra så, en handling som skadar hästen.

Det lustiga är att enligt mina betraktelser så är det oftast tvärtom. De som rider dressyr enligt ovan har mer sällan än man kan tro dåligt samvete och de som har svårt att flytta en häst åt sidan från marken har oftast mer dåligt samvete.

Det är väldigt märkligt det här. Jag har funderat så otroligt mycket på sånt här genom åren. Jag har aldrig lyckats få ihop det helt men jag jobbar på det.

Det jag tror är att ”dressyrgruppen” är lite avstängda från sina känslor och ”svårt flytta häst åt sidan” är tvärtom, de liksom känner för mycket, analyserar för mycket.

Det jag däremot vet är att bägge grupperna har saker att jobba med. Grupp ett måste komma i kontakt med sig själv, lära sig känna av omgivningen och grupp två måste flytta in mer i sin kropp, flytta ifrån sitt huvud lite grann.

Yoga är ypperligt som redskap för bägge grupperna. Jag har studerat till Yogalärare under lång tid nu och ju mer jag lär mig ju mer inser jag att Yoga, i den meditativa stillsamma formen är ypperlig för ryttare av alla åldrar, inriktningar och grupper.

Det är ingen yoga som vrider dig runt din egen axel och viker dig dubbel utan mer av typen som jordar dig genom stillsamma meditativa pass.

Jag försöker att få ihop det här att passa ryttare, håller lite försökspass för några av mina elever. Lite strul i början men jag jobbar på att hitta en väg som funkar både för er som är stela som kylskåp och ni som redan kan vika er dubbla :-).

Jag kommer att återkomma när det är klart. Tills dess, ta hand om er, ge inte bara till alla andra utan även till dig själv. Ha inte dåligt samvete för att du gör för lite för dina medmänniskor och meddjur utan tänk på dig själv, ge dig själv något.Jag gillar att ge mig Yogapass ute i vacker natur. Det är som en vacker present som stillar både kropp och själ och tillåter mig att för en liten stund inte ha dåligt samvete.

När gav du sig senast en själslig gåva?

#logiskridning#rakriktning#sitsträning#ryttarträning#ryttarutbildning#ryttarutveckling#ryttaryoga

Please follow and like us:

Störiga upptäckter

Man är ju lite nördig…..Sedan några, okey, ganska många månader tillbaka har jag gått all in i Mediyoga. Först läste jag steg 1 till instruktör och då jag fann det otroligt givande så hoppade jag direkt på steg 2 till Lärare. Det här är en yogaform som för mig är otroligt bra. Den stämmer så väl in i min gamla kunskap, den är inte tvingande och töjande, man fokuserar på att jobba inifrån och inte utifrån. Rörelserna är små och kan utföras av alla. Först gjorde jag detta för att få mer verktyg till mina elever, men jag studerar nu vidare av rent egoistiska skäl eftersom det gör min kropp så otroligt gott. All värk jag haft i åratal är som bortblåst.
Som med allting man är nybörjare i så kan man i början inte känna och veta så mycket men allteftersom månaderna går så börjar man känna små detaljer. Jag har nu på allvar lärt mig känna mina lårmuskler i detalj. Jag känner var de fäster och hur de drar.


Denna sista upptäckt är sjukt störig. Ni vet, när man känner var felet är men samtidigt har vetskapen om att det man fokuserar på att lossa sätter sig hårdare fast. Man måste alltså försöka lossa på trilskande kroppsdelar utan att låta dem märka det. Man måste flytta fokuset på andra delar som inte sitter fast. Och hur lätt är det när vi människor har en förmåga att fullkomligt kasta oss över problem, att älta dem, dra och vrida på dem. Det som fungerar ligger inte i vår natur att uppmärksamma. Man måste alltså gå emot sin naturliga fallenhet att jobba med problemen. Exakt samma princip som gäller när man tränar häst och träna häst kan jag ju redan.

Man VET liksom allt detta men ändå så är det så svårt. Riktigt sjukt svårt faktiskt. Just nu så vill jag förklara krig mot samtliga de där små jäklarna på insidan av låret, typ med våld dra ut dem och det VET jag som sagt var är en väldigt dålig ide. Så mina yogapass består av att jag flyttar fokuset IFRÅN dem, flyttar fokuset IFRÅN dem och flyttar fokuset IFRÅN dem…..

Har ni gjort liknande upptäckter i den träningen ni utför för att gynna er kroppsliga funktion? Vad brukar ni tänka på istället? Jag försöker vara i min panna istället, det går mer eller mindre bra. Så länge jag kommer ihåg att flytta fokuset IFRÅN låren dårå 😉
Jag kan bara konstatera att yogan var väldigt mycket lättare innan jag började upptäcka alla FEL jag gör 🙂

/Lindah i Växjö
#logiskridning #rakriktning #sitsträning #ryttarträning #ryttarutbildning #ryttarutveckling

Please follow and like us:

Vad är biofeedback och vad är nyttan med det?

Många av er, men inte alla, har säkert känt hästens puls, hjärtslag , mot ena underskänkeln när du rider. Om du inte känt detta så kan det bero på att

*Skänkeln inte är avslappnad nog så att du kan känna.

*Skänkeln inte har sin sida mot hästen utan sin baksida.

*Skänkeln befinner sig för långt ifrån hästen.

Det är praktiskt att under ridning kunna ta pulsen på sin häst på detta vis. Då får man en direkt feedback på när hästen börjar bli rädd för något och då kan man agera utefter denna information för att förhindra att hästen som ju är ett flyktdjur flyr för att rädda sitt liv.

När vi blir rädda och spända eller slutar andas så höjs pulsen. Det är så för alla varelser, inte bara för hästen utan även för dig och din hund och din stallkatt.

Du kan känna hästens puls men det jobbiga i kråksången är att han även kan känna din. Det innebär att han märker direkt när du blir stel och spänd och eftersom hästar är smarta djur så vet han att om du blir stel och spänd så är det bäst att fly så att man inte blir uppäten av något.

Problemet med detta är att hästar aldrig har hört sagan ”vargen kommer”. Han är alltså inte medveten om människans falsklarmsförmåga utan han tar dig på ordet och blir stel och spänd och förbereder för flykt.

Hur många gånger höjs din puls ? MÅNGA gånger. Det krävs en absurd mängd träning för att kunna hålla sin puls lugn i krissituationer.

Du ska få testa på en sak för att bli uppmärksam på hur lätt pulsen går upp.

Sitt på en stol. Använd höger hands pek och långfinger för att ta pulsen på vänster handled. Räkna hela tiden pulsslagen, 1,2,1,2,1,2 o.s.v tills du får en klar bild av dem. Är det svårt att känna pulsen så håller du oftast för hårt. Bli medveten om din andning. Försök att andas lugnt, eller att hålla andan eller att andas långt ner i magen, högt uppe i bröstet etc för att se hur pulsen påverkas av din andning. Hur måste du göra för att hålla pulsen så låg som möjligt?

Det här är svårare för vissa personer och lättare för andra. Men har du svårt att få ner pulsen så har du oftast svårt att hålla hästen lugn, mjuk och smidig. En sak som är tröstande är att alla kan träna sig på att bli bättre men det tar tid, det är besvärligt och det är pyskiskt påfrestande att ändra hur man är. För det är det handlar om, att man måste ändra på sin innersta kärna och människan är tyvärr en konservativ varelse som gärna vill ha förbättringar sålänge det inte innebär att hon måste förändra sig 🙂

Please follow and like us: