Rakriktning är något av det svåraste man kan hålla på med. Det är galet många kroppsdelar man måste behärska. Jag ska försöka förklara det hela på ett enkelt vis. Det är sånt jag sysslar med. Jag förklarar svåra saker på ett väldigt enkelt vis. Hela min ridutbildning är sådan, man lär sig förstå svåra saker. 
Här är en ypperlig häst att visa på eftersom han har en ål som går längs ryggraden. Okey, det är ju egentligen inte riktigt sant om man ska vara petig för ålen sitter ju i pälsen och pälsen sitter fast i hästens hud men hästens hud sitter INTE fast i hästens ryggrad utan den kan liksom glida över och förbi ryggraden. Men vi bortser från det idag.
Vi börjar med den här bilden. Vi kollar ryggraden, dvs ålen för rakriktning handlar om att få ryggraden rak. Ryggraden ska vara rak efter spåret den går på kan man säga grovt förenklat. På den här bilden är hästen ”ställd/böjd åt höger. Om hästen är korrekt böjd så ska den vara det från nacke till svans. Så är inte fallet här. Nacken är mer böjd än resten av hästen
Här är hästen ”överböjdböjd/förböjd” åt vänstern rumpan pekar åt höger, dvs hästen är inte böjd genom hela sin kropp. Hästen har som ett S genom sin ryggrad.
Här är hästen ”överböjd/förböjd” åt höger medan rumpa också pekar åt höger. Är då denna häst korrekt böjd? Nej, inte om man ser rakriktat på det. Då ska hästen vara jämnt böjd genom hela sin kroppen rättare sagt, formad efter spåret den går på. Det blir ju ett himla konstigt spår det här. Halsen böjd efter en typ 5 meters volt och kroppen böjd efter en 20 meters volt. Slutsats, den här hästen jobbar inte genom hela sin kropp just nu.
Här står hästen hyffsat rakt. Men är ryggraden rak? Nope, det är den inte. Om ni kollar på hästens huvud den ställd i nacken åt höger enligt konstens alla regler. Men i mitten på ryggraden, markerat med en röd pil, precis bakom där sadeln ligger så är ryggraden faktiskt förskjuten åt höger ,dvs i en vänster”böjning”.
Vad kan vi dra för slutsatser av detta? Man kanske kan tror att det här blir helt annorlunda med en ryttare på ryggen? Njae… Så här ser de flesta hästar ut i olika varianter. Att rakrikta en häst innebär att göra den permanent rak. Permanent rak betyder egentligen att den ska vara eller göra likadant på bägge sidor vilket enligt utbildningsskalan kallas för genomsläpplig/lösgjord.
Denna rakhet är där även när hästen går omkring i hagen. Man vill alltså påverka hästens kropp att vara rak även utan ryttarpåverkan. Det är logiskt för säg att vi rider en timme om dagen och bänder hästen rak då. Det ger hästen 23 timmar per dygn att vara sitt vanliga sneda jag. Det säger sig självt att en ryttare förlorar mark för varje dag. Vi måste rida så att hästen väljer att göra som vi visat den även när vi inte rider. Det vi ser i hagen visar vad vi åstadkommit i vår ridning.
Det som gör denna rakriktning så otroligt svår är att hästen i princip inte kan böja sin ryggrad. En hästryggrad ser ut så här sett från ovan.
På den delen av ryggraden där revbenen fäster så låses ryggraden av sidoutskott från ryggraden. Ingen böjning är alltså möjlig där.
Mellan revbenen och bäcken så har hästen långa sidoutskott. Om den skulle böja sig där så kommer dessa sidoutskott att gå ihop och skava mot varandra, typ Kissing Spines fast i sidled. Därefter följer hästens korsben som består av sammanvuxna ryggkotor, dvs de kan definitivt inte böja sig. Det finns dock vissa undersökningar som visar att en viss böjning i ryggraden är möjlig men därom tvista de lärda. Om man får tag på en urtagen ryggrad så är det väldigt intressant att försöka böja den i sidled. Det går inte. Däremot så kan man böja den upp och ner. Där är den jätteflexibel. Man kan enkelt få en ryggrad att svanka jättemycket och att skjuta rygg jättemycket.
Det enda som enkelt kan böja sig i sidled är halskotorna. Det är otroligt enkelt att böja hästens hals i sidled. Men tjänar man egentligen något på att böja hästens hals? Vi tittar på en film.
Ni ser att ryttaren liksom tippas utåt. Viker sig i midjan. Vi tittar på en film till
Man kan tänka sig att hästens mage är som en pilatesboll. Ryttaren ska i alla lägen ha denna pilatesboll rakt under sig så att hennes ben hänger likadant längs med hästens sidor. Det är det första man bör lära en ryttare. Dock verkar detta vara bortglömt idag. Nästan ingen gör det.
Jag var och tittade på en när en A tränare i dressyr höll lektioner för MSV ryttare. Man försökte få igenom hästarna med hjälp av böjande rörelser och hästarna kämpade emot allt vad de kunde vilket gjorde att ryttarna i sin tur kämpade tappert allt vad de kunde. Tyvärr så hade ryttarna under denna kamp bägge sina sittben på samma sida av ryggraden, dvs de hade inte pilatesbollen mitt under sig, de vek sig i midjan. Detta ledde till att ingenting gick igenom oavsett hur mycket man drog i de där tyglarna och tryckte med sina skänklar. Det var inte vackert och jag fattade inte varför tränaren inte åtgärdade grundproblemet, dvs att ryttarna hela tiden befann sig hängandes på hästens utsida. Det var ju det som var problemet, därför som inte ”böjningen” gick igenom trots att ryttaren kämpade sig blå och hästens led alla helvetes kval för att försöka göra det som begärdes av den.
För grejen med hästar är att de VILL vara till lags, de VILL göra det vi ber dem men vissa saker är omöjliga att genomföra.
Så det första jag lär ryttarna är att alltid ha sina sittben så att de är placerade på vars en sida av hästens ryggrad. Det låter enkelt men det är det inte. Börja kolla på ekipage runtomkring er. Kolla hur många bråk med våra underbara hästar som beror på att ryttaren inte sitter mitt över sin häst…
Läs mer om vikta midjor och annat skoj här.
Är ni nyfikna på våra onlinekurser så hittar ni dem här
