Frisk häst!!

Det var en gång en helt vanlig unghäst. Han fick i uppgift att lära sig att bli en ridhäst. Sagt och gjort. Den kloka ägaren började från marken och gav sig i kast med uppdraget. Det gick bra ibland , ibland blev frustration, misstag och annat smått och gott. Ja, alla ni som skolat en unghäst förstår precis vad jag pratar om. Det går upp och det går ner och man blir huvudboxad och bogtacklad och fottrampad. Det är lätt att tycka att hästen är lite störig då, att bli frustrerad på den och att vilja vinna över den. Men har ni någon gång sett det från hästens perspektiv? Hur ser han på att bli en ridhäst? Hur ser han på det vi gör med honom?


Helt ärligt så fattar de oftast väldigt lite om varför vi gör saker med dem. Vi människor är oftast för dåliga på att förklara för dem. De är ett betesdjur. De går dit de hamnar när de betar, typ. Och så kommer vi och ska ha de att gå på helt ologiska vägar och följa meningslösa spår som inte leder till bättre bete. Varför gå dit betet inte är bättre?!?!Helt meningslöst. Och varför gå åt vänster när de är lättare att gå åt höger?!?! Helt ologiskt att göra lätta saker svårare.


Det här är en viktig sak att känna till om hästar. De går sällan eller aldrig rakt fram. Det är ett människopåhitt. Den här superfina unghästen och hans superduktiga ägare visar just detta väldigt tydligt här. Det är en del av provet i vår andra Arbete Vid Hand kurs. Den kursen när jag gör er medvetna om vad hästens bakben hittar på. 
Uppgiften är enkel.
Led hästen långsamt och medvetet så att
1. höger baks tå pekar i rörelseriktningen.
2. vänster baks tå pekar i rörelseriktningen
3. Så att bägge baktårna pekar i rörelseriktningen

Så här ser det ut i praktiken.

Som vi ser så blir resultatet som följer
1. De går rakt fram, typ
2. De går åt vänster
3. De går åt vänster.
Detta är inget konstigt för en unghäst. Det är så de gör, så de är skapta. Vad tror ni händer när ni vill rida rakt fram?
Det blir vingligt, det blir många stopp, eller så blir det springa utav bara helvete eftersom hästen är rädd att ramla omkull när den måste gå ”fel”. Om man är noggrann och rakriktar hästen enligt alla konstens regler så blir det till slut en väldigt hållbar häst av det hela, en som i princip aldrig kommer att gå sönder.
Om man däremot inte rakriktar den noga och länge så kommer många olika saker att hända.

Ryttaren kommer anklaga hästen som har snedheten som hästen i denna film för att bita sig fast i vänster tygel. Egentligen biter den inte alls sig fast i en tygel. Den går bara dit bakbenen pekar, alltså åt höger i detta fall. Då kommer ryttaren att försöka rätta upp det hela genom att hålla hästen i rätt riktning genom att korta upp vänster tygel.


Då kommer följande följdproblem. Om man drar i vänster tygel så kommer hästen att sänka höger rygghalva, dvs rotera sin bål så att ryttaren och sadeln liksom åker på sniskan. Ses framifrån som att ryttarens skänkel är längre på höger sidan..


Ryttaren kommer i höger varv på volten att få problem med att hästen går med höger bog före på volten, dvs att hästen blir utåtställd. 


Detta kommer att få henne att på ridlärarens initiativ plocka och greja med höger tygel för att få bogen på plats/alternativt ”ställa hästen i nacken”.


Jag kan göra fellistan längre men jag avslutar så. Vi behöver inte prata om en massa fel, det är roligare att prata om rätt. Men spelar det någon större roll att man gör de här felen? Tja, jag vet inte hur det är för er men jag ogillar starkt när hästar blir halta. Dels måste man spruta dem för dyra pengar, eller operera dem för ännu dyrare pengar men framförallt så kan man ju inte rida på dem. Och då har jag inte ens nämnt hur ont det gör på hästen. 


En häst som beskrivits och visats i denna film hade blivit halt på höger framben om ryttaren inte vore så klok som denna och lagt ner tid på att rakrikta sin häst. Med tiden så hade den börjat ”tappa” höger bak, dvs inte orka lyfta det så högt som krävs för att inte snubbla på sin egna tå.


Det blir liksom en så otroligt lång rad av problem. Problem som helt kan undvikas om man först blir medveten om problemet, att det finns något att göra åt problemet och sen HUR man gör det.
Det är dock ganska tidsödande och inte särskilt enkelt. Men det är givande. Det ni ser på filmen här ser enkelt ut. Testa gärna och inse att det inte är enkelt alls 🙂 Särskilt inte som hästens hals måste hållas spikrak under övningens gång. Men det är världens bästa grej att kunna. Det är Anat och hennes fina unghäst som demonstrerar 🙂

Ni kommer att komma fram till att alla hästar är olika sneda 🙂

Träna fint alla :-)!!

På torsdag 16/11 klockan 20,30-21,30 så blir det som vanligt veckomöte online för alla onlinelever. Temat är frisk häst!! Anmäl er i nyaste ryttargruppen 🙂

Please follow and like us:

Benedict

Superfina Benedict på sin första tävling. Liten bana för denna 180 cm höga herre men han gör det superbra <3. Ser så extremt harmonisk ut, #logisktögongodis . Helen Milton äger och tränar denna supertrevliga 6 åring. #Logiskridning

Det är så extremt spännande att få börja följa de Logiskt inridna och tränade hästbarnen :-). Det tar lite tid att komma hit för först ska ryttaren tränas och sen ska den färdiga ryttaren börja träna sin häst. Helan gjorde så att hon först gick den logiska ryttarutbildningen med sin gamla häst. Först därefter så började hon träna sina unghästar .Det är smart att göra så eftersom det är väldigt svårt att träna sig själv samtidigt som man tränar sin häst. Typ omöjligt.

Parallellt med unghästträningen så passade hon också på att utbilda sig till Logisk Instruktör .

Det är så otroligt roligt att få se detta 🙂

Please follow and like us:

Hur miljötränar du dig?

Vi har alla något som vår häst tycker är lite läskigt att gå förbi . Det kan vara brevlådor, soptunnor, häckar, högar med virke bredvid en skogsväg, lastbilar etc.Om vi inte har sällskap av en häst så kan vi utan problem gå förbi dessa föremål.

Då tolkar många det som att hästen behöver miljötränas för dessa ”farliga” föremål. Sätten är många. Man kan tjata på den, muta den, banka på den, tvinga den att gå förbi 32 gånger bara för att lära den.Lära den. Smaka på ordet. Du ska lära ett flyktdjur att inte vara rädd för brevlådor. Som faktiskt är ganska opålitliga varelser som när som helst kan slå upp sina käftar 😉

Då måste ju jag ställa en fråga . Är du själv helt orädd för föremålet ifråga? Jag tex har två akilleshälar, som alla hästar jag rider är rädda för. Det ena är kossor och det andra är stora högar med timmer (jag vet, rädslor är inte alltid logiska;-)).

Jag kan ärligt och uppriktigt säga att jag håller andan även när jag går förbi dem utan häst. Jag är inte LIVRÄDD, men jag är skeptisk.

Det vore tämligen ologiskt av mig att miljöträna min häst att inte vara rädd för kossor och timmerhögar.Varför?

För om jag tränar den att vara orädd för något som jag är rädd för så ber jag ju den att ignorera min hjärna. Gör inte som jag tänker, ignorera mina finaste hjälper. Hästar läser vår hjärna som en öppen bok. Det hjärnan tänker får dessutom följder i din kropp, muskler spänns, hjärtat ändrar takt, vår andning ändras och därmed tyngdpunkten.

Om man vill rida med de finaste av hjälper så är det smart att inte lära hästen att ignorera min tankar. Det är smartast att jobba med sina tankar utan häst. Så att du när du är med din häst kan vara ärlig.

Hur kommer man då förbi timmerhögar och kossor? Tja, jag brukar hoppa av hästen när jag märker att jag håller på och bubblar över i mina rädslor. Jag hoppar av så fort jag märker det så att hästen inte ska hinna registera min tvekan och börja försöka fly för att rädda oss från faran.

Hoppar jag av för sent så får jag problem. Sen går jag förbi dem med hästen i koppel. Tillåter den att gå så långt bort från faran som möjligt, med mig som skydd.

På detta viset så är jag lite mer ärlig och sann mot hästen. Sen kan man jobba på sina tankar och rädslor utan häst och hoppas att någon gång kan de gå över.Igår pratade jag med kossor. Det var läskigt men jag överlevde 🙂 Vilka är dina rädslor och hur miljötränar du dig?

Please follow and like us:

Säger du vad du menar eller menar du vad du säger?

Säger du vad du menar eller menar du vad du säger? Det är en mening som för mig betyder ärlighet och är hela grunden för själslig lycka.

Vi lever tyvärr i en tid där lögner inom meningen är mer norm än ”onorm”. Vi ljuger ofta om hur vi mår, vad vi gör och vad vi känner och tänker.

Vi gör det för att det är så enkelt att ljuga nu förtiden med alla sociala medier. Må så vara det är lögner som har för avsikt att göra en till en del av flocken, eller till att förvandla en till någon som flocken vill följa och se upp till. Det är 2020 i ett nötskal. Ingen reagerar på det, det är bara så det är.

Om vi pratar hästhantering så är det här förödande. Du måste säga vad du menar (ber hästen göra) och du måste mena vad du säger, annars blir hästhantering så väldigt väldigt svårt.

Hästar förstår när du ljuger för dig själv eller för dem. De kanske inte förstår orden men de förstår att om du säger att vi ska gå dit med dina ord och handlingar samtidigt som hela ditt inre skakar av nervositet och rädsla över att gå just dit.

De förstår givetvis direkt att du tänker skicka dem i döden genom att be dem gå dit du inte vågar.

Detta kan gälla att lasta hästen i en livsfarlig (enligt ditt sinne) hästtransport, be den gå ner i en sjö, gå in i en skog, lämna gården och resten av flocken, hoppa ett hinder, gå förbi en brevlåda etc.

Hur kommer man runt det då? Genom att inse att du kan inte leva i 2020 talets lögn när du är med din häst. Du måste gå tillbaka i tiden där medvetenhetslögner var ovanliga. Definitivt innan sociala mediers tid. Du måste mentalt förflytta dig till en tid när det inte var norm att ljuga utan där det var som det var liksom.

Så en bra tanke för dig som har problem med att du skrämmer din häst för olika saker, är kanske att du tänker dig att inga sociala medier finns, att omgivningen inte har kameror som när som helst kan dokumentera dina ”misslyckande” och att omgivningen kanske inte ens bryr sig eller ens ser dig.

Att det bara är du och din häst och att ni inte ska prestera över dina gränser utan du bara accepterar att du idag bara ska göra sådant som känns bra för dig. Du ska inte behöva gå över din trygghetszon just idag. Just i dag är en dag av utforskande av ditt sinne.

”Var och när börjar jag bli nervös och rädd för saker”?

Sen accepterar du och omfamnar den känslan och konstaterar utan att värdera tex att

”Jag blir nervös bara jag tänker på att passera en brevlåda.” Bara så. Inget mer.

Första steget för att göra en förändring ligger att förstå och acceptera.//Lindah i Växjö

Please follow and like us:

Det är aldrig för sent att lära sig rida på riktigt

Det är ofta väldigt stort fokus på vad hästar ska göra när vi tränar dem. De ska sätta under sig med bakbenen/t, de ska gå fram, de ska spåra, de ska rakriktas, de ska gå fram, de ska böja sig, de ska upp i formen (men ner på tygeln?!?!) de ska forma sig, de ska gå fram, de ska ha spänst, de ska ha power, de ska gå fram, de ska vara lösgjorda, de ska gå fram..

Ser ni att en sak återkommer konstant? Gå fram!!!

Varför tjatar jag om det så ofta? Tja, allt jag skrev ovan var sådant jag plockade upp från en ryttares hjälpgivning under 2 minuter!!!

Under morgoncyklingen så åkte jag förbi en paddock och beskådade fascinerat en häst, en oerhört snäll häst måste jag tillägga, som fick alla de här direktiven till sig.

Man behöver ju inte vara Einstein för att räkna ut att den här ryttaren var iförd sporrar och hästen var iklädd dubbla munkorgar. Dessa två attribut är nämligen symptom på alldeles för mycket hjälpgivning.

En bra grundregel är att om hästen/bilen, cykeln inte går fram så är det smart att ta bort bromsen, det som hindrar fart. I fallet med häst så är saker som hindrar fart en kort tygel, en icke lösgjord häst och munkorg men framförallt en ryttare som har lärt sig fel.

Det är däremot inte alls särskilt smart att gasa mer om bromsen fortfarande ligger i, (det är det man gör om man använder sporrarna som en gaspedal på en enligt ovan bromsad häst)

De flesta har säkert läst på hästforum att hästen går bra och kan ridas på mjuka hjälper ända tills man börjar ställa krav på form, då börjar hästen protestera och då behöver man tips på bett som hästen inte protesterar mot.

Jag tänker att vilket bett som helst borde gå bra så länge man inte använder det som en grej man drar i för att få hästen att jobba 😉 Men vad vet väl jag?

Uppenbarligen så ligger gamla felaktigheter kvar, i ärlighetens namn så lärs de ut redan på ridskolan…. Vilket är så oerhört sorgligt att jag blir helt ledsen bara jag tänker på det.

Det är hästen som ska komma fram till ryttarens hand, då blir det fint och bekvämt för hästen.Det är INTE ryttaren som ska dra handen bakåt tills man får en kontakt, då blir det obekvämt för hästen och den kommer att börja gapa, lägga huvudet på sned, vifta med tungan, tugga hysteriskt på bettet, dvs uppvisa det beteendet som gör att ryttaren känner ett behov av att byta bett.

Det är inte bettet som är felet, det är den som drar i bettet som är felet.Som tur är så är det ju aldrig för sent att lära sig nya saker.

De flesta av oss som pratar om och undervisar i ett snällare sätt att rida har själv genomgått ett långvarigt förändringsarbete eftersom de flesta av oss tyvärr lärt oss fel från början.

Det är svårt att lära sig göra en sak på ett annat vis men lätt att lära sig en ny sak. Invanda rörelsebanor tar tid att lära om. Men det är aldrig för sent att lära sig och det är faktiskt ganska kul att lära sig, iallafall efter att man kommit över den första tveksamheten i form av att man helt plötsligt känner sig som en nybörjare igen. Den känslan kan vara lite psykiskt jobbig.

I Logisk Ridning så utgår vi ifrån att allting börjar i ryttarens bäcken. Bäckenet styrs av hjärnan. Därför handlar Logisk Ridning i mångt och mycket om att skapa många förbindelser mellan bäcken och hjärna.

Denna förbindelse gör det sen enkelt att styra resten av kroppen, den är liksom grunden för kroppskontroll.Vi har Onlinekurser för dig som gillar att ostört träna i eget tempo på hemmaplan.

Vi börjar alla med Grundkurs ridning som är den kursen som skapar den första bäcken-hjärna förbindelsen. Läs om ridkurserna här

För dig som vill träna för instruktör så har vi ett flertal ute i vårt avlånga land. Vissa av dem kan du träna online för dessutom. Du hittar alla instruktörer här

Please follow and like us:

Victoria och Kongur, jämförelse över tid

Hästträning tar tid. Hästträning innebär att konstant hitta utvecklingsmöjligheter. Det finns ingen röd tråd i hästträning, det är något som blir allt tydligare ju längre tiden går!
För att hästträning på en högre nivå måste vi först utbilda oss ryttare. Ryttarträning är också konstant pågående.
Jag har haft turen att rida logiskt i många år nu och ändå kommer det hela tiden in nya verktyg som ger mig en härlig rush av inspiration i hela kroppen! Logiskt är ingen egen gren, det måste vi påminna oss om. Logiskt är dressyr på ett pedagogiskt sätt med helhetstänk kring hästar och ryttares biomekanik och psyke.

Här ser vi utvecklingen av en tölt. Vi har helt ärligt lagt väldigt lite fokus på just tölten, den har fått varit det den varit och vi har fokuserat på vissa grundkärnor vi utvecklat.

Film 1 april -20

Film 2 augusti -19

Ser ni skillnaden på trycket i bakbenen, på hur mycket högre han blivit i fronten och att han fått ett kraftfullare framsteg? ?

Mvh Victoria från Örnsköldsvik
Följer ni mig och hästarna på Instagram? Facebook?

Logisk ridningGillaKommenteraDela

Please follow and like us:

Störiga upptäckter

Man är ju lite nördig…..Sedan några, okey, ganska många månader tillbaka har jag gått all in i Mediyoga. Först läste jag steg 1 till instruktör och då jag fann det otroligt givande så hoppade jag direkt på steg 2 till Lärare. Det här är en yogaform som för mig är otroligt bra. Den stämmer så väl in i min gamla kunskap, den är inte tvingande och töjande, man fokuserar på att jobba inifrån och inte utifrån. Rörelserna är små och kan utföras av alla. Först gjorde jag detta för att få mer verktyg till mina elever, men jag studerar nu vidare av rent egoistiska skäl eftersom det gör min kropp så otroligt gott. All värk jag haft i åratal är som bortblåst.
Som med allting man är nybörjare i så kan man i början inte känna och veta så mycket men allteftersom månaderna går så börjar man känna små detaljer. Jag har nu på allvar lärt mig känna mina lårmuskler i detalj. Jag känner var de fäster och hur de drar.


Denna sista upptäckt är sjukt störig. Ni vet, när man känner var felet är men samtidigt har vetskapen om att det man fokuserar på att lossa sätter sig hårdare fast. Man måste alltså försöka lossa på trilskande kroppsdelar utan att låta dem märka det. Man måste flytta fokuset på andra delar som inte sitter fast. Och hur lätt är det när vi människor har en förmåga att fullkomligt kasta oss över problem, att älta dem, dra och vrida på dem. Det som fungerar ligger inte i vår natur att uppmärksamma. Man måste alltså gå emot sin naturliga fallenhet att jobba med problemen. Exakt samma princip som gäller när man tränar häst och träna häst kan jag ju redan.

Man VET liksom allt detta men ändå så är det så svårt. Riktigt sjukt svårt faktiskt. Just nu så vill jag förklara krig mot samtliga de där små jäklarna på insidan av låret, typ med våld dra ut dem och det VET jag som sagt var är en väldigt dålig ide. Så mina yogapass består av att jag flyttar fokuset IFRÅN dem, flyttar fokuset IFRÅN dem och flyttar fokuset IFRÅN dem…..

Har ni gjort liknande upptäckter i den träningen ni utför för att gynna er kroppsliga funktion? Vad brukar ni tänka på istället? Jag försöker vara i min panna istället, det går mer eller mindre bra. Så länge jag kommer ihåg att flytta fokuset IFRÅN låren dårå 😉
Jag kan bara konstatera att yogan var väldigt mycket lättare innan jag började upptäcka alla FEL jag gör 🙂

/Lindah i Växjö
#logiskridning #rakriktning #sitsträning #ryttarträning #ryttarutbildning #ryttarutveckling

Please follow and like us:

Longeringsprov

Logisk Ridning har en serie av Arbete vid hand kurser där vi steg för steg jobbar mot att behärska allt man kan göra med en häst från marken. Jag slogs redan för länge sen av allt jag läste på hästforum om frågeställningar vid longering och tömkörning, tex, ”Hästen vägrar gå i ena varvet”, ”Hästen vänder varje gång jag longerar i vänster varv”, ”Volten blir stor i ena varvet och liten i andra varvet” ”Hästen vägrar gå i form” och ”Vilken inspänning ska jag använda” och liknande svårigheter.

Mina elever ställer aldrig de frågorna eftersom vi redan har löst de problemen som alla handlar om att hästen är oliksidig och obärig och att ryttaren är desamma. Händerna är det sista en människa kan koordinera och i longering och tömkörning så är det ju av största vikt att just dessa kroppsdelar är koordinerade eftersom det är med dessa vi kommunicerar med hästen. Lägger man tid på att lära sig skola sin kropp INNAN man övergår till att skola händerna och nogsamt tränar hästen vid hand med ett lätthanterbart grimskaft så är longering och tömkörning inte svårt. Då kan man fokusera på att träna sin häst istället för att lösa problem med handhavandet så att säga.

Nåväl, här ser vi en film på ekipaget uppsuttet ca 7 månader innan longeringsfilmerna. Filmerna kommer ifrån Victoria i Örnsköldsvik. Han var då inte mycket riden, några månader bara. Vi ser här en kort överlinje vilket syns både i att halsen är kort och att han svankar (bägge sakerna hör ihop med kort överlinje). Detta var utgångsläget.

Detta är en Islandshäst vilket innebär att det är lite svårt att behålla gångarten om man ”pratar högt”, dvs om man ger för mycket hjälper. Då tappar de ofta balansen och svarar med en annan gångart. Det är därför alltid en hårfin balansgång när man tränar dessa lurvbollar att behålla en gångart ELLER att ta igenom en hjälp. Man får mer komma med små förslag. Det är därför extremt utvecklande för människan att träna dessa små. Kräver känsla och timing och tålamod.

Nåväl, till dagens filmer då. Vad kan man titta på här då? Vi ser en lång överlinje, hästens hals har kommit ut fint och ryggen har kommit upp (hästens vankar inte). Han är spänstig och trevlig. Ni kan kanske se att volten inte är helt rund utan mer lite fyrkantig? Det är medvetet. Vi lär oss att ge hjälper inför en hörna, dvs 4 gånger på en sån här volt eftersom ingen häst kan bli sitt bästa jag om man ger en hjälp konstant, vilket i longering ofta innebär att man hänger hårt i longerlinan i ena varvet och i andra varvet får man ingen kontakt alls. Det här blir mer som att man under ett varv ger fyra små halvhalter som hjälper hästen att förbli sitt bästa jag.

Här ser vi longeringsfilmerna från vår 5:te handkurs. Nyfikna kan läsa om alla Arbete vid hand kurser här.

I filmen nedan så är igångsättningen väldigt trevlig. Det är i övergångar som man lättast ser kvaliteten på träningen. Hästens ska helst behålla balansen i dessa och det gör den här vilket ni kan se på att när den går upp i trav så söker den sig fint framåt nedåt utan att slänga med huvudet. Detta är hästens svåra varv, där många hade tyckt att volten blir stor, hästen drar mot utgången etc. Det beror på att dens naturliga snedhet är gjord för att gå i andra varvet. Den har lite svårare att få ut rumpan i svängarna. På en volt sker en sväng genom att bakdelen puttas ut snarare än att framdelen dras in. Om man inte gör så så kommer hästen att luta inåt i detta varv och då blir longeringen slitande för hästens leder, främst på inner fram, och därmed inte uppbyggande. Men som jag skrev innan så är detta en Islandshäst vilket innebär att om hon tagit igenom hjälpen så hade den förmodligen bytt gångart. Man får smyga in hjälperna och be om lite för att kanske inte få det nu, just i detta pass men kanske om en månad. Tålamod är en dygd.

Lätta varvet igen nedan, fin längning av överlinje, spänst. En grej att kolla på under longering är att om människan hänger kvar i en hjälp för länge, vilket inte sker här så kommer hästens innersta bakben att placerar snett in under hästen vilket gör att det hamnar framför hästens ytterbak vilket gör att hästen kommer att sätta fälleben på sig själv vilket gör att hästen kommer att försöka hindra detta på det enda sätt den kan, genom att göra volten större, dvs akta sig för att ramla. Då kommer den att dra ännu mer i ryttarens hand. Drar då ryttaren tillbaka så har en mycket okonstruktiv dragkamp börjat som inte leder någonstans utom möjligen till nackspärr för hästen och en låst kropp. Så är det inte här. Det här är bara supertrevligt <3

Slutsats, ett väldigt väl genomfört longeringsprov, klart godkänt. Näst härefter väntar Tömkörningskursen för detta ekipage. Det ska bli väldigt roligt att fortsätta följa dessa två <3, Victoria och Kongur

#logiskridning#rakriktning#sitsträning#ryttarträning#ryttarutbildning#ryttarutveckling

Please follow and like us:

Bli en bättre ryttare genom att använda vardagens görande som träning

Här kommer ett tips som du kan använda för att träna din sits i vardagen. Det är alltid bättre att träna många korta pass än ett långt när man vill förbättra sin hållning på hästryggen. //Linda i Växjö

logiskridning #rakriktning #sitsträning #ryttarträning #ryttarutbildning #ryttarutveckling

Please follow and like us:

En still hand

Vad är en stilla hand? Jag har hört ryttare skryta om sin stilla hand och den har förvisso varit stilla, typ placerad på ett ställe ovanför hästens mankam, armarna på ryttaren har varit nästan sprikraka och ådrorna på ryttarens armar utbuktade av muskelspänningen som krävs för att lyckas hålla handen stilla på en plats när hästen gör allt för att flytta handen framåt.

I andra änden av tygeln såg jag en häst som la käken på sne eftersom det var endast i sidled han kunde flytta käken på grund av en för hårt spänd nosgrimma och kämpade för att kunna andas i sitt ytterst obekväma läge bakom lod.

Vet ni, det där är inte en sån stilla hand man vill ha.
Vi måste när vi rider ta i beaktande att hästen är en dynamisk varelse och vi är en dynamisk varelse och tillsammans bildar vi således ett dubbeldynamiskt ekipage 😉

Vi måste därför tänka om vad gäller en stilla hand. En bar tanke är att trycket i hästens mun ska vara lika stort på bägge sidor avsett vad han gör med sitt huvud. Varför?

För att hästen använder sitt huvud för att hålla balansen. Det innebär att han konstant måste flytta det upp, ner, höger och vänster. Om då ryttaren inte hänger med i detta flyttande så stör hon hans balans. Tex, hästen blir tung i höger bog och flyttar därför huvudet åt vänster för att viktkompensera.

Om ryttaren har en stilla hand enligt ovan beskrivet så kommer hon då att dra honom i höger mungipa och släppa vänster mungipa när han balanserar sig vilket kommer att förstärka hästens obalans vilket får honom att flytta huvudet ännu mer åt vänster. Ni som hört talas om bitandet i en tygel har svaret här.

Ironiskt nog så använder människor sina armar för att hålla balansen. Ridning innebär således att vi tar två varelsers balansorgan och fäster ihop dessa. Logiskt, eller hur 😉

Om ryttaren har en korrekt ” stilla hand” så kommer hon som om hon höll i ett cykelstyre att följa med med handen så att trycket i hästens mungipor inte förändras. Hästen kommer då att bli hjälpt i sin balans och snabbt komma tillbaka till balans igen. Detta sker i princip varenda sekund man rider.

Så hur tror ni då att en still hand bör vara? Absolut ostilla faktiskt :-). Den måste vara extremt snabb och rörlig för att kunna hänga med i huvudets kastande. Ju snabbare hand ryttaren har ju snabbare blir hästen en balanserad ridhäst.

Därför lägger jag stor vikt vid att träna upp snabbheten i ryttarens hand, men det ironiska är att handen kommer sist i vad man kan lära sig koordinera. Bäckenet är det första i ordningen så således börjar den snabba handen i ryttarens rumpa 🙂

Bjuder på en liten film på en relativt oskolad och därmed vinglig häst vars ryttare får sin första lektion på området snabb hand, eller på ryttarspråk så heter det att man har en följsam hand. Ser ni så vingligt det blir när man inte använder tyglarna för att skapa en skenbar rakhet?

Läsvärt blogginlägg på samma tema hittar du här

Please follow and like us: