Idag har vi fått ännu en Logisk Instruktör, denna gången i Stockholm. Varmt välkommen Maria 🙂 Jag låter henne presentera sig själv nedan 🙂
Hej! Jag heter Maria och håller till i Stockholm. Jag är diplomerad hästmassör och ser dagligen effekterna av vår ridning i hästarna jag behandlar. Min Logiska resa började 2018 då jag började arbete vid hand med min då 3-åring. Ungefär i samma veva började jag läsa anatomi och biomekanik och upplevde en stor samhörighet med logisk ridning och vad ett hälsosamt rörelsemönster är. Och hur vi som ryttare behöver jobba med vår egen kropp lika mycket som med hästens. Eftersom jag är en anatominörd så ligger det mig även varmt om hjärtat att logisk ridning jobbar med hästen (och ryttarens) nervsystem för att få hållbara resultat. När upptäckte detta sammanhang så beslutade jag mig för att gå hela vägen och utbilda mig till Logisk Instruktör. Idag använder jag många av övningarna i mitt arbete med rehab av häst efter en skada samt i mina behandlingar. Håller även ridlektioner och lektioner i arbete vid hand. Det finns så många ”sanningar” och inriktningar inom ridning och alla har stark tro på ”sin” inriktning och dess fördelar – men det enda riktigt facit vi har är hästen. Att lära sig läsa hästar och dess rörelser är en av (många) fantastiska delar med Logisk Ridning.
Det finns en text som cirkulerar på Facebook som är så otroligt talande vad gäller hästträning, läs texten så ska jag förklara hur jag menar sen.
”Oavsett vad en man ger en kvinna så kommer hon att ge dig någonting bättre. Ger du henne en spermie ger hon dig ett barn. Ger du henne ett recept ger hon dig ett mål mat. Ger du henne ett hus ger hon dig ett hem. Ger du henne ett leende ger hon dig sitt hjärta. Hon multiplicerar och förstorar allt oavsett vad du ger. Så………. om du ger henne någon skit så kan du förvänta dig ett helvete tillbaka…”
Slutsats, oavsett vad en kvinna tar emot så förstärks det hon tar emot. Det är så vi kvinnor fungerar .Varför skriver jag om det här i en hästblogg kanske du undrar? Jo det gör jag för att jag har sedan många år tillbaka uppmärksammat att hästar som rids av kvinnor reagerar mer på omvärlden än hästar som rids av män. Hästarna som rids eller hanteras av kvinnor blir liksom mer reaktiva, reagerar mer på faror vilket i sin tur gör att ryttarna blir mer reaktiva, reagerar mer på faror, vilket såklart gör hästarna mer reaktiva, reagerar mer på faror… Ja ni ser ju, spiralen är igång. Och ja, givetvis finns det undantag för det här, jag generaliserar grovt nu.
Vi kvinnor är fantastiska på många vis, men vissa av de kvinnliga egenskaperna måste vi liksom hålla tillbaka när vi umgås med hästar. Vi bör inte förstärka alla hästens känslor. Vi bör heller inte fundera så mycket på framtiden eller grubbla på dåtiden. Vi måste bara vara här och nu och inse att varje nu är ett nytt nu med oanade möjligheter.
När (om )hästen påstår att någonting är farligt så förstärk inte rädslan. Se det istället som om han frågar dig om det är farligt. Givetvis så svarar du nej på den frågan och slappnar av så att hästen tror på dig. Dock vet jag att det är sjukt svårt att inte vara rädd, att inte förstärka rädslan. Det är lättare att rikta sitt fokus på andra saker, tex på uppgiften du gett din häst just nu. Viktigt är att inte bli arg på hästen när han blir rädd. Här är ett litet tips på hur du kan bekräfta hästen men utan att göra det till en så stor grej när du ska gå förbi ett ”farligt” föremål.
Många tror att det här med rädslohantering inte har att göra med dem, men jag skulle nog vilja påstå att man även på hög nivå har nytta av det här fast att man inte anser sig som rädd. Varför? Jo för ju mer du kan komma till att våga lita på din häst, ju mer kan du slappna av på hans rygg och då kan hästens vara sitt bästa jag, du kan alltså tillåta hästens gångarter att bli så fantastiska som de bara kan bli. En spänd ryttare får aldrig fram hela hästens fulla potential.
Vill du ha hjälp med att ta kontroll över dina helt normala kvinnliga förstärkaregenskaper så kan du ta kontakt med någon av de logiska tränarna som är utbildade i just detta. Ni hittar dem här.
Vill du lära dig mer så finns det hur mycket som helst att läsa om det på min blogg. Jag länkar till några inlägg som kom upp vid en snabb sökning på ordet ”rädd”
Helgens tema för den här vackra hästen, Lasse var rakriktning. Men rakriktning är av en ganska komplicerad natur. Tex så är hjälpgivningen olika beroende på om det är skjutkrafft eller bärkrafft du är ute efter. Så steg ett var att få ekipaget att förstå skillnaden och det göres enklast i en backe. Du kan testa själv utan häst. Gå upp för en backe och notera hur du lutar dig lite framåt och gärna tar långa steg när du går uppåt, dvs du går på bogarna. När du går nerför backen så sträcker du automatiskt lite bakåt och kortar dina steg, dvs du går INTE på bogarna.
När en häst går i skjutkrafft går han fram till ryttarens hand och när han går i bärkrafft så undviker han den och blri därmed lite vinglig. För så är det, ju mer en häst kommer upp från bogarna ju vingligare och ostadigare är han. Det här är tvärtom mot vad många tror har jag förstått.
Först lektion filmade jag bara lite snabbt med mobilen men vi gick upp och ner för en backe och så berättade jag när de inte spårade. Väldigt oflashigt 🙂 Rakriktning är en ganska svår grej eftersom vi måste få koll på det som är bakom oss, dvs vi ska ha full kontroll på något vi inet ser, hör, luktar eller smakar. Då finns det bara ett enda sinne kvar att använda och det är känslen. Nu är det dock så att både människor och hästar är sneda men varken vi eller de tycker illa om att vara sneda för vi föds, lever och dör sneda. Så man kan säga att rakriktning är totalt onaturligt och det måste därför nötas in. Vi måste använda någon annans syn för att få bekräfftelse för när det är rakt och när det inte är det. Lite som att stämma ett instrument brukar jag tänka om saken. Väl inställt så kan man det men det kan ta tid att bli expert på det. Iallafall, här är en kort snutt från den första lektionen.
Ett inlägg delat av Lindani Nilsson (@logicalriding)
Nästa lektion ägnades åt att lära sig rida i skjutkrafft och bärkrafft på plan ridbana.
Då såg jag vilka redskap ekipaget saknade och så övade vi in dem i lugn och ro. I det tillståndet som jag kallar för det ordinära tillståndet, eller soffpotatistillståndet. Inlärning för häst och människa kan endast ske när hästen är absolut lugn och trygg.
Och sen var då dags att testa om all lärdom hade fastnat i ekipaget. Och det hade det ju gjort. Inget är perfekt men de förstod och försökte och jag kände att jag uppnått mitt mål. Mission completed.
Det är lite roligt det där med hästträning. Man ser otroligt ofta hur folk försöker banka in lärdomar i hästar. Sporrarna bankar, nosgrimmorna spänns, skummet flödar i hästens stackars mun och hårda sittben dunkar i hästens rygg då många ryttare envisas med att sitta ner alldeles för mycket. Lättridning är en himla bra grej hörreni, använde den mer. Hästar behöver inte våldridas, inte alls behöver de det. Man kan lära hästar saker på snälla vis. Om man gör det så fastnar allt man lär dem för evigt. Hästar är inga dumma djur, de vill inget hellre än att vara till lags men man måste ge dem en ärlig chans. Och det tar tid. Låt det ta tid. Och det viktigaste av allt, strunta i var hästen har sitt huvud, det ramlar på plats när hästen är rak, alldeles av sig själv. Hästens form är ett direkt resultat på hur rakriktad den är, eller inte är ;-).
Du kan läsa lite gamla blogginlägg om rakriktning här
Är det viktigt att göra svåra rörelser? Är det viktigare att göra en svår rörelse än det är att göra funktionella rörelser? Vi kan ta piaff som exempel. Vi ser ”piaffer” på massa olika vis och hur det än ser ut så jublar åskådarna så länge som hästens bakben rör sig ganska snabbt och hästens kröker på sin hals. Hur övriga saker däremellan ser ut spelar tydligen inte så stor roll för att vi ska kunna imponera. Men grejen är den att det finns en himla massa fel sätt att göra en piaff på. Om vi ska ta de vanligaste förekommande så är det till exempel så att
*hästens bakdel ska bli lägre än dens framdel, bakdelen ska alltså inte hoppa upp rytmiskt i takt med bakbenens rörelser medan framdelen hålls stilla på samma höjd . Det ska alltså inte se ut som på bilden nedan.
*hästen ska lägga vikten bakåt, inte framåt. När det blir fel så hamnar hästens framben i en lutande position in under hästen, det som i dagligt tal kallas för att triangulera
*Hästens bakben mjukt böjas i alla leder. Det ska INTE se ut som på bilden nedan, där bakbenet är djupt in under hästen med raka leder.
*Hästens ska välva sin överlinje, dvs den får absolut inte svanka
Ja..Ni förstår. Det är förhållandevis enkelt att få till en nackkrök och sprallande bakben. Men resten då?
Det är det där resten som jag fokuserar på. Jag funderar i banor som att man gör rörelser av en anledning. Anledningen är alltid att göra det lättare för hästen att gå rakt fram och vara spänstig. Ni förstår, alla rörelser har ett syfte, att göra hästen mer ridbar. Rörelsen i sig har egentligen inget egenvärde förutom för dressyrdommare ;-).
Det innebär att om man som jag använder rörelserna av en anledning så behöver de i träning inte se ut exakt så som dressyrdomarna bestämt. För mig så måste alla rörelser göra så att hästen jobbar genom sin kropp, att rörelsen inte låser dens bålrörelser och att den när den går ur rörelsen så måste hästen vilja länga ut sig och bli lite mer spänstig än den var innan vi gick in i rörelsen.
Så jag är ett stort fan av ”nästan rörelser”. Men…. Nu kommer vi till det svåraste i det hela. Det jag skrivit om ovan är vad hästen behöver. Problemet med det är att ytterst få ryttare kan ge hästen vad den behöver för att få till nästan rörelser. Nästan rörelser ser ju inte ut på ett särskilt vis, det är mer än känsla hos ryttaren som berättar för henne när nästan rörelsen är rätt.
Det var nu ganska många år sedan jag insåg att jag först måste träna upp ryttarna så att denna sen kan ge hästen vad den behöver. Alla lektioner där jag försökte fokusera på att ge hästen vad den behövde blev ju förstörda av ryttarens (helt omedvetna) klumpighet. Jag kände att jag var nära att fastna i samma fälla som de flesta tränare, den fällan där man tar igenom saker, där man jobbar mot hästen som i sin tur jobbar mot ryttaren…Eller för den delen där jag som tränare rider hästen genom att konstant instruera ryttaren så att hon slipper känna själv, det lär ju sig ingen något av. Jag insåg att det var inte så roligt, jag kände mig orättvis mot hästarna. De kämpade och gjorde allt vad ryttarens osynkade kropp bad den om men blev ändå bestraffad. Det kändes väldigt fel…
För faktum är att det är ryttaren som hindrar hästen från att jobba genom sin kropp, från att bli spänstig och allt det där. Hästen behöver mindre träning än ryttaren. Så min grej är att lära ryttare rida. Jag har analyserat alla bitar som saknas, brutit ner rörelser i små bitar och sen ger jag ryttaren en bit i taget, utan krav på att det ska bli något, utan krav på prestation.
Vi kan roa oss med att tänka på vad som ingår i en piaff tex.
Piaff är en rak rörelse som innebär att hästen gör likadant på bägge sidorna. Alltså måste ryttaren vara otroligt liksidig och sitta absolut rakt över sin häst. Det innebär att hennes skänklar måste sedda framifrån vara på samma höjd och ha samma vinklar. Hennes sittben måste befinna sig exakt bredvid varandra och ha exakt samma tryck mot sadeln.
Hon måste känna och veta exakt var bakbenen är så att hon kan fånga upp dem i sin hand och ”prata” med dem.
Ryttaren måste vara medveten om takt och kunna leka med denna både upp och ner.
Ryttaren måste veta hur man tillåter hästen att komma upp med sin rygg.
Ryttaren måste vara extrem finkänslig i handen eftersom ett tygeltag kan prata endast med bakben och då exakt i den 10ndels sekund då bakbenent är ”pratbart”, dvs när det precis har lyfts från marken. Om tygeltaget verkar längre än så så bromsar det ett framben istället vilket ger tex triangulering istället för piaffering.
Allt det här måste ryttaren göra omedvetet och reflexmässigt, dvs ha i ryggraden. Först därefter så kan hon börja ”kräva” rörelser och prestationer av sin häst.
Jag hör ofta att folk tycker att det där är ju alldeles för jobbigt, det tar för lång tid. Jag brukar kontra med att berätta att jag vet ryttare som ridit i över 10 år utan att ha fått testa piaff. Ja det är sant, 10 år kan vissa ryttare ha kämpat med en och samma häst utan att nånsin fått till något som ens liknar piaff eller för den delen ett bäbistramp. Det är ju för sorgligt. Var jag vill komma är att det är väl värt att ge sig själv som ryttare tiden. Att utbilda sig själv är smart. Då tar du helt enkelt bara med dig din utbildning till vilken häst du än sätter dig på. Om du bara fokuserat på att lära din häst att göra rörelser utan kvalitet så har du inte så mycket att ta med dig till nästa häst.Då måste du lära den samma sak. Om du istället utbildar dig själv så behöver du inte lägga ner speciellt mycket jobb på att göra roliga saker med nästa häst och nästa häst, eftersom din kunskap sitter ingraverad i din ryggmärg.
Här nedan så bjuder jag på ett ganska långt klipp där vi jobbar extremt långsamt och metodiskt med något som kanske inte ser så mycket ut för världen men hästen blir rejält förändrad i hela sin hållning och det långsamma tempot gör att det vi jobbar på fastnar i ryttarens ryggrad rejält. Här är ingen stress, ingen press utan bara lugnt behagligt lärande.
Vad man har för nytta av det ovan? Tja, det här är samma häst som i klippet ovan. Han har aldrig kunnat hoppa utan han har mest ramlat och slagit ihjäl sig typ vilket gjort att ryttaren som faktiskt i grunden är en hoppryttare helt undvikit hoppandet med denna självmordsbenägna dressyrhäst ;-). Men nu kan han som synes. Det är inte högt och det är inte avancerat men sån här hoppning bör alla hästar göra regelbundet eftersom det utvecklar dem enormt. Så träningen ovan och en massa annan liknande träning har alltså hjälpt hästen att utveckla sin koordination. Och då återkommer vi ju till det jag skrev från början. Rörelser, de roliga, har endast som syfte att göra hästen till en bättre ridhäst. De har ingen specifik nytta i sig själva, de är inte något mål utan bara verktyg för att skapa en bättre ridhäst.
Hoppas ni förstod mitt inlägg, jag är medveten om att många tycker att jag skriver lite för obegripligt.
Bara för att det är fredag och kallt och ruggigt ute så har jag nu sänkt några av våra kroppsmedvetenshetskurser så att alla ska få en chans att börja träna sitt sinne och sin kropp att vara avspända. Nu kostar Mental Coaching, Chakrakursen och Fasciakursen endast 500 kr styck. Perfekt nu denna årstid när många av oss inte rider så mycket. Dessa kurser kan du göra i hemmets trygga vrå. Läs gärna mer om dem nedan.
Nu är årstiden ”dåligt underlag” här. Det är många som har dåligt samvete för att de rider för lite. Ha inte dåligt samvete, släpp det där. Utnyttja tiden till att utveckla din egen kroppskontroll så att du sen när vädret är bättre kan ta din ridning till nya nivåer.
Det räcker oftast inte att bara träna ridning för att man ska bli en bättre ryttare. Man måste träna sin kropp på andra vis. Inte bara sin kropp faktiskt utan även sitt sinne.
Alla ryttares dröm är (väl?)att rida på de där små osynliga hjälperna och dansa med sin häst. Man tror att små hjälper går ut på att göra mindre. Det är inte sant enligt min uppfattning.
En hjälp är alltid 100 %. En hjälp ska förflytta 500 kg häst i önskad riktning (fram, bak, vänster/höger) och för att lyckas med detta så måste du använda en viss mängd kraft. Om kraften är för liten händer ingenting. Vi behöver ha 100 % kraft för att förflytta 500 kg. Men hur fungerar då det där med att göra mindre?
Tja, enligt mig så behövs 100 % kraft. Om jag kroppsligen bara lägger 50 % kraft och föremålet enbart flyttas om jag använder 100 % så måste ju de där 50 % ha gjort NÅGOT.
Jag tänker så här att små hjälper innebär att mer och mer kraft ges med hjärnan (fokus) och mindre kraft ges med musklerna. För kraft behöver inte alltid betyda muskler utan det kan även betyda hjärna.
Hästar är oerhört sensibla varelser som faktiskt KAN styras med hjärnan.Upplevelsen är himmelsk. Jag minns att jag en gång hade en Islandshäst, den bästa jag haft och när en vän frågade vad som gjorde honom bättre än de andra jag hade så var mitt spontana svar så här:
”Det känns som att sitta på en atombomb som man kontrollerar med hjärnan”
Det kändes som att jag bara satt på honom och gjorde ingenting men jag var ändå helt slut när jag ridit honom. OM jag hade använt muskler på honom så hade han sprungit till Kina typ och om man fes snett i sadeln så gick han i sluta 😉 Han var för känslig för muskler helt enkelt, endast en mjuk hjärna kommunicerade med honom på hans nivå. Då var han himmelsk att rida, man gick på moln i flera timmar efter varje ridtur. Minns att jag oftast red honom sista bara för att få behålla känslan av honom.
Oavsett om hästen är en överkänslig häst eller en underkänslig häst så är det fullt möjligt att flytta mer och mer av hjälpgivningen från musklerna och till hjärnan. Det ställer dock stora krav på dig som ryttare.
Grejen med muskler är att de styrs av hjärnan. Om man som ryttare inte har full koll på sina muskler så att de gör samma sak som hjärnan tänker så blir det väldigt svårt att ta Mental kontroll över en häst. Det är av största vikt att din kropp är i samma sinnestillstånd som hjärnan.
Det som stoppar det här mest är reflexer. Vi människor föds med massa olika reflexer. Allt eftersom vi blir äldre så kopplas vissa reflexer bort medan vissa står kvar.
För att kunna rida mer mentalt än kroppsligt så måste man ta kontroll över alla de där reflexerna.Vi kan titta på en film som visar de reflexerna vi föds med.
Den här artikeln skriver väldigt utförligt om reflexer, man måste vilja nörda lite för att orka igenom den tror jag.
Vad har då dessa reflexer med ridning att göra? Detta är faktiskt en hästblogg. Jo sant. Dessa reflexer ska då försvinna vid olika åldrar. Problemet är att de ofta inte gör det, iallafall inte 100 %. Det är bland annat dessa reflexer som gör att det är så svårt att lyda ridläraren, eller att lyda idrottsläraren. Man vill göra rätt men kroppen lyder inte. Reflexer är till stor del saker som står för vår överlevnad. Livräddare kan man kalla dem.
Kroppen prioriterar alltid överlevnad framför allt annat. Så om du alltid har en reflex som försöker hålla dig vid liv aktiverad (fast du inte är i fara) så kopplas liksom inlärningscentrummet bort. Observera nu att jag beskriver det här extremt förenklat för att du ska förstå, i verkligheten är det mer komplicerat än så här. Det är då många redan i ung ålder får en bild av sig som klumpig, stel, ovig, okoordinerad etc.
Den reflexen som i princip alla känner till är ”Rädda livet reflexen” 🙂 Både hästar och människor har en sån. Det är det som får hästen att vid fara köra upp huvudet och sänka ryggen och liksom frysa fast (innan han drar som en avlöning) och det är denna reflex som gör att du ramlar av din häst när han gör så. Testa att göra det nu när du sitter och läser det här. Notera hur dina händer dras upp (och rycker hästen i munnen), hur du håller andan (vilket får hästen att bli ännu räddare eftersom en människa som inte andas är rädd och då måste ju hästen vara beredd att fly). Våra muskler blir stela och styva, vår tyngdpunkt flyttas upp i axelhöjd vilket gör att vi sitter väldigt löst i sadeln.
Jag hör ofta ridrädda människor säga att de måste galoppera, de måste hoppa de måste. Det är ju helt galet. De kommer oftast bara att flyga av och känna sig ännu osäkrare. Vad de måste göra är att utrota reflexerna så att de inte är igång alltid, de måste kunna börja våga slappna av och mig veterligen är det ytterst svårt att slappna av i galopp även för en icke rädd människa. Skritt är en utmärkt gångart om man är rädd. Då hinner man andas.
Nåväl, det var ett bispår. Men en ryttare bör kontrollera de där reflexerna. Då kan hon sen i sin tur hjälpa hästen att kontrollera sina reflexer. Och voila, ett lugnt och fridfullt mentalt styrt ekipage uppenbarar sig.
Jag kan visa en film på när jag hjälper en unghäst att hantera sin rädda livet reflex. Men..Det här hade inte funkat om jag själv inte var i avsaknad av reflexen för hästen hade bara härmat mig och aktiverat sin i såfall. Så här skapar man stensäkra hästar som inte blir rädda av rädda ryttare. Det blir underbara ridhästar av hästar som tränas så här. Men som sagt var så måste människan först träna bort sina reflexer och inte känna minsta lilla spänning i kroppen när ballonger smälls.
Nåväl, det här blir en lång artikel känner jag. Så nu kommer jag till det jag ville skriva från början, meningen med allt det här dravlet. Ta tillfället i akt att utveckla din egen kropp, jobba med dina egna reflexer nu i vinter när du rider mindre. Jag lovar att du har igen det tusenfallt.
Bara för att hjälpa dig på traven så har jag nu sänkt några av våra kroppsmedvetenshetskurser så att alla ska få en chans att börja träna sitt sinne och sin kropp att vara avspända. Nu kostar Fem Minutersklubben,Mental Coaching, Chakrakursen och Fasciakursen endast 500 kr styck. Perfekt nu denna årstid när många av oss inte rider så mycket. Dessa kurser kan du göra i hemmets trygga vrå.
Onlineutbildningar för dig som har tid att lära dig rida på riktigt
