Att jobba för att få ställning i nacken eller böjd hals är det absolut effektivaste sättet att förstöra sin häst på. Och ändå är det detta som i princip alla ridlektioner går ut på. jag undrar om folk har glömt att tänka? Redan på ridskolan lärs det ut att man ska se innernäsvinge och inneröga och så ska det plockas i innertygeln till detta uppnås.

Lydiga elever sitter snällt och juxar med innerhanden och håller benkoll på dessa näsor och innerögon. Följden av denna instruktion är att vi måste luta oss lite inåt för att kunna se och för att kunna dra i innertygeln på detta vis så lär vi vår innerarm att verka bakåt. Då vi ju dessutom bara kan fokusera på en enda sak och då handen är det absolut sista vi kan koordinera i vår kropp så kommer vi att på köpet att få en höft som verkar bakåt, ja faktiskt en hel insida som verkar bakåt.

För att en häst ska kunna gå böjt på en volt så måste den ha innerhöft längre fram än den yttre. Men hästen går som vi sitter så om vi har vår insidas höft längre bak så kommer hästen att få sin innerhöft längre bak och vår innerskänkel kommer så snällt och lydigt så att glida med bakåt. Så vår kropp säger alltså böjd dig inte men om du ska böja dig så böj dig utåt. Men vår hand säger ta in din hals och vinkla huvudet inåt och rotera din ryggrad så att ytter rygghalva sänks. Vår lutning säger lägg dig på innerbogen. Förmodligen så kommer vi att lägga massa tyngd i innerstigbygel vilket gör att vårt inre sittben kommer att lyftas ur sadeln vilket också är en hjälp som säger åt bogen att skjutas inåt.

Man behöver inte vara speciellt begåvad för att räkna ut att man får jobba järnet för att få hästen att ta in hals och huvud inåt. Och ju mer man jobbar med handen ju mer fel gör vår kropp och katastrofen är ett faktum. Det här är inte ridkonst, det är en kamp. Efter lång tids kamp så brukar de flesta hästar ha lyckats få ryggen så sänkt och roterad och höften så låst att de kan luta sig supermycket på innerbogen utan att falla och då lyckas det med tricket att få in huvudet och ställa i nacken. Fast om man ska vara petig så ställer de sällan i nacken utan de roterar vid tredje och/eller åttonde kotan. Rotation är aldrig nyttigt. Det tvingar hästen att låsa sig, motverkar swung och bärighet. Det ger på sikt kissing spines, kotledsinflammation, hasledsproblem, SI ledsproblem, höftproblem, ryggont etc.

Så om du har en häst där ridning är en kamp, eller som ofta har ont i ryggen, eller har sneda låsa bogar, inte går på tygeln (hatar ordet), bråkar och är olydig, har dåliga gångarter, som ofta är halt så är sannolikheten att du sitter och rider den på detta vis ganska stor.

Enda boten är att sluta rida den på detta vis. Memorera budskapet att det är ALDRIG någonsin bra att rida en häst via tyglarna. Det är aldrig bra att rida en häst ställd genom att juxa med innerhanden. Det är inte bra… Alls….  jag har tom ridit lektioner för högt ansedda tränare inom alla möjliga grenar som bett mig rida så här, det var lite chockerande faktiskt.

En volt rider man med sina höfter och med en rak hals och med lika mycket sug i bägge tyglarna. Halsen ska hela tiden befinna sig exakt mitt mellan dina händer och den ska vara rak. När böjningen går igenom så kommer dens ytteröra att vara pluttelite längre fram än det inre, thats it.

Mer hästiga diskussioner på Facebook.

Konstig rubrik, men fantasin flödade inte i dag kan man väl säga utan att underdriva…. Ibland är det så och då är det bara att acceptera och se glad ut. Nöjer mig med att uppdatera kurskalendern och ger er lite kursinfo.
Bjuder också på en liten film som har många år på nacken. Det är en av mina väldrillade elever på sin lika väldrillade travare som tränar lite övergångar skritt-trav-skritt. All som någon gång testat detta på en travare vet hur svårt det är. Notera hur absolut stilla ryttaren sitter och hur smidig hästen är (utöver övergångsproblematiken som kommer av att man är född för att trava fort framför en vagn då :-))

I helgen blir det Göteborg som har steg 1 och steg 2 kurs. Därefter blir det lite julledigt för mig på kursfronten. Under jullovet kommer jag att ge alla nere i Skåne chansen att rida privatlektioner. Jag ger sällan privatlektioner då det ju krävs att man rider lite regelbundet för att man ska kunna åstadkomma något men jag har beslutat att ge seriösa Skånebor en chans. Bokningar finns i nulägget i Lund, Ystad, Sölvesborg och Karlshamn. Maila libecatering@gmail.com för info och bokning. Andra orter går bra men det krävs att ni är minst 4 stycken.

Det börjar fyllas på med kursbokningar. Nyaste är att Öland, Borgholm har bokat steg 1-4 på följande datum: 29-30/3 Steg 1 &2 + helgen v.20 17-18/5. Ni hittar alla evangemang här i kalendern: Länk.

På Team Ljungagård i Munka Ljungby i Skåne kommer det också att gå att gå alla stegkurserna. De startar i April och ni hittar datum och kontaktperson i samma kalender som ovan.

Svarar igen på en fråga som är ständigt återkommande. Nej, det går inte att hoppa in senare i stegen utan man måste gå dem från början. Ordningen på steg 1 och 2 spelar ingen roll, du kan börja med 2an om du vill, men i övrigt så följer alla utan undantag stegen. Om du inte följer stegen så kommer du att sakna nödvändig koordination för att behärska de följande stegen. Så nej, det går inte att vänta med att hoppa in till det roliga börjar med mer avancerade saker.

Tipsar alla som vill ha datum att boka dessa nu. Januari- April är det ganska gott om platser kvar, men sen blir det tajtare då förtur ges till de som redan har bokat stegkurserna då jag ju vill ge dessa möjlighet

att fortsätta sin utbildning.

Fler hästiga diskussioner på Facebook.

Jag hör och ser ibland skjutkrafft nämnas som något ont. Att detta onda till varje pris måste utplånas. Skjutkraft omnäms ibland att förstöra takten, att förstöra formen etc. Ibland får jag uppfattningen om att skjutkrafft är en egen varelse som inte bör finnas i en häst. Så nu tänkte jag skriva om min uppfattning av skjutkrafft. Så som jag ser på det.

Skjutkrafft är alla ryttares bästa vän. Det är det som ger spänst, framåtbjudning, form, rakriktning, swung etc. Det är det som är, hm… Tja, hästens naturliga sätt att röra sig på.

Skjutkrafft är liksom motorn som alla hästar har i rumpan. Denna skjutkrafft ska vårdas ömt. Brist på skjutkrafft gör att hästen inte söker sig fram till handen, och när den inte söker sig fram till handen så har vi inget att rida på. Det är ungefär som att försöka få upp en bil till 110 på en motorväg på ettans växel. Det går liksom inget bra.

Grunden i alla ridning är att få hästen att vilja fram till handen. Kallas gas med ett fulare ord. Men det har blivit ett fulord det där med att söka sig fram till handen. Det är tydligen modernt att stoppa denna sökning antingen med hjälp av stångbett eller med hjälp av en sågande hand. Det blir inget bra. Vi vill att hästen ska vilja vara i handen och för att den ska vilja vara i handen måste vi erbjuda den en bekväm hand som är stilla och inte för en sekund verkar bakåt. Nästan alla händer verkar bakåt. Det är något man måste skola om sig till att inte göra. Få en framåttänkande stilla hand.

Om man har en bakåttänkande hand och har ett ostabilt överliv och en svankande rygg så kommer vi att få för mycket i handen. Hästen söker handen och möts av ett bakåttryck. Då måste hästen gå emot för så fort han släpper så kommer ryttaren att dunka ner i hans rygg. Han kommer alltså INTE att släppa bettet av ren självbevarelsedrift. Många försöker bota detta genom att såga och bända och plocka eller att sätta på ett skarpare bett. Det enda som händer är att hästen kommer att sänka sin rygg och låsa fast sig om man nu skulle lyckas med att få den att släppa bettet.

För att en häst ska kunna trycka emot bettet så måste den ha något att spjärna emot. Grovt förenklad beskrivning av detta är att den (överdriven beskrivning9 liksom gräver ner baktårna i marken för att ta spjärn.  För att kunna göra detta så måste den sänka sin rygg och vinkla bäckenet bakåt. Om vi fortsätter att hänga den i munnen kommer den att spjärna emot ännu mer.

Botemedlet är att få upp dens rygg, vinkla in bäckenet så att bakbenen kommer mer under hästen så att den inte kan gräva ner tårna i backen. Man tar alltså bort möjligheten för den att gå emot. Den blir alltså okapabel att kunna gå emot bettet.

Om man vill få hästen att sänka ryggen så ska man svanka, luta överlivet bakåt, trycka ner sittbenen i dens rygg, jucka lite i sadeln, sitta i stolsits, låsa sin fotleder med en nertrampad häl. Då ger man hästen den bästa förutsättningen för att kunna vara tung i handen och hård i munnen.

Om man däremot vill ha hästen lätt i handen ska man vara spänstig i alla benens leder, man ska inte svanka, inte jucka, man ska sitta i lodrätt sits, få upp sitttbenen från dens rygg, och man ska vara stilla i sadeln och inte ha en bakåtsträvande hand. Då ger man hästen den bästa förutsättningen för att kunna bära och då blir den lätt i handen.

En häst som är bärig kan INTE vara tung i handen. Det är en omöjlighet. Om man har fått hästen bärig så har man tagit skjutkrafften och omvandlat den till bärkrafft. Då kan man använda denna krafft till att rida på. Så det är det man ska sträva efter om man vill kunna rida sin häst på lätta hjälper.

Dock kan man ibland vilja använda mer skjutkrafft då man kanske vill ha hästen mer framåt, eller mindre samlad. Då är det enkelt att få fram denna enligt beskrivet ovan. En bra ryttare ska kunna använda alla hästens funktioner, som att spela på ett instrument. Ridning handlar inte om att utplåna vissa saker utan om att kunna använda dessa till sin fördel.

Mer hästiga diskussioner på Facebook.