Kurser och sånt

Godmorgon alla. Bloggen har förändrats som alla ni som följt mig länge kanske märker. Anledningen till detta är att jag har haft otroligt mycket att göra med att packa upp allting som kom i det stora flyttlasset från Sverige. En blogg måste uppdateras regelbundet för att vara intressant för läsarna så jag tog helt enkelt och slängde in olika färdigskrivna inlägg som jag gjort för åratal sedan. Jag hade glömt att jag hade dem. Men responsen blev enorm, det är tydligen så att det är ridning ni vill läsa om. Bloggens besökarantal har stigit ENORMT när jag började med detta. Helt otroligt, jag är i chock. Vissa av inläggen har delats över 600 gånger och det strömmar in förfrågningar på om jag håller kurser och ger ridlektioner och om jag kan hålla föredrag.

Det kan jag förvisso göra men nu är det ju så att jag bor här i Spanien och det är här jag jobbar. Spanien har en helt annan hästkultur i Sverige, hästen är för de flesta här ett djur, en arbetsmaskin… Jag tycker att det är lite roligt att ”omvända” dem, att börja se hästen som ett djur med känslor och behov. Då gör jag en god gärning. Sverige är otroligt långt kommet i förståelse för hästen när man ser den som en individ. Man räknar foderstater, går med den till massör och kiropraktor och djurpratare och man prövar ut sadlarna ofta och man har specialbett och gud vet allt.

Här i Spanien har jag lärt vissa stora stallar vikten av att ge hästen salt, vikten av att ge den mer grovfoder, jag har lärt dem om hästens tuggbehov, jag har healat hästar som står med akut kolik och chockat många genom att påstå att man inte behöver slå den till lydnad (vi snackar inte om att slå, vi snackar om att misshandla den tills den ligger ner och sen pryla den lite till…). Det finns bra ställen här också, men de är få. Man kan säga att här jobbar jag med hästens grundläggande behov. Jag jobbar tillsammans med en människokiropraktor och vi har fått ett fåtal ekipage att låta mig behandla hästen samtidigt som han behandlar ryttaren och sen tränar vi/kordinerar om dem tillsammans med förbluffande resultat för ekipaget.

Sånt här tycker jag om. Jag kan inte rädda världens alla hästar men jag kan göra livet enklare för några stycken iallafall. Det gör mig glad, som faaan.

Här nere rider har jag mest ridit Doma Vaquera, vilket är en helt annan sak.

Jag har dock nyss funnet en ny tränare som kallar sin undervisning för Teknik Dressyr. Det är just den pusselbiten jag saknat. Han tävlar i dressyr och har både halvblod och PRE och Lusitanos och han säljer och förmedlar dessa hästar. Jag tänker alltid att om jag någon gång ska köpa häst igen så ska det bli en som han utbildat.  Många av dem kan alla högre skolor och jag rider mest bara dem numera och jag lider inte direkt av det, speciellt när jag får rida hans bästa tävlingshästar. Anledningen till att jag som en av få elever får göra det är enligt honom att jag är en av få ryttare som har en hand totalt oberonde av sitsen (tack för att du tvingade mig att skritta och träna min sits i 4 år Lisette, utan dig hade jag inte fått denna unika möjlighet).

Under dessa lektioner lär han mig massa små detaljer samtidigt som han kan stå på marken och peta in bakben och förbättra sina hästars balans med en ryttare som han säger kan ta en exakt order och göra så som han vill ha dem, han vill ju såklart bli BÄST och då måste ju hästarna bli bäst och om han kan vara både på marken som fysisk person och på hästen  genom en person han kan styra EXAKT som han vill, då kommer man verkligen åt dem. Jag är mer som en robot än en människa i detta läget men jag bryr mig inte, det är helt ok. Och så mycket jag lär mig….. Detta är ju som ni förstår helt otroligt roligt och jag suger åt mig som en svamp. Jag har aldrig i hela mitt liv fått rida sådana här välutbildade hästar. De är så otroligt lätta för hjälperna, så smidiga, så fina och så positiva till arbete. Det jag fortfarande kämpar mot är min kutrygg, den blir nog aldrig automatisk, den är en del av mig och jag har fortfarande svårt för galoppen i och med att jag aldrig tränat den superaktivt men det kommer. När det handlar om saker i galoppen, piruetter och byten och sånt så är jag okey, för då måste jag RIDA, men när det kommer till att glida runt på volten utan avbrott för saker då slappar jag till mig. Men så är det väl för alla. Jag är van vid att minst en förändring per sida, typ byte av gångart i varje hörn, eller en volt i vartenda hörn eller….. Men att åka runt, runt, det är SVÅRT att RIDA då. Men det kommer väl om 100 år eller så… Skitsamma, jag lär mig och jag älskar att lära.

Nu kom jag lite av mig från ursprungsinläggets tanke känner jag. Tillbaka till det. Bloggen kommer alltså att handla till stor del om hästar numera, hoppas alla icke hästintresserade fortsätter läsa. Och till alla som efterfrågar kurser i Sverige, Norge och Danmark och till och med från Finland har jag fått förfrågningar (hur kan de ens förstå vad jag skriver där?) så visst kan jag komma till Sverige men då måste ni dra ihop ett gäng för jag kan ju inte åka dit och hålla en lektion, det blir en DYR lektion i så fall. Men är ni ett gång som vill ha en kurs så visst, det hade varit kul att återse mitt kära Sverige. Men ni måste vara 10 stycken isåfall. Men tidigast 15 augusti, då jag är heltidsmamma åt 2 sommarlovsbarn nu och därmed uppbunden hela sommarlovet. Men efter det går det bra.

Jag fick mess om att det inte går att gå med i min nya Faceboksgrupp så jag har ändrat inställningarna nu så nu ska det gå bra att gå med i den. Välkomna.


Elak betsling :-(

I Fuengirola finns många hästdroskor som för en slant transporterar turister.

Jag var t. ex uppe i Mijas Pueblo och där såg jag bara snäll utrustning

Jag tänker alltid att det är så fint skötta, bra i hull, välskodda och att man märker att de är vana att bli vänligt bemötta. Jag har sett kuskarna ge dem vattenmelon när de står där i hettan och väntar.

droskhäst spanien, costa del sol hästar, lindahs bllogg, swedish blodie, hårt betslad (1)

Och vissa sätter solparasoll över dem 🙂

droskhäst spanien, costa del sol hästar, lindahs bllogg, swedish blodie, hårt betslad (2)

Så sött

droskhäst spanien, costa del sol hästar, lindahs bllogg, swedish blodie, hårt betslad (3)

 

Det finns droskhästar av alla raser, travare, PRE, halvblod, korsningar etc. Det här är en hingst som dansar och skriker när han ser flickor men beter sig fint ändå.

 

droskhäst fuengirola

 

De går oftast lugnt och sansat, på hängande tömmar och det har jag alltid tyckt är så trevligt.

 

lindahs blogg, djurplågeri, spansk betsling, djurjouren, lindahs blogg, swedish blondi, logisk ridning

Tills jag fick se det här på en häst igår. Det är ett vanligt bett plus en Serreta…. Det är en grej som man använder mycket i Spanien. Man brukar vanligtvis klä den i läder för att göra den mildare. Det är en effektiv och mycket skarp, nödbrms som endast ska användas av erfarna händer. På den här hästen var den bara tejpad med ett lager tejp varav de vassa ståltänderna gått igenom. Nosen var alldeles ärrig…..

serreta, djurjouren, lindahs blogg, spansk kapson, skarp betsling

Det är en slags Spansk nosgrimma som

lindahs blogg, djurplågeri, spansk betsling, djurjouren, lindahs blogg, swedish blondi, logisk ridning

 

Då blir jag lite ledsen i ögat…. om man studerar hur tömmen är spänd så ser man att läderremmen i Serretan tar i innan bettet gör det…….. 🙁 . Hur tänker man om man gör så här mot ett djur? Tänker man överhuvudtaget? Jag kan förstå utrustningen som en nödbroms som tar i om man tar extremt mycket i bettet och inget händer, men att FÖRST låta taggarna jobba sig in i hästens nosrygg innan bettet tar i…


Logisk ridning och ridtravare

Ibland saknar jag hästlivet i Sverige otroligt mycket. Det är så extremt utvecklat där, så långt att det gått till överdrift förvisso men man bryr sig, fast att det blir fel ibland det med :-). Det är väl lite det som är tjusningen med hästar, man blir aldrig full lärd. Det finns mycket fanatiker i den sporten, jag har själv varit en fanatiker, kunde allt, visste allt…. Men med åren så har man kommit på att man inte vet ett skit egentligen…. Jag tycker att det är givande och roande att läsa på olika forum och Faceboksidor om hästfolk :-). Speciellt i 20 årsåldern verkar de vara extremt fanatiska, jag kallar det för Terrieråldern, det är en fas som vi alla ska eller har gått igenom, jag mest ler och känner igen mig så otroligt väl.

Jag studerade hästar på alla möjliga plan i många år och min favoritlärare hon sa alltid att man ska ALDRIG döma någon annan, däremot ska man hålla käften om sin kunskap för det man just lärt sig kanske visar sig vara fel väldigt snart.. Och precis så är det. Vi blir aldrig fullärda.

Något som är en sådan sak som är en SANNING…. Det är instruktioner till ryttaren att den ska slappna av och följa med hästen… Denna fras hänger fortfarande med trots att den skrevs på den tiden när männen red och kvinnorna var hemma i hushållet och tog hand om man, barn och hem.

 

Feminismen är intressant, men det finns en stor grundläggande skillnad på män och kvinnor. En ”normaltränad/otränad# kvinna som spänner sig allt hon kan hamnar på -15 i muskel tonus medan en man som slappnar av är på 0. Dvs att vi kvinnor alltid är svagare än en man. Så självklart är instruktionen ”slappna av och följ med hästen” korrekt om vi pratar till en man. En kvinna som följer den instruktionen är dock helt fel ute.

Det är svårare för en kvinna att lära sig rida bra än det är för en man. Orättvist tyvärr men alldeles sant. Och ändå domineras sporten av män. Visst är det fler än jag som noterat att när man låter en pojkvän rida en tur på hästen så går det liksom BRA, vi fattar inte varför, men vi blir lite avundsjuka. Det Är orättvist, men tyvärr sant.

Inom hästsporten är det väldigt, väldigt fokuserat på att få NER hästens huvud… Det gör mig bedrövad att höra dessa ord. Det förstör all god ridning.. En ras som ligger mig varmt om hjärtat är travare. Finns ett forum på Facebook som handlar om Ridtravare. Det gör mig allt som oftast ledsen att läsa där…. Det finns ett och annat guldkorn, det erkänns.

Man försöker ofta skylla dåliga resultat i tävlingar på frysmärkningen som alla travare har. Men man behöver ju inte frysmärkningen för att se att hästen är en travare? Den har av naturen en gång som är gjord för att trava snabbt. Den gången förändras inte för att man bänder ner dens huvud 🙂

Digital StillCamera
Digital StillCamera

Bilden här visar min gamla travare Jonte. Han lärde mig allt om Monte (fast mest lärde han mig att dressyrtanter INTE ska rida Monte, de är för tunga i baken för det :-)) . Han får vara modell för varför en travare aldrig kan få ett luftigt, dressyrigt framsteg.Ser ni hur hela hästen lutar framåt? Bogen är framför frambenen, bakbenen är bakom bakdelen. Så är hästar avlade för fart byggda. De har ett stort påskjut bak och sen små fjuttiga framsteg. De liksom ramlar framåt, de är byggda för att gå på bogarna. Detta förändras inte för att vi drar in deras nos, det skapar bara en massa spänningar. De måste lära sig att hitta balansen och det är omöjligt om man har någon som sitter och tvingar in huvudet i en galen ställning.

Man ska alltid rida hästar ”bakifrån” men på just travare är det extra viktigt. Men vad är rida en häst bakifrån egentligen? Det tänkte jag ta upp en annan gång.


Ridlektion 1

Hittade ett bra stall och begav mig dit för min första lektion idag. Helt ärligt, jag är nog kräsnast i världen så om jag säger att det har var den bästa ridlektion jag någonsin ridit så förstår ni hur bra det var.

Fick ett vitt 7 årigt PRE sto. Sadlat och klart, sadeln va en så kallad fittknäckarsadel, Kiefer nånting, typ världens obekvämaste sadel med alldelles för smal midja för ett kvinnligt bäcken men det gick bra ändå.

Jag har inte ridit på jag vet inte hur länge… Minst ett år iallafall. Och åren här i Spanien har ju mest varit inriktat på doma Vaquera, bruksvarianten där jag suttit i bred bekväm ”spansk sadel” och med stångbett på en handsfattning. Där handlade det mest om viktförflyttningar och ögonblicklig respons.

Idag var det dressyrsadel och en tygel i var hand och vanligt bett och klassisk dressyr för en skitsnygg snubbe som inte kunde ett ord engelska, bara spanska…. Min spanska är urusel när jag pratar men jag förstår det mesta, eller rättare sagt jag förstår vissa ord och gissar mig till resten 🙂

Men ridning är en detaljerad precisions sport med massa ord…. Men det gick bra ändå.

Så här på gamla dagar så är det lite läskigt att sitta på en ny häst när man inte ridit på länge. Men Spanska hästar brukar vara oerhört väluppfostrade så jag skrittade runt i paddocken på lång tygel och helt plötsligt galopperar vi sidledes av rädsla för ett hästätande apelsinträd. Mulle på mullebloggen kan slänga sig i väggen med sina påhittade krokodiler. Här snackar vi LIVSFARLIGA apelsiner och gud vet vad som kan gömma sig i sådana träd.

Men Spanska hästar har en egenhet som Islandshästar också har och som tex halvblod verkar sakna. Innan de kastar sig åt sidan så höjer de upp yttre rygghalvan och liksom föser sin ryttare med sig istället för som mindre gentleman mässiga djur släppa ner ALLT man sitter på och snabbt kasta sig åt sidan utan en tanke på ryttarens säkerhet. Jag märkte med andar ord knappt något alls så det var hur lugnt som helst och min rädsla försvann.

Vi började med skritt och trav med lite volter här och var med hästen ställd inåt. Egentligen inte för dressyrens skull utan för att den inte skulle se de livsfarliga apelsinträden.

Sen lite galopp i formen en långsida, liten volt i hörnet, samlad galopp på kortsidan, snett igenom och ut i andra varvet utan att byta galopp. Jag har ju Doma Vaquera i huvudet och där SKA hästen byta galopp så fort ryttaren byter varv annars dänger man ytterskänkeln i ljumsken på den (typ) så det var ytterst svårt att INTE låta den byta, det kändes FEL. Och jäkligt stötigt, jag gillar inte förvänd galopp.

Därefter så dog ryttaren och i princip bad på sina bara knän om en skritt paus och då skulle vi enligt honom göra något som jag absolut inte förstod men anade att han pratade om skolor så jag visade de olika varianterna, öppna, sluta och typ förvänd sluta och det var det han menade. I Doma Vaqueran sa man bara shoulder in eller shoulder ut, mkt lättare.

Så då gjorde vi det i alla gångarter, men man kan säga att när vi kom till öppna på volt i galopp då liksom brann det i mina system, det var lite jobbigt.

Sen skulle vi göra något som lät förfärligt besvärligt tills våra språk hade rett ut det hela. Det var skänkelvikning. Så då gjorde vi det i alla gångarter också.

I det här läget tyckte ju jag att jag varit superduktig med tanke på mitt långa riduppehåll och att det var så roligt.Han stoppade oss och bad om ursäkt att han gett mig en sån dåligt utbildad häst för nu kunde inte den här hästen mer och om vi skulle fortsätta nöta så blev det ju trist för mig så då ägnade han sig åt att förbättra min sits i olika gångarter, bara rullade i galopp och fick mig att luta överlivet VÄLDIGT mkt bakåt och hålla det helt stilla och liksom bara låta bäckenet följa med i galoppen.

Jag har aldrig haft chansen att ägna mig åt mig själv i galopp då jag mest ridit travare och islänningar. Där går galoppträning mest ut på att inte falla omkull eller tappa takten. Så jag har en väldigt bra sits  i skritt och trav men en bedrövlig i galopp. Så vi rullade på och i alla fyra hörnen skulle jag göra en så liten volt som möjligt och behålla ställning och böjning ur den, med tanke på att då samlade jag ihop hästen tack vare volten och kunde mest bara glida en sida mellan volterna. För som han sa att åka på en häst som springer i galoppen ger ingen nytta, man vill ju öva sitsen i bärighet.

Tipsen som jag behövde mest för sitsen var utöver galoppgrejen att i skänkelvikning tänka bogen först och låta mitt överliv luta åt sidan jag ska åt.

I skolorna OM jag måste påverka med tyglarna alltid låta dem gå tillbaka och ha manken mellan sig. Gärna TA i hästens mun om det behövs men alltid eftergift direkt i innertygeln.

I ökad trav på diagonalen (ökad trav är SVÅRT) på spanska hästar så inte trycka på den innan man har den absolut rakställd för annars ormar den sig till galopp.

Han var så otroligt pedagogisk och logisk och kunnig och hästen var så otroligt välskolad för den utbildningsgrad den hade. Sånt är så ovanligt. Ville man ha samling så var det bara att sitta till och eventuellt låta dressyrspöet kittla ett bakben ett par steg.

Efter detta så liksom dog jag och han hade förbarmade och lät mig trava av hästen och sen skritta av. Han sa att det inte syntes att jag inte ridit på så länge (tacka fan för det sån möda som jag lagt ner på min sits)och att speciellt mina händer var superbra. Nästa gång skulle jag få en mer välskolad häst så vi kunde göra roliga saker som piaff och passage och sånt.

Helt otroligt att få rida på en häst som KAN sånt, på Gran Canaria utbildade jag en massa hästar till det när jag jobbade som beridare ett tag men jag har väldigt sällan suttit på en häst som KAN,

Jag längtar redan, Jag funderar dock väldigt mycket på hur jag ska komma upp ur sängen imorgon, jag har typ ont överallt, men det var det helt klart värt.