Inlägget gjort

Hästar är vänner

Det finns så otroligt mycket vi kan göra med våra fyrbenta vänner. Jag har studerat och tränat på väldigt många olika inriktningar utan att egentligen specialicera mig på någon gren. Men med tiden har jag kommit på att det fanns en mening med att jag hoppade från gren till gren. Enda röda tråden jag själv kan komma på att jag följt är rörelsemekanik och kommunkation. Det är två enkla ord som innehåller så otroligt mycket.

Vi bortser från mina första ridår som jag tillbringade på ridskolor och senare med en shettis/russ korsning som lärde mig att ramla av och landa på fötterna med tyglarna i handen. Jag tror jag ramlade av typ 900 gånger eller så första året jag red henne 🙂

Rörelsemekanik började jag egentligen studera under de 10 åren jag aktivt jobbade med travare. Travare har ett slitsamt arbete, de får lätt ont och blir slitna. Ju snabbare man kan se var/om de börjar bli slitna ju snabbare kan man reparera detta. Det gäller att studera rörelsemönster när man kör hästen, hela tiden. Där lärde jag mig se benen på hästen, hitta ”fel” där. Sen lärde jag mig att känna på benen för att hitta små varningstecken på att en häst börjar få ont i en led.

Så travet gav mig känsla för hästens ben, både via ögon och händer. Dessutom så fick jag en väldigt bra hand då handen ju är det enda man har att tillgå när man sitter i en vagn bakom en häst.

Åren med travare gav mig även balans då jag red dem väldigt mycket i galoppsadel. Balans är väldigt bra.

Dock handlade ingenting här om kommunkation, det jag höll på med var inte på något vis hästvänligt, snarare tvärtom. Jag skäms för mycket av det jag höll på med då.

Ramlade in på vanlig ridskoleridning efter travet. Där lärde jag mig i princip ingenting som jag har nytta av idag. Möjligtvis att jag fräschade upp kunskapen om de olika ridvägarna man rider på en ridbana. Jag lärde mig att hålla ner hästens nos (även om jag var väldigt duktig på det redan innan *skäms*) och jag lärde mig också att rotera en hästrygg, det som kallas att ställa hästen i nacken. Jag lärde mig detta helt otroligt bra så jag bestämde mig för att fortsätta på denna bana inom en ridkonst där all skolning utgår från rotation.

Där förfinade jag min kunskap i ämnet och mina hästar roterade runt mig så lydigt så.  Till slut såg de ut som en tavla av Picasso typ, sådär konstigt som man ibland kan se gamla, gamla målningar på stridshästar där de har helt absurda vinklingar på kroppen. Antar att de tavlorna är målade på samma vis som man målade kvinnor på den tiden, där man överdrev kurvor och vinklar. Det fanns ju ingen kamera på den tiden och ingen häst hade klarat av att stå så där som på tavlorna så lång tid som det tog för målarna att rita av dem så man studerade nog riktiga hästar och sen förskönade man det hela när man målade så att det skulle bli kurvigt. Människan gillar kurvor, det är naturligt. I naturen är allt kurvor, det är naturligt, i naturen finns inga raka linjer förutom möjligtvis horisonten.

Men skolorna var alltid ett problem, hästarna var OLYDIGA, de skolade sig inte alls. Och jag började få vansinnigt ont i min rygg och hästarna likaså.  Jag bad om hjälp med detta av olika tränare men de sa bara att jag skulle fortsätta rida skolor. Så det gjorde jag tills min häst verkligen, verkligen började bli roterad och tjurig och bråkig. Min sadel satt så otroligt snett och jag visste inte hur jag skulle komma till rätta med detta. Det ryggonda blev värre. Jag skaffade en Islandshäst för det gjorde för ont i min rygg att rida travare. Islandshästen blev också utsatt för rotationsarbete. Tills även han blev bråkig. Och min rygg SKREK och jag var i princip sängliggande av smärta stor del av min vakna tid.

En veterinärcheck av hästarna visade hovbroskförbening av obotlig art på min stora och spattvarning på min Islandshäst. Jag tog bort den stora för han led så otroligt mycket av det (skäms idag att jag lät han gå så länge).

Jag sökte mig ifrån rotationstränarna och började rida för vanliga Islandstränare. Där lärde jag mig att dra och slita hästar i munnar. Det var inte speciellt roligt. Jag mådde rent ut sagt illa efter varje lektion trots att jag red för landslagsryttare som man ju kan tro borde vara det bästa.

Min rygg gjorde ont, ont, ont. Ryggskotten avlöste varandra. Min ena arm och mitt ena ben tappade all känsel, min höft skrek av smärta dygnet runt.

En röntgen visade på 2 diskbrock och en utsliten höftled. Något måste göras…. Jag letade och fann en dam. Som gav mig livet tillbaka kan man säga. Hon lärde mig varför min sadel alltid åkte på snedden, varför min häst alltid var bråkig och osamarbetsvillig. hennes mantra var ”Hästar är vänner, inte fiender”.

Det är ett otroligt bra mantra. ”Hästar är vänner, inte fiender”

Jag tänkte på detta mantra i helgen när jag för ovanlighetens skull bevistade en tävling. jag klarade av att vara där i typ 20 minuter. Ryttarna såg ut att hata sina hästar. Så fort hästarna lydde ryttarens sits och lydigt fortsatte gå fast ryttarens händer sa stanna, där de lydigt sprang fortare och fortare i traven fast ryttarens händer försökte få den i galopp, där de lydigt körde upp sina huvud varje gång ryttarens sits bad dem att göra så… Ja ni förstår. All kommunikation bestod av att bestraffa hästen när den lydde sin ryttares kropp. Bestraffningen skedde genom att dra hästen i munnen på olika vis, småryck, storryck, fasthållning….. Även sittbenen användes som bestraffning och såklart en massa sparkar i hästens sidor.

Hästar är så snälla, de ÄR verkligen våra vänner. Tänk om de bestraffat oss på samma vis som vi bestraffar dem…. Då är de helt plötsligt PROBLEMHÄSTAR.

Jag åkte hem. Och tänkte på helgen som varit, när jag och en elev satt och pratade om att tänk om folk visste hur kul man kan ha med sin häst när inga problem finns. Det är liksom normalt att ha ”bråkiga” hästar. Men onormalt att ha snälla hästar…….. Konstigt….




Inlägget gjort

Nästa ridpass

När man tränar en häst så måste man ju såklart få hästen att ÄLSKA träning.  Träna ska vara det bästa som finns. Men hur får man en häst att älska något?

Ge den godis är populärt och det talar till den omedelbara behovstillfredsställelsen som har föga att göra med ÄLSKA.

Man måste gå tillbaka och tänka på vad hästen i grunden är. Den är ett flyktdjur. Den är som ett skafferi eller kylskåp med fyra ben. Den måste ständigt se till att inte bli uppäten och jagad.

Lyx för en häst är att känna sig så absolut trygg att den kan slappna av och glömma omvärlden. Det är den känslan en häst måste få under ett träningspass. Det får den att se fram emot nästa träningspass. Den måste känna absolut trygghet och tillit till dig som ryttare och till din eventuella tränare som står i mitteln och bestämmer.

När en häst slappnar av och bara är, då är den mottaglig för information och inlärning. Då är träning enkelt. Du behöver inte tjata om saker utan du visar och hästen gör och denna lärdom bär hästen med sig för evigt i sitt utomordentliga minne.

Man måste få hästens må bra endorfiner att åka karusell i den. Känslan är det inte så många som känner till men jag försöker att tidigt lära elever känna igen denna känsla i sig själv. Det är när man känner ren och skär lycka, stolthet, glädje. Kommer av träning, sex,  kärlek tex.

Det finns många träningsituationer som framkallar det som jag kallar att hästen ger upp. Andra kallar det inlärd hjälplöshet.Oavsett vad man väljer att kalla det så ser man det dagligen på ridbanor. En ryttare som drar runt hästen i evigheters evighet på en volt och tvingar den att hålla ner huvudet. I början bråkar hästen och går emot men efter ett tag så ger den upp och böjer lydigt på nacken och låter benen sprattla runt på volten i ryttarens önskade färdriktning. Om detta vore ett bra sätt att träna en häst på så hade vi inte behövt upprepa detta mer än en gång eftersom då hade hästen tagit detta till sig och gjort det automatiskt i resten av sitt liv. Men det är uppenbarligen inget bra sätt eftersom ryttare kämpar med denna hals i åratal, drar, bänder, böjer, sågar etc.

Alla VET att handen ska vara stilla, att vi inte ska dra i den men det är precis som om man liksom glömmer det när man hoppar upp på sin stela häst.

Jag verkligen, verkligen av hela mitt hjärta hatar att se hästar tränas på detta vis. hatar att se, läsa och höra om hästar som försöker komma undan arbete, vägrar gå i form, biter sig fast, går emot skänklar…..

Jag hatar att man lägger upp bilder på knäckta hästar som lydigt böjer sin hals trots att det gör ont på dem och det skadar dem. När hästen är så fruktansvärt framtung och totalt har kopplat bort benen och halsen  från sin låsta kropp, då är det bra och just den bilden lägger vi upp på vår blogg och kallar det för bra?!?!?!?!

Helt ärligt, hur mycket tror ni att hästen längtar till nästa pass när den blivit utsatt för något sånt? Inte alls. Men hästar är så otroligt snälla djur att jag blir alldelles ledsen ända in i ryggmärgen när jag ser hur snälla de är-

Sååå. Hur mycket lugn och ro och trygghet gav du din häst under ert sista träningspass? Hur många må bra endorfiner gav du honom? Vad tror du hans tankar om nästa träningspass är?

Jag har länge känt mig väldigt ensam om mitt sätt att tänka. Om mitt sätt att se på ridutbildning och hästar. Jag fick en bok av en elev och vän. Det kändes som att komma hem. Det enda vi ryttare måste lära oss för att kunna rida bra och träna en häst bra är att sluta sitta i vägen för dem, sluta att störa dem. Hästar kan ALLT. De har det i sig. Men sen kommer ryttaren och förstör allt.  Läs boken och om ni är som jag så kommer ni att få en liten tår i ögat.

 

Inlägget gjort

Så här funkar en kurs hos mig

Jag har förstått att många som ska gå en kurs hos mig känner sig nervösa för att bli dömda, eller för att de rider för dåligt för att kunna gå en kurs o.s.v. . Därför tänker jag berätta om hur mina kurser fungerar.

Vi startar på morgonen med lite inomhus teori. Jag berättar en massa saker och sen använder jag vissa övningar utan häst för att ni bättre ska kunna förstå det jag berättar om. Det är en sak att lyssna på vad någon säger men enligt min åsikt så måste man också få en form av egenupplevd AHA upplevelse för att verkligen kunna FÖRSTÅ.

Till min hjälp använder jag tex papper/tavla och penna för att illustrera saker

Ibland går vi ut och ”leker häst” utan häst för att lära oss förstå hur hästar uppfattar olika saker vi gör för att träna dem

En sadelbock använder jag för att lära er att hitta saker i vår sits på en häst som garanterat står stilla hur länge som helst.

När det sen kommer till ridningen så är det i början ingen speedupplevelse direkt.

Första fokus är att med hjälp av inre kroppskontroll på sig själv få hästen lösgjord, släppa på dens manklås, skola dens rygg att bära ryttaren.

Men…Bara för att man går en kurs och få verktygen så innebär det ju såklart inte att alla verktyg funkar perfekt på en gång utan då måste man ju såklart hem och öva på dessa.

 

Det här är kurser som totalstruntar i hästen och ger fullt fokus på ryttaren. En kurshäst måste alltså vara lugn och bara gå omkring och vara ridlärare. Hästens jobb är att vara ett kvitto.  Man kan känna på hur dens rygg rör sig, om huvudet åker upp eller ner, om den går snabbare, långsammare, om den blir gladare, lugnare etc. Oftast blir hästarna väldigt mjuka efter en sån här kurs.

Ibland händer att ryttare är på mina kurser av fel anledning. Man vill egentligen inte lägga ner tiden på att lära sig det här jag lär ut. Man vill rida så som man gör för andra tränare och då börjar oftast dessa ryttare känna sig ostimulerade och uttråkade. Här fokuseras det ju på en enda sak under en hel lektion. Det kan vara tråkigt för de som redan kan allt.

Dock har jag märkt att oavsett nivå som ryttaren befinner sig på så får hon ut väldigt mycket av en sån här kurs OM hon vill lära sig nya saker. Jag har ryttare på allt från skogsmullenivå till SM nivå i olika grenar. Jag har ridlärare i olika discipliner med all utbildning du kan tänka dig och de är oftast lyriska efter en kurs. För den som VILL lära sig saker är det här kurser som är helt underbara.

För dig som egentligen mest vill höra hur bra du redan är på det du gör, eller som vill ha beröm för din häst som kan allt, eller som vill jobba på galoppombytena etc så kan jag garantera dig att du blir grymt besviken.

Jag behandlar ALLA som nybörjare, lär alla samma saker (dvs absolut basic grundgivning) eftersom jag vet att ryttarens egna utbildning gör att man får ut det man behöver av en lektion/lurs. Alla oavsett nivå har guldkorn/russin att plocka på en kurs.

Många kan resonera som så att jag rider faktiskt MSV, så jag VILL INTE /HAR INTE TID/BEHÖVER INTE lära mig sånt här utan det jag har problem med är mina galoppombyte.

Jag håller med. Du har säkert problem med dina galoppombyte. Helt klart. Min ambition är dock att tillverka elever som inte har problem med vare sig Galoppombyte eller Levad eller Piaff , eller Tölt eller skogsmulleri etc. Det är vad jag sysslar med. Bygger ryttare som sen kan bygga hästar som inte har problem utan det är bara att rida på.

Problem finns inte. Det är VI som skapar problem.

Mina elever försöker inte åtgärda problem hos hästen eller leta fel på dem.  De lär sig rida så att de sen kan lära sin häst bli en ridhäst.

Sååå. Se till att du inte anmäler dig till mina kurser om du inte är beredd på att vara nybörjare. Du kommer garanterat att hata varenda sekund av mina kurser om du inet är beredd att vara nybörjare igen. //Linda

Klicka på respektive event för att hitta kontaktpersonen. Vill du starta ett eget event så är jag bokbar alla vardagar hela sommarlovet. kontakta mig då på libecatering@gmail.com . Jag håller inga privatlektioner, enbart mina kurser.

 

 

 

Inlägget gjort

Stressad häst

Hittade en intressant film om hur man lugnar en stressad häst…… Men den är fel, fel, fel…..  hästen är stressad absolut men det beror ju på att den har SIS (skit i sadeln). En häst går som vi säger åt den, den härmar vår hållning. Om man kör fram underskänkeln så här och låser sitt knä och sin vrist så ber man hästen att göra detsamma. Att gå med spikraka ben och försöka balansera en människa på sin rygg innebär att hästen måste lägga all sin vikt på frambenen och då kommer den att luta, dvs bli framtung.

Att vara framtung (gå på bogarna) innebär att frambenen kommer att hamna långt in under hästen och eftersom hästen har en stor extravikt framtill i form av en lång hals med tillhörande huvud (väger kanske sisådär en 70 kg eller så) så kommer den om den slappnar av att ramla framlänges. Självklart vill ingen häst ramla framlänges och då har hästen två val. Antingen kör den upp huvudet och skaffar sig en underhals. Det är hästens sätt att flytta lite vikt från framdelen till bakdelen. Det är dock inte ett hälsosamt sätt ur uppbyggningssynpunkt. Dock är ju denna häst hindrad från denna manöver eftersom ryttaren har allt fokus på att få den att hålla ner sitt huvud.

Då har den bara alternativ 2 kvar, dvs att konstant springa ifatt sin egen balans. Det är det den sysslar med på denna film. Om den stannar så kommer den att ramla framlänges om den inte få lov att köra upp huvudet och skaffa sig en underhals. Och det hindrar ju ryttaren den från att göra.

Det ryttaren skulle ha gjort är att böjja sina knän och slappna av i vristerna så hade hästen lugnat sig direkt. Jag brukar säga att man ska släppa upp gaspedalen (underbenet).

Det här är en form av lång och låg som är direkt skadlig för en häst. Och dessutom totalt meningslös.

Inlägget gjort

Lär dig tydlig hjälpgivning

Vad som är kul att kolla på om man vill lära sig rida är ryttarnas ben. När man rider har man alltid ett hårt ytterben och ett mjukt innerben. Beroende på vilken rörelse man vill be hästen göra placerar man dessa hårda respektiva mjuka ben med olika vinkling ut från hästens sidor. Det är alltså en EXAKT placering, rotation och hårdhetsgrad på benet som berättar för hästen vad den ska göra. Sittbenen är med i leken också men det kan ni inte se för det är så smått. Man har endast två totalt likadana ben när man tex rider ökad trav rakt fram på medellinjen. Annars håller man benen olika längs hästens sidor. Det är ett tydligt språk som hästen förstår.

Sen tar ni med er denna insikt och studerar vanlig ridning, både på tävling och på ridskolenivå och på ekipage som tränar. Då blir det helt och klart tydligt varför hästar har svårt att ”lyda” oss människor. Vi berättar ju inte vad de ska göra. Vi kan tex ha två mjuka innerben och ändå be hästen göra en sluta, eller en skänkelvikning, eller gå på en volt..Eller så kan vi försöka få till en böjning med hjälp av ett innerben på utsidan och ett ytterben på insidan?!?!?! Det förvirrar hästar. De lyder oss gärna om de förstår oss.

 

Inlägget gjort

Lära barn rida

Det är mycket snack om ponnyakuten så jag blev lite inspirerad att skriva lite om hur man bör lära barn rida. Grunden har vi här i denna film om hur man lär barn cykla. Principen för ridning är densamma. Dvs att först måste vi ha en häst som är självgående och som utan protester går rakt fram utan att stanna eller vingla. Det ger frihet åt barnet att hitta balansen.  Vi människor håller ju balansen genom att viffta med armarna. Därför kan man inte lära sig hitta balansen om armarna måste göra saker (så som att styra en häst). Det sista i vår kropp vi kan koordinera är armarna.

Det första vi måste koordiinera är vårt bäcken eftersom det är den centrala styrenheten i vår kropp. Det är bäckenet som styr allt i kroppen. Bäckenet styrs i sin tur av hjärnan. Om vi utsätts förs stress och irritation och krav så är hjärnan fullt upptagen av att vara stressad och irriterad  så är det endast reptilreflexerna som styr bäckenet eftersom hjärnan inte både kan lära sig saker OCH styra saker. Den kan bara göra en sak i taget. Dvs antingen styra saker medvetet ELLER fokusera på rädslor och orosmoment.

När den fokuserar på orosmoment så är den inte mottaglig för ny information. En hjärna måste ha absolut lugn och ro för att kunna ta in nya saker eller att medvetet GÖRA vissa saker. Så den här filmen visar ridningens absoluta grund väldigt bra. Barnet kommer att vara mycket stolt efter en sån här lektion. Stolt och glad och full av självförtroende. Precis som det ska vara 🙂

Här ser vi en väldigt bra ridlektion för ett barn. Efter denna lektion så kommer barnet att känna sig duktig och stolt. Det är det viktigaste av allt när man tränar barn. Hon har utvecklat sitt balanssinne alldeles enormt. Och eftersom barnet ännu inte har balansen men ändå får hålla i tyglarna så har ju hästen såklart inget bett i sin mun eftersom det hade skadat dens mun och ryttaren får inte rida med korta tyglar.

Så fort vi ber människor utan balans rida med kort tygel så kommer hästens framåtbjudning att minska, ryttaren måste hålla på och driva och då kommer man med tiden att skaffa sig en så kallad knipsits (det är den sitsen som utvecklas ur den naturliga stolsitsen som alla hamnar i från början) och knipsitsen är det absolut viktigaste om man vill ha bråkiga hästar, dvs det är inget man vill ha. På köpet får man även armar med spikraka armbågar, sådana armar som vi ser på ryttarna i ponnyakuten. Från början har vi alldeles perfekt sviktande armar som man inte måste åtgärda alls.

Men sen lär ridlärarna oss att vi inte får rida med hög hand utan handen ska vara precis ovanför manken. Om ryttaren redan har utvecklat en knipsits (såna vi ser i ponnyakuten) så har hon liksom åkt upp ur sadeln så att armarna inte når ner till det läget där de borde vara så då tvingar man ryttaren att rida med spikraka armbågar för att inte ha för hög hand.

Om ryttaren bara lägger ner handen i önskad höjd utan att ha spikraka armbågar så kommer vi att bli framåtlutade och då ber ridläraren oss att räta upp oss vilket är bästa sättet att tillverka ryttare som svankar. Det är smartare att ge ryttaren balans så att den kommer ner i sadeln så att händerna hamnar i lämplig höjd utan att vi måste vare sig svanka eller ta bort armens naturliga läge.

Problemet med sprikraka armar är ju att hästar är mottrycksdjur. Drar vi i en häst så drar dem emot, dvs vi får den att gå med rak hals, det är en totalt naturlig reaktion. Då låser den sin rygg och höft. Om vi sen ur detta läge försöker få ryttarna att med hjälp av handen böja på sin hästs hals så är ju varje tygeltag en direkthjälp att gå emot handen. Till slut ger dock de flesta hästar upp och släpper bettet och böjer på sin hals, trots att det är totalt onaturligt för dem att gå så.

De får ONT i sin rygg av att gå så. Den tvingas låsa sin rygg och höft, dvs det som går under benämningen swung och svikt går förlorad och det är bristen på detta som ger tex kissing spines och kotledsinflammationer. När ryggen är låst kan inte hästen böjja på sina haser utan tvingas gå med dessa raka vilket gör att hästen inte kan bära vikt på sina bakben vilket ju såklart gör att frambenen överbelastas.

Som ni ser på denna lilla oförstörda ryttare så pekar knä och tår framåt, hon svankar inte, hon har perfekta armar. Hon lär sig balansera. Det är allt som behövs 🙂

Hästen i sin tur har en fin rörelse i rygg och höft, den har en fin lång hals, den har svikt i benen, den böjer sina haser (dvs bär sig på bakdelen), den bråkar inte utan den mest bara går runt och är sig själv.

Som ni säkert förstår så tycker jag att den ridningen som lärs ut i ponnyakuten är helt galen.  Där tillverkas knipsitsar med tillhörande Charlie Chaplinfötter. Vi tillverkar armar som kommer att låsa hästarna och ge dem ledsmärtor. Vi skapar ryttare som lär sig att med ben och händer tvinga hästar att röra på sig på ett sätt som är helt onaturligt. Vi tar bort swungen på hästarna, vi tar bort balansen hos ryttarna. Vi skapar helt enkelt ryttare som lär sig hur man rider sönder hästar.

Om vi ska snacka i ekonomiska termer så är det sån här ridning som får försäkringsbolagen att behöva höja försäkringskostnaderna eftersom hästarna går sönder av den.

Ridning ska vara roligt!!!! Roligt för både häst och ryttare. Det är ju en hobby som man håller på med för att man älskar hästar (hoppas jag….).

Ridning ska vara uppbyggande!!!! Uppbyggande för både häst och ryttare.

Ridning ska göra att för varje pass man rider så lär man sig rida bättre, hästen lär sig gå bättre. Bägges ska LÄNGTA till nästa pass, inte bara ryttaren utan även hästen……

Hästutbildning på ett bra sätt är att rida hästen så att den får mer och mer hasrörelser och mer och mer swung. Det handlar bara om det.

Ryttarutbildning  på ett bra sätt är att lära ryttaren hur den rider hästen så att den får mer och mer hasrörelser och mer och mer swung.

När hästen tillåts ha swung och hasrörelser kvar så kommer den att arbeta glatt och villigt, den kommer inte att vägra göra saker. Den kommer inte att behöva tvingas till saker. Den kommer inte att skygga och kasta sig åt sidorna och leta faror eller att bocka eller att …tja ni vet..Den kommer glatt och villigt att samarbeta med oss, vara fokuserade på oss. För att VI är fokuserade på den. Det där med fokus är oerhört viktigt att utveckla hos ryttaren så att hästen kan få ett fokus.

Ryttare överlag är väldigt fokuserade men på fel saker. Vi är fokuserade på en speciell rörelse, på en speciell halsform, på vad andra ska tycka om oss, om vår ridning, om hur vår utrustning ser ut, vi är fokuserade på att PRESTERA, på att visa upp en häst som imponerar på andra, vi är fokuserade på hur dåligt hästen går, på hur dåligt den gick igår, på hur dåligt den går nu, på hur dåligt det kommer att gå på tävlingen, på vad fel hästen gör, på vad vi ska ha till middag ikväll……. På vad vi lärde oss på en lektion för 500 år sen eller så, på vad Kalle sa i förrgår……

Hästar läser våra tankar och reagerar på dem. Är vi ofokuserade så stänger hästen av och ignorerar oss. Då förlorar vi den viktigaste hjälpgivningen vi har, dvs våra tankar. Då måste vi använda stora hjälper för att rida. Använder vi stora hjälper ger hästen oss stort motstånd.

Om vi istället lär oss att vara här och nu, bara nu. Just nu travar jag. Just nu stannar jag. Just nu… Thats it. En ryttare måste kunna vara här och nu varenda sekund hon sitter på en häst. Det är något man måste träna på.

Om man har en ridlärare som säger driv, driv, håll emot där, vänd snett igenom där, nu tappade du honom….. Hur mycket klarar du av att fokusera då? Att i tanken trava just nu, att stå stilla just nu….. Det är omöjligt att bygga upp ett ryttarfokus med såna instruktion. Det går inte. Vi kan i början bara göra en sak, fokusera på en enda sak.

Fokuset bör ligga i att utveckla känslan för hästen i början. Tex att fokusera på hästens ryggrörelser så att vi kan bibehålla dessa. Fokusera, fokusera tills fokuset blivit en automatisk reflex och vi utan att behöva tänka på det ser till att behålla ryggrörelsen hela tiden. Reflexer kan ju hjärnan använda sig av även när den är stressad. Så om man har genom stort fokus tillverkat en ryttarreflex som står för känslan för hästens ryggrörelser, då funkar ju denna reflex även när vi inte ens tänker på det.

Sån träning kallas att man skolar en ryttare. Man fokuserar på en enda sak när man rider till denna sak blir automatisk. Sen har man den för alltid. Om man varje gång man rider en lektion skapar en enda ny sådan reflex så har man efter några år en himla massa automatiska reflexer i sin verktygslåda (hjärnan) som funkar liksom av sig själv utan att vi behöver tänka på det, då är man helt plötsligt en väldigt, väldigt duktig ryttare som rider på en fantastisk häst.

Det är det jag sysslar med. Det är en ryttarutbildning som jag tror på. som fungerat i 1000 tals år.

Jag tror däremot inte på den ryttarutbildning som vi ser i ponnyakuten. Det gör ont i hela mig när jag ser blivande ryttare genomgå en helt galen utbildning :-(.

De hade kunnat bli jätteduktiga ryttare med rätt utbildning.

Inlägget gjort

Wow vilka fantastiska ryttare vi börjar bli

Jag mår otroligt bra nu. Jag försöker ju sprida god ridning och eftersom jag bara varit igång några månader så har det inte hunnits med speciellt många återbesök hos elever. Jag har mest startat upp nya grupper av kunskapstörstande elever och inte återsett speciellt många av dem förrän nu den sista tiden. Vid första besöket är de flesta väldigt okoordinerade och omedvetna om sin kropp. De vinglas och det juckas och kroppsdelar verkar leva sitt egna lilla liv. Steg 1 i att lära sig rida är ju att ta kontroll över den egna kroppen.

Ridning innebär ju att kontrollera en annan varelses kropp. En varelser som väger sisådär ett halvt ton. Det säger ju sig själv att om man inte har koll på sin egna kropp så är det i princip omöjligt att med sin egna kropp kontrollera en annans kropp.

Så länge man inte kan kontrollera sin egna kropp så är ju de enda verktygen man har för att kontrollera den där andra varelsen de där grottmänniskoredskapen  armar och ben. Med dessa kan man bända och sparka lite för att be det halva tonet att ändra riktning, fart och gångart. Sparkar man lite mer så går det fortare, drar man lite mer så går det saktare. om man drar och sparkar växelvis så kan man få det där halva tonet att under protest förflytta sig i sidled, antingen i form av en ostbåge som går på snedden (jag tror det kallas öppna i folkmun, eller möjligtvis skänkelvikning eller kanske sluta?!?!). Är man riktigt ihärdig med armarna så kan man även få till en form av dubbel ostkroksform sett från sidan också, då har man en ostbågsform med böjen nedåt som man sitter på och sen kan man få hästens hals att bilda en ostbåge åt andra hållet. Det kallas tydligen dressyr och att gå i form har jag fått förklarat för mig.

Det är inte så svårt, det kräver bara att man inte har något emot att be en annan varelse att göra saker som gör att den att få ont i hela kroppen. Ett visst mått av empatilöshet krävs dock av ryttaren. Det kräver också en ganska stor plånbok hos ryttaren. Det uppkommer en massa utgifter till följd av denna sorts ridning i form av veterinärer, kiopraktorer, massörer, nhtränare, specialbett, special sadlar, specialträns etc.  Ofta måste man dessutom köpa en ny häst ganska ofta eftersom den gamla går sönder. Fast det kallas inte att den går sönder. Man brukar säga att man växt ifrån hästen, eller att hästen inte lever upp till ryttarens krav. Men är man rik så kan man ju unna sig såna här trevliga små extrautgifter. Det kostar att ligga på topp brukar man väl säga?

De ryttarna som söker sig till mig, de får dock lära sig betydligt svårare saker.  De får lära sig RIDA. De får lära sig hur man med minsta motståndets lag får ett halvt ton häst att dansa helt frivilligt. Det är alldeles underbart att se. Häst och ryttare ser ut att vara ett med varandra. Inga hjälper syns. Och det konstiga är att inga hästar bråkar eller går med huvudet i vädret och letar efter saker att hoppa åt sidan för. De bara går där och går liksom. Alldeles lugna och avspända och fokuserade. De känner helt plötsligt inget behov av att korrigera sin ryttare längre eftersom ryttaren inte stör dem eller skadar dem.

Vad inte många verkar veta är att när hästen letar faror att hoppa åt sidan för så är det hästens sätt att distrahera ryttaren från att sluta med det ryttaren gör eftersom det inte känns speciellt trevligt för hästen.

När hästen kör upp huvudet när man tar i den så är det hästens sätt att berätta att det gör ont i dens mun när du tar i den.

Om hästen har huvudet uppe alltid så berättar den för dig att du sitter och svankar på dens rygg. Svankar man så juckar man när hästen rör på sig och då är man som en svallvåg på hästens rygg. Det är otroligt svårt och obekvämt för en häst att röra sig naturligt när ryttaren inte sitter stilla där uppe.

Om hästen går som en ridskolehäst med halsen så berättar den för dig att du sitter snett på den, att du får den att behöva skaffa sig SI ledsproblem för att kunna bära dig.

Om hästen virrar omkring och är allmänt ofokuserad så berättar den för dig att du är virrig och ofokuserad.

Hästar gör som vi gör, oavsett om vi vill det eller inte. Det funkar så om man sitter ovanpå en annan varelse. Den som är underst får liksom försöka balansera upp det hela. Det är ren och skär logik.

Om jag återgår till det jag skulle säga från början så har jag nu alltså börjat återkomma till ganska många elever och det är mirakulöst att skåda. Hästarna är glada. Hästarna är lugna. Hästarna är lydiga. Hästarna är smidiga och lösgjorda. Och människorna på deras ryggar bara sitter där och sitter och gör ingenting alls mer än att se väldigt eleganta och stolta ut. De är ingen svallvåg utan de är ett med sin häst. Precis så som det ska vara.

Det ska bli så otroligt kul att börja utveckla dessa ryttare ännu mer, att få dem att börja RIDA.

Min resa har börjat och mina elevers resa också 🙂

Inlägget gjort

Den här hästen berättar på snällast möjliga vis att den inte vill hoppa

Man måste lyssna på hästarna. I denna film så ser vi en häst som otroligt försiktigt berättar att den inte vill hoppa. Den säger det varje gång ryttaren försöker styra på ett hinder. Trots att ryttaren slår den med spöet och bankar på den med skänklarna så fortsätter den tålmodigt att säga: ”Jag vill inte hoppa”.

Om man fortsätter ignorera det hästen försöker förmedla så kommer hästen att bli tvungen att ta till mer drastiska metoder för att få ryttaren att lyssna. Då blir den helt plötsligt kallad dum och bråkig.

Man kan försöka att rida på hindret en gång. Men inte fler gånger. Bra horsemanship vore att acceptera och sen åka hem och kolla igenom hästen rejält. Böja igenom den för att utesluta att den har en inflammation i en led. Gå igenom ryggen och kolla om den är öm i ryggen och isåfall kanske kolla över hur man tränar hästen, om den har en passande sadel tex. Kolla igenom dens mun. Kolla dens hovar, är dens hovvinklar korrekta? Har den rätt skor för just sina behov?
Kort sagt, utesluta precis alla orsaker som kan finnas att just denna häst inte vill hoppa.

Inlägget gjort

Hur motiverar du din häst?

Hästar är snälla djur. Hästar är inte medvetet bråkiga eller lata eller heta eller dumma. Herregud, även den lataste hästen, den bråkigaste hästen, den dummaste hästen går faktiskt med på att vi spänner fast saker runt dens kropp, att vi rider på den fast att vi i många fall skadar den när vi sitter på den, de låter oss spika i deras hovar med järnspik, de tillåter oss att dagligen ledas ut i små trista hagar och att dagligen låsas in i en box stor del av dygnet, de låter oss tävla dem fast att vi i många fall är nervösa med allt vad det innebär, de tillåter oss att utsätta dem för allt detta som i 60-80 % (oklara siffror) ger dem magproblem vilket är smärtsamt för en häst, otroligt smärtsamt.

Hästar gör ALLT för oss. De är sällan dumma, bråkiga, olydiga etc.

Men det ligger i en hästs natur att tex spara på kalorierna så att säga då den ju är ett flyktdjur som måste kunna fly på ett ögonblick och däremellan måste försöka äta ihop till energi som gör att den kan fly vid fara. Finns det ingen fara så tar den det lugnt. ibland kan den dock få ”glädjefnatt” och springa av ren och skär lycka.

Det ligger också i en hästs natur att ha en trygg ledare som berättar när det är dags att fly eller inte.

I varje hästflock finns det oftast ett klokt gammalt sto som leder den till mat som hästen behöver just då.

Det ligger i en hästs natur att ta den tryggaste och effektivaste vägen till ett mål. Eller att fridfullt beta sig fram längs en oplanerad väg.

Exemplen är många, jag tror att ni kan tänka vidare själv.

När vi ska träna en häst i ett ridhus eller en paddock så vill vi att hästen ska göra saker som går helt emot dens natur.

Vi vill tex att den rör sig på ett sätt som är kaloriförbrukande UTAN att det finns en fara att fly ifrån, eller en glädjebubbla att springa i.

Vi vill att den ska ta en helt ologisk väg istället för den mest logiska som ju i ett ridhus är en äggformad väg (för vad är logiken i att gå på en fyrkant och ha energi ändå in i hörnen?) som pågår i måååånga varv utan mål och utan mening.

Vi ber den att röra sig spänstigt och lösgjort trots att vår kropp allt som oftast hindrar den från att göra detta, (speciellt om vi är stela och har ont själva).

Vi ber den att gå med halsen böjd genom att göra den illa i munnen samtidigt som vi dunsar dem i ryggen och skadar den med vassa metallgrejor i sidorna, alternativt hårda sparkar i sidorna (undantag finns såklart).

Vi har säkert alla råkat ut för att en häst visar sig ha pålagringar i leder, kissing sspines, kotledsinflammationer etc. Vet ni att dessa uppkommer inte på en dag. Det betyder alltså att vi under låååång tid utsatt hästen för plågor genom att rida den fast den har ont.

Hästar är snälla djur. Om jag blivit utsatt för det där så hade jag gett tillbaka och slutat som korv alternativt blivit skickad till en horsbreaker.

Vet ni att det finns bara vid ett tillfälle som hästen av naturen  frivilligt böjer på nacken och spänstar och böjer sig och springer runt i cirklar och gör skolor ?

Vet ni när det är? Jo, det är när en häst försöker imponera på en annan häst. Eller när den är otroligt GLAD!!!

Ni inser ju säkert själva att det är bäst att försöka få hästen att göra saker av sig själv på ett sätt som den gillar? Träning blir liksom så mycket lättare då.

Översatt till klarspråk så innebär det att man vid hästträning måste hitta på sätt att träna på som gör hästen glad eller få  hästen att försöka imponera på oss.

Då blir träning LÄTT och kul för bägge parter.

Om du har en häst som inte ser en anledning att försöka imponera på dig eller som inte är glad när ni tränar så måste man ju få den att göra dessa saker genom tvång i form av malande skänklar, sågande händer etc.

Gissa vilket sätt som ger snabbast resultat? Som skapar en trevligast häst-ryttar relation?

Exakt. Så klart så måste man försöka få hästen att se dig som en glädjespridare som man vill imponera på.

Jag gillar att tänka i musik. Den här låten symboliserar bra vad jag menar. Mannen som sjunger får kvinnan att göra mer och mer och mer, bara genom psykisk påverkan.

Så dagens tankenöt är alltså hur du blir denna person? Lyckas du med detta så får du ALLT hästen överhuvudtaget KAN ge dig.

Innan man ens tänker på att komma hit så måste alla fysiska hinder övervinnas. Hästen måste vara frisk.

En frisk häst går villigt framåt. går den inte framåt så måste man felsöka. Benen tex, de ska alltid vara iskalla och utan gallor. Hovarna ska vara hela och med rätt vinklar. Pälsen ska vara blank, hullet på hästen ska vara perfekt, utrustningen måste sitta perfekt, hästens naturliga behov av utomhusvistelse med kompisar i en STOR hage måste vara tillfredsställda, foderstaten måste vara bra. Ja…kort sagt, hästens grundläggande behov måste vara tillfredsställande. Och så måste ju givetvis vi ryttare kunna rida, dvs sitta mitt på hästen utan att glida runt, utan att dunsa i dens rygg, utan att omedvetet eller medvetet dra i dens mun…. Tja listan kan göras lång.

Sååååå, vad kan du åtgärda först för att nå målet, en glad häst som försöker imponera på dig?

Dela gärna inlägg på bloggen och hjälp till att sprida lite klokskap till hästfolk.

Inlägget gjort

En död häst lider inte

Idag bjuder jag på ett gästbloggsinlägg från en mycket klok tjej, Kim. Jag hade aldrig kunnat skriva detta bättre själv, jag håller med henne i allt hon skriver. Ni hittar hennes blogg här. Enjoy.

Det finns ett ämne som är tabubelagt och känsligt i de flesta djurkretsar. Ett ämne som bottnar i etik och moral. Som ett filosofiskt ämne finns inga klara förhållningsregler i detta. Detta ämne skapar ofta heta diskussioner med läger – som i de flesta sammanhang där människan är passionerat engagerad.

Vad är det jag pratar om? Jag pratar om den skyldighet och det ansvar man antar i samma stund man övertar ägandeskap över ett djur. Det ansvar man har över när dess sista andetag i livet ska ske.

Detta är ett ämne som kan belysas ur såååå många vinklar och kan omöjligt sammanfattas i en kort text. Objektivitet och kunskap är de två saker jag vill belysa idag. Jag gillar objektivitet och jag är rätt emotionell. En balans mellan objektivitet och passion är nyttigt.  Man får inte tappa sitt logiska tänkande till förmån för det emotionella. Men logiken får inte heller ta överhand för empatin och passionen.

Så, nu ska ni få höra en djupdykning i filosofi från en ingenjör. Det är inte varje dag vi pysslar med sånt kan jag lova 😉

Jag och flera med mig anser att en dött djur lider inte. En död häst lider inte. Det är min ståndpunkt. Hur man väljer att tolka det ligger sedan i värderingar. Lite luddigt och flummigt och alltid högst personligt, right 😉 Vissa människor ser rött och odlar horn när de hör den meningen. Vissa kommer säkerligen bara att se mig som ett känslokallt monster efter dessa rader,  när man egentligen inte kan komma längre från sanningen om mig.

Jag är en av Lindahs elever. Hon har berättat att det är många som söker sig till henne med sina problemhästar för att hästarna inte kommer överens med sin ryttare på ett eller annat sätt.

Det finns något här, som faktiskt börjar dras upp i ljuset i diskussioner kring hästhållning och hästhantering. En simpel fråga – varför? Varför gör hästen som den gör? Kritiskt tänkande, lika viktigt med våra djur som när man letar info på nätet.

Varför vill inte hästen gå fram för drivande hjälper ordentligt? Varför slår hästen ifrån  när du borstar den över länden, över låret, över bogen? Varför slänger hästen med huvudet, kanske till och med hugger i luften när du lägger på sadeln? Varför spänner hästen ut magen när du ska spänna sadelgjorden? Varför leker hästen giraff när du ska tränsa? Varför går hästen iväg när du ska sitta upp? Varför bockar hästen? Varför tycker hästen det är jobbigt att lyfta upp hovarna, kanske extra när hovslagaren kommer. Listan är ändlös och små som stora saker kan man ställa frågan varför till.

Vad svaren blir, där i ligger kunskapen. Hur fungerar hästens kommunikation med oss? Vad är hästens instinkter? Hur fungerar den? Hur fungerar hästen biomekaniskt? Vill den tala om att den har ont? Att den är otrygg? Att den är neutral? Att den känner tillit? Förstår den vad du ber om? Är den ouppfostrad, outbildad? Dessa ord kan vara laddade med värderingar. Försök att hålla en neutral syn på ordet ouppfostrad. I någon grad uppfostras alla djur av varandra. Uppfostring är lite mer synonymt med att lära sig andra individers gränser i nån mening. Iallafall för mig.

Ofta ligger grunden till oönskade beteenden i att hästen skriker till sin ryttare att den har ont. Den kanske började med att viska, men tillslut skriker den. Om den inte har en inåtvänd personlighet och hamnar i inlärd hjälplöshet då. Självklart kan hästen vara ouppfostrad, inte förstå uppgiften, inte klara av uppgiften exteriört eller mentalt osv. Den åh så relevanta exteriören! Men om vi funderar lite på just smärta en stund.

Ställer man sig frågan varför och inte kan svara på frågan med den kunskapen man har så finns det en mängd tränare och veterinärer runt om i Sverige som kan vara behjälpliga. Man kan inte kräva att en djurägare ska vara allvetande. Det är inte en enda människa. Där emot anser jag att man ska vilja lära sig mer. Man blir aldrig fullärd. Om hästen bockar, rusar, är stirrig, rör sig stelt, kan det då kanske vara så att den har väldigt ont?

Är det en möjlighet att den har ont, undersök den veterinärt i första hand. Hittas allvarliga fel, då kommer vi till poängen med hela detta babblande. Vad gör man?

Är det humant att ställa en häst på boxvila en längre period? Att isolera den från socialt umgänge och den ständiga rörelse som ett stäppdjur behöver för både kropp och sinne, för att inte utveckla stereotypa beteenden? Jag lägger ingen värdering i box vs lösdrift nu. Båda är bra på sitt sätt. Nu är det dygnet runt i box över längre tid jag pratar om.

Är det humant att låta en häst som har galet ont i kroppen vara pensionär?

Är det humant att låta en häst gå som konvalescent/pensionär i den typ av hage en vanlig medelsvensson kan erbjuda i fleeera år utan mental och fysisk stimulans? Nu pratar jag liksom inte en 6 ha stor hage med varierad terräng. Det är inte så många som har lyckan att kunna erbjuda sina hästar detta.

Är det rätt mot en själv och hästen att kämpa sig blå med diverse krämpor som hästen ändå aldrig kommer bli helt fri från på grund av dåliga förutsättningar så som exteriör osv? Det tar mentalt på både häst och människa. Och hästen kanske har extremt ont i perioder.

Det är ALDRIG okej att fortsätta rida på en häst man vet har ont av något som inte kan gymnastiseras bort! I den hörnan av boxningsringen står jag med blodad tand och morrar hehe 😉

Otaliga fall att fundera över finns så klart om man har lust med det.

Att plocka fram sina objektiva glasögon i dessa lägen är svårt. Vi älskar alla våra djur! Våra hästar är tamdjur så några exakta paralleller med vilda hästar tycker inte jag att man kan dra. Även om de inte skiljer sig jättemycket från sina förfäder. Där emot ska man ha hästens instinkter, behov och ”naturliga” liv i åtanke när man tänker på dessa saker. Tyvärr kan jag tycka att det även finns en liten uns egoism hos människan som vi själva är lite blinda för. Vi älskat våra djur och vi vill inte skiljas från dem. Det är ju helt sant. För att exemplifiera så kan man ju fundera på meningen ”Jag saknar dig”. Att släppa taget är svårt. Kärlek…

Alla hästar förtjänar en chans, självklart! Men, ställ dig frågan varför om dess beteende och betänk dess förutsättningar. Hitta balansen mellan dina objektiva glasögon och ditt hjärta. 🙂

Kim