Passaktiga Islandshästar

Det här är en väldigt, väldigt svårriden hästras. Jag vet många som ser ner på Islandsryttare och deras små lurviga hästar. Många har testat Islandshästar på någon turridning och antingen funnit att det är roligt, eller svårt eller enkelt.

Men man ska veta att turridningshästar är valda för att vara snälla och lättridna. De går sällan i ren tölt utan någon av alla de 27 varianterna av gångarter som Islandshästar har.




Islandshästar är kända för att ha fem gångarter. Det är inte sant. De har typ 27 olika gångarter som de blandar hej vilt. De är fullt kapabla att gå med två ben i tölttakt, ett ben i trav och ett ben i galopp, samtidigt 🙂

Att rida Islandshäst innebär i princip att i detta virrvarr av gångarter leta upp 4 eller 5 gångarter som är rena, dvs skritt, trav, galopp, tölt eller pass. Det är INTE lätt. Kräver en extrem ryttarkänsla. Om jag skulle summera mina år med Islandshästar så skulle jag nog säga att de gav mig just känsla, balans och timing.

Inte alla Islandshästar har fem gångarter, vissa har bara 4 och då kallas de för fyrgångare och det är passen de saknar. De är lite mer lättridna än de med 5 gångarter.

Här ser vi en Islandshingst och just här övar vi på att få honom att använda bakbenen mer. Då får vi tillfälligtvis tillåta honom att inte konstant gå i tölt utan ibland blir det andra gångarter men huvudkravet, vårt fokus är : Aktivera dina bakben. Detta är ganska svårt, vanligt är att man samtidigt försöker få hästen att hålla takten, gå i form, använda bakbenen, stanna i en viss gångart. Då får man oftast en stressad och stel häst. Viktigt att bara göra en av sakerna i taget, annars kan hästen aldrig lära sig någonting ordentligt. Viktigast när man jobbar med tölten är att hästen tillåts att hålla sitt huvud som han vill, man får alltså aldrig tvinga en töltande häst att ”gå på tygeln” för då kommer han att svanka. Ser ni att denna hästens rygg är totalt osvankande?

Jag nämnde att femgångare är svårare än fyrgångare. Svårigheten ligger band annat i att passaktigheten tar överhand i tölten och tölten blir inte ren. Det kallas att hästen går i grisepass. Griseepass är en icke önskvärd gångart. Det är en gångart som enligt mig känns som att man lägger ryttarens njurar i en torktumlare. Ytterst obehagligt, en gångart hel utan flow. Det finns många sätt att arbeta bort grisepass, de flesta involverar våld mot hästmun.

Här ser vi en häst som går i grisepass

Men egentligen, om vi ser objektivt på det hela. Vad ÄR egentligen grisepass? Det är hästens ben på höger sidan går fram samtidigt, sen går hästens ben på vänstersidan fram samtidigt. Lite som en kamel, hästen vaggar liksom fram. Vi ska titta på vad det är men jag väljer att visa det på en häst som inte är Islandshäst. Islandshästars ben rör sig alldeles för fort för att det ska vara lätt att se. Här ser vi en Nordsvensk som har passaktighet liggandes och lurar. Han visar det tydligt efter 0:40 sekunder i filmen, när han går i nedförsbacke. Notera hur ryttaren förändras när skritten slutar att vara ren. Innan så vajar hennes skänklar vänster och höger. När hästen går över i passtakt så åker hennes skänklar fram och tillbaka. Man kan även se en lätt antydan till att ryttaren börjar jucka. Just den här ryttaren är en vältränad Logisk Ryttare så hon är okapabel att jucka ordentligt, hon har lärt sig att inte sitta med i sånt, en mer otränad ryttaren hade juckat betydligt mer.

Det här lite intressant. Kan passaktighet ha sin grund i att ryttaren juckar? Om ni inte har läst inlägget om the swinging back så läs det igen. Ni hittar det här.

Vi tittar på samma ryttare på en annan häst.. En häst som INTE har någon passtakt.




Här ser vi en helt oförstörd Islandshäst. Han är ung och var gång han bjudit på tölt i skogen så har ryttaren knappt vågat andas av rädsla för att störa tölten. Det blir en fin mjuk ren tölt av det, helt utan munvåld.

Kan ni förstå att passtakt kanske inte enbart sitter i hästens ben? Det sitter i hästens kropp. Den låser sina rygghalvor dubbelsidigt. Kan vi då gissa att det är ganska ologiskt att försöka förhindra grisepass genom att slita hästen i munnen?

Det är inte bara Islandshästar som är passaktiga. Många vanliga hästar är passaktiga. Det yttrar sig till exempel på att hästen är stel, inte kommer fram till handen, inte går att böja, att den har en dålig galopp, svårt att gå i form….

Men grundfelet är detsamma. Ryttaren hindrar hästen från att arbeta genom hela sin kropp. Det är svårt att lära om men det går.

Jag ser ofta Islandsryttare på femgångare som låser sina egna höfter så fort de ska tölta, de BER hästen om att vara passaktig. Hästen lyder och blir passaktig och då löser ryttaren det genom att slita hästen i munnen. Tölten blir faktiskt bättre och renare om man INTE sliter hästen i munnen.

Tänk om man kan förbättra tölten genom att få sitt egna bäcken att sluta vara passaktigt? Så mycket munvåld man hade sluppit då…

Det är så jag tänker på tölt. Att man släpper igenom tölten. Inte att man hindrar den..

Det är ett gediget arbete. Här tränar jag en av mina elever att sluta vara passaktig.

The swinging back

Det är något som man sällan ser och det är lite synd för om man fokuserar på att få till denna rygg så kommer de flesta problem som man har med hästens form att försvinna av sig själv. The Swinging back är höjden av rörelse. Då rör sig hästen genom hela sin kropp. Innan man har denna rygg så har man faktiskt ingenting.
Jag tänkte bjuda på en oerhört fin och rörlig häst. Vi jobbar på ryttarens skänklar och vi får en väldigt rörlig och trevlig häst utav detta Det är det här som kallas för The swinging back. Kan ni se att vi låter hästens huvud vara helt fritt och endast korrigerar ryttaren. Kan ni också se att hästens rör på sin underkäke hela tiden? Det är viktigt att hästar får göra det för annars är det ytterst svårt för dem att bli rörliga. Man får aldrig någonsin hindra hästen från att fritt röra på sin käkar precis hur mycket den vill. Vill du veta mer om detta så rekommenderar jag detr inlägget. Länk.




Många har förstått att hästen ska spänna sin mage.Men vad de flesta inte förstått är att om en häst spänner sin mage och låser den där så blir det ingen rörelse genom hela hästens kropp. Man måste få igång rörelsen i hästens midja. Få den genomsläpplig.

Detta börjar redan i skritten. Skritten ska vara rörlig men inte rörlig på ett sätt som får ryttaren att jucka. Den måste vara rörlig i sidled. Man kan nästan säga att hästen ska dansa salsa. Här följer ett klipp på salsadans för nybörjare. Om ni har tålamod att se hela filmen så ser ni att den pedagogiskt visar hur man lär sig dansa salsa. Kolla hur alla leder i människornas kroppar rör sig och är lösa och lediga. Så vill jag att hästar ska röra sig.

Så här ser siluetten av en salsande häst ut i fri skritt på lång tygel. Eller vänta nu lite. Kolla inte på hästen, kolla på ryttaren, Kolla på hur hon sitter absolut mitt över sin häst och hur hästen får hennes ben att gå framåt och nedåt på en sida i taget. Hennes midja är lös, rörlig och liksidig.  Det här är så otroligt vackert så jag nästan blir lite tårögd. Det finns inte många ekipage som är så här liksidiga. Det rör sig likadant åt bägge sidorna. Otroligt vackert.

Jag sysslar med ryttarutbildning. Det är min grej. Kan ni förstå att om hästen ska kunna dansa salsa så måste ryttaren tillåta hästen att göra detta. Vad tror ni händer med en häst som rids av en stel och låst och oliksidig ryttare? Det blir inte så vacker salsa av det där inte… Det måste vara helt omöjligt att dansa salsa om den som sitter på ens rygg inte släpper igenom rörelserna.

Detta har vissa redan kommit fram till och tagit till sig. Så man slappnar av och följer med sin häst. Det blir sällan bra. Det blir liksom väldigt juckigt och väldigt oliksidigt. Det går inte att dansa salsa med en ryttare som slaffsar omkring som en snedlastad ryggsäck på ens rygg. När detta sker så kommer hästen att spänna sig för att försöka balansera upp för ryttarens snedheter, Det blir alltså ingen salsahäst om man slappnar av heller…

Det är ett hårt jobb att rakrikta en häst men det är ett ännu hårdare jobb att rakrikta en ryttare. Så vi måste förstå att genomsläpplighet är inte detsamma som slapphet.Genomsläppligheten kommer av en extrem kroppsmedvetenhet, av extremt starka muskler som är skolade att släppa igenom på kommando och att inte släppa igenom på kommando, det som kallas för koordination.

Vägen till koordination kommer genom hårt arbete med att bygga muskler och sen lika mycket arbete med att få dessa muskler styrbara på kommando. Det tar år.




Jag säger alltid att det är ytterst få ryttare som har tiden och tålamodet att lära sig detta men de få som gör det får väldigt mycket gratis i sin ridning sen. Men som sagt var, det är ett tufft jobb att inse att det inte är hästen vi ska påverka, det är oss själva. Det kan vara en väldigt tuff insikt för många. Det är dock en väldigt rolig resa. Vi blir inte bara bättre ryttare av att rakrikta oss själva, vi får dessutom en starkare och mer hållbar kropp, ryggsmärtor och liknande kan minska eller ibland helt försvinna. Det finns alltså även hälsoaspekter på det hela.

Jag får ibland små rapporter av mina elever och det gör mig så otroligt glad när de får ahaupplevelser och insikter på egen hand. I början när jag får elever så är oftast allt deras fokus på att GÖRA saker, hitta hjälper som löser deras problem. Då är ryttaren ännu inte riktigt mogen, hon har inte helt förstått det jag förmedlar än.  Men en dag så faller pusselbitarna på plats och eleven börjar förstå. Då blir jag så glad.

”En liten glädje-rapport
Jobbat fokuserat med Hästens yttersida igår, framför allt i skritt på långsidorna och förhållningar genom kortsidan. Han var pigg och laddad och då kommer passen fram mer tydligt. Tröttnade på låst pass och bestämde mig för att göra något åt det. Fullt fokus på ytter bakben. Hur känns ytter bakben? Hur känns hästens rygg i de olika momenten? Satt och kände. Länge… I båda varven. Passen försvann. Hästen frustade och sänkte huvudet och kändes lösgjord med ren skritt.
Ny insikt (eller reviderad gammal insikt);
Lossa dig själv och sitt med i hästen rörelse (i alla fall i just hästen-passar-fallet) och din häst får en tydligt förbättrad skritt med friare framben.

En twist på detta; Min man gick förbi paddocken, tittade på oss typ 3 min. Lite senare när vi käkade mat sa han: Hästen rör sig bättre nu.
Han visste inte vad jag och Hästen höll på med men han noterade en rörligare häst. Coolt tycker jag!

Jag är också jätteglad att jag knäckte den nöten själv. Jag har så många ”filter”. Alltså mitt sinne är grumligt så att säga. Har inte alltid ro att känna. Att på djupet ta mig tid och känna. Har tänkt en del på det och igår bestämde jag mig och lät det ta tid. Jag vet ju att du verkligen försöker lära mig att rida men det spelar ingen roll hur bra tränare du är om inte jag som elev tar mitt ansvar och på djupet försöker förstå. Jag har massa pusselbitar kvar att förstå men jag försöker och igår kom jag på en viktig del. Den kändes på grundläggande. ”det är ju det här Linda menar”. Det var häftigt. Kände mig stolt och lite dum på nått vis.  ”




Magmuskler

Denna artikel ingår i en serie av artiklar. Du bör läsa de här innan du fortsätter läsa här.

Myten om hästens bogar

Rörlig häst

Hur får man upp en häst från bogarna

Vad är korrekt rörelse?

Det pratas mycket om att en häst ska ”arbeta med ryggen ”. Jag har aldrig förstått detta begrepp. För mig är en arbetande muskel en muskel som drar ihop sig och blir kort. Vad tror ni händer om man drar ihop ryggmusklerna? Jo då blir ryggen kort.




Det pratas ju dessutom mycket om att man vill ha en lång överlinje. För mig sitter överlinjen just på ryggen. Så om hästen arbetar med ryggmusklerna och drar ihop dessa så får man en kort överlinje.

Om vi tänker lite Logiskt här nu… Hm..Få se. Om jag vill att en muskel drar ihop sig, hur gör jag då? Testar lite på mig själv och kommer fram till att om jag trycker in fingrarna i ryggmusklerna så drar dessa ihop sig. Så om jag tänker ännu mer Logiskt så borde sittben som körs ner hårt i sadeln förvisso ge en arbetande rygg men samtidigt en kort överlinje….

Vad är följden av en kort överlinje, en ihopdragen muskel på ryggen? Hm, jag ställer mig på alla fyra på golvet. Testar att spänna min rygg, dvs korta ryggmusklerna. Då börjar jag svanka. Mitt huvud åker upp. Kommer fram till att det inte är en bra ide att spänna ryggmusklerna.

Testar en annan grej, jag spänner magmusklerna istället. Vad händer då? Wow, ryggen åkte upp, jag slutar svanka. Mitt huvud åker ner.

Testar att växelvis spänna magmusklerna och ryggmusklerna och låter mitt huvud och hals vara avslappnade och bara följa med i detta växelvisa spännande. Kommer fram till

Rygg spänns,jag kör upp huvudet.

 

Mage spänns, jag tar ner huvdet.

Såååå, detta borde alltså innebära översatt till häst att man om man vill att hästen ska ta ner sitt huvud, gå på tygeln så borde man be hästen spänna sina magmuskler.




Det här har man dock redan kommit på och det är vanligt förekommande att man aktiverar hästens magmuskler med hjälp av skänklarna. Undrar om det är samma sak? Aktiverar verkligen en smäll i sidan de bärande magmusklerna?

Ställ dig på alla fyra igen. Slå dig i sidan med handen. Vad hände? När jag själv testar så får det mig bara att dra ihop midjan på den sidan som jag slår på. Slår jag på bägge sidorna växelvis eller samtidigt så får det mig bara att bli spänd. Men min mage spänns inte, mitt huvud åker inte ner, snarare drar min nacke ihop sig, blir spänd.

Hm, få tänka nu… Om man trycker på en muskel så drar den ihop sig så rimligtvis så borde resultatet av en skänkel i sidan på en häst göra så att den drar ihop sina sidmuskler.

Effekten av detta borde vara att man kortar upp sidorna, dvs hästen kommer att bli kort…. Undrar hur det går ihop med en lång överlinje?

Rent tekniskt sett så borde det innebär att hela hästen blir kortare, att bakben och framben på samma sida drar ihop sig och kommer närmare varandra. Kan det vara det här som gör att hästar Triangulerar? Att triangulera innebär att både bakben och framben trampas in under hästen, sånt som man ofta ser när hästar ska ”piaffera” på dressyrtävlingar.

tiangulerande-dressyrhast

Ojdå, kan vi ha gåtans lösning här? Att regelbundet skänklande i hästmagar får dem att dra ihop sig, bli korta och ännu mer framtunga, bogtunga.

Att gå på bogarna innebär ju som ni minns om ni läst alla tidigare blogginlägg i denna serie att hästens bogar är längre fram än dens framben. kan det rentav vara så att det är direkt olämpligt att regelbundet sparka på hästar?

Så kan vi konstatera att om man kör ner sittbenen i ryggen på en häst samtidigt som man sparkar på den i sidorna så får man den att svanka, köra upp huvudet och gå på bogarna? Det är ju jättedumt, det är ju (väl?) precis tvärtemot det man vill uppnå….

Vi tittar på den här jämförelsebilderna igen. Vi tittar främst på magen idag. Kan ni ser hur hästen har gått från slapp hängmage till bärig tajt mage? Kan ni se att hans ben har åkt längre ifrån varandra? Att avståndet mellan bakben och framben har ökat?

instr2015

 

Så kan vi gissa att den här hästen har tränats utan sittben i ryggen, utan dunkande skänklar i sidorna? Kan vi rentav gissa att den här hästen är på väg att bli riktigt bärig?

Så det ni kan roa er med att titta på är hästars magar. De ska inte hänga ner utan de ska vara tajta. Ju bärigare en häst blir ju större blir vinkeln mellan bakben och mage.




Vad är korrekt rörelse

Denna artikel ingår i en serie av artiklar. Du bör läsa de här tre innan du fortsätter läsa här.

Myten om hästens bogar

Rörlig häst

Hur får man upp en häst från bogarna

Rak, det vill man att hästens är- Om hästen INTE är rak så heter det att den inet jobbar genom hela sin kropp.  En absolut indikator på hästens rakhet genom HELA kroppen är dens hals. När man INTE påverkar halsen så ska den vara rak. Det ser man t.ex på att öronen är lika långt fram, de ska vara parallella. Halsen ska inte vara konkav på ena sidan och konvex på den andra. Halsen ska komma ut från mitten av hästens bogar och alltid peka i rörelseriktningen.




Man kan ju förvisso använda tyglarna och därmed tvinga halsen att bli rak  men det har ju tyvärr ingen påverkan på resten av hästens kropp…. Din häst ger dig ett kvitto på sin rakhet när du rider på långa tyglar och svänger åt olika håll. Man kan tänka sig att dit bogarna går dit ska hästens hals peka. Det är ju bogarna som inleder en sväng. Det kan se ut så här.

Jag bodde några år i Spanien och där tränade jag Doma Vaquera. Typ Spansk bruksridning. Ganska likt westernridning men rids i en högre form.


Jag lärde mig en massa saker där. En bra grej som jag verkligen tog till mig var hur man såg om en häst var nöjd med sin ryttare. I Spanien har man träns med läderremmar som hänger ner från pannbandet, det ni ser i filmen ovan. Om hästen är missnöjd så dunkar dessa läderremmar honom i pannan när han går. Om hästen är nöjd så gungar dessa remmar från sida till sida. Detta ser man lättast i skritt. Om ni tittar på filmen så ser ni att när ryttaren drar och sliter i hästen så blir den låst i hela kroppen och då dunkar remmarna honom i pannan. När hästen inte slits i munnen utan släpps mer fri så gungar snörena som de ska, från sida till sida.

Kolla på min skogsridningsfilm igen. Om den här hästen hade haft remmar, hur hade dessa gungat? Mestadels från sida till sida men i vissa sekvenser mer eller mindre. Kan ni se att hela halsen rör sig lite sida till sida? Den är alltså inte statiskt rak och spänd utan halsen böljar som en våg, dvs den RÖR sig. Halsen är en indikator på vad som händer i resten av hästens kropp. Är halsen levande och rörlig så är hästens kropp levande och rörlig.

Hur blir halsen sådär då? Bra fråga. Kolla på den här filmen med ljudet på.

Här har du en av hemligheterna bakom en rörlig häst. Det är så här att i ett ekipage så kan endast en av parterna vara rörlig. Den andra parten måste då balansera upp för den rörliga parten. Så om man vill ha hästen rörlig så bör ryttaren vara stilla. Vill man däremot själv vara rörlig så kommer man att få en orörlig häst. Så enkelt, så simpelt. Att ingen har tänkt på detta innan va?

Det är ju så självklart. Hästar är grymt obalanserade djur. Om de håller på att tappa balansen så kommer de att spänna sig för att inte ramla. När en häst spänner sig så lägger den mer vikt på frambenen. När en häst slappnar av så fördelar den vikten mer jämnt över alla fyra benen.

Så det viktigaste en ryttare måste behärska är att sitta stilla på ett rörligt föremål. Jag brukar säga att hästen är som en jordbävning. Så ryttaren måste ha tillräckligt mycket muskler för att kunna sitta emot en hel jordbävning.. Då först kan hästen bli rörlig genom hela sin kropp.




Hur får man upp hästen från bogarna

Du bör förts ha läst de här två artiklarna innan du läser denna.

Myten om hästens bogar

Rörlig häst

Det finns en skola som säger att man ska sitta tungt med sittbenen i sadeln och gärna luta sig lite bakåt. Är det en bra ide tror ni? Vi vet ju numera att de flesta hästar är som rutschkanor som lutar framåt neråt. Vad tror ni händer om man trycker ner sittbenen och lutar sig bakåt i detta läge?

 




Om man ser rent logisk på det hela så borde det innebär att man liksom rutshar ner i rutschkanan…..

Jag förstår inte hur man tänker sig att detta ska fungera rent praktiskt?

Om vi ser på bilden ovan så borde ett tryck från sittbenen, dvs att man sitter tungt i sadeln innebära att strecket blir tyngre framtill.

Om man däremot trycker ner strecket baktill, vad händer då? Tja, inte så mkt tror jag.

Men Om man tänker sig att det finns ett stöd i mitten, då borde det ju fungera att få upp fronten genom att trycka ner bakändan. Det är logiskt.

 

Men problemet med hästar är ju att det inte finns ett stöd i mitten…… Det finns ingenting i mitten.

Så rimligtvis så är det enda som händer om man trycker ner sittbenen och sitter tungt i sadeln att hästen liksom går av på mitten, typ så här. Hästen är ju liksom byggd som ett bord och har sina stöd i kanterna.

När hästen svankar så är det … inte bra kan man säga. Man vill definitivt inte att hästen börjar svanka. Man vill motsatsen, att hästen kommer UPP med ryggen. Så rimligtvis så bör man göra allt man kan för att INTE sitta tungt i sadeln. En svankande häst tar upp sitt huvud., dvs går ur formen. Då är det vanligt att man tar ner hästens huvud med hjälp av händerna för att den ska gå på tygeln. Men fungerar det verkligen?

Tja, en hals som är böjd är lätt att få till, men i skelettet ser det ut så här.. Kan ni se att hästens ryggrad faktiskt kommer ännu längre ner när man drar bak hästens nos? Att nacken inte längre är högsta punkten? Man behöver defenitivt inte vara Einstein för att se hur trångt det blir mellan hals och ganash… Undrar om hästen kan andas som han ska när han går så här?

 

 

När man ridit så ett tag så ser hästen ut så här, dvs hästen blir ännu mer rutschkana framåt.

 

Så vi kan väl konstatera att det inte är så smart att sitta tungt på hästen och samtidigt hålla ner hans huvud….. Det är inte ens smart att bara sitta tungt och INTE hålla ner hans huvud. Att sitta tungt på en häst är ungefär det dummaste man kan göra….

Man kan se om en häst rids så här. Då får den en grop mellan manke och hals, ett så kallat lansmärke.  Den får dessutom en svank. Man kan säga att hela hästen blir konkav över ryggen. Det är ju tvärtom mot vad man vill. Man vill ju få UPP ryggen.

Kan ni se hur fint den här hästen fyller upp både sin svank och sitt lansmärke? Sån här rygg vill man ha. Och bättre ska det så klart bli.

12042623_10207921910670127_8265780210156183211_n




Lite ord från elever som går rakriktningskursen

Rakriktningskursen är den fjärde ridkursen man går om man tränar Logisk Ridning. Den är lite häftig för här börjar man på allvar komma åt den där irriterade bananformen som hästarna föds med. Så här de skapade de där hästarna. Stjälken symboliserar hästens hals, ni ser mina fina ritade trekanter som symboliserar hästens öron. Det är just denna bananform som gör att hästar helst bara fattar den ena galoppen, att de helst bara friviiligt ”böjer” sig åt ett håll. Man måste först räta ut bananen innan man ens kan tänka på att böja en häst korrekt. Att böja dens hals går dock fint att göra redan innan bananformen är uträtad men det har ju då liksom ingen som helst effekt på resten av hästen.




65030-banan_st

 

Nåväl. Här kommer lite ahaupplevelser med elevernas egna ord.

Att man kan bli så glad över något så ”självklart” som en häst som travar rakt utan att hänga i en tygel, med både bakben och bog på väg i rätt riktning. Ibland känns det som att ju längre man kommer inom det logiska ju mer sned känns både man själv och hästen, men sen ibland kommer en aha-upplevelse där ytterligare något faller på plats och då inser man att man egentligen blir rakare hela tiden, bara känsligare. Men jäklar vad jobbigt det blivit att rida när man inser hur mycket muskelkraft det krävs ibland för att få till något som efterliknar rakhet… Puh!

Har fått ett riktigt halleluja moment med veckans övning. Få hästen att gå lika fram till båda tyglarna gick inte så bra, satt och klurade och lekte med mitt bäcken i olika positioner för att hitta vart jag var sned efter mycket testande hit och dit så hade jag hästen lika mycket i båda tyglarna! Vad jag kom underfund med var att om jag tänkte mitt bäcken 3 mm till vänster så blev hästen liksidig men det som hände mer var nästan mer fascinerande, Ryggen kom upp under höger skinka och plötslig var det olydiga högerbenet på plats också!! Inte konstigt att jag är glad idag.

UPPENBARELSE:
De här gamla tyglarna som jag tänkt byta ut i en evighet gjorde mig världens tjänst under kvällens lektion ”cykelstyre”. Jag upptäckte för länge sedan att min högra höft behövde fram så det har jag koncentrerat mig på ett tag. Men idag tack vare längdmarkeringen på tyglarna märkte jag att det fått fram höger överkropp för mycket som konsekvens, för vänster tygel glappade hur jag än gjorde. Tänk er då uppenbarelsen i vridmomentet att behålla höger höft fram men samtidigt ta fram vänster överkropp! Plötsligt slutade hästarna skjuta ut höger bog… Inte alls konstigt att de gjort det när jag sitter så att deras bakben vill gå åt höger hela tiden. Älskar när jag fattar hur det hänger ihop!




Statusuppdatering

Ryttare: Jag
Häst: Klumpen
Status: ryttare glad i hågen, häst tittig men framåt
Aktivitet: uteritt

Det blev skotträning ikväll, råkade visst vara jägare i skogen, hoppsan… Nå det gick ju bra, klumpen tyckte löven som ramlade ner från träden var farligare. Härlig skritt, lättpåverkad bog vilket var trevligt med tanke på tittigheten. Traven sned som vanligt i början, men efter tre veckors träning av byte av sittben vart femte steg blir inte klumpen irriterad på mig längre utan rättar sig efter mig. Sittbensbytet verkar bli allt mer automatiskt, jag bytte sittben mitt i en skyggning tom. Förbenat bra tajming för klumpen var så illa tvungen att bryta fokus, yesssss!
Mina ben känns 4 meter långa, de tar nästan i mark! Okej, jag överdriver en aning, men de har blivit längre. Jag kan liksom rida lättridning i trav med ett hål längre läder. På dunderklumpen!!! Tjoho.

Antal tvärnitar: 1
Antal skyggningar: ca 5
Antal stillastående andningspauser: 3
Antal sprängda introverta bubblor: 1 av 1

Mycket nöjd. Möjligtvis sista uteritten kvällstid för nu börjar det bli mörkt. Bra sista kvällstur!
(Jag behöver dock få bättre kontakt med mitt vänstra ben

”Veckans läxa är enkel, bara trava fram fram fram i en halvtimme” tänkte jag. Jo tjena, jag har nog aldrig känt mig så okunnig, men samtidigt aldrig fått så många insikter på samma pass.

För det första kunde vi helt plötsligt inte trava på ett rakt spår. Alls. Jag försökte tröstlöst leta i verktygslådan efter ett effektivt verktyg men inget funkade. Efter några varv gav jag upp, släppte allt och försökte gå på känsla istället. Det gick lite bättre men resultatet var fortfarande katastrofalt. Började fundera på vad Linda hade sagt om hon såg oss och kom då på att jag lätt hade tagit i dubbelt så mycket om hon stått och kollat på oss, så ut på spåret igen och försöka. Gick mycket bättre men åh så jobbigt! Glad i hågen stannade jag efter några varv och insåg då att stoet ÄNDÅ var tydligt kort i vänster sida.

Happ, på det igen… Då försökte jag hitta lite jävlar anamma och föreställde mig att vi skulle göra en Grand Prix dressyr och visa Logisk ridning. Jag tog i för kung och fosterland och fattade vikten av flipperspelet på en djupare nivå. Dock tyckte mitt 19 åriga nordissto att det här med Grand Prix som morot var fullständigt förkastligt och ville stanna hela tiden. Travkursens fokus dök upp och varje sida fick mål som hon uppskattade, jag lyfte blicken till fem km bort och hästen fick äntligen mer energi och var iaf bra mycket rakare än i början av passet.

Så väldigt mycket högt och lågt idag, mycket frustration men känner också att vissa lektioner landade på ett djupare plan än tidigare. Nu är hästarna och jag så trötta att ögonen går i kors så sovdags för oss alla!

Red gammelfar igår, han är banan såhär ( , svårt att överhuvudtaget böja huve/hals då han har så kort hals (kanske max 10 graders böj från rak) o det går inte många steg innan han justerar oss o rakriktar sig själv!
Red sen en ”ungvalack” som jag har på träning. Han känns som en som är rakriktad från början…han går stadigt på volten utan ngt vinglande o med jämna tyglar (o då e han ändå bara riden 20 ggr i paddock o aldrig ut än
Red oxå min ungvalack, ridstartad i sommar o kanske riden 20 ggr i paddock o 20 ggr i skogen, för första ggr på volt. Han har mckt rörelser som går igenom kroppen men e en stor bebis o vinglar hitodit o går mckt ”under handen” om jag försöker ta i tyglarna o böja honom… tänkte att han e för ung/outbildad för detta… Men så provade jag övningen i dag igen o kände inte igen honom – han va mckt stadigare, valde själv att gå rakriktat med jämn tygelkontakt o började sänka halsen… Hur är det möjligt att en häst kan ändras så mckt under natten???
När jag läste lektionen tyckte jag att det lätt svårt o förvirrande o knepigt men samtidigt spännande… o jag förstod inte hur jag skulle få till det utan prövade lite si o så – men jädrar vilka hallelulejasvar från hästarna, de förstod sig på rakriktning via snedhet!

Dessvärre kan jag inte öva på denhär sista lektionen då de 5 hästar jag rider numera automatiskt rakriktat sig så fort jag tar kontakt i båda tyglarna. Får de gå fritt, långa o avslappnat så kan jag känna deras gamla vanliga bananform om än mindre tydligt än förr, men när de känner tygelkontakten så står o går de i givakt o rakriktade smiley. Så nu e jag tvungen att köpa en ny sned häst för att kunna fullfölja kursen smiley!

Rörlig häst

Jag fortsätter på gårdagens tema, Myten om hästens bogar. Där nämnde jag att rörlig är viktigt.

Rörlig kallas på fackspråk för att hästen jobbar genom hela sin kropp. Motsatsen till att jobba genom hela sin kropp kallas för bengångare. När en häst går som en bengångare så jobbar den INTE genom hela sin kropp. Det vill säga att benen rör sig men inte hästens kropp. Då blir hästen stum och belastningen på dens leder blir stor.




I gårdagens inlägg lärde vi oss att det tar flera år att ”få upp hästen från bogarna”.

Under tiden man roar sig med det så siktar man på att flytta bak vikten till hästens bakben. Hästen kan alltså bära mer vikt på bakbenen fast att det det inte syns utåt för det otränade ögat.

Hur ser man då om hästen flyttat bak vikt till bakbenen? Bra fråga. Det ser man bland annat på att frambenen slutar vara ”bengångarframben” och istället börja sträckas ut ända uppe från bogbladet. Man hör även att frambenen börjar smyga och man kan få intrycket av att de knappt nuddar marken. Här ser ni när jag guidar en ryttare både till att utföra detta samt att känna när det blir rätt respektive fel. Att lära ryttare känna är den viktigaste delen för mig som instruktör. Om jag inte i detalj lär ryttaren känna när det är rätt så kan hon ju bara rida bra när jag är där och bekräftar Jag vill ju att ryttaren ska lära sig rida bra alltid.

Här ser vi en bogfri Islandshäst som rider rakriktningsprovet. Superfina framben.

Nu kanske ni börjar förstå att hästen inte behöver vara högre framtill för att vara bogfri? Bägge dessa hästar är fortfarande rutschkanor men de är ändå bogfria. Det är ju lite intressant faktiskt. Man behöver alltså inte gå i en hög form för att vara bogfri. Men var ÄR egentligen bogfri? Vi tar en titt på bilden på frambenet som jag la ut  går.

 

Kan ni se att frambenet står rakt upp, alldeles lodrät? Det är så man vill ha det. Men faktum är att hästar sällan står på sina framben sådär. De står istället så här på dem. Kan ni se att frambenen är långt in under hästen, att de inte står lodrät alls? Man kan säga att hästens bogar befinner sig framför frambenen, att det inte finns något som bär upp hästens bogar. Det är det här som är att gå på bogarna.

Jag har ritat lite streckben här. Det föreställer framben. Kan ni se hur bogbladet ändras beroende på om hästens framben är rakt ner, bakom hästen eller framför hästen?

 

 

Kan ni förstå att en häst med bogbladet/frambenet som på den sista streckbilden får en flashigare gång?

Då borde man ju enkelt kunna följa en hästs utveckling endast genom att se hur den på sin fritid står på sina framben. Kan ni se hur bogbladet har förändrat sin vinkel på bilderna nedan? Den utvecklas alltså positivt. Bogbladet blir mer och mer liggande på varje bild.12042623_10207921910670127_8265780210156183211_n




När man kollar hur en häst utvecklas så gör man det alltid genom att kolla dens hållning när den är utan människopåverkan. Hållningen är ju en permanent inrättning. Den kan bara ändra sig puttelite i taget. Ändrar man för mycket, tex genom våldsam ridning så kan det förvisso se snyggt ut när man rider men hästen kommer att falla tillbaka i dålig hållning när man slutar rida den. Tänk er istället om man kan ändra en hästs hållning med en millimeter per vecka. Det ger 52 millimeters ändring på ett år, dvs ca 5 cm per år. På 4 år så har man ändrat dens hållning med 20 cm. Det är ganska mycket det.

För att förklara denna hållningsändring så bjuder jag på fler streckhästar 🙂 De föreställer en häst i rörelse.

Först ser vi en häst som framben under/bakom sig, dvs en som går på bogarna. En häst som går så känns bland annat igen på att den knackar skor och den kommer oftast att behöva benskydd eftersom den slår på sig.

Namnlös2

Här ser vi en häst som har i princip lika mycket framben framför sig som bakom sig. Avståndet till bakbenen är stort så den kommer inte att knacka skor.

Namnlös4

Här ser vi en häst som har mer framben framför sig än under sig. Den här hästen kommer att gå lätt på sina framben. Den kommer inte att knacka skor.Namnlös3 Andra tecken på att en häst går på bogarna är att dens framskor kommer att slitas mer på framsidan än baktill. Så ett annat tecken på positiv utveckling är att den sliter mer jämnt på sina framskor.

Så det man vill för att ”få upp en häst från bogarna” är att liksom dra den bakåt så att frambenen blir fria eftersom hästen bär mer vikt på bakbenen. Kan ni tänka er att om man hade dragit hästen i svansen så hade den kommit upp från sina bogar

Det är ett viktigt moment i träningen av häst. Att göra den längre. Dvs få den att slappna av i och därmed sträcka ut sin överlinje. Vi vill ha lååånga hästar. Inte korta och spända.

För detta ändamål rider man lång och låg. Då läger man förvisso hästen framåt och över sina bogar men då sker magi hästens rumpa och rygg. Den ”tvingas” då nämligen att aktivera muskler som drar hela hästen bakåt för att rädda den från att ramla framlänges. Det är en helt automatisk, biomekaniskt reaktion som sker av sig själv, ryttaren behöver alltså inte göra ett dugg förutom att rida framåt. Det krävs ju dock att ryttaren sitter mitt över sin häst och att hon kommit bort från sina bakåttänkande händer.

Dock sker inte denna magi om hästen inte är lösgjord och rörlig i sitt bäcken. Magin sker inte heller om hästen hänger i ryttarens hand eller om den tvingas neråt och hålls fast. Om hästen rids korrekt Lång och låg så kommer dens nos att tänka framåt, den kommer INTE att gå bakom lod. Den kan förvisso stundtals hamna bakom lod men den kommer själv att räta ut nosen och vilja sträcka sin nos framåt. Hästens form kommer INTE att vara statiskt utan formen är rörlig, dvs att hästen sträcker sig lite längre framåt nedåt ibland och ibland söker den sig lite mindre framåt nedåt, sökningen är rörlig. Ser ut ungefär så här


Det här är samma häst som ovan, filmen tagen för ca 6 månader sedan. Kan ni se skillnaden? Hästen är spänstlös här, den undviker kontakt med ryttarens hand. Här var den ännu inte redo för att ridas lång och låg eftersom ryggmusklerna fortfarande var för tajta. Det är en magisk utveckling som skett med denna häst. Om vi i detta läget försökt tvinga hästen att gå lång och låg så hade absolut inget alls gott kommit ur det. Magin hade uteblivit. Man måste alltså under lång tid förbereda hästen för att orka gå lång och låg.

Jag skriver dessa inlägg för att sprida lite klokskap i hästvärlden. Jag ser så oerhört orättvis behandling av hästar. Det gör mig ledsen. Hästar är världens mest samarbetsvilliga djur, de gör vad ryttaren begär om de kan. De förtjänar oftast inte den behandling de utsätts för, de förtjänar inte att kallas dumma och lata. Oftast så är det ryttaren som hindrar hästen från att arbeta korrekt…..

Ni behöver inte fråga om ni får dela inläggen. Det är alltid okey att dela inläggen på den här offentliga bloggen.




Stadig form

Det är otroligt viktigt att länga ut hästar. Vi vill inte ha korta hästar. Att gå i form innebär bland annat att göra ryggmusklerna så långa och avspända så att hästen klarar av att både få rumpan under sig och att ”gå på tygeln”..

Om man är för fixerad vid att få in rumpan så kommer huvudet att åka upp.

Om man är för fixerad vid att få in/ner hästens hals så kommer bakdelen att åka bak.

Vi kan inte få bägge i början så därför tränar man vanligtvis på att länga en ände i taget-




Man plockar in rumpan och hästen kommer att hamna i en lite för hög form. Sen går man ur samlingen och släpper rumpan och får då en lång hals.

Om man tränar mycket på dessa två former så får man till sist bägge delarna långa och fina. Voila, hästen går i form. Så här kan det se ut och först då kan man ”plocka upp” hästen i en mer domarvänlig dressyrform. Gör man det innan hästen går så här av sig själv så får man en spänd häst vilket alltid gör ekipaget väldigt begränsat. Man får aldrig dra en häst ”i form”. Formen måste vara ett ställe där hästens känner sig absolut trygg och lycklig.

Här ska ni få se lite sånt här grundläggande arbete på en väldigt fin travhäst. Den här hästen är en på miljonen, jag tror aldrig att jag har sett en travhäst som kan prestera det här.

Vi måste börja förstå att det existerar inget sådant begrepp som en stadig form. Stadig är inget fast tillstånd. Hästens form består bland annat av hans förmåga att hålla balansen. EN häst är ett väldigt obalanserat djur, han tappar balansen mest hela tiden. Ryttarens jobb är att hjälpa hästen att förbli balanserad. Om man låser fast en balans, dvs HÅLLER en balans så är det inte längre balanserat. Att balansera är att gå in och ut ur en balans. Ju snabbare och smidigare denna balanskorrigering blir ju mer stadigt ser det ut, dock är det aldrig någonsin stadigt i ordets rätta bemärkelse.

Här kan du läsa mer om ridning och balans.Länk.

 

De där böja halsarna

Det är för mig ett mysterium att det är så otroligt populärt att böja hästhalsar. Eller, populärt är fel ord, det är snarare en besatthet. Jag har hört folk som även idag, vi snackar alltså år 2015 tror att man skonar hästens rygg när man får den att böja på sin hals.

Jag läser ibland bloggar där allting är så puttenuttgulligt och man föraktar hårda tag och hjälptyglar men man använder dem ändå, givetvis inte alls mycket utan bara som en markering och eftersom man vet att det är fel att använda det så är det ok att använda dem…

Testa själv, snälla, snälla ni, testa själv. Spring på en volt. Spring några varv, eller gå om du är lat för du kommer att märka att ju fortare du springer ju svårare är det att hålla balansen. Sen byter du varv och gör likadant där




Därefter gör du samma sak men med din haka nerböjd mot ditt bröst. I bägge varven. Testa även tempot här. Men för guds skull håll kvar din haka nere för annars kommer du att få ryggproblem…

Nu lägger vi till en sak till. Vi springer på en volt, vi har hakan mot vårt bröst men vi vrider hakan så att den pekar neråt mot vårt inre nyckelben. När du byter varv så byter du även nyckelben att hålla hakan över. Glöm inte att springa. Fortare och fortare. Takten, glöm inte takten, ta helst långa kliv s att du trampar under dig ordentligt HAKAN, glöm inte hakan. Spåret, håll volten för bövelen. Tempot, SPRING, eller så kan du använda armarna för att slå dig på bröstkorgen, helt i varje steg. HAKAN, takten…. GASH,,,

Så, nu saktar vi av. Ställer oss frågan om vi blev spänstigare och mer harmoniska av det här?

Är svaret ja så grattis, du kommer att bli den ideala ridskolehästen.




Instruktörer i blivande

Här tillverkas det just nu i skrivandes stund blivande Logiska Instruktörer. Första delen av utbildningen är just klar. Där har de blivande instruktörerna lärt sig SE och förstå hästen. Det är det som jag upplever är den största bristen hos instruktörer idag, att man faktiskt inte SER hästar, att man inte vet hur en häst ska se ut, varken rörelsemässigt eller beteendemässigt.

Hästar är individer som sällan eller aldrig är dumma. Däremot så kan de om de omges av outbildade människor som inte förstå sig på hästar ibland behöva SKRIKA för att bli sedda och hörda. Hästar skriker inte som människor, utan de talar om att de har ont på andar vis. En häst som är ”dum” har allt som oftast ont eller upplever obehag av ridning. Det måste man lyssna på, lära sig se tecken på tidigt stadium så att hästen inte behöver skrika.

Alla hästar är olika, liksom att vi människor är olika. De har olika sätt att ta in och bearbeta kunskap. Det är viktigt att skapa sig en klar bild över varje enskild individ innan man lägger upp ett träningsprogram.

Det är också viktigt att veta var just den här hästen har sina begränsningar. Alla hästar kan inte smärtfritt pressas in i en viss form.

 

Det är viktigt att man förstår att FORMEN ser olika ut hos olika hästar. Framförallt så är det viktigt att veta vad form innebär. Det är en bristkunskap idag känner jag.

Nåväl, nu är första delen i kursen avklarad. Den som handlar om hästen. Nu är det dags för del 2, den som handlar om människan. Människor är ännu klurigare att förstå sig på än hästar så den kursen beräknas ta ungefär 10 år eller så 😉 Haha, nej, så illa är det inte men det är ju så att man lär sig saker för varje lektion man håller så lärandet tar inte slut bara för att kursen tar slut. Det är otroligt spännande för mig att se om jag klarar av att lära ut det jag kan. Jag har lärt mig massor av att hålla min första instruktörsutbildning, hur man sätter ord på saker som jag ser av bara farten. Oerhört lärorikt även för mig det här.




I April, närmare bestämt helgen den 16-17 april så ska dessa instruktörer genomgå en examinering. Denna examinering kommer att ske i nordvästra Skåne. Då behöver vi elever som mina elever kan träna sig på. Därför söker vi Dig som är lite intresserad av Logisk Ridning men aldrig riktigt kommit till skott. För det kraftigt reducerade lektionspriset 150 kr (inkl anläggningsavgift) så får du en lektion av en av mina blivande instruktörer. Lektionen pågår i en timme.Minst 2 lektioner per deltagare. Alla oavsett ålder, nivå och ras är välkomna på sin häst som givetvis är frisk. Jag kommer och vara där som stöd åt instruktörerna och mitt fokus kommer att ligga på dem.

Vill man så kan man även anmäla sig till en teoridel/föreläsning av mig 16 och 17 april klockan 9.00 Ni får lite Logiska synvinklar på vad ridning egentligen innebär, hur det känns för hästen när man gör si och så. Kostnad 100 kr/person och föreläsningen tar ca en timme och är enbart för de som ska rida lektioner.

Det blir även en extra föreläsning på fredag kväll 15/4 som är öppen för alla. Denna kostar 150 kr och pågår ca 2 timmar

Är du intresserad så kontakta mig på blog@lindah.se