Du kan inte träna din häst som jag tränar min häst

(Detta inlägg publicerades ursprungligen 2019)

Jag är en empirisk tränare 🙂 vilket typ innebär att jag har ingen aning om vad jag gör;-). För länge sedan så kom jag på att det hjälper sällan att göra som det står i böcker och ännu mer sällan så hjälper det att göra det som kändistränare säger att de gör. Det som jag grunnat på i många är är VARFÖR det inte hjälper. Det står ju att hen gör så och hen är jätteduktig vilket hens tävlingsresultat vittnar om. När jag gör så så blir det mest kattskit av det hela.

Svaret är enkelt. Du kan inte göra så som någon annan gör eftersom din kropp är och fungerar annorlunda än Annas kropp, eller Peters kropp. Dessutom så är din häst annorlunda än Annas och Peters hästar. Vad man ska veta om ”ridmästare” är att de oftast väljer hästar som är perfekt anpassade för det de vill använda hästen till. De väljer hästar med hjärnan. Logiskt om man vill tävla.

De flesta ”vanliga” ryttare väljer häst med hjärtat vilket ofta innebär att hästen inte är bra på någon tävlingsgren. Den kan dessutom ha ett temperament som inte har något som helst intresse av att göra som någon människa säger. Den kan dessutom ha en kropp som är söndrig, sned och öm.

Proffsryttare kan ha ett helt stall fullt med hästar, säg 20 stycken, varav endast en av dessa hästar är ämnade för svår klass. Resten är hästar som tja, står för inkomster i form av att de kan säljas till ryttare som inte har som mål svår klass. Proffsen är fullt medvetna om att det är ytterst få hästar som är svårklasshästar.

Pratar man däremot med en ryttare som har en eller två hästar så är ju oftast deras häst(ar) fantastiska och kommer att gå huuuur långt som helst. De har vad man kallar en inte realistisk bild av verkligheten. Är det en snäll empatisk ryttare så tvingar de aldrig hästen över sin gräns trots att ryttarens hopp om underverk lever kvar. Fine liksom, drömmar får man ha.

Om den okapabla hästen däremot kommer till en ryttare som inte vill ge upp sina storslagna drömmar så kommer hästen att fara illa. Speciellt om man anlitar en tränare som vill hjälpa ryttaren att nå sina mål. Ryttaren kommer antagligen inte heller att må så bra med den typen av ridning. Det obraiga måendet kan yttra sig som tex
Mindervärdeskomplex-”Alla andra kan ju”, *Prestationsångest-”Jag måste göra MER” eller någon annan obraig känsla.

Hästen reagerar inte bara på dina fysiska hjälper, medvetna som omedvetna, utan de reagerar även på dina psykiska hjälper, det du känner och tänker. Om du har mindervärdeskomplex så kommer den att köra över dig fullständigt. Det ligger i hästars natur att flytta på/köra över svaga individer för att klättra i rang. Om du har prestationsångest och därför gör MER och hårdare så låser du ditt sinne och din kropp och blir obekväm för hästen att bära. Prestationsångest är den känslan som jag upplever är den svåraste att ha när man rider, den som gör ridning svårt på riktigt. Hästen vill mest bara vara någon annanstans, han stänger in sig i en bubbla och gör sig okänslig.

Så om jag får ge ett enda råd till alla ryttare så är det att öppna ögonen, se din häst för vad han är och acceptera det. Låt inte hästens oförmåga att göra det du anser att han ska göra förmörka ditt sinne och ge dig mindervärdeskomplex eller prestationsångest. Alla hästar är inte fantastiska atleter och i ärlighetens namn så är inte alla ryttare fantastiska ryttare. Vi är bara varelser som förmodligen vill göra så gott vi kan inom våra egna personliga gränser.

Ju snabbare du accepterar dina och din hästs personligheter och begränsningar ju snabbare kommer du att få roligt med din häst. Det är roligare att lyckas med lätta saker än att misslyckas med svåra saker. Dessutom så är det så att när man lyckats med en massa små saker så kommer det automatiskt att göra så att man lyckas med en svår sak. Helt enkelt för att många bäckar små leder till en stor å.       

Dagens ridtps är som följer. Bjud hästen på ett träningspass idag där han inte misslyckas och där du inte behöver använda en enda hård hjälp. Beröm honom för denna lilla sak som att han precis vunnit OS. Upprepa dagligen i en vecka/månad/år och voila, du kommer helt plötsligt att ha en häst som gillar att träna och du kommer att slippa alla dumma krav du ställt på dig själv. Ridning ska vara roligt, får både dig och hästen, glöm aldrig det. Vill du börja från grunden och lära dig kontrollera din kropp och knopp så är vår onlinekurser en fantastisk grej. Du kan läsa mer om dem här.

Please follow and like us:

Bli bra på att att arbeta hästen från marken INNAN den blir konvalescent

Det är roligt att rida. Det är så förbenat roligt att rida att jag personligen gärna hade suttit all vaken tid på hästryggen. Men ofta, ofta jobbar jag istället från marken. Eller rättare sagt, det går i perioder det där.

När hästen är på topp och går bra så rider jag, och rider lite till och lite till. Sen börjar den kanske kännas lite ovillig eller lite småstel i ridningen och jag ger den en veckas vila och när jag hoppar upp därefter så känns det liksom inget bra alls. Då brukar jag få iden att jag ska jobba den från marken.

När jag väl tar mig den tiden så inser jag hur roligt det är och då brukar jag ta en lång period där jag bara jobbar från marken. När jag sen väl hoppar upp i sadeln igen så känns ju hästen givetvis heeeelt fantastiskt, så då blir det kul att rida igen. Tills hästen börjar kännas lite ovillig igen, då tar jag ett tag från marken igen.

Jag tänker ofta att jag borde ha fasta dagar för det där så att jag alltid varvar arbete vid hand med uppsuttet arbeta. Men det blir liksom aldrig av. Jag är helt säker på att de flesta känner igen sig i det här. Man jobbar oftast från marken när det verkligen behövs, tex när hästen är konvalescent och veterinären säger att man ska ha den på box och leda den 20 minuter per dag eller så. Alla som någonsin testat det där ledande i samband med boxvila vet att det är en ganska otrevlig historia, ibland förenat med fara för liv och lem.

Jag har länge haft Arbete vid hand kurser bland mina onlinekurser. Väldigt många anmäler sig till dem när de står där med en konvalescent som ska ledas. Behöver jag berätta att det inte finns särskilt många framgångssagor där? Det säger sig själv. En boxvilande häst är oftast så uppe i varv att den inte är mottaglig för inlärning. Därför är det smart att mota Olle i grund som det så vackert heter och se till att ha lärt in massa Arbete vid hand koordinationer redan när innan man står där med sin konvalescent.

När man arbetar hästen vid hand är inte målet spänst, energi och framåtanda. Tvärtom. Vårt mål är att hästen ska slappna av, koppla på inlärningscentret och helst avsluta varje övning sovandes och gäspandes.

Innan när jag hade en bastant Påni så sa många att det är väl inte konstigt att du kan få den lugn, det är ju ett kallblod. Jag har ju dock numera ett halvblod, en spänstig sak som jag haft i ett halvår. Han hade vilat för skada sex månader innan jag fick hit honom. Därefter har vi bara lärt känna varandra lika länge och absolut inte tränat hårt alls. 90 % av all träning har varit i skritt för att bygga upp honom efter skadan.

Dvs det är som bäddat för att hästen ska bete sig crazy. Men han gör inte det, alls. Dels så var förra ägaren en Logisk ryttare som lagt ner massor, massor med tid från marken på honom och sen var det bara att fortsätta för oss. Han är precis lika lugn som min kallblodspåni. Dvs det hänger INTE på rasen, det hänger på hanteringen. Jag vill inte ens tänka på hur besvärligt det hade varit om han inte varit van att arbetas från marken för lugn och ro innan sin skada.

Här är ett exempel på vad vi brukar roa oss med när vi jobbar vid hand. Det är fuxen med bläs som är våran.

Här är han huvudfigur i en nyinspelning av en kurs om Miljöträning.

Kontentan av det här inlägget är att Arbeta din häst vid hand. Redan innan den blir skadad. Lägg det på schemat en gång i veckan. Du har igen det i längden. Det ska inte behöva vara med fara för livet som man leder en häst. Dessutom så finns det fantastiska effekter av att hästen rör sig utan en gjord som hämmar och spänner åt runt muskler och bröstkorg. Dessutom så tränar du själv både din hand och ditt öga när du tränar så här.

Please follow and like us:

Har hästen ärvt din snedhet?

(Inlägget publicerades ursprungligen2020)

Det är inte alls ovanligt att en ryttare som rider många hästar efter ett tag får samma problem med alla hästarna, eller i allafall flertalet.

Det kan vara problem som tex

*Alla biter sig fast i samma tygel.
*Alla kör ut samma bog.
*Alla fuskar med samma bakben.
*Alla är rädda för saker på höger sida, och skyggar därmed genom att kasta sig åt vänster.
*Massören/kiropraktorn/veterinären hittar spänningar och skador på samma ställe på alla hästarna.
*Alla hästar trampar av sig samma sko
*Alla hästar blir svåra att rida ut med

Listan kan göras längre. Jag minns att jag läste om en ryttare som hade oturen att alla hennes hästar dömts ut för artros i halskotpelaren och alla i hennes omgivning beklagade att hon hade sån otur vid sina hästköp.

Men var det egentligen otur? Njae, knappast va? Vi som såg tjejen rida insåg att om de inte får artros typ överallt av hennes ridning så vore det ytterst märkligt 😉 . Men det får man inte säga till någon, för det är elakt har jag hört, människan kan bli ledsen då. ;-). Det verkar vara bättre att säga att hon hade otur vid sina hästköp.

Jag menar, hästar finns det ju gott om, det är ju bara att döma ut dem/triangelmärka dem när de går sönder så får man tillbaka sina pengar och kan köpa en ny häst att ta sönder….

Logisk Ridnings Onlinekurser

Nu spårade jag ur lite men ämnet berör mig på djupet. Vi återgår till inläggets början. Om man bara har en häst så är det kanske svårt att se mönstret i hur vi påverkar vår häst, vare sig vi vill det eller inte.

Men påverkar dem gör vi. Jag till exempel får precis alla hästar jag rider att vara LIVRÄDDA för kor och om jag inte passar det noga så börjar de fuska med höger bak.

Om jag är rädd för kor och har en gammal knäskada i högerbenet? Japp…..

Logiska instruktörer

Kan jag göra något för att motverka det då? Absolut. Var gång jag får en ny häst så måste jag miljöträna in mig på just den hästen. Jag måste visa den att den ska ignorera min korädsla. Jag utsätter mig för kor och gör andningsövningar i mängd, utan hästen. Sen tar jag hästen i koppel och tar med mig någon icke korädd människa och så går vi till en kohage och står utanför och pratar skit medan hästen betar. Typ.

Det är viktigt att inse att det är JAG som måste miljöträna mig, inte hästen som måste miljötränas. Det är en stor skillnad. I ärlighetens namn så är det där många felar. Man ser hemskt många inlägg på sociala medier om folk som miljötränar sina hästar. Konstigt nog är det samma saker de miljötränar hästarna för 😉

Transporter är en grej som utlöser ångest hos många människor. Då miljötränar de hästen för transporter?!?!? De kan hålla på i dagar, månader i år och inte nå någon större framgång.

En annan sak som folk miljötränar hästar för är att få dem att våga lämna gården så att man kan rida ut. Ironiskt nog så är det nästan alltid människan som har rädslor för att rida ut. Men ändå så är det hästen som ska tränas?

Det är både lite lustigt och sorgligt på samma gång. Om man miljötränar sin häst så måste man miljöträna alla framtida hästar. Om man miljötränar sig själv så behöver man lägga väldigt lite tid på att miljöträna sina framtida hästar. Man börjar liksom i fel ände.

Här tex. Hästen har mig veterligen aldrig sett eld. Jag är inte rädd för eld. Resultatet av en häst som inte har en förutfattad mening om något och en orädd människa blir bra. Man behöver inte ens miljöträna. Man går dit, kollar på elden, lär sig genom omvärldens reaktioner att eld är ok. Klart. Inget man behöver tjata mer om.

https://www.instagram.com/p/Bs0kgyKBcMj/

Spänningar och skador då? Japp, det är samma sak där. Dina snedheter och skavanker som uppkommer dels av att du ärvt dina föräldrars rörelsemönster och dels av att du är högerhänt och lever i ett samhälle som gör det enkelt att fortsätta att vara högerhänt och dels av ungefär 1000 andra orsaker nedärver du till din häst.

Det kan ta typ 10 minuters ridning av en ny häst innan den börjar röra sig och gå som din kropp säger åt den att göra (härmar din hållning) och det är då som du måste använda så väldigt mycket yttre hjälper(händer och fötter) för att få den att rakriktat röra sig framåt.

Rent tekniskt sett så är det alltså dina egna kroppsmönster som du ”sparkar på och drar i”.

Kan man göra något åt det då? JA!!! Rakrikta dig, rakrikta dig och rakrikta dig. Men det tar tid. Om du är 40 år och börjar rakrikta dig så är det just 40 års rörelsemönster och vanor som satt sig i din kropp. Det vore orimligt att tänka sig att man ska kunna bli rak på en helgkurs eller ens tre. Det tar snarare åratal att bli rak.

Om det är jobbigt? Tja, kanske?

Om det är svårt? Tja, lite?

Om det är omöjligt? Inget är omöjligt 🙂

Hänger rädslor och rakhet/spänningar ihop? Ja, defenitivt. Om du är rädd och spänd och oflexibel i sinnet så kommer din andning att påverkas negativt. Kanske du andas snabbt och kort högt uppe i bröstkorgen, eller så håller du andan så fort du gör en rörelse med dina armar (det gör de flesta). All påverkan på vår andning sätter sig bland annat i musklerna runt höfterna och gör dessa stela. Stel plus sned = låsning. Långvarig låsning blir lätt en regelrätt hälta/skada.

Det är en hel vetenskap det här. Jag länkar nedan till några intressanta inlägg på temat.

Snett bäcken eller olika långa ben

Nu har jag varit hos kiropraktorn så nu är jag rak

Häst med snett bäcken

Är din häst rak?

Rakriktning

Elevers ord om snedhet efter kurser

Medveten hjälpgivning



Please follow and like us:

Du bör lägga mycket tid på bakbensstudier

Genom att titta på den här filmen så vet jag att den här hästens första symptom kommer att vara att den blir halt på höger fram. Det är en rätt värdefull kunskap. Speciellt viktigt är det att förstå att ett symptom är ingen orsak. Det vill säga att om du går till veterinären och lagar symptomet halt på höger fram så kommer du att få tillbaka symptomet så fort du börjar träna igen. Vi hästmänniskor måste lära oss att se orsaker snarare än symptom. Det är bland annat det som vi tränar på och lär oss i våra Arbete vid hand kurser. Kan Du se orsaken här?

Please follow and like us:

Är det möjligt att träna hästen utan att skada den del 3?

I den tredje delen tänker på sätt att skada sin häst så tänker jag ta upp hästmunnar. Munnen på en häst kan man skada genom att använda nosgrimma och bett, gärna i kombination, men det går alldeles utmärkt att skada hästens mun enbart genom att använda bett eller enbart genom att använda nosgrimma (det vi kallar för bettlöst). Hur kan man skada hästens mun med ett bettlöst huvudlag undrar säkert vän av ordning. Om ni tar er tiden att läsa lite i länkarna så inser ni att ja, den första fysiska smärtan blir i munnen /nosen när vi drar men munnen sitter ju fast i en hals och den skadas också när vi drar. Det finns många bettlösa alternativ som är för milda vilket gör att man behöver dra mycket hårdare under längre stunder för att få effekt. Då får man den där statiska halshållningen som jag skriver lite om nedan.

Munnen är ju dock inte det enda som skadas när vi drar i hästen. Även halsen kan skadas om den hålls i en statisk position för länge, dvs mer än 2-3 minuter. Jag har skrivit om det här för länge sen.

Sen kan ju hästen få artros i själva halskotpelaren. Lite om det har det skrivits om här.  Det här är ett intressant ämne, har vid tillfällen pratat med ryttare som haft ”oturen” att drabbas av detta på ett flertal hästar. Man beskyller aveln för detta. Jag personligen tänker att hästarna förmodligen inte fått artros i halsen om man inte drog i dem, men hey, vad vet väl jag?;-)

Här skriver de om att temperaturen i hästens ansikte minskar när nosgrimman är hårt spänd samt att hjärtslagen ökar. Det här är även vanligt när man rider bettlöst. Även om man inte spänner nosremmen hårt runt nosen så blir det ofta så att när man drar så glider nosremmen högre upp på hästens huvud vilket då ger följdreaktionen att den för hästen upplevs hårdare spänd.

Hur lär man sig att rida med sitsen istället för med handen? Hur gör man då för att få en fin hand? Man tränar sin kropp. Ni kan läsa mer om det här

En sak som i sammanhanget kan vara bra att veta är att ett tygeltag ska enbart prata med hästens bakben och denna ”diskussion” kan endast ske när det aktuella bakbenet är i luften, dvs det är ett impulsartat tygeltag. Varför är det så? Jo för att när benet står fast i marken så kan du inte be det göra någon ändring, det står där det står. Du kan bara påverka det under tiden det är i rörelse. När tygeltagen är längre än en impuls så bromsar de frambenen, låser bogen. Dvs du gör hästen icke lösgjord vilket gör att dens leder används på ett ofördelaktigt vis vilket ger risk för hältor. Pust… En lång rad kedja av händelser som uppkommer av att man drar lite i ett snöre 😉

Som tur är så har man numera många insett detta med att hästar får ont i munnen så jag nöjer mig med att länka till några av de artiklar jag och andra har skrivit i ämnet i ämnet. Men slutsatsen är. Så länge du letar fel i hästens mun/huvud/tyglar när du försöker lösa ridrelaterade problem så är risken stor att du skadar hästen.

Om korta sidtsycken
Att välja bett och nosgrimma
Orolig mun
Var rädd om din hästs mun
Att välja bett

Please follow and like us:

Är det möjligt att träna hästen utan att skada den del 2?

Hästen tåler förvånansvärt lite träning. De blir halta och får ont i sina leder när vi tränar dem. Det kan gissningsvis bero på att de har en stor tung kropp som sitter fast på 4 smala stickor till ben. I jämförelse med en människa så är benen faktiskt löjligt små i förhållande till kroppen. Enligt Agria så är hältor den vanligaste orsaken till skador.

Det forskas nu äntligen (hellelulja och vise versa ;-)) på om osymetri kan påverka . Nu har ju dessutom ett flertal aktörer inom ryttarutbildning tjatat så ihärdigt och länge på ridfolk att de flesta numera är medvetna om att ryttarens egna osymmetri påverkar hästen.

Det som fortfarande är lite svårt för folk i allmänhet att förstå är att ryttaren inte orsakar alla snedheter hos hästen. De skaffar sig hästen på egen hand i hagen, i vissa fall skaffade de sig snedheterna redan när de låg i sin mammas mage. I vissa fall rakriktar ryttaren hästen fantastiskt fint och sen när hästen släpps ut hagen så återställer den sig till originaltillståndet 🙂 bara genom att sätta en fot framför den andra och käka gräs. Min förhoppning är att de två ovan beskrivna forskningsdelarna ska sättas ihop så att folk förstår hela bilden. Men hey, jag är glad för det lilla.

Vetenskap är bra, det är den, men det tar sådan tid innan den blir accepterad. Det här med sneda ryttare och sneda hästar började jag lära mig om (och tjata om) redan för 20 år sen eller så, då var det fullständig grekiska för gemene man, man kände sig rätt ensam. Idag kan man komma in i random stall och höra folk prata om roterade bröstkorgar 🙂 Det värmer en tants hjärta 🙂

Nåväl, asymmetri var ämnet. Det sägs att för varje centimeter som ryttaren sätter sig snett över hästens ryggrad så förflytta sig 10 % av ryttarens vikt till ena sidan och från den andra. Dvs om en ryttare väger 60 kg och sitter en cm snett så bär hästen inte längre 30 kg på varje sida utan då blir förhållandet 24 kilo på ena sidan och 36 på andra sidan. Det är ju dock ytterst sällan man sitter snett med bara 1 cm. Alla som någon gång burit tungt kan förstå obelastningen som blir, tänk att du bär en vattenhink med 20 liter vatten i ena handen eller om du bär en hink med 10 liter i varje hand. Skillnaden är att vi bär vattenhinken från kranen till boxen, hästen får släpa runt med oss timtals, dag ut och dag in.

Till råga på allt så mitt i alla denna obalans så känner vi skillnaden i vår egen hand på en icke rakriktad häst. Hästen kan bita sig fast på ena sidan och undvika den andra helt. Han kan ha svårt för ena galoppen, ena böjningen etc. Detta är problem som den ännu inte uppdaterade ryttaren tror sitter just i munnen. Men faktum är att problemet sitter i sadeln, s.k SIS 😉

Vad tror ni händer när man drar en häst i ena tygeln när man samtidigt sitter snett? Exakt, rätt svar, snedheten blir värre. särskilt om man använder ledande tygeltag. Här är en gammal film som visar detta problem.

Vi talar ofta om ledhältor i benen men glömmer ofta alla leder som finns i hästens ryggrad. När vi rider så sitter vi på en komplicerad konstruktion av diverse saker, ryggraden. Vi har fasettleder, diskar, ligament, muskler, tornutskott, ryggkotor etc. Alla sakerna mår bra av att det är likadant på bägge sidor och att det slipper utsättas för yttre våld, tex nedsutten trav, eller lättridning där man rider lätt på ridskolevis med spikrak rygg och dunkar hästen i ryggen i varje steg, eller om vi sitter med sittbenen nerkörda i sadeln på en mysig skrittrunda på en timme eller två.

Enligt mig så är något av det värsta du kan göra för en hästrygg att sitta ner på den under längre sträckor. Därför är det mycket justare att växla mellan gångarterna hela tiden så att man står i fältsits och rider lätt mer än man sitter ner.

Många friskriver sig från problemet genom att varje vecka ta ut en massör och varje månad en equiterapeut. Det kallas att man är en bra hästägare då. Det är gulligt, det är fint, verkligen. Men en sak som man inte verkar tänka på är att hästen skapar sig spänningar för att klara av att bära oss trots allt dumt vi gör. Om man regelbundet tar bort spänningarna, hur ska hästen då kunna hålla ihop sin kropp?

Det torde bli så att vi skapar ett behov av att behandla hästen om vi behandlar hästen om ni förstår hur jag menar. Jag tänker att visst kan man unna sin häst det om man mår bra av att göra det, men det bör alltid, alltid följas av att man utbildar sig själv med målet att bli mer och mer oberoende av tygeln, att man ser över vad hästen gör på sin frihet som gör den sned och åtgärdar detta. Att bara behandla och behandla kan inte vara bra, det strider mot all logik.

Jag efterlyser fler Equiterapeuter som inte bara behandlar utan som vet mer, kan se och förstå helheten. I vår trakt har vi tex en väldigt populär sådan som får strålande vitsord från sina klienter trots att denna mellan behandlingarna har hästägarna till att longera hästarna i en pessosele….. Men det är förvisso rätt smart, hen får ju stamkunder på detta vis 😉 *ironi*

Dock så är det ju så att det är inte den som köper tjänsten som gör fel. Det är inte heller den som säljer tjänsten som gör fel. Däremot den som utbildar säljaren av tjänsten, den skulle jag vilja ha ett samtal med. Det borde vara obligatoriskt att lära folk att SE innan man släpper dem lösa att utbilda folk.

Nåväl, nu spårade jag ut lite men ämnet står mig varmt om hjärtat. Oftast blundar jag och vänder dövörat till för jag känner mig så maktlös. Men huvudmeningen med detta inlägg var att besvara frågan som jag ställer i rubriken. Jag tror inte att någon rider en enda meter på sin häst utan att skada den på något vis. Dock, måste jag tillägga, ingen skadar den medvetet, det är bara kunskapen som brister.

Länk till del 1 i ämnet

Hältor vanligaste skadan

Forskning på osymetri hos hästen

Osymmetri hos ryttaren

Osymmetri hos ryttaren

Ryggproblem häst

Söker du en bra, kunnig och seende instruktör så hittar du alla
Logiska Instruktörer här.

Please follow and like us:

Är det möjligt att träna hästen utan att den skadas-del 1

Det var väldigt länge sedan som jag bloggade seriöst, men idag så känner jag mig inspirerad efter att ha läst en tråd i ett forum på nätet. Frågeställningen var i form av ”Hade du ridit din häst om du visste att du skadade den”? Givetvis så försäkrade väldigt många snälla gulliga hästälskare att de givetvis aldrig skulle rida en häst om det fanns någon risk att den kom till skada.

Så tänker inte jag. Jag är fullt medveten om att ungefär allt vi gör med en häst skadar den, särskilt ridningen men även sättet vi håller hästen, oavsett om vi har den på box, med allt det innebär i form av stress, magsår, försämrad cirkulation eller om vi är ”snälla” nog att ha den barfota på en lösdrift där den kan stå hela dagarna vid en hösilagebal och äta sig fet.

Jag kan sträcka mig till att trösta mig med att jag numera (det har inte alltid varit så) förmodligen skadar en häst mindre än de flesta andra, men skadar den gör jag definitivt liksom du och du och ja, även du gör.

Att hålla en häst i fångenskap skapar stress hos den. Det sägs att 50-80 % av alla hästar har någon form av magproblem (siffran beror på var man läser).
”Är magsår vanligt? Kortfattat: ja! I vissa studier har man funnit magsår hos nästan 100% av tävlings och dressyr hästar i träning och 40-60% av nöjes och showhästar. Glandulära magsår har nyligen hittats hos 54% av nöjeshästar och 64% hos sporthästar i Storbritannien. Skillnaden i förekomst mellan grupper beror på de olika stressnivåerna och hanteringspraxis som är involverade – centrerad på uppstallning, utfodring och motion. ”
(vetnutra, 210218 ) Jag ser väldigt sällan en häst utan magproblem. De kan visa små diffusa symptom men de finns där, sur vid sadling, gnisslar tänder, diarré etc

Ett för mig tydligt symptom är att hästen blöter sitt hö i vattenhinken. Jag minns sedan jag jobbade med travhästar, som ju har mycket magproblem, att höblötandet upphörde/minskade när magbehandling sattes in och ökade när det var dags för behandling. Det funkade lite som en indikator när det var dags. Dock har jag ingenstans i litteraturen hittat belägg för detta, jag har bara mina empiriska studier att hänvisa till. Det vore intressant att se om fler har gjort upptäckten? Skriv gärna 🙂

Uppdatering, tydligen finns det fler som uppmärksammat höblötandet. Maria Nolberg, Regrow hästhälsa skrev. ”Jag sitter på en 3 dagars dissektion online och med på denna är Sharon May Davis, dom visar och pratar just nu om magen och magsår. Har precis tittat på insidan av en magsäck som hade grova magsår. Sharon har gjort studier på magsår. Hon ser ett 1-1 förhållande mellan hästar som blöter sitt hö och under tiden hon var aktiv och jobbade med distans/os hästar och så fort hästarna började blöta sitt hö gjorde dom gastroskopi och hittade i princip alltid magsår.”

Ett annat bra sätt att skada sin häst på är att stå länge och borsta den innan ridning!!! Va!! säger du säkert nu, det är ju mysigt och bygger band mellan häst och människa. Ja, det gör det kanske men…. Om du låter hästen stå en timme medan du borstar, sadlar, mockar, klär på dig etc så kommer hans lilla mage att bli tom på mat vilket får tråkiga följder. Jag klipper in lite fakta nedan från vetnutra, 210218

” Diskontinuerlig/ intermittent utfodring och svält – Hästens mage producerar ständigt magsyra, för varje minut en häst är utan mat så produceras ingen saliv, magen blir surare, vilket utsätter magen för risker. En häst som lämnas utan foder i över 6 timmar över natten har 4 gånger mer sannolikhet att utveckla magsår.
• Träning – speciellt snabb träning eller hoppning. Under träningen stannar magsyran på den övre slemhinnan. Detta speciellt om hästen tränar på tom mage – en vanlig förvaltningspraxis. ”

Smartast är alltså att alltid träna en mätt häst. Låt den äta medan du hämtar allting du behöver för att sadla och borsta, klä på dig och fixa allt, SEN hämtar du hästen och borstar snabbt av den , sadlar och tränar det du ska. Efter ridningen så klär du av hästen, låter den gå in i boxen och kissa och äta lite. Därefter kan du ta ut den igen och mysa bäst du vill. Detta är ju dock tvärtom mot vad de flesta gör så det kan kännas konstigt. Men.. Du minimerar risken för magont och då skadar du ju din häst mindre.

Det här blir lite väl långt så jag kommer att ta upp andra sätt att skada sin häst på i ett annat blogginlägg.

Magsår häst

Hästens matspjälkning

Fakta och forskning om magsår på häst

Please follow and like us:

Höstens vedermödor

Hösten är här på allvar. Löven faller vackert på marken och geggan börjar ta sin plats. Hösten har både för och nackdelar för oss hästfolk. En klar nackdel är ekollonen som börjar falla till marken nu, håll era hästar borta från dessa så mycket det bara är möjligt.

Geggan kan förvisso kännas lite onödig men det finns klara fördelar med denna. Höstens fukt är den som räddar sommarhovarna. Tillåter hoven att laga sina sprickor, att bli mer flexibel och därmed stötdämpande.

Leran gör också grusvägarna en aning mer elastiska, så att man med gott samvete kan använda dem till annat än tråkskritt.

Jag tror dessutom att hästarna är rätt nöjda med att ha blivit av med alla surrande insikter, okey, några hänger kvar men de flesta har givit upp för säsongen. Allt detta är trevliga saker.

Hösten är också den årstiden som med lätthet kan användas för att banta ner sommarfläskiga hästar. Var inte för snabba med att börja stödfodra dem när de går i gräshagar. Gräset innehåller ofta mer näring än man tror. Jag har en vän i Skåne som fodrar sina hästar endast 1-2 månader per år!!! Resten av tiden äter de vad hagen erbjuder och de är i trevligt hull, ibland på gränsen till överviktiga till och med.

Det där med hullet är svårt. Det är extremt lätt att bli hemmablind, att kalla sin häst för grov när den i själva verket är fet. En bra tumregel, utöver alla dem som florerar överallt är att om man ser hästen framifrån så ska liksom inte magen sticka ut utanför bogen.

Om man ser hästen bakifrån så ska rumpan INTE vara hjärtformad.

Det finns en myt att skåran i mitten av ryggen beror på att hästen är välmusklad. Det är ljug.

Men det är som sagt var svårt. De flesta hästar som ägs av hobbyryttare som inte direkt gör något ansträngande med sina hästar är feta så man har liksom inget att jämföra med.

Det finns ingen referens.

Men utgå från att din häst är fet och använd hösten till att börja göra något åt det och vintern till att fullfölja uppdraget. Bild på överviktig hängmagad häst bifogas

Please follow and like us:

Frisk häst!!

Det var en gång en helt vanlig unghäst. Han fick i uppgift att lära sig att bli en ridhäst. Sagt och gjort. Den kloka ägaren började från marken och gav sig i kast med uppdraget. Det gick bra ibland , ibland blev frustration, misstag och annat smått och gott. Ja, alla ni som skolat en unghäst förstår precis vad jag pratar om. Det går upp och det går ner och man blir huvudboxad och bogtacklad och fottrampad. Det är lätt att tycka att hästen är lite störig då, att bli frustrerad på den och att vilja vinna över den. Men har ni någon gång sett det från hästens perspektiv? Hur ser han på att bli en ridhäst? Hur ser han på det vi gör med honom?


Helt ärligt så fattar de oftast väldigt lite om varför vi gör saker med dem. Vi människor är oftast för dåliga på att förklara för dem. De är ett betesdjur. De går dit de hamnar när de betar, typ. Och så kommer vi och ska ha de att gå på helt ologiska vägar och följa meningslösa spår som inte leder till bättre bete. Varför gå dit betet inte är bättre?!?!Helt meningslöst. Och varför gå åt vänster när de är lättare att gå åt höger?!?! Helt ologiskt att göra lätta saker svårare.


Det här är en viktig sak att känna till om hästar. De går sällan eller aldrig rakt fram. Det är ett människopåhitt. Den här superfina unghästen och hans superduktiga ägare visar just detta väldigt tydligt här. Det är en del av provet i vår andra Arbete Vid Hand kurs. Den kursen när jag gör er medvetna om vad hästens bakben hittar på. 
Uppgiften är enkel.
Led hästen långsamt och medvetet så att
1. höger baks tå pekar i rörelseriktningen.
2. vänster baks tå pekar i rörelseriktningen
3. Så att bägge baktårna pekar i rörelseriktningen

Så här ser det ut i praktiken.

Som vi ser så blir resultatet som följer
1. De går rakt fram, typ
2. De går åt vänster
3. De går åt vänster.
Detta är inget konstigt för en unghäst. Det är så de gör, så de är skapta. Vad tror ni händer när ni vill rida rakt fram?
Det blir vingligt, det blir många stopp, eller så blir det springa utav bara helvete eftersom hästen är rädd att ramla omkull när den måste gå ”fel”. Om man är noggrann och rakriktar hästen enligt alla konstens regler så blir det till slut en väldigt hållbar häst av det hela, en som i princip aldrig kommer att gå sönder.
Om man däremot inte rakriktar den noga och länge så kommer många olika saker att hända.

Ryttaren kommer anklaga hästen som har snedheten som hästen i denna film för att bita sig fast i vänster tygel. Egentligen biter den inte alls sig fast i en tygel. Den går bara dit bakbenen pekar, alltså åt höger i detta fall. Då kommer ryttaren att försöka rätta upp det hela genom att hålla hästen i rätt riktning genom att korta upp vänster tygel.


Då kommer följande följdproblem. Om man drar i vänster tygel så kommer hästen att sänka höger rygghalva, dvs rotera sin bål så att ryttaren och sadeln liksom åker på sniskan. Ses framifrån som att ryttarens skänkel är längre på höger sidan..


Ryttaren kommer i höger varv på volten att få problem med att hästen går med höger bog före på volten, dvs att hästen blir utåtställd. 


Detta kommer att få henne att på ridlärarens initiativ plocka och greja med höger tygel för att få bogen på plats/alternativt ”ställa hästen i nacken”.


Jag kan göra fellistan längre men jag avslutar så. Vi behöver inte prata om en massa fel, det är roligare att prata om rätt. Men spelar det någon större roll att man gör de här felen? Tja, jag vet inte hur det är för er men jag ogillar starkt när hästar blir halta. Dels måste man spruta dem för dyra pengar, eller operera dem för ännu dyrare pengar men framförallt så kan man ju inte rida på dem. Och då har jag inte ens nämnt hur ont det gör på hästen. 


En häst som beskrivits och visats i denna film hade blivit halt på höger framben om ryttaren inte vore så klok som denna och lagt ner tid på att rakrikta sin häst. Med tiden så hade den börjat ”tappa” höger bak, dvs inte orka lyfta det så högt som krävs för att inte snubbla på sin egna tå.


Det blir liksom en så otroligt lång rad av problem. Problem som helt kan undvikas om man först blir medveten om problemet, att det finns något att göra åt problemet och sen HUR man gör det.
Det är dock ganska tidsödande och inte särskilt enkelt. Men det är givande. Det ni ser på filmen här ser enkelt ut. Testa gärna och inse att det inte är enkelt alls 🙂 Särskilt inte som hästens hals måste hållas spikrak under övningens gång. Men det är världens bästa grej att kunna. Det är Anat och hennes fina unghäst som demonstrerar 🙂

Ni kommer att komma fram till att alla hästar är olika sneda 🙂

Träna fint alla :-)!!

På torsdag 16/11 klockan 20,30-21,30 så blir det som vanligt veckomöte online för alla onlinelever. Temat är frisk häst!! Anmäl er i nyaste ryttargruppen 🙂

Please follow and like us:

Samvete eller inte samvete

Djurmänniskor i allmänhet ger väldigt mycket av sig själv till andra varelser och dessa varelserna ber ofta konstant om mer. Det dåliga samvetet är stort och välfyllt. Jag kan bara se till mig själv här hemma. Jag är hästlös för tillfället men runt mig finns det gott om djur ändå.Varje gång jag går förbi akvariet så trängs alla fiskarna hysterisk under matluckan som de inte har fått mat på ett år eller så. De vill ha mat, av mig.

Går förbi Chinchillaburen och fångas av ett ljud och en bedjande söt Chilla som vill ha något gott. Hon vill ha något, av mig.

En av ungarna frågar var något finns. Hen vill ha något, av mig.

Går ut i köket och med ljusets hastighet så kommer hunden farande med hopp om att jag ska öppna kylskåpet. Han vill ha något, av mig.

Klär på mig och ska ut och cykla, den andra ungen ber mig handla hem mjölk. Hen vill ha något, av mig.

Cyklar iväg. Spanar efter smaskiga grenar av Vide eftersom Chillorna älskar såna. Jag ser på dem lite som Nelson Mandela som satt fängslad, eller som folk i Corona karantän som liksom Chillorna fick komma ut ur sina bostäder en timme om dagen för att motionera. Önskar att jag kunde släppa alla djur som sitter i bur fria. Samvetet skaver när jag klipper av några extra god grenar.

Hittar en fin skogsväg som hunden hade älskat. Det dåliga samvetet skaver i mitt sinne, jag borde inte ha cyklat själv, jag borde ha tagit med hunden, han hade blivit så glad då, han måste vara sårad ända in i sin söta lilla själ av att bli lämnad ensam.

Jag tror inte att jag behöver fortsätta, de flesta förstår precis vad jag menar. Vad gäller våra djur finns det knappt någon ände på saker vi kan ha dåligt samvete för.

Hästar…Behöver jag ens nämna hur många saker man kan ha dåligt samvete för när man har en häst? Foder, underlag, skor, utrustning, hage, motion…..Pust… Det är inte alls svårt att få lite ångest av allt samvete som bara väller över en.

Men, för att komma till avslut på detta inlägg, vet ni en sak. Det hjälper inte ett dugg att ha dåligt samvete. Tro mig, jag är 47 år och har testat det i ganska många år nu ;-). Jag testade det senaste för en timme sedan faktiskt ;-).

Om man ska se något positivt med det dåliga samvetet så visar det att man är en empatisk och kännande person och det är ju en bra egenskap tänker jag.

Men..Det viktiga är att man kan släppa det när man är i stallet. Hästar är oerhört sensibla djur och de känner av sånt där direkt. Något av alla de tusen sakerna jag har grubblat på genom åren är just detta dåliga samvete.

Jag uppfattar att det dåliga samvetet (och prestationsångest, men det skriver jag om en annan dag) är det som försvårar din utveckling inom ridning och hästhantering mest.

Om du ber hästen att göra en sak samtidigt som du har dåligt samvete över att du ber hästen att göra saken så…Tja….Det blir inte bra, alls.

Det är av yttersta vikt att en ryttare lär sig att koppla bort de där objudna tankarna ibland. Det krävs ju såklart att man vet att det man ber hästen göra inte plågar den på något vis.

Tex så plågar det ingen häst att flytta sig åt vänster från marken när du ber den om det. Där behöver du inte ha dåligt samvete.

Om du däremot rider ett s.k ”dressyrpass” där du konstant sitter och skumpar med spetsiga sittben i hästens rygg samtidigt som du håller ner dens huvud som givetvis är beklätt med munkorg och sparkar den i revbenen med sporrbeklädda fötter, då ska du verkligen ha dåligt samvete, det är en elak handling att göra så, en handling som skadar hästen.

Det lustiga är att enligt mina betraktelser så är det oftast tvärtom. De som rider dressyr enligt ovan har mer sällan än man kan tro dåligt samvete och de som har svårt att flytta en häst åt sidan från marken har oftast mer dåligt samvete.

Det är väldigt märkligt det här. Jag har funderat så otroligt mycket på sånt här genom åren. Jag har aldrig lyckats få ihop det helt men jag jobbar på det.

Det jag tror är att ”dressyrgruppen” är lite avstängda från sina känslor och ”svårt flytta häst åt sidan” är tvärtom, de liksom känner för mycket, analyserar för mycket.

Det jag däremot vet är att bägge grupperna har saker att jobba med. Grupp ett måste komma i kontakt med sig själv, lära sig känna av omgivningen och grupp två måste flytta in mer i sin kropp, flytta ifrån sitt huvud lite grann.

Yoga är ypperligt som redskap för bägge grupperna. Jag har studerat till Yogalärare under lång tid nu och ju mer jag lär mig ju mer inser jag att Yoga, i den meditativa stillsamma formen är ypperlig för ryttare av alla åldrar, inriktningar och grupper.

Det är ingen yoga som vrider dig runt din egen axel och viker dig dubbel utan mer av typen som jordar dig genom stillsamma meditativa pass.

Jag försöker att få ihop det här att passa ryttare, håller lite försökspass för några av mina elever. Lite strul i början men jag jobbar på att hitta en väg som funkar både för er som är stela som kylskåp och ni som redan kan vika er dubbla :-).

Jag kommer att återkomma när det är klart. Tills dess, ta hand om er, ge inte bara till alla andra utan även till dig själv. Ha inte dåligt samvete för att du gör för lite för dina medmänniskor och meddjur utan tänk på dig själv, ge dig själv något.Jag gillar att ge mig Yogapass ute i vacker natur. Det är som en vacker present som stillar både kropp och själ och tillåter mig att för en liten stund inte ha dåligt samvete.

När gav du sig senast en själslig gåva?

#logiskridning#rakriktning#sitsträning#ryttarträning#ryttarutbildning#ryttarutveckling#ryttaryoga

Please follow and like us: