Etikett: rakriktning

Hästen är för kort

(Detta inlägg publicerades ursprungligen 2017)

De hästar som absolut svårast att rehabilitera om och göra dressyrhästar av är dressyrhästar hur konstigt det än kan låta. Detta eftersom traditionell dressyrträning gör hästar kortare!!!! Det blir så här eftersom man har en konstig ide om vad form och rakriktning är. Man lägger ner mycket energi på att hästen ska spåra, dvs att alla benparen går rakt fram, och att få den att ”gå på tygeln”. Man gillar inte att hästen är för lång utan kort ska den vara.

För mig ser såna här ”rakriktade” hästar helt konstiga ut, typ som en picassotavla som man förstå låtit Picasso rita och sen tryckt ihop tavlan.

För mig är rakriktning att räta ut hästens ryggrad i första hand, göra den så lång det bara går. Då är det i början oerhört svårt för hästen att spåra så därför tillåter man den i inledningsskedet att INTE spåra, man till och med uppmuntrar den att INTE spåra.




Jag förstår att detta låter väldigt konstigt.Men det är väldigt logiskt. Musklerna i hela hästen går kors och tvärs och hit och dit.

Från början har hästen helt naturligt en bananform. Typ så här. Kan ni se att denna ”häst” är på väg åt vänster med bakbenen men på väg åt höger med frambenen?

unghäst

Om vi försöker få denna häst att gå rakt fram så kommer vi att uppleva det som att hästen biter sig fast i vänster tygel. Om vi tänker lite logiskt nu så inser vi att det inte är hästen som biter sig fast i tygeln, däremot så är det ryttaren som hänger sig fast i vänster tygel för att få hästen att gå rakt fram. Vissa kan försöka lösa detta problem genom att plocka och bända i vänstertygeln, försöka få hästen att släppa denna. Då kan vi om vi är ihärdiga göra om hästens bananform till det här.(röda linjen)

unghäst2

Vi kommer att få en utskjutande höger bog och hästen kommer att vara tvungen att rotera sin ryggrad på ett ytterst ohälsosamt vis vilket gör att kiropraktorn kommer att hitta problem i länden eller varför inte i SI leden? Vi lägger lite tid på att rida in den där vänsterbogen och att få hästen att spåra, dvs få den att gå rakt fram och  då blir det så här. (Gröna linjen)

Unghäst 3

Nu går hästen säkert rakt fram och den har blivit ganska kort. Dock börjar den bli lite seg och går inte riktigt framåt, den vill inte riktigt gå fram till handen, alternativt så hänger den sig tungt i handen, iallafall på ena sidan. Den börjar få en ganska trist galopp och galoppombytena är svåra. Den börjar kanske bli svår att fånga i hagen och den är inte så positiv till arbete.

Jag tror att ni förstår var jag vill komma… Det här är inte så bra. Hästen är inte rakriktad, den är ihopskrynklad i sin ryggrad. Men den går säkert rakt fram, det gör den…..

Men detta är bara ett fiktivt scenario. Hästar kan göra sig sneda på tusen olika vis för att försöka tillfredsställa oss ryttare.

I min undervisning så graderar jag denna snedhet med a,b,c,d,e och så vidare. Ni inser att det inte riktigt är läge att be såna här krokiga hästar att spåra va?

Anledningar till ojämn kontakt




Ni kan känna denna snedhet som att hästen inte går fram till handen, den vill inte gå med eftergift (gå på tygeln), den går inte fram, den har dålig gång, den har svårt för galoppen, den ställer sig inte i nacken, den slår efter skänkeln, den har svårt att muskla sin överlinje, den sänker en rygghalva (sätter ryttaren på ena sidan), den går sönder, får ledproblem, stela muskler, munproblem, den slår i skor etc. Kort sagt, de flesta problem vi har med våra hästar beror på att vi inte rakriktar dem utan istället ber hästen gå rakt.

Så jag lägger allt krut på att få hästen att bli låååååång. För ni kan säkert förstå att när vi gör ryggraden krokig så blir vår häst kortare? Kort är INTE bra.
Så kom ihåg, vi VILL ha långa hästar, INTE korta. Men ryttaren måste vara redo att hantera den långa hästen eftersom en lång häst är en lösgjord häst och en sådan är mycket vinglig. Många tror att ju mer vältubildad en häst blir ju lättare blir den att rida. Det är faktiskt tvärtom. En krokig häst som har massa vikt på sina framben blir stadig och medan en rak lång häst som lägger vikten på sina bakben blir lite vingligare och lite ostadigare. Det är snarare där svårigheten sitter. I mina kurser lägger jag stor krafft på att rakrikta ryttarna, inte på att rakrikta hästen. Detta eftersom hästen blir rak och lång när ryttaren är rak och lång.

Är du intresserad av att lära dig mer om rakriktning på riktigt så titta på våra onlinekurser.




Beware of the banana

Rakriktning, smaka på ordet… Göra rak…. Det kan vara fint, men det kan också resultera i att ryttaren sitter och konstant klämmer eller drar i sin häst för att med våld hålla den rak. Jag har varit där, jag har testat det. Det fungerar, iallafall hjälpligt. Hur roligt hästen tycker att det är är dock oklart.




Jag har funderat länge, finns det ett annat sätt? Kan man liksom bara klämma och dra lite för att sen släppa fri? Kan man minimera rakriktandet och sen sikta på att behålla det under avslappning? Hur gör man det? Jag har funderat på denna fråga länge. Jag gör så själv men hur man lära andra det är svårt. Muskler, det krävs groteska mängder muskler på ryttaren först. Muskler som rakriktar ryttaren vilket om dessa muskler bygges när ryttaren sitter på en häst överförs till hästen vilket då ger hästen rakriktande muskler.

Man kan inte och bör inte lossa på en häst som inte har fått rakriktande muskler. Så först bygga muskler, sen släppa på spänningar och därmed rakrikta. Slappna av och följ med din häst säger många. Avslappning sitter mig veterligen i musklerna och om man inte har några eller väldigt svaga muskler på ena sidan så kan de sällan slappna av eftersom de inte används aktivt och därmed inte lyder kommando. På den andra sidan har vi oftast väldigt starka muskler och de kan sällan heller slappna av eftersom de ju kämpar sig blåa för att de inte får någon hjälp från de svaga stackarna på andra sidan.  Så för att slappna av så måste man först få den svaga sidans muskler att börja jobba och få den starka sidans muskler att jobba mindre. Dvs du måste lära dig koordinera, dvs prata med musklerna och få dem att lyda kommandona, släpp och spänn. Du måste alltså skapa någon form av liksidighet.

När du tränar på detta under ridning så händer som jag skrev samma sak på din häst.

Okey, vi har en koordinerad ryttare som med ord kan förstå vad jag förmedlar. Men vi har en häst som inte förstår mina ord och jag tror ärligt talat inte att han heller begriper varför han ska vara rak. För hästen är det enbart störigt när vi enligt honom sitter i vägen för hans bananform. Så vi måste förstå att för hästen så är vi störiga när vi rakriktar och vi är trevliga när vi slutar rakrikta.

Rakriktning=Straff

Sluta rakrikta=Belöning

Den enda belöning som en häst på riktigt uppskattar är när vi slutar göra något. Så man måste alltså inse att om vi ska få vår häst att gilla rakriktning och att förmå honom att vilja dit igen och igen och igen så måste vi sluta rakrikta. För att hjälpa er att förstå rakriktning och varför jag tjatar om bananer så bör ni läsa det här, en bit ner i inlägget så ser ni en banan, läs där.




Okey, hästen är en banan, vi är bananer. Vi vill rakrikta utan att göra något, rakrikta i avslappning så att det raka blir belöningen hästen söker efter. Men hur gööör man undrar ni som läser nu, ska du återigen skriva ett inlägg där du bara skriver hur man INTE gör? Nej, idag tänket jag faktiskt bjuda på en instruktionsfilm på det hela. Enjoy. Men som vanligt skapar förmodligen även denna film fler frågor än den besvarar 😉

Men huvudgrejen är att man rider hästen i sin bananform, dvs i ena varvet är hästen utåtställd/böjd och i andra varvet inåtställd/böjd. Precis som en banan så är ju bägge ändar sneda, så det räcker inte att bara ha halsen i hästens bananform utan även dens bakdel. Men ingen böjning som vi skapar utan exakt den bananformen som hästen redan är i. Hästen rids så att det svaga bakbenet aldrig får skjuta på utanför hästen så att bogen skjuts ut och ryttaren luras att bära hästen mer i en tygel. Det är det här entygelhållandet som förvärrar hästens problem. Det som folk kallar att hästen biter sig fast i en sida är helt enkelt bara ett symptom på att ni bara rättar ut en del av banan, ni glömmer oftast den delen av banan som är bakom sadeln. Så ni som har en häst som biter sig fast på ena sidan, ni har bananproblem ;-).

Sen gör vi typ samma sak i trav. Ni förstår säkert principen nu om ni sett och lyssnat på hela filmen. Rakrikta, eller rättare sagt, rakrikta i snedheten och släpp sen fri , belöna, och se till att du , ryttaren slappnar av och följer med med dina höfter så att du inte låser hästen igen. Låsningar sitter tyvärr oftast lika på häst och ryttare. Längningen efter en övning är lika viktig som övningen.

I galopp brukar problemet synas tydligare. Här är det höger bak som fungerar dåligt som ytterbakben i galopp.

Då går vi ner och jobbar i skritt för att hämta in detta bakben. Skritt är alltid smartast att rakrikta i för då hinner alla berörda parter med i hjälpgivningen. Målet är ju att sen ska man bara behöva åka i galoppen och lita på att hästen i sin belöningsform gör det den nyss lärt sig. Det fungerade superbra tycker jag 🙂

Om jag ska prata i termer som kanske är mer begripliga så är det ju som så att i ett varv så har hästen lätt för att gå i en sluta men svårt att gå i öppna och i andra varvet så har han lätt för att gå i öppna och svårt för att gå i sluta.

Glasklart eller hur ;-). Fördelen med detta tillväga gångssätt är att du aldrig behöver hålla så hårt i hästen att han finner ett behov av att gapa av smärta när bettet gör honom illa i munnen vilket i sin tur leder till att du inte kommer att känna ett behov att snöra ihop dens mun med en nosgrimma vilket i sin tur leder till att hästen sliper få extraspänningar orsakade av låste käkar (ger ju låst nacke, låsta höfter etc, dvs en lång kedja av fel)




Rakriktning

Det där med rakriktning…Varför är det så viktigt att rida sin häst rak? Och hur gör man? Och varför?

En häst föds med noll vetskap om att den har bakben. Den har framben och den har ett huvud. Punkt. Bakdelen är nått som liksom inte finns i dens medvetande. ryggraden på en häst sitter inte fast i frambenen utan den ligger mellan bogbladen. Detta innebär att om hästen tittar åt vänster så förskjuts vikten till vänster hov, sen puttas liksom bogen ut över detta framben och när övervikten på detta framben blir för stor så tar hästen ett kliv åt vänster för att inte tappa balansen. Så man kan säga att i låg fart går hästen dit näsan pekar eller dit bogen tar den.

Problemet med detta ligger i att hästar föds aningens bananformade och detta gör att den har mestadelen av vikten på ett framben. Då kommer detta framben att belastas mer än det andra frambenet och oftast så är manken förskjuten åt samma sida som detta framben vilket kan göra att avståndet mellan de bägge bogbladen och manken är olika på varje sida. Detta är en del av rakritningen, att få manken i mitteln mellan bogbladen och resten av ryggraden ska också den vara mitt i hästen vilket innebär att halsen ska vara rak, dvs varje halskota ska vara placerad i en exakt rak linje framför varandra.

Vanliga ställen där hästen går  är där där kroppen möter halsen ungefär. Denna del är den som hästen använder av naturen för att flytta hela halsen åt olika håll för att kompensera obalansen den skapar när den balanserar frambenen olika. Det får den INTE göra när vi rider den. Rak ska den vara, spikrak. Man kan tänka nacke framför manke , även i svängar så är man rätt ute.

Magen då. Eftersom hästen är bananformad så innebär det att när vi sitter ovanpå den så kommer vårt ena ben att peka lite längre ut från hästens sida och se kortare ut om man kollar framifrån eller bakifrån. På andra sidan kommer benet att peka mer rakt ner och se längre ut. Så får den inte vara. Så man ska då alltså med sina ben placera magen i mitteln så att ryttarens ben blir likadana.

När hästen flyttar magen på detta vis, dvs har den ojämnt, tex att den bular ut mer på vänster sida så kommer höger rygghalva att bli lägre. Det får den inte vara, man ska alltså trycka magen från vänster sida så mkt att höger rygghalva kommer upp i samma höjd som vänster rygghalva.

Hästens sidor är då  i detta fall ojämna, vänster sida är lång och höger sida är kort. Det beror på att hästens bäcken är snett, i detta fallet med mage som sticker mer ut till väsnter så är bäckenets vänstra sida längre tillbaka än höger sidas bäcken. Svansen pekar åt höger.

Den här hästen är som alla hästar sned, de föds så. Vissa mer och vissa mindre. Men i fallexemplet ovan så kommer hästen såklart att gärna vilja ta bettet i vänster sida, det går bra att få en sökning till ytterhanden på vänstersidan men på högersidan kommer den inte att vilja ta bettet.

Belastningen i detta fall är stor på vänster fram.

Alla dessa delar måste komma på plats, det är det som kallas rakriktning. Det är det svåraste som finns. Men detta måste ske varenda sekund som du sitter på en häst. Du måste lära dig att sitta emot alla dessa ojämnheter och balansera detta. Då kan du själv kiroprakta din häst. Om du har ridit din häst länge på detta sneda vis så kan den h hunnit utveckla massa hältor av detta. För många människor känner inte att deras häst är sned.

Som jag skrev innan så föds hästen med noll kroppsmedvetenhet om att den har bakben. Så steg ett är att visa den att den har bakben, få den att använda detta. Först kommer den att få kontakt med det ena och senare med det andra. Generellt sett så är det så att om den har ont i vänster fram så måste man rida in höger bak då hästen ofta bär sig diagonalt. Men man kan inte rida in bara bakbenet utan det är bäckenet man måste rida in så att bakbenet kan följa med. Man måste ändra det medfödda roterade bäckenet så att bägge bakhovarna pekar exakt rakt fram, se till att framhovarna pekar i exakt samma riktning och att ryggraden är spikrak däremellan.

Sen har vi också att ta hänsyn till att hästar är ungefär som flipperspel. Då de belastar ett framben mer, lutar sig på det så kan man om man sitter och rider och känner och låtsas att hästen är ett flipperspel få känslan av att flipperkulan hela tiden vill ramla ner i ett av frambenen (vänster fram i detta fall) och det får den ju givetvis inte göra. Vi måste alltså få den här flipperkulan att sluta ramla ner i ett framben, få den mitt emellan frambenen och sen genom hela hästens utbildning hålla denna kula i mitteln av hästen och allteftersom åren går så flyttar sig denna kula mer och mer bakåt för att vid utbildnings ”slutpunkt” Levad kunna låta kulan ramla ut ur rumpan på hästen.

Men…. Det är så här att det tar 4 år att bygga upp hästens bakben till att klara av att bära belastningen på lederna utan att den behöver förstärka dessa med brosk ( se på tex Islandshästar som måste förstärka sina hasleder med brosk..Spatt) för att klara av belastningen på bakbenen. Så bara för att man KAN få hästen att sätta sig på baken tidigare så ska man inte göra det för snabbt, för då flyttar man det onda från ett framben till ett bakben.

Hästen har ca 60 % av vikten på framdelen och 40 % på bakbenen. Man ska alltså flytta bak 10 % under en tidsperiod på 4 år. Det innebär att man har gott om tid på sig så man behöver inte stressa. Det är inte så mycket att flytta :-). Pisslätt 😉

Och i ärlighetens namn så är det inte så svårt för en skolad ryttare att flytta bak vikten och att rakrikta hästen. Det svåra är att BLI en sån skolad ryttare, så skynda långsamt, en övning i taget. Många kroppsdelar att hålla reda på.

Och givetvis så har inte bara ridhästar nytta av sån här ridning, utan tex travhästar som tävlar i trav och har problem med att de drar ett bakben, eller hänger på en töm etc… Även de kan bli hjälpta av att ridas rakt.

Lycka till!!!

En trevlig målbild för spansk skritt

Jag och min Påni har Spansk Skritt som tema, hittade en väldigt trevlig målbild för detta. Målbilder är väldigt viktiga att ha, annars vet man inte riktigt vad man ska jobba mot. Många konflikter med din häst kan undvikas om du har en 100 % klar bild av vad du vill uppnå.

Många verkar idag glömma att saker som heter en sak kan se olika ut och att de olika sakerna är mer eller mindre önskvärd.  Till exempel så är det här för mig en katastrofal målbild att ha om jag vill lära min häst spansk skritt. Hästen ”tappar ryggen”, dvs den är lång och obärig, riktigt rejält svankig. En av de svåraste grejerna att få till i Spansk skritt är just det där att göra det med bibehållen hög rygg. Inte många lyckas.

Hemligheten är att ha tålamod, att låta det ta tid.  Hästen ha ett visst begrepp om samling, ha koll på sina bakben, ha styrka att bära upp sig. Man kan börja plantera in små frö då och då under åren som går. Men aldrig tvinga fram något. Den här hästen var under inlärning måttligt imponerad av det här som synes 😉 Därför la jag det på is.

Tills nu i höstas, då hon av en slump bjöd lite på det själv i vattnet. Hon ville plaska, jag bad dottern be henne byta ben och hon förstår och gör.

Efter den gången i vattnet så har hon självmant bjudit på det då och då, men aldrig när jag vill så klart 😉 . Nu har det gått en månad och nu faktiskt så börjar vi få till en komunkation. Det är ganska många delar att hålla iordning på. Hästen måste för att lyfta ett framben flytta vikten ifrån det frambenet. I början flyttade hon vikten till andra frambenet och höll på att kapsejsa. Jag korrigerade aldrig det utan lär henne klura ut saker själv. Här ser ni två olika tillfällen, det första ser man tydligt hur hon inte lägger vikten bakåt utan bara lutar sig på det andra frambenet. Vid andra tillfället har detta minskat något men man kan ana det.

Igår så bjöd hon på en ny ide’. Tyngpunktsförflytning bakåt. Det kändes som att hon ryggade men det var bara hennes kropp som flyttades bakom medan benen står kvar på marken. Det var hennes egna ide’, att man testa att flytta bak vikten. Och det är ju precis det man vill. Så det var bara att tacka och ta emot.

I spanien så fick jag lära mig att utbilda hästarna vid hand ända fram till piaff innan man hoppade upp på dem. De skulle också kunna spansk skritt och complemenete (buga). Man säger att man lägger störst vikt vid hästens bogar från marken eftersom bogarna är så svåra att rida. Man bryr sig därför inte så mkt om bakbenen vid marken eftersom det är så lätt att rida dit dem sen.
Jag har väl inte riktigt fattat det på djupet, inte ens tänkt på det men nu gör jag.
Det är ju fullkomligt logiskt.  När jag ryggar Påni så får jag upp ryggen så att mina höfter nästan sprängs när hon blir ännu bredare än hon redan är.
När jag gör spansk skritt (bäbisvarianten) så får jag upp fronten. Jag har aldrig känt det på detta vis. Efteråt så är hon bred om fronten med, typ som om något lossar på bogarna och breddar dem. All tillstymmelse till att hänga på en bog, skjuta ut en bog eller att sänka en rygghalva är totalt borta. Det är som en slags helkroppsyoga tjohejsan. Magiskt.

Det här med att förflytta hela sin kroppsvikt bakåt, det är ju helt galet genialt. Det gör att jag inser att  Spansk skritt är en  viktig rörelse för typ allting. Detta kan ju sen enkelt användas för att få till Levad tex och för att få otriangulerade piaffer . För bristen i de där triangulerade piafferna är ju att ingen tyngdpunktsförflyttning sker, hästen bara sprattlar lite med benen utan att flytta bak tyngdpunkten. Jag kan inte låta bli att undra varför inte Spansk skritt är mer använt? Det är ju asnyttigt. Man skulle ju kunna tänka sig att en korrekt förberedd spansk skritt kan ersätta rollkursridningen och annan ridning som baseras på att man drar så mycket i hästen att den behöver nosgrimma för att inte gapa. Det de vill åt är ju den här tyngdpunktsförflyttningen. Det här är ju ett extremt hästvänligt sätt att åstadkomma detta. Att hästen själv gör det för att den kom på att det är lättare så.

Glöm aldrig att hästar är oerhört kloka djur som mer än gärna hjälper till och samarbetar om de bara tillåts.



Grundkurs Rakriktning

Rakriktning är en konst som få behärskar. Jag har förgäves letat efter en rakriktad häst här i Sverige. Det finns inte. Eller det finns säkert någon men man ser dem aldrig.

Rakriktning för gemena man verkar bestå i att hästens ben ska spåra. Rakriktning på riktigt är dock lite mer komplicerat än så.

Gör man rätt så uppnår man bensprattel. Det betyder att hästen lagt väldigt mycket vikt på bakbenen, liksidigt, samt söker er hand liksidigt. Varje bakbenslyft lyfter upp hästens front eftersom bakbenet befinner sig exakt bakom frambenen. Inte nödvändigtvis bildligt talat rakt utan mer att spänningarna fördelats jämt på det klassiska viset för rakriktning som jag lär er i denna kurs.

Då kommer frambenen att gå på ett speciellt sätt. Det kallas för skolskritt. Jag har svårt att beskriva rörelsen men man får nästan lite passaktig känsla. Det känns …… Som att gå på moln. Skolskritt är min favoritgångart (näst efter piaff, för piaff är paradiset).

Innan hästen går i skolskritt så är den det man kallar för en bengångare. Benen rör sig men det händer ingenting i hästens kropp.

Om ni googlar på skolskritt så kommer ni att se en del konstiga varianter av det. De uppnår den på jättekonstiga vis. Det ena värre än det andra. Härma inte dessa sätt.

 

Kursen pågår  i 3 månader. Du får en lektion i veckan via text och film. Vi fokuserar på att ta kontroll över en enda sak varje vecka. Vi letar inte fel, vi lär oss göra rätt. Du får tillgång till diskussioner med övriga deltagare och du kan fråga om råd.

 

Du måste ha genomgått Grundkurs Ridning och Grundkurs Trav , Grundkurs Bog samt blivit godkänd i dessa kurser för att gå vidare med denna kurs.

För mer info och anmälan mailar du till blog@lindah.se

Duktiga elever

Det är intensiva dagar i Göteborg. Vi har tränat, tränat och tränat lite till. Vissa elever har ridit flera lektioner om dagen, vissa har tagit en lektion med ett par dagars mellanrum. Det är väldigt kul att få intensiva träna elever så här. Jag träffar ju normalt sett bara mina elever med några månaders mellanrum. Jag älskar att se hur de utvecklas mellan kurserna  som ju är helt inrikitade på ryttarutveckling och krioppskontroll och hur man sen kan använda detta för att skola sin häst på privatlektionerna. Utan kursernas kroppskontrollträning så blir det väldigt svårt att skola en häst. Jag ser och känner att det här är bra, jag är på rätt väg.

Jag har eleverna som kvitto på min undervisning och jag lär eleverna att använda hästen som kvitto på hur deras träning forstkrider. När eleven ska rida själv och ingen står på marken och berättar hur de ska rida så är det svårt att veta om man gör rätt. Därför är det otroligt viktigt att eleven lär sig känna igen de små tecknen som hästen visar när ryttaren gör rätt.

Om ryttaren inte vet vad som är RÄTT, utan känner sig konstant osäker då är hon ingen trevlig förebild för hästen. Då blir hon en sån ryttare som utan självförtroende letar fel, trycker ner sig själv, tappar fokus och självförtroende. Vi vill ju att hästen ska vara stolt och glad, då måste ju ryttaren vara stolt och glad så att denna kan visa hästen vad den ska göra istället för att berätta för hästen vad den gör fel. Dåligt självförtroende är smittsamt.

Man kan säga att jag vill att eleven använder hästen som lärare. Hästen ska vara glad och hästen ska slappna av och börja bära. När den gör det så sänker den halsen, frustar, tuggar lite. Det är de första kvittona som är lätta att kolla efter för ryttaren.

Om hästen går och slänger med huvudet, har öronen bakåt, går med huvudet högt (och därmed ryggen sänkt), är ”olydig” och olycklig så gör ryttaren FEL.

Det viktigaste är ju att hästen ska vara glad, tycka att träning är KUL. Utan det har man ingenting. Man måste ge hästen enkla uppgifter som den förstår, belöna det lilla NU, för att FÅ det stora sen. Om man bara kräver och ökar kraven och aldrig är nöjd så får man en osammarbetsvillig häst. Om man däremot belönar minsta lilla försök hos hästen så kommer den att VILJA göra mer. Belöning för en häst är dock aldrig godis, utan den största belöning flyktdjuret hästen kan få är att få vila. Den största belöning ryttaren kan få är att hästen i vilan vågar somna, dvs den litar på att ryttaren håller koll på omgivningen. Det är det som kallas horsemanship. En konst som få behärskar.

Här ser vi lite av hur man tränar en häst på ett för den positivt vis. Hästen stannade nästan på en gång, den var JÄTTEDUKTIG. Vanligast vid inlärning av halt är att man bestraffar den för att den inte stannar direkt, antingen genm att man drar hårdare i den eller att man drar igen, igen och igen.. Här belönar vi den för att den stannade för en hjälp, hade tålamodet att vänta på att den tog hjälpen. Tålamod är nyckeln till bra ridning/horsemanship.

I detta inlägg ser ni  två fina filmer på två elever med helt olika utbildningsnivå, och helt olika ambitioner och målsättningar och framförallt två helt olika hästar. Bägge ekipagens utveckling är otroligt imponerande. Tyvärr har jag inga förefilmer som visar detta så ni får lita på mina ord när jag säger att utvecklingen gör mig så otroligt stolt.

Oavsett hur högt  (eller lågt) utbildad en ryttare är så kan hon alltid utveckas mer, mer och mer. Det är det som är grejen med ridsporten, man kan lära sig hela livet och ändå dö ofullärd. En bra ryttare söker ny kunskap, omvärderar det hon redan vet, förkastar en del, återtar något hon lärt sig långt tidigare men då förkastat. Ibland är det så att man är inte redo för att använda vissa saker när man lär sig dem, det känns fel. Men kunskapen har man kvar, lagrad i minnena och när man behöver den där kunskapen som man lärde sig för 22 år sen så är det bara att låta kroppen använda sig av den.

Allt man lär sig lagras i kroppens minnen och muskler. Så ju mer lärdom man tar till sig ju mer verktyg har man i sin verktygslåda. Man behöver inte använda alla verktygen det här året, men nån gång får man nytta av dem. Den som söker han ska finna sa en vis man och precis så är det. Livet är till för att lära sig saker. Lär dig allt du kan och är intresserad av. Intressena och ämnea skiftar men inlärandet är konstant.

Så alla ryttarvänner, studera, läs, lär. Jag har studerat hjärnans utveckling hos barn och då lärt mig om hur min kropp ska finjustera min hjälpgivning, jag har lärt mig meditera för att lättare kunna vara i fokus med min häst, jag har gått på djupvattengympa för att lära mig balansera min tyngdpunkt. Det spelar alltså ingen roll VAD du lär, bara ATT du lär dig. Då utvecklas du som människa. Utvecklade människor blir bra hästmänniskor, ja, bra föräldrar, kamrater, vänner också för den delen.

Jag kommer att fortsätta köra helgkurserna hela 2014 ut. Passa på att boka en helg innan helgerna tar slut. Snart finns också möjligheten att studera logisk ridning online, håll utkik här på bloggen eller på Facebook.

För priser, bokning och info om kurser eller om du vill få nyhetsmail angående onlineutbildningen så mailar du till info@lindah.se

Redan bokade kurser hittar du här. Kontaktperson finner du om du klickar på respektive datum/ort.

 

Dagens fundering

Är din häst rak? Det är svårt att veta om man aldrig upplevt en RAK häst (vilken de flesta inte har tyvärr då vi inte har en rakriktningskultur i sverige).

Rak kan en häst bara vara om man tränar den till det. Det är onaturligt för en häst att vara rak. Den är sett ovanifrån som en banan. Dvs att dens ena sida är mer ihopdragen än den andra (om än aldrig så lite).

Om hästen är ihopdragen på sin högra sida så innebär det ofta att dens bäcken alltid är på väg åt vänster och dens bogar är på väg åt höger. Då har den oftast alla vikt på vänster framben medan dens högra bakben är det lata bakbenet som liksom vifftar runt lite okoordinerat och aldrig bär vikt.

Ryttaren kommer att uppleva att den biter sig fast i bettet på  höger sida och har hon en dålig tränare kommer hon att lägga mycket jobb på att få den att släppa bettet på höger sida.

Anledningen till att hästen ”biter sig fast i högerbettet” är att ryttaren hela tiden håller i den där för att hindra hästen från att dra till vänster. Hästar är ju så skapta att motorn sitter i bäckenet och detta bäckenet är ju alltid på väg åt vänster och således är hela hästen på väg åt vänster. Denna snedhet märker ju ryttaren och hon vill ju rida rakt fram så vare sig hon vill det eller inte så kommer hon att lösa det hela genom att hålla emot i högertygeln.

Men det är ju såklart helt meningslöst att ens tänka på att felet sitter i dens ”hårda” högra mungipa. Helt meningslöst att sitta och korrigera där. Det ger bara tjurig häst och ont i munnen på den.

Dessutom så är det så att om hon drar i högertygeln så kommer hennes högerbäcken att åka bakåt och hon kommer att luta åt höger och lägga mycket tyngd på hästens högra rygghalv. När man belastar en muskel så drar den ihop sig, vilket i denna fallbeskrivning gör att hästen drar ihop sin högersida ännu mer. Då kommer den att rotera sin bröstkorg åt höger vilket gör att dens vänstra rygghalva försvinner och voila, man får oftast en häst som får ont i sitt vänstra bakknä. Detta bakknä kan man behandla i evigheters evighet utan resultat.

Jag ska inte gå djupare in i analysen eftersom jag misstänker att det blir svårt att hänga med mig då. Men vi kan konstatera att det är dumt att försöka lösa ett fel i hästens rumpa genom att dra i en tygel (eller böja den som en del kallar det).

Det vi ser i halsen är ett symptomfel. Att lösa symptom är ganska meningslöst. Man måste ju lösa ursprungsproblemet och det sitter i ett snett bäcken.

Så om du studerar din häst, låter den gå på lång tygel och ändå gå rakt fram. Vad händer? Är halsen spikrak från manke till nacke och går spikrakt ut mitt ifrån hästens bogar? Är dens öron bredvid varandra eller är ett öra alltid längre fram än det andra? Är hela halsen konkav på ena sidan och konvex på den andra sidan? Kan den gå rakt fram med rak hals? Har du lika mycket häst under bägge dina sittben?

Om du svarat nej så saknar ni rakriktning. Det är en konst som få behärskar. Det är denna konst min träning bygger på. Det ger en gladare, friskare häst som har lätt att utvecklas.

Hur jämnt belastar du din häst?

Vi är alla oliksidiga och våra hästar är oliksidiga. Hästen själv har ett behov av att äta och röra på sig, han har egentligen inget behov av att vara liksidig och förstår inte poängen med det. Det är endast för att vi ska kunna rida på dem utan att skada dem som en häst bör vara liksidig. Det är således ryttarens ansvar att se till att hon, respektive hästen är liksidig. Detta börjar givetvis med där vi sitter eftersom det är där vi har den största kontakten med hästen. Det tar åratal att bli en liksidig ryttare och att få en rak häst, man kan kalla det för never ending story. Men hur vet man att man belastar hästen jämnt?

Det är svårt att svara på men en sån där enkel grej som man kan ha koll på är att när man tagit av sadeln så studera hästens päls under sadeln. Pälsen ska inte vara ruffsig någonstans, den ska vara helt slät och svetten ska vara lika på bägge sidor. Så är sällan fallet utan det brukar ofta vara så att ena sidan är slät medan andra sidan är ruffsig. Ruffsig blir pälsen på den sidan vi inte har riktigt koll på, den vi har svårt att hålla sittbenet stilla och på plats på. Det spelar ingen roll vilken sorts vojlock vi har, jag har testat detta utan vojlock, med tjockt vinterrenskinn (absoluta bästa man kan ha under en sadel, med pälssidan nedåt), med vanlig tygvojlock, med medicinsk vojlock etc.Det spelar heller ingen roll om hästen har 5 cm päls eller 1 cm päls. Det är ryttarens ansvar att se till att belasta hästen jämnt, att inte tillåta sig att glida runt i sadeln, att inte sitta tungt på ett sittben medan det andra svävar i det blå. Om detta inte är fallet så kommer hästen aldrig att kunna arbeta korrekt.

Att få koll på de där sittbenen är ett evighetsjobb men ett välbetalt sådant för när vi får fullkomlig koll

på detta så blir ridning LÄTT. Det är bara svårt innan vi får koll på det.

Så…kolla under din sadel idag, hur såg det ut? Dock kan det vara fel årstid för detta för många har helrakade hästar där det kanske inte går att ruffsa till dem.

Detta är allra första steget till att kunna rakrikta sin häst.

Mer hästiga diskussioner på Facebook.

En sits oberoende av handen

 

I helgen var det Göteborg och det var supertrevligt. Det är ett härligt gäng här och hästarna är så där härligt väluppfostrade och vissa rids i grimmor och avsaknaden av nosgrimmor är 100 %. Ryttarna är kunskapstörstande, ambitiösa och vill verkligen utvecklas. Och utveckling var det sen sist, helt otroligt. En grej som jag inte har för avsikt att lära ut men som jag har märkt blir en bieffekt av stegen är att ridrädsla övervinns. jag har sett det så många gånger innan och fått rapporter från många håll. Det är ju en otroligt trevlig bieffekt. jag tror att det beror på att man lär sig fokusera på att RIDA istället för att leta faror. Sinnet blir så fullt av RIDNING att ingen rädsla får plats. Och när rädslan inte får någon plats i sinnet så har ju hästen ingen anledning att ”bråka” och vara ”dum”. Den gör ju som vi tänker så om vi tänker rädsla, oro, nervositet så blir ju hästen så. Men om vi istället fokuserar på ridning, utveckling, kontroll, balans etc så blir ju hästen också fokuserad på detta. Ridrädsla beror enligt mig på en rädsla att man inte kan kontrollera hästen. Stegen är avsedda för att få en sits oberoende av handen, så att tyglarna egentligen inte behövs till annat än små finjusteringar.

Många har ju som mål att kunna rida utan tyglar och träns. och jag ser att många tror att vägen dit ligger i att greja med tyglarna tills hästen släpper bettet. Men om man tänker ett steg längre så är det ju en alldeles fel väg att gå. För vad ska vi då styra med?

I min värld når man detta mål genom att kunna göra alla hjälper som behövs för att kunna styra hästen med sin kropp. Ju mer man lär sig detta ju mer överflödig blir tygeln. Det är liksom en bieffekt som bara blir.

Jag har därför medvetet valt att i steg 1 och 2 så får ryttaren inte ens ta tyglarna utan hästen leds på hängande tygel/grimskaft av en annan person. Dels gör jag så för att ryttaren ska kunna fokusera helt på sig själv, men jag vill också visa ryttarna att det går att samla en häst utan tyglar. Samlade och lösgjorde blir alla hästar som är med i stegen. Lång och låg kommer gratis, totalt utan någon påverkan i hästens mun eller på dens hals. Det är en sak att jag säger att det går men det är mycket bättre att själv få upptäcka detta vilket jag tror att alla gör. Det är en ahaupplevelse utan dess like. Ryttaren bara sitter där och hästen bär sig som aldrig förr. Inga tyglar används, inga skänklar. Ändå händer det magi i hästen.

Det är en fascinerande känsla som jag aldrig tröttnar på. En annan bieffekt av stegkurserna är hur raka alla blir, både ryttare och hästar. De står efter ett ridpass parallellt med hovar (hästarna) och fötter (ryttarna), ryttarna sitter rakare i stolarna på teorin redan efter första passet och hållningen blir bättre utan att de ens anstränger sig. Det bara blir så.  Ni ser det på bilden ovan, alla dessa parallella fötter. Det är alldeles fantastiskt att få uppleva detta. Jag tror aldrig jag tröttnar på denna känsla.

Nu väntar årets sista jobbhelg för mig i Stockholm och sen blir det ledigt fram till 18 Januari där det blir steg 2 kurs i Varberg. Det finns lite platser kvar på denna kurs och det kan även finnas plats för privatlektioner den 19 januari. Varberg, Tvååker
Kontaktperson Lotta: 0340-85122, 0733-718969 , liselotte@ridlust.se

Mer hästiga diskussioner på Facebook