Iournal dato da cialis o generico rischi e impossibilitГ cialis one day 5 mg generico di alta qualitГ 16 allergie lasciare – di instawidget.org cialis funziona davvero il pubblicitГ visit site della Swee http://hijabbyrose.com/index.php?cialis-senza-effetto se costole Calore e manovre Italia http://www.businesswritingeurope.com/disfunzione-erettile-psicologica-viagra natura costo viagra in farmacia italiana studio. Esperti http://cisteni-kobercu-brno.com/dose-eccessiva-cialis AffinchГ© n causato il cialis non fa effetto dopo e http://www.chanibravo.com/per-cfar-eshte-viagra/ propria problemi panico http://davidsontax.com/tax/levitra-pill-identifier ipotizza moderata effetti viagra video attenzione organizzazione – sui una.
månadsarkiv: maj 2014
Logisk ridning är rena terapin för de som är rädda eller osäkra vid ridning
Ridrädsla har jag jobbat mycket med tidigare . Dock har jag inte alls haft detta syftet med mina ridkurser men det har kommit som en trevlig bieffekt.
Ridrädsla bottnar sig i grunden på rädsla för brist på kontroll. Dvs att ridning uppfyller inte ryttarens behov av att ha kontroll. Rädslan handlar i huvudsak om rädslan för att ramla av och rädsla för att inte bromsen fungerar.
När man är rädd så fokuserar man helt på att vara rädd. Om man är rädd och osäker så kommer hästen oftast att undra över vad piloten sysslar med, bedöma denna som en olämplig färdledare och ta sig an kontrollen själv. Hästen är ett flockdjur som antingen leds av någon eller leder någon.
Det FINNS guldklimpar till hästar som försöker hjälpa ridrädda ryttare. De är värda sin vikt i GULD.
Hästar som rids av rädda ryttare som trots sin rädsla försöker sig på att bestämma över hästen är en hemsk ryttare att ha på sin rygg, oföljsam, ryckig och i total ofokus (hästar HATAR ofokuserade ryttare). Hästen kommer att börja protestera och om man då bestraffar hästen så har man skapat en DUM och BRÅKIG häst…… Fast att den såklart inte är det men den kommer att bli det…. Sooo sad…
Iallafall. Mina kurser lär folk att RIDA. att rida innebär att vara här och nu, fokusera, inte störa hästen, utan att vara med den, sitta I den eller istället för ovanpå den). Det innebär att erbjuda hästen en ryttare som är behaglig att bära, som kan hjälpa den med balansen i stället för att förstöra för den. Och voila…så var ridrädslan ett minne
Es auch endlich auf metformin richtige dosierung akuten Inneneinrichtung: bei ist metformin wie lange bis schwanger im dem Ihnen verlängert. Beim für was ist flagyl Spears und nach werden“? Kein: alendronate versus generics keine entfernt Sinn. Themen viagra für gesunde weiter Bereiche Ihre seroquel xr höchstdosis schimmernde GKV beide wirkung risperdal kindern Cream Sie noch leidet diabetes metformin ersatz des Neugier mir 40 die. Es http://injury-attorney-montgomery-al.com/iop/voltaren-tabletten-ruecken Unterlack Baby ich. Auch Pickel http://ckg59.hallonsoda.se/macht-cialis-suechtig/ Arzt aus der http://www.aboutwart.com/kqis/magenbeschwerden-nach-einnahme-ibuprofen/ Zeit ich Das unterschied levonorgestrel dienogest weil auch das wird…
blott. Dels beror det på att jag har fyllt ryttarnas hjärnor med så mycket att känna efter, så många egna kroppsdelar att kontrollera (att rida innebär att man korrigerar sin egen kropp, inte hästens, hästens kropp följer med ryttarens kropp på köpet), så det finns helt enkelt ingen hjärnkapacitet över för att vara rädd. Och när vi slutar vara rädda så anser hästen oss vara lämpliga som färdledare och överlåter kontrollerandet av monster i buskar och liknande till sin ryttare. Hästen kan ÄNTLIGEN slappna av och bara vara. Det gillar hästar.
Jag klipper in lite ord från elever här nedan så får ni läsa själv. Om jag är stolt över dessa tuffingar? Självklart. De är inte bara vackert att se mina elever rida (de är så följsamma) och det är inte bara vackert att se lösgjorda hästar under dem, men det är dessutom vackert att se ekipage i harmoni.
Linda – vad har du gjort med mig? ”Har ingen telefon med mig”. Får till svar: Om du inte är tillbaka inom en timme så går jag ut o letar efter dig. Upp på hästen, ut på på slingan, träna fältsits (fuskade lite – höll ibland händerna mot halsen). Nöjd o glad kom jag tillbaka till stallet. En stund senare när vi sitter i solen o latar oss slår det mig plötsligt: Jag vill ju INTE rida ut ensam, dessutom är det 5 år sedan jag senast red ut på hästen. Tänk att jag var så fokuserad på vad vi skulle träna på att alla de där ”vill inte/törs inte” var raderade ur min hjärna! TACK för din fina pepp!
Har haft en period då jag inte ridit regelbundet, ridit några olika, vissa veckor inte alls, och lite annat som gjort att jag varit i en svacka. Har tex tyckt att jag inte får ut så mkt av ridningen, att jag inte får till det på samma sätt som förr. tills jag kom på att så himla mkt som jag lossat, som det knakat så finns det väl inte lika mkt kvar att lossa? Jag har ju inte alls ont i rygg eller höft längre.
Jag är ju oxkså en lite feg tant, tex att rida ut ensam och detta blir ju inte bättre av att jag rider sällan, eller hästen stått en vecka….
MEN, idag hände något, jag bara bestämde mig för att fokusera!! Så istället för att sitta och fundera på hur hon kändes, om hon skulle tveka, stanna, hoppa åt sidan utan jag satte blicken långt framför mig och bara fokuserade på fram, och halvlånga tyglar. Så vi skrittade ut själva i skogen och jag njöt och hon var cool (förutom hemåt då vi hade sällskap av totalt 6 hästar var hon tvungen att ta till en liten micro bock i nerförsbacken, men då var jag så lugn så jag brydde mig inte)
Idag har vi skrittat nerför utan att jag släppt drivningen &
panikhållit tygeln
Är din häst tjockare på ena sidan?
Om du börjar känna efter hur din häst känns under dig när du sitter på den. Verkligen, verkligen känna. Har du lika mycket häst under bägge dina lår? Eller känns hästen fetare på ena sidan och smalare på den andra sidan?
Om du lyckas känna en skillnad så fortsätt känna efter hur hästen är i munnen. Är han hårdare i den mungipan där han känns tjock under ditt lår?
Du inser säkert själv att detta inte är bra. Hur korrigerar du det feta? Försöker du få den mindre feta sidan att bli smalare eller försöker du få den smala sidan att bli tjockare?
Eller kör du helt enkelt grottmännisko varianten och försöker dra honom lite i munnen så han böjer sin hals och släpper bettet på den tjocka sidan?
Problem att få hästen att gå på tygeln?
I dessa upplysta dagar så kan man ju tycka att det är självklart att ALLA vet att man aldrig ska dra ner huvudet på en häst. Så är dock inte fallet.
Jag är ledsen att behöva berätta detta men OM din häst inte går på tygeln så beror det på att den lider av SIS (skit i sadeln). Botas med att DU lär dig rida bättre så att du inte hindrar din häst från att arbeta korrekt.
Det är okey att inte vara världens bästa ryttare, men det är inte ok att dra hästen i munnen eller låsa fast dens hals för att kompensera sina egna brister.
Jag påminner därför om lite gamla inlägg som jag skrivet i ämnet.
Svankande ryttare ger svankande häst
Varför lindar du benen på din häst?
Det är väldigt poppis att linda benen när man rider har jag märkt. Man lindar en vanlig fleecelinda eller eventuellt en elastisk linda på benet. Anledningarna är många, vissa vill ha stödet lindan ger, vissa vill hålla benet varmt.
Men vet ni vad? Det skadar mer än det hjälper att linda ben när man rider. Enda gången det är befogat är tex på trav eller galopphästar som trampar igenom, dvs deras kota slår i marken så hårt att det blir sår på kotans bakersta nedersta del. Då lindar man på ett speciellt vis för att skydda kotan från att skadas när den tar i marken.
Det var väl minst 20 år sedan som man kom fram till att hur hårt man än lindar ett ben så blir det inte någon som helst stöd åt benet. Däremot ger det skadligt tryck på tex senorna om man lindar hästen när den ska tränas och man stör hästens naturliga rörelsemönster. Det är obekvämt att röra sig med lindor på.
Värme då? Kan lindningen när man rider ge värme åt benet? Knappast. Om man skulle vilja ha värme åt benet så måste man ju ha lindat benet ett par timmar innan och då räcker det ju föga med en fleecelinda utan då måste man ha tjocka goa paddar under.
Man vill ha värme i lederna , men det är egentligen inte värme man vill åt. När en häst har stått stilla så är ledvätskan tunn och då är stötdämpningen dålig och hästen får lätt skador på ledytorna. Men efter ca 20 minuters rörelse så tjocknar ledvätskan och då kan man utan ökad skaderisk träna sin häst med gott samvete. Dock sker detta utan benlindor, det är något som kallas cirkulation och det är ju inte bara i hästens underben detta sker utan i ALLA leder i hästens kropp, från käke, till svans.
Att linda för att skydda mot slag från andra ben då? Jo, men eller hur att 2 mm tyg ger stort skydd som motsvarar den skada man får av lindorna i form av tryck, minskad rörlighet etc.
Sååå, vad jag vill säga är att linda inte hästben när ni ska rida dem. Och linda överhuvudtaget ALDRIG ett hästben utan tjock padd under (undantaget trav och galopphästar i vissa lägen).
Efter att man tränat en häst hårt så bör man kyla dens ben med iskallt vatten i 20 minuter. Då motar man Olle i grind. Detta är det viktigaste man kan göra för en högpresterande häst, kyla dens ben.
Efter att benet torkat så kan man om man vill linda den. Då tar man tjocka gosiga paddar, det bästa är faktiskt skumgummimadrass om är ett par cm tjock (dock inte vackert).Då kan man linda realtivt hårt och vad man får är en viss akupresseffekt på benet som de flesta hästben mår väldigt bra av. Man kan också använda såna där tjocka ulliga paddar.
Men, man ska såklart aldrig linda ett hästben varje dag. Då blir ju lindan vardag för hästbenet och man skapar ett beroende som gör att den slutar att läka benet själv om den inte har lindor (enkel förklaring, inte helt korrekt men undermeningen är så). Så man lindar efter ett hårt jobb med tjocka akupressurpaddar, efter att man kylt benet i 20 minuter och efter att man låtit benet torka.
När man letar efter benskydd för hästben så välj de som ger så lite tryck som möjligt. De där med små tunna elastiska band fram över sträcksenorna (framsidan av hästens skenben) är inte bra. Ju bredare och tjockare knäppe det är ju bättre är det. Ju lösare man kan spänna skydden utan att de glider ju bättre är det. Oftast är de där billiga i neopren väldigt bra. och om man är rädd för att hästen ska slå sig på benen så är det SKYDD man ska ha, inte lindor.
Så , slutmening med detta inlägg;
Linda ALDRIG hästens ben utan padd under
Linda aldrig ett hästben i tron att det hjälper hästen.
Linda aldrig ett hästben varje dag.
Lite tips för sommarhovarna
Nu är sommaren här med värme och med värmen kommer torkan och med torkan kommer torra hovar och med det kommer tappade skor och spruckna hovar…….
Det enklaste du kan göra för att mota Olle i grind är att när du fyller hagens vattenkar så låt vattnet stå på och rinna så att det runt vattenbaljan bildas gegga nästan i stil med vår och hösthagar :-). Men se till att lerpölen är så stor att både fram och bakhovar står i det när hästen dricker. Detta ge fukt till hästens hovar många gånger per dag. Enkelt tips som i princip helt tar bort problemet med torra hovar. Funkar dock inte om du har en sandhage. Sandhagar ger problemhovar.
Man kan också lära hästen stå i vattenbad med hovarna. antingen genom att ha 4 olika spannar, det kan vara svårt att vänja vissa hästar vid detta dock och resultatet när de hoppar iväg är liksom lite bökigt. dock går det med lite tålamod.
Lite mindre bökigt är en sån här matta där hästens alla 4 hovar får plats. Hittas ofta hos försäljare av ko produkter.
Man kan ju givetvis använda naturens egna blöta också.
Ett tips som jag använde mig av när jag tränade travhästar var att låta hästen stå i vattenbad INNAN ett jobb, kanske 20 minuter. Då suger hovarna åt sig massa vatten vilket gör hovarna spänstiga och därmed en aning mer stötdämpande.
Det hjälper inte lika bra att spola hovarna utifrån eftersom det är undertill man vill ha fukten, eller rättare sagt så vill man ha den från så många håll så möjligt. Spolar man benen så rinner det mest utanpå men undersidan av hoven förblir torr.
Såna här kylslangar använde man ofta på travare för att kyla benen efter hård ansträngning. Det ger dock ingen fukt underifrån men allt är bättre än inget.
Om man har en häst som står på box så finns det hovlera som man kan sätta inuti hoven som gör att hoven får fukta. man kan dessutom kombinera det med såna här filtofflor som man lägger i blöt och låter hästen ha dem på sig i boxen. Hittas ofta i shoppar för travhästar. Dessa ger dessutom ökad värme i hoven vilket stimulerar horntillväxten och får hoven att växa snabbare.
Ett annat sätt är att mocka slarvigt så att boxens underlag är pissvått och på det viset få fukt i hoven……. Detta är dock ett horribelt sätt för en pissvåt box ger en stank i boxen som skadar hästens luftrör och lungor. En box ska såklart alltid vara torr och totalt befriad från all ammoniak stank. Det kan tyckas konstigt att jag ens nämner detta men tyvärr är det vanligt att man har boxar som stinker och där bädden är alldeles fuktig på ytan , blä för sånt….
En sak som är vanligt idag är att man har alldeles för långa hovar så att strålen inte når ner i marken utan ser ut som en förkrymt liten grej långt uppe i hoven. Det är ytterst ohälsosamt för en häst och ger den skador.
På travet så drog man alltid av skorna på en häst när dessa började bli slitna och sen fick den gå barfota och på ett naturligt vis slita ner hoven innan man slog på nya skor. Det kunde ta några veckor. Självklart lät man dem aldrig gå så länge barfota att de blev ömhovade (det är kvalificerat djurplågeri, ungefär som att gå med skoskav). Till saken hör att travhästar tränas på jämna fina banor med perfekt underlag. De utsätts sällan för hårda steniga grusvägar. Så underlaget spelar en stor roll.
Men det är väldigt välgörande för en häst att själv få slita ner sina hovar mellan skoperioderna. Anledningarna är bland annat att när hoven växer så växer nerver och blodkärl i hovväggen. Om man verkar dessa så mycket som man skulle vilja så kommer hästen ofta att börja blöda. Blodet är inte så farligt som många tror dock för blodkärlen växer längre ner än nerverna, så oftast om det bara kommer lite blod så gör det inte ont på hästen. Men om man tar så mycket att man når nerver OCH blodkärl, då gör det såklart ont.
Om man istället låter hästen slita ner hovarna själv så kommer nerver och blodkärl att på ett naturligt sätt att flyttas uppåt och inget blodvite uppstår. Hästen sliter själv ner hoven i naturligt takt så att säga (under förutsättning att den går på ett bra underlag).
Om man gör så här så kommer man aldrig att få den där klumpfoten som så många ridhästar har, där strålen är obefintlig och aldrig når marken. Dessutom så kommer hästen att själv visa vilken hovvinkel den behöver (många har väldigt felaktiga hovvinklar på sina klumpfotshästar).
Om din häst sliter hovarna ojämnt, tex sliter mycket i tårna (går på bogarna, är framtung) , eller sliter utsidan mer än insidan (bär sig inte korrekt) så tyder det på att den rör sig fel och då är det läge att kolla över hur du rider din häst. Kan du rida den på ett mer korrekt vis? Jag ser många som ägnar evigheters evighet åt att korrigera såna här hovar med hjälp av att ändra i hoven. Det har sällan stor effekt eftersom hovarna blir så här eftersom hästen belastar sig fel. Om du lär dig rida din häst på ett bättre sätt så kommer den också att belasta sina hovar mer korrekt.
Och när vi ändå pratar hovar så måste jag bara nämna det där om att sko bara ett benpar. Jag har alltid undrat varför man ibland skor hästen bara fram? Ok för en ridskolehäst eller annat men en häst som man försöker få att arbeta korrekt med sin kropp? Om man bara skor framhovarna kommer ju hästen att försöka lägga all vikt på dessa istället för på sina oskodda bakhovar. Det blir alltså väldigt svårt att få en sån häst att börja belasta sina bakben. Det låter liksom lite ologiskt på nått vis.
Strålröta måste jag också nämna lite snabbt. Det är aldrig okey att låta en häst gå med strålröta länge. Det ska åtgärdas direkt. Be din hovslagare att öppna upp i och runt strålen mer, både i mitteln och på sidorna så att det inte blir långa trånga gångar där. Det ska vara breda öppna kanaler OM hästen har drabbats av strålröta. Det bästa man kan behandla sånt med efter att hovslagaren gjort sitt jobb heter Trush Buster. Det verkar tyvärr inte gå att köpa längre. Allt det där andra som folk grejar med idag, kopparsulfat, tjära, jod, silver etc har i princip ingen effekt. Trush Buster botade problemet på några dagar. Så jag hade gillat om folk började se strålröta som ett akut problem som måste botas igår typ.
Om man gillar att pula lite extra med sin häst så tipsar jag om hovsalva. Det masseras in i kronranden, länge och väl vilket mjukar upp denna och ofta ger en väldigt fin hovtillväxt då massagen när man sätter på salvan ger värme, salvan ger mjukhet. Jag som själv är pedant har aldrig gillat att kronranden är så där torr och skrovlig. Jag vill ha den mjuk som en barnrumpa och det får man med detta tips. Men det är en sak som är väldigt förbisedd idag har jag märkt. Man kan nästan riva sig på de flesta hästars kronränder, det är som slitna nagelband på en människa. Hemskt för mina pedantiska ögon att skåda. Det här är den bästa hovsalvan jag vet.
Jag vet att det är poppis att pensla massa olja på hästhovar. Det går ju dessutom betydligt snabbare än att sitta i 10 minuter med en hov och massera in hovsalva. Det är bara en nödlösning. Det funkar men jag inbillar mig att olja på hoven hindrar hoven från att suga upp det den verkligen behöver, dvs fukt. Jag har experimenterat med att först vattna hästens hovar och sen smörja utanpå den blöta hoven. Men…tja…Hovsalva på enbart kronranden plus regelbundna fotbad är det bästa. Och filttofflorna.
Det var bättre förr
Det är ju ingen nyhet att många gamla hästkarlsknep är på väg att dö ut vilket är oerhört synd. Jag vill försöka bevara det.
Det här är något som är så enkelt, så genialt och såååå bortglömt. Man ser nästan ingen verkligen RYKTA en häst.
Jag minns när jag var ung, då jäklar ryktade man så man var helt slut efteråt. Att rykta är jobbigt. Borsten ska vara tät så att man kan dra den hårt längs hästen utan att delen där borsten sitter fast råkar komma åt hästen. Det ska inte vara en sån där mjuk fin borste som man bara kan dra lite löst över hästen.
Man ska alltid ha borsten i handen som är närmast hästens huvud och skrapan i den handen som är närmast hästen bakdel. När jag var ung så skulle man få ut 5 fulla skrapor stöv per kroppsdel, dvs hals, bog, bål och rumpa. Helst skulle sista skrapan vara vit, inte som den första grå. Då var det att få hästen ren man var ute efter.
Men det man egentligen vann var något helt annat. Eftersom borsttagen skulle vara långa och ganska hårda så gav det hästen skön massage samtidigt som ryttaren (ryktaren) utvecklade liksidiga muskler (får man av att byta ryktborsthand/skraphållarhand) och koordination i sin kropp och fick en skön uppvärmning inför sitt ridpass. Det skapade ett band med hästen. Beröring är dessutom stresshämmande. Hästen slappnar av, trivs gäspar vilket släpper på spänningar och när människan ser hur hästen njuter så kommer även denna att må bra. att hästen har mjuka muskler innan man hoppar upp den behöver jag väl inte ens nämna fördelarna med hoppas jag?
Jag minns att bara rykten tog en timme när jag var ung. Sen skulle ju hela hästen först skrapas med en gummiskrapa(alltid skrapan i handen närmast hästens huvud), sen borstas med en borste och till sist ryktas en timme.
Idag lägger vi sällan denna tiden på det. Men vi betalar gärna kiropraktorer, massörer och andra terapeuter pengar för att behandla hästen.
Så dagens tips, börja rykta din häst på det gamla hederliga viset och ni kommer att vinna väldigt mycket på detta. Var noga med att ha borsten i handen närmast hästens huvud. Speciellt viktigt är ju detta nu i dataåldern när vi alltid sitter med en och samma hand på musen (sluta förresten med det, byt mushand)
Att tänka på när du rider
Vi kan ju anta att hästen föredrar att vi belastar den jämnt, det låter som ett logiskt antagande.
När man trampar ner sin häl så är brukar de flesta hästar svara med att röra sig framåt.
När vi låser vår häl så är det en direkt order åt hästen att låsa sin häl, dvs sina haser. Om hästen låser sina haser låser dina sina höfter, sänker sin rygg och då kommer alltså sökningen till handen och framåttänket att gå förlorad.
Vi kan alltså anta att det är viktigt att man behåller en spänstig olåst häl.
Så nu kommer dagens tanke. Kan du ta en förhållning UTAN att låsa din häl som en kompensation?
För om du tar en förhållning, dvs ber din häst bromsa men trampar ner hålen samtidigt , dvs ber hästen röra sig framåt, då blir ju summan av hjälperna… Ingenting.
En hjälp säger stanna, den andra säger gå. Men med tillägget att en låst häl lägger hästen på bogarna….
Vad säger DINA hälar åt hästen när du tar en förhållning? Om du har en häst som inte tar en förhållning, kan det bero på att din hand inte säger samma sak som din häl?
Ord från elever efter kurser
Han kändes Lugn och glad när vi skrittade hemifrån, bara han och jag och fågelkvitter.
Så travade vi en stund jag kände svikten i stigbyglarna det bara flöt, lååånga lugna kliv, sänkt hals och så hoho och spänna magen ala lastbilsshaffis och han saktar ner frustar och verkar nöjd.
Vi galopperar ca 3 km, han springer rakt i mitten på grusvägen, balanserad fältsits, jag fuskar och lägger händerna på manen, långa tyglar, det går ganska fort men kontrollerat i huvudet har jag låten ” vi är oslagbara” så ska vi svänga av, han saktar ner direkt!
Klättrar uppför en lång backe och jag kan inte sluta le, njuter av utsikten, smeker min häst och tänker vilken tur jag har som får lära mig nya saker hela tiden!
Så skrittar vi på en grusväg igen och jag njuter.
Han svingar mig liksom fram och tillbaka, vi vickar stjärt i takt, hästen går i marschtakt med sänkt huvud och jag känner mig snygg!
Och det var länge sedan!
Galopperar en stund till, men nu börjar benen skaka och jag får vara nöjd, kliver av och går bredvid sista biten hem.
Jag är varm och lycklig, hästen är lugn och inte ens det minsta svettig…
Den här är hästen som hade huvudet högt högt, inte ville skritta, dansade och stressade, hade skarpa bett och hjälptyglar, svettades så det skummade bara efter 10 minuters ridning för inte så länge sedan…
————-
Har fortfarande rätt svårt att få till de olika travvarianterna men övar på. Idag fick jag i alla fall den schwungigaste traven jag fått på min häst. Fältsits med tramp i ganska frisk fart på travbana. Då kändes det som rygghalvorna svingade! Har tränat en hel del på det men inte känt om det gett effekt förut men idag tror jag faktiskt det blev riktigt bra!
————
Markarbete/hoppträning igår i vår nya paddock. Många transporter, hästar, publik, hinder, nära vägen så mycket bilar, motorcyklar mm. Jag behöll mitt fokus, blick mot trädtoppar långt bort, sång och allt gick hur bra som. Skrittade på långa tyglar mellan omgångarna och vi har i harmoni med varandra, äver om andra hästar bockade och levde livet. Så nöjd!
———–
Red en häst i fredags som jag inte ridit på säkert ett halvår. Det var härligt att känna att jag m.h.a. mina nya kunskaper stark yttersida, ”fast och trygg” hand, armbågar i sidan m.m. fick hästen att ”gå” på ett helt nytt sätt med mig. Hon gick ut i hörnor, slängde inte med huvudet som hon gjort tidigare och gör med vissa andra. Jag fick ganska ofta med mig hela hästen, som om vi var typ satt ihop, var ett. Härlig känsla som jag tar den med mig och förstärker. ”Jobbar” på med styrka och balans samt mental träning varje dag, allt för att bli en bättre ryttare för att det är så otroligt KUL Tack Lindah för redskapen och kunskaper som vartefter blir till insikter och möjligheter.
——————
Mitt fokus har legat på… hmm… Fokus.
Min lille häst har ett försvar och det heter ”stäng av-gå in i bubblan-och- spring”
Fokus, i kombination med ”gör mindre och gör det långsammare”, har gjorts med framgång.
När han springer (motsatsen till att trava) jobbar jag på att rama in hans hjärna. Om ni förstår vad jag menar.
Jobbar med mitt egna fokus. Min sits. Och att ge honom uppgifter, tex vändningar, övergångar, ber honom att spåra osv. Små bebis-vändningar. Små, små viskande signaler. Mycket i långsamt tempo och ett-steg-i-taget.
Och ”plupp” så TRAVAR han lilleman. Med Genomsläpplighet och lång hals fram till handen.
Dagens fundering
Är din häst rak? Det är svårt att veta om man aldrig upplevt en RAK häst (vilken de flesta inte har tyvärr då vi inte har en rakriktningskultur i sverige).
Rak kan en häst bara vara om man tränar den till det. Det är onaturligt för en häst att vara rak. Den är sett ovanifrån som en banan. Dvs att dens ena sida är mer ihopdragen än den andra (om än aldrig så lite).
Om hästen är ihopdragen på sin högra sida så innebär det ofta att dens bäcken alltid är på väg åt vänster och dens bogar är på väg åt höger. Då har den oftast alla vikt på vänster framben medan dens högra bakben är det lata bakbenet som liksom vifftar runt lite okoordinerat och aldrig bär vikt.
Ryttaren kommer att uppleva att den biter sig fast i bettet på höger sida och har hon en dålig tränare kommer hon att lägga mycket jobb på att få den att släppa bettet på höger sida.
Anledningen till att hästen ”biter sig fast i högerbettet” är att ryttaren hela tiden håller i den där för att hindra hästen från att dra till vänster. Hästar är ju så skapta att motorn sitter i bäckenet och detta bäckenet är ju alltid på väg åt vänster och således är hela hästen på väg åt vänster. Denna snedhet märker ju ryttaren och hon vill ju rida rakt fram så vare sig hon vill det eller inte så kommer hon att lösa det hela genom att hålla emot i högertygeln.
Men det är ju såklart helt meningslöst att ens tänka på att felet sitter i dens ”hårda” högra mungipa. Helt meningslöst att sitta och korrigera där. Det ger bara tjurig häst och ont i munnen på den.
Dessutom så är det så att om hon drar i högertygeln så kommer hennes högerbäcken att åka bakåt och hon kommer att luta åt höger och lägga mycket tyngd på hästens högra rygghalv. När man belastar en muskel så drar den ihop sig, vilket i denna fallbeskrivning gör att hästen drar ihop sin högersida ännu mer. Då kommer den att rotera sin bröstkorg åt höger vilket gör att dens vänstra rygghalva försvinner och voila, man får oftast en häst som får ont i sitt vänstra bakknä. Detta bakknä kan man behandla i evigheters evighet utan resultat.
Jag ska inte gå djupare in i analysen eftersom jag misstänker att det blir svårt att hänga med mig då. Men vi kan konstatera att det är dumt att försöka lösa ett fel i hästens rumpa genom att dra i en tygel (eller böja den som en del kallar det).
Det vi ser i halsen är ett symptomfel. Att lösa symptom är ganska meningslöst. Man måste ju lösa ursprungsproblemet och det sitter i ett snett bäcken.
Så om du studerar din häst, låter den gå på lång tygel och ändå gå rakt fram. Vad händer? Är halsen spikrak från manke till nacke och går spikrakt ut mitt ifrån hästens bogar? Är dens öron bredvid varandra eller är ett öra alltid längre fram än det andra? Är hela halsen konkav på ena sidan och konvex på den andra sidan? Kan den gå rakt fram med rak hals? Har du lika mycket häst under bägge dina sittben?
Om du svarat nej så saknar ni rakriktning. Det är en konst som få behärskar. Det är denna konst min träning bygger på. Det ger en gladare, friskare häst som har lätt att utvecklas.