Idag tänker jag prata om ryttarens värsta fiende och bästa vän, Psoasmusklerna.
Denna muskelgrupp ställer till mycket. När en ryttare för första gången sätter sig i en sadel så hamnar hon ofta i stolsits, hon lutar oftast lite bakåt och då åker hennes knän upp. Det beror ju på att vi under många år lärt oss att sitter, det gör man på en stol med benen i 90 graders vinkel från vår bål. Sen har vi underbenet i 90 graders vinkel från vårt lårben. Stolsits kallas det. Hästar är oftast snälla mot stolsitsryttare som bara åker häst. De stör inte hästen så mycket. Det känns helt ok för den (om man inte väger alltför mycket, då är stolsitsen obehaglig för hästen).
Sen lär vi oss rida och får reda på att vi ska ha överskänkeln längre bak. I bland är vi så kreativa att vi går på reklamtricket ” köp en dressyrsadel med stora knäklossar”som drar tillbaka vår överskänkel maximalt. Då hamnar förvisso våra överskänklar längre bak. Dock kommer ryttarens överliv att luta sig framåt.
Det beror på de där urjobbiga musklerna visat ovan. De har en hållning, det är ju hållningsmuskler, som innebär att deras längd är oförändrad. Ni kommer väl ihåg att jag berättat om hållningsmusklerna, de som är till för att hålla kvar den hållning vi skaffade oss i ung ålder. Är de vana vid att vara 23 cm långa så kommer de att förbli 23 cm långa. Punkt. Oflexibla typer. Så om vi drar bak överskänkeln så kommer de att dra fram överlivet. Ridläraren säger räta upp dig. Lyder vi så kommer vi oftast att svanka.
Det är så här ridning lärs ut idag. Ironiskt nog så finns det bara en enda sitstyp som är olämplig på en hästrygg om man ägnar sig åt att få hästen bärig och det är just denna sits. Hästen härmar vår hållning och denna sits säger därför åt hästen att svanka. Ofta så ser man på gamla hästtavlor att ryttarna sitter så här. Men om ni tittar på utrustningen på hästen så ingår det alltid ett stångbett. Det behövs för att få ner hästens huvud. Så vill du rida på ett stångbett eller behöva ett kandar för att tävla i dressyr så är det här en ypperlig sits.
Vill du däremot lära dig att RIDA en häst i form så är svankande dressyrsits absolut olämplig. Du kommer att ha problem med hästens form och reglerbarhet.
Så när saker känns svåra, tänk på vad det är som gör det svårt. Tänk på de där urjobbiga hållningsmusklerna som vill va i morgon som de är nu och som de var igår 😉 //Lindah
Det är aldrig för sent att börja förändra sin sits, vill du börja redan idag så anmäl dig till Grundkursen där vi påbörjar arbete med att få till en bra sits. Alla våra kurser är online så du kan göra dem när du vill, var du vill och du får behålla dem för alltid.
(Inlägget publicerades ursprungligen 2017)”Man kan alltid ha lite mer rumpa”.Det är nog min mest använda fras när jag håller lektion för nya elever. Det är ju galet mycket rumpa man behöver ha när man rider, helt sjukt mycket. När det är nya elever så är de ju sällan vana vid att faktiskt anstränga sig så här mycket vid ridning, det är så kul att se. När man har tränat logiskt ett tag så har man däremot byggt upp en imponerande muskelmassa vilket innebär att man kan uppnå samma rumpspänning med mindre ansträngning. Jag har snott en användbar fras från en vännina som varit yrkesmilitär i många år som går ungefär i stil med att det finns olika gränser för din ansträngning.
En gräns för hur mycket din mamma tror att du kan anstränga dig (minimalt)
En gräns för hur mycket du tror att du kan anstränga dig (medel)
En gräns för hur mycket du faktiskt kan anstränga dig (maximalt)
Och efter den gränsen så kan du faktiskt anstränga dig ännu mer (ultramaximalt)
Det är lite intressant det där. Om vi säger att man måste anstränga sig 10 enheter för att påverka hästen så behöver en logisk nybörjare anstränga sig ultramaximalt för att uppnå dessa 10 enheter. En ryttare som gått ett par ridkurser måste anstränga sig maximalt för att uppnå samma medan en ryttare som är i slutet på ridkurserna måste anstränga sig medel för att uppnå det. När hon däremot är klar med ridkurserna så kan hon däremot rida så som den ömma beskyddande modern tycker, dvs minimalt.
Varför? Jo för att hon har muskler. Och hon kan dessutom styra dessa dessa muskler med extrem kontroll. Det är ju tyvärr så att det räcker inte att bygga muskler, man måste dessutom även kunna styra dessa. Iallafall om man sitter på något så känsligt som en häst. Det säger sig självt, man kan inte ta Hulken och sätta honom på en häst och förvänta sig att denna häst kommer att prestera. Hästen kommer förmodligen att tycka att Hulken är sjukt obehaglig och hästar presterar sällan väl när de rids av en ryttare som de tycker är obehaglig.
Många tror att man ska slappna av när man rider. Och ja, det är sant, det kan man göra när man har galet mycket muskler. De flesta män måste t.ex slappna av när de rider, men män är födda med en hög muskeltonus. Det är tyvärr inte vi kvinnor, vi är ena sladdriga typer faktiskt. Om vi slappnar av när vi rider så blir det inte så bra. Iallafall inte innan vi byggt upp musklerna. Dock verkar det spridas lite missuppfattningar angående det där. Generellt sett så är vi itutade att vi inte får spänna oss. Därför har en alternativ ridstil för slapprövar uppfunnits.
När man rider så vill vi att hästen ska aktivera sin rumpa. Grejen med hästar är att de aktiverar sin rumpa precis lika mycket som ryttaren gör det. Så slapp ryttarröv betyder slapp häströv. Har ni tänkt på att det finns två olika sätt att åstadkomma samma sak? Det ena kan göras under avslappning och det andra under spänning.
Det mest lysande exemplet är det här med att räta på ryggen. Från början så är det flesta ryttare lätt framåtböjda. Det vill ridlärare sällan att ryttare ska vara så de ber ofta ryttaren att luta sig bakåt, slappna av i magen. Det ser ni på bilden nedan, på teckningen som är mannen. Han kan slappna av och luta sig bakåt (dvs sluta luta sig framåt) medan kvinnan istället bör trycka in rumpan under sig. Men idag ges manliga instruktioner till kvinnor.
Man verkar tro att det spelar ingen roll hur man rätar upp ryttaren. Men det spelar stor roll. Jag brukar be mina kvinnliga ryttare att trycka fram sitt blygdben så att detta hamnar under hennes haka (typ), men när jag tittar på ridlektioner för andra tränare så ber de ofta ryttaren ta bak axlarna. Visuellt sett så kanske det ser likadant ut. Men innuti ryttarna så händer det olika saker. Det är lättare att följa mannens instruktioner helt klart. Men blir resultatet för hästen likadant? Definitivt inte. Här ser vi en fantastisk ryttare, Charlotte Dujardin, hon pressar sitt blygdben så att det hamnar under hennes haka, dvs rumpspäning de luxe.
Här ser vi en ryttare som rider som om hon vore en stark man, dvs hon slappnar av och lutar sig bakåt.
Dock är det här inget man ska klandra ryttarna själv för. Jag har suttit och tittat på många lektioner när högt meriterade tränare instruerade en ryttare att ta bak axlarna och luta sig bakåt. Det är väl självklart att man gör som tränaren säger tänker jag. Så ingen klander åt ryttarna, de gör som de har blivit lärda. Vanlig instruktion är sitt på sittbenen, slappna av och ta bak axlarna. Nu valde jag ju en extrem bild för att det ska vara lätt att se. Man ser ofta det här i mindre tydliga varianter.
Varför är det dåligt? Vad händer? Jo, det är ju så här att hästarna måste ha en aktiverad mage för att bära sig. När magen är aktiverad så svankar inte hästen utan den vinklar in sitt bäcken väl under sig, dvs hästens rumpa blir rund baktill och inte spetsig. Sitt på en stol och testa själv. Vinkla in ditt bäcken väl under genom att dra ditt blygben upp mot hakan. Sen försöker du behålla denna aktiverade mage och ta bak dina axlar. Kan du behålla magen spänd?Eller måste du först slappna av i magen och SEN ta bak axlarna?
Hur var det med handen då? Handen ska ju tänka framåt. Är det fysiskt möjligt att trycka fram handen samtidigt som du tar bak axlarna? Eller börjar du svanka då? Blir låst i axelpartiet? Förlorar den följsamma handen? Det finns bara en sak som man absolut aldrig får göra när man rider och det är att svanka eftersom det är motsatsen till bärighet. Hästen härmar ju oss tyvärr så svankande ryttare ger svankig häst…
Så steg ett för att bli en väldigt bra ryttare är att jobba på att få bort sin egen svank. Om ni studerar riktigt bra ryttare så har de en gemensam nämnare, de är osvankiga. Det är så enkelt att den ryttare som av naturen är osvankig har så otroligt mycket gratis vad gäller ridning. Vi andra, vi måste däremot jobba lite på att få bort den där svanken, det är ett hårt jobb men väl värt mödan. För det är ju som så att svank är inte bara dåligt för ridning utan det är ju en hållning hos människor som ofta ofta ger ryggont.
En ryttare behöver således aktivera sin egen mage och rumpa för att få hästen att göra detsamma.
Och det är det ni, alla hårt kämpande elever håller på med, att ta bort svanken så att ni sen kan rida bättre och bli friskare i er rygg. Samma för vår häst, när den svankar så får den ryggproblem. Får den ryggproblem så leder det till ledproblem i benen och sen så sitter man helt plötsligt där med en halt häst och fattar inte riktigt vad som hände.
Och nu tänker jag direkt att du som läser det här tänker att det här har jag testat, hästen tappade all gång då. Ja det är sant. När man börjar aktivera hållningsmusklerna så kommer hästen att börja bära sig. När en häst som är ovan att bära sig börjar göra det så går det inte fort. Och allting som du tränat på att få dit i många år är borta. Det beror på att du kanske inte tränat eller ens letat efter bärighet på detta viset. Du har ridit på ett annat sätt. Då är det ren styrketräning som gäller. Har du prövat att styrketräna och gå fort samtidigt? Eller är det kanske så att det är två olika saker? Exakt så är det. Därför är vår första ridkurs helt i skritt. Vi styrketränar ryttaren och hästen i skritt i tre månader. Betyder det att man bara skrittar under tre månader? Absolut inte. Jag brukar rekommendera att man tränar på ridbanan i skritt och att man rider ut i fri fart och fri form och motionerar sin häst. Vi skiljer nämligen på det där i det logiska, ett pass styrketräning och ett pass motionsridning. Det blir bäst så.
Jag har så svårt att tänka att man i ett och samma pass både kan springa fort och styrketräna, det låter liksom..ologiskt. Jag tränar mig likadant själv, ibland rastar jag skiten ur mig i ett härligt spinningpass och ibland så lösgör jag mig med ett behagligt Tai Chi pass och andra pass så styrketränar jag med vikter till musklerna ber om nåd 🙂 . Jag tycker det är logiskast att liksom dela upp det lite 😉
Det är aldrig för sent att påbörja sin ryttarträning. du kan faktiskt börja redan idag. Ta en titt på våra onlinekurserom du är intresserad.
Väl mött, ha en underbar vecka allesammans. //Lindah
Ibland så är det så otroligt njutbart att bara luta sig tillbaka och njuta av en helt otroligt duktig ryttare. Så mjuk han är, så lång trevlig hals hans positiva häst har. Det här är så himla vackert. Men hur sjutton kommer han ihåg alla hinder på den där långa banan alltså, bara det är en prestation som heter duga 😉
Idag är det fredag och det är bästa dagen på hela veckan på Logisk Ridning för då uppdateras alla onlinekurser och bjuder eleverna på härlig träningsvärk och klurig hjärngympa. Själv blir jag alltid lite extra inspirerad av att läsa igenom lektionerna. Det är lite roligt det där för trots att det är jag som skrivit alla lektioner så är det ibland som att jag när jag läser det tänker oh, vilken bra ide, det ska jag testa idag 🙂 Hjärnan är bra knäpp alltså 🙂
Idag skiner solen, en helg väntar och just den här helgen går färden mot Tingsryd där jag ska hålla lektioner. Jag tänker att Tingsryd måste vara en bra plats att hålla lektioner på för där finna ju en välbekant hästaffär, Börjes i Tingsryd 🙂
Jag håller på med anmälningar inför kursstarten den 1 december. Det är många kurser på gång där. Dels så startar alla kurser i avsutten ryttarträning
Sen så startar alla Ridkurser vilket innebär att elever som redan har gått en kurs skickar in enkla ridprov som jag får njuta av. Det här är otroligt roligt för oavsett vilken nivå ryttaren är på, vilken kurs hon genomgått så är det vackert att titta på. Nöjda hästar, fokucerade ryttare, inget lutande i hörnen.
Även Handkurserna startar vilket innebär att jag får äran att studera handprov också. Det är ganska många som närmar sig slutet på handkurserna vilket innebär att det nu är longering och tömkörning som jag får se i många prov. Jag verkligen älskar att se detta. Inga hästar som lutar som motorcyklar på volter utan bara hästar som mjukt, lugnt fint och harmoniskt tar sig runt med en artig och taktmedveten människa i snöre. Det är vackert 🙂
Det är galet intressant att få följa alla dessa extremt olika ryttare på deras långa resa. Var de var från början spelar ingen roll, var man är på väg, dvs vilket mål man har spelar ingen roll. Jag får följa med när man bygger en bra grund att stå på. Om man sen har som mål att bli en skogsmulle, Hempfling, Charlotte Dujardin, eller Malin Bayard eller Johan Häggberg spelar liksom ingen roll alls eftersom grunden alltid är densamma.
Men vad är grunden då? Vad är essensen i ridning? Vad måste en ryttare kunna?
I grunden så måste hon sitta mitt över sin häst både på böjt spår och på rakt spår. Sitter man det minsta lilla snett så får man aldrig en problemfri ridning. Hästen gör inte som du säger, den gör som du sitter. Vilket kan förklara många av ryttares problem med böjning på volt, val av galopp etc men även förklara många problem med hältor och ryggproblem.
För hästen så är det som så att allt du gör säger den något. Men det jobbiga i kråksången är att även allt du tänker säger den något. Om du är en helt normal kvinna så tänker du typ 812 tankar i minuten under tiden du är med en häst. Dessvärre så handlar minst 700 av dem inte om hästar eller situationen du är i nu. Jag kallar det för att hjärnan fungerar som en torktumlare typ ;-).Det kan ju förklara varför hästen hellre spanar efter köttätande brevlådor än att gör perfekta hörnpassseringar tänker jag 😉
Nedan, kvinnlig torktumlarhjärna och hästens reaktion på det 😉
Betänk att alla små skump på hästens rygg, alla små tygeltag (medvetna eller omedvetna) betyder något för dem. Om ni studerar en ryttare i nedsutten trav, hur många hjälper ger hon med sina sittben i ryggen, sina tyglar i hästens mun och sina skänklar mot dens mage? Betänk att hästar är så känsliga att de känner när en fluga tar en promenad på deras päls.
Erkänn att du stör dig på de de never ending gifbilderna ovan ;-)? Tänk om du är en häst, du kan störa dig på det men om du säger till så får du en sporre i magen eller ett spö i röven eller ett ryck i käften eller ett sittben i ryggen ;-). Inte alltid för att ryttaren är arg och vill straffa hästen utan för att hon helt enkelt tappar balansen. Så en häst måste alltså lära sig stå ut med ”gifryttare” 🙂 Nu har jag myntat ett nytt uttryck känner jag, GIF ryttare.
Men åter till Grunden. Grunden i ridning handlar om att lära sig tänka en tanke i taget och att ge en hjälp i taget. Dvs att vara en film eller en bild men aldrig en Gif.
Först då kan du kommunicera med och rida med fina hjälper. Då är det enkelt att ta sin ridning och hästhantering till helt nya nivåer inom den gren eller inriktning som passar en bäst.
Och det är just det du får lära dig i den Logiska Utbildningen. Det går inte fort, det är inte lätt och man får träningsvärk av sällan skådat slag. Det ger en extrem personlig utveckling inte bara för ditt ryttarjag utan även för ditt jagjag 🙂
Idag vill jag skriva om bra ryttare. Jag utbildar ju ryttare i första hand. Det är väldigt olika mot hur man utbildar hästar. Jag anser det vara viktigare att utbilda ryttare i hur man handskas med och rider hästar generellt sett än att lära en ryttare om hur hon handskas med och rider just DEN hästen. Varför? Jo för ridkunskap som ryttaren har tar hon med sig till vilken häst hon än rider. Det ser vi ju på t.ex Charlotte Dujardin, hon rider lika bra oavsett vilken häst hon sitter på, alla hästar hon sitter på går helt fantastiskt bra. Det är fantastiskt att skåda.
Men vad är det egentligen hon gör som är så annorlunda mot vad andra gör? Varför är hon så otroligt överlägsen alla andra? För vid det här laget måste de flesta förstå att hon är bra på vilken häst hon än rider, det är inte bundet till en speciell häst.
Om vi tittar på hur hon rider, vad ser vi?
Man ser ju många saker men t.ex så använder hon inte sporrar eller hälar speciellt mycket. Benen ligger klistrade intill hästens sidor men just hälar och sporrar används synnerligen lite. Om ni inte förstår hur jag menar så studera andra ekipage, att söka på Youtube på Dressyr Sm gav fascinerande studier i sporr och häl användning.
Då kan ju säkert någon klok människa säga att det beror på att just den här hästen går av sig själv, därför behöver hon inte driva så mycket. Men.. Så är inte fallet. Det finns massa filmer när Charlotte är testryttare, där kan ni se vad jag menar. Först sitter ordinarieryttaren och gnider och vifftar med sina ben och sen hoppar Charlotte upp och sitter med helt stilla ben. Så vad är det människan gör istället? Och varför gör inte alla så?
Det är så otroligt konstigt det där. Charlotte är bäst, det skvallrar tex världsrekordet om, men ändå så fortsätter många människor att rida så som inte Charlotte rider. Varför? Vi har ett vinnande koncept här, gör som hon gör, det verkar löna sig liksom.
Om man ska lära sig något så bör man ha en målbild. Charlotte kan jag tänka mig är en bra målbild. Men ändå har många människor målbilden på något som definitivt inte sätter några världsrekord. Målbilden är både vifftig och slaffsig och tävlar ofta på lokal nivå. Kanske är hon din ridskolefröken eller din tränare.
Grejen är den att vi härmar det vi ser mycket och ofta. Både omedvetet och omedvetet. Det omedvetna kan vi inte påverka speciellt mycket, det är som det är och beror på spegelneuroner. Men det är viktigt för alla er som vill bli jäkligt bra på att rida att ni lite styr det medvetna härmandet genom att så ofta som möjligt studera riktigt bra ryttare. Studera Charlotte, fokusera på en detalj varje gång ni tittar på henne och när ni tittat på denna detalj så tittar ni på ”vanliga” ryttare och ser vad de gör istället. Vad behöver den vanliga ryttaren göra för att rida lika bra som Charlotte? För det är så, så som Charlotte rider, det är bra. Det är viktigt att inse det om man vill bli bra.
Så om vi återgår till att studera Charlotte i filmen ovan. Hennes ben är stilla, hälarna används inte mer än vid specifika stunder. Vad ser vi mer? Benen är som klistrade i sadeln. Titta hur väl hennes knä ligger an mot sadeln. Där har ni en grej som är annorlunda mot ”vanliga” ryttare. Hon kan lägga an sina knä väldigt väl och det beror till stor del på att hon inte har så stora knästöd på sin sadel. Otroligt många ryttare har dressyrsadlar med gigantiska knästöd. Hur kan då det vara dåligt?
Jo för om ni studerar Charlotte igen så ser ni att hela hennes överliv är stabilt. Många kan tycka att hon ser stel ut. Men grejen är den att Charlotte är så otroligt stabil i sig själv att hon inte behöver ha knästöden för att sitta bra på hästen. Hon har det som kallas bålstabilitet. Om en ryttare saknar denna bålstabilitet så kommer hon att känna ett behov av stora knästöd för att hålla benen på plats. Men grejen är den att det är oftast att bära ris åt egen rygg. Varför?
Jo för om ryttaren inte är stabil så kommer hon att känna sig lite vinglig på den studsiga hästen. Vår kropp är en fantastisk manick som såklart inte vill att vi ska falla av så när vår vingliga kropp faller i lite obalans så kommer kroppens livräddningsmekanismer att träda in. Den drar upp våra knä med hjälp av av forsterställningsmekanismen. Det är kroppens förstahandsval när något är farligt, att dra ihop oss för att skydda vår känsliga mage där alla vitala organ bor utan skydd av skelett.
Detta känner ryttaren som att hon tappar stigbyglarna eller som att hon håller på att studsa av hästen, eller att hon har svårt att trampa ner hälarna. Detta problem löses med hjälp av stora stadiga knästöd som håller benen på plats.
Men löser det verkligen problemet? Nope. Magen drar ihop sig vilket leder till att benen dras upp. Det är vi med på. Men om knästöden då hindrar knäna från att dras upp, vad händer då? Jo då dras istället överkroppen ner. Magen drar i mitten, en ände påverkas av det så om ni läser fast benen så händer det i andra änden.
När det händer i andra änden, den övre så kommer er tränare att säga saker som sträck på dig, dra bak dina axlar..Tja ni vet. Det är då många får ett enormt behov av att köpa en axelbakåtdragare. Det är en typ av sele som du sätter runt axlarna som liksom drar axlarna bakåt.
Ok, vi har nu knästöd som håller bak och ner våra ben, vi har axelhållare som håller bak våra axlar, eller så håller vi bak axlarna med ren hjärnvilja. Kan det vara lösningen på problemet?
Nope. Magen kommer fortfarande att vilja rädda oss, dra ihop oss i foderställning. Typ som i bilden nedan till vänster blir det vare sig vi vill det eller inte. Om vi envisas med att fortsätta hålla bak våra axlar trots att bäckenets översta del dras fram så kommer vi att bli väldigt svankiga.
Det är naturligt för oss kvinnor att svanka. Varför? Tja för att vi ska kunna bära ett barn i vår mage. Tyngdlagen kan vi kanske skylla på.
Ni ser ytterst sällan svankiga män. Och inte helt oväntat så har vi en hel massa män i världseliten av ryttaren. Det är så enkelt. Kan ni se storheten lättare hos Charlotte nu? Hon har en mans hållning. Ingen svank där.
Hon har helt enkelt jobbat med sig själv från mitten. Genom att be magen sluta rädda livet på henne. Genom att jobba på sin Core, sin bålstabilitet. Hästar härmar oss. Om vi är ostabila i vår core så blir hästen ostabil i sin core. Ostabilitet som vi ryttare känner som ostabil form framtill (som vi gärna försöker fixa med hjälp av våra händer). Men vad har huvudet att göra med magen? Jo ryggraden är utan muskler otroligt rörlig vad gäller att kunna skifta mellan svank och kut. Om ni ställer er på alla fyra, med knä och händer på golvet, slappnar av i nacken och låter huvudet hänga. Skifta mellan att svanka och inte svanka, låt er hals slappna av. Notera vad ert huvud gör när ni svankar respektive inte svankar.
När ni ni svankar kommer ert huvud att åka upp och när ni inte svankar så kommer ert huvud att ramla ner.
Precis så fungerar hästar också. Så när en ryttare saknar bålstabiiltetet så kommer hon att se ut som en nickedocka när hästen rör sig, hennes svank och huvud kommer att röra sig lika mycket, jag blir yr av att titta på det. Hästen kommer att härma detta. Det är då ryttaren känner ett behov av att manuellt hålla ner hästens huvud. När man gör det så kommer hästen att uppleva det som att du bromsar den. Då kommer du att behöva driva den framåt.
Här är en gammal film på lite juckskritt respektive inte juckskritt. Och jag vet att ni tänker att Charlote juckar i skritten på filmen. Ja, sant, men om ni bad henne att skritta utan att jucka så hade hon enkelt kunnat göra det eftersom hon har muskler för att kunna sitta emot det. Kan du sitta på en häst utan att jucka? Testa genom att skritat på lång tygel och lägga en hand på din mage. Kan denna hand bli helt stilla? Kan du andas samtidigt ;-)? Eller känner du att det här är sjukt svårt? Grattis, du har just upptäckt att du är en helt vanlig kvinna som måste jobba på sin bålstabilitet.
Så, om vi återgår till Charlottes fantastiska film ovan så ser ni svaret på frågan. Varför kan hennes ben ligga helt stilla? Jo för att hon behöver inte driva mot sin broms eftersom hon inte behöver använda händerna för att behålla en stadig form. Och anledningen till det är att hon är en väldigt stadig form i sig själv. Det många kallar stel är helt enkelt en stark hållning, som inte juckar med magen och därmed inte juckar med sin nacke vilket i sin tur leder till att hästen inte juckar och nickar. Och voila, hon slipper driva hela tiden utan hon kan använda sina ben vid behov endast, för att prata med bakben.
Som en bieffekt så är hennes häst väldigt nöjd. Hur ser man det? Till exempel så viftar en häst som är irritard mycket med sin svans. Det är mer regel än undantag när nickedockor rider dressyr att hästens slår med svansen som om han gick i en hage en varm sommardag med tillhörande flugor. Men vad gör Charlottes häst med sin svans? Ingenting, den bara hänger där.
Så med era nya ögon, ut och studera ekipage, slår de med svansen så är hästen irriterad . Ställd dig frågan VARFÖR hästen är irriterad? Är det för att han upplever ryttaren lika störig som ett gäng flugor? Vad hade hänt om ryttaren slutade irritera hästen? Hade hästen stannat då? Hade den tappat formen? Kan formen sitta i ryttarens brist på form? Kan det vara så att hela ekipaget är en hel lång kedja av fel? Kan man tänka sig att ryttaren försöker åstadkomma saker med hästen som ryttaren ännu inte är färdig för? Kan det helt enkelt vara så att ryttaren måste jobba lite mer med sitt ryttarjag innan hon jobbar på hästens dressyrjag?
Nåväl, kloka ord som ni faktiskt bör ta till er fast att det kanske svider lite. Ha en bra vecka 🙂
Vill du hoppa på och jobba på din core så titta gärna på våra ridkurser följande länk. De startar den första fredagen varje månad.
Lägger till lite länkar till gamla inlägg om svank
Idag var det kursstart för både gamla och nya elever. Varmt välkomna allihop. Om det blir något fel, tex att du inte har fått en inloggningslänk till klassrummet trots att du betalat i tid så maila mig på blog@lindah.se så fixar jag det. Tekniken är inte alltid snäll så ibland så verkar inbjudningsmailen fastna någonstans i cyberspace. Gamla elever kan ha upplevt att kurser försvunnit. De har inte försvunnit, däremot så har de gått från att vara aktiva kurser till att bli Slutförda kurser. Du hittar dem igen om du klickar på fliken ”Slutförda” kurser som du hittar uppe till höger. Om du som är ny elev INTE har fått en inbjudning till den stängda Facebookgruppen för logiska ryttare så säg till, maila på blog@lindah.se
Hej alla!!! Nu börjar vi närma oss slutet i många av ridkurserna. Nästa vecka släpps sista lektionen, så nu börjar det närma sig ridprovsdags. Det ska bli otroligt spännande att få se era framsteg.
Den här veckan tänker jag göra veckobrevet ganska kort, jag tänker länka till saker jag inte skrivit själv. Först vill jag att alla tittar på den här filmen som visar något som vi ryttare är väldigt intresserade av, eller, vi borde vara det iallafall. Ryggraden, ni vet, den där grejen som vi sitter på och som vi rakriktar. Filmen är oerhört fascinerande att studera.
Ripasso ANATOMICO VERTEBRALE
Slået op af AnatomYoga i Tirsdag den 4. august 2015
Därefter så kommer jag visa er en fantastisk artikel. Jag har tidigare länkat till fantastiska artiklar som sedan tagits bort, därför kopierar jag in en del av texten här i inlägget, såna här klokheter måste sparas. Inlägget är alltså INTE skrivet av mig utan ni hittar det här.
Hur ryggraden är kopplad till alla organ
Eftersom ryggraden är ett av de huvudsakliga nervcentrum vi har i kroppen är det inte överraskande att alla organ representeras i olika delar av ryggraden.
Kroppen är ett av de mest mystiska fenomenen i världen. Den upphör aldrig att förundra oss med sina perfekt komponerade system och strukturer.
Naturen har inte lämnat något åt slumpen, och ju mer vi lär oss desto säkrare blir vi, för nya sammankopplingar mellan kroppsdelar upptäcks varje dag.
Det mest betydande exemplet är sättet som ryggraden är kopplad till organen i kroppen.
Det är överraskande eftersom ryggraden består av ben, men ändå påverkar organ och muskler, såsom lungor och hjärta.
Tro inte för en sekund att denna koppling är slumpmässig. Man har upptäckt exakta punkter som är kopplade till väldigt specifika delar av vår anatomi.
Som du kan se är det ingen myt att den mänskliga kroppen är en perfekt maskin. Vi är ganska säkra på att den sitter på många fler hemligheter som kommer få oss att tappa andan i framtiden.
Varför ryggraden är kopplad till organen
Orsaken till detta fenomen är mycket enklare än det kan verka vid första anblicken. Ryggraden är vad som håller oss upprätt; med andra ord ger den oss struktur och stöd.
Den består av små ben som stöds och hålls samman av sammankopplade muskler.
När något av dessa ben ligger fel har det därför en effekt på det organ som det är kopplat till.
Det är också viktigt att ta hand om ditt känslomässiga välmående. Ryggraden lider när vi håller fast vid negativa känslor, oavsett om det är stress eller sorg.
Det betyder att emotionell intelligens är fundamentalt för att kontrollera vårt fysiska tillstånd: när vi undviker spänningar i området så förebygger vi att våra vitala organ drabbas av negativa konsekvenser.
När måste din ryggrad undersökas?
När du upplever obehag i ryggraden tar läkare fram en behandlingsplan som koncentrerar sig på områdena där obehaget upplevs.
Åkommor som ofta associeras med ryggradsproblem inkluderar:
Migrän
Ryggen är involverad i majoriteten av all huvudvärk. Muskelspasmer förskjuter benen, vilket leder till åkommor i huvud och ansikte.
Det kan till och med ge dig suddig syn.
Sovande lemmar
Inflammation i halsryggen resulterar i en sammandragning av nerverna. Som en konsekvens blir det svårt för blod att komma till området. När det sker under långa perioder kan lemmarna drabbas och börja förlora sin känslighet.
Problem med att svälja
Det inträffar som ett resultat av cervikal spinal stenos, då ryggmärgskanalen i nacken blir smalare, vilket hindrar de muskler och organ som ansvarar för att tugga och svälja från av fungera ordentligt.
Brist på blodflöde till hjärnan
Muskelspänningar i artärerna begränsar mängden blod som når hjärnan. Effekterna går från måttliga till allvarliga: från övergående yrsel till allvarliga tillstånd som stroke.
Problem med matsmältningen
Inflammation i ländryggen stör matsmältningssystemet, vilket betyder att prestationsförmågan påverkas på olika sätt. Förstoppning är en av de troliga konsekvenserna, såväl som plötsliga fall av diarré.
Snedställning av ryggraden har ett nära samband med organens funktion.
Slut på artikeln. Nu undrar du säkert varför jag skriver om ryggraden. Jo, jag vill öppna ert medvetande för att det är den här oerhört komplexa grejen som vi ryttare sitter på. Jag vill att alla tänker en extra gång innan ni sitter ner i trav, eller när ni trycker hårda sittben i hästens rygg. Fältsits och lätt sits är en himla bra grej.Eller när ni hoppar upp på hästen. För i rimlighetens namn så bör det ju vara samma med hästens ryggrad som det är med människans ryggrad… Många har säkert märkt att ju rakare er häst blir ju snällare blir han och ju bättre tillgodogör han sig fodret, ju finare blir hans päls och hovar. En rak ryggrad ger en frisk individ, oavsett om du är häst eller människa.
Hur tror ni att hästens rygg mår om vi inte rakriktar den? Jag har skrivit hur många inlägg som helst om rakriktning, jag länkar till några av dem här.
Det är en vecka kvar tills Aprilkurserna startar. Det är aldrig för sent att börja rakrikta sig själv (och sin häst). Samtliga kurser är rakriktande sådana.
Ny vecka, nya utmaningar. Nu har vi fått snö här i Växjö. Massa snö. Är det någonting man kan säga om den svenska vintern så är det att den är omväxlande….
Jag lägger ingen värdering i ordet omväxlande dock , jag har hört att man ska fokusera på positiva saker 😉 Jag vill dela en positiv känsla med er, det är två filmer som jag fick av en av mina superduktiga elever. Jag vet att hon åker till ridhuset för att rasta av sina hästar en aning och alla som någonsin har haft formel 1 halvblod vet att det brukar gå vilt till när man i den frusna vintern äntligen kommer till ett ridhus och hästarna får känna fast mark under fötterna. Jabba Dabba Dooo brukar det bli. Men det blev inte så den här gången. De var liksom alldeles lugna och fokuserade bägge två. Magiskt. Jag vet hur otroligt mycket tid det ligger bakom att få Formel 1 hästar så här lugna. Eoner av tid. Såna hästar blir inte lugna gratis utan de måste aktivt lära sig att vara lugna. Om de inte är lugna så är det svårt att träna seriöst. Det är sjukt störigt när ryttaren hela tiden måste sitta på sin vakt för att kunna plocka ner den nyexploderade hästen på marken igen. Nåväl, jag visar er filmerna här. Filmerna visar för mig harmoni. Det är vackert. Dock har jag förstått att det är svårt att veta vad som är bra? Vad är bra i den här filmerna förutom att hästarna är lugna?
T.ex så kan man titta på hur öppet där i vinkeln mellan hals och ganash, det gör att hästarna kan andas. De har ändå en vackert böjd hals men är inte ihopdragen. Jag gillar dessutom att de har rörliga halsar, söker sig lite neråt ibland och ibland lite mer fram. Man får aldrig låsa fast en hästhals eftersom halsen består av muskler som behöver röra på sig för att inte drabbas av obehaglig mjölksyra. T.o.m i dressyrprogram så har man en halslängningspaus efter ett par minuter. Så bör man alltid rida hästar.
Ni kan se att alla leder i bakbenen är böjda i alla faser av stegen.
Deras framben är lätta, de liksom skrider fram. Det betyder att de bär sig.
Ryttaren sitter i hästarnas balans, det kan ni se på tex att vinkeln mellan ryttarens rygg och hästarnas bakdel aldrig blir mindre än 90 grader.
De här filmerna visar inget fancy utan mer bara harmonisk ridning, typ en torsdagsjogg :-). Enligt mig så är det så att först måste man ha harmoni och sen kan man göra fancy grejor.
Hästar som rör sig så här spänstigt blir typ aldrig halta. Det beror på att man använder sig av hästens naturliga stötdämpningsanordning.
Är det verkligen så himla viktigt att ridning är harmonisk? JA!!! JA!! Och ännu mera JA!!!!
Jag letade upp ett gammalt inlägg om det här med harmoni. Inlägget handlar förvisso om människor men hästars imunsystem funkar på samma vis. Det här innebär att ju lugnare du kan få din häst ju lättare är det att hålla honom frisk. En frisk häst kan man träna regelbundet utan avbrott. Det här är ju någonting som borde vara synnerligen intressant för alla som önskar tävla med sin häst. Lugn och trygg och harmonisk häst är viktigt. Om man är en proffsryttare som skiter pengar eller som har många hästägare som kan köpa nya hästar hela tiden så är det inte så viktigt att hålla varje individ harmonisk och frisk. Man bara tar en annan häst när den gamla går sönder. Men för dig som har en enda högt älskad individ, för dig är det här harmoni av yttersta vikt.
Det finurliga är att hästar är speglar av oss. Om du är hysterisk och uppe i varv och anklagar din häst för en massa olika saker mest alltid, då kommer din häst att vara just så, han lyssnar på och följer din profetia.Saker som man ofta hör säga som hästar är tex:
*Han är så rädd för transporten (egentligen har han en ägare som får ångesttankar bara hon tänker på transporten)
*Han är så rädd för brevlådor (egentligen så har han en ägare som VET att hästen kommer att hoppa åt sidan vid brevlådorna)
*Han vägrar gå i form (egentligen så har han en ryttare som försöker dra honom i form med hjälp av tyglarna)
*Han knäpper av och går bakom lod (egentligen har han en ryttare som är för dålig på att rida bakifrån)
Ja ni förstår, listan kan göras lång. Grejen är att om ryttaren har de här tankarna i månader och år så skapar hon och hästen sin egna sanning. Hästen bekräftar ägarens påstående. Det liksom ÄR så, ryttaren har rätt. Punkt.
Ja, det är kanske så, men hur kommer man ur det då? Sänk kraven på er. Gör något annat, börja om. Finn harmonin, finn glädjen. Man MÅSTE inte ha nått en viss nivå om det innebär obehag för en av parterna att vara på den nivån. Varje ekipage måste finna sin egen nivå, en nivå där bägge har roligt. Det här dock oerhört svårt. Att börja om, att acceptera att man inte är på den nivån man vill vara. Men vet du vad? Det är just där och då, när du accepterar detta som ridning och hästar blir roligt. Om man inte kan något så har man ju galet mycket kvar att lära sig. Man öppnar sitt sinne. Man kommer ur katastroftänket, man slutar vara en profet som förutspår framtiden. Man börjar leva här och nu precis som vår gode vän hästen. Då börjar man närma sig det där jag skrev om i det länkade inlägget ovan, Rid dig Frisk.
Min filosofi är just att börja om. Sudda bort allt gammalt och ge sig själv en helt ny start. Alla mina kurser är så. De förutsätter att du inget kan vilket innebär att du inte har något att bevisa för någon. Många tycker att detta är en oerhört befriande känsla. Vissa blir dock frustrerade av det, då är man ännu inte riktigt där vilket så klart självklart är helt okey. Man kan och bör aldrig tvinga sig att göra något som man inte riktigt vill.
Men för dig som är trött på att alltid bråka med hästen, trött på att bända/tvinga hästen till att göra olika saker, trött på att kroppen inte lyder, att sittbenen lever sitt helt egna liv liksom skänklarna som liksom flaxar omkring lite varstans, hästen är högt och lågt och överallt, ingenting fungerar. Ta chansen att börja om. Använd hästen som Friskvård både för din skull och hästens skull. Nästa kursstart är 3 Mars, du hittar alla kurserna här. Du kommer att se att det finns många sätt att börja på. Du kan börja med en ridkurs och få koll på skänklar och bäcken, eller så kan du börja jobba med hästen från marken eller så kan du jobba helt utan häst i våra kroppsmedvetenhetskurser. Valen är många och beslutet är ditt.
Bifogar en film på våra ponnyer. De är så dumma, de är jättejätterädda för stockar som ligger stapplade på marken. De spänner sig alltid och hoppar till när vi går förbi sådana. Jättefjantiga hästar eller hur? Eller så är det så att de gör så bara när jag står bredvid dem. De är inte alls så när dottern är bredvid dem…. Jag kan ju fortsätta att anklaga hästarna för att vara dumma, eller så kan jag ju kanske erkänna att jag är från Skåne och knappt har sett träd i flock, absolut inte hela flockar som ligger döda på marken. Tänk om de liksom rullar iväg och krossar mig 😉 För alla kan ju se hur rädda de är för stockhögen när dottern håller i dem…. Har du koll på vilka rädslor du utlöser hos dina hästar?
Nåväl, alla kurser är uppdaterade och nu laddar vi för fortsättningskurserna 3 Mars. Skicka in ett ridprov eller handprov om du vill gå vidare med kursandet. Skicka gärna in filmen så tidigt som möjligt så att du hinner göra ett omprov om jag ser att det är något mer du behöver träna på för att gå vidare. Du hittar provbeskrivningar på länkarna ovan. Det blir även en start på fortsättningskurserna i Maj för er som inte vill gå vidare nu.
Fredag igen, härligt eller hur? Vi har fantastiskt väder nu äntligen, ingen snö, ingen is och ett temperatur runt nollan gör underlaget nästan hästtränarvänligt. Det känns fantastiskt bra. Det enda som stör mitt sinne är vetskapen om att det förmodligen är temporärt, snart nog så kommer vintern att slå tillbaka med förnyad kraft. Jag tror att den vill invagga oss i någon form av falsk vårkänsla för att sedan med ett burdust snöfall skrika ”Fool you!!”.
Jag roar mig med att tömköra och longera hästarna mest. Just för att vädret och underlaget gör att träningen inte blir helt regelbunden så känns det bra att inte sitta på dem, de är ju oftast lite stela av att gå och spänna sig i knaggliga hagar så i min själ så känns det bättre att träna dem från marken.
En sak som gör mig glad var att jag råkade hitta en gammal film på min vid den tidpunkten odrägliga Påni. Vad vi ser är ett ögonblick som involverar broddad häst och obroddad människa 😉 I ärlighetens namn så gjorde hon så även om piloten stod stadigt på marken 😉 . Det där med välhanterad och lydig låg liksom inte riktigt på hennes favoritsysselsättningslista ;-)Det här var för två år sedan.
Då blir man ändå lite glad när hästen idag är så här snäll.
Största svårigheten just nu är hon gärna leker spårhund när vi longerar, man får driva sig blå för att få henne att röra sig så som hästar bör röra sig. Hon kom på redan i ung ålder att det var bekvämt att gå så, antagligen för att det kräver mindre kalorier att hänga på sina bogar än att faktiskt bära vikt på bakdelen. Bommarna var avsedda för att se om det blev någon skillnad i hur hon bär sig. Jag tänker att det är svårt att leka spårhund samtidigt som man tar sig över bommarna. Som synes så klarar hon det ofta galant 😉 , jäkla skitpåni 😉
Men sen tänker jag lite längre och kommer på att det ger ju mig ett fantastiskt tillfälle att sätta lite tryck i hästen, jag kan driva mig i princip hur mycket som helst och då kommer hon ju faktiskt upp bra fram samtidigt som hennes ben går fortare. Och det är ju det man vill, få kvicka bakben utan att hästen bara springer fortare. så jag får väl bita ihop lite för det här spårhundsläget och tänka att det är en övergående fas. Hon slipper iallafall tyngden av ryttaren när hon går se, det hade ju förvärrat framtungheten.
En annan lösning hade varit att sätta på henne inspänningstyglar för att hindra henne från att leka spårhund. Jag erkänner att jag som är anti all form av hjälptyglar tänkte tanken men som tur var så övergav jag iden. För det hade ju gjort så att hon gick mer normalt med sin hals men halsen har ju ganska lite att göra med vad benen gör och det är ju trots allt benen som är väsentliga för ridbarheten ;-). Och bara för att man korrigerar hästens huvud så betyder ju det inte att hästen blir mindre framtung.
Visst är det irriterande det där att man inte kan ändra resten av hästen genom att ändra på dens hals…Tänk vad enkelt hästträning vore då. Då hade man ju i stort sett kunnat korrigera allting med händerna och tyglarna, om halsen inte gjorde vad man ville så hade man kunnat byta bett eller sätta på en hårdare nosgrimma eller köpa en ny cool hjälptygel och allt skulle varit bra. I ärlighetens namn så tror jag att folk generellt sett tänker så med tanke på hur otroligt många specialbett och specialträns och hjälptyglar som finns i alla hästbutiker och med tanke på alla frågor i olika hästforum som beskriver olika problem man har med hästen och svaret involverar i princip alltid något man ska göra med hästens huvud med hjälp av sina händer.
Jag hörde att det kommit s.k anatomiska träns som ska motverka tryck på hästens huvud?!?! Ja ni läste rätt. Det finns hästar som tydligen blir helt förändrade när de får ett träns som fördelar trycket, speciellt i nacken.
Frågan jag ställer mig är hur i helvete kan ett träns trycka hästen i nacken så hårt att det blir en väsentlig skillnad när man byter träns?!?! Är det inte bättre att sluta dra i de där snörena istället? Spänna tränset mindre hårt?
Kan det kanske vara så att folk tror att man kan förändra hästen genom dens hals/huvud/mun? Jag tror faktiskt att det är det folk tror, på riktigt.
När jag ändå har ämnet på tal så finns det ett par såna där dumma frågor till. Typ, min häst får skav på halsen av tyglarna, vad ska jag göra?
För mig vore det givna svaret att man skulle bredda sin hand så att man tar bort det som skaver. Men det är tydligen fel svar. Man ska istället sätta på ett skydd på tygeln som minskar friktionen eller använda pälsglans på halsen?
Varför? Jo för det råder en missuppfattning i att en ryttare ska ha sina händer tätt ihop när hon rider. Det i kombon med en lodrätt sits så är alla häst och ridproblem lösta. Så nu vet ni, att om en ryttare sitter i lodrät sits med händerna ihop så rider hon bra.
Mig veterligen så är det ganska dumt att ha händerna tätt ihop. Då får ryttaren gärna sin hand lite för långt bak vilket gör att hennes mage blir i vägen för tygeltagen vilket skapar spänningar i ryttaren vilket i sin tur skapar spänningar i hästen vilket gör att man till slut sitter där med sitt anatomiskt träns och dyra specialbett och ändå har problem med sin ridning/häst 😉
Ett annat område på problemet skav på häst är ju det där skavet från ryttarens skänklar. Vad gör man åt det?
Enligt mig vore det givna svaret att ta ut skänklarna från hästen så att det inte blir skav. Men det är tydligen fel svar, man ska istället sätta på ett slags skydd på hästen så att man kan ha benen på hästen utan att den får skavsår. Varför ratas mitt förslag? Tja, för att då går inte hästen fram tydligen.
Och då kommer man ju liksom lite tillbaka till den där handen, och det anatomiska tränset och specielbettet..
Vad säger ni om min fullkomligt geniala ide om att sluta dra i hästen? Då kanske den går fram? Då hade du kanske behövt driva mindre? Ah, du kan inte göra så får då kommer hästen inte att gå i en stadig form?Vet du, det finns ingen forskning som säger att det är bra för hästar att gå i en stadig form. Det är dressyrdomare som vill ha en stadig form, det är inget som hästen varken behöver eller mår bra av.
Men vad vet väl jag, jag är bara en dum blondin, en skånsk sådan till råga på allt 😉
Nåväl, det var veckans funderingar. Jag brukar skriva veckans kloka ord men så kan jag ju inte skriva idag, mina råd är ju helt..okloka liksom 😉 Åtminstone om man lyssnar på den stora massan 😉
Träna fint alla flitiga, ambitiösa elever, alla kurser är uppdaterade och jag önskar er en riktigt härlig träningsvärk 😉
Glöm inte att anmäla er till Februarikurserna
Kursstart är 3 Februari och du anmäler dig som vanligt genom att skicka ett mail till blog@lindah.se . Glöm inte att ange namn och adress samt vilken kurs du önskar anmäla dig till.
Vi startar samtliga våra kroppsmedvetenshetskurser
Vi startar även Instruktörskursens första del den 3 februari . För att påbörja del 1 krävs godkänt prov i Grundkurs Ridning, trav och bog samt Arbete vid hand 1. Du ska även ha genomgått kursen Mental Coaching. Kontakta mig för mer information och pris.
På begäran från er så startar jag alla fortsättningskurser i ridning den 3 Mars. Så fortsätt skicka in ridprov om ni vill hoppa på där.
Hej alla, årets första ”normala” fredag. Vardagen är tillbaka på riktigt, alla barn är nystrykna och nykammade och sitter i skolbänken igen för att insupa lärdomar. Det ska ni också får göra, insupa lärdomar alltså. Det där med inlärning är oerhört intressant. Vill ni så kan ni läsa lite gamla inlägg som jag skrivit om inlärning.
Visst är det fascinerande hur den där lilla gråa saken vi har i vår skalle fungerar. Tänk vad klok den måste vara. Vet ni att det är stor skillnad på hur ”kloka” hästars hjärnor är? Jag kom på det för några dagar sedan. Min häst som jag jobbat med i två år nu, jag kan ibland tycka att hon är lite trögtänkt (förlåt ;-)) men så fick jag en ny träningshäst och då insåg jag att min häst är alls icke trögtänkt. Och för att kunna berätta om den här trögtänktheten korrekt så måste jag nog förklara lite hur jag menar.
Om vi tänker som så att en hjälp alltid är något som bestraffar vår häst, så måste ju en form av belöning vara när vi slutar ge hjälpen. Så om jag ger en hjälp så är det ju för att hästen ska göra något som får ”straffet” att upphöra, det är logiskt eller hur?
Ok, jag kom på att den här nya hästen inte kunde så mycket av mina hjälper, han mest bara gick emot, och i varje varv så skulle han till grinden så halva varvet i paddocken gick i princip ut på att ”straffa” honom för att han vill till grinden och halva varvet gick åt till att göra honom rak efter att han dragit sig till en alldeles fantastisk bananform i sin iver att nå grinden. Det blev liksom aldrig någon tid för belöning i det hela. Dvs i mina ögon är det vi gjorde totalt meningslöst eftersom hästar endast förstår något av ”belöning”, dvs när ”straffet” upphör.
Det enda rätta var att hoppa av och INTE rida runt , runt i en paddock. Jag var först tvungen att lära den här hästen att tänka. Dvs att få honom fokuserad på EN uppgift. Han var liksom väldigt rå. Det är logiskt för en häst att vilja gå till grinden. Om du ramlar av en häst ute så springer han hem. Hemma finns mat och flockens trygghet. Det är allt en häst vill ha, mat och att få vila bredvid flockmedlemmar som håller vakt. Hästar är liksom inte speciellt komplicerade. Om hästen inte vet hur man lär sig och inte finner någon mening i att rida runt och bli ”straffad” så är det självklart att han vill till grinden eftersom det är vägen till trygghet och belöning (mat och flock).
Det första man gör i såna här fall är att skapa trygghet i paddocken. att tillåta och förmå hästen att sova i ditt trygga beskydd. Nu är det ju dock så att man kan sällan tvinga hästar att sova, det fungerar inte så så först måste man komma på ett sätt att få hästen att använda den lilla grå hjärnan så intensivt att han blir tvärtrött och somnar av ren utmattning. Det här gör man lättast vid hand från marken. Men man kan inte gå runt för då kommer vi tillbaka till det där problemet som består av grind, flock…… Man måste göra på andra sätt. Det är de där andra sätten som mina kurser i Horsemanship och Arbete vid hand fokuserar. Dessa kurser skapar hästar som tänker.
Hur fungerar då en häst som tänker mer? En som förstår det där med att leta efter belöningen när den får ett straff? För det första så vet en tänkande häst att när den i normala fall inte inverkande ryttaren gör något, dvs ger en hjälp/straff så betyder det något, det betyder att hästen ska göra något. Hästen försöker räkna ut exakt vad detta något är eftersom den vet att så fort den gissar rätt så uppnås belöning, dvs straffet upphör och den får vara ifred, den kan vila under sin trygga ledare. Det här innebär att om hästen gissade fel, dvs om straffet inte upphörde, vilket ju kan ske vid inlärning av en ny hjälp så kommer den omedelbart att göra på något annat vis för att nå målet belöning. Det är så jag definierar en tänkande häst.
Dock finns det en annan sorts häst som många tror tänker men som INTE tänker på rätt sätt. Jag kallar dem serievifftare. Det är hästar som när man tex ställer sig bredvid dem med en pisk så börjar de skutta och visar spansk skritt, piaff, levad i en enda röra, en sak på varje ben samtidigt. Det är inte att TÄNKA, det är att gissa. Serievifftare är oerhört svåra hästar. Det är i inlärningen som man gjort fel. Man har inte lärt in en sak i taget och man har inte låtit hästen slappna av och sova efter en enda sak. Sovandet och den totala avslappningen efter varje liten fjuttig sak är uberviktig. Annars blir det såna här serievifftande gissare. Det är stor skillnad mellan att gissa och att tänka.
Kan visa en film där en ungponny som varit riden i 3 månader lär sig förstå konceptet bakdelsvändning för första gången. Det här är ett väldigt bra sätt att skapa tänkande hästar på. En hjälp ges, här ser det ut som att tygeltaget är ett ledande som leder hästen rätt och så har ju ryttaren hela yttersidan påkopplad vilket liksom puttar hästen i rätt riktning. Hästen får belöning för bäbisförsök. Belöningen består i att tygeln längs ut och hästen tillåts att stanna och koppla av.
Det är bara under inlärningen som man låter den stanna och sova, när inlärandet är klart så behåller man bara länga tygeln belöningen vilket är praktiskt för att om hästen vet att efter varje rörelse man ber om så kommer tygeln att längas vilket gör att hästen alltid söker sig till ryttarens hand i hopp om länger tygel, dvs den där sökningen till handen får man alldeles gratis. Man gör med andra ord två flugor på smällen samtidigt 😉
Det där med sökningen till handen är ganska kul att studera. Hästen är korrekt, dvs bra utbildad om den söker sig neråt när du länger ut den. Om den däremot kör nosen framåt när du länger tygeln så var den bara ihopdragen. Det här är viktigare än att gå med böjd hals hörreni ;-). Den här hästen är ung och har ännu inte etablerat klart sökningen till handen därför händer typ ingenting med hennes hals när tygeln längs. Men hon lär sig att den längs när hon tänkt rätt. Det är så man etablerat det jag beskrev ovan.
Nåväl, nu blev det här som vanligt ett långt inlägg. Det är svårt att fatta sig kort när man skriver om saker man brinner för. Om du liksom jag brinner för det här med inlärning så kanske du är intresserad av att bli logisk tränare. Intagning sker nu inför kursstart i Februari eller Mars. Du måste ha godkänt i Grundkurs ridning, trav och bog, arbeta vid hand 1 samt så måste du ha gått Mental Coaching. Maila mig med intresseförfrågan så berättar jag mer.
Nästa kursstart är 3 Februari och du anmäler dig som vanligt genom att skicka ett mail till blog@lindah.se . Glöm inte att ange namn och adress samt vilken kurs du önskar anmäla dig till.
På begäran från er så startar jag alla fortsättningskurser i ridning den 3 Mars. Så fortsätt skicka in ridprov om ni vill hoppa på där.
Om ni har problem med att logga in på kurserna eller om ni inte har fått inloggningsmailet så kontakta mig så fixar vi det. Jag får mail om att kurser har försvunnit. Kurserna försvinner inte direkt men när de är slut så går de från att vara aktiva. Ni hittar en flik som heter Slutförda kurser uppe till höger i klassrummet. Klicka på den och sen klickar du på undervisning så hittar du de kurser du precis avslutat.
Hej alla, gott nytt år och sådär. Vad har ni för nyårslöfte? Bah. Hur trött är man på den meningen. Helt ärligt, det känns ingen skillnad innan nyårsafton och efter nyårsafton, det är samma sak. Och hur länge brukar ni hålla era löften? Grejen med löften är att de vanligtvis innebär att man får mer träningsvärk och så får man äta äckligare mat. Nyårslöften är med andra ord ett nerköp för välbefinnandet 🙂 Inte konstigt att man bryter dem då liksom ;-).
Ändå är det precis så jag har gjort, jag har gett mig ett nyårslöfte som innebär ett nerköp. Ja so? Jag har väl aldrig sagt att jag lever som jag lär eller ;-)) Så nu sitter jag här med träningsvärken från Hell och lider lite. Jag ska träna upp mitt axelparti är planen, allt ovanför midjan ska tränas. Jag tänker lite som så att rumpa, mage och ben tränar jag ju när jag rider, min mage är hård som sten (bakom allt fluff då ;-)) , det är förresten en oerhört trevlig bieffekt av Logisk Ridning. Har ni känt på era magar? Bakom fluffet, chokladvollangerna eller vad ni nu väljer att kalla dem så är det stenhårt. Det är ganska coolt. Men däremot övre delen, armar och sånt tränas ju inte när man rider, de blir lite som spagetti. Och så kan vi ju inte ha det. Så det är vårens projekt, att skaffa mig bilrutor på axlarna. Typ alltså 😉
Idag är det nystart för alla ridkurser. Oerhört trevliga ridprov har jag fått in denna omgång. Jag blir alldeles lycklig. Det tar ju sån tid att lära sig rida, så åren går och man hjälper grundkursekipage efter grundkursekipage och vänjer sig lite vid grundridning och sen blir man alldeles glad när man inser att just för att åren har gått så börjar ju mina grundkursekipage se fantastiska ut. Det var ju det här jag väntat på så länge. Tänk, nu kan vi börja träna hästar, det är ju det jag ville från början liksom. Träna hästarna.
Problemet var att det gick inte så bra. Jag kom från Spanien, glad i hågen med syfte att nu ska jag hålla lektioner och lära ut allt jag lärt mig under åren som jag red Doma Vaquerahästar. Jag tog mig an uppgiften men insåg att eh… Oj… Det gick inte att träna hästarna för ryttarna satt liksom i vägen. De följde inte instruktionerna, de gjorde i många fall tvärtom mot vad jag sa vilket såklart gjorde så att hästarna gjorde tvärtom mot vad jag sa vilket i princip innebar att lektionerna gjorde mig gråhårig.
Det kunde komma dressyrryttare till en lektion som ville öva på bytena eller galopppiruetter men som inte ens hade två galopper. Jo de hade (i deras ögon) två galopper, en vänster och en höger men i mina ögon så hade de egentligen bara ben som gick i de olika galopperna men kroppen ändrade inte sig vilket resulterar i att ryttaren i den ena galoppen liksom hänger på hästens utsida . Galopp är ju en böjd rörelse, vilket innebär att ett byte egentligen innebär att man skiftar böjning. Men då måste man ju först ha två böjningar liksom, sen därefter kan man börja bry sig om vad benen gör eller inte gör.
Samma med galoppiruetterna, det är egentligen inte så komplicerat, jag brukar tänka att jag sätter hästen i en slutaform (en böjning) och sen rider jag i energisk galopp och helt plötsligt så kommer det ett stup eller ett berg framför mig vilket gör det omöjligt att fortsätta rida rakt fram så jag puttar helt enkelt min häst åt sidan X antal gånger i fortsatt energisk galopp. När jag lärde mig det så red jag Doma Vaquerahästar och då handlar ju allt om tjurar, så min lärare brukar alltid säga att om hästen tvekar eller om du inte RIDER så dör ni när tjuren stångar er. En arg tjur ger liksom en ganska bra motivation till det där ”putta åt sidan” i energisk galopp ;-).
Det är en motivationsfaktor som kanske inte är så känd i Sverige dock men testa, jag lovar att det fungerar 🙂
Bilden här nedan visar min bästaste läromästare vad gäller galoppombyte. Jag fick helt enkelt inte till det. Det här var min tränares privata häst, 23 år gammal och han blev till slut så oerhört trött på mig. Jag gjorde FEL. Hjälpgivningen han var van vid var annorlunda än den jag var van vid. Han ville ha mig mer över till ena sidan än jag var van vid. Efter varje misslyckat försök så gick han fram till sin ägare och skakade på huvudet och bad honom beordra den där korkade blondinen att hoppa av. Jag var beredd att lyda honom men ägaren var enträgen. Sista gången när vi lyckades så var det INTE min förtjänst utan precis när jag tänkte byta liksom skuttar han till och riktigt slänger över mig på den sidan han vill ha mig , byter klockrent, sliter tygeln ur min hand, skyndar sig fram till ägaren, sätter ner sitt huvud på markplan och hela hans själ utbrister ”TA AV DET FRÅN MIN RYGG, DET ÄR KLART, JAG HAR VISAT NU, HON FATTAR”.
Alltså vad vi skrattade. Och jag lydde självklart :-). Jag önskar att alla människor som vill lära sig svåra saker får träffa en sån här häst en gång. Helt underbar var han. Om ni undrar varför jag är halshuggen på fotot så var det min då 4 åriga dotter som tog fotot. Ett av få från denna tid vilket jag ångrar nu.
Nåväl, vad kan jag säga annat än keep up the good work, nu kör vi igång 2017 så det sprakar om det.
Dock, en sak till vill jag säga. Jag har fått många förfrågningar om vi inte kan starta alla ridkurser lite tidigare än jag brukar eftersom det är så dåligt underlag nu. Jomen visst, det kan jag.
Så den 3 Mars så startar jag alla ridkurserna igen så det är bara att skicka in ridprov till dess. Ha en bra vecka allihop :-)//Lindah
Nu är året snart slut. Vi håller lite jullov här hemma och det hoppas jag att ni också gör. De få kurserna som är aktiva nu över julen är uppdaterade idag och sen kör vi igång igen på riktigt nästa fredag den 6 Januari.
Jag är inte helt ledig, jag passar på att beundra alla fina ridprov som jag får in. Magisk vad duktiga alla börjar bli.
Alla som har skickat in har fått svar nu, om du inte fått svar så har du förmodligen skickat till fel adress vilket jag har märkt att många av er har gjort. Adressen är som alltid blog@lindah.se . Vissa av er har fått till två g i adressen. Så om du inte har fått svar så skicka igen på rätt adress.
Det finns fortfarande plats för några elever till i Grundkursen.
Ni vet väl att det är lite rabatt om man köper en ridkurs+ en kortkurs (hand, horsemanship, lär se, frisk häst). Du betalar totalt 2400 kr nu (ordinariepris 2800 kr).
Nåväl, detta veckobrev var kort och intetsägande, men så är det när man har jullov.
Ha det bäst så hörs vi pigga och glada nästa år //Lindah
