Här kommer ett blogginlägg från Hanna som tränat Logisk Ridning ganska länge nu. Hanna är Hippologutbildad ridlärare och har de senaste fyra åren förkovrat sig i den Logiska Ridningen. Hon är snart färdig beridare. Det är roligt att diskutera med henne, hon lär mig saker om ”den andra” världen så att säga. Hon har oftast mycket tänkvärda funderingar. Enjoy 🙂
”Det du redan lärt dig fast så mycket mer och ännu bättre. Jag lärde mig så mycket under mina år på Flyinge och Strömsholm. Jag fick erfarenhet av att rida många olika hästar, både unghästar och välutbildade hästar, jag förbättrade mina kunskaper om hästen som biologisk varelse, om sjukdomar, hur man driver ett företag med vinst, hur man arbetar mer ergonomiskt med sin kropp, pedagogik, utrustning och mycket mer. Vi red otroligt mycket under de där åren, både i terräng, på hoppbanan och i ridhus. Min kropp blev stark och uthållig. Läste Ridlära 1 och 2 och med den lärde jag mig Utbildningsskalan fram och baklänges.
Lärarna var bra och engagerade. Hästarna var fina och välutbildade. Det mesta var riktigt bra och jag stortrivdes under hela utbildningen. Men… Rösten i mitt huvud om att fortsätta leta svar på alla frågor jag hade ville inte riktigt tystna. Åren har gått och jag har letat, letat efter svar. Svar som inte går att läsa om i ridhandböckerna. De svar som Utbildningsskalan inte gav mig. Det fanns liksom ett tomrum, ett glapp som inte blivit ifyllt så att säga. Lite här och där hittade jag svar men jag fortsatte ändå leta. Så här i efterhand förstår jag att jag letade efter fördjupade kunskaper om hästens psyke, om hästens förmåga till inlärning, min egna förmåga till inlärning, ökad kroppsmedvetenhet, kunskap om att se hur hästen använder sin kropp, ökad känsla i ridningen, hur jag exakt och specifikt kan använda min mellandel och min sits när jag rider.
Och plötsligt hände det. Av en slump hittade jag hit. Vilken grej alltså. Här har Utbildningsskalan utvecklats och kompletterats. Aha-upplevelserna har haglat över mig de senaste åren. Äntligen har jag fått svar på mina frågor. Inte alla, men de flesta. De senaste åren har jag ägnat åt att rakrikta mig själv – och därmed också min häst, att göra mig själv mer liksidig – och därmed också hästen. Hästen härmar mig, så när och om jag sitter fel, så går hästen fel. Det är bland annat det vi ryttare upplever när hästen hänger i ena tygeln och inte tar stöd på den andra.
Jag hade många bra och användbara verktyg i verktygslådan från tiden på Flyinge och Strömsholm men nu har jag skaffat mig en ännu större verktygslåda. Har fått köpa en ny låda för min gamla blev för liten kan man säg 😉
Mina bästa ryttaregenskaper har jag haft sedan jag var liten; mod, balans, styrka, uthållighet och envishet. Att kombinera dessa egenskaper med förbättrad känsla har gjort att en ny värld öppnat sig framför mig. Saker som tidigare varit svåra är nu lätta eller i alla fall lättare. Saker som jag nästan har förstått tidigare är nu kristallklara.
Sveriges Ridskolor är i mångt och mycket bra! Men det finns en del kunskapsluckor som kan och bör fyllas. Att i unga år lära de unga rida på ett mer inkännande sätt och att läsa av hästen är en sak som barn lär sig med lätthet. Det här vet jag för ridskolan är min arbetsplats sedan många år. Komplettera den kunskap, det engagemang och den omsorg som finns på landets många ridskolor så kommer Sverige inte bara ta brons i framtida mästerskap. Vi kommer ha en god chans att segla förbi de bästa.
Så mycket mer och ännu bättre!”
Hanna Bergenkull – Hippologutbildad ridlärare