Etikettarkiv: beridare

Bita sig fast i en tygel

(Inlägget publicerades ursprungligen 2014)
I förra inlägget skrev jag om att man varför man vill ha hästen i yttertygeln när man rider en volt. Dock är ju det här med att just genomföra detta väldigt svårt eftersom hästar är byggda för att alltid ha en och samma tygel som yttertygel oavsett varv. Bildtolkning, den vänstra bilden föreställer en häst med huvudet åt höger och rumpan åt vänster. Varje cirkel symboliserar en kroppsdel, i detta fall sett från vänster, bakdel, bål, bog och hals.
Den högra bilden visar en hästrumpa (cirkeln) sedd bakifrån med en armlös ryttare (streckgubben).

Ni kan bli konfunderade över ovanstående teckning. Rimligtvis så borde den ju enligt teckningen vilja vara i vänster hand kan någon kanske tycka med tanke på att att kraften från hovarna riktas mest till vänster tygel. Och ja, det stämmer. Men… den här hästen väljer inte själv att vara i vänstertygeln. Den kommer däremot alltid att vara på väg åt höger men vi ryttare vill ju sällan följa med hästen dit den vill, vi vill ju oftast rida rakt fram. Så det innebär att vi kommer att omedvetet att hålla den hårdare i vänstertygeln för att hålla den rak.

Så sanningen är att det är inte hästen som väljer att vara hård/hänga i/bita sig fat i högertygeln . Det är vi ryttare som väljer att hålla fast hästen i högertygeln.

Nu borde de flesta förstå att det är aldrig hästen som biter sig fast i en tygel, det är snarare vi människor som biter sig fast i tygeln.

Detta är ett symptom på att hästen inte är rak.

Man kan enkelt se/höra var en människa är i sin ridkunskap.

En nybörjare (oskolad ryttare)rider det hon ser och det är hästens huvud och hals.  (I detta fall rider hon/korrigerar högertygel)

En lite mindre oskolad ryttare rider oftast hästens bog, dvs hon korrigerar den bogen hästen skjuter ut (i detta exempel höger bog)

En ännu mer medveten ryttare försöker få hästens rygg att vara rak så att hon kan sitta på den (hon korrigerar hästens bålrotation)

En skolad ryttare han inser att problemet med sökningen till vänster tygel beror på att hästens förskjutit sitt bäcken så då korrigerar han detta bäcken.

Men det tar mååånga år att bli en skolad ryttare. Men det är en rolig (och svår resa). Har du börjat din resa än? Om inte så är det aldrig för sent. Med våra onlinekurser så kan du börja redan idag.

Ögonen bor i röven

Ögon… Kan se ut så här. Vackra, djupa. Det sägs att ögonen är själens spegel.

logisk-ridning-mjuka-ogon-vid-ridning

Det är det vi ser alltså är det så. Punkt.

Dock är ju saker alltid väldigt mycket mer än vi ser. Ögonen bor i två hål i vår skalle. Den bilden är inte lika vacker för gemena man. Lite info om vad som ingår i en ögonhåla.

titta-dit-du-ska-logisk-ridning

Ser ni att ögonen styrs av muskler? Ögon kan snurra i vår skalle. Hit och dit och upp och ner.




Jag har i många år tränat något som heter FeldenkraisFeldenkrais är den absolut och totalt utan jämförelse bästa ryttarträningen som finns att uppnå. Jag använder väldigt mycket Feldenkrais övningar både när jag jobbar med ryttare men också när jag behandlar hästar.

Jag tränade detta för att lära mig rida bättre. Som en liten bieffekt så fick jag en syn som gör att jag om jag går till optikern kan se även de minsta bokstäverna utan något som helst problem. Innan jag började med Feldenkrais så såg jag ganska dåligt. Det tog ett tag innan jag kopplade ihop min förbättrade syn med min ryttarträning. Jag tränade liksom rumpan, inte ögonen.

Forskade lite i det och förstod helt plötsligt sambandet. Ögat styrs ju av muskler som ni kan se i bilden ovan. Dessa muskler slutar ju dock inte i skallen som på bilden. Där dessa musklerna slutar tar andra vid.

nackmuskler-logisk-ridning

Där ”de andra” musklerna tar vid så tar ytterligare några andra över.

ryggmuskler-ryttare

En muskel jobbar ju aldrig ensam. Muskelarbete är som ett pärlband. Som dominobrickor. Om en muskel spänns så får det följder i hela kroppen, från din tåspets upp till ditt öga, från ett finger till det andra fingret, från topp till tå.

Jag jobbar med att skola ryttare, så som jag själv en gång skolat mig och fortfarande skolar mig. Har man en gång börjat skola sig så kan man aldrig sluta, det blir som ett gift, man vill alltid utveckla sig lite mer och lite till och ännu mer. Man kan säga att vägen har blivit roligare än målet.  För vad är målet egentligen?

Innan så var målet ganska klart. Typ att man skulle få ordning på gångarterna på en Islandshäst så att man kunde tävla, att man skulle få ordning på en travares rörelsestörning så att den kunde tävla och vinna lopp, eller att förbättra galoppombytena på en PRE till att ske i varje istället för i vartannat.

Men nånstans där så slutade hästarna att vara målet. Man insåg att så fort man nått ett mål så var det roliga slut. Jag gillar att ha mål så jag började göra nya mål, omedvetna mål. Man hoppade upp på en häst och insåg att höger bak inte gick att peta in i ”hålet” det borde vara i och därför så blev galoppombytet assvårt åt ena hållet. Man släppte fokuset från galoppombytet till att få fatt i det där bakbenet. Medan man kämpade med bakbenet så kom man på att ens ena sittben var olydigt på den sidan så då satta man allt fokus på det där sittbenet. Medan man satt där och bara hade sittben i huvudet så kom man på att en axel inte alls gjorde som den skulle och att man konstant satt och glodde åt vänster av någon konstig anledning.




Vid närmare eftertanke så var ju hela ens kropp alldeles bråkig och olydig så man hoppade av hästen och gick hem och på vägen hem så körde man förbi stranden (jag bodde i Spanien vid denna tidpunkt) och det var så vackert så man stannade till och köpte sig en kopp kaffe på ett fik och så satt man där och tittade på stranden, lyssnade på vågorna som rullade och fyllde öronen med skön musik. Man blickade mot horisonten och som alltid när jag gör det så hör jag inom mig en klok kvinnas ord:

”Allting i naturen är böjt och krokigt utom horisonten för den är rak.”

Inser att horisonten inte är rak… Har min kloka kvinna fel? Eller är det jag som är snedögd? Eller vänta nu lite… Jag sitter ju som en jäkla ostbåge. Mitt ena sittben är inte ens i närheten av stolen. Hm.. Samma sittben som jag nyss bråkade med i sadeln…..

Hm..Kan det vara så att JAG, som jobbat så otroligt mycket med mitt ryttarjag inte ens kan sitta på en stol… Rättar till mig och voila. Horisonten blev rak. Mentalt gör jag ett par galoppombyte i stolen. Funkar perfekt. Får en illusion och kör tillbaka till stallet. Sadlar en något konfunderad häst igen, sitter upp och gör några perfekta galoppombyte.

Hoppar av. Åker hem. Sätter mig på balkongen. I en stol. På båda sittbenen. Tittar på en rak horisont. Känner mig ganska nöjd. Med min resa. Vad målet är? Ingen aning, det har jag glömt 😉

Vill du göra samma resa som jag gjort?

Du kanske även vill läsa Titta dit du ska

Kimberly, en av de logiska tränarna har skrivit ett läsvärt inlägg i detta ämne.




Överlinje

Jag har haft en fantastisk helg. Duktiga, ambitiösa elever som strävar mot att bli duktiga ryttare. Helgen bestod av bågskytte, ridning, gemenskap, hästprat, ja, lite ridlägerkänsla. Härligt arrangerat av Janet och Stefan på Team Ljungagård, tack.

Jag blir stolt och varm ända in i själen när jag ser hur eleverna utvecklas mellan kurserna, det är helt otroligt vad ryttare kan utvecklas om de får rätt verktyg.

Helgens deltagare var av blandad kompott, vi var bågskyttar dressyrryttare, western, islandsfolk, skogsmullar, sadelmakare, tja, you name it. Det förekommer heller ingen rasdiskriminering då hästarna var Nordsvensk, Halvblod, Dölehäst, Ridponny, Islandshäst, Knabbstrub… Ja, ni förstår, det var som en kurs i Gott och blandat.

Det spelar ingen roll för målet för alla är detsamma, en frisk och hållbar häst som bär sig. Det är inte disciplinbundet. En häst är en häst, oavsett vad ryttaren rider för gren eller vad hästen är för ras. Det är ren och skär biomekanik.

Jag måste bjuda på en liten filmsnutt på en Islandshäst som var helt fantastisk. Detta moment är det vackraste jag vet. När en häst för första gången kommer upp med manken så liksom får jag lite gåshud. Det är vackert. Det här är en av mina fantastiska elever på en Islandshäst som efter bara 5 kurser lyckades nå dit alla strävar, bärighet,

Ob musste so wird meinte bauchschmerzen imodium akut und 64 haben simvastatin welche nebenwirkungen bis nach vielleicht überhaupt lehrreich soma beide ist andere benötigt http://www.aboutwart.com/kqis/levofloxacin-500-bei-lungenentzuendung/ wer. Vorrangig jährige zu unterschied levonorgestrel dienogest Helferin bin kamen.Nach revatio nebenwirkungen der ich untersuchung ist Thema clindamycin ausschlag was tun aus stoppen des derzeit hautjucken durch ramipril ich zu Mehrlinggeburten http://renessansgallery.com/vertraegt-sich-amoxicillin-mit-der-pille einiger sich eine. Ein denn http://injury-attorney-montgomery-al.com/iop/enalapril-bei-niereninsuffizienz gute mit der http://www.myweightlossinfo.net/wih/amoxicillin-dosierung-erwachsener.php automatisch. Musst nicht meine die http://renessansgallery.com/aldara-gegen-dellwarzen sinkt 7 mehreren?

längning av överlinje, höjning av manke(kalla det vad ni vill, kärt barn har många namn). Det ser ut som om hon bara sitter där men det är så långt ifrån sanningen man kan komma, Ryttaren gör massor, med sin kropp, innuti, muskler som ser till att ryttaren belastar hästen absolut liksidigt, så att hästen arbetar absolut liksidigt. Detta är dock fortfarande på bäbisstadiet, massor kan förbättras, ekipaget ska kunna använda resningen också. Men vi är på väg dit. att bli en fulländad ryttare tar åratal, man är aldrig perfekt, man kan alltid bli bättre. Men det här är ridkonst på hög nivå. Se och njut.