Är det möjligt att träna hästen utan att skada den del 2?

Hästen tåler förvånansvärt lite träning. De blir halta och får ont i sina leder när vi tränar dem. Det kan gissningsvis bero på att de har en stor tung kropp som sitter fast på 4 smala stickor till ben. I jämförelse med en människa så är benen faktiskt löjligt små i förhållande till kroppen. Enligt Agria så är hältor den vanligaste orsaken till skador.

Det forskas nu äntligen (hellelulja och vise versa ;-)) på om osymetri kan påverka . Nu har ju dessutom ett flertal aktörer inom ryttarutbildning tjatat så ihärdigt och länge på ridfolk att de flesta numera är medvetna om att ryttarens egna osymmetri påverkar hästen.

Det som fortfarande är lite svårt för folk i allmänhet att förstå är att ryttaren inte orsakar alla snedheter hos hästen. De skaffar sig hästen på egen hand i hagen, i vissa fall skaffade de sig snedheterna redan när de låg i sin mammas mage. I vissa fall rakriktar ryttaren hästen fantastiskt fint och sen när hästen släpps ut hagen så återställer den sig till originaltillståndet 🙂 bara genom att sätta en fot framför den andra och käka gräs. Min förhoppning är att de två ovan beskrivna forskningsdelarna ska sättas ihop så att folk förstår hela bilden. Men hey, jag är glad för det lilla.

Vetenskap är bra, det är den, men det tar sådan tid innan den blir accepterad. Det här med sneda ryttare och sneda hästar började jag lära mig om (och tjata om) redan för 20 år sen eller så, då var det fullständig grekiska för gemene man, man kände sig rätt ensam. Idag kan man komma in i random stall och höra folk prata om roterade bröstkorgar 🙂 Det värmer en tants hjärta 🙂

Nåväl, asymmetri var ämnet. Det sägs att för varje centimeter som ryttaren sätter sig snett över hästens ryggrad så förflytta sig 10 % av ryttarens vikt till ena sidan och från den andra. Dvs om en ryttare väger 60 kg och sitter en cm snett så bär hästen inte längre 30 kg på varje sida utan då blir förhållandet 24 kilo på ena sidan och 36 på andra sidan. Det är ju dock ytterst sällan man sitter snett med bara 1 cm. Alla som någon gång burit tungt kan förstå obelastningen som blir, tänk att du bär en vattenhink med 20 liter vatten i ena handen eller om du bär en hink med 10 liter i varje hand. Skillnaden är att vi bär vattenhinken från kranen till boxen, hästen får släpa runt med oss timtals, dag ut och dag in.

Till råga på allt så mitt i alla denna obalans så känner vi skillnaden i vår egen hand på en icke rakriktad häst. Hästen kan bita sig fast på ena sidan och undvika den andra helt. Han kan ha svårt för ena galoppen, ena böjningen etc. Detta är problem som den ännu inte uppdaterade ryttaren tror sitter just i munnen. Men faktum är att problemet sitter i sadeln, s.k SIS 😉

Vad tror ni händer när man drar en häst i ena tygeln när man samtidigt sitter snett? Exakt, rätt svar, snedheten blir värre. särskilt om man använder ledande tygeltag. Här är en gammal film som visar detta problem.

Vi talar ofta om ledhältor i benen men glömmer ofta alla leder som finns i hästens ryggrad. När vi rider så sitter vi på en komplicerad konstruktion av diverse saker, ryggraden. Vi har fasettleder, diskar, ligament, muskler, tornutskott, ryggkotor etc. Alla sakerna mår bra av att det är likadant på bägge sidor och att det slipper utsättas för yttre våld, tex nedsutten trav, eller lättridning där man rider lätt på ridskolevis med spikrak rygg och dunkar hästen i ryggen i varje steg, eller om vi sitter med sittbenen nerkörda i sadeln på en mysig skrittrunda på en timme eller två.

Enligt mig så är något av det värsta du kan göra för en hästrygg att sitta ner på den under längre sträckor. Därför är det mycket justare att växla mellan gångarterna hela tiden så att man står i fältsits och rider lätt mer än man sitter ner.

Många friskriver sig från problemet genom att varje vecka ta ut en massör och varje månad en equiterapeut. Det kallas att man är en bra hästägare då. Det är gulligt, det är fint, verkligen. Men en sak som man inte verkar tänka på är att hästen skapar sig spänningar för att klara av att bära oss trots allt dumt vi gör. Om man regelbundet tar bort spänningarna, hur ska hästen då kunna hålla ihop sin kropp?

Det torde bli så att vi skapar ett behov av att behandla hästen om vi behandlar hästen om ni förstår hur jag menar. Jag tänker att visst kan man unna sin häst det om man mår bra av att göra det, men det bör alltid, alltid följas av att man utbildar sig själv med målet att bli mer och mer oberoende av tygeln, att man ser över vad hästen gör på sin frihet som gör den sned och åtgärdar detta. Att bara behandla och behandla kan inte vara bra, det strider mot all logik.

Jag efterlyser fler Equiterapeuter som inte bara behandlar utan som vet mer, kan se och förstå helheten. I vår trakt har vi tex en väldigt populär sådan som får strålande vitsord från sina klienter trots att denna mellan behandlingarna har hästägarna till att longera hästarna i en pessosele….. Men det är förvisso rätt smart, hen får ju stamkunder på detta vis 😉 *ironi*

Dock så är det ju så att det är inte den som köper tjänsten som gör fel. Det är inte heller den som säljer tjänsten som gör fel. Däremot den som utbildar säljaren av tjänsten, den skulle jag vilja ha ett samtal med. Det borde vara obligatoriskt att lära folk att SE innan man släpper dem lösa att utbilda folk.

Nåväl, nu spårade jag ut lite men ämnet står mig varmt om hjärtat. Oftast blundar jag och vänder dövörat till för jag känner mig så maktlös. Men huvudmeningen med detta inlägg var att besvara frågan som jag ställer i rubriken. Jag tror inte att någon rider en enda meter på sin häst utan att skada den på något vis. Dock, måste jag tillägga, ingen skadar den medvetet, det är bara kunskapen som brister.

Länk till del 1 i ämnet

Hältor vanligaste skadan

Forskning på osymetri hos hästen

Osymmetri hos ryttaren

Osymmetri hos ryttaren

Ryggproblem häst

Söker du en bra, kunnig och seende instruktör så hittar du alla
Logiska Instruktörer här.

Är det möjligt att träna hästen utan att den skadas-del 1

Det var väldigt länge sedan som jag bloggade seriöst, men idag så känner jag mig inspirerad efter att ha läst en tråd i ett forum på nätet. Frågeställningen var i form av ”Hade du ridit din häst om du visste att du skadade den”? Givetvis så försäkrade väldigt många snälla gulliga hästälskare att de givetvis aldrig skulle rida en häst om det fanns någon risk att den kom till skada.

Så tänker inte jag. Jag är fullt medveten om att ungefär allt vi gör med en häst skadar den, särskilt ridningen men även sättet vi håller hästen, oavsett om vi har den på box, med allt det innebär i form av stress, magsår, försämrad cirkulation eller om vi är ”snälla” nog att ha den barfota på en lösdrift där den kan stå hela dagarna vid en hösilagebal och äta sig fet.

Jag kan sträcka mig till att trösta mig med att jag numera (det har inte alltid varit så) förmodligen skadar en häst mindre än de flesta andra, men skadar den gör jag definitivt liksom du och du och ja, även du gör.

Att hålla en häst i fångenskap skapar stress hos den. Det sägs att 50-80 % av alla hästar har någon form av magproblem (siffran beror på var man läser).
”Är magsår vanligt? Kortfattat: ja! I vissa studier har man funnit magsår hos nästan 100% av tävlings och dressyr hästar i träning och 40-60% av nöjes och showhästar. Glandulära magsår har nyligen hittats hos 54% av nöjeshästar och 64% hos sporthästar i Storbritannien. Skillnaden i förekomst mellan grupper beror på de olika stressnivåerna och hanteringspraxis som är involverade – centrerad på uppstallning, utfodring och motion. ”
(vetnutra, 210218 ) Jag ser väldigt sällan en häst utan magproblem. De kan visa små diffusa symptom men de finns där, sur vid sadling, gnisslar tänder, diarré etc

Ett för mig tydligt symptom är att hästen blöter sitt hö i vattenhinken. Jag minns sedan jag jobbade med travhästar, som ju har mycket magproblem, att höblötandet upphörde/minskade när magbehandling sattes in och ökade när det var dags för behandling. Det funkade lite som en indikator när det var dags. Dock har jag ingenstans i litteraturen hittat belägg för detta, jag har bara mina empiriska studier att hänvisa till. Det vore intressant att se om fler har gjort upptäckten? Skriv gärna 🙂

Uppdatering, tydligen finns det fler som uppmärksammat höblötandet. Maria Nolberg, Regrow hästhälsa skrev. ”Jag sitter på en 3 dagars dissektion online och med på denna är Sharon May Davis, dom visar och pratar just nu om magen och magsår. Har precis tittat på insidan av en magsäck som hade grova magsår. Sharon har gjort studier på magsår. Hon ser ett 1-1 förhållande mellan hästar som blöter sitt hö och under tiden hon var aktiv och jobbade med distans/os hästar och så fort hästarna började blöta sitt hö gjorde dom gastroskopi och hittade i princip alltid magsår.”

Ett annat bra sätt att skada sin häst på är att stå länge och borsta den innan ridning!!! Va!! säger du säkert nu, det är ju mysigt och bygger band mellan häst och människa. Ja, det gör det kanske men…. Om du låter hästen stå en timme medan du borstar, sadlar, mockar, klär på dig etc så kommer hans lilla mage att bli tom på mat vilket får tråkiga följder. Jag klipper in lite fakta nedan från vetnutra, 210218

” Diskontinuerlig/ intermittent utfodring och svält – Hästens mage producerar ständigt magsyra, för varje minut en häst är utan mat så produceras ingen saliv, magen blir surare, vilket utsätter magen för risker. En häst som lämnas utan foder i över 6 timmar över natten har 4 gånger mer sannolikhet att utveckla magsår.
• Träning – speciellt snabb träning eller hoppning. Under träningen stannar magsyran på den övre slemhinnan. Detta speciellt om hästen tränar på tom mage – en vanlig förvaltningspraxis. ”

Smartast är alltså att alltid träna en mätt häst. Låt den äta medan du hämtar allting du behöver för att sadla och borsta, klä på dig och fixa allt, SEN hämtar du hästen och borstar snabbt av den , sadlar och tränar det du ska. Efter ridningen så klär du av hästen, låter den gå in i boxen och kissa och äta lite. Därefter kan du ta ut den igen och mysa bäst du vill. Detta är ju dock tvärtom mot vad de flesta gör så det kan kännas konstigt. Men.. Du minimerar risken för magont och då skadar du ju din häst mindre.

Det här blir lite väl långt så jag kommer att ta upp andra sätt att skada sin häst på i ett annat blogginlägg.

Magsår häst

Hästens matspjälkning

Fakta och forskning om magsår på häst

Tänk på hur du placerar tömkörningsgjorden

Hej alla. Jag har under en längre tid reagerat på en sak som jag skulle vilja dela med er. Placeringen av tömkörningsgjorden är alldeles för ofta fel, den sätts så att hästen får svårt att röra sina framben. Här får du lite tips att tänka på.

Inga mer prov :-)

På grund av att läget är som det är i världen så ökar behovet av onlinekurser vilket jag tydligt märkt senaste tiden. Alla ni nya, varmt välkomna hit.

Det som också ökar är antalet mail jag får med frågor om att få gå vidare i kurserna utan att visa ridprov/arbete vid hand prov. Jag har alltid sagt nej till detta eftersom det endast är via dessa filmer jag kan se hur det går för er. Jag har dock förstått genom åren att det är förknippat med stor oro att behöva bli bedömd så då skiter man hellre i det.

Jag har därför bestämt mig för att på prov införa att det går bra att gå vidare i kurserna utan att skicka in film. Så alla ni som tvekat, in och boka era kurser nu innan jag ångrar mig 🙂

Jag vill dock tillägga att jag personligen vill se filmer på er för att kunna guida er på rätt sätt, det är en chansning ni tar att gå vidare utan att ha fått ett kvitto på att ni förstått allting rätt. Så ni som vill skickar givetvis in en film på er, ni som inte vill slipper.

HÄR hittar ni onlinekurserna.

Har du koll på rotationen?

(Detta inlägg skrevs 2017) Tänkte bjuda på ett litet utdrag ur en grundkurslektion idag:

”Rotation är en otroligt enerverande grej. Hästar kan rotera på många olika vis men eftersom det här är en utbildning som tar en sak i taget så fokuserar vi på bröstkorgsrotation idag. Rotationen var anledningen till att jag slutade hålla privatlektioner och enbart håller grundutbildningar för nya elever. I Sverige så verkar det saknas denna nödvändiga grund, den grunden som lär ryttaren hur hon alltid ska sitta mitt över sin häst. Jag har aldrig träffat en svensk ryttare som behärskar detta. Då ska man tänka på att jag har dressyrryttare på elitnivå bland mina elever…..

Vad hästen har gjort för att ni ska hamna på sniskan är att han roterat sin revbenskorg så att manken inte pekar rakt upp utan den lutar lite. Jag har försökt att göra en liten teckning på detta. Som synes så är jag ingen konstnär. Jag har ritat överdriven rotation så att det ska vara lätt att se.

Det är en häst utan hals sett framifrån. Ni ser revbenskorgen som en cirkel. Strecket som går igenom den symboliserar manken och sen har jag låtit manken fortsätta genom bålen bara för att ge er en tydligare bild. Ryttaren är här bara ben och en ryggrad. Jag tror bilderna talar för sig själva. 

Alla hästar är mer eller mindre roterade. Alla ryttare är mer eller mindre roterade. Det är enkelt att förstå när man ser det så här varför hästar ofta blir halta på ett och samma framben? Eller varför kiropraktorn måste komma tillbaka igen och igen och igen?

Det är också enkelt att förstå att hästarna oftast väljer en av galopperna, varför den är svårt att böja, ställa och varför den inte vill gå rakt.

Denna rotation sitter ju i hästens bäcken men ger ett utslag ändra fram till hans huvud. Men eftersom vi ju sitter mitt på honom så är det lättast att rätta till snedheten där. Vi har ju en hel rumpa att använda oss av.

Hästen skiljer sig från oss människor genom att den saknar nyckelben. Det innebär att frambenen inklusive bogarna (som ju sitter fast i frambenen) är som två fristående enheter som inte sitter fast i resten av hästens skelett.

Hästens bakben sitter fast i dens bäcken och där sitter även ryggraden fast. 

I ryggraden sitter bröstkorgen fast och längst ut på ryggraden sitter hästens huvud. 

Det innebär att en rotation i bäckenet gör att hela ryggraden inklusive dens revbenskorg får följder i hela hästens kropp.”

Att skola en häst innebär att lära den att alltid ha sin bröstkorg rak och oroterad med manken pekandes uppåt. Och det är ju det som är så där riktigt galet svårt. Vi jobbar faktiskt på det i alla ridkurser. Dock är det ju så att i Grundkursen så känner ryttarna än så länge inte så små detaljer och har inte så stor kroppskontroll så då tar man det grova, det som typ är omöjligt att missa och som inte kräver så mycket koordination och muskelstyrka att korrigera medan man i de senare ridkurserna riktar in sig på väldigt mkt mindre saker som kräver mer finkoordination och känsla från ryttaren. Det tar tid att bygga upp sin ryttarkänsla så det är viktigt när man skolar ryttare att man ger don efter person, dvs inga för avancerade övningar för oerfarna elever. För det är faktiskt så att när man skolar människor att skola hästar så är ryttarens kroppskontroll viktigare än hästens. Om ryttaren inte har nån vidare bra kroppskontroll så måste hon ta till ”fulhjälper” så som tyglar och sporrar och det är ju då som vi börjar ta sönder vår häst.

På grundkursnivå lär vi oss tex att inte vika oss i midjan genom att lära hästen att inte vika sig i midjan, eller var det tvärtom? Vi lär hästen att inte vika sig i midjan genom att själv lära oss att inte vika sig i midjan? Hönan eller ägget? Ägget eller hönan?

Nåväl, jag ska inte bli långrandig:-) Vill ni lära er mer om ridningens ädla konts så titta på våra onlinekurser.

PS: Jan Brink är en klok man, det har jag alltid tyckt. Han verkar vara en riktigt genuin hästman. Det fanns en så bra artikel om honom, ni hittar den här.

Det jag speciellt gillade och som jag tycker att alla mina nördiga elever ska ta till sig är följande, Pusselbit Fyra:

”Den fjärde pusselbiten är också den som enligt Jan skiljer ut världseliten från resten. Han drar ett citat från Bill Gates: ”Var snälla mot nördarna i skolan, det är de som kommer att bli era chefer.”
– Det är inte de ”normala” som når toppen, det är de riktigt dedikerade. Alltså samma typ av personlighet som kallades nörd i skolan, säger Brink.”

Så nu vet ni, det är coolt att vara en nörd 😉

Ny Logisk instruktör i Stockholm

Idag har vi fått ännu en Logisk Instruktör, denna gången i Stockholm. Varmt välkommen Maria 🙂 Jag låter henne presentera sig själv nedan 🙂

Hej! Jag heter Maria och håller till i Stockholm. Jag är diplomerad hästmassör och ser dagligen effekterna av vår ridning i hästarna jag behandlar. Min Logiska resa började 2018 då jag började arbete vid hand med min då 3-åring. Ungefär i samma veva började jag läsa anatomi och biomekanik och upplevde en stor samhörighet med logisk ridning och vad ett hälsosamt rörelsemönster är. Och hur vi som ryttare behöver jobba med vår egen kropp lika mycket som med hästens. Eftersom jag är en anatominörd så ligger det mig även varmt om hjärtat att logisk ridning jobbar med hästen (och ryttarens) nervsystem för att få hållbara resultat. När upptäckte detta sammanhang så beslutade jag mig för att gå hela vägen och utbilda mig till Logisk Instruktör. Idag använder jag många av övningarna i mitt arbete med rehab av häst efter en skada samt i mina behandlingar. Håller även ridlektioner och lektioner i arbete vid hand. Det finns så många ”sanningar” och inriktningar inom ridning och alla har stark tro på ”sin” inriktning och dess fördelar – men det enda riktigt facit vi har är hästen. Att lära sig läsa hästar och dess rörelser är en av (många) fantastiska delar med Logisk Ridning.

Kontaktuppgifter
regrowhasthalsa@gmail.com
070-6482515
Hemsida
Instagram

Fler Logiska Instruktörer hittar du här

Är du hästarnas förstärkare?

Det finns en text som cirkulerar på Facebook som är så otroligt talande vad gäller hästträning, läs texten så ska jag förklara hur jag menar sen.

Oavsett vad en man ger en kvinna så kommer hon att ge dig någonting bättre.
Ger du henne en spermie ger hon dig ett barn.
Ger du henne ett recept ger hon dig ett mål mat.
Ger du henne ett hus ger hon dig ett hem.
Ger du henne ett leende ger hon dig sitt hjärta.
Hon multiplicerar och förstorar allt oavsett vad du ger.
Så………. om du ger henne någon skit så kan du 
förvänta dig ett helvete tillbaka…”

Slutsats, oavsett vad en kvinna tar emot så förstärks det hon tar emot. Det är så vi kvinnor fungerar .Varför skriver jag om det här i en hästblogg kanske du undrar? Jo det gör jag för att jag har sedan många år tillbaka uppmärksammat att hästar som rids av kvinnor reagerar mer på omvärlden än hästar som rids av män. Hästarna som rids eller hanteras av kvinnor blir liksom mer reaktiva, reagerar mer på faror vilket i sin tur gör att ryttarna blir mer reaktiva, reagerar mer på faror, vilket såklart gör hästarna mer reaktiva, reagerar mer på faror… Ja ni ser ju, spiralen är igång. Och ja, givetvis finns det undantag för det här, jag generaliserar grovt nu.

Vi kvinnor är fantastiska på många vis, men vissa av de kvinnliga egenskaperna måste vi liksom hålla tillbaka när vi umgås med hästar. Vi bör inte förstärka alla hästens känslor. Vi bör heller inte fundera så mycket på framtiden eller grubbla på dåtiden. Vi måste bara vara här och nu och inse att varje nu är ett nytt nu med oanade möjligheter.

När (om )hästen påstår att någonting är farligt så förstärk inte rädslan. Se det istället som om han frågar dig om det är farligt. Givetvis så svarar du nej på den frågan och slappnar av så att hästen tror på dig. Dock vet jag att det är sjukt svårt att inte vara rädd, att inte förstärka rädslan. Det är lättare att rikta sitt fokus på andra saker, tex på uppgiften du gett din häst just nu. Viktigt är att inte bli arg på hästen när han blir rädd. Här är ett litet tips på hur du kan bekräfta hästen men utan att göra det till en så stor grej när du ska gå förbi ett ”farligt” föremål.

Många tror att det här med rädslohantering inte har att göra med dem, men jag skulle nog vilja påstå att man även på hög nivå har nytta av det här fast att man inte anser sig som rädd. Varför? Jo för ju mer du kan komma till att våga lita på din häst, ju mer kan du slappna av på hans rygg och då kan hästens vara sitt bästa jag, du kan alltså tillåta hästens gångarter att bli så fantastiska som de bara kan bli. En spänd ryttare får aldrig fram hela hästens fulla potential.

Vill du ha hjälp med att ta kontroll över dina helt normala kvinnliga förstärkaregenskaper så kan du ta kontakt med någon av de logiska tränarna som är utbildade i just detta. Ni hittar dem här.

Vill du lära dig mer så finns det hur mycket som helst att läsa om det på min blogg. Jag länkar till några inlägg som kom upp vid en snabb sökning på ordet ”rädd”

Tankar på en hästrygg om hästar som är rädda när man rider ut.

Ord från elever om hur rädslan förminskas när man har gått några kurser

Terapi för er som är ridrädda

Hästar som drar iväg och hästar som skyggar

Hur hanterar du hästens energinivåer

Hästar har ett behov av att få ”flippa ut”

Rakriktning i skjutkrafft och bärkrafft

Helgens tema för den här vackra hästen, Lasse var rakriktning. Men rakriktning är av en ganska komplicerad natur. Tex så är hjälpgivningen olika beroende på om det är skjutkrafft eller bärkrafft du är ute efter. Så steg ett var att få ekipaget att förstå skillnaden och det göres enklast i en backe. Du kan testa själv utan häst. Gå upp för en backe och notera hur du lutar dig lite framåt och gärna tar långa steg när du går uppåt, dvs du går på bogarna. När du går nerför backen så sträcker du automatiskt lite bakåt och kortar dina steg, dvs du går INTE på bogarna.



När en häst går i skjutkrafft går han fram till ryttarens hand och när han går i bärkrafft så undviker han den och blri därmed lite vinglig. För så är det, ju mer en häst kommer upp från bogarna ju vingligare och ostadigare är han. Det här är tvärtom mot vad många tror har jag förstått.

Först lektion filmade jag bara lite snabbt med mobilen men vi gick upp och ner för en backe och så berättade jag när de inte spårade. Väldigt oflashigt 🙂 Rakriktning är en ganska svår grej eftersom vi måste få koll på det som är bakom oss, dvs vi ska ha full kontroll på något vi inet ser, hör, luktar eller smakar. Då finns det bara ett enda sinne kvar att använda och det är känslen. Nu är det dock så att både människor och hästar är sneda men varken vi eller de tycker illa om att vara sneda för vi föds, lever och dör sneda. Så man kan säga att rakriktning är totalt onaturligt och det måste därför nötas in. Vi måste använda någon annans syn för att få bekräfftelse för när det är rakt och när det inte är det. Lite som att stämma ett instrument brukar jag tänka om saken. Väl inställt så kan man det men det kan ta tid att bli expert på det. Iallafall, här är en kort snutt från den första lektionen.

Rakriktningslektion i backe 🙂

Ett inlägg delat av Lindani Nilsson (@logicalriding)

Nästa lektion ägnades åt att lära sig rida i skjutkrafft och bärkrafft på plan ridbana.

Då såg jag vilka redskap ekipaget saknade och så övade vi in dem i lugn och ro. I det tillståndet som jag kallar för det ordinära tillståndet, eller soffpotatistillståndet. Inlärning för häst och människa kan endast ske när hästen är absolut lugn och trygg.

Och sen var då dags att testa om all lärdom hade fastnat i ekipaget. Och det hade det ju gjort. Inget är perfekt men de förstod och försökte och jag kände att jag uppnått mitt mål. Mission completed.

Det är lite roligt det där med hästträning. Man ser otroligt ofta hur folk försöker banka in lärdomar i hästar. Sporrarna bankar, nosgrimmorna spänns, skummet flödar i hästens stackars mun och hårda sittben dunkar i hästens rygg då många ryttare envisas med att sitta ner alldeles för mycket. Lättridning är en himla bra grej hörreni, använde den mer. Hästar behöver inte våldridas, inte alls behöver de det. Man kan lära hästar saker på snälla vis. Om man gör det så fastnar allt man lär dem för evigt. Hästar är inga dumma djur, de vill inget hellre än att vara till lags men man måste ge dem en ärlig chans. Och det tar tid. Låt det ta tid. Och det viktigaste av allt, strunta i var hästen har sitt huvud, det ramlar på plats när hästen är rak, alldeles av sig själv. Hästens form är ett direkt resultat på hur rakriktad den är, eller inte är ;-).

Du kan läsa lite gamla blogginlägg om rakriktning här

Vad är rakriktning

Mer om rakriktning

Rakriktning

Ord från elever som går rakriktningskursen (ridkurs nummer 4)

Är du intresserad av att ett mjukare sätt att rida så titta på våra ridkurser .



Kan man göra saker på olika sätt?

Är det viktigt att göra svåra rörelser? Är det viktigare att göra en svår rörelse än det är att göra funktionella rörelser? Vi kan ta piaff som exempel. Vi ser ”piaffer” på massa olika vis och hur det än ser ut så jublar åskådarna så länge som hästens bakben rör sig ganska snabbt och hästens kröker på sin hals. Hur övriga saker däremellan ser ut spelar tydligen inte så stor roll för att vi ska kunna imponera. Men grejen är den att det finns en himla massa fel sätt att göra en piaff på. Om vi ska ta de vanligaste förekommande så är det till exempel så att

*hästens bakdel ska bli lägre än dens framdel, bakdelen ska alltså inte hoppa upp rytmiskt i takt med bakbenens rörelser medan framdelen hålls stilla på samma höjd . Det ska alltså inte se ut som på bilden nedan.

helt_hstskelett

*hästen ska lägga vikten bakåt, inte framåt. När det blir fel så hamnar hästens framben i en lutande position in under hästen, det som i dagligt tal kallas för att triangulera

tiangulerande-dressyrhast

*Hästens bakben mjukt böjas i alla leder. Det ska INTE se ut som på bilden nedan, där bakbenet är djupt in under hästen med raka leder.

pa-tygeln

*Hästens ska välva sin överlinje, dvs den får absolut inte svanka

999120_561533653916078_1348561540_n

Ja..Ni förstår. Det är förhållandevis enkelt att få till en nackkrök och sprallande bakben. Men resten då?

Det är det där resten som jag fokuserar på. Jag funderar i banor som att man gör rörelser av en anledning. Anledningen är alltid att göra det lättare för hästen att gå rakt fram och vara spänstig. Ni förstår, alla rörelser har ett syfte, att göra hästen mer ridbar. Rörelsen i sig har egentligen inget egenvärde förutom för dressyrdommare ;-).




Det innebär att om man som jag använder rörelserna av en anledning så behöver de i träning inte se ut exakt så som dressyrdomarna bestämt. För mig så måste alla rörelser göra så att hästen jobbar genom sin kropp, att rörelsen inte låser dens bålrörelser och att den när den går ur rörelsen så måste hästen vilja länga ut sig och bli lite mer spänstig än den var innan vi gick in i rörelsen.

Så jag är ett stort fan av ”nästan rörelser”. Men…. Nu kommer vi till det svåraste i det hela. Det jag skrivit om ovan är vad hästen behöver. Problemet med det är att ytterst få ryttare kan ge hästen vad den behöver för att få till  nästan rörelser. Nästan rörelser ser ju inte ut på ett särskilt vis, det är mer än känsla hos ryttaren som berättar för henne när nästan rörelsen är rätt.

Det var nu ganska många år sedan jag insåg att jag först måste träna upp ryttarna så att denna sen kan ge hästen vad den behöver. Alla lektioner där jag försökte fokusera på att ge hästen vad den behövde blev ju förstörda av ryttarens (helt omedvetna) klumpighet. Jag kände att jag var nära att fastna i samma fälla som de flesta tränare, den fällan där man tar igenom saker, där man jobbar mot hästen som i sin tur jobbar mot ryttaren…Eller för den delen där jag som tränare rider hästen genom att konstant instruera ryttaren så att hon slipper känna själv, det lär ju sig ingen något av. Jag insåg att det var inte så roligt, jag kände mig orättvis mot hästarna. De kämpade och gjorde allt vad ryttarens osynkade kropp bad den om men blev ändå bestraffad. Det kändes väldigt fel…

För faktum är att det är ryttaren som hindrar hästen från att jobba genom sin kropp, från att bli spänstig och allt det där. Hästen behöver mindre träning än ryttaren. Så min grej är att lära ryttare rida. Jag har analyserat alla bitar som saknas, brutit ner rörelser i små bitar och sen ger jag ryttaren en bit i taget, utan krav på att det ska bli något, utan krav på prestation.

Vi kan roa oss med att tänka på vad som ingår i en piaff tex.

Piaff är en rak rörelse som innebär att hästen gör likadant på bägge sidorna. Alltså måste ryttaren vara otroligt liksidig och sitta absolut rakt över sin häst. Det innebär att hennes skänklar måste sedda framifrån vara på samma höjd och ha samma vinklar. Hennes sittben måste befinna sig exakt bredvid varandra och ha exakt samma tryck mot sadeln.

Hon måste känna och veta exakt var bakbenen är så att hon kan fånga upp dem i sin hand och ”prata” med dem.

Ryttaren måste vara medveten om takt och kunna leka med denna både upp och ner.

Ryttaren måste veta hur man tillåter hästen att komma upp med sin rygg.

Ryttaren måste vara extrem finkänslig i handen eftersom ett tygeltag kan prata endast med bakben och då exakt i den 10ndels sekund då bakbenent är ”pratbart”, dvs när det precis har lyfts från marken. Om tygeltaget verkar längre än så så bromsar det ett framben istället vilket ger tex triangulering istället för piaffering.

Allt det här måste ryttaren göra omedvetet och reflexmässigt, dvs ha i ryggraden. Först därefter så kan hon börja ”kräva” rörelser och prestationer av sin häst.




Jag hör ofta att folk tycker att det där är ju alldeles för jobbigt, det tar för lång tid. Jag brukar kontra med att berätta att jag vet ryttare som ridit i över 10 år utan att ha fått testa piaff. Ja det är sant, 10 år kan vissa ryttare ha kämpat med en och samma häst utan att nånsin fått till något som ens liknar piaff eller för den delen ett bäbistramp. Det är ju för sorgligt. Var jag vill komma är att det är väl värt att ge sig själv som ryttare tiden. Att utbilda sig själv är smart. Då tar du helt enkelt bara med dig din utbildning till vilken häst du än sätter dig på. Om du bara fokuserat på att lära din häst att göra rörelser utan kvalitet så har du inte så mycket att ta med dig till nästa häst.Då måste du lära den samma sak. Om du istället utbildar dig själv så behöver du inte lägga ner speciellt mycket jobb på att göra roliga saker med nästa häst och nästa häst, eftersom din kunskap sitter ingraverad i din ryggmärg.

Här nedan så bjuder jag på ett ganska långt klipp där vi jobbar extremt långsamt och metodiskt med något som kanske inte ser så mycket ut för världen men hästen blir rejält förändrad i hela sin hållning och det långsamma tempot gör att det vi jobbar på fastnar i ryttarens ryggrad rejält. Här är ingen stress, ingen press utan bara lugnt behagligt lärande.

Vad man har för nytta av det ovan? Tja, det här är samma häst som i klippet ovan. Han har aldrig kunnat hoppa utan han har mest ramlat och slagit ihjäl sig typ vilket gjort att ryttaren som faktiskt i grunden är en hoppryttare helt undvikit hoppandet med denna självmordsbenägna dressyrhäst ;-). Men nu kan han som synes. Det är inte högt och det är inte avancerat men sån här hoppning bör alla hästar göra regelbundet eftersom det utvecklar dem enormt. Så träningen ovan och en massa annan liknande träning har alltså hjälpt hästen att utveckla sin koordination. Och då återkommer vi ju till det jag skrev från början. Rörelser, de roliga, har endast som syfte att göra hästen till en bättre ridhäst. De har ingen specifik nytta i sig själva, de är inte något mål utan bara verktyg för att skapa en bättre ridhäst.

Hoppas ni förstod mitt inlägg, jag är medveten om att många tycker att jag skriver lite för obegripligt.

Vill du lära dig mer? Ta en titt på våra  onlinekurser eller kontakta en av de Logiska tränarna.