Rehabträning av häst

Snällt är inte alltid effektivt, eller hållbart eller smart.  Jag följer fascinerat rehabtrenderna. Ett tag var det slowwalk som alla praktiserade. Det är en  fascinerande grej där man leder en häst med handbromsen islagen för att typ simulera att man går på snedden ned för en backe. Man gör detta med hästar oavsett skick, oavsett om det finns muskler som kan stöjda upp sättet att gå. Gulligt, men varken smart eller effektivt. Alltså, missförstå mig rätt, att gå nerför en backe på snedden har praktiserats i decennier och är en extremt effektiv träningsform. Nu är det en ny trend på gång, bakbenen ska bak och placeras parallellt med varandra när hästen står stilla. Det verkar man tycka är bra just nu eftersom mitt flöde typ fyllls av bilder på det. Men återigen. Hästen måste först ha muskler som kan stabilisera hästens hållning innan det görs. 

Observera att detta inlägg riktar sig till ”friska” hästar. Dvs inte de som har akut skada och bara ska stå i en box eller ledas för hand. 100 % frisk är väl egentligen ingen häst men med frisk i detta inlägg så menar jag en häst som är ridbar. Typ 🙂 Bäst jag skriver så så att ingen med en skadad häst följer råden 🙂

En bra grej att vara medveten om är att på plan mark under snälla former så ger man hästen förslag på nya sätt att röra sig på. Det som inom Logisk Ridning kallas att man koordinerar om hästen. Men koordinationen behöver muskler som kan understädja den för att förbli en permanent installation i hästen. Man bygger dock inga muskler av det.


Just i det här muskelbyggandet så upplever jag att det saknas kunskap. Jag såg en icke snäll tränare , som kallar sig själv elitryttare inom dressyr, som galopperade en stackars hästkrake extremt sakta i en paddock. Tygeln höll huvudet nära kroppen och det är ju ett välkänt faktum är att framhovar sällan eller aldrig går längre fram än hästens nos.  Det innebar att hästen fick ett steg som var typ 22 cm långt, och galopperade därför varv på varv på bogarna i snigeltempo med raka bakben. Tränaren gjorde detta för att bygga kondition och muskler, för att stärka hästen. Hon agerar alltså i god tro. (Det upplever jag att alla göra, både ”snäll” och ”elak”. Ingen gör medvetet fel, alla vill väl på sitt sätt. Man bara har olika former av kunskapsluckor.)
Men tro mig, det enda som stärks där är hästens ogillande mot ridning. Den får möjligtvis ett extra lager nekrosser i laner och sidor, ”stärker” sig där. Men i princip inga muskler och ingen påverkan på konditionen. Principen är densamma som för det snälla simulerandet av slowwalk, fast att slowwalk givetvis är snällare mot hästen, men inget av förfarandena stärker egentligen hästen.


Detta de flesta missar är hur man bygger styrka och kondition. Det är något man måste göra MASSOR av. För att få det man lär hästen att kunna användas av hästen. Det är lite som att ge en apa en bil. Bara för att den har en bil och händer med tumgrepp så innebär det inte att den kan köra bil. Bilen kommer att raseras.


Vad saknas då? För ett tag sen så skrev jag ett mycket hatat inlägg om underlag. Det hänger lite ihop. Det är i princip omöjligt att bygga varken muskler eller kondition på plan mark, oavsett om det sker i en paddock eller på en grusväg. (Undantaget är om man rider i djup sand eller i vatten, men det tar vi i ett annat inlägg).Farten man måste upp i är så stor att lederna kommer att ta skada innan musklerna påverkas.

Man behöver alltså fart, eller krafft från bakbenen  som är hästens motor. Enklaste sättet att uppnå detta är att galoppera i uppförsbackar. Intervallträning. Just nu är säsongen för detta. Det finns ljuvliga gräsbackar där underlaget är perfekt just nu. Backen måste vara lagom brant för att hästen ska ta i maximalt men inte få för snabb fart. Då får man gratis, dvs utan att dra, bromsandet framtill och extrem power bakifrån. Själv anlitar jag en tonåring för detta uppdrag, jag är inget fan av det nuförtiden. Jag älskade det förr dock.

Ju svagare häst man har ju kortare uppförsbacke får man ha, svag häst kanske bara orkar ett språng. Galoppera upp, skritta ner. Upprepa 4-6 gånger efter en 20 minuters uppvärmning. Kör varannan dag, aldrig varje under någon månad. Testa sen av hästen i den gren du verkar i. Du kommer att känna dig som en elitryttare när du känner hur fin hästen blir. Utan att du har gjort något annat än att ”busrida”. På köpet får du en häst som tycker att ridning är kul :-).

När du lagt grunden så kan du börja forma hästens förmåga att svänga genom att planera ridvägen både upp och ner i bågform. Du ska alltså inte ha hästen i en bågform utan ridvägen ska vara bågformad. Den svåra galoppen har ju ofta ett bakben som inte vill skjuta ifrån. Testa i vilken riktning bågen ska gå för att hästen ska tycka att det är sjukt jobbigt att starta, den bågen ska du träna mer på. Den bågen hästen gärna vill starta i behöver du inte träna i. Du vill helst att hästen ska grymta till fattningen, då vet du att du gjort rätt. Vill du ännu mer effekt av träningen så undvik helt att trava under en månad. Då får du ännu bättre resultat.


Du som har en Fitbit eller liknande kan testa detta på dig själv. Hur kommer du snabbast upp i konditionspuls, är det i backe eller på plan mark?
Det är inte alls fel att ägna mellandagarna åt att koordinera om hästen på plan mark, eftersom du nu ger hästen den förutsättningar att kunna använda det du lär den.

Viktigt att komma ihåg att du måste alltså ha något (muskler, kondition) att forma om, innan du formar om. Också viktigt att komma ihåg att hästträning går ut på att få största möjliga effekt med minsta möjliga slitage.

Jag uppdaterar denna blogg väldigt sällan nuförtiden. Jag är dock en aning flitigare på att uppdatera Instagram med små bilder från vardagen.

Lycka till och håll i hatten i backarna 🙂

#smarthästträning #tränahästenlogiskt #rehabträninghäst #friskvårdförhäst #logiskridning #swbsåklart

Hästträning och underlag

Det där med underlag och hästträning, kan vi prata mer om det? Jag har min häst barfota och hamnar därför oftare än jag vill i diskussioner om hur bra eller obra det är att träna hästar som är barfota. Ett vanligt argument mot att träna hästar barfota är att det hade aldrig gått hos mig eftersom jag tränar mina på grusvägar med ganska stora stenar som går hårt åt på hovarna.Jag kan defenitigt köpa argumentet att grusvägar kan skada hästhovar, helt klart är det så. Det jag vänder mig emot är att man säger att man TRÄNAR hästar på dylika grusvägar. Enligt min mening så gör man inte det.På såna grusvägar så motionerar man hästar, man kan förmodligen även rasta dem där men man tränar dem inte. Om man defenierar var träna betyder så betyder det iallafall enligt mig att man tränar hästen att bli bättre, starkare eller smidigare eller mer lösgjord eller mot bättre kondis etc. Dvs man förädlar och förbättrar hästen.För detta ändamål är grusvägar i princip värdelösa. Att träna en häst innebär att träna så hårt som möjligt utan att ta sönder eller skada den. Träning på grusväg, enligt defenitionen förbättra och förädla, innebär väldigt mycket ta sönder.Tempot man måste upp i för att påverka konditionen gör att underlagat skadar hästens leder. De flesta har ingen aning om att de i princip aldrig rider i ett tempo som har den minsta positiva inverkan på hästens kondition. Så man kan med andra ord glömma konditionsträning på grusväg.Om vi tar starkare, smidigare eller mer lösgjord så falerar även detta eftersom de flesta rider för dåligt för att kunna åstadkomma detta på plan mark rakt fram. Om man ska kunna åstadkomma detta så måste hästen vara mellan hjälperna vilket betyder att man inte får åka häst längs vägkanten.Rid ut mitt i vägen och testa rakriktningen. Kan du bibehålla hästen rak och mellan hjälperna utan att banka där bak och dra där fram? Ett test för detta är att hästens nacke ska vara högsta punkten på halsen, precis bakom öronen, inte en bit längre ner, oftast 3 dje kotan. Hästen ska även kännas rak under din rumpa och mellan dina ben och komma fram liksidigt till din hand. Om inte detta är uppfyllt så sker ingen hästförbättring/förädling.Sååå.. Kan vi inte alla enas om att på grusvägar så motionerar man hästar och rastar av hästar, men man tränar dem inte. Man kan lyckas stärka deras benhinnor på grusvägar dock, det är en positiv sak.#logiskridning#tränahästenlogiskt#ergonomiskhästträning#ridsmart

Att spåra del 2

Om ni studerar filmen på hästens som leds med fokus på var hans svans är i förhållande till hans bakben så kan ni se att svansen förvisso svingar sidled så där sunt som svansar alltid ska göra i en lösgjord skritt (gör den inte det så är något fel) men den svingar inte jämnt åt bägge sidorna. Den döljer oftare vänster bak än höger bak. Då kan man ju tänka sig att något är snett, eller hur?

Samtidigt så ser vi att hästens ban spårar, dvs går på en rak och prydlig linje, eller två rättare sagt. Så enligt ett visst sätt att se på det hela så är hästen rakriktad, eftersom han spårar.
Men om han nu vore rakriktad så borde väl? svansen hänga rakt ner?
Men faktum är att svansen faktiskt hänger rakt ner. Det som däremot inte är rakt är resten av hästen.. Den här hästen är i detta korta filmklipp INTE rakriktad, han lutar sig över vänster höft. Vilket innebär att hans ryggrad inte befinner sig mitt mellan hans skor. Ni kan se på efterföljande bilder hur jag menar. Här symboliseras mitten (där ryggraden borde befinna sig) av brädlinjen i golvet och hundkopplet (man tager vad man haver ) symboliserar var ryggraden faktiskt befinner sig i förhållande till hästens hovar. Här visas några olika varianter (skarpt överdrivna för att vara tydliga att se) av hur hästens ryggrad kan befinna sig för att visa den här snedhängda svansen. 

Så sanningen är att en häst kan spåra utan att vara rakriktad. Bah, vad komplicerade hästar är 🙂

Diskussioner är givande och det finns sällan en sanning när det gäller hästar så var snälla mot varandra. Jag har tyvärr inte själv möjlighet att diskutera eftersom jag har väldigt lite fritid.


#logiskridning #rakriktning #hästrehab #swbsåklart #ryttarutveckling #dressyr

Att spåra del 1

Jag skulle vilja nörda lite runt ämnet spåra. Att hästen spårar är väldigt viktigt om man ska tävla i dressyr. Att spåra innebär att hästens ben spårar, typ att fram och bakben på samma sida följer samma spår, dvs att hovavtrycken kommer att se ut som på bilden nedan.

Inom dressyren så är det vanligt att tror att hästen jobbar korrekt om den spårar. Att den är rakriktad då.Men..Är det verkligen så? Betyder de spårande benparen att målet är uppnått, att hästen jobbar korrekt, att allt är bra? Njae, om det vore så enkelt så skulle alla ridit på 83 %.

Jag tänkte dela upp frågeställningen i flera inlägg eftersom det är så otroligt komplext.Det första vi kan titta på är hur skorna slits.Om hästen går rakt fram så borde rimligtvis hästen rulla över mitt fram på hoven. Jag tänker att om hästen går rakt fram så borde även hoven/skorna gå rakt fram, det är logiskt eller hur?

Då borde skorna när de slits vara som slitnast längst fram i tån på alla fyra benen.När hästen tränar i sand så fastnar en del på hoven vilket innebär att det borde det vara ett avtryck på hovens främsta del som visar var den rullar över, eller hur?För att alla ska förstå vad jag pratar om så kolla din hästs sandavttryck på hovens främsta del efter att den ridits/tränats.

Var är den smutsigast? Längst fram eller lite mer åt ena sidan? Är det likadant på alla fyra hovarna?Om du har sparat gamla skor så kolla på dem, är de tunnast längst fram? Eller är ”längst fram” förskjutet lite åt sidan?

Om jag tar skorna jag har till förfogande och lägger dem med tanke på att hästens rörelseriktningen är i golvbrädornas spår, och skorna ligger så att skornas tunnaste del, dvs där de rullar över också är i rörelseriktningen kommer de att ligga som på bild 4.

Vi kan ju tänka oss att fastspikat på varje sko sitter det ett hästen som i sin tur sitter fast i en hästkropp. Hur kommer det att påverka dessa ben och denna hästkropp att spåra?Jag tycker om att bidra till att man tänker utanför den lilla boxen så diskutera gärna om ni vill det., hur ser din hästs slitage ut? Hur tänker du i frågan om påverkan?

Intressant är Riddsports defenition av att spåra. Artikel

Diskussioner är givande och det finns sällan en sanning när det gäller hästar så var snälla mot varandra. Jag har tyvärr inte själv möjlighet att diskutera eftersom jag har väldigt lite fritid.

#logiskridning #biomekaniskridning #rakriktning#ridsport #rehabträninghäst

Hästvänlig träning

I begynnelsen så fanns det en häst som hade ett stort, stort problem. När han rörde sig så var det någonting som skadade hans högra framben. Ont gjorde det och det onda kom helt oförberett. Pang bom, smäll. Han lyckades aldrig räkna ut var det kom ifrån och när det skulle komma. Det hade varit så sedan han var liten och han hade lärt sig leva med att skydda sitt högra framben så att han med åren behövde lägga väldigt lite energi på att skydda det,. Det gick liksom av bara farten. 
Sen skulle hästen bli en ridhäst. I början gick det bra, han reds in utan problem och han fick skor på sina fötter. Med tiden så blev dock ridningen en stor plåga för hästen. Ridningen verkade gå ut på att man ville att han skulle skada sitt högra framben igen, det som han lärt sig att INTE göra. 
Det blev ett dilemma det här. Om han gick med på att skada sitt högra framben så var människan på hans rygg snäll, men om han INTE gick med på att skada sitt högra framben så var ryttaren elak. Hen drog i hans mun och tryckte hårt med sina ben, speciellt på ena sidan av hans revben. 
Både munnen och revbenen blev otäckt ömma.
Varje gång hästen släpptes ut i hagen så återgick han till sitt naturliga rörelsemönster, att skydda höger fram. Detta gjorde han typ 23 timmar om dygnet, när han åt, sov, sket, kliade en polare och lekte. Det var det naturliga.
Varje gång han togs in för att ridas så tvingades han göra saker som gjorde ont. Både i sitt högra framben, i munnen och i revbenen. Detta onda verkade sprida sig så att hela kroppen gjorde ont. 
Hästen fasade för de där ridturerna, han försökte undvika det genom att inte låta sig fångas i hagen.
När det inte hjälpte så lärde han sig att stänga av sin känsel så att det onda knappt kändes. Då tillfogade människan på hans rygg mer smärta, av en annan sort. Hans mun snördes ihop, hårt så att det blev svårare att undkomma smärtan och något vasst och hårt sparkade honom i ena sidan. Hästen tvingades att stänga av ännu mer vilket gjorde att sättet som ryttaren använde för att tillfoga smärta accelererade. 

Det här är många hästars vardag, som ryttare i all välmening utsätter hästen för. Däremellan älskar ryttaren hästen till döds, klär den i fina täcke, köper det dyraste fodret, använder skickliga massörer för att få bort spänningarna i hästens kropp, spänningar som ryttaren själv tillfogat hästen ironiskt nog.
Det måste finnas bättre sätt att skola en häst. Och det finns ju det, massvis av sådana,  men när ska den stora massan inse det?
#logiskridning #hästträning #skolhäst #hästvänligridning

Ditt agerande på hästens reaktioner

Ett av problemen som hästarna har med oss, det de skulle ha diskuterat i ett ”människoforum” är att vi är otydliga och svårbegripliga. Jag skulle vilja påstå att det är ytterst få tillfällen där hästarna förstår vad vi vill av de ska göra när vi tränar dem. För många av våra hästar är träning därför ett nödvändigt ont som de gör allt för att slippa, men som de ”snälla” (introverta) står ut med och de ”dumma” (extroverta) tar till olika former av radikala metoder för att slippa.


Vad är då felen vi människor gör oftast? Det största är hur vi agerar och reagerar på händelser. Våra reaktioner kan göra så att ”snälla” hästar stänger av och blir det vi ryttare kallar för att den är skänkeldöv och hård i munnen, eller tungriden.


Det lättaste exempel jag kan ge för att ge dig en bild av vad jag menar är ridskolehästar. De står ut med ofattbara övergrepp i form av ryck i munnar och dunsar i ryggen i timmar, dagar, månader och år. Såna här hästar kallar vi snälla, jag brukar säga att de är introverta och tar ut sina problem på sig själv, skapar en inre stress. Att jämföra med en människa som övertänker, ältar saker inom sig och anklagar sig själv för både det ena och det andra, oroar sig för allt och helt enkelt mår oerhört dåligt inombords, samtidigt som de på ytan ser helt ”normala” ut.


Motsatsen, för att ge er en bild av  de ”dumma” hästarna,  de som säljs som problemhästar, som blir vandringspokaler, som stegrar, som bockar, som skenar, som bits, som slänger av sina ryttare, som krubbiter, boxvandrar, slår i väggarna när vi låser in dem på liten yta (box). Dessa är de extroverta hästarna, de som inte straffar sig själv och ältar utan som omedelbart tar ut sin frustration på omgivningen. Att jämföra med en människa som vid motgång mycket väl kan slänga en stol i väggen, kalla sina kollegor för både det ena och det andra, som skriker rakt ut när saker inte flyter så smidigt som det borde göra.  De mår oftast inte dåligt inombords eftersom de får omedelbart utlopp för sin frustration. Däremot så kan omgivningens reaktioner på deras handlingar ge dem dåligt samvete och orsaka massor av frustration hos dem. Det är samma som hos hästar. De mår inte dåligt av sina frustrationsutlopp, utan av våra reaktioner på dem.


I grunden tror jag att det är hälsosammast att vara extrovert. Om man slapp reaktionerna utifrån efteråt.
För att kunna träna en häst så är det viktigt att veta hur den är. Det är enklast att träna en extrovert för den säger tydligt till när det blir fel. För att framgångsrikt kunna träna en introvert häst så så att den mår bra så krävs det en hel del av dig som människa. Du bör dessutom veta vad du själv är och bli medveten om hur du påverkar din häst på grund av detta. Man vill att hästen ska våga uttrycka sig, det är lite det som är ridningens mål, att få en utrycksfull häst. Vet du vad du är? Och vad din häst är? Och vad måste du göra för att din häst ska våga uttrycka sig? #logiskridning #hästträning #hästmänniska #personligutvecklingmedhäs

Stöter du hela tiden på motstånd?

I ärlighetens namn så är det få människor som framgångsrikt kan träna häst. Med att träna en häst anser jag att målet ändå måste vara att skapa en fantastisk ridhäst som kan styras med tanken i alla riktningar och hastigheter. För att en häst ska kunna detta så krävs det att den fördelat vikten jämnt på alla fyra benen och att de negativa spänningarna släppt och ersatts med positiv muskelstyrka.

För att ge detta en bild som är lätt att förstå så tänk er att piaff är målet. Tänk även att denna piaffen kan utföras rakt fram, i en piruettlikande rörelse åt höger eller vänster. Då är hästen färdig, målet är nått. Detta är egentligen inte svårt, eftersom det ”bara” handlar om rakriktning. Svårt är när man ska börja med de mer böjda rörelserna, det är överkurs. Ändå så finns det ekipage som tränat med varandra i över 10 år utan att ens kommit i närheten av en piaff. Eller ryttare som ridit i 20 år utan att ha piafferat.Eller en häst som är 15 år som är tränad hela livet utan att ens vara i närheten av en piaff, trots att den tränats seriöst. Visst är det konstigt?

Varför är det så här? Det beror enligt min mening på att vi människor hela tiden strävar framåt, upp för trappan. Vi följer utbildningsskalor, vi klättrar i tävlingsklasser etc. Där stöter vi på patrull, en stor sådan är sidvärts vilket gör att många fastnar i lätt klass, man får helt enkelt inte till det sidförande.

Få människor går ner i källaren, klättrar ner för utbildningstegen, går bakåt i tävlingsklasserna för att leta upp problemet där. Varför kommer jag ingenstans, trots att jag är så ambitiös och tränar för tränare varje vecka? Varför kan alla andra? Om du stöter på problem där uppe så måste du gå ner för att lösa dem. Inte ner så där som gemena man tänker utan jag menar verkligen NER på djupet för att hitta svaret, lösningen. Alla ekipage har en punkt som stör allt de gör. Denna punkten löses enklast nere i källaren där det bara handlar om den punkten. Ju fler trappsteg vi klättrar uppför ju mer byggs punkten på och bli svårare att lösa. Det är därför man aldrig når målet piaff (min visuella bild som jag målat för er i detta inlägg.)


Har du identifierat er punkt ännu?
Min nuvarande hästs svaga punkt är höger bakbens läge i höftleden.
Min egen svaga punkt med denna häst är fördomen om att halvblod är oberäkneliga varelser.  

#logiskridning #rakriktning #personligutvecklingmedhäst #hästträning

Vem tränar vem?

Vem tränar vem? Överallt på hästforum så läser man om problem som folk har när de tränar sina hästar. Ofta, ofta funderar jag på hur hästarnas motsvarighet skulle sett ut, ett människoforum alltså :-). Jag har jobbat med hästar sen jag var 16 år, varav kanske 20 år på heltid. Idag är jag 48 så det är ganska många år vi pratar om. Jag har m.a.o. sett trender komma och gå och sen komma tillbaka.

För att nämna några så kan vi ta höhäckar och hönät som för ca 30 år sen eller så slutade att användas pga att de förstörde hästarnas nackar och tänder. Nu finns dessa hönät överallt igen.

Klickerträning, jag vet inte hur många år sen det var som detta testades och övergavs på häst eftersom hästarna blev svårhanterliga av det men själva begreppet klassisk betingning har ju anor från i slutet av 1800 talet, så man kan ju gissa att det kommit och gått ganska många vändor. Nu finns det snart en klicker i var mans hand igen.

Jag förstår poängen. Det är 20121 nu, mänskligheten har blivit så socialiserad och artig (läs konflikträdd) att man helst inte vill säga nej eller väcka anstöt hos någon, vare sig djur eller barn eller arbetskamrater eller medmänniskor i största allmänhet.

Med hönätet så kan man bli en mormor, ni vet en sådan som man lämnar snälla välartade barn till och får tillbaka sockerstinna små monster. Man kan liksom ge hästarna massor av mat, då är man snäll.

Med klickern åstadkommer man lite samma sak. Man behöver inte bråka om saker, man behöver inte säga nej, utan man ger godis och säger ja istället.

Bägge begreppen passar den konflikträdda 2020 talets människa utmärkt. Men är det bra för oss? Utbrändheten ökar. Vi får höra att det är viktigt att inte ta på sig för mycket, att det är okey att säga nej ibland, eller rentav ofta. 

Bägge dessa sakerna, hönät och klicker fyller samma funktion, det minskar vårt dåliga samvete. Jag var på ett föredrag hos en hundtränare som pratade bland annat om klickern. Hon sa detta som jag tog till mig: Klickern är alltid glad. Den är aldrig ledsen, arg, irriterad etc. Den låter alltid likadant. Det gör det enkelt att träna hund. Om du som människa kan låta som en klicker, oberörd av dina känslor så behöver du ingen klicker.” Hönätet i sin tur säger nej så att du slipper göra det. Eller, det säger kanske mer ta lite, ta det lugnt.

För att inte detta sak bli för långt så bryter jag av här. Vem tränar vem? Jag tänker att vi människor borde träna oss att bli en klicker, eller ett hönät. att våga säga, tycka och tänka saker inför både folk och fä, utan att få dåligt samvete eller någon annan okonstruktiv känsla.. Det borde vi rent objektivt sett ha nytta av i alla delar av vårt liv.  Jag känner ofta att sådant jag funderar på kanske inte direkt passar  att sätta i skrift, men jag övar mig på att sluta tänka så eftersom mina sociala medier blir så tomma annars:-) Det är ju sånt här jag tänker på mest alltid. Jag har för länge sedan slutat tro att jag kan träna häst, jag är mer inne på att se vad hästar kan lära mig.
#logiskridning #hästträning #personligutveckling

Fokus kurser

Fokuskurserna är kurser där vi fokuserar mer på vad och hur du tänker än på vad du aktivt ska göra när du tänker.

Detta är kurser som vuxit fram under åren när jag insåg att hur vi tänker nästan är viktigare än hur vi gör. En bra ryttare har en kropp som gör samma sak som hjärnan tänker på.

En ryttare som har problem vid ridning är oftast i otakt med sin egen hjärna. Det kan vara olika känslor som spökar. Prestationsångest, rädsla, ilska, mindervärdeskomplex är vanliga känslor som faktiskt hindrar en från att bli en bra ryttare.

Dessa kurser är tänkta att minska den frustration som uppstår när resultatet inte blir det förväntade, man kan tycka att man gör precis allt som ridläraren säger eller som står i boken men det blir ändå inte bra. Istället för att anklaga hästen att göra fel och bygga upp en hög frustration så erbjuder dessa kurser ett annat sätt att se på saker. Sätt som är tänkta att minska på tex prestationsångest, rädsla, ilska, mindervärdeskomplex etc.

Just nu finns följande fokuskurser tillgängliga men antalet kommer att ökas på med tiden. Kurserna är uppbyggda så att varje kurs med sina 7 lektioner bildar en helhet vilket innebär att varje lektion i en kurs bara är en del av en helhet. Det är gjort så här för att hästen och du enkelt ska kunna förstå och göra lektionen med ett bibehållet högt självförtroende oavsett på vilken nivå ni är på. Passar lika bra för skogsmullar som mer erfarna ryttare.

1.Fokus Rida ut. Hur man etablerar en trygg runda där hästen gärna går och hur man styr över tempo och aktivitetsnivå med minsta möjliga hjälper.

2.Fokus finn hästens rytm. Här tränar vi oss i den svåra konsten att bli och vara i samma energi som hästen är. Inte före eller efter eller bredvid utan bara vara exakt där hästen är, både kroppsligt och själsligt.


3. Fokus Uppvärmning. Hur man värmer upp smart på ett sätt som skonar hästens kropp och hjälper den att bli mer lösgjord och rakriktad så att du sen enkelt kan träna på det du planerat att träna på.

Mångas dröm är att kunna rida och till synes inte göra någonting medan hästen gör maximalt. Jag tänker alltid på det som att man ska kunna rida med tanken som hjälp. Då är ridning helt underbart. Problemet är att det är väldigt svårt att rida med tanken som hjälp. Hästar kan enkelt läsa av oss, men svårigheten är ju för hästen att veta vilken av alla våra tankar och hjälper han ska läsa av. Vi kanske ger hjälpen för att gå framåt, öka tempot, samtidigt som vi är lite rädda för farten. Vi ger hjälpen för att svänga vänster samtidigt som vi oroar oss för att gå omkull. Vi ger hjälpen för att svänga höger samtidigt som telefonen piper till och vi undrar vem som skickade ett sms.

Ja ni förstår säkert hur jag menar. Hästen kommer att gå enkelt att rida för tankens krafft, vårt fokus, om tanken och handlingen alltid stämmer överens. Och i ärlighetens namn så är det exakt just där svårigheten ligger. Vi behöver öva oss på att bli förutsägbara, att låta tanke och handling vara samma, alltid. Det är inte jätteenkelt. Då kommer de fysiska hjälperna att kunna minimeras och målet med ”osynliga” hjälper blir verklighet.

Vår nyaste kurs startar imorgon och den fokuserar just på detta, att lära dig ett annat sätt att tänka med målet att bli en mer logisk och fokuserad ryttare.

Fokuskurserna är helt online så du kan göra dem i helt egen takt, när du vill och var du vill.
Du anmäler och läser mer om kurserna här

Rapporter från de som gått kurserna innan