Rakriktning, smaka på ordet… Göra rak…. Det kan vara fint, men det kan också resultera i att ryttaren sitter och konstant klämmer eller drar i sin häst för att med våld hålla den rak. Jag har varit där, jag har testat det. Det fungerar, iallafall hjälpligt. Hur roligt hästen tycker att det är är dock oklart.
Jag har funderat länge, finns det ett annat sätt? Kan man liksom bara klämma och dra lite för att sen släppa fri? Kan man minimera rakriktandet och sen sikta på att behålla det under avslappning? Hur gör man det? Jag har funderat på denna fråga länge. Jag gör så själv men hur man lära andra det är svårt. Muskler, det krävs groteska mängder muskler på ryttaren först. Muskler som rakriktar ryttaren vilket om dessa muskler bygges när ryttaren sitter på en häst överförs till hästen vilket då ger hästen rakriktande muskler.
Man kan inte och bör inte lossa på en häst som inte har fått rakriktande muskler. Så först bygga muskler, sen släppa på spänningar och därmed rakrikta. Slappna av och följ med din häst säger många. Avslappning sitter mig veterligen i musklerna och om man inte har några eller väldigt svaga muskler på ena sidan så kan de sällan slappna av eftersom de inte används aktivt och därmed inte lyder kommando. På den andra sidan har vi oftast väldigt starka muskler och de kan sällan heller slappna av eftersom de ju kämpar sig blåa för att de inte får någon hjälp från de svaga stackarna på andra sidan. Så för att slappna av så måste man först få den svaga sidans muskler att börja jobba och få den starka sidans muskler att jobba mindre. Dvs du måste lära dig koordinera, dvs prata med musklerna och få dem att lyda kommandona, släpp och spänn. Du måste alltså skapa någon form av liksidighet.
När du tränar på detta under ridning så händer som jag skrev samma sak på din häst.
Okey, vi har en koordinerad ryttare som med ord kan förstå vad jag förmedlar. Men vi har en häst som inte förstår mina ord och jag tror ärligt talat inte att han heller begriper varför han ska vara rak. För hästen är det enbart störigt när vi enligt honom sitter i vägen för hans bananform. Så vi måste förstå att för hästen så är vi störiga när vi rakriktar och vi är trevliga när vi slutar rakrikta.
Rakriktning=Straff
Sluta rakrikta=Belöning
Den enda belöning som en häst på riktigt uppskattar är när vi slutar göra något. Så man måste alltså inse att om vi ska få vår häst att gilla rakriktning och att förmå honom att vilja dit igen och igen och igen så måste vi sluta rakrikta. För att hjälpa er att förstå rakriktning och varför jag tjatar om bananer så bör ni läsa det här, en bit ner i inlägget så ser ni en banan, läs där.
Okey, hästen är en banan, vi är bananer. Vi vill rakrikta utan att göra något, rakrikta i avslappning så att det raka blir belöningen hästen söker efter. Men hur gööör man undrar ni som läser nu, ska du återigen skriva ett inlägg där du bara skriver hur man INTE gör? Nej, idag tänket jag faktiskt bjuda på en instruktionsfilm på det hela. Enjoy. Men som vanligt skapar förmodligen även denna film fler frågor än den besvarar 😉
Men huvudgrejen är att man rider hästen i sin bananform, dvs i ena varvet är hästen utåtställd/böjd och i andra varvet inåtställd/böjd. Precis som en banan så är ju bägge ändar sneda, så det räcker inte att bara ha halsen i hästens bananform utan även dens bakdel. Men ingen böjning som vi skapar utan exakt den bananformen som hästen redan är i. Hästen rids så att det svaga bakbenet aldrig får skjuta på utanför hästen så att bogen skjuts ut och ryttaren luras att bära hästen mer i en tygel. Det är det här entygelhållandet som förvärrar hästens problem. Det som folk kallar att hästen biter sig fast i en sida är helt enkelt bara ett symptom på att ni bara rättar ut en del av banan, ni glömmer oftast den delen av banan som är bakom sadeln. Så ni som har en häst som biter sig fast på ena sidan, ni har bananproblem ;-).
Sen gör vi typ samma sak i trav. Ni förstår säkert principen nu om ni sett och lyssnat på hela filmen. Rakrikta, eller rättare sagt, rakrikta i snedheten och släpp sen fri , belöna, och se till att du , ryttaren slappnar av och följer med med dina höfter så att du inte låser hästen igen. Låsningar sitter tyvärr oftast lika på häst och ryttare. Längningen efter en övning är lika viktig som övningen.
I galopp brukar problemet synas tydligare. Här är det höger bak som fungerar dåligt som ytterbakben i galopp.
Då går vi ner och jobbar i skritt för att hämta in detta bakben. Skritt är alltid smartast att rakrikta i för då hinner alla berörda parter med i hjälpgivningen. Målet är ju att sen ska man bara behöva åka i galoppen och lita på att hästen i sin belöningsform gör det den nyss lärt sig. Det fungerade superbra tycker jag 🙂
Om jag ska prata i termer som kanske är mer begripliga så är det ju som så att i ett varv så har hästen lätt för att gå i en sluta men svårt att gå i öppna och i andra varvet så har han lätt för att gå i öppna och svårt för att gå i sluta.
Glasklart eller hur ;-). Fördelen med detta tillväga gångssätt är att du aldrig behöver hålla så hårt i hästen att han finner ett behov av att gapa av smärta när bettet gör honom illa i munnen vilket i sin tur leder till att du inte kommer att känna ett behov att snöra ihop dens mun med en nosgrimma vilket i sin tur leder till att hästen sliper få extraspänningar orsakade av låste käkar (ger ju låst nacke, låsta höfter etc, dvs en lång kedja av fel)
