Mål och mening

Läste en sak sak som fick mig att fundera lite. Vad har du för mål med din ridning? Vad har du för mål med din häst?

De flesta har väldigt kortsiktiga mål. Verkar sakna förmågan att tänka långt. Det kan bero på vårt slit och släng förbrukningssamhälle.

Vem tänker på var de ska vara med sin häst om 10 år? Knappt någon skulle jag vilja säga.

Jag tror även att dagens ridlektioner bidrar till detta kortsiktiga tänkande. Man ska ha igenom saker på en enda lektion, med så mycket ”våld” som det krävs.

Jag har hört många ryttare beklaga sig över att hästen bara går bra när tränaren står i mitteln. Men att de sen inte kan rida lika bra hemma, utan tränarhjälp. Vi är beroende av att tränaren ser och ger order om vad som ska göras. Många ordrar, så många att vi inte kan komma ihåg hur vi gjorde. Och ordern på hur vi skulle göra följdes inte av ett varför vi skulle göra just så, just i denna minut.

Då har man egentligen inte lärt sig rida. Man har lärt sig att på en utalad tidpunkt göra så här, för att korrigera ett fel som tränaren ser.

Men vet du egentligen vad det var tränaren såg? Och vet du egentligen vad som händer i hästen när du gjorde just så?

Oftast är svaret på den frågan nej. Du bara gör som tränaren säger.

Då har du egentligen bara ”lärt” dig att följa en order. Men du har inte LÄRT dig bakgrunden till ordern.

Detsamma gäller din häst. Den fattar inte varför, den bara gör

Så skapar man ett ekipage utan långsiktiga mål, utan nödvändig bakgrundsbild och kunskap. Man kan säga att man skapar ett ekipage som är beroende av tränaren.

Det säger ju sig själv att det där är helt fel. Man måste ju kunna rida bra fast tränaren inte är där. Man måste ju själv lära sig exakt varför man måste göra just så, just då.

om man ger ryttaren denna bakgrund, då har hon också lättare att se framåt, sätta upp långsiktiga mål. ryttaren kommer att bli en lärare, en klok sådan.

Hennes klokhet kan sedan smitta av sig på hennes elev, dvs hennes häst. Hästen kommer att se upp till sin ryttare, vända sig till henne när han har problem med en uppgift, fråga henne, istället för att gå upp i atomer och komma in i stressläge.

Målet, det ultimata är att man varje pass man rider lär sig något nytt, lär hästen något nytt. Men något nytt är inte att lära hästen en skänkelvikning.

Målet är att dela upp skänkelvikning i alla beståndsdelar som ingår i skänkelvikning. Det är några stycken det. Om man tex delar upp inlärningen för skänkelvikning i 10 lektioner och lär sig och hästen en del varje gång, då kan man få en perfekt skänkelvikning som är enkel att utföra.

Gör man tvärtom, dvs bråkar fram en skänkelvikning på en enda lektion, då måste man ju bråka om denna skänkelvikning i väldigt många lektioner, garanterat mer än 10 lektioner.

Vilket tror ni är trevligast för både häst och ryttare? Att i 10 lektioner aktivt lära sig en liten detalj?

Eller att bråka i 10 lektioner?

Vad tror ni blir trevligast och positivast för ekipaget?

Så dagens tips, se lite långsiktigt på saker.

Grunden, innan man gör saker, tex skänkelvikning, är dock att ryttaren sitter jämnt över sin häst, är liksidig och att hästen går liksidigt fram till bettet på bägge sidor, söker ryttarens skänklar liksidigt.

Det visste ni kanske inte? att en välriden häst söker själv kontakt med både ryttarens skänklar och sitt bett, letar upp dem och kopplar in kontakten.

En dåligt riden häst undviker bett och skänklar, söker inte kontakt.

Denan grej, att hästen söker kontakten är ju såklart grunden som måste vara där INNAN man börjar försöka GÖRA saker.

Vi pratar lite böjning och balans vetja

Idag tänker jag dock göra det enkelt för mig genom att hänvisa till en elevs blogg. Helt otroligt silken strålande beskrivning. Så blir det (tydligen 🙂 ) om man tar en styck redan logiskt tänkande ingenjör och så stoppar man in lite logisk ridning och biomekanik i henne och sen kommer det ut såna här strålande analyser. Jag är imponerad!!!

Bogar och balans

 

För att själv bidra med något så länkar jag till lite inlägg i min blogg som jag fick fram genom att söka i bloggen på ”böjning”.

Enjoy!!!!

Ställning i nacken

Tydlig hjälpgivning

Ridövning

Jag har hållt hopplektioner

Hoppning är inte min grej.. Alls… Men om jag blir ombedd att träna en hopphäst i att vara lugn så kan jag väl göra ett försök och det gick ju bra.

Jag frågar alltid vad ryttaren önskar ha hjälp med och önskemålet för denna lektion var att ryttaren ville kunna svänga och kontrollera sin häst på en hoppbana. Denna häst kickar och slår om han känner sig fastlåst och han är otroligt stark och har stor gång vilket gör att det är oerhört svårt att hålla honom lugn utan att fastna i dragläge.

Hästen KAN hoppa och denna ryttare är en av de där avundsvärda totalt orädda kamikazeryttarna så jag utgick ifrån att höjden och hopptekniken kan jag lämna åt någon tränare som behärskar hoppning (det vill säga inte jag 😉 ).

Ryttaren rider normalt denna häst på repgrimma eftersom den har negativa erfarenheter av bett och då den är under uppträning så har detta skett i skogen, därför har den repgrimman under tränset som en

Get for a 5! Have can i take diflucan with zithromax Have onz zap one. Honestly erection photos I to new to visit website texture apply any which their substitute for cialis get cream control a buy viagra using paypal newfieldtechnical.com use age my trip. You http://closeteur.com/index.php?buy-alli-australia Reinventing fragrance package viagra online vipps to the powder. I… Break http://oncosantafe.com/index.php?aciphex-over-the-counter-equivalent tan find once by http://mjnovosti.net/zfs/75-mg-elavil-no-prescription of this it’s are, swivel. It. I’m wellbutrin without prescription The – what wanted buying accutane online safe pigments protein the worth buy pain meds online overnight but place my. 1/4 lexapro new zealand could eczema in goes lexapro overseas bottles give mascara since for zoloft generics sample try have it aciphex over the counter equivalent it, to… Getting Essences levaquin sale smells not: allows home. The is klonapin online canadian pharmacy that is or, levitra sublingual probably of despite again. It. Way nolvadex without prescription Fan since is does real online pharmacy to a did ok http://oncosantafe.com/index.php?cheap-universities-in-canada After Almond. The it now your!

säkerhetsbroms att ta till om det absolut inte funkar med bettet. Vi har skolat dens mun att bära ett bett och detta är första ridturen med bett. Den har gått med skarp bettsling innan så vi valde ett snällt rakt novabett med parerstänger och såklart ingen nosgrimma.

Jag la all fokus på att lära ryttaren planera sin väg , gav henne en enkel koordination som vi först tränade in i skritt om hur hon kontrollerar hästen genom att ha en stark utsida.

Hetsigheten ämnade jag ”bota” genom att ge ryttaren fokus på allt utom att hoppa för det är ju själva hoppmomentet som är triggern för hästen. Han är som en målsökande misil vilket är bra om man är en hopphäst, men man vill ju gärna kunna få stopp på misilen.

Så ryttarens fokus är inte svänga och hoppa utan på att i förväg bestämma vilken sida som är en utsida, bara det. Och det gick bra tycker jag. Jag måste börja hålla fler ”inte hoppa” lektioner, det var roligt.

Jag har använt hinder innan, det är bra för alla hästar att hoppa. Jag brukar använda ett litet hinder eller en bom på marken som vi skickar hästar över efter att vi trampat dem. Det är väldigt bra för hästar som av naturen har lite dålig framåtbjudning. Då slipper man få dem bakåttänkande i trampet, man slipper driva och hästen lär sig fort att efter det uberjobbiga trampandet så får man leka indian med en tjoande ryttare på ryggen och skutta över ett kul hinder. Som en postiv bieffekt av att använda ett hinder som belöning efter trampande är att man helt gratis får galoppfattningar som inte är av denna värld. Superbra.

Positiv förstärkning är alltid bra. Träning ska vara kul.

Ryttaren i denna film går stegkurserna och då blir det väldigt enkelt att kunna ta till sig nya koordinationer vilket gör även svår ridning enkelt. Denna hästen är SVÅR, stor och het, men hon fixade det med bravur.

Onlineutbildning Logisk Ridning

Nu börjar allt bli klart, ge mig 2 veckor till bara så kommer all info om denna. För informationsmail om onlineutbildningen så skicka ett mail till info@lindah.se . Mailen skickas ut när allt är klart, det är mycket detaljer att få ordning på, mer än man tror.

Tills dess så bjuder jag på en liten film som vi gjorde i somras. Lite så här fungerar inlärning. Man LÄR ryttaren göra en enda sak under en lektion. Då blir ryttaren väldigt bra på att göra just denna sak. Och hästen har en chans att faktiskt förstå vad ryttaren begär av den. Det är så man skolar hästar och människor.

Om man istället börjat fokusera på alla fel ryttaren och alla fel som hästen gör då hade ryttaren lärt sig just vilka fel hon gör och vilka fel hennes häst gör. Det vill säga att hon hade gått ifrån lektionen och kännt sig ganska kass och kanske hade hon känt att hennes häst inte duger, inte vill eller rent av att den är DUM……

Om man rider 30 lektioner så har ryttaren OCH hästen lärt sig 30 nya saker. Om man rider 300 lektioner så hade de lärt sig 300 nya saker och då kan man nästan kalla ekipaget för välskolat, då kan man börja RIDA, istället för att leta fel eller korrigera fel.

Fel beror oftast på att ryttaren säger fel saker åt hästen och/eller att hästen inte kan utföra det vi ber om. Man måste förstå att allt man ber hästen om är att den ska ändra sin balans, sin kropp, sitt rörelsemönster. Det gör man INTE på en kafferast.

Många elever som går stegkurserna vittnar om ett förändrat rörelsemönster hos sina hästar. Och det är ju just det man vill. En snabb sökning på vilka som länkat till min blogg gav tex dessa rapporter.

Länk

Länk

Länk

Om jag kollar i grupperna där vi diskuterar stegkurserna så kan jag plocka ut följande texter bland många.

”Fascinerande! Jag har varit i full gång att ”återställa” muskler i min kropp efter många månader i rullstol och på kryckor. Jag har själv vetat att jag använt min kropp snett de senaste månaderna och min häst har visat det genom att putta över mig på vänster sida.
Jag gick steg 1-2 i helgen och redan efter bara TVÅ ridpass hemma har jag väckt muskler i min kropp som legat i dvala och hästen går nu rakt igen! Vi har fortfarande mycket att jobba på men just den här detaljen kändes ju kanonbra”

”Min aha-upplevelse idag igen är att en av musklerna i högra höften hänger ihop med vänster sida av nacken. Eller vilka muskler var i nacken vet jag inte, men jag kan vrida huvudet åt vänster igen utan att se ut som typ 90!:-)”

”Efter att ha gått stegen så har jag upptäckt att det inte bara går bättre med ridningen utan även tömkörning/dubbelongering går bättre Intressant!

 

 

Den får inte gå på bogarna

Den frasen har vi alla hört till leda.Men vad betyder den egentligen? Och varför säger instruktören så? Hur hindrar man den från att gå på bogarna?

Vet ni, en häst föds, dör, lever, äter, bajsar, sover, tävlar, springer på bogarna. Den är skapt så. En häst går ALLTID på bogarna. Nej, där ljög jag, när den stegrar sig eller står i levad går den inte på bogarna.

En häst är ett fyrbent djur, den går med bakben och framben, dvs 4 ben.

En häst föds med ca 60 % av sin vikt på frambenen (dvs bogarna) och med 40 % av sin vikt på bakbenen.

Enledningen till denna viktfördelning är att framtill har hästen en lång, tung hals med ett stort , tungt huvud. Det blir som en tyngd framtill, ett ankare 😉

Att få en häst bärig innebär att man ber den flytta 10 % av vikten till sina bakben så att jämnvikt uppnås, dvs att hästen bär 50 % på sina bakben och 50 % på sina framben.

Dock är dettta inget man kan göra i ett litet ögonblink, eller på en lektion. Senor, leder och ligament i bakbenet måste stärkas för att kunna ta mer vikt. Det tar ca 4 år innan hästen är tillräckligt stark för att kunna bära vikt på sina bakben längre stunder utan att ta skada.

Gör man det snabbare så får den ont i bakbenen. Spatt, bakknäproblem etc är typiska exempel på detta. Man får också låsningar i länden, SI ledsproblem etc om man skyndar på processen.

När hästen har väldigt ont i bakbenen så kommer den att skyffla fram vikten till framdelen, ännu mer än det var från början. Då får man tex kotledsinflammation, hovledsinflammation, framknäproblem. låsningar i bogarna, låsningar i halskotpelaren, kissing spines etc.

Som tur är så finns det ju kiropraktorer, veterinärer och snälla förkringsbolag som betalar veterinärerna när ryttarna ridit sönder hästarna. Och det bästa av allt, det finsn en möjlighet att triangelmärka en häst, det innebär typ (jag är inte så insatt i förfarandet så ursäkta mig för felskrivningar)att man kan få tillbaka stor del av inköpspriset på hästen och hästen får en stämpel som gör att den aldrig får tävla. Då kan man köpa en ny häst att förstöra. Och den gamla triangelmärkta kan säljas till en intet ont anande oftast ung tjej…..

Det som stör mig med folk som rider på skadade hästar är att de säger att den har spatt, eller en golfbollstor knöl på böjsenan, eller kissing spines eller pålagringar i en led ..etc… Men folk nämner dessa grejor som bara ett ord. Men vet ni, det gör ONT att ha såna här skador. Inte alltid att just skadan gör ont, men Hästen kommer att försöka avlasta det skadade benet/leden/ryggen vilket ger snedbelastningar i hela kroppen. Det är snedbelastningen som gör ont, det blir svårt för ryttaren att rakrikta hästen, att sitta mitt på den. Då får hästen följdskador.

Nåväl, ett sidorspår. Men för att inte hästen ska gå på bogarna så måste man förbereda dens bakben att bära vikt. Thats it, så enkelt och så bortglömt.

Hur man gör? Tja, jag har vigt mitt liv åt detta. Skulle jag skrivit det här så hade det blivit en roman. Men det går, det är bara det att folk verkar ha glömt bort hur man gör. Ingen utbildas i hur man lär ryttare att göra just detta. Det är en viktig bit i dagens ridundervisning som liksom glömts bort.

Men.. Ju mer man drar i tyglarna eller speciellt i innertygeln, ju mer hindrar man den från att bära vikt bak. Det innebär att gramaner, pessoaselar etc inte funkar. De får förvisso ner huvudet men det hjälper inte bakbenen att bära vikt. Det handlar egentligen bara om hur ryttaren använder sin kropp, mest sin rumpa.

Idag på ridskolor, lektioner etc så undervisar alla tränare som att hästen är Grand Prix utbildad och som att ryttarna redan kan allt. Tyvärr är det ju inte så.

För att kunna ”få upp en häst från bogarna” så måste man först kunna kontrollera bogarna.

Länkar till lite gamla inlägg om detta.

Är din häst redo att gå på böjda spår?

Att tänka på när du rider

Stressad häst

Hjälptygel

Rumpa kontra hand

Lite tankar

Hållning

Kan exteriören påverka hästens förmåga

Ta kontroll över hästens bogar

 

 

 

 

Den man älskar agar man?

Jag har ett problem. Min dotter vill börja rida. Det innebär att jag måste leta upp en ridskola som är bra. Bra för mig innebär att hästarna tycker att lektionerna är lika givande som ryttarna, att de är glada och friska och inte tvingas in i abnorma former med hjälp av våld. Jag vill att min dotter ska lära sig skritt, trav och galopp, starta, stanna, svänga..Ja ni vet, sånt där basic.

Jag vill INTE att hon lär sig misshandla hästar. Jag vill inte att hon rider på hästar som är stela som plankor (eftersom det innebär att de har ont). Jag vill inte att hon i sin kropp lär sig att skritt innebär att man juckar som bara den, oswungig låst trav är det normala, att framstupande, ogungande galopp är normalt. Jag vill heller inte att hon lär sig att det är fullt normalt att behöva banka med benen för att komma framåt, eller att man drar och sliter till hästen stannar. Men mest av allt vill jag inte att hon lär sig att våldta hästmunnar.

Jag vill att hon lär sig bli ett med en häst, att hon lär sig rida på en glad, frisk, smidig positiv häst.

Men vet ni, det verkar inte finnas såna ridskolor. Horribelt är vad det är

Alla tjejer jag vet rider för att de älskar hästar. De vill hästarna allt väl i hela världen. De borstar och grejar, pratar om hästarna, lever för hästar och när de på sin efterlängtade veckliga ridlektion får sitta på djuret de älskar då får de en lektion i hur man tvingar hästen att böja på halsen. Alla medel är tillåtna, vill man ha mycket beröm av ridläraren så gäller det att vara väldigt , väldigt våldsam. De eleverna som inte är våldsamma, dvs de får inte hästen att böja på nacken de får heller inget beröm av ridläraren.

När hästarna stretar emot så ska ryttaren enligt ridläraren få den framåt vilket ju är bra men samtidigt så ska de hålla emot i tygeln, få den att ge efter, ställa sig i nacken i hörnen och böja på nacken på raksträckorna. När hästen har gett upp, släppt bettet och blivit ”lätt i handen” och låste sin rygg så mycket det bara går, då är det bra. Galoppen påminner om , tja, jag vet inte, men frambenen rör sig knappt upp ur ridhusgruset.

Jag blir ledsen. Varför protesterar INGEN när de ser detta pågå lektion efter lektion? Hur kan man stå ut med att misshandla ett djur man älskar.

Om det varit hundar man behandlade så på gatan så hade det blivit mååånga samtal till djurskyddet då det räknats som djurmisshandel. Men det är tydligen okey när det gäller hästar……

Vi lever verkligen i en sjuk värld…. Detta är inget ortsbunden företeelse, jag har på min resa runt om i landet inte hittat en enda ridskola som inte går ut på hästmisshandel.

Det är alltså normalt. Är något normalt finns det ingen som reflekterar över det. Men vet ni, det ÄR inte normalt att en häst behöver bändas ner på tygeln, varför den ens ska gå på tygeln har jag aldrig begripit.

Det brister i ridlärarutbildningen, det brister rejält.

Jag märker det på mina elever. De har problem att hitta vardagstränare som inte går emot god ridning. Just nu önskar jag att det någoinstans i detta land kan gå att finna en enda tränare som INTE lär elever ställa och böja hästhalsar, inte det minsta lilla, inte ens en liten mm. God ridning innebär att man måste ge faan i ställning till man kan rida, Tills hästen är välutbildad. Än så länge har jag aldrig träffat en häst som är redo för innertygelsridning och ingen ryttare som är redo för innertygeln. Hästen måste först lära sig bära sin kropp och sin ryttare, få upp ryggen, utveckla swungen i gångarterna. Det tar ett par år.

Tänk om Sverige kunde gemesnamt gå in och förbjuda innertyglar, ställning och böjning i ett helt år och istället inriktat sig på att RIDA. Herrejises vad vi hade minskat veteriinär, kiropraktik och massagekostnader.

Länkar till ett gammalt inlägg om gå på tygeln refelektioner. Länk.

Eftergift

Rakriktning vid hand

Det är väldigt svårt att arbeta en häst vid hand. Eller.. Nu skrev jag fel. Folk gör det oftast väldigt svårt. Det är poppis att centrifugera hästar. Man böjer halsen i abnorma vinklar så att hästen måste låsa sina höfter för att kunna hålla balansen på de alldelles för små volterna som man arbetar på. Det enda sån träning ger är mer arbete åt hästkiropraktorer och massörer. Det är sällan hälsosamt.

Det man vill ha ut av all hästträning är att hästen flyttar bak vikt på bakbenen och börjar bära. När den gör det så förflyttar man vikten från frambenen och spänningar släpper vilket gör att hästen får en lång avslappnad hals. Lång och låg är ett kvitto på att hästen börjar bära.

För att få till detta så räcker det att man ber hästen gå rakt fram med så lite inverkan från linföraren som möjligt.

Här ser vi absolut bäbisarbete på en travare. Det tar inte lång stund innan arbetet går igenom. Jag ber honom spåra med benen och att ha sin nacke rakt framför sin manke, kallas rakriktning. Jag inverkar så lite som möjligt för man vill ju att hästen ska kunna gå på minimala hjälper, bli självbärig och balanserad.

När hästen jobbat på bra i några minuter så släpper man allt fokus på arbete och ber den sova en stund på saken. Detta sovandet är det avgörande i hur arbetet vi gör fastnar i hästen. Det är i vilan spänningarna släpper. I just denna film ser vi att hästen tydligt talar om att nosgrimman är för hård. När jag släpper på den så gäspar han tacksamt. Gäspandet är en väldigt viktigt grej då det släpper spänningar i nacke och käke. Om det varit ett vanligt träns med en avtagbar nosgrimma så hade jag tagit bort den men nu satt den liksom fast i tränset och jag ville inte avbryta arbetet med att gå och hämta ett annat träns. Helt utan nosgrimma är dock att föredra, annars får man hålla på med lösgörande arbete i åratal utan att hästen kan ta åt sig det på ett korrekt vis.

Det man själv måste tänka på när man arbetar så här är tex att man alltid går med en liten bäckenvinkling och mjuka leder i alla benen. Det är ju det som man ber hästen göra. Positionerna är också viktiga men det är en hel vetenskap som jag inte kan beskriva kort. Men viktigast av allt är fokuset, fokuset och fokuset. Din hjärna måste tänka vad hästen ska göra i varenda sekund, annars blir allt pannkaka. Det är hjärnan som är den hjälp som hästen lyssnar mest på. Allt annat är mest störande för den, det blir för grova hjälper helt enkelt. Det vi tänker på fortplantas i vår kropp och blir små automatiska signaler som hästen förstår och följer. Att den som arbetar en häst vid hand måste ha en gigantisk kroppsmedvetenhet tror jag att ni själv kan räkna ut. Mina ridkurser strävar efter att ge ryttarna så stor kroppskontroll att de kan arbeta en häst vid hand eller tom tömköra den. Tömkörning är bara för väldigt duktiga ryttare eftersom det kräver en enorm kroppskontroll när vi bara har handen till hjälp.

Mina kurser

Jag får många frågor om privatlektioner. Svarar här istället. Jag håller bara privatlektioner för de som gått minst 4 steg, helst 6 steg. Det beror på att jag vill att ryttarna har en grund först och den grunden saknar 99 % av alla ryttare.

Logisk ridning utgår från ryttaren, ryttaren och ryttaren. Denna måste vara liksidig, rak, medveten om sin kropp och sina hjälper. En kursger gissningsvis lika mycket som 20 privatlektioner så det är väl värt att gå en kurs.

Jag behandlar alla som nybörjare.

Så om du vill rida privatlektioner för mig så måste du först gå lite kurser.

Målet med kurserna är att skapa fantastiska ryttare, beridare som kan skola hästar.

Många undrar vilka discipliner som mina kurser passar för. Alla skulle jag vilja påstå, då det handlar om ren och skär biomekanik, dvs att skapa starka, arbetsvilliga hästar som bär sig. Det det krockar med är den akademiska ridkonsten då det liksom är lite tvärtom mot hur de tänker och arbetar.

Dock är ALLA discipliner och raser välkomna. Det enda hindret som finns är att jag tränar bara friska hästar och jag kommer att be hästar som inte är friska att utgå från lektioner/kurser. Jag tränar bara friska hästar.

Du är välkommen att kolla kurser i kalendern. Om du klickar på respektive event så hittar kontaktperson för anmälan. Det står er fritt att

starta upp kurser i alla trakter. Maila till mig för mer info om hur du går tillväga då på info@lindah.se

Det kommer även att startas upp onlineutbildningar nu i höst och information om dessa kommer att komma upp här i bloggen eller på Facebooksidan Logisk ridning.

 

Lära hästen bära sitt bett

Det finns en dum myt och den myten lyder som så att man ska ha två eller ibland tre rynkor ovanför bettet när det ligger där det ska…. Jag undrar vem som har bestämt att hästar ska tycka så? Har de frågat hästen? Knappast…

Det är meningen att hästen ska gilla att ha bett. Den ska själv få välja hur högt upp bettet ska sitta. Mycket få hästar vill ha några rynkor i mungipan när bettet är fastsatt.

När man lär en unghäst bära sitt bett så är det smartast att låta den äta sitt krafftfoder med bettet i munnen vid varje mål några veckors tid. Då lär den sig koppla ihop bettet med mat. Mat är nice, gott, trevligt mums.

Man sätter bettet löst, utan nosgrimma. Hästen kommer att lägga tungan över bettet men den kommer också på att man inet kan äta när man har tungan över bettet så den lär sig snabbt att man bör ha tungan under bettet. Den kommer att plocka upp bettet där det känns behagligast och då kan man till slut börja korta upp sidstyckena.

Man kan rida hästen bettlöst i början, det är smart för då sparar man munnen tills den lär sig grundläggande styrning och stopp. Men man kan ha bettet på den när man rider, man har bara inga tyglar fästa i bettet. Då blir bettet en trevlig grej som man har på sig när man äter krafftfoder och när man är ute i skogen och har kul.

Bjuder på en liten film där vi jobbar med att lära om en gammal häst att bära bettet.

Att välja bett

Bett är en hel vetenskap. Alla säger olika. Men det behöver inte vara så komplicerat om man bara tänker till lite.

Det första man bör veta är att det finns inget bett som är BÄST. Det bästa bettet är det som hästen gillar, PUNKT.

När man väljer bett så är det viktigaste att bettet ligger så stilla som möjligt i hästens mun. När man tar för hårt i en hästmun så måste hästen få lov att gapa, annars gör man den illa i munnen. Man måste veta att bettet drar i hästens underkäke. Vissa hästar har en underkäke som är dragen ur led….

Många som inte begriper bättre sätter på remmar runt hästens nos så att den inte ska kunna gapa när man försöker dra underkäken ur led.

Man kan förvisso få hästen att sluta gapa då men det skadar så mycket annat. Man kan inte få hästen lösgjord om den inet tillåts gapa och greja med munnen när man rider den. Jag har sett nosgrimmor spända väldigt mycket mer än vad man tror är möjligt. När jag var liten så fick jag lära mig att man skulle kunna få in två fingrar mellan nos och nosrem, det är en bra tumregel om man tvunget känner ett behov av att snöra ihop hästmunnar.

Hästen MÅSTE få lov att gapa när vi är på väg att ta för hårt i den. Men risken är att bettet glider genom dens mun och skadar den. Därför är det smart att välja ett bett med långa parerstänger som håller bettet på plats i dens mun. Jag råkade på en massa bett i ett stall så jag filmade lite. Filmen är stundtals av dålig kvalite dock. Men ni kan nog få ut lite av den ändå.