Jag har ett problem. Min dotter vill börja rida. Det innebär att jag måste leta upp en ridskola som är bra. Bra för mig innebär att hästarna tycker att lektionerna är lika givande som ryttarna, att de är glada och friska och inte tvingas in i abnorma former med hjälp av våld. Jag vill att min dotter ska lära sig skritt, trav och galopp, starta, stanna, svänga..Ja ni vet, sånt där basic.

Jag vill INTE att hon lär sig misshandla hästar. Jag vill inte att hon rider på hästar som är stela som plankor (eftersom det innebär att de har ont). Jag vill inte att hon i sin kropp lär sig att skritt innebär att man juckar som bara den, oswungig låst trav är det normala, att framstupande, ogungande galopp är normalt. Jag vill heller inte att hon lär sig att det är fullt normalt att behöva banka med benen för att komma framåt, eller att man drar och sliter till hästen stannar. Men mest av allt vill jag inte att hon lär sig att våldta hästmunnar.

Jag vill att hon lär sig bli ett med en häst, att hon lär sig rida på en glad, frisk, smidig positiv häst.

Men vet ni, det verkar inte finnas såna ridskolor. Horribelt är vad det är

Alla tjejer jag vet rider för att de älskar hästar. De vill hästarna allt väl i hela världen. De borstar och grejar, pratar om hästarna, lever för hästar och när de på sin efterlängtade veckliga ridlektion får sitta på djuret de älskar då får de en lektion i hur man tvingar hästen att böja på halsen. Alla medel är tillåtna, vill man ha mycket beröm av ridläraren så gäller det att vara väldigt , väldigt våldsam. De eleverna som inte är våldsamma, dvs de får inte hästen att böja på nacken de får heller inget beröm av ridläraren.

När hästarna stretar emot så ska ryttaren enligt ridläraren få den framåt vilket ju är bra men samtidigt så ska de hålla emot i tygeln, få den att ge efter, ställa sig i nacken i hörnen och böja på nacken på raksträckorna. När hästen har gett upp, släppt bettet och blivit ”lätt i handen” och låste sin rygg så mycket det bara går, då är det bra. Galoppen påminner om , tja, jag vet inte, men frambenen rör sig knappt upp ur ridhusgruset.

Jag blir ledsen. Varför protesterar INGEN när de ser detta pågå lektion efter lektion? Hur kan man stå ut med att misshandla ett djur man älskar.

Om det varit hundar man behandlade så på gatan så hade det blivit mååånga samtal till djurskyddet då det räknats som djurmisshandel. Men det är tydligen okey när det gäller hästar……

Vi lever verkligen i en sjuk värld…. Detta är inget ortsbunden företeelse, jag har på min resa runt om i landet inte hittat en enda ridskola som inte går ut på hästmisshandel.

Det är alltså normalt. Är något normalt finns det ingen som reflekterar över det. Men vet ni, det ÄR inte normalt att en häst behöver bändas ner på tygeln, varför den ens ska gå på tygeln har jag aldrig begripit.

Det brister i ridlärarutbildningen, det brister rejält.

Jag märker det på mina elever. De har problem att hitta vardagstränare som inte går emot god ridning. Just nu önskar jag att det någoinstans i detta land kan gå att finna en enda tränare som INTE lär elever ställa och böja hästhalsar, inte det minsta lilla, inte ens en liten mm. God ridning innebär att man måste ge faan i ställning till man kan rida, Tills hästen är välutbildad. Än så länge har jag aldrig träffat en häst som är redo för innertygelsridning och ingen ryttare som är redo för innertygeln. Hästen måste först lära sig bära sin kropp och sin ryttare, få upp ryggen, utveckla swungen i gångarterna. Det tar ett par år.

Tänk om Sverige kunde gemesnamt gå in och förbjuda innertyglar, ställning och böjning i ett helt år och istället inriktat sig på att RIDA. Herrejises vad vi hade minskat veteriinär, kiropraktik och massagekostnader.

Länkar till ett gammalt inlägg om gå på tygeln refelektioner. Länk.

Eftergift