Jag har tid att ta mig an ytterligare något ekipage för onlineträning. Du kan rida, jobba vid hand eller lära dig tekniker för att jobba med din hästs nervsystem när den står stilla. du kan träna med din tävlingshäst, din skogsmulle, din konvalescent etc. Eftersom jag har begränsat med tid så ges förtur till dig som redan tränar via de logiska onlinekurserna eller har gjort det innan. Jag söker dig som genuint vill lära dig nya saker och som vill träna regelbundet. Maila för mer info till blog@lindah.se
Lyssna på underlaget
Den klokaste hästtränaren jag någonsin träffat var en travtränare. Vi var ombedda att lyssna på underlaget när vi valde tempot för mängdträningen. Han menade på att det ska aldrig låta när hästen går på det. Låter det så är tempot för högt för underlaget. Denna travtränare rönte stora framgångar på travbanorna under många år och behövde sällan, sällan behandla hästarnas leder för hälta, något som är ganska unikt för branschen. All träning inom travet går ut på att hästen ska kunna tävla på topp, dvs träningen har en funktion som görs för att förbättra hästen så att den kan prestera på tävling, det handlar aldrig om vad vi människor tycker är roligt att träna på. Det är den enligt mig största skillnaden på trav och ridsport.
Om man studerar vanligt ridfolk så handlar det i princip aldrig om vad hästen behöver träna på för att bli bättre utan vad människan behöver träna på. Det är inte så de säger men det är så de gör. Hur menar jag då kanske vän av ordning undrar?
Krumelurande
Argumenten mot det jag nyss skrev kan låta nått i stil med att man minsann tränar öppnor och slutor för att förbättra hästen eller rider varv på varv på volten i diverse gångarter med hästens hals i en ”vacker” båge för att stärka den. Ja, jag vet, det är så du säger, men det är inte det du gör 🙂 Generellt sett så kan alla hästar alla rörelser åt ena hållet. Det är då du känner dig som en duktig ryttare. Åt andra hållet är de generellt sett ganska dåliga på att göra bra skolor eller att röra sig på volten i rätt form. Det är då du antingen nedvärderar dig själv som ryttare eller bråkar med hästen, alternativt hittar ett mellanläge där ni tar er runt i något som typ verkar vara en öppna/sluta/volt med dig hängandes på sniskan på en häst med roterad bål och buren i ena tygeln, alternativt så rör sig hästen med spänsten hos en käpphäst. Hästar blir generellt sett inte bättre av detta utan tvärtom, de tappar både gång och spänst.
Mig veterligen så är gång och spänst något man vill bibehålla och förbättra hos en häst. Bra att veta är att framben sällan går längre fram än hästens nos. Ju längre fram nosen är ju mer kan hästen röra sina framben. Ett tygeltag som varar lika länge som ett häststeg kan påverka bakbenet, men varar det längre så låser det istället ett framben eller två. Dvs man skapar spänningar i hästen.
Hoppning
Det kan också låta typ att jag tränar på att hoppa de här hinderna i/ur de här svängarna(på det här superdåliga underlaget) för att förbättra hästen. Ja, jag vet, det är så du säger men det är inte det du gör. Mig veterligen så behöver de flesta hästar inte träna på att hoppa hinder högt under ryttare, och slitas runt svängarna.
De hade blivit mycket mer effekt och betydligt mindre slitage om du löshoppade hästen på de höjderna och att du hoppade en massa små hinder med olika avstånd på en rak linje längs medellinjen där du helt kommer ifrån att dra runt hästen i små svänga eftersom det är fart och svängar som dödar leder, i kombination med att du i lugn och ro koordinerar in svängteknik i skritt. Ni vet det där om att om man har ett problem med en rörelse s ska man dela upp rörelsen i dens beståndsdelar och träna alla delar separat.
Att svänga är mig veterligen det viktigaste för en hopphäst att kunna och då kan man dela upp en sväng i tre moment. Att gå in i svängen, att befinna sig i svängen och att gå ur svängen. Välj en grej att träna per lugnt koordinationspass. Jag lovar att hästen blir bättre på att svänga och därmed att hoppa om du gör så här. Men framförallt så sliter det mindre på den, vilket gör den gladare och piggare.
Genom att skriva detta menar jag inte att det är fel att rida så eller göra så. Vi har ju hästar för att vi vill lära oss rida på olika vis och behärska olika saker. Men det är viktigt att vara medveten och ödmjuk inför det faktum att det är inte mycket vi människor gör med hästar som tränar den att bli bättre utan snarare tvärtom. Det bästa vi kan uppnå är att göra så lite skada som möjligt. Vi människor behöver massor av träning på att rida, tyvärr behöver inte hästen så mkt träning på att bli riden.
För att återknyta till det här med att underlag inte ska låta när man rider på dem. Om de låter så är skritt en lämplig gångart. Jag har ju tränat ekipage genom det Logiska i evigheters evighet och ser sällan eller aldrig vanlig ridning. En gång så gick jag efter en lektion förbi ett ridhus (det fanns två på anläggningen) och hörde ett dånande som inte var av denna jord. Tänkta att det måste vara en massa ekipage därinne så jag klev in och såg ett ensamt ekipage galoppera omkring och öva ett avancerat stycke dressyrmoment.
Jag fick en sån ahaupplevelse av detta. Ett logiskt (eller annan bra tränat) ridet ekipage låter knappt när den galopperar eller travar, eftersom den liksom inte hänger så tungt framåt. När framhovar sätts i tungt så kan de inte svikta och ta upp stöten och det blir ett tungt, hörbart nedslag. När hästen rids mer bakifrån så landar den på sviktande bakben och låter då knappt. Jag hade liksom inte hört ett vanligt ekipage galoppera på många år så jag hade inte tänkt på hur det lät. Även traven lät. Då mindes jag travtränarens kloka ord, välj tempo efter underlag….
Så det blir min uppmaning till DIG idag. Låter ni som ett helt kavalleri när ni tränar så finns det förbättringspotential. Börja lyssna när du rider. Här kan du även bli bra på att fånga upp hästens takt med öronen, något som tex Islandsryttare oftast är väldigt bra på redan. Vilket underlag låter minst fast att du tränar fort? Vilket underlag låter mest, fast du tränar sakta? Kom ihåg att ingen kan göra allt men alla kan göra något. Dvs du kan inte uppnå perfektion men du kan alltid göra något bättre idag än du gjorde igår.
#smarthästträning #rehabträninghäst #hästträning #swbsåklart #tävlingshäst #logiskridning #spänningarhoshäst
Träna enligt minsta motståndets lag
Hur hårt måste jag pusha min häst för att han ska utvecklas? Exakt så mycket som behövs brukar jag säga. Men jag brukar be om ett förtydligande på begreppet pusha. Det är ett begrepp som oftast inom hästvärlden är lika odefinierat som att träna. Vad ska du pusha eller träna? På min lista finns det en hel uppsjö av varianter på det här nämligen.
Konditionen-välj fri form, knädjupt-ish vatten, eller backar. Gå efter vad pulsen säger.
Blodcirkulation– Fri form, Skritta eller trava på hårt underlag som i det bästa av världar är helt plant i sidled. Att gå i kanten på en grus eller asfaltsväg innebär oftast att ekipaget går och är låghalt på grund av vägkantens lutning vilket inte är helt hälsosamt. Mitt på vägen, där vägen är helt plan och där hästen rids liksidigt är en självklarhet,
Miljöträning. Innebär just att träna på att vara lugn i stressade situationer.
Teknikträning för ekipagets inriktning. Ja, ni vet, detaljer inom hoppning, dressyr, WE, gångartsridning etc, etc.
En annan viktig fråga är, vem ska du träna? Dig eller hästen? Generellt sett så behöver människan träna fler gånger på saker än hästen vilket oftast innebär att hästen blir redigt utråkad efter ett tag.
Men för att återkomma till kärnfrågan. Specificera vad du ska träna. Det är en stor brist idag. När man studerar ekipage så tränar de faktiskt på samma saker varje dag. En oerhört viktig grej verkar vara att behålla hästens nacke böjd. Det tränar man på i alla moment oftast. Jag kan ju personligen tycka att om man tränat på detta i åratal så borde hästen redan kunna det, annars så borde det ju betyda att man tränat den fel.
Rannsaka dig själv, tränar du med fokus på en sak i taget eller vävs allt ihop till en gröt? Vad kan du ändra på?
Brister orken eller viljan hos hästen eller har den ont?
Jag fick ett inspirerande mail på en frågeställning att ta upp i bloggen. Det är tacksamt att få inspiration för jag vet förvisso massor om hästar och träning och allt men när man vet mycket så är det ganska svårt att veta vilken kunskap som ni vill ha. Jag är bra på att ge kunskap i nivå ABC och ÅÄÖ men allt däremellan är jag ganska dålig på att skriva om. Så nu tar vi upp en kunskap på mellannivå, för det är ju faktiskt där de flesta är. Jag tackar för inspirationen 🙂
Om en häst har svårt att utföra sitt jobb, hur vet man om den har ont, om den saknar kapacitet eller om den helt enkelt inte vill? Hur vet man om man ska laga den, ge upp eller uppmuntra?
En väldigt bra och viktig fråga. Om jag utgår ifrån vad jag ser på tävlingsbanor och på ridbanor så vill de flesta hästar INTE. De ”snälla” gör det ändå, de ”dumma” hittar på saker som att leta spöken, fly (försöka), bocka etc.
Varför de inte vill skiljer sig dock åt. Många, extremt många, faktiskt så många att jag blir ledsen har ont och vill då av uppenbara själ inte träna. Dessa har ofta men inte alltid öronen bakåt, samt viftar irriterat med svansen. Öronen bakåt betyder ofta att det gör ont hela tiden medan den vifftande svansen betyder att det gör ont just då (vilket inte utesluter ont alltid). Om hästen konstant har öronen bakåt så är belastningen på den för stor, kan hända om ryttaren är för tung för vad hästen klarar av att bära upp.
Hälsostatus?
De flesta hästar är mer eller mindre halta. Det är lite konstigt det där. En häst kan ha varit helt frisk och haltfri i många år, många ägare säger att deras häst aldrig någonsin varit halt under de 10 år man haft hästen. Sen när hästen ska säljas och man gör ett böjprov på den eftersom köparen vill försäkra sig om att man köper en frisk häst så visar det sig väldigt, väldigt ofta att hästen är halt.
Givetvis faller det sig självklart att det är den ”dumma” 😉 veterinären som framkallat hältan genom att böja hästens ben….. Det är lättast så. Men faktum är att de flesta människor inte kan uppfatta hältor hos hästar som är mindre än typ 3 grader. Hältor bedöms på en skala mellan 1(antydan till hälta) och 5 (blockhalt). En 3gradig hälta innebär att hästen varit halt länge. Väldigt av oss rider alltså omkring på halta hästar utan att ens veta om det.
Så när du säger att din häst aldrig varit halt så vill jag be dig ta en motfråga i beaktande. Hur vet du det? Är det för att dina helt normala ögon säger så eller för att veterinären bekräftat det? Det är inte fel att kolla upp sin häst lite då och då, mota Olle i grind så att säga.
Det absolut första du ska göra om hästen inte presterar är att kolla dens hälsostatus. Först då kan du gå vidare med nästa frågeställning, saknar den kapacitet för uppgiften du ber den utföra?
Kapacitet för uppgiften?
Dvs kan den göra det? Om du äger ett halvblod så finns det i princip ingen gräns för vad de KAN göra, de är avlade för att göra allt det vi människor vill använda hästar till. Ett halvblod som inte kan gå MSV dressyr eller hoppa 1.10 (osäker på vad som är en normal hoppnivå då jag inte hoppar själv, gissar på 1.10) existerar i princip inte om man tänker rent kapacitetsmässigt. Här är det faktiskt ofta ryttaren som saknar förmåga att vara på hästens nivå, och faktiskt stjälper mer än de hjälper, men det är inte något man gärna talar om har jag märkt. Viktigt att vi gör det okey att inte vara bäst. Man får lov att nöja sig med att tävla Lätt C och vara nöjd med det, det blir förmodligen roligare för både häst och människa att träna och tävla där ekipagets gemensamma kapacitet ligger.
Om du däremot ställer samma krav på en travare, eller en Islandshäst, eller en Nordsvensk brukshäst eller någon annan ”annorlunda” ras vad gäller ”Svenssons” ridbanegrenar då krävs det oftast att de har förmågor utöver det normala för att klara det ett halvblod klarar med förbundna ögon.
Så om hästen ”inte vill”/kan så ställ dig en ärlig fråga om oviljan beror på att den (eller du) saknar förmåga för uppgiften ni ställs inför, dvs om du har orimliga förväntningar på den/dig/er så är det ju smart att sänka sina förväntningar tills du når den nivån när hästen börjar vilja.
Orkar den?
Här ligger mitt hjärteämne. Ork, kondition etc. De flesta hästar orkar inte, de tränar aldrig för att orka heller. Det beror på att kunskapen om hur man tränar är bedrövligt låg inom ridsporten. En bra grej är att tänka fart och tempo som något du tillåter snarare än att du ber om eller kräver. Då blir det helt plötsligt så uppenbart att det är fart som saknas.
Observera att när jag skriver så är fart inte att hästen okontrollerat springer omkring med spänsten hos en passråtta, utan fart är något den bjuder på av ren glädje och tillåter ryttaren att kontrollera och använda sig av. Fart är det som kan omvandlas till samling, vi kan kalla det vilja. Ju mer vilja en häst har ju mer saker kommer den att göra när du tillåter fart.
Den här viljan måste byggas upp genom konditionsträning. De flesta hästar har ingen kondition att tala om, vilket är särskilt märkbart på dressyrhästar hos hobbyryttare. Det är väl av den anledningen som sporrskydd uppkommit om jag säger så…
Om du vet att hästen är frisk, att den och du har kapacitet för uppgiften så är det konditionen och viljan du måste jobba på. Jag kan nästan garantera dig att det går att spetsa konditionen så att hästen vill. Men det kräver spetskunskap som tyvärr är väldigt svår att hitta.
Viktigt att veta är att om hästen tränats länge på ridbanor utan att ha kondition för det så är det svårt att få den att vilja på ridbanan. Bort från ridbanor, bort från grusvägar, ut i naturen. Låna en ponnyunge som far ut och gör sånt ponnyungar gör, låt den bli glad igen.
Håll utkik i bloggen för mer träningsinspiration för alternativ träning av häst. Titta gärna in i vår vardag på Instagram
#smarthästträning #hästträning #konditionsträninghäst #swbsåklart
Underlag för longering och tömkörning
Jag fortsätter på temat underlag och väljer denna gång att skriva om hur man kan tänka när man väljer underlag för sin longering eller tömkörning. Jag påminner återigen om att det jag skriver gäller för typ friska hästar, trots att det finns förmodligen ingen 100% frisk häst, som är ridbara. Det jag skriver gäller INTE för hästar som är skadade och ordinerats boxvila och skritt vid hand för veterinär. Jag skriver alltså för dig som söker alternativa, mer hållbara sätt att maximera sin hästträning.
Om du kan så välj inte att longera/tömköra på ett underlag som är helt plant, som tex en paddock eller ridhus. Välj heller inte ett underlag som är hårt och stumt som tex en gårdsplan eller en grusväg eller liknande.
Ett underlag som är helt fantastiska att träna häst i är i vatten, dels eftersom man faktiskt kan bygga kondition där då vatten erbjuder ett lagom stort motstånd för att bygga kondition även i relativt lågt tempo. När man tränar konditionen hos hästar så vill egentligen bara förvandla mjölksyrabildande typ IIB fibrer till uthålliga IIA fibrer. En vanlig missuppfattning är att man måste träna fort för det men det stämmer inte alltid.
Bokskog. Jag hittade ingen film på longering här så jag bjuder på en gammal hoppfilm från vår Påni 🙂 Bokskogsunderlag bjuder inte på konditionsunderlag, däremot så kan man träna väldigt hårt på det utan att lederna påverkas negativt. Ett av de bästa underlagen om du frågar mig, hästen får grepp i det, och löv som i decennier fallit ner på marken bildar en extremt sviktande matta, utan att för den delen vara så djup att den belastar hovlederna eller så glidig att den belastar knäna (varken bakknä eller framknä gillar glid. Även granskog har samma egenskaper när granbarr under åratal skapat en sviktande matta. Dock brukar granskog inte bjuda på så ridbart underlag som bokskog.
Det som jag dock ska prata mig varm om i detta inlägg är att välja ett underlag som inte inbjuder hästen att låsa fast sig i en hållning. Då kan man antingen välja ett underlag med grenar och stockar och saker, och då välja att träna i skritt för att inte riskera att hästen står på näsan. Det tränar inte kondition men hindrar alltså hästen från att låsa fast sig.
Detsamma gäller för träning på gräs. Dock byggs ingen kondition på gräs. Eller jo, kanske om du rider jäkligt fort men då får du ju även den där negativa påverkan på lederna. Så en bra grej för hållbarheten är att inte se gräs som något som du ens kan försöka träna kondition på. Bättre att träna annat än kondition där. Gräs är ett fantastisk underlag om man väljer rätt tidpunkt att träna på det. När det är halt och geggigt så är det ett dåligt underlag men när det är torrt och fast så är det ett bar underlag, speciellt om hästen går barfota och får bra grepp i gräset. För skodda hästar beror det på individen, vissa halkar då skorna inte bjuder så bra grepp. Anpassa farten efter individen brukar vara en bra grej. Här tömkörs det i en svag kuperad terräng på gräs. Se hur hästen måste ändra sin hållning för att gå upp (sträcka ut, ta i) ner, (korta ihop, sätta under, bromsa). Ni kan också se att i slutet så har jag förflyttat oss till mer plan mark och där kan hästen lättare låsa fast sig, dvs behålla sin hållning, men jag ville visa även det. Det är lätt för människan att träna på plant underlag, men sämre för hästen.
Vad menar jag med att hålla fast sig? Det innebär att hästen har en hållning som han använder när han går, står, skiter, tränar, sover etc. Denna hållning har mestadels skapats av hans betesställning.
Det beror på att hästar liksom vi människor är höger eller vänsterhänta vilket innebär att de när de äter alltid har en och samma framhov längre bak än den andra. Framhoven som är längst fram blir bred och låg i trakten, framhoven längst bak blir smal och hög i trakten. Det är alltså inte hovslagarens fel att det blir så här som jag ofta hör. Även bakbenen står ojämnt när hästen betar. Ju mer hästen betar ju snedare blir den ironiskt nog.
Ju kortare hals en häst har ju mer måste de bredda frambenen för att nå ner till marken. Vi märker detta bland annat på att den är svårt att ställa/böja i ena varvet, har svårare att ta en av galopperna, sadeln hamnar på sniskan och manken lutar mer åt ena hållet.
Men hållningen har även skapats av dig och alla andra som har tränat honom. Vi är ju också höger/vänster hänta och därmed sneda i hela vår kropp. Hästen lär sig dock att hantera vår snedhet ihop med sin snedhet. Han skapar spänningar där det behövs för att hålla ihop sin kropp. Problemet är bara det att lederna skadas när han går på ett och samma sätt alltid. Den kloka hästmänniskan ser därför till att träna hästen väldigt omväxlande för att komma runt problemet.
Hästen föredrar ofta att gå på platt underlag, gärna ”hängandes” i ena vägkanten eftersom det förbrukar minst kalorier. Hästar är flyktdjur och vill spara sina kalorier till när det verkligen behövs, tex när man ska fly från en sabeltandad brevlåda eller så. Då kan de behålla sin hållning och gå som de alltid gör. Därför älskar de tex grusvägar där de får gå i ena kanten. Det är så lätt. Speciellt om ryttaren håller den lite hårdare i samma tygel den alltid håller lite hårdare i.
Det är dock svårt att behålla sin hållning när man går på ojämnt underlag såsom att gå i besvärlig skog, i djupt vatten, upp och ner för backar eller att behöva gå på ett spår som de inte själv valt. Det är just därför vi ska träna hästen där så ofta det bara går.
Några argument mot att träna hästen på dessa underlag är att den snubblar. Exakt. Den snubblar för att den är fast i en hållning. Ju snubbligare den är ju mer behöver den andar underlag. Dock, är den supersnubblig så kanske den behöver konsultera en veterinär först, snubbel kan vara tecken på hälta. Argumenten vid longering eller tömkörning på såna underlag är att det inte går för hästen bara springer/rusar, lyssnar inte, byter varv etc. Ja, alltså, det kräver ju en skolad häst och skolning av häst på det viset göres lättast i en paddock. Där skapar man grundläggande kommunikation och lär hästen hur man är en ridhäst. Så först skolar man hästen, sen tränar man hästen. Min blogg har massor av inlägg om häst och ryttarskolning, nu pratar jag om hästträning vilket kommer efter skolningen. Olika saker som jag märkt ofta klumpas ihop i ett ord, träning., vilket blir missvisande.
Jag är inte så flitig på att uppdatera bloggen, men lite bättre på Instagram för den intresserade.
#hästträning #hästskolning #smarthästträning #swbsåklart #logiskridning
Rehabträning av häst
Snällt är inte alltid effektivt, eller hållbart eller smart. Jag följer fascinerat rehabtrenderna. Ett tag var det slowwalk som alla praktiserade. Det är en fascinerande grej där man leder en häst med handbromsen islagen för att typ simulera att man går på snedden ned för en backe. Man gör detta med hästar oavsett skick, oavsett om det finns muskler som kan stöjda upp sättet att gå. Gulligt, men varken smart eller effektivt. Alltså, missförstå mig rätt, att gå nerför en backe på snedden har praktiserats i decennier och är en extremt effektiv träningsform. Nu är det en ny trend på gång, bakbenen ska bak och placeras parallellt med varandra när hästen står stilla. Det verkar man tycka är bra just nu eftersom mitt flöde typ fyllls av bilder på det. Men återigen. Hästen måste först ha muskler som kan stabilisera hästens hållning innan det görs.
Observera att detta inlägg riktar sig till ”friska” hästar. Dvs inte de som har akut skada och bara ska stå i en box eller ledas för hand. 100 % frisk är väl egentligen ingen häst men med frisk i detta inlägg så menar jag en häst som är ridbar. Typ 🙂 Bäst jag skriver så så att ingen med en skadad häst följer råden 🙂
En bra grej att vara medveten om är att på plan mark under snälla former så ger man hästen förslag på nya sätt att röra sig på. Det som inom Logisk Ridning kallas att man koordinerar om hästen. Men koordinationen behöver muskler som kan understädja den för att förbli en permanent installation i hästen. Man bygger dock inga muskler av det.
Just i det här muskelbyggandet så upplever jag att det saknas kunskap. Jag såg en icke snäll tränare , som kallar sig själv elitryttare inom dressyr, som galopperade en stackars hästkrake extremt sakta i en paddock. Tygeln höll huvudet nära kroppen och det är ju ett välkänt faktum är att framhovar sällan eller aldrig går längre fram än hästens nos. Det innebar att hästen fick ett steg som var typ 22 cm långt, och galopperade därför varv på varv på bogarna i snigeltempo med raka bakben. Tränaren gjorde detta för att bygga kondition och muskler, för att stärka hästen. Hon agerar alltså i god tro. (Det upplever jag att alla göra, både ”snäll” och ”elak”. Ingen gör medvetet fel, alla vill väl på sitt sätt. Man bara har olika former av kunskapsluckor.)
Men tro mig, det enda som stärks där är hästens ogillande mot ridning. Den får möjligtvis ett extra lager nekrosser i laner och sidor, ”stärker” sig där. Men i princip inga muskler och ingen påverkan på konditionen. Principen är densamma som för det snälla simulerandet av slowwalk, fast att slowwalk givetvis är snällare mot hästen, men inget av förfarandena stärker egentligen hästen.
Detta de flesta missar är hur man bygger styrka och kondition. Det är något man måste göra MASSOR av. För att få det man lär hästen att kunna användas av hästen. Det är lite som att ge en apa en bil. Bara för att den har en bil och händer med tumgrepp så innebär det inte att den kan köra bil. Bilen kommer att raseras.
Vad saknas då? För ett tag sen så skrev jag ett mycket hatat inlägg om underlag. Det hänger lite ihop. Det är i princip omöjligt att bygga varken muskler eller kondition på plan mark, oavsett om det sker i en paddock eller på en grusväg. (Undantaget är om man rider i djup sand eller i vatten, men det tar vi i ett annat inlägg).Farten man måste upp i är så stor att lederna kommer att ta skada innan musklerna påverkas.
Man behöver alltså fart, eller krafft från bakbenen som är hästens motor. Enklaste sättet att uppnå detta är att galoppera i uppförsbackar. Intervallträning. Just nu är säsongen för detta. Det finns ljuvliga gräsbackar där underlaget är perfekt just nu. Backen måste vara lagom brant för att hästen ska ta i maximalt men inte få för snabb fart. Då får man gratis, dvs utan att dra, bromsandet framtill och extrem power bakifrån. Själv anlitar jag en tonåring för detta uppdrag, jag är inget fan av det nuförtiden. Jag älskade det förr dock.
Ju svagare häst man har ju kortare uppförsbacke får man ha, svag häst kanske bara orkar ett språng. Galoppera upp, skritta ner. Upprepa 4-6 gånger efter en 20 minuters uppvärmning. Kör varannan dag, aldrig varje under någon månad. Testa sen av hästen i den gren du verkar i. Du kommer att känna dig som en elitryttare när du känner hur fin hästen blir. Utan att du har gjort något annat än att ”busrida”. På köpet får du en häst som tycker att ridning är kul :-).
När du lagt grunden så kan du börja forma hästens förmåga att svänga genom att planera ridvägen både upp och ner i bågform. Du ska alltså inte ha hästen i en bågform utan ridvägen ska vara bågformad. Den svåra galoppen har ju ofta ett bakben som inte vill skjuta ifrån. Testa i vilken riktning bågen ska gå för att hästen ska tycka att det är sjukt jobbigt att starta, den bågen ska du träna mer på. Den bågen hästen gärna vill starta i behöver du inte träna i. Du vill helst att hästen ska grymta till fattningen, då vet du att du gjort rätt. Vill du ännu mer effekt av träningen så undvik helt att trava under en månad. Då får du ännu bättre resultat.
Du som har en Fitbit eller liknande kan testa detta på dig själv. Hur kommer du snabbast upp i konditionspuls, är det i backe eller på plan mark?
Det är inte alls fel att ägna mellandagarna åt att koordinera om hästen på plan mark, eftersom du nu ger hästen den förutsättningar att kunna använda det du lär den.
Viktigt att komma ihåg att du måste alltså ha något (muskler, kondition) att forma om, innan du formar om. Också viktigt att komma ihåg att hästträning går ut på att få största möjliga effekt med minsta möjliga slitage.
Jag uppdaterar denna blogg väldigt sällan nuförtiden. Jag är dock en aning flitigare på att uppdatera Instagram med små bilder från vardagen.
Lycka till och håll i hatten i backarna 🙂
#smarthästträning #tränahästenlogiskt #rehabträninghäst #friskvårdförhäst #logiskridning #swbsåklart
Hästträning och underlag
Det där med underlag och hästträning, kan vi prata mer om det? Jag har min häst barfota och hamnar därför oftare än jag vill i diskussioner om hur bra eller obra det är att träna hästar som är barfota. Ett vanligt argument mot att träna hästar barfota är att det hade aldrig gått hos mig eftersom jag tränar mina på grusvägar med ganska stora stenar som går hårt åt på hovarna.Jag kan defenitigt köpa argumentet att grusvägar kan skada hästhovar, helt klart är det så. Det jag vänder mig emot är att man säger att man TRÄNAR hästar på dylika grusvägar. Enligt min mening så gör man inte det.På såna grusvägar så motionerar man hästar, man kan förmodligen även rasta dem där men man tränar dem inte. Om man defenierar var träna betyder så betyder det iallafall enligt mig att man tränar hästen att bli bättre, starkare eller smidigare eller mer lösgjord eller mot bättre kondis etc. Dvs man förädlar och förbättrar hästen.För detta ändamål är grusvägar i princip värdelösa. Att träna en häst innebär att träna så hårt som möjligt utan att ta sönder eller skada den. Träning på grusväg, enligt defenitionen förbättra och förädla, innebär väldigt mycket ta sönder.Tempot man måste upp i för att påverka konditionen gör att underlagat skadar hästens leder. De flesta har ingen aning om att de i princip aldrig rider i ett tempo som har den minsta positiva inverkan på hästens kondition. Så man kan med andra ord glömma konditionsträning på grusväg.Om vi tar starkare, smidigare eller mer lösgjord så falerar även detta eftersom de flesta rider för dåligt för att kunna åstadkomma detta på plan mark rakt fram. Om man ska kunna åstadkomma detta så måste hästen vara mellan hjälperna vilket betyder att man inte får åka häst längs vägkanten.Rid ut mitt i vägen och testa rakriktningen. Kan du bibehålla hästen rak och mellan hjälperna utan att banka där bak och dra där fram? Ett test för detta är att hästens nacke ska vara högsta punkten på halsen, precis bakom öronen, inte en bit längre ner, oftast 3 dje kotan. Hästen ska även kännas rak under din rumpa och mellan dina ben och komma fram liksidigt till din hand. Om inte detta är uppfyllt så sker ingen hästförbättring/förädling.Sååå.. Kan vi inte alla enas om att på grusvägar så motionerar man hästar och rastar av hästar, men man tränar dem inte. Man kan lyckas stärka deras benhinnor på grusvägar dock, det är en positiv sak.#logiskridning#tränahästenlogiskt#ergonomiskhästträning#ridsmart
Att spåra del 2
Om ni studerar filmen på hästens som leds med fokus på var hans svans är i förhållande till hans bakben så kan ni se att svansen förvisso svingar sidled så där sunt som svansar alltid ska göra i en lösgjord skritt (gör den inte det så är något fel) men den svingar inte jämnt åt bägge sidorna. Den döljer oftare vänster bak än höger bak. Då kan man ju tänka sig att något är snett, eller hur?
Samtidigt så ser vi att hästens ban spårar, dvs går på en rak och prydlig linje, eller två rättare sagt. Så enligt ett visst sätt att se på det hela så är hästen rakriktad, eftersom han spårar.
Men om han nu vore rakriktad så borde väl? svansen hänga rakt ner?
Men faktum är att svansen faktiskt hänger rakt ner. Det som däremot inte är rakt är resten av hästen.. Den här hästen är i detta korta filmklipp INTE rakriktad, han lutar sig över vänster höft. Vilket innebär att hans ryggrad inte befinner sig mitt mellan hans skor. Ni kan se på efterföljande bilder hur jag menar. Här symboliseras mitten (där ryggraden borde befinna sig) av brädlinjen i golvet och hundkopplet (man tager vad man haver ) symboliserar var ryggraden faktiskt befinner sig i förhållande till hästens hovar. Här visas några olika varianter (skarpt överdrivna för att vara tydliga att se) av hur hästens ryggrad kan befinna sig för att visa den här snedhängda svansen.
Så sanningen är att en häst kan spåra utan att vara rakriktad. Bah, vad komplicerade hästar är 🙂
Diskussioner är givande och det finns sällan en sanning när det gäller hästar så var snälla mot varandra. Jag har tyvärr inte själv möjlighet att diskutera eftersom jag har väldigt lite fritid.
#logiskridning #rakriktning #hästrehab #swbsåklart #ryttarutveckling #dressyr
Att spåra del 1
Jag skulle vilja nörda lite runt ämnet spåra. Att hästen spårar är väldigt viktigt om man ska tävla i dressyr. Att spåra innebär att hästens ben spårar, typ att fram och bakben på samma sida följer samma spår, dvs att hovavtrycken kommer att se ut som på bilden nedan.
Inom dressyren så är det vanligt att tror att hästen jobbar korrekt om den spårar. Att den är rakriktad då.Men..Är det verkligen så? Betyder de spårande benparen att målet är uppnått, att hästen jobbar korrekt, att allt är bra? Njae, om det vore så enkelt så skulle alla ridit på 83 %.
Jag tänkte dela upp frågeställningen i flera inlägg eftersom det är så otroligt komplext.Det första vi kan titta på är hur skorna slits.Om hästen går rakt fram så borde rimligtvis hästen rulla över mitt fram på hoven. Jag tänker att om hästen går rakt fram så borde även hoven/skorna gå rakt fram, det är logiskt eller hur?
Då borde skorna när de slits vara som slitnast längst fram i tån på alla fyra benen.När hästen tränar i sand så fastnar en del på hoven vilket innebär att det borde det vara ett avtryck på hovens främsta del som visar var den rullar över, eller hur?För att alla ska förstå vad jag pratar om så kolla din hästs sandavttryck på hovens främsta del efter att den ridits/tränats.
Var är den smutsigast? Längst fram eller lite mer åt ena sidan? Är det likadant på alla fyra hovarna?Om du har sparat gamla skor så kolla på dem, är de tunnast längst fram? Eller är ”längst fram” förskjutet lite åt sidan?
Om jag tar skorna jag har till förfogande och lägger dem med tanke på att hästens rörelseriktningen är i golvbrädornas spår, och skorna ligger så att skornas tunnaste del, dvs där de rullar över också är i rörelseriktningen kommer de att ligga som på bild 4.
Vi kan ju tänka oss att fastspikat på varje sko sitter det ett hästen som i sin tur sitter fast i en hästkropp. Hur kommer det att påverka dessa ben och denna hästkropp att spåra?Jag tycker om att bidra till att man tänker utanför den lilla boxen så diskutera gärna om ni vill det., hur ser din hästs slitage ut? Hur tänker du i frågan om påverkan?
Intressant är Riddsports defenition av att spåra. Artikel
Diskussioner är givande och det finns sällan en sanning när det gäller hästar så var snälla mot varandra. Jag har tyvärr inte själv möjlighet att diskutera eftersom jag har väldigt lite fritid.
#logiskridning #biomekaniskridning #rakriktning#ridsport #rehabträninghäst
Hästvänlig träning
I begynnelsen så fanns det en häst som hade ett stort, stort problem. När han rörde sig så var det någonting som skadade hans högra framben. Ont gjorde det och det onda kom helt oförberett. Pang bom, smäll. Han lyckades aldrig räkna ut var det kom ifrån och när det skulle komma. Det hade varit så sedan han var liten och han hade lärt sig leva med att skydda sitt högra framben så att han med åren behövde lägga väldigt lite energi på att skydda det,. Det gick liksom av bara farten.
Sen skulle hästen bli en ridhäst. I början gick det bra, han reds in utan problem och han fick skor på sina fötter. Med tiden så blev dock ridningen en stor plåga för hästen. Ridningen verkade gå ut på att man ville att han skulle skada sitt högra framben igen, det som han lärt sig att INTE göra.
Det blev ett dilemma det här. Om han gick med på att skada sitt högra framben så var människan på hans rygg snäll, men om han INTE gick med på att skada sitt högra framben så var ryttaren elak. Hen drog i hans mun och tryckte hårt med sina ben, speciellt på ena sidan av hans revben.
Både munnen och revbenen blev otäckt ömma.
Varje gång hästen släpptes ut i hagen så återgick han till sitt naturliga rörelsemönster, att skydda höger fram. Detta gjorde han typ 23 timmar om dygnet, när han åt, sov, sket, kliade en polare och lekte. Det var det naturliga.
Varje gång han togs in för att ridas så tvingades han göra saker som gjorde ont. Både i sitt högra framben, i munnen och i revbenen. Detta onda verkade sprida sig så att hela kroppen gjorde ont.
Hästen fasade för de där ridturerna, han försökte undvika det genom att inte låta sig fångas i hagen.
När det inte hjälpte så lärde han sig att stänga av sin känsel så att det onda knappt kändes. Då tillfogade människan på hans rygg mer smärta, av en annan sort. Hans mun snördes ihop, hårt så att det blev svårare att undkomma smärtan och något vasst och hårt sparkade honom i ena sidan. Hästen tvingades att stänga av ännu mer vilket gjorde att sättet som ryttaren använde för att tillfoga smärta accelererade.
Det här är många hästars vardag, som ryttare i all välmening utsätter hästen för. Däremellan älskar ryttaren hästen till döds, klär den i fina täcke, köper det dyraste fodret, använder skickliga massörer för att få bort spänningarna i hästens kropp, spänningar som ryttaren själv tillfogat hästen ironiskt nog.
Det måste finnas bättre sätt att skola en häst. Och det finns ju det, massvis av sådana, men när ska den stora massan inse det?
#logiskridning #hästträning #skolhäst #hästvänligridning