Varför är skritt den viktigaste gångarten? Många olika orsaker till det. Den simplaste är ju att om man inte kan göra en specifik rörelse i skritt så är det föga sannolikt att man kan göra det i trav och ännu mindre sannolikt att man kan göra det i galopp.

Funkar inte svängarna, dvs hörnpasseringarna i skritt så lär det bli svårare i trav och galopp. Den smarta ryttaren lär sig därför hörnpasseringar i skritt först.

Om man kan rida en sluta i skritt åt höger och utan större åthärvor gå direkt in i en vänstersluta så är det väldigt enkelt att göra ett galoppombyte. Om man INTE kan gå mellan skrittslutorna så är det väääldigt svårt att göra ett galoppombyte.

Av naturen är ju dock hästen skapad som så att den i ena varvet gärna går i sluta och i andra en öppna. Det är sällan öppna och sluta man måste träna på för att få rätt på det där utan det är snarare ryttarens förmåga att i alla lägen belasta sin häst jämnt och inte ramla ner på dens utsida som måste tränas upp.

Hur vet man då om man sitter jämnt på sin häst? Ett bra tips är att hålla koll på sin egen midja. Sitter man snett på hästen så viker man sig i midjan. En midja ska aldrig vika sig utan det ska vara lika många valkar (eh, förlåt, chokladvollanger ;-)) på bägge sidorna.

En annan sak är att många människor tror att det är hästen som begränsar hur långt de kan klättra i klasserna. Och ja, det är det ju till en viss del, man kan tex sällan komma till Svår klass dressyr med en travhäst, eller till Elitloppet med ett halvblod, 😉 men om man har ett helt vanligt friskt och korrekt byggt halvblod så är det liksom inget som begränsar att den kan gå msv dressyr eller hoppa 1,20. De är liksom avlade sedan många generationer tillbaka att göra det. Hindret sitter alltid på ryggen på hästen. Hindret är DU.

Det viktigaste att jobba med är ryttaren, hindret för att nå långt i ridning. Och det mina vänner gör man absolut enklast i skritt. Då hinner man liksom med i hjälpgivningen, man hinner känna, göra, tänka. Och det är sånt vi är specialiserade på att jobba med här i Logisk Ridning

Vi människor styrs till stor del av reflexer. En reflex är en sak som vi gör utan att tänka på det. Det är vår kropp som har programmerat in rörelser och tankar varje gång vi utsätts för en specifik situation. Dessa reflexer är ju dock inte alltid av godo. Speciellt inte när vi rider.

Vårt samhälle är byggt för att vara högerhänt eftersom största delen av vår befolkning är just högerhänta. Det gör att vi använder vår kropp väldigt högerhänt. Vi tänker inte ens på att vi gör det då det är reflexmässigt. Exempel på reflexer som är av ondo för ryttaren är ”ta på sig byxor” reflexen.

Man håller sina byxor framför sig och stoppar alltid i samma ben först. Gör man motsatt håller man på att ramla. Om någon sparkar en fotboll mot dig så kommer du att sparka iväg bollen med samma ben som du först sätter i byxorna. Det beror på att vi har ett ståben som är starkt och bra att stå på. Här känner vi oss balanserade. Det andra benet är bra på att viffta. Hästar har också ett ståben och ett viftaben. Så om vi sitter med ett ståben och ett vifftben på en häst som har ett ståben och ett viftben så kan ni ju gissa resultatet.

Har vi ”tur” så har vi och vår häst våra ståben på varsin sida. Då jämnas obalansen ut lite. Har vi otur så har vi ståbenen på samma sida. Då blir vi sneda. Väldigt sneda.

Alla våra rörelser utgår från bäckenet. Det är den centrala styrenheten i våra kroppar. Man måste först lära sig ta kontroll över bäckenet och därefter kan man arbeta sig utåt. Det svåraste att påverka är det som sitter längst ifrån bäckenet.

Händerna är det allra sista en människa kan kontrollera.

Hästens huvud fladdrar konstant och är det sista en häst kan kontrollera. Det beror på att han har ingen kontroll över sin hals och huvud.

Hästens hals och ryttarens armar har samma funktion. Det är hålla balansen grejor. När vi förlorar balans så kommer människans armar att åka ut och spontant röra på sig. När hästens tappar balansen så kommer hans hals att spontant röra på sig för att kompensera obalansen. Detta är reflexer som vi inte medvetet styr över.

En häst tappar balansen mest hela tiden. En häst är ett väldigt obalanserat djur. Att lära en häst bli en ridhäst innebär att hjälpa honom att bli mer balanserad. När en häst tappar balansen framåt (går på bogarna) så åker hans huvud uppåt. Det är då ryttare får ett oemotståndligt behov av att såga/lirka och hålla nere hästens huvud med hjälp av tyglarna. Efter ett tag uppstår nästa behov, byte av bett när hästen vant sig vid att bettet är störigt och som steg 3 så uppstår behovet av att spänna nosgrimman superhårt. Kvittot på var hästen har sin balans ser vi i hur han håller sin hals.

Vissa hästar med extremt mycket spänningar håller kroniskt fast sig, d.v.s. den balanserar inte utan den tar för givet att den inte kan balansera och håller därför ihop sin kropp genom att alltid spänna sig.. Han har då sitt huvud rakt fram och halsen rakt fram. Han skrittar utan att hans huvud pendlar fram och tillbaka. Vad han än gör så ser han ut så. Det är inte alls bra. Han är så rädd för att tappa sin balans att han alltid går och spänner sig. Såna hästar snubblar ofta väldigt mycket eftersom det är omöjligt att lyfta på fötterna om man har en kropp som är stel som en sågbock.

Att arbeta en häst innebär att lära den balansera sig. Vi människor måste alltså lära oss att balansera oss när vi sitter på en rygg. Oftast så ser ryttare ut som nickedockor när vi rider. Det är otroligt svårt att få hästen spänningsfri om vi sitter på den och okontrollerat vifftar åt alla håll med alla våra kroppsdelar.

En häst är ett djur som går på fyra ben. Men vi struntar i frambenen och bryr oss bara om dens bakben. Bakbenen går framåt med ett ben i taget. Om vi studerar ryttare som skrittar så ser vi dock att de juckar med sitt bäcken som om hästen hoppade som en känguru eller en kanin. Så går definitivt inte en häst. Han går precis som vi går, med ett ben i taget framåt.

Många ursäktar juckandet med att de är följsamma och följer med hästen. Detta är inte sant. Om ni går bredvid en häst och lägger ett finger på hans rygg så kommer ni att inse att ert finger rör sig kanske 2 millimeter framåt och bakåt. Men människan som sitter på en häst kan jucka upp mot en halv decimeter. Hm…Varför blir det så?

Hästen rör sig knappt alls men vi rör oss mycket. Det beror på att vi är för rörliga. En liten rörelse under vår rumpa fortplantar sig i vår sladdriga kropp och gör ett stort utslag upptill. Vi måste lära oss att sitta stilla på ett rörligt föremål. Min tränare sa alltid att ridning är som att sitta stilla på en jordbävning. Hästen är alltså en jordbävning.

Det förhåller sig så knäppt att i ett ekipage så kan endast en av parterna vara rörlig för att den andra ska kunna vara stilla. Vi vill ju att hästen ska kunna vara rörlig så då är det vi som måste kunna vara stilla. Om vi är rörliga så kommer hästen att bli en s.k bengångare. Där den rör benen men har kroppen stilla. Då får man aldrig swung och lösgjordhet.

Tänk på ridning som en dans. En partner är fast och ledande och den andra är rörlig och följer. Ni ska bli ledaren. Ni ska bli den stadiga danspartnern.

Sett från sidan så är ryttarens mage stilla medan höfterna är rörliga i sidled.

Det är dock sjukt svårt att lära sig sitta så här. Eller kanske inte direkt svårt men urjobbigt. Det kräver nämligen galet mycket muskler. Muskler kommer inte gratis utan det kräver blod svett och tårar. Och tid, mycket tid. Det är därför vår ryttarutbildning tar sådan tid. Vi vill bygga muskler, vi vill ge alla senor, leder och ligament möjligheten att i lugn och ro bygga om sig.

Det magiska i detta är att när vi tränar oss själv så härmar hästen oss. Han kommer alltså att träna sig ”gratis”, härma våra muskler och bygga muskler själv. Hästen är oftast en spegel av sin ryttare.

Det är viktigt att veta att man kan aldrig bara åka på en häst utan att träna den. För om vi sitter och slappnar av på en hästrygg så kommer hästen att ta efter vår hållning och en oskolad ryttares avslappnade hållning är sällan rak, den är sned. Vi föds, lever och dör sneda. Så träning sker alltid, vara sig vi vill det eller inte. Då är det ju smart att alltid träna på något när man sitter på en hästrygg. Annars är det smartare att gå bredvid hästen och låta den slippa hindret på ryggen.

I vår Grundkurs Ridning så påbörjar vi denna ryttarskolning. Hela kursen sker i skritt vilket gör den till en perfekt kurs att gå även om du ska sätta igång en häst, rehabträning, eller om du själv mest gillar att skritta eller om underlaget är sådant att det bara är möjligt att skritta. Grundkursen kombineras med fördel med härliga uteritter i fältsits i andra gångarter men själva skolningen sker alltid i skritt.

Passa på att anmäla dig till Grindkursen nu i Juli när vi erbjuder 25 % rabatt på den. Dock startar första fredagen alla månader. Maila din anmälan till blog@lindah.se

Dela gärna inläggen på den här offentliga bloggen. Gilla oss gärna på Facebook