Jag mätte hans överlinje igen för att se hur denna förändrats. Han var ju som ni minns väldigt stram och kort.
När han kom (nedre bilden) 178cm och resultatet efter en Vecka (övre bilden) –> 181,5cm
Så vad hade vi gjort under veckan?
Vi hade tagit några få ridturer i blandad terräng som bestått av mestadels skritt men även trav och galopp i härliga backar där han kravlöst fått tänja sin kropp ordentligt.
Vi hade jobbat på att komma bort från rotation av ryggrad och bröstkorg och med olika verktyg i min kropp fått honom mer lösgjord och mindre passtaktig.
Fortsätt följa Bonus resa i våra framtida inlägg!
För kontakt eller mer information om mig så finns detta på Ekipageutveckling
Vet vet ju idag att många hästar har någon form av magproblem, jag tycker att alla som har en höst bör se den här filmen, den ger fantastiskt bra information om hur hästen fungerar.
Så här tänker jag om hur man kan göra och hur man kan tänka.
Något vi gillar är när hästarna sover och gäspar på våra träningspass och lektioner. I ärlighetens namn så består många av mina egna rid/träningspass av mer gäsp och sov än träning om jag ska vara helt ärlig.
Varför vill man då att hästen gäspar och sover när man tränar den? Jo det är så här finurligt att man ju såklart skiljer på vad man tränar den aktuella dagen. Om jag är ute efter att konditionsträna ute i naturen så kanske vi inte sover alls. Att konditionsträna är att springa, det kan hästar göra i sömnen.
Men de pass där jag vill lära hästen en ny rörelse, då är det väldigt praktiskt att låta den sova lite då och då. Det är inte så att man på något vis kan tvinga hästen till detta utan det är sådant som den gör alldeles av sig själv om vi inte hindrar den. Varför? Jo det är så här kan man säga att hästen har olika system i sin hjärna. Hjärnan styr allt hästen gör.
Vissa av de här systemen kan inte verka tillsammans utan de motarbetar faktiskt varandra. Hjärnan jobbar mot /med kroppen genom ett antal ”ledningar” som kallas för nervsystemet. Idag ska vi prata om det Autonoma Nervsystemet. Det i sin tur består av tre olika system.
Vi har ett system som står för vår överlevnad. Vid minsta lilla fara, rädsla, oro eller smärta så kopplar kroppen in vårt överlevnadssystem. Detta system kallas för det Sympatiska Nervsystemet och det är alltid i beredskap. Det tar helt över allting annat när fara uppstår. Då styr det blodflödet FRÅN huden och matsmältningsorganen. Det vidgar pupillerna, höjer hjärtrytmen och blodtrycket, den omfördelar näringsupptaget för att höja blodsockret för att ge hjärnan den energi den jobbar bäst på. Och VOILA, kroppen är redo för strid/försvar!!!
När hästen (och människan) är i detta tillstånd så handlar vi rent instinktivt, på reflexer. Vi kan absolut inte lära oss något nytt. Det är detta system du aktiverar när du bråkar med din häst. Det är ganska osmart att bråka med en häst om man är ute efter att få igenom en ny rörelse.
Vi har detParasympatiska Nervsystemet. Detta system sköter vila och matspjälkning. När detta system tar över så minskas hjärtaktiviteten, blodtrycket sjunker, Stresshormonerna minskar och må bra hormonerna ökar, matsmältningsapparaten stimuleras och kroppen läkningsprocesser startas. Detta system aktiveras bäst vid sömn.
Nu börjar ni förstå att vi verkligen gillar detta system. Tänk om man kunde få det även när man tränar. Och voila, det kan man ju 🙂 Och nu förstår ni varför vi gillar det så mycket.
Det finns en tredje aktör som ingår i det Autonoma Nervystemet.
Enteriska Nervsystemet . Det består av ett väv-likt system av neuroner som styr funktioner i mag- och tarmkanalen och har särskilda proteiner som ansvarar för kommunikation, ”tankar”, ”minne” och ”inlärning”.
Systemet kallas ibland en ”andra hjärna” för att matstrupen, magen och tarmarna är täckt av ett hölje med vävnad som innehåller samma signalsubstans som i hjärnan, och som påverkas av detsamma.
Hm… Minne och inlärning bor alltså i magen ;-). Det är intressant eftersom 80 % av alla hästar har någon form av magproblem. Kan man alltså kanske få sämre inlärning om man har magproblem? Ja absolut. Tänk er själv när man har ont i magen. Då drar man ihop magen och får en konstig hållning. Man vill skydda sig, man sätter kroppen i stress och inbjuder där med till strid (sympatiska magsystemet)
Jag vet att det är svåra ord och kanske helt ointressant att läsa om på en hästblogg. Men vi gör det enkelt. Dessa tre system som ingår i det Autonoma Nervsystemet är icke viljestyrda. Vi kan alltså inte bestämma över dessa. De bara är. Eftersom de motarbetar varandra så är det så att antingen så är man stressad och i beredskap eller så är man lugn och avslappnad. Vi vill på alla vis koppla bort överleva vid fara systemet om vi är ute efter att lära oss något, det är vi överens om hoppas jag. Då kan det skapas nya minnen och tankar, dvs vi kan faktiskt lära oss (eller vår häst)något då.
Om man varje dag bråkar med sin häst om saker så är det faktiskt så att vi hindrar den från att lära sig det vi försöker banka in i honom.
Om man varje dag tillåter hästen att sova med oss så kan vi lära den något. Vi kan skapa positiva minnen tillsammans. Det är ju himla trevligt faktiskt.
Här ska ni få titta på en lång film från en lektion där vi tränar på bland annat öppna. Kan ni se att vi aldrig skäller på hästen när han gör fel utan då gör vi något som lär honom att göra rätt istället. Oftast lär vi honom att göra rätt genom att korrigera ryttaren. Men inte heller henne skäller jag på 😉 . aldrig skälla, bara lära. Andra saker vi har gjort här för att främja inlärningen är att vi rider på sidepull. Det finns ett bett i hästens mun men det sitter inga tyglar i detta bett. Det är ju tyvärr så att vi under utbildningens gång behöver ta i vår häst. Så är det. Om man tar dessa tygeltag i bettet så är det otroligt lätt att skapa smärta i hästens mun, och smärta gör ju tyvärr alltid att vi avaktiverar inlärningssystemet. Det här ser väldans trevligt ut tycker jag. Ryttaren börjar få en väldigt, väldigt fin hand. Det är vansinnigt roligt att få följa mina ryttare nu när de har kommit en bra bit på vägen. Många, många timmar har den här ryttaren tillbringar ovanpå eller bredvid sin sovande häst. Nu får hon belöningen för detta extremt tålamodsprövande arbete.
Det är lätt att tro att hästen på filmen nedan bara sover, slappar, men det gör den inte. Den sover den fullproppade hjärnans sömn. Jag brukar jämföra det med en dator. När vi har uppdaterat datorn, eller tittat på för mycket bilder/filmer så blir datorn seg och måste kanske startas om för att fungera optimalt. Hästar (och människor) fungerar likadant. så inlärning hos hästar handlar egentligen bara om hur man ska kunna få in information i hästens hjärna utan att göra honom så upprörd att han känner sig tvungen att aktivera sitt överlevnadssystem. Så enkelt. Att ingen kommit på det innan liksom, då hade hästträningen vi ser överallt sett så otroligt mycket trevligare ut.
Idag verkar det finnas olika läger. Antingen så håller man på med NH, eller så är man dressyrryttare eller så är man travmänniska, eller så är man…. Tja ni förstår.
I mina ögon så är man dock en hästmänniska. Att vara en hästmänniska innebär att man har en extremt stor förståelse för hästens kropp, själ och hälsa. Om man inte har denna förståelse så spelar det ingen roll hur bra man rider eller hur fort ens travhäst springer. Man kommer aldrig att nå toppen utan att ha alla delarna.
Trygghet är det absolut viktigaste ordet vad gäller hästar. I en lyckad relation så är bägge parterna trygga med varandra. De söker sig till varandra för att söka trygghet, ”frågar” varandra om det är ok. Inte förrän denna trygghet finns så kan man utveckla relationen, dvs skola en häst.
I en misslyckad relation så ägnar sig bägge parterna åt att leta faror. Den ena är mer otrygg än den andra. Ingen gemenskap eller tillit finns. Då är det helt omöjligt att skola en häst.
En horsewoman/horseman tänker alltid ett steg längre. Om hästen har tex magproblem så springer man inte och köper en burk magmedicin det första man gör utan man tittar igenom hela hästens liv, kollar var den inte känner sig trygg.
Fodret? Klarar den av att äta hösilage eller borde man testa att ge den hö istället? Klarar den av att äta konstgjorda, kokta fodermedel (pellets eller musli) eller hade den mått bättre på rena råa livsmedel?
Är den lugn i stallet eller är den missnöjd där? Man ställer sig frågan om den här hästen hade mått bättre i en lösdrift?
Om hästen redan går i en lösdrift så ställer man sig frågan om den trivs i en lösdrift? Kan den koppla av där? Är flocksammansättningen bra?
Träningen då? Känner sig hästen lugn och tillfreds med träningen? Är den stolt när den går till ”jobbet”, stolt under tiden den befinner sig på jobbet och stolt när den går därifrån?
Relationen mellan hästen och människan? Är den god eller är det dagligen konflikter?
Precis allting spelar roll, alla delar måste vara perfekta för att hästen ska må bra och prestera på topp.
Mitt syfte är att skapa hästmänniskor. Som har koll på allt som rör hästen.Lära människor nya saker, få dem att tänka själv och dra egna Logiska synpunkter. Som lärare så kan jag aldrig presentera EN sanning, jag kan däremot öppna upp för nya tankar. Det svåra är att det finns inte en sanning, det finns flera och de skiljer sig mellan varje enskilt ekipage.
Det största problemet i relation häst människa tror jag beror på att vi har alldeles för höga tankar om en hästs mentala kapacitet och därmed ställer vi alldeles för höga krav på honom.
En häst fungerar bäst om man bemöter honom som att han är ett 6 årigt barn med grava koncentrationsproblem och taskig kroppsuppfattning. Då slipper man otroligt mycket konflikter.
Jag tänker faktiskt bjuda på en del av en lektion ur Horsemanshipkursen:
”En häst är ett stäppdjur. Det innebär att hästen är gjord för att ta sig fram över stora grässlätter. Där behöver man sällan gå på ett exakt spår. Där kan man vingla omkring lite som det behagar. En häst är byggd som en banan. Typ så här.(trekanterna vid stjälken är hästens öron, de tre strecken i andra änden är dess svans)
För den här hästen är det lätt att gå dit stjälken pekar. Om han äter gräs i godan ro så kommer hans betesbana att vara i stjälkens riktning. Om han måste gå åt motsatt håll så kommer han inte att ändra på stjälkens riktning utan då går han dit de ska men behåller stjälken åt andra hållet.
Vi människor har enligt hästar en irriterande ovana och det är att de inte får gå så här. Vi ska ha dem att gå på en massa olika håll och sätt och så försöker vi dessutom ändra på stjälkens riktning utan någon som helst anledning. Detta är enligt hästen TOTALT onödigt och dessutom väldigt ologiskt. De frågar oss varför och som svar får de en tillrättavisning. Då kommer hästen kanske att försöka lyda oss men det är jobbigt och vi kommer alltid att befinna oss i vägen för hästens bogar vilket innebär att hästen kommer att knocka oss med dessa igen och igen och igen.
Hästar är som sagt var stäppdjur. Där är det okey att vara en banan från det att man föds till dess att den dör.
Många människor lägger en otrolig tid på att boxa på dessa bogar. Vissa hästar tycker att det är en ganska rolig lek. Hästar lär sig snabbt att man inte bara kan boxas med bogarna när vi ska hålla på och dra ut den här bananen. Man kan även boxas med huvudet. Då backar vi människor så fint och så blir vi så frustrerade och lättflyttade eftersom vi blir stela som pinnar och därmed tappar all kontakt med marken. Detta bogboxande kan fortgå i hela hästens liv. Hästar fattar aldrig riktigt varför men de bryr sig inte så mycket. Det är lite upplyftande med dessa boxningmatcher i goda vänners lag och sen vinner ju hästen rang hela tiden. Det kunde inte varit bättre enligt hästens synvinkel.
Hästar är nämligen skapade så att den som flyttar flest fötter förlorar. Kolla in alfa stoet. Hennes framben är ofta fastklistrade i marken och det är brett mellan dem. Hon är INTE flyttbar. Hon lägger ett öra bakåt och får de andra hästarna att flyttar sig en massa steg. Hon rör sig noll steg och den andra hästen flyttar sig 5 steg per öronvift från alfan. Alfan plockar maktpoäng utan att ha flyttat en enda hov och utan att ha begått en enda våldsam handling.
Ni måste bli som hon, alfan. Ni ska INTE vara flyttbara. Ni ska vara som en permanent installation.
Eftersom ni förmodligen redan kommit i kontakt med dessa bogar och kastande hästhuvud så vore det direkt korkat att börja försöka flytta på dessa bogar. Det är symptomlösning. Vi måste vara lite smartare än så. I matchen hästens bogar-er står det förmodligen 7659-0 till er (o)favör ;-).
En sak som jag märkt är att de flesta människor vet inte hur hästen uppfattar sig själv. Vi tror att så som vi ser hästen, så ser han också sig själv. Det är inte alls så. Om ni frågar hästen så ser han ut så här.
Han har ett huvud och så har han två ben och sen där bak sitter det en manick som är bra på att viffta bort flugor. Thats it.
Kan ni förstå att en varelse som har en lååång hals som tillsammans med huvudet väger ca 100 kg och som enbart har vetskap om att han har två ben är en ganska obalanserad varelse? Detta funkar hur bra som helst på en stäpp dit hästen kan vingla omkring precis hur som helst men i samma stund som vi ska ha hästen att gå på ett exakt spår, eller gå in i en transport så kommer hästen helt förståeligt att drabbas av PANIK. Han kommer att känna det som att han går mot ett sånt här stup. Han kommer att ta upp sitt huvud, han kommer att få små ögon och han kommer att bli stel i sina ben. Om man är stel i sina ben så blir man väldigt obalanserad. Det är som att gå på styltor typ.
Så, vi ska INTE försöka ge oss in i en boxningsmatch med hästens främre partier(bogar och hals). Det kräver alldeles för mycket våld och det ger inte sådär speciellt mycket mer än en häst som tappar allt förtroende för oss människor.
Vi ska istället berätta för hästen att han faktiskt har fyra ben och en lång kropp bakom det han känner till. Vi ska utöka hans kroppsmedvetenhet. Öka hans kroppsliga IQ.”
Ja, lite så här resonerar jag om Horsemanship. Jag har förstått att det skiljer sig ganska mycket från hur många andra ser på Horsemanship. Men vi måste förstå att Horsemanship inte är en motsättning mot att vara dressyrryttare eller travmänniska eller islandsryttare eller hoppryttare. Det är snarare en förutsättning för en god relation med hästen.
Här nedan följer lite rapporter från första omgångens Logiska Horsemansshipkurs
”Har en häst som är väldigt hög i rang, arg och sur mot andra hästar och gärna går över mig. Svårast har varit att skapa egna bubblan och lösa svåra situationer utan att bli frustrerad och återgå till gamla vanor. Vi har kommit en bit på vägen men har en lång väg kvar. Nuförtiden går hon undan då jag kommer in i boxen och då jag hämtar in henne från hagen står hon en bit bort och väntar istället för att tränga sig vid porten. Arbetet vid hand har blivit lättare och där är hon väldigt avslappnad och lugn. Nu får jag även rykta på alla ställen på kroppen. Fick i förrgår en gäspning då vi kom ner till ridhuset efter ordentlig ryktning”
”För mej har den här utbildningar varit mycket användbar. Jag har ett sto som är dramatisk i sitt sätt att uttrycka sig, men klok och trygg i sig själv. Hon är dominant och vill gärna diskutera hur saker och ting ska göras. Det är svårt det där – komplext att ha en häst som både är trygg, men dominant och otroligt energisk. Hon har ett livligt intellekt och lär sig snabbt. Denna kursen har lärt mig hur jag måste förhålla mej till henne för att hon inte ska dominera tillsammans med mej. Det är inte lätt, men väldigt effektivt. Hon är så klok så hon lär sig snabbt men provar varje dag om det gäller ”idag oxå”. Hon lär mej mycket om mej själv !!!!”
”Jag kan inte praktisera alla sakerna på alla hästarna – jag måste välja var och på vem och i vilket läge jag applicerar dem. Att be stoet backa med bubblan på ett dominant sätt är ett säkert sätt att be om en kospark så att säga (Stoet ber man snällt och ödmjukt så flyttar hon sig värdigt)….
Vallacken går det utmärkt med, där ska man bara akta sig för att prata för bryskt med hans rumpa istället, när han insåg att jag hittat min bubbla så slutade han låtsas att jag inte hade någon.
Lillstoet är knepig, hon förstår nog det mesta, men hon låtsas ständigt ha ludd i båda öronen typ, och då måste man träda varligt fram – att forcera och ta till ”större bokstäver” för att förstärka det jag säger blir HELT fel och hon surar ihop och blir arg och så tar det flera dagar att återställa kommunikationen. Om man sätter in för mycket information på en gång måste hon få sova på saken i typ två-tre dagar innan hon är ok att kommunicera med, det går inte att påskynda det för då blir hon bara arg och ovillig.
Ponnyfarbrorn, han är inlärt bufflig men det reder upp sig. Han ignorerar alla försök att kontakta hans bakdel – det är jobbigt…. Jag är lite här i mitt hörn säger han… men han har också insett att det är enklare att lyssna på den jobbiga tanten direkt än att hitta på dumheter, för då får man jobba ännu längre…
Gammelshettisen är typ obildbar… han är trött och gammal och vill bara stå under sitt träd och filosofera. Han är gärna kommunikativ och social, och han kan allt redan man måste bara motivera honom att följa med och göra det. Om man lyckas väcka honom ur filosofierna så är han en himla rolig ponny, glad och trevlig Däremot är hans rumpa okänslig och bubblor finns inte hos människor i hans värld – i alla fall inte när det handlar om att man ska flytta sig åt sidan, han har VERKLIGEN slagit rot i SIN bubbla så att säga”
”Kursen var bra, första lektionen fångade mitt intresse och de övriga lektionerna var innehållsrika och nyttiga. En bra grund att stå på. Det jag kan känna är att lektionerna inte riktigt satt i ett sammanhang tillsammans så att säga – varje lektion var bra men de var inom så olika områden att jag inte upplevde kopplingen mellan lektionerna så att säga. Jag förstår också varför – om man måste välja fyra saker att förmedla ur en väldig samling kunskap så blir det fyra bra saker, men det är inte säkert att de kopplar ihop utan att man tar med åtta andra saker – vilket inte ryms med. Jag ser det som tre olika områden vi nosat på
– flockbeteende/dynamik/naturliga roller,
– vårt eget sinne och att kontrollera det för att skapa förutsättningar att umgås med häst, och
– att hantera hästen/hästens kroppsmedvetenhet/lära hästen använda sin kropp/få hästen att sluta köra med oss.
Jag har gjort många bra kopplingar och många små ljus har gått upp i mig när jag läst lektionerna, ibland har jag också känt känslan av att få bekräftat något som jag upplevt eller känt på mig, men inte kunnat sätta ord på eller konkretisera.
Jag tänker att den här kursen, och helst ett par fortsättningar är en förutsättning för att man ska kunna skola unhghästar. Lindah talade i ett tidigare skede om en fortsättningskurs efter genomgådda grundkurser i ridning som avsågs handla om inridning av unghästar/omskolning av felinridna hästar – den här kursen borde utgöra ett av grundkraven för att få påbörja en sån utbildning (om den någonsin blir av).
Kursen ger också bra avstamp att gå vidare, efter detta är tex mental coaching inte så himla dumt. Den här kursen ger liksom en bra öppning till det logiska över huvud taget.
Vad skulle jag vilja lära mig mera då? (Förutom typ ”Allt”) Jo, jag skulle vilja lära mig att kommunicera mera med hästen, hitta kontakten så att säga – ställa in rätt kanal Och förstås träna mig i att interagera med häst och hästar så att jag kan fungera i en flock. Vi lärde oss hur flocken fungerar lite förenklat, men också att inte ännu gå in i en grupp och påverka – det vill jag lära mig. För det inbillar jag mig att man först måste se sambanden för att sedan lära sig hur man påverkar sambanden för att slutligen uppnå önskat resultat.”
”Det här med att ha två heeeelt olika individer till hästar är en utmaning vad gäller energier och bubblor. Speciellt i hagen. Det känns som jag skiftar hej vilt då med stark bubbla, stadig position till den dominanta islandshästen och lugn energi, nästan öppen bubbla och en känsla av att jag suger hästen till mig med shettisen som haft svårt att slappna av med människor och ogärna vill umgås om man har fel energier. Det känns iallafall som jag blir bättre och bättre på att styra och skifta känslor/energier/kroppsspråk.”
”Min häst har en gång fått benämningen ”en försiktig general” och efter att gått den här kursen så inser jag att det faktiskt stämmer. Hon är ett sto med benen stadigt placerade i fyra hörn, men hon är en väldigt artig och självständig häst . Inte alls påflugen och närgången som de andra hästarna i stallet. Hon kan göra försök att flytta runt mig, men lär sig snabbt när det inte funkar. Hon har en väldigt stor integritet, vilket gör det lite svårt att få till samarbete, men när vi väl lyckas så blir det oftast bra ? Den här kursen har verkligen varit en ögonöpppnare för mig när det gäller att se vad jag har och hur långt vi faktiskt kommit sedan vi köpte henne för drygt två år sedan! Så nu ser jag fram emot vår fortsatta utveckling tillsammans ? Tack för alla insikter du ger!”
”Det här har varit en väldigt nyttig kurs för mej…har ju tagit över ett alphasto med stort A så.jag måste verkligen jobba med typ allt känns det som. Hon försöker hela tiden att vara dominant så bubblan var nog ganska obefintlig i början, det är den bistra sanningen här också. Hon är ledarstoet i hagen och försöker ju samma sak mot mej. Men vi har kämpat ihop sen i februari(går ju bogkursen nu med) så det här skulle jag behövt tidigare också, men får jobba på att rätta till saker,men det tar tid.
I boxen har den här damen sitt territorium, där kan hon va sur när man ska byta täcke och vilja bita mot mej…. Försöker då lugnt att använda det vi lärt oss och hon undrar vad jag håller på med, lugnar sej och är alldeles stilla med huvudet sen. Men det är svårt att vara konsekvent, att inte daska till, och att inte tänka som relationer mellan människor. Försöker låta bli att gosa med huvudet, bara klia baken.
Vissa saker frå kursen får henne nästan att gå ner i koma, då hänger huvudet långt ner och hon tuggar och suckar.
Ja svårast är nog bubblan, att hon ska respektera mej, hur jag ska få henne att inte va en sån bitch som hon är ibland. Allt har blivit mycket bättre sen jag började med det logiska tänkandet, för det traditionella är ju fullkomligt åt hälsefyr med henne för det har vi ju prövat, så det är bara den mentala kommunikationen som får henne att inte stänga av. Så jag behöver peppa mej själv när det vissa dagar känns som 1 steg fram o 2 bak. Men tack och mer logisk horsemanship”
”Om jag vad ärlig så var det svåraste med denna kursen att få insikter hur illa det faktiskt var… Är kanske är rätt ord för nu startar vi VARJE dag med att bestämma positionerna. Jag insåg ganska snabbt att oj, jag kunde inte flytta min häst. Min bubbla var obefintlig. Men den insikten till den riktiga insikten… Alltså… Ja… Den gjorde ont… Och den tog ett tag. Känns som man kanske ska förberedas på den. Den riktiga insikten. Och innan man fått den kan man träna på vad som helst det hjälper inte…
Dagsläget… Tja… Det är enkelt att vackla… För enkelt. Hon kommer fram och vill lägga huvudet på axeln och bli kliad mellan frambenen. Jag undviker bråket med mig själv genom att inte klappa fram, bara klia bakdelen. Kan fortfarande inte flytta henne med hjälp av bubblan, och det gör mig frustrerad. Önskade att jag gått denna kurs innan jag började sabba så mycket. Jag började i princip sabba relationen samma dag hon kom till mig i maj 2014. Hoppas bara det inte tar lika lång tid att få en fungerande relation igen.”
Logisk Horsemanshipkursen startar varje månad. Steg 1 består av 4 lektioner, en i veckan under en månad. Du anmäler dig genom att maila mig med namn och adress på blog@lindah.se
Från början hade vi det här, det var i Mars 2017. Vi ser hos hästen att bäckenet är sänkt på höger sida och att hans svans inte hänger rakt ner utan pekar åt höger. Vi ser hos ryttaren olika höjd på skänklarna/fötterna, en vikt midja och en utskjuten vänster axel. Sadeln är förskjuten åt vänster. Ekipaget vinglar osammanhängade. Det här är inte hälsosamt för någon av dem, man brukar som ryttare få extremt ont i ryggen av att sitta på en sån här extremsned häst. Han var galet svår att svänga och att bromsa.
I slutet på första lektionen så såg det ut så här. Bäckenet fortfarande extremsnett men svansen har börjat slappna av och hänga rakt ner. De kan gå rakt fram och hästens bakben har en viss form av medvetenhet om sin existens. Ryttaren får en massa hemläxor att öva på tills vi ses nästa gång.
Efter 1,5 månader så såg det ut så här. I Maj 2017. Hästens svans hänger rakt ner när de går rakt fram, när de svänger vänster så återgår den till sin sneda högerposition, bäckenet är förvisso fortfarande lite sänkt på höger sida men ni kan se att det har blivit en rörelse i det så att hästen i en viss stegfas får upp den sänkta sidan. Ryttaren sitter inte längre låst i en sned position utan hon rör sig tillsammans med sin häst på ett liksidigt sätt. Det är det här som jag kallar för att man är lösgjord. Det är ju oerhört smart om bägge parterna i ett ekipage är lösgjorda, det vore ju konstigt att kräva att hästen ska vara rörlig och lösgjord om inte ryttaren är det.
Den helgen jobbade vi mycket med att rakrikta ryttaren på olika vis, tex så här.
Juli 2017, Nu har det gått 4 månader och då tränade vi bland annat så här.
September 2017. Här har det gått 6 månader, jag tog ingen bra bakifrån film då, glömde av mig men ni ser i början av filmen när han går nedför backen att svansen är rak och bäckenet helt ok. Han kan trava och svänga :-). Jag tycker det här ser väldigt trevligt ut. Kolla hur rörlig ryttaren är när hon går med honom ner för backen. Det är väldigt svårt för en häst att gå rakt ner för en backe om ryttaren är sned och låst och styv. Där är det väldigt viktigt att vara lösgjord själv.
Dock är det så att när han står stilla så är han fortfarande sned i bäckenet men numera inte i svansen.
Har den här ryttaren tränat hjärnet tror ni? JAAA, en fantastisk insats måste jag nog säga att det är.
Hur tränar man en sån här häst? Är det ryttaren som gjort honom så här sned från början? Nej, det skulle jag vilja säga är omöjligt. När hästar är så här extremsneda så är det oftast inte ryttarens ”fel” utan det kan komma av att hästen har varit med om en skada, kanske gått omkull i hagen när den var liten. Är det möjligt att få den helt rak? Njae, kanske inte helt men det är fullt möjligt att få den att arbeta rakt om man lägger ner hela sin själ i det. Man bör aldrig sitta och skritta på lång tygel på en sån här häst. Iallafall inte när det är som mest akut. Det är bättre att leda den om man vill göra långturer i skritt. Däremot så bör man dagligen rida korta gymnastikpass i skritt, tänk er Tai Chi eller yoga eller Pilates typ av pass (fritt översatt till hästträning ;-)), kanske 15-20 minuter eller så. Övriga gångarter bör man rida rakt fram ute tills hästen är bättre, endast göra små korta övergångar på ridbana i de andra gångarterna, absolut inte göra det på en volt. Jag brukar säga att det tar minst 2-3 år att etablera rakheten.
Men, det största jobbet här är egentligen inte hästens. Det är ryttaren. När hästen var som snedast så fick ryttaren en smärtsam hälsporre som hon drogs med i månader, den försvann helt efter några månader med rakriktande träning. Det är viktigt som ryttare att jobba med sig själv. Det är sjukt lätt när man har en sned häst att överföra den snedheten till sina andra hästar. Så det är av största vikt att man rakriktar sig och tar hästen med på köpet i det arbetet. Att man blir rak tillsammans.
Det är detta som jag skrev om i ett tidigare blogginlägg, Är ridning teknik eller känsla? att ridningen består av 4 punkter känsla, rumsmedvetenhet, närvaro och teknik.
Vad tror ni detta sneda bäcken hamnar i för punkt? Teknik, dvs punkt 4 i första hand, ni vet det där om att sitta mitt över hästen. Men hon har ju behövt använda punkt 1 också, Känsla, punkt 1. Det är där tränaren kommer in i bilden, tränarens jobb är att hjälpa eleven identifiera VAD hon känner. För i det här fallet var det ju så extremt snett att man inte bara kan trycka in hästen i en rak mall utan man fick ta lite här och lite där för annars hade ju hästen upplevt extremt obehag. Lite som att med våld bända en banan rak utan att den blir mosig och brun när man öppnar den.
Känsla, förmågan att i ett virrvarr av rörelser från hästen lyckas hitta och identifiera exakt vad det är hon känner och korrigera det utan att hästen upplever obehag.
Rumsmedvetenhet, förmågan att veta var man befinner sig i förhållande till omvärlden, det som gör att man rider exakta ridvägar.
Närvaro, förmågan att hålla sitt sinne neutralt även i pressade situationer, dvs att leva här och nu, inte vara rädd, arg, exalterad, nervös eftersom det smittar hästen.
Teknik, förmågan att få kroppen att lyda, att styra sina kroppsändar, ben och armar, utan att resten av kroppen gör oönskade saker som t.ex att sitta snett över hästen.
Så nu vet ni lite mer om den svåra konsten att träna en häst. Är din häst också sned? Ja, men absolut inte så mycket säger du kanske. Men, du kanske har några av ryttarens kännetecken från översta filmen om än i mildare grad? Kolla på en film där du rider, eller bilder. Är dina fötter på samma höjd? Ligger bakvalvet mitt över hästens rygg även i svängar och i bägge galopperna? Viker du din midja? Är ni lika rörliga som det här epikaget blir i senare filmer?
Om du svarar jag på några av frågorna så är det inget fel på dig. Du är en helt normal ryttare. Jag har hittills aldrig träffat en enda rak ryttare (eller häst). Har du lite problem i din ridning? Då kan du lösa många av problemen om du arbetar med dig själv, din egen snedhet.
Dock är det bra att veta lite mer innan du springer iväg till kiropraktorn och ”bankar” dig rak. Jag vet att det är mångas första reaktion när de kommer på att de är sneda. Nu jäklar ska jag fixa det här på en gång. Problemet är att det sällan hjälper mer än för stunden.
Det här var en rolig upplevelse. Förra kursen hade hästen mest pass i olika tempon. Ryttaren har kämpat järnet med sig själv sen sist, bogkursen går hon nu. Vi började med att leta upp lösgjordheten. Det är ju som så att jag är allergisk mot tölt som rids med tyglarna, det gör mig galen. Så jag föredrar att hitta den via ryttarens sits och det är så enkelt som att har man ingen lösgjordhet så har man ingen tölt eller skritt. Hitta lösgjordheten och du får bägge.
Vi lärde in det på hård grusväg där man tydligt hör takten, jag ledde och ryttaren blundade för att känna maximalt, vi klättrade upp och ned för en backe för att hitta skillnaderna i tölt och travsitsen
Sen övade vi på att flytta bogar i paddocken för att snabbt kunna få tillbaka lösgjordheten när hästen låste sig
Och voila, sista passet så hade vi fyra gångarter. Sjukt bra jobbat, jag blev nästan lite rörd. Kolla galoppfattningarna, det är få femgångare som kan galoppera så. Här har ryttaren stor nytta av sin tregångsbakgrund, hon VET hur galopp känns och nöjer sig inte med mindre. Att hästen sen bara orkar några steg är klokt, försöker man galoppera mer blir det den typen av galopp som jag kallar för fallande pass.
Sånt här gör att alla timmar man står i regniga blåsiga paddockar liksom glöms bort lite, det här är en ynnest att få följa :-).
Jag råkade läsa på ett hästforum… Jag blev alldeles mörkrädd… Det handlade om hur man tvingar en häst som är rädd för ett av hörnen på ridbanan att gå in i hörnen. Råden var olika men vissa involverade longerpisk till hästen gav sig om det så tog 3-4 timmar…. Kära vänner, ni måste läsa på lite om hur hästar fungerar….
För att kunna träna en häst så effektivt som möjligt så är det av största vikt att vi vet hur hästen fungerar. Ett vanligt fel man gör är att man tänker att hästen fungerar som en människa, eller så försöker man kanske träna hästen så som man lärt sig träna sin hund.Många har fastnat i träsket av att träna hästen så som han eller hon säger och får man problem så frågar man runt lite och det lustiga är att precis alla har olika svar. Vad är rätt? Vem har rätt? Det vet man inte, men man bör nog istället fråga sig NÄR det är rätt att göra si och när det är rätt att göra så.
Man bör alltid använda sig av minsta motståndets lag. Detta gäller ju inte bara vid hästträning utan det gäller ju på alla plan i livet. Det blir liksom enklast så. Så hur fungerar då vår gode vän hästen? För att få reda på detta så är det smart att ta sin kaffekopp och studera hästar när de är som naturligast, dvs i hagen. Det är inte naturligt för en häst att gå ensam i en liten frimärkshage så studier där kommer inte att göra dig klokare. Leta reda på en grupp av hästar som går tillsammans i en stor hage.
Vad gör de? När gör de?Ni kommer att komma på flera saker, t.ex att de gör sällan samma sak längre stunder. När de äter så flyttar de runt varandra på ett för oss människor tämligen oorganiserat sätt. Många människor kan bli lite irriterade när deras egna häst konstant blir flyttad på, de tycker att det är taskigt. Men för hästarna är det här fullkomligt logiskt. Den som äter först bestämmer. Den bestämmer vilken höhög den vill äta från och när den vill flytta på någon annan häst för att kunna göra detta.
Hästar som funnit sin plats i hierarkin flyttar sig ledigt och lätt utan att direkt sura nästan innan de blir ombedda att gå medan vissa hästar blir uppenbart irriterade av att flyttas, de kan lägga bak öronen, hota lite med ett bakben eller vifta surt med svansen innan de till sist motvilligt flyttar på sig. Grejen är, det som vi människor kanske inte alltid förstår är att just den hästen som surar och inte vill flytta på sig, det är den som de högra rangade hästarna flyttar mest på. Varför? För att den ännu inte rättat in sig i ledet, den tar sig friheter som ligger över dens behörighet/grad. Hästarna fostrar varandra genom detta flyttande. Den hästen som flyttar sig redan innan en annan häst kommit dit, han vet sin plats i hierarkin och har köpt hela konceptet. Den andra däremot, den som inte vill flytta på sig, han funderar fortfarande på hur han ska kunna kringgå systemet och klättra upp i graderna/rangskalan.
Gissa vilken av hästarna som vi människor har problem med? Den oflyttbara såklart.Han har ännu inte accepterat sin plats i rangen. Man kan välja själv att bråka med hästen men det är ju så tråkigt och jobbigt och faktiskt ganska oeffektivt när vi människor gör det. I en hästflock så hjälps alla till att flytta omkring på de bråkiga. Det sker dygnet runt vilket gör att hästen snabbt tvingas inse var hans plats är. Vi människor kanske flyttar på vår häst en eller två timmar per dag, eller, i ärlighetens namn så kan det vara så att hästen flyttar på oss en till två timmar om dagen 😉 . Det hjälper inte direkt upp vår sak om jag ska vara ärlig.
Det värsta med det här är att de flesta människor har ingen aning om hur hästen bollar runt med oss. Vi är ju så otroligt lättflyttade tycker hästen. Och vi, vi protesterar inte direkt eftersom vi inte ens märker att han flyttar på oss. Men flyttar på er gör han och det leder till att hästen är den självklara ledaren i er lilla flock.
Om du då sen hoppar upp på hästens rygg och ska ha honom att lyda, göra saker då är det självklart att hästen protesterar. Många ryttare har världens problem där uppe på hästryggen, de bråkar järnet varje dag om formen, farten, hästätande brevlådor, etc och i vissa fall så kan de faktiskt med hjälp av olika redskap (hårda bett, nosgrimmor, spö, sporrar, hjälptyglar) lyckas få hästen att göra vad de vill under ridturerna. Men hur tror ni att hästen egentligen upplever det när du som enligt honom är en flyttbar lydig varelse, dvs helt klart underordnad honom i rang, sitter och leker galen varelse på hans rygg och tvingar honom att göra saker som du inte har befogenhet till?
Han kommer ju att försöka fostra dig tillbaka i ledet och bli ännu värre med sitt runtflyttande av dig.
En sak till förstärker hästarnas överlägsenhet mot oss människor, och det är utfodrandet. Vi ger ju hästarna mat, flyttar oss för dem när de får äta. I hästflocken äter de högst rangade mest och först. Så själva fodrandet förstärker faktiskt hästens ranghöghet i jämförelse med oss. Och ger man sen godis ur handen till den söta lilla hästen, tja, då ber man om att få problem..
När man ser det så här så är det inte alls konstigt att vi har problem med våra hästar eller hur?
Problemet med hästen som inte vill gå in i hörnet då? Vad gör man. Studera hästar. Om det kommer in något skrämmande i hagen så går de ifrån föremålet, tar omvägar runt det.Dessa omvägar blir med tiden mindre och mindre för att till slut tas bort helt, dvs, föremålet har bedömts osäkert. Det är alltså helt ologiskt för en häst att gå nära ett farligt föremål. Om du försöker tvinga den att göra det så sjunker du på rangskalan som en ledare med dåligt omdöme. Om du istället tar en stor omväg nästa gång du ska passera föremålet så anser din häst dig klok och föremålet kommer till slut att neutraliseras.
Hästar läser våra tankar, vårt humör, vår plan. Det innebär att i samma stund du säger: Min häst är rädd för det hörnet, så är han just det. Då försöker du vara en spåtant 🙂 Det är dumt. Hästar lever här och nu.
Jag mätte hans överlinje första dagen, följde hans ryggrad från hans öron till svansroten (178cm), denna linje ska sakta bli längre med träning.
Det jag hade konstaterat efter att tittat och suttit på honom sedan tidigare var ju att denna herre behövde få töja sina kläder. De var strama överallt.
Hur gick jag tillväga då?
Kanske gick vi tusen volter åt båda hållen, masserade och drog ner hans huvud? ? svar nej.
Bästa sättet har varit att rida väldigt kravlöst i ojämn terräng. I ojämn terräng kan inte hästen låsa fast sin kropp, den blir konstant föränderlig! Ett helt strålande sätt som blir bekväm för både mig och hästen.
Vi har dessutom galopperat en del i branta backar.
Bonus hade ett stark flyktbeteende, minsta osäkerhet så slutade han totalt att andas och greps av panik. Så jag fick helt enkelt vara parten som andades, mitt största fokus under våra ritter var att själv bibehålla medveten andning! Detta funkade ❤️
I nästa inlägg får ni höra mer om resultatet under veckan och hur jag gick vidare därifrån!
Den 3 November startar nästa omgång onlinekurser. Att studera online är enkelt och bekvämt. Du kan när som helst och hur många gånger som helst läsa/göra dina lektioner i lugn och ro. Du hittar mer info om Onlinestudier på länkarna nedan
Det här var en rolig upplevelse. Förra kursen hade hästen mest pass i olika tempon. Ryttaren har kämpat järnet med sig själv sen sist, bogkursen går hon nu. Vi började med att leta upp lösgjordheten. Det är ju som så att jag är allergisk mot tölt som rids med tyglarna, det gör mig galen. Så jag föredrar att hitta den via ryttarens sits och det är så enkelt som att har man ingen lösgjordhet så har man ingen tölt eller skritt. Hitta lösgjordheten och du får bägge.
