Hästar är så mycket mer än ridning. Det är underbara varelser väl värda att ta sig tiden att känna även på marken. Man bör spendera mer tid med dem än när man gör något. Givetvis måste man borsta dem, sköta dem och rida dem men det är viktigt att bara vara med dem, hänga med dem. Då skapar man band som är viktiga att ha mellan människa och häst. Jag har haft turen att ha underbara elever som lägger ner massor med tid på sina hästar. Gjort dem så snälla att t.o.m mina knappt hästkunniga barn enkelt kan hänga med dem, gå med dem, och till och med rida på dem. Tack Christel och Tomas, era hästar är underbara. Ni med såklart 🙂
Tänk om fler människor tog sig tiden att göra sina hästar riktigt lugna och trygga. Även tävlingshästar kan med lite tid bli lugna och trygga.
Väldigt många människor är anti repgrimmor och Parellitränare. Jag med om jag ska vara ärlig. Dock finns det bra parellitränare. Om du vill skaffa dig en bra grund med dina hästar även från marken så är det faktiskt väl värt att gå en kurs i hästhantering. Men kolla noga upp vem du anlitar. Jag kan varmt rekommendera Tina Kolhammarsom finns i Halmstad men som håller kurser lite varstans i landet.
Tänk vad skönt det hade varit om du kom bort från alla problem vad gäller hur din häst beter sig när du t.ex ska lasta den, eller leda den på ett nytt ställe, Det är fullt möjligt att med rätt metod ändra på de flesta hästar. Alla hästar kan inte bli helt perfekta men man kan ändra otroligt mycket.
Själv håller jag inte hanteringskurser även om jag har kunskapen till det. Jag hinner helt enkelt inte med det, utan jag försöker rikta in mig på ridningen.
En viss hjälp kan du få i handhavandet av hästen samt förståelsen för hästen i min Arbete Vid Hand Kurs som är online och startar den förste varje månad. Du hittar mer info om den här.
Men hanteringen innan det, det lämnar jag med varm hand över åt andra.
Jag är ute på träningsturne. Jag håller ju sällan privatlektioner utan mest kurser. När jag väl håller privatlektioner så är det ungefär det roligaste jag vet. Det spelar ingen roll vilken nivå ryttaren är på, det är kul att träna elever oavsett nivå och oavsett hästmatarial så länge eleven vill utvecklas på sin nivå och tar hänsyn till hästens nivå.
Dessa dagar har varit halvblodsbaserade. Det är ovanligt eftersom jag ju är så mångsidig så jag har ju en mixad kompott av allt från Islandshästar, quarter, travare, nordsvenskar, distanshästar, araber…Ja, you name it, i train it 😉
Jag tror jag har träffat Sveriges svar på Carl Hester idag. Det är sällan jag träffar på färdiga ryttare. Att få utveckla en färdig ryttare ännu mer är så otroligt roligt. Just eftersom det sker så sällan. En färdig ryttare är ju liksom färdig. Men man kan alltid bli bättre. En dressyrhäst som presterar 73 % har ju väldigt lite att förbättra, det är mer finputs.
För mig är detta som grädden på moset. Typ.
Sen har jag haft ännu inte färdiga ryttare. En av ryttarna har hästar som Sveriges ryttarelit misslyckats med. Det säger en del om svårighetsgraden på dessa hästar. Men det säger också något om att dessa hästar har potential. Annars hade de inte varit hos proffsen.
Deras samlingsförmåga är… Exeptionell. Deras motvilja mot samling är också exeptionell. De minns alla saker de varit utsatta för för att nå ”samling”. Då blir det kortslutning i hjärnan på dem. Det kräver en oerhörd timing och empati och känsla hos ryttaren. Och av mig som tränare. Att få dem att uppleva att samling är trevligt, att samling inte innebär två hårda sittben rakt ner i ryggen och slit i käften. Det kräver att man i vare sekund läser av hästen och avbryter i tid. Det är väldigt svårt. Man måste vara där , här och nu varenda sekund. Går man bara pyttelite över hästens gräns så pajjar man så otroligt mycket i tilliten. Det är tilliten man måste bygga upp på såna här hästar. Inte bara i ridningen utan även på marken.
Jag lär mig massor av att hålla privatlektioner. Jag studerar konstant och analyserar. Dagens fundering hos mig är att man måste göra folk uppmärksam på att det finsn inet bara en ram utan det finns två.
En ram för gemene man är tyglarna. För mig och mina elever består den av betydligt mer än så men för att göra det enkelt så är den i det jag kommer att skriva enbart tyglarna.
Vi har den korta ramen. Den begränsar hästens fart. Man kan behöva ta väldigt många kilo i denna ram. Men endast under ett par sekunder. Denna ram är kortare än hästen vill. Anledningen till att den bara får vara i ett fåtal sekunder är att den förstör den viktigaste ramen.
Den långa ramen. Den ska vara längre än hästen vill. Hästen ska förmås att länga sin överlinje så då ska man rida fram hästens nos för att nå ända ut till ramens kant.
Men… Om hästen rusar iväg som ett lokomotiv så man måste korta upp denna ram, då förlorar man den långa överlinjen, samlingen försvinner, hästens bakben blir stela eftersom överlinjen kortas, ryggen sänks.
Därför vill man undvika att korta ramen men när ryttaren tappar balansen så kommer hästen att dra iväg och en kortning av ramen blir nödvändig och POFF så tappar man formen. Därför måste man länga ut hästen från den korta ramen så fort man kan.
Många ryttare rider alltid i en kort ram, man tror att om man håller en kort , hård ram så kommer hästen nån gång att bli självbärig. Det blir den aldrig, den blir just bara kort och stram.
Vad de flesta ryttare måste börja förstå och lära sig är att den där omtalade ramen faktiskt har 4 hörn, inte bara två, dvs tyglarna. Andra änden av ramen är väldigt mycket viktigare att prata om, att lära sig…..
Hästen ska FRAM till handen, bli lätt i handen, hästens nos ska inte dras bakåt eftersom då tappar den formen och sågning blir nödvändig och då kommer behovet av nosgrimmor in i bilden. Och hjälptyglar….
Man hör ofta hovar som slår i ridhusväggen, inte bara en gång utan det kan dunka till regelbundet under en hel långsida. Oftast när ryttaren utför ”samlande” rörelser.
Detta kan vara ”öppnor”, ”slutor”, ”skänkelvikningar”, ”piaff”, ”passage” men det kan också förekomma när ryttaren rider rakt fram i hela vanliga gångarter.
Man har ju försökt lösa problemet med ridhusväggar som lutar lite utåt så att ryttaren slipper skrapa knän och tår i ridhusväggen. Det är ju ryttarvänligt iochförsig.
Men är det hästvänligt? Hur kul kan det vara att ryttaren hänger så mycket i innertygeln att man som häst liksom åker in med fötterna i ridhusväggen? Speciellt som ryttaren kräver ”samling”, ”balans”, ”bärighet”……
Har ni lagt märke till att jag skriver vissa ord inom apostrofer?
Enligt lingvistisk formalia tillämpas apostrof för att urskilja betydelser av ord och uttryck: Att kasta vatten innebär ’urinera’. Inom citat, som markeras med citattecken, förvandlas de citattecken som finns i citatet (inre citat) till apostrofer.
Med detta menar jag att en öppna som innebär att du viker hästen hals dubbel och hänger i innertygeln så att hästen dunkar i väggen är ingen öppna.
Om du ska utföra såna här rörelser så att jag kan skriva dem utan apostrof så måste du kunna göra dessa längs medlelinjen med rakriktad häst UTAN att använda innertygeln för att dra hästens hals sned. Kan du inte det så bör du inte ägna dig åt dessa rörelser. Då bör du ta ett par ridlektioner och lära dig betydelsen av ordet ytterhjälp.
Jag har hållt lektioner i ett ridhus idag, där det reda andra…. Jag trodde att någon skämtade med mig redan vid första väggdunket. Konststycket att dunka i ridhusväggen i varje steg under en hel långsida var jag imponerad av. Hur kan man ens rida så dåligt och ändå försöka rida en öppna? Varför fortsätter man rida en öppna när det fortsätter dunka? Varför rider man inte såna rörelser man behärskar?
Jag var även djupt imponerad av att man rider en hästhals kort i säkert en halvtimme genom att konstant (jag skojar inte) såga och bända hästen i munnen och sen bara hoppar av och leder in hästen? Längning och stretching är en bra grej … Har jag hört….
En av mina elever var även djupt imponerad av en ponnyunge som efter att hästen vägrade böja på nacken trots ihärdig sågning lägger sig framstupa över hästens hals och sågar med händerna i höjd med hästens bogar……
Varför protesterar inte hästar? Varför slänger de inte av sina ryttare? Hästar är alldeles för snälla? Varför reagerar ingen?
Kolla här, man kan faktiskt göra allting utan en ridhusvägg eller ett staket. Pröva och kolla hur bra du egentligen rider.
Jag får så många frågor om ridkurserna så jag tänkte skriva lite om det. Du kan börja med att läsa om hur onlinestudier fungerar på den här länken.
Vilka grenar vänder den sig till? Alla, grundridning är varken gren eller rasbundet. I grunden handlar det om att lära sig sitta mitt över en häst. Det är svårt att tro att man behöver en kurs för att lära sig sitta mitt över en häst men så är det. Det finns inte många som sitter mitt över en häst. Vanligt är att ryttare glider ner på hästens utsida när de ska rida en volt. Det kan ni se om ni börjar kolla på ekipage. Sadelns bakvalv befinner sig inte mitt över hästen vilket självklart gör det väldigt svårt för hästen att forma sig på en volt. Vissa ryttare sitter dessutom utanför hästen även på rakt spår. Det säger sig själv att det blir en aning svårt att få två rena galopper om ryttaren inte sitter mitt över sin häst. Visste ni att galopp är en böjd rörelse? Men att de flesta försöker sitta som om galopp vore en rak rörelse vilket inte går så bra. Därför har jag galopp först i den 5te grundkursen, där vi lär oss ta kontroll över hästens bakben.
Jag skulle vilja påstå att alla ryttare kan gå grundkursen oavsett ålder och tidigare utbildning och meriter. Jag har elever från ca 15 år upp till 80 år. Vissa har tävlat sm på islandshäst, vissa tävlar distans, vissa är superduktiga hoppryttare, vissa tävlar dressyr på MSV nivå, vissa rider travare i syfte att förbättra deras prestationer på travbanan och vissa är glada skogsmullar. ALLA är nybörjare här, det betyder att alla prestationsångest försvinner och det är faktiskt underbart att för en gångs skull slippa pressen att alltid prestera.
Hästar då, kan alla hästar gå grundkursen? Ja, om de är snälla och kan skritta rakt fram så kan de gå grundkursen. Dock är det olämpligt att gå kursen om din häst inte är frisk. Den bör vara fri från tex spatt och den bör inte vara alltför gammal eftersom vår ridning går ut på att ändra hästens hållning och det är inte alltid spatthästar eller gamla gamla hästar mår bra av att ändra sin hållning.
Givetvis rider du din egen häst, en som bara du rider. Kurserna syftar på att bygga upp ekipage, inte på att hästar lånas ut till olika ryttare så att en ryttare rider så här och den andra rider på ett annat vis. Hästar är levande varelser av kött och blod. De uppskattar inte att användas som mopeder.
I kurs 1, Grundkursen, fokuserar vi på att få lång och låg, Det innebär att ryggen och bålen börjar slappna av och länga sig, hästen börjar vicka på rumpan. Detta åstadkoms genom att ryttaren lär sig sitta hyffsat mitt över sin häst och kontrollera hästen bålrotation. Mer än så behövs inte för att hästen alldeles frivilligt och helt utan hjälp av tyglar går lång och låg. Detta långa och låga finns alltid kvar, inget man behöver anstränga sig för att få.
Vi lär oss att skritta. Japp, du läste rätt. att kunna rida korrekt i skritt är en konst som få behärskar hur konstigt det än kan låta.
Ryttaren lär sig att ta kontroll över ben och bäcken. De flesta ryttare har noll koll på detta. Det är väldigt frustrerande när man som tränare ber en elev ta bak skänkeln och ryttaren säger ja och tror att hon tar bak skänkeln medan det faktiskt inte händer ett enda dugg med hennes skänkel. Man kan säga att tränaren känner sig som en tvfjärrkontroll utan batterier. Signalen ges, men den når inte mottagaren. Grunden till att ryttaren ska kunna styra sina ben läggs i grundkursen. För det säger sig själv att om ryttaren inte kan kontrollera sina ben och sitt bäcken, hur ska hon då kunna kontrollera hästen bäcken och ben?
Så här kan ett ridprov för grundkursen se ut. Här är det en Islandshäst som gör ridprovet. Det är inte så komplicerat, två raksträckor och några serpentiner i skritt.
Nästa kurs handlar om trav och den heter just Grundkurs Trav. Trav är en gångart som ska vara swungig. Det är den dock sällan så vi lägger ganska mycket tid på att få till den magiska Swinging back. För att få till denna måste ryttaren sluta använda grottmänniskoverktygen ”sparka för att det ska gå fortare” och ”dra för att det ska gå saktare” eller ”dra för att svänga”.
Det krävs fokus, det krävs en följsam hand som vågar släppa fram hästen och framförallt så krävs det fokus, fokus och mer fokus. Här vill vi INTE ha lång och låg utan vi vill få fram hästens nos. När man får fram hästens nos så sker magi i hästen. Den börjar böja på sina haser, ryggen börjar swunga så att den bakifrån ser ut lite som Toker på julafton ;-). Traven är den gångart som de flesta ryttare förstört mest. Man har bromsat sig till en seg trist trav, alternativt drivit fram en springig historia. Givetvis har vi bromsat ner hästens nos oavsett om vi segat i traven eller sprungit i traven. Tack vare vårt utökade fokus så kommer hästen att sluta vara fjantig, sluta hoppa omkring och glo på ryttarens hjärnspöken. Vi lär oss böja hästens bål i traven, forma den på en volt och vi lär oss tagen bakdel, allt detta utan att använda tyglarna. Vi får balans och därmed en följsam hand. Vi lär oss att rida lätt på olika vis för att prata med hästen, be den göra det som vi tidigare använt ben och händer för att få den att göra. Visste ni att man genom att rida lätt på olika vis kan be hästen länga sig, samla sig, springa snabbare och långsammare? Det är magiskt.
En sak som förundrade mig var att fältsitsen är en bortglömd sits. Detta trots att den är en av de viktigaste sitsarna av dem alla. De första åren när man skolar en häst så rider man trav antingen under lättridning eller ståendes i lätt sits. Man sitter aldrig ner på den eftersom man då rider bort dens ryggswung och får hästen att bli stel och tråkig.
Ridprovet är även här enkelt. Det ingår volter, diagonaler och raksträckor.
Så här kan ett travprov se ut.
Vid detta laget har de flesta ryttare kommit fram till att hästens bogar är extremt irriterade tingestar som lever sitt helt egna liv. Så den tredje kursen lär ryttaren ta kontroll över hästens bog.
Grundkurs Bog heter den tredje kursen. Det är en nyckelkurs. De flesta vet att hästar kan skjuta ut en bog, eller lägga sig på innerbogen. Men vad de flesta inte vet är hur man kontrollerar denna bog. Mitt mellan bogarna bör manken vara. Manken bör peka rakt upp. Så är det dock sällan. Dessutom så föds hästen med mer vikt på ett av sina framben, det är såklart frambenet som bär mer vikt som hästen får sina kotledsinflammationer på. Det vill man ju såklart komma bort ifrån.
Svårigheter att rida skolor har många. De har svårigheter för att de försöker peta in bakbenen innan de kan styra hästen bog och manke. Det innebär att så fort ryttaren petar in ett bakben så trixar hästen till sina bogar så att bakbenet alltid är i samma förhållande till sina bogar, dvs bakbenspetandet leder endast till att ryttaren viker sin midja på olika vis. Hästen förblir oskolad.
Visste ni att eftergiften i tygeln sitter inte i hästens hals eller huvud utan i dens bogar. Tar man kontroll över hästens bog så får man eftergiften alldeles gratis.
Ridprovet här ser lite knepigare ut men är enkelt efter att man genomgått Bogkursen. Det innehåller olika former av längningar och små volter. Givetvis utan att man drar runt hästen med tyglarna.
Så här kan ett Bogkurs ridprov se ut
Nästa kurs heter Grundkurs rakriktning. Här sysslar vi med rakriktning 🙂 Det är svårt. Om ryttaren inte kommit på det tidigare så kommer de flesta på det här. De kommer på att det är inte hästen som gör fel. Utan hästen är en spegel av ryttarens egna snedheter. Så här börjar eleverna oftast av sig själva att verkligen ta tag i sina egna snedheter. Vissa börjar med Yoga, vissa med Feldenkraiss eller med någon annan ryttarträning. Just den här insikten, att hästen är sned/dum för att ryttaren är sned/dum är den absolut viktigaste insikten en ryttare kan få. Här slutar de flesta ryttare upp med ofoget att beskylla hästen för olika saker utan de börjar ställa sig frågan : Vad gjorde jag nu för fel eftersom hästen inte gör som jag bad?
Vissa ryttare har redan kommit till denna insikt. Det är denna insikt som gör att i våra Facebookgrupper har en väldigt trevlig stämning. Ingen dömer någon, det förekommer inga frågor om hur man får hästar att sluta vara dumma. Inga korkade frågor om vilket bett som ska användas om hästar vägrar gå i form. Det finns däremot många frågor och berättelser om nyupptäckta snedheter, ahaupplevelser om en olydig höft. Tips om olika sorters ryttarträningar. Stämningen i våra Facebookgrupper är otroligt bra och trevlig.
Här kan ni se lite av vad rakriktning innebär. När ekipaget kommit hit så är hästen väldigt lösgjord och mjuk. Det innebär att den formar sig efter ryttaren, EXAKT efter ryttaren. Det är inte alltid smickrande 😉 Man kommer på sina snedheter kan man säga. Det våra med detta är att vi föds sneda och livet förstärker vår snedhet. Det sneda läget blir det normala. Så när man placerar ryttaren rakt så känns det väldigt snett. Det innebär att ryttaren måste kalibrera om sin hjärna till att förstå att det sneda är rakt. Det är inte helt okomplicerat kan man säga.
Nåväl, åter till rakriktningskursen. Här uppnår vi bensprattel på det korrekta viset, vi uppnår skolskritt och vi länger hästens överlinje. I denna kurs ser resultaten ganska olika ut. Vi går ju aldrig över hästens egna kapacitet och vissa hästar har svårt för att länga sig, pga av rasegenskaper eller gammal träning. Allt är ok. Man får det hästen har så att säga.
Vi lär oss variera hästens form, vi lär oss rida den i mer avanceradedetaljerade former/mönster.
Ridprovet ser ut så här.
Här ser vi ett ridprov. Kolla främst hästens bakben i trav. Magiskt fina.
Nästa kurs handlar om hästen bakben, motorn. Alla andra kurser har bestått av symptomlösning för lata bakben. Detta är en avancerad kurs. Men utan att gå in på alla dessa avancerade detaljer så är det i denna kurs vi hittar två helt nya sittben. Halleluljamoment för de flesta, detta att ryttaren har inte två sittben, hon har 4. Detta tar ridningen till nya nivåer. Men framförallt så börjar ryttaren se väldigt prydlig ut. Hon börjar bli verkligt , verkligt oberoende av sin hand. Man kan börja göra roliga saker med hästen.
I kursen börjar vi rida fram lite gång i hästen, vi lär oss skolhalt, sluta och galopp.
Här har vi en ryttare som gått bakbenskursen. Hon har en sits som man kan bli grön av avund av.
Nästa kurs handlar om handen.Den mest åtråvärda kursen av de alla.Jag har ibland träffat ryttare som gått en helgkurs i att skola sin hand. Jag brukar skratta lite i smyg då. Det är inte möjligt att skola en hand på en helg. Händerna är det sista en människa kan korrigera eftersom handen är människans balansorgan. Läs det här blogginlägget så förstår du varför. Länk.
Efter handkursen så börjar vi rida, på riktigt.Mina lever som nu kursat i 15 månader för äntligen börja göra allt sånt som vilken 10 åring som helst som rider på ridskola för göra. Men ni kanske förstår att det blir en viss 😉 kvalitetskillnad 😉
Om DU vill hänga på ett glatt och odömande gäng så är du varmt välkommen att anmäla dig till grundkursen. Den startar den 1 varje månad. Du anmäler dig genom att skicka ett mail till blog@lindah.se. Ange namn och adress samt vilken kurs du önskar anmäla dig till. Din häst måste vara frisk och lugnt kunna skritta rakt fram.
Alla ridkurser pågår under tre månader. Du får via mail en lektion i veckan. Lektionen består av förklarande texter, förtydligande bilder och filmer. Du får tillgång till vår slutna Facebookgrupp där du fritt kan diskutera med övriga deltagare.
Framåttänk hos en häst är viktigt eller hur? Vi vill att hästen ska gå framåt, tänka framåt, vara framåt.
Om hästen ska kunna göra detta så måste han titta framåt så han ser var han går.
Din häst går som du sitter oavsett om du vill det eller inte, så hans ovilja, motstånd, snedhet är en spegel av dig. Irriterande…..
Testa att rida ett helt pass där du aldrig för en sekund tänker bakåt. Det betyder att ögonen hela tiden tittar framåt dit du ska vara om 5 meter. De får givetvis aldrig titta neråt eftersom du då inte tänker framåt. Din nos (näsa) och hästens näsa måste dessutom peka åt samma håll precis hela tiden, dvs framåt.
Dina händer måste tänka framåt precis som att du vill att din hästs framben ska tänka framåt och få ett luftigt steg.
Det finns några platser kvar i Mental Coaching kursen som startar nu förste November. Du kan läsa mer om kursen här.
Denna kurs är till för dig som vill bli en bättre och mer väkoordinerad ryttare och som även vill jobba med sitt psykiska jag.
Varje vecka får du en övning som kan göras hemma på köksgolvet. Övningarna hjälper dig att bringa klarhet i din hjärna och de kan ha god effekt på tex prestationsångest, allmän förvirring, ridrädsla etc..
Övningarna hjälper dig också att få kontroll över din olydiga kropp, ditt roterade bäcken, din olydiga skänkel, din hand. Övningarna är av ett slag som gör att även du med trasig kropp enkelt klarar av att göra dem.
Detta är en kurs som hjälper dig att koppla ihop kropp och själ och får dessa två enheter att ta dig dit du vill. Fokus är nyckelordet.
Kursen varar i tre månader, en lektion i veckan. Alla studier sker online och du kan studera när som helst på dygnet, vilken dag som helst. Du är alltså inet bunden till att passa en tid.
Anmäl genom att skicka ett mail till blog@lindah.se med namn, adress och vilken kurs du önskar anmäla dig till.
Jag har ritpratat på bloggen i några dagar (bilder som förstärker texten). Det är en väldigt effektiv inlärningsmetod som man ofta använder på tex barn med olika inlärningsproblem.
Vi tar alla in information på olika sätt. Vissa genom att lyssna, vissa genom att läsa, vissa genom att se, vissa genom att pröva själv i rörelse. Inget sätt är rätt eller fel eller mindre värt. Vi är bara olika.
Tyvärr är det ju så att vissa sätt praktiseras mycket i skolan och vissa sätt praktiseras inte alls. Det gör att vissa elever aldrig lär sig något och då får stämpeln (eller sätter den på sig själv) som mindre vetande, obegåvad etc. Men det är inte sant. Om du inte förstår det läraren säger så har läraren bara inte hittat rätt sätt att nå fram till just dig. Det får dig att inte vilja lära dig mer, att inte vilja studera mer.
Det som brister är lärarens pedagogiska förmåga. Att kunna förklara så att folk förstår. Det är en oerhört svår grej att behärska. Man måste kunna SE människan. Se människans individuella behov.
Det innebär i vissa fall att man utelämnar viss information för att man vet att eleven inte är riktigt färdig för denna information, att informationen bara hade fått henne att känna sig ännu mer förvirrad.
Man ska aldrig ge en elev en uppgift som man vet att hon inte kan lösa (än). Man kan ge eleven smakprov, få den att hungra efter mer kunskap. Så bygger man människor som VILL studera för att de vill lära sig mer.
Grejen är att idag mäts och bedöms människor efter hur mycket kunskap de redan har tagit in. Man borde istället bedöma människor efter hur mycket de är villiga att ta in, OAVSETT var de befinner sig i sina studier just nu.
Alla lärare är inte pedagogiska. Tyvärr. De får dig att känna dig förminskad och dum. Får dig att tappa självförtroendet. Får dig att INTE vilja studera mera. Du accepterar att du är …dum, korkad, obegåvad etc.
Många elever är så vana vid att vara dumma så de vågar inte fråga sin lärare om de inte förstår något. De tror att frågan får dem att verka dumma. Då förstår ju inte läraren att du inte förstår, dvs läraren förstår inte att hen är opedagogisk för just dig. Moment 22.
Hästar fungerar ungefär likadant som vi människor. Att vara en duktig ryttare/hästtränare betyder att vi ska förklara för hästen så att hästen förstår. Då måste man veta lite om hur hästar fungerar. Det är en bristvara i dag känner jag.
Mitt personliga långsiktiga mål är att skapa tränare, pedagogiska och otroligt kunniga sådana. Om 5 år hoppas jag på att ha fått fram några riktigt duktiga tränare. Alla människor kan inte bli tränare. Alla människor kan heller inte bli dataingenjörer eller kockar eller….. Tja, vi är olika. Jag hoppas att någon av alla mina elever ska visa sig ha talangen för att bli en riktigt, riktigt bra tränare. Men framtiden får utvisa om det blir så. Men jag hoppas.
Idag är det så att snäll ridning ses med lite gulliga ögon, man kommer ju ingenstans då. Men det är inte sant. Det går att komma precis hur långt som helst med snäll ridning. Det tar bara lite längre tid. I gengäld så sparar man in på både veterinär och kiropraktor räkningar och man kan ha hästen i måååånga år.
Jag vill visa att man kan komma riktigt långt utan att våldföra sig på hästar. Jag har elever inom de flesta grenar vilket gör att jag inom några år kan visa upp resultat i många olika grenar. Eleverna jag har nu är aktiva i massa olika grenar.
Hoppning
Dressyr
Island
Western
Distans
Working Equitation
Beridet Bågskytte
Bruksridning
Det är en felaktig tro att det krävs så extremt olika träning beroende på vilken gren man vill tävla i. Grunden i alla grenar är densamma, det är bara finputsen som skiljer sig åt. En häst är en häst liksom, den funkar likadant avsett om ryttaren har en westernhatt eller en dressyrfrack på sig.
En dressyrhäst kan tex enkelt gå i en westernform. Jag har faktiskt satt mig upp på en elevs blivande dressyrhäst, outbildad unghäst och fått den att både göra westernsnurr (inte så snabbt som en westernhäst dock) och en piruettvändning, samt en sidepass och skänkelvikning. Rörelserna i grunden är likadana. Det är en mix av sidvärts och att gå framåt. Om ryttaren behärskar Kyra Kyrklunds ABC (dvs att start stopp och sidförande skänkel fungerar) så behärskar hon faktiskt det mesta.
Piaff och tölt är väldigt likt i sin utförande tex.
Nu blir det lite långt så jag sätter punkt här. Av pedagogiska skäl 😉 Det finns en gräns för hur mycket information man kan ta in.
Jag har skrivit lite om inlärning i följande inlägg om ni är intresserade av fördjupning.
Det här är ett bra studieexempel på att hästen av naturen redan kan göra alla rörelser vi ber den göra. Högt upp i skolorna. Men vi ser också att hästen väljer att göra dessa med sänkt rygg och svansen pekandes rakt uppåt. Vi ser tex att han tar sig runt en volt genom att luta sin hals utåt och bogen inåt. Dvs tvärtom mot vad vi gör i tex dressyrtävlingar. Det går utmärkt att göra detta i denna form. Men om vi sätter en människa på honom så kommer han att få ont om han ska göra rörelserna eftersom hans svank kommer att pressas neråt med kissing spines till följd. En häst gör dessa saker frivilligt endast pga av glädje eller i syfte att imponera på en annan häst. Så ridning innebär att be hästen göra det han redan kan på kommando och i en annan form än han själv väljer.
Ett bra sätt att bli medveten om sin hästs snedheter är att kolla om man kan få honom att gå rakt fram, stanna på rakt spår och starta på rakt spår UTAN att dra i snörena för att styra hans huvud. Att dra i snörena gör vi ryttare för att vi saknar koordination i vårt bäcken och i vår midja.
Notera hur mycket hästen grejar med sin mun och notera att detta ignorerar vi totalt. Det en häst gör med mun och hals och huvud är bara symptom på obalanser i resten av dens kropp. Notera också hur formen på hästens höjs framtill och hur hans bakben börjar bära när han får koll på sina bogar. Man kan säga att han börjar bära och då kommer han bort från att hänga i tygeln, voila, så skapar man en innertygel. Fast i detta fall fick hästen två innertyglar eftersom han kom upp från bägge tyglarna.
Om man vill ha böjning i hästen så behåller man denna bärighet på insidan och så ber man den att inte bära så mycket på utsidan utan istället skjuta på och därmed komma fram till yttertygeln. Plättlätt, eller hur;-)?
…en liten tjej som älskade hästar. Hon tillbringade timmar i närheten av hästar, fick hon borsta en häst så var lyckan total, sopa gången, hjälpa till att hälla upp krafftfoder, mocka, allt var roligt, ibland fick hon leda en häst till hagen och då var hon överlycklig, fick hon skritta av en häst så var hon ännu lyckligare.
Alla hästar är söta, alla hästar är underbara. Hon älskade hästar helt enkelt.
Högsta drömmen var att börja på ridskola. Ett år efter att flickan började tjata om detta så gick önskan i uppfyllelse. Innan lektionen så satt den lilla flickan på läktaren och tittade när andra elever red.
Hon frågade varför hästarna var så ledsna. Hon frågade varför de som red var så arga. Tycker de inte om hästarna? Varför drar de så mycket i deras munnar? Speciellt i hörnen?
Det blev den lilla flickans tur att rida. En fin grå liten ponny fick hon. Lyckan var total. Hon klappade den. Åkte med när den gick på fyrkantsspåret. Skumpade runt i trav på den. Det var inte på något vis bra ridning men hon var glad. Det var roligt. Så ofta hon kunde klappade hon hästen. Hon aktade så gott hon kunde dens mun för hon hade sett hur ledsna hästar blev när de andra eleverna drog den i munnen.
Veckorna gick, lektionerna blev fler. Det planlösa runtskumpandet blev lite mindre skumpigt. Kraven från ridläraren blev större. Man skulle sparka på hästen. Man kan ju inte bara åka runt på hästen, man måste jobba själv för att för att få den att jobba.
Klapparna blev färre under lektionen, spörappen blev på ridlärarens order fler. Tyglarna blev kortare och i hörnen riktigt burdusa för hästen ska minsann gå ut i hörnen, den skulle jobba. Den fina naturliga sitsen som alla barn har började förvandlas till nått som hade platsat i vilken stol som helst när benen skulle användas för att sparka på hästen så att den jobbade på ordentligt. Balansen tappades och händerna åkte upp under hakan. Ridläraren tjatade på flickan att hon skulle ta ner händerna och korta tyglarna. Klapparna uteblev. Eleven blev tillsagt att räta upp ryggen men behålla händerna nere. Fötterna befann sig nånstans framför flickans knän, rumpan satt långt bak i sadeln.
Det blev inte riktigt lika roligt att åka till stallet längre. Hästar var inte så trevliga varelser längre. De var lata och vägrade jobba. Flickan ville bara skritta. Flickan ville inte trava eftersom trav innebar att man måste slå på hästen. Så länge man skrittade på lång tygel så var allt bra. Men man fick inte lov att bara skritta. Hästarna skulle jobba. Flickan började gråta.
Flickan mamma fick nog och förbjöd flickan att åka till ridskolan fler gånger. Flickan grät nästan glädjetårar av lycka att hon inte behövde åka dit mer. Flickan tycker inte om hästar längre….
Hur många såna flickor känner ni? Flickor som egentligen tycker väldigt mycket om hästar men som faktiskt vill rida utan att behöva slå på hästen?
Onlineutbildningar för dig som har tid att lära dig rida på riktigt
