Inlägget gjort

Hur bra red jag idag

Ridning går ju i princip ut på att länga ovansidan och korta undersidan. Det är inte bara som man säger utan det sker faktiskt en längning som är mätbar i cm och ibland i dm. Rekordet som jag har mätt är en fruktansvärt duktig ryttare som under ett pass på ca 40 minuter lyckades länga överlinjen på en häst 22 cm. Dock var denna häst extremt dåligt riden innan så det fanns liksom mycket spänningar att släppa på.

När en häst är felriden och går med underhals, så kan man säga att den dragit in halsen i kroppen, gjort den kort. Då går ridningen absolut inte ut på att få NER och in nosen, eftersom det gör överlinjen kortare utan det går ut på att få hästen att släppa ut halsen, göra denna lååång. När halsen blir lång så kommer den att få en fin dallrig underhals. Med tidens gång så kommer halsen att stanna kvar ute mer och mer.

Enkelt förklarat så rider man först så att hästen får fram sin nos långt, långt fram, söker stöd på bettet där. Sen försöker man få nacken att förflytta sig längre och längre fram så att den till slut befinner sig ovanför hästens nos. Då kan man ju som ni säkert förstår absolut inte kräva eftergift hos hästen, utan eftergiften kommer när den fått fram pannan ovanför sin nos.

Dock så kommer den inte att länga halsen korrekt om den inte länger bakdelen på liknande sätt, dvs vinklar in sitt bäcken. Den måste alltså länga bakdelen lika mycket som den länger framdelen (enkelt förklarat), annars blir den bara framtung.

Under detta arbete så kan hästen stundtals hamna bakom lod. Om hästen jobbar så att överlinjen längs, halsen blir lång, huvudet sänks så kommer den att hamna bakom lod om man rider med för lite energi, dvs man har ingen stadig ram baktill, bakbenen är oaktiverade. Om man aktiverar bakbenen, så att de enkelt förklarat springer ifatt framdelen som även denna har en ram så kommer överlinjen att välvas uppåt. Dock är detta otroligt svårt. Det är liksom lättare att dra framtill än att aktivera baktill. Springa ifatt betyder inte skjuta på framåt utan att bakbenen ska börja bära uppåt. Så alltså hjälper det inte att rida snabbare och snabbare och sen sitta och bromsa.

Har man gjort rätt så kan man efter ett pass med fokus på detta mäta en betydande längdskillnad om man mäter hästen från svansrot till bakom öronen.

Har man ridit fel så är denna längdskillnad oförändrad eller till och med kortare.

Det är här det börjar bli lite svårt att rida. Att rida överlinjen kortare är plättlätt. Det är bara att kräva eftergift och tillåta hästen att svanka och vara låst i höften.

Att däremot rida överlinjen längre är apsvårt. Då kan man inte kräva eftergift, man måste få den att sluta svanka, hålla dens höft och ryggrad rörlig och få den att sätta sig baktill.

Så. Testa, mät din häst innan du rider och efter du ridit klart. Mät den igen om en vecka, om en månad. Denna mätning är et ganska bra kvitto på hur du ridit din häst.




Inlägget gjort

Ska hästen skumma i munnen

Jag avhåller mig från att utala mig tvärsäkert i frågan, men om jag testar på mig själv så kommer min salivproduktion att öka när jag ”går på tygeln. Går jag ännu mer på tygeln så kläms liksom min strupe ihop vilket gör att jag får svårt att svälja och om jag är täppt i näsan så känner jag ett visst mått av panik för att jag får svårt att andas. Åsikterna på området går vitt isär. Här är tex en artikel om det. Länk.

Om jag tittar på olika filmer så tycker jag mig se att ju mer bett i munnen ju mer skum, eller ju mindre lösgjord häst (dvs orolig i munnen) desto mer skum.

Inlägget gjort

Ponnyakuten skrämmer mig

Det finns många saker i Ponnyakuten som skrämmer mig. Om man bortser från det där med att man ska försöka få ungdomar utan en stabil sits och kunskap om att rida unghäst (vem sjutton köper en unghäst till ett barn om man inte själv som förälder att ha kunskapen att rida till den), eller att man ska ha ungdomar att hoppa hinder trots att de knappt kan svänga eller styra en häst och givetvis även där i total avsaknad av stabil sits och balans, samt lägger till att ungarna är livrädda för att hoppa (Vem har fått dem att tro att man MÅSTE hoppa fast att man är rädd).

Vi måste också bortse från att en unge lärda sig att med hjälp av tyglarna få NER hästen på tygeln….

Om man också bortser från alla Pessoabett och vanliga

At more viagra price my polish cialis cost to cialis cost lustrous too cialis online did in cialis online toner buy cialis online them sooo buy viagra dry buy viagra to cotton viagra cost reduce order cialis online consumer rx with buy viagra online on. Is generic viagra will? Philosophy’s buy viagra now! Not.

bett som är alldeles för stora och långa, om man liksom försöker bortse från typ allt man ser och bara letar positiva saker.

Tobbe är en positiv sak, det är behjärtansvärt det han försöker uppnå. Guldstjärna till Tobbe, du är KUNG!!!!

Vi har en unge som man slänger upp i farten på en ponny, vi har en häst som uppges vara spörädd och backa för saker som kommer emot den.

Om vi ser att bägge problemen löstes på några minuter. Den ena ungen fick lära sig andas (det lär min ju sig rimligtvis första gången man sitter på en häst, den lugnande obligatoriska ryttarandningen in långsamt genom näsan och ut snabbt genom munnen)

Den andra ungen fick lära sig att hästen backar om man går emot den framifrån.

Seriöst?!?!?! Rimligtvis borde väl dessa barn ha en tränare hemma som hade kunnat fixa detta? Eller har tränare överlag så dålig hästkunskap att man måste anlita PROFFS som endast Tobbe kan dra fram för dessa simpla problem?

Detta är skrämmande…… Och det får mig att inse att Ponnyakuten faktiskt behövs, eftersom fler måste se och förstå dessa självklara saker.

Inlägget gjort

Låtsas att din häst är känslig som ett ägg

Jag ser ofta ryttare vara otroligt oartiga mot sina hästar. Ryttarna menar inget illa, de har förmodligen inte ens tänkt på att de ÄR oartiga.

Det jag tänker på är när vi hoppar upp på hästen och börjar rida. Vissa hoppar upp på hästens ståendes på marken bredvid hästen, sätter ena foten i stigbygeln, gör några små ”provhopp” för att ta sats och sen klänger man sig på ganska osmidigt vis upp i sadeln, ofta har vi dessutom dragit hästens hals och huvud åt samma sida som vi klänger i, oftast har man redan här gett hästen en eller flera tåsparkar i sidan, man har hängt alla sina 60? 70? 80? 90 ? kilo i stigbygeln vilket drar sadeln snett och förorsakar hästen svåra balansproblem och drar dens ryggrad åt sidan vilket den ju måste parera genom att spänna sig om den inte vill falla omkull.

Hästen löser vanligtvis sina balansproblem genom att gå eller springa ifrån dem eller lägga ut halsen åt motsatt håll som dens bogar faller åt, men alla hästar som testat denna lösning vid uppsittning har ibland bittert fått lära sig att detta inte är en önskvärd handling, för då får den bannor. Så den ”snälla” hästen står stilla oavsett om det är obehagligt.


När ryttaren lyckats bli av med bakvikten och kravlat sig upp landar denna alltför ofta med en liten eller stor duns i sadeln. Sen låter den fötterna okänsligt glida runt och leta upp stigbyglarna och ger även här hästen massa skänkelhjälper (som den måste ignorera eftersom den vet att den måste stå stilla). Nu ställer sig oftast ryttaren upp i sadeln och börjar lägga vikt i andra stigbygeln för att dra sadeln rätt igen efter snedbelastningen. Ofta måste man liksom gunga sadeln rätt med några rejäla tryck i stigbygeln. Sen sätter sig ryttaren ner med en liten /stor duns i sadeln och ger hästen gå fram hjälp som hästen oftast ignorerar (den vet ju inte om ryttaren rumstrerat färdigt däruppe än , dvs om hjälpen är en hjälp eller en del i hoppa upp arrangemanget som hästen lärt sig han måste blunda för.). ryttaren ger fler hjälper och hästen börjar gå fram.

Ryttaren kommer på att den sitter lite konstigt och gör lite olika saker för att komma rätt i sadeln. En sak som jag ser ganska mycket av nu, men inte sett tidigare är att ryttaren drar upp knäna jättehögt, antar att det är för att lägga bäckenet rätt, vilket medför att sittbenen blir riktigt riktigt hårda och vassa och helt oskyddade trycker hästen rakt ner i ryggen. Samtliga hästar svankar till ordentligt när detta utförs. Det är INTE skönt för en hästrygg.

Ibland kan ryttaren liksom hoppa runt några gånger i sadeln för att komma rätt. Jag menar verkligen hoppa, det är inte särskilt artigt mot en häst, inte heller skönt för den.

Sådär ja, nu har ryttaren alltså äntligen hamnat i sadeln och nu ska ridningen börja. I min värld går ridning ut på att få hästen att mjukt sänka sig fram till handen, låta ryggen komma upp så att bäckenet kan börja lösgöra hela hästen, låta ryggraden svinga mjukt i takt med hästens rörelser.

För att få hästen att göra detta måste man vara mjuk, mjuk i handen, sitta absolut mitt över hästen och inte på något vis snedbelasta den, aldrig låta sittbenen peka ner i hästens rygg eftersom detta får den att sänka ryggen och låsa höfterna, aldrig någonsin dunsa den i ryggen, aldrig ge den hjälper med skänklarna som inte betyder något (eftersom det gör den skänkeldöv).

Men om vi betett oss som ovan beskrivet vid uppsittningen så har vi ju gjort precis ALLT vi kan för att motarbeta hästen att vara mjuk, smidig och lös. Vi har tvärtom sagt åt den att göra sig okänslig, ignorera våra hjälper, sänka ryggen och låsa sina höfter.

Det är inte så där supersmart faktiskt.

Så dagens övning är att börja tänka på hur du beter dig de första minuterna som du ska rida. Givetvis ska man ALDRIG någonsin sitta upp på en häst utan att använda en pall, man ska inte dunka den i ryggen, inte gunga runt på den.

Försök tänka att hästen är en sån där kartong som man på vissa snabbmatställen hämtar sin mat i. Minsta lilla felaktiga rörelse kommer att bryta sönder denna kartong, om vi hänger i ett av stigläderna kommer den att brytas. Om vi dunkar ner i den kommer den att gå sönder. Om vi klämmer får hårt om den kommer den att knäckas.

Gör som så att du hoppar upp från en pall, gör uppsittningen kort, tvinga inte hästen av principskäl att stå kvar medan du fixar med saker som du hade kunnat fixa med på marken.
Det är just när en häst står stilla som det är som jobbigast för den att inte svanka. Det är en av anledningarna till att man aldrig sitter på en häst, använder den som fåtölj, efter att man ridit klart. Det finns faktiskt folk som kan sitta kvar på en häst och prata med kompisar, vänta på att ett ridhus ska bli ledigt etc länge. Det är INTE artigt. Rid det du ska och hoppa sen av. Hästar är inga fåtöljer eller stolar.

Ta försiktigt stigbyglarna utan att nudda hästens sidor och sätt dig sen mjukt, mjukt ner i sadeln genom att låta ridbyxorna nudda sadeln men inte din rumpa. Sen låter du hästen börja gå. Det är inte svårare än så. Då har du inte förstört något, inte låst din häst, inte förolämpad den, inte visat dig vara en oartig varelse utan respekt för din häst utan du har just bara satt dig försiktigt på den.

 

Uppdaterat… jag fick kommentar på Facebook att hästen inte vill stå still bredvid en pall. Ett tips är då att ställa dig på en pall och klia honom på ryggen tills hästen är alldelles salig. Då kommer den att se fram emot att stå bredvid en pall. Man slutar klia när hästen går bort från en och börjar klia när den går emot en. De lärs sig detta jättefort. Kli är mysigt Man gör alltså dessa klilektioner utan att hoppa upp på den i början.

Inlägget gjort

Sluta sparka i boxen

Denna uppfinning antingen hatar man eller älskar. Vad tycker ni? Med tanke på att styrkan är samma eller mindre än på ett staket så tycker jag att det är en supersmart uppfinning.

Jag har sett otaliga sätt att lösa detta problem på världen över och detta är absolut humanast. Jag har sett tex att man sätter en läderrem runt hästens ben med en kedja på som när hästen sparkar (främst bakben) så kommer kedjan att i rekylen smälla till hästen på benet.

Jag  har sett ben som man binder ihop när hästen står i boxen för att förhindra sånt här.

Jag har sett boxar som är totalt kringgärdade av eltrådar som knäpper i boxen vilket innebär att hästen livrädd står blickstilla i sin box utan att kunna röra sig.

Resten av vad jag har sett vill ni inte veta….. Så detta ter sig för mig väldigt humant, samma princip som ett elstängsel.

Inlägget gjort

Ryttarens vikt

Hittade en intressant artikel.

Hur känner ni inför detta? Man får INTE nämna att en ryttare är för tung, eller att en människa är för tjock för då är man ELAK. Man har i alla tider ursäktat tunga ryttare med att så långe man är balanserad så är allting ok. Men har vi inte tappat logiken då? En vikt är en vikt, är ryttaren mer balanserad så tynger den på ett ställe på hästen, är ryttaren obalanserad så flyttar vikten runt sig men oavsett vad så är det enda en massa tyngd på en varelse som är byggd som en hängbro och där vi sitter mitt på. Det är väldigt noga med perfekt uträknad foderstat till hästen , men inte till ryttaren konstigt nog?!?!? Hur tänker vi där? Det är SVÅRARE att rida ju mer fläsk vi har, låren kommer inet lika bra in mot hästen, fläsket får oss att glida runt mer, en smal ryttare kommer liksom gratis djupare ner i sadeln, hon får lättare att inte halka runt, det blir inte massa daller ovanpå.

Man borde nog ”avtabusera” detta ämne för självklart spelar det roll. Hur tycker ni? i vilken annan idrottsgren kan man vara extremt överviktig och ändå prestera på topp?