Lyckliga atleter

När dessa två hästar började träna för mig för ett par år sedan så kunde de knappt vända sig i hagen utan att få en tappsko. Men nu jäklar, nu är de smidiga som stengetter. Visst blir man lycklig av att se dem <3?
Om du tränar din häst väl så blir den smidigare inte bara när du sitter på den utan även i sin vardag vilket minskar risken för hagrelaterade skador.
Jag älskar såna här små rapporter från elever <3. ”Måste vis dig den här filmen!!
De har nu vilat 1 vecka. Kände att det var dax, träningen har gått så mkt framåt i vinter.
Eftersom underlaget är ovanligt bra, med massa skönt packad snö, har de tok-racat var och varannan dag. De tar sats från sommarhagen och kör ända in till grushagen. Sedan vänder de och tar ytterligare några varv. Ena dagen galopperade de i typ full fart i 2 km. Fram och tillbaka. Fram och tillbaka. Bra konditionsträning!!
Jag blir lycklig ända in i själen när jag ser deras lycka”

Träna klokt

Hej alla, vackert väder vi har 🙂 Eller inte. Idag tänkte jag skriva om vikten att bara göra en lektion i taget. Jag har drivit denna utbildningen i ganska många år nu och jag vet vad som kan gå fel. Det största felet man kan göra är att fastna i en lektion och liksom göra flera lektioner samtidigt. Det är jättedumt. Man kan tex ha fastnat i att man inte ska svanka, eller retar sig på en vikt midja eller ett olydigt sittben. Så man anstränger sig järnet för att inte svanka, typ dygnet runt och inte bara när man rider. Samtidigt så försöker man få hästen att göra olika saker och samtidigt så försöker man göra veckans lektion….
Det är döm att misslyckas om man gör så.
Hästar lever här och nu och det måste även vi göra. Varje gång vi hoppar upp på en hästs rygg så är det ett nytt nu, där det gamla inte finns och där framtiden inte existerar. Det enda som finns är ett oskrivet blad och veckans lektion.
Om du gör så så kommer din utbildning att vara effektiv. Det är inte så att du om en månad kommer att rida speciellt mycket bättre eller att din häst om en månad kommer att vara mer lättriden men om du göra så här så kommer du och din häst att vara väldigt mycket duktigare om 2 år. Sätt alltid ditt mål om några år. Försök inte vinna något detta passet eller nästa pass. Gör bara en sak i taget, gör det effektivt i två minuter eller så, slappa lite, upprepa, slappa lite och voila, om två år så kommer du att få se stora skillnader.
Det bästa rådet jag kan ge er är att filma er ofta. Du behöver inte titta på filmen nu, men gärna om ett halvår. Jämför, vad har jag uppnått på det här halvåret?
Vi är inte vana vid att ha så här långsiktliga mål. Vi tänker så kort och de flesta ridutbildningar lockar med snabba resultat, du kommer att märka skillnad direkt etc. Men mig veterligen så byggdes inte Rom på en dag. Låt saker ta tid, försök inte vinna strider idag, gör bara en sak i taget men gör det 100 %. Fastna inte i att reta dig på tex din svank, din olydiga midja, ditt busiga sittben etc. Utbildningen är väl genomtänkt för att gå igenom hela dig med målet att om ett par år så ska du vara en riktigt trevlig ryttare för din häst att bära. Avslutar med att länka till ett bra inlägg om hur pusselbyggande och ridning hänger ihop

Sitsträning sidvärts

Nämen det är ju ändå sportlov så då kan man ju passa på att slå tre flugor i en smäll. Motionera sig själv med en Pånipromenad, träna dottern i hur sidvärtsrörelser utförs och känns samt träna Påni i detsamma 🙂 Det får väl räknas som sport tänker jag 🙂

Passade även på att träna dem lite på linan med samma fokus, att kunna använda en stadig skänkel för att flytta hästen ut och in på spåret.

Målet är så klart att skapa en ryttare som är helt oberoende av sina händer för att rida.

Varför är det dumt att följa ett spår?

Många undrar varför kan Logisk Ridning är så ”flummigt”. Det verkar inte finnas en röd tråd i utbildningen. Varför kan jag inte ge er en tydlig mall att följa, en röd tråd som det så vackert brukar heta, så har ju alla andra grenar och inriktningar det. Måste jag komplicera det hela så här?

Alltså, egentligen är det inte komplicerat. Ni har bara ännu inte förstått den röda tråden än. Många tror att ridning och hästar kan förklaras som en röd linje, lite som en tunnelbanetabell med tydliga stationer. Här ser vi Röda linjen i Barcelona. Tänk om hästträning vore så här enkelt och överskådligt. Det är ju om ni tänker efter så som inriktningarna vi studerat tänker sig hästträning. Först kommer vi ifrån Hospital de Bellvitge, därefter tränar vi mot nästa mål som är Bellvitge, beger oss sen till….

Nä, vid närmare eftertanke så kommer inte röda linjen att fungera vidare bra som en mall för dagens ryttare. Den innehåller för många stationer. Vänta, jag ska leta upp en mer passande linje, återkommer……..

Happ, jag fann den, Linje 9, om jag lägger ut linje 9 så kommer jag att få tonvis med följare, alla kommer att vilja träna linje 9. Mina instruktörer under utbildning kommer att älska mig ;-), Varför tilltalar den här linjen folket? Den är överskådlig. Man kan se och ta till sig hela linjen med ett ögonkast. Man kan räkna stationerna på sina fingrar. Bokstäverna är stora. Det finna en bild på en rullstol på alla, det är alltså inget som sticker ut, alla får vara med och leka 🙂 Linje 9 är det många tränare som använder sig av. Man använder ett par enkla ord som man upprepar och upprepar vilket skapar igenkänning för folket. De får en tydlig mall, en ram. Den här tränaren vet vad den talar om utbrister folket och så tränar de sina hästar att gå från La Sagrera till Onze de Setembre. till Bon pastor….

Problemet med det här är att hästar är inte anpassade för att gå på en linje och stanna på specifika stationer… En häst är ett stäppdjur som planlöst vandrar/ramlar omkring där maten lockar och bogen ramlar. Han behöver typ hela Barcelonas tunnelbanenät som spelplan och vad värre är, för att träna honom individuellt så måste hans tränare kunna förstå hela detta tunnelbanenät.

Jag är väldigt välbekant med Barcelonas Metro. Jag bodde i Barcelona ett halvår och jag har aldrig bott i en sån stor stad. Jag var typ paralyserad av chock av alla intryck. Jag kände typ ingen där från början så jag bestämde mig för att all ledig tid när jag inte jobbade så skulle jag åka tunnelbana. Köpte mig ett månadskort och tog en linje i taget. Hoppade av på alla stationer, såg mig omkring lite och åkte sen till nästa station. Metron går typ var tredje minut så det är inte så långdraget som det låter att hoppa av på alla stationer. Oj vad mina ögon fick se mycket.Jag har en väldigt vetgirig hjärna som lätt blir uttråkad och när den blir uttråkad så blir jag deprimerad. Ett sätt att hindra hjärnan från att bli uttråkad är för mig att varje dag (även än idag) se något nytt varenda dag. Inte bara se utan att verkligen SE.

Man kan på detta vis se fantastiska vyer även precis utanför ens eget hem fast att man bott där i åratal. Men Barcelona gav mig såna otroliga input. Helt galet intressant stad. Har massa bilder på min fb från detta äventyr. Nostalgerar däribland. En annan anledning till att jag ville lära mig systemet var att när man är invandrare i ett land och inte riktigt behärskar språket så är det enbart väldigt trista jobba man erbjuds. Dock är det alltid lätt att hitta jobb som Guide. Jag älskar att jobba som Guide. Men för att kunna göra det så måste man inte bara kunna linjerna, man måste veta vad som finns vid alla stationerna, veta varför man vill åka dit eller för all del varför man inte vill åka dit. Man bör också veta att när man INTE ska åka dit eftersom man typ inte vill bli ihjälslagen ;-), Barcelona är en farlig stad om man hamnar i fel område på fel tid. Så då blir kartan ännu mer komplicerad, typ så här om vi börjar dela in staden i områden.

När man kan områdena så måste man dela in staden i gator och kvarter.

Därefter så tar man bara tunnelbanekartan, ritar av den på en genomskinlig overheadbild och placerar den mentalt över gatukartan och voila, nu kan du jobba som guide :-). Puh, jag vet att jag har kokat era hjärnceller både en och två gånger redan. Så vi gör det lite lättare. Vi sätter helt enkelt en sån där kartnål på punkten Barcelona, det är bra nog, enkelt. Och sen överger vi alla tankar på att jobba som guide 😉

Men..Det gnager i mig, jag måste kanske behöver lära sig Barcelona. Jag gör en annan typ av karta där jag märker ut det viktigaste, det som kan intressera turisterna. Jag låtsas att turisterna är sex år gamla så jag gör det i enkel bildform. För egentligen så är det ju så att som turist i Barcelona så behöver man kanske inte kunna alla detaljer. Det räcker förmodligen gott att visa dem den kändaste arkitekturverken då Barcelona är känd för just det, samt zoo för det gillar barnen och så den där kända stadion för alla fotbollsfrälsta. Om jag som guide får en fråga om något annat så kan jag ju faktiskt leta upp det på internet just när och om jag behöver det. Turisterna behöver inte veta det nu.

Och sen då? Var tar du oss nu undrar ni säkert. Jo, därefter så flyttade jag till Fuengirola, en liten sömnig stad på Spanska solkusten och så började jag lära mig den staden ;-). Dock ska jag bespara er de detaljerna för den staden får småländska skogen att framstå som fancy 😉

Men, vart vill jag komma med allt det här. Jo, det är att det finns ingen enkel väg att träna hästar. Något av det farligaste man kan göra för sin egen personliga utveckling och för sin häst är att bestämma sig för att hålla ett visst spår, följa en viss linje. Varför? Jo för att hästar vet inte om några linjer. Om du hade placerat en flock hästar i Barcelona så hade de bajsat ner hela staden, inte följt en enda linje. Det är nämligen bara människor som har behov av linjer, inte hästar.

Så man får en massa mänskliga följare om man lägger upp sin filosofi i form av Barcelonas Gula linje nr 9. För hästarna blir det dock inte så bra. Och jag vill jobba för hästarna, inte för människorna. Och jag vill utbilda fler som vill jobba för hästarna.

Varför vill människan följa linjer? Jag tror att det är så att i vår värld, speciellt i PK landet Sverige så är allt så tillrättalagt, alla ska få lika mycket, ingen för exkluderas, fort ska det dessutom gå och om det är för jobbigt så gör man något annat. Typ hoppar inte av på den stationen utan man åker vidare till nästa station. Det där med att hoppa över stationer som är jobbiga är typiskt för vår moderna tid. Om man var en bonde för 100 år sen och tyckte att det var jobbigt att, tja, hugga hö så fick det följder i form av att hans ko svalt ihjäl på vintern och svalt kon ihjäl så fick familjen ingen mjölk och svalt ihjäl den också. Man kunde helt enkelt inte hoppa över saker. Det fick ödesdigra konsekvenser. Idag så om vi inte orkar göra och ta med sig en matlåda på morgonen så kan man helt enkelt bara köpa mat i vilken affär som helst. Det få liksom inga konsekvenser när vi ”hoppar över en station”.

Vi liksom lever i språnget. När man gör så, lever i språnget så kan man säga att vi är på flykt. Ju mer vi flyr ju mindre blir vår frontallob och ju mer aktiv blir vår amygdala.

Ju mer aktiv vår Amygdala blir ju mindre aktiv blir vår frontallob. Läs lite om den här. Jag klipper in texten rätt av här ifall den försvinner men den är alltså kopierad och inte skriven av mig.

Bakom pannbenet sitter pannloben vilken är den senast utvecklade delen av människans hjärna. Det är där omdömet sitter. Hjärnan har utvecklats genom att lägga till nya delar allt eftersom vi har behövt dem för att anpassa oss och överleva. Från den första hjärnan, som utvecklades för 250 miljoner år sedan, har det nya sedan lagts till det gamla, från nacken och framåt och pannloben är den senast utvecklade delen. Vi har alltså kvar allting, från de allra äldsta och enklaste delarna till den senaste utvecklade, pannloben. Det är den senast utvecklade delen av hjärnan hos människosläktet och det är också pannloben som utvecklas sist hos oss som individer. Den anses av de flesta forskare vara fullt utvecklad först vid ungefär 25-års ålder, en del vill sträcka sig så långt som till 30 år.

Pannloben, hjärnans beslutsfattarcentrum som ibland också kallas för frontalloben, styr över impulskontroll, planering, omdöme samt verkställande av planer. Det är pannloben som skiljer oss från djuren och gör oss civiliserade. Den samordnar också andra delar av hjärnan. Efter att ha undersökt hur den normala tonårshjärnan utvecklas har forskare kommit fram till att pannloben mognar långsamt. Förmågan till framtidsplanering, överblick, sållande av intryck och riskbedömning är alltså inte fullt utvecklad hos tonåringar. Det är skälet till att ungdomar har svårare än vuxna att se framåt och att de ofta tar onödigt stora risker. Det kan förklara varför unga provar droger eller har oskyddat sex trots att de vet att det är förknippat med stora risker.

Man har också gjort mätningar på ungdomar och sett att uppgifter som är förknippade med större belöning utlöser en överdrivet positiv reaktion i hjärnans belöningscentrum. Om man har ett överaktivt belöningscentrum kombinerat med en icke fullständigt utvecklad pannlob så riskerar man att ta större risker när det gäller att söka njutning. Man har också lättare att fastna för snabba belöningar än att ägna sig åt sådant som ger njutning och belöning på längre sikt.

Man tror att den här osynkade utvecklingen av hjärnan beror på att ungdomar förr skulle ha modet att lämna sin familj och sin by för att hitta en partner och börja sitt eget liv. Hade pannloben varit fullt utvecklad hade nog ungdomarna blivit kvar hemma i trygghet hos mamma och pappa.

Den översvämmade hjärnan är titeln på en bok av Torkel Klingberg. Han beskriver  i boken hur vi fortfarande begränsas av vår gamla hjärna  i dagens moderna samhälle. Även om det hänt massor sedan den första hjärnan började utvecklas går det otroligt långsamt för hjärnan att anpassa sig efter nya saker. Den hjärna vi har idag är nästan identisk med den som våra förfäder Cro Magnon-människan hade. De levde för ca 40 000 år sedan men ändå har inte mycket hänt i hjärnan sedan dess. Vårt arbetsminne är det samma som hos våra gamla släktingar. En Cro Magnon-människa träffade mellan 50 och 150 människor per år. Kanske är vår hjärnan ännu inte anpassad för fler möten än så. I så fall är det lätt att förstå varför man ibland kan känna sig överväldigad och överhettad i dagens samhälle.

Många ungdomar, och vuxna för den delen. anser sig anpassade till den nya tekniken och tror att de kan ägna sig åt multitasking, det vill säga att göra flera saker samtidigt. Oftast handlar det om att ha tillgång till uppkoppling samtidigt som man ska göra skolarbete. Med samma arbetsminnes- kapacitet som våra förfäder som levde i grottor och jagade på savannen säger det sig självt att det inte går. Det finns forskare som säger att det kommer att ta 1000 generationer till innan vi kan börja multitaska.”


Kortfattat. Ju mer vi stressar omkring och hoppar över stationer ju dummare blir vi. Man kan ju inte lära sig något när man stressar/flyr (det är samma sak att stressa och att fly). Att skola en häst och att skola en människa innebär att bygga upp frontalloben, den sist uppkomna delen i vår hjärna. Om vi följer linje 9 så är det enkelt att förbli ”dum”. Det känns bra för många och det ska ingen klandras för givetvis. Vi väljer alla våra strider efter ork och personligt tycke och smak. Problemet är bara att vad gäller hästträning så går det dåligt att förbli ”dum”. En häst som man inte bygger upp frontalloben på kommer att behålla sitt för honom helt naturliga flyktbeteende vilket gör honom till en otrevlig och opålitlig ridhäst vilket kommer att göra människan rädd för honom, dvs hindrar hennes Frontallob från att växa och tillåter den primitiva Amygdalan att växa sig stor och stark.

Detta skapar då rädsla. En av de logiska instruktörerna är kurator och hon har skrivit lite om rädsla här.

Där ser ni att rädsla innebär lite mer än att vara rädd. Rädsla ligger till grund för många olika sorters känsloutryck varav de flesta är väldigt otrevliga för hästen. Många blir hårdhänta och aggressiva när de blir rädda medan det egentligen inte handlar om hästen egentligen utan sina egna hjärnspöken i form av prestationsångest, rädsla för att falla av, rädsla för vad andra ska säga eller tycka, etc.

Vi har idag en ridkultur som är hemsk otrevlig för hästar. Man ser upp till de som tävlar. De är idolerna som alla vill vara som. Problemet är att tävling i den form vi ser idag ofta innebär extremt obehag för hästen.Många människor försöker stoppa ridsportens tragiska utveckling. Oftast genom att prata skit och smutskasta utövarna eller genom att hitta andra sätt att dra i hästhalsar på, snällare sett 😉 . För om ni tänker efter så består oftast inriktningar av att påverka hästens hals på olika vis. Ganska kul att se utifrån, hur de tror att de gör något fantastiskt, få se nu, om vi drar i den här vinkeln istället, då är det snällare än att dra från den här vinklen. Vissa har kommit på att de inte vill dra alls så de tränar hästen naken eller inte alls. Fantasin har inga gränser här 😉 …Det hjälper ju dock föga om man vill ändra systemet.

Men om vi återgår till linjerna. Vad är logisk ridning. Logisk Ridning är ett sätt att lära ryttare känna och att lära instruktörer att se. Det är alltid hästen som är den egentliga läraren. Var övningen bra så blev hästen mer lösgjord efteråt, eller så blev ryttaren mer avslappnad efteråt, eller så blev hästen mindre avogt inställd till träning. Då kan man inte följa enbart gula linjen. Logisk Ridning använder saker från alla inriktningar. Det innebär att man måste lära sig att hoppa mellan linjerna helt enkelt. För att lära er detta så måste ni börja lära er se och förstå vad ni ser. Det tar tid. Ge det tid. Det är så med alla intriktningar att det kommer alltid en tid när det är bra att göra si och sen kommer det en tid när det är fel att göra så. Att bli en bra hästtränare är att lära sig alla linjerna i Barcelonas tunnelbanesystem och ni måste lära er var man hoppar av linje tre för att hoppa på linje åtta. Det enda som är dåligt är att fastna på en linje. Det är verkligen jättedåligt.

Sådär ja, jag tror jag avslutar nu men visst blev ni klokare och mindre förvirrade nu ;-)? Inte 🙂

 

 

Helgkurs i Göteborg 17-18 Mars

Nu är det snart dags för årets första helgkurs och det blir i Göteborg, Rävlanda 17-18 Mars 2018

Upplägget är som följer. 6 ridande ekipage. Man kan vara med en av dagarna eller bägge dagarna.

9:00-12.00, 6 stycken 30 minuters enskilda Ridpass/Arbete Vid Hand/Tömkörning/Longering

12,00-14,00 Lunch och teori, denna gång avhandlar vi träning av häst, hur man kan påverka hästens kondition utan att slita alltför mycket på hästen.

14,00-17,00, 6 stycken 30 minuters enskilda Ridpass/Arbete Vid Hand/Tömkörning/Longering

17,00-17,30 Genomgång av dagen

Bokning av ridplats och frågor till Kontaktperson Hanna Bergenkull hanna.bergenkull@hotmail.com

Vill du boka egen kurs så hittar du lediga datum här. Kontakta mig för info på blog@lindah.se . Jag utgår från Växjö och körersättning alternativt flygbiljett tillkommer .

Det går även bra att boka kurs med någon av de andra Logiska Instruktörerna som du hittar här i listan.

Det logiska dressyrprojektet

Frågan för mig har hela tiden varit om det går att ändra på ett ekipage som fastnat i det där ”moderna” sättet att rida. Måste de börja om från början eller är det möjligt att peta i ett redan (Enligt svensk dressyrmall) redan ”fungerande” ekipage.  Jag måste nog säga att det går att ändra på det OM ryttaren har ett öppet sinne och är beredd att lägga gamla ”sanningar” åt sidan för att testa nya vägar.  Jag skulle vilja säga att det krävs en stor portion mod och givetvis stor kroppskontroll.

 

Hästen är 9 årig vallack, inriden som 4 åring. De har i år tagit DM silver, segrar och placeringar upp tom MSVB5 och är kvalade till Intermediere. Gjort två starter i St George ä, högsta resultatet är 62.5 %

De har tränat på ett för dressyrhästar lite okonventionellt sätt.

Största delen av träning sker utomhus rakt fram. Kolla de lyckliga öronen 🙂

Massa trav i helt fri form och fri fart men att han ska gå FRAM till handen. Enligt uppgift så verkar han hemsk stolt över sig själv över hur snabb han är när han får trava på så fort han vill 🙂

Pulsklockan är alltid med på dessa pass och det är full koll på hur han anstränger sig. Här har hon  jämfört sina pass med en dressyrhästs samt en distanshästs. Det är ganska intressant med tanke på att det är svängar som sliter. Minimera antalet svängar du lägger i din häst och öka hållbarheten. Enkel och skär logik.

Första filmen, då såg det ut så här  4 December 2017
Härefter så har som jag skrev ovan deen mesta träningen skett rakt fram utomhus för att få igång den där bakdelen så att han kan sluta se ut som en rutschkana med svansen upp och manken ner som vi såg i filmen ovan. Ridhusbesöken har mest varit för att testa av formen, kolla vad som hänt .

Igår 8 Februari 2018. Då såg det ut så här. Jag är nöjd med att de inte längre ramlar framlänges och att deras kommunikation har blivit väldigt mycket mjukare.

Ryttaren har jobbat intensivt med sin sits, försökt komma bort från det är bakåtlutandet som ju tyvärr är väldigt vanligt men ack så okonstruktivt om man vill ha en bärig häst. Att luta sig bakåt ger hästen en direkt order om att bli framtung, lägga sig på bogarna. Ingenting är perfekt men det är väldigt mycket som har hänt på ganska kort tid. Vi fortsätter att konditions och styrketräna samt att peta in detaljer i ryttarens sits som ska göra hästen mer och mer självbärig så att ryttaren ska nå sitt mål, att slippa bära hästen i handen. Ni vet, mer uppnå känslan av att ridning är som en dans istället för en brottningsmatch.

Jag ser fram emot att få fortsätta guida detta ekipage och jag lovar att hålla er uppdaterade .

Jag har tidigare presenterat ekipaget i blogginläggen nedan.

20 December 2017

15 Januari 2018

Följ Beas träning

Det här är Bea som tillsammans med sin ryttare Johanna Liden har jobbat som hopp ponny i många år innan de började sin Logiska Ridutbildning. Bea är en arabkorsning på ca 15 år? som är full av energi och favorittempot i alla gångarter är fett ös medvetslös med huvudet i vädret, en typisk s.k stjärnkikare. Vi kan se här i första ridprovet för Grundkurs Ridning att Beas svans konstant är sned, vilket är ett tecken på att hästen ännu inte är rakriktad genom hela sin kropp.

Första Handkursen, Arbete Vid Hand 1. Även här ser vi Beas sned svansföring.

Här ser vi dem i andra handkursen, Arbete Vid Hand 2.

Här ser vi Bogkursen. Här kommer Beas personlighet tydligt fram. Hon har två läge, antingen så undviker hon bettet eller så slåss hon mot det. Hon har aldrig fattat det där med att gå sakta eller att bromsa, det har liksom aldrig behövts när hon var hopponny, utan fullt ös medvetslös har varit hennes grej :-). Därför har vi satt på en rem runt hennes hals att använda som broms när man verkligen MÅSTE bromsa, detta för att skona hennes mun. I ingen av dessa filmer får ni se prov på hur het Bea egentligen är men tror mig, det är sällan så lugnt som på filmerna här :-)Ser ni hennes svans? Den är fortfarande sned men nu åt andra hållet 🙂 I början är det svårt att få hästen rak, det är faktiskt lättare att få den sned åt andar hållet innan man får den rak och det är det de har lyckats med här.

Här har vi dem i rakriktningsprovet. Nu börjar hon få en väldigt trevlig spänst i sitt steg och ser ni svansen? Den hänger rakt ner :-)Nödbromsen sitter fortfarande på för hon slåss fortfarande med ryttarens hand och har inte helt funnit sig tillrätta med den.

Här har visar de lite ridning från Samordna mina hjälper. Nödbromsen är borta, hästens svans är typ rak men det viktigaste här är att Bea visserligen fortfarande blir stressad och går emot och vill dra iväg men vi har valt att jobba efter teorin att Bea med sina alldeles för långa bakben (överbyggd) alltid känner det som att hon är på väg nedför en backe. Det är ju helt klart lockande att springa då och var gång hon blir så där spänd så flyttar man henne för en skänkel, eller petar in ett bakben eller ryggar tills Beas känsla av att ramla framlänges släpper. Man ser när den känslan släpper för då länger hon ut sin hals så fint och frustar.
Nu ska Bea och hennes duktiga ryttare påbörja sista ridkursen i Grundomgången, skola din hand. Det ska bli jätteroligt att se hur de ser ut efter den, jag lovar att uppdatera er.

Det är för mig vansinnigt roligt att få jobba med en så här ung ryttare som Johanna. Tänk att få vara med och forma framtidens ryttare på det här viset. Johanna starka sidor är att hon är otroligt ambitiös och envis, totalt orädd och så besitter hon ett fokus som inte är av denna värld och tack vare att hon håller på med massa andra sporter utöver ridning så har hon en extrem kroppskontroll.

Alla ovan nämnde saker är såna saker som en toppryttare behöver ha för att bli bäst. För en ryttare är det en stor fördel med kroppskontroll, dvs förmågan att styra sina kroppsdelaroch Johanna är  faktiskt en av de bäst koordinerade ryttare jag någonsin träffat. Kroppskontroll behöver alls inte tränas enbart när man rider utan träna någonting, vad som helst, använd din kropp istället för att bara sitta på den så kommer du bäst till din rätt.

Kämpa på Johanna, jag ser fram emot fortsättningen och tack för att jag får följa dig 🙂

Varför pratar alla skit om dressyren?

Tja rent krasst, det ser alldeles för ofta för jäkligt ut. Iallafall om man gillar hästar och tycker om när hästar är tillfreds och lyckliga. Men…. Vems fel är det? Är det verkligen korrekt att vi ska döma utövarna av sporten?

Jag tränar många dressyrryttare. Inte en enda av dem är onda människor, tvärtom, de älskar sina hästar och har lagt ner eoner av pengar och timmar av träning på att lära sig behärska dressyrens ädla konst.

Men varför rider de på ett sätt som faktiskt är rent plågsamt för hästen? För att det lönar sig på tävling så klart. Om det INTE lönar sig att rida så så hade de självklart inte gjort det. Om vi sen tänker på den yppersta eliten, de som har det här som yrke. Jag gissar att det ligger väldigt mycket pengar bakom. Man kan inte sluta rida så som det lönar sig på tävlingsbanan för då blir man arbetslös. Det är den hårda verkligheten. Den här filmen dök upp i mitt flöde i morse. Se hela filmen, gör det ni direkt!!! Skynda dig!

Exakt så här är det i mina ögon, filmen är liksom spott on. Jag sysslar mestadels med att lära folk rida från grunden men ibland så kan jag ta mig an ett typ färdigt ekipage för vidareutbildning. Det händer inte ofta men just ekipaget jag ska presentera för er nu tog jag mig an med glädje.

Den här ryttaren träffade jag om jag inte minns fel 2014, på en livekurs långt uppe i Sverige. Hon var en av få som har den där medfödda koordinationen som så få har. Känslan för häst.  Så jag visste liksom att fast det verkligen inte såg vackert ut det hon visade mig så fanns det potential för utveckling hos just den här ryttaren.

Hon har ett förflutet inom travet vilket ju gör att hon kan häst. Det är en bristvara idag när vilken 14 åring som helst räknas som expert ;-). När kroppen inte höll för travet, hon har stora problem med höftlederna som ju tar enormt med stryk när man kroppsarbetar, och medicinen hon fick för smärtan i höfterna slog ut hennes njurar och orsakade nervskador i händer och fötterna, då visste hon att det var dags att börja med ett annat yrke.

Det blev ridhästar som hobby först och efter  7 år så har hon tagit sig från ridskoleryttare  till ridlärare  (ridlärarutbildningen på BYS. Biologiska Yrkeshögskolan i Skara) och utbildat hästen tom Intermedier. Inte illa pinkat säger jag. Hatten av.

Men… Vi har alltså en ryttare som på pappret kan häst och som kan rida och som kan undervisa. Ridlärare, tävlar intermedier och ändå så kändes det fel. Ska det verkligen vara så här? Ju högre upp i klasserna hon klättrade ju tyngre blev hästen i handen och ridpassen kändes mer som en brottningsmatch än som en dans. På träningarna så fick hon jobba med byten, diagonalslutor etc men som hon själv sa, det är inget svårt, visst kan jag göra det men jag då? Det känns fel.

Första filmen jag fick på dem bekräftade alla fördomar som folk har om dressyrryttare. Vad kan ni titta på? Jag vet att det är svårt att se. Men ni kan tex titta på hästens svans, den pekar oftast i samma vinkel som hästens bäcken. I dressyr vill man ju att hästen ska trampa under sig, vinkla in sitt bäcken under sig så om svansen pekar uppåt eller står rakt ut som här så betyder det att hästen inte har vinklat sitt bäcken korrekt. Den är vad jag brukar säga ut och in 🙂

Man kan också se att ju mer hon försöker samla hästen ju mer på bogarna blir den. Dvs att den får lägre mankhöjd. Det är det som händer när man samlar genom att dra in hästens nos. Varför? Kolla på det här skelettet. Precis där halskotorna övergår till ryggkotorna, dvs där halsen fäster i kroppen så är halsens lägsta punkt. Ju mer vi drar i hästens nos ju längre ner kommer denna lägste del, motsatsen till samling.  Du kan också läsa om det här. Du kommer att se fenomenet väldigt tydligt i filmen nedan.

Hästen är även väldigt bakom lod och ryttaren tycker att han är tung i handen och att han är lat, dvs det är väldans tungridet här. Detta är som sagt var första filmen jag såg på dem. Dvs utgångsläget.
Så vad fick ryttaren för instruktioner av mig? Vad har hon tränat på? Tja, jag anser att när ekipaget är så här så bör man lägga ner allt vad dressyrridning och ridbanor heter. Hästen tycker inte att det här är så roligt och inte den här ryttaren heller. Hon var redo för en förändring och tyckte att det hon höll på med var fel, trots att hon lyder alla instruktörer och rider som hon lärt sig.

Hästen är tung i handen för att han har fel på motorn 🙂 Hästens bakdel är alltid motorn och om den inte fungerar så fungerar ingenting. Hästen går inte fram för skänkeln för att motorn är sönder.

Så vi har alltså två indikatorer på motorrhaveri så låt oss fixa motorn :-). Grejen med dressyr är att dressyr ger inte hästar så mycket kondis. Det innebär att de flesta hästar inte riktigt orkar göra det ryttaren ber om, därav behovet av konstant drivning.  Jag har roat mig med att pulsa mina dressyrekipage och de kommer oavsett ansträngning aldrig upp i pulsnivåer som förbättrar kondisen.

Så de där skrittrundorna som många dressyrryttare stolt berättar att de ger sina dressyrhästar en gång i veckan borde faktiskt byttas ut mot galoppintervaller och skrittrundan borde förlagts till ridhuset om man nu tvunget vill rida i ridhus. Som ni hörde i den översta filmen så koordinerar sig hästar (och ryttare) lättast i skritt så det är smart att skritta på banan och rida fort ute, mindre slitage då det som tar sönder leder är böjda spår och hög fart.

Nu har jag dock full förståelse för att man inte vill rida ut sin dressyrhäst. Halvblod är gymnastiska djur och man behöver vara modig för att våga rid ut dem. Jag har en ponny själv (vilket säger allt om min egna modighetsgrad ;-))

Men iallafall. Ryttaren fick instruktioner om puls, hur man tar den, när man tar den och lite allmän info. Nu var ju den här ryttaren en travtjej så det var ingen nyhet för henne med puls.

Den fina dressyrhästen har gått på släp bakom travaren och den har ridits i galopp och pulsat i snö, allt för att få upp pulsen. Vi har ännu inte börjat finjustera pulsen då det har varit lite jobb med att få hästen att komma upp i puls. Han hade liksom inte riktigt vana vid att ta ut sig på det sättet. Men nu börjar han komma upp i en puls som är något att tala om och han börjar bli pigg och glad och hade enligt uppgift till och med taktat lite 🙂

Hon filmade honom i dagarna och visst är det skillnad. Ryttaren har lättat lite på handen, hästens rygg är lite mjukare och svansen pekar inte lika mycket upp. nu har det alltså gått nästan 1,5 månader sen första filmen. Jag har ännu inte börjat instruera ryttaren så ingen förändring egentligen i hur hon rider förutom att hon drar mindre och att hästen har fått igång motorn lite.
Men vad ska de jobba på nu då? De ska givetvis fortsätta konditionträna tills motorn är helt lagad, dvs tills den orkar bära upp hästens front. Utöver det så ska vi  skola hästens bakben en del (dvs skola ryttarens bakdel ;-)). De är lite okoordinerade och tar lite för omedvetna steg för att vara helt påverkbara. De liksom hackar vilket ryttaren känner i både bromsen och gasen. Om man har burit hästen mycket i handen så får man en slags falsk kontroll på den. Släpper man den kontrollen så inser man att man liksom inte riktigt har en kontroll :-). Det är lite läskigt. Men så är det. För att lära sig nya saker så måste man ändra på saker. Förändringar är aldrig lätta.

Men ryttarens sambo som inte är hästkille sa en klok sak. Visst är det konstigt hur icke hästfolk ofta kan se det logiska i hästar 🙂 Ryttaren sa att hon såg framför sig är ju alla gången han tappat balansen och det bara dragit iväg….okontrollerat. …men så sa hennes  sambo att det är väl som en bil….bara att gasa sig ur en sladd. Så det har hon gjort. Där hon egentligen vill bromsa så har hon drivet istället. Vilket är det som behövs.

En gång så bad hon om råd då hästen ute på deras kondisrundor i höger galopp slängde rumpan åt höger och om hon försökte åtgärda det så bytte han galopp. Lösningen för det är att se till att hästen går fram till vänster tygel. De flesta ryttare bär sin häst i höger tygel vilket de gör för att höger bak helst vill vara utanför hästens kropp och därmed puttar hela hästen åt vänster. Då kommer hästen att undvika vänster tygel. Det man bör göra då är att släppa höger tygel och erbjuda hästen stöd i vänster tygel och använda sin kropp för att få hästens vänstra bakben att gripa tag mer och liksom skjuta hästen framåt. Man kan säga att om hästens bakben är som två båtmotorer så är höger bak en stark motor och vänster bak en liten sån där gräddvispningsmaskin som min mamma hade :-). Man måste liksom uppgradera gräddvispningsmaskinen till en rejäl utombordare :-). Detta göres enklast i uppförsbackar. Och lösningen heter i dessa lägen alltid DRIV och aldrig broms 🙂

Ryttaren då, hur har hon tagit de här instruktionerna? I början tror jag att hon kände det lite som bortslösad tid att rida ut. Det är ju faktiskt dressyr hon vill hålla på med. Men hon har nog under resans gång kommit på hur bra det här är för hästen och nu har hon som plan att starta i distans i sommar 🙂 Plus att hon givetvis ska tävla i dressyr också. Men hon har varit en strålande elev, följt mina anvisningar och kämpat för att förändra sig själv. Men grejen med en sån här förändring är att den kommer inte förrän ryttaren är redo. Eller när det inte längre lönar sig att rida så här för dressyrdommare ;-). Sporten behöver förebilder och jag tycker nog att hon här är en sån där härlig förebild 🙂

Fler uppdateringar följer när vi har något att visa 🙂

Första inlägget om dem hittar du här.

Nytt år, nya tag

Jag känner att jag borde göra som alla andra, skriva en årskrönika, lägga nyårslöften och önska att det nya året ska bli fantastiskt. Och visst, det borde jag kanske göra, men ärligt talat så känner jag inte för det. Jag har svårt att förstå den där årsuppdelningen annat än för att hålla reda på när tex hovslagaren kommer och annat viktigt ;-). Det känns ingen skillnad att man har bytt ut 7an mot en 8a liksom 🙂 Det känns precis likadant och jag förstår inte poängen med att ge nyårslöfte eftersom man sällan håller dem. Det enda man kan fortsätta är att alltid vilja bli bättre, alltid lära sig lite till och lite till. Nyårslöften är lite som Quick Fix tänker 🙂 Funkar bra just då men håller inte i längden.

Så jag fortsätter precis som jag hitills gjort för det känns bra för mig. Jag jobbar sakta, sakta mot ett mål. Vilket mål? Ingen aning faktiskt och det var många år sen jag slutade bry mig om det där målet. Jag uppskattar dock vägen mot målet massor, det är roligt att vara på väg någonstans, att ha en väg att följa.

Men ..Återigen, det finns aldrig en väg och vägar är sällan raka. Det går hit och dit och ibland får man stå stilla och vänta tills ett tåg har passerat eller så måste man tanka så att man inte får motorstopp. Och just det där tror jag är det viktigaste av allt. Att faktiskt våga stå stilla och vänta in det där tåget i godan ro och inte bli frustrerad av att man måste vänta, inte bli frustrerad över att tåget fördröjer tiden det tar att nå målet.

Viktigt också att inse när det inte räcker med att stå stilla utan när det är dags att tanka, dvs inte bara stå stilla och passivt vänta utan att faktiskt göra något så att du när tåget har passerat kan ge dig iväg med god energi. Att inse att det inte nödvändigtvis behöver vara någons FEL att tåget kommer eller att du behöver tanka. Det kanske bara är universum som försöker säga dig något. Frågan är; lyssnar du?

Hm, nu undrar du säkert varför jag skriver en massa dravvel. Men om du tänker att jag inte skriver om tåg utan att jag skriver om dig själv som målet och vägen som din häst eller föralldel tvärtom , att du är vägen och din häst är målet :-). Kan du förstå bättre vad jag skriver då?

Vad jag skriver om är egentligen vikten av tålamod 🙂 Men i väldigt omständiga termer 🙂

Det är nog det som jag vill ge er alla, jag vill ge er gåvan tålamod i nyårspresent. Varsågod, vågar du ta emot den? Vet du vad du ska använda den till?

Idag var det kursstart och jag önskar nya elever varmt välkomna och jag önskar alla mina gamla elever en fin start på det nya året 🙂

Om du som ny elev inte har fått inbjuidan till onlineklassrummet eller till den slutna ryttargruppen på Facebook sp maila mig på blog@lindah.se . Jag tar emot kursanmälningar tom söndag, därefter så stänger jag denna kursstarten och du får vänta till den 2 Februari innan nästa kursstart.

Lev väl mina vänner 🙂

Hur rehabilitera efter kissingspines operation eller ledinflammation?

Det här är ett ämne som berör mig djupt. Jag ser kloka människor lägga ner enorma summor på att rehabilitera sina hästar, man sprutar leder, man opererar ryggar, man köper dyra sadlar och anatomiska träns. Kort och gott, man gör ALLT man kan för att sin pälskling ska må bra. All heder åt er.

Problemet kommer EFTER operationen/behandlingen. Veterinärens råd är oftast leda hästen x antal minuter per dag, därefter longera eller tömkör och sen börjar du rida x antal minuter per dag innan du till sist är uppe i normal träningsdos.

För mig är denna sorts rehabilitering fullkomligt ologisk, förlåt mig alla veterinärer som tar illa upp nu, men ni är faktiskt inte jättebra på just rehab efter att ni har gjort ert jobb och det är ju inget konstigt med det, ni är veterinärer som lagar hästar , det är det ni är utbildade i att vara proffs på. Att rehabilitera en häst däremot, det ligger enligt mig på en annan yrkesgrupp, tränarna.

Även i denna grupp lämnas det en hel del att önska. Undantag finnes såklart men överlag är bra rehabtränare ett utrotningshotat folkslag.

Men vad innebär då rehabträning? För att förstå det så måste vi först veta VARFÖR hästen blev sjuk/halt/dålig från början. Så det tänkte jag skriva lite om idag. Det är nämligen min hjärtefråga.

Vi måste veta att precis allting utgår från hästens ryggrad. För att förklara detta på ett sätt som är enkelt att förstå så tycker jag att Tourning Torso är utmärkt att ha i tankarna.

What säger ni nu? Vad har en byggnad med hästens ryggrad att göra? Jo det ska jag förklara för er. Jag kommer att förklara det med en ytterlighet då det ger er en bättre bild av vad jag försöker säga. Vi ska bekanta oss med scolios. Läs det här och se filmen, kan ni se likheten med ryggraden och Tourning Torso? Notera att när ryggraden är böjd så pekar ”taggarna” åt olika håll. Precis som Torning Torso gör. Ryggraden är alltså inte bara böjd utan även skruvad. Jag klipper ut det här stycket ur artikeln för det är viktigt att förstå:

”Symtomen vid skolios beror på hur allvarligt tillståndet är. Ett sätt att bestämma det är att mäta avböjningsvinkeln från den naturliga krökningen. I lindriga fall med krökningar upp till 40 grader, kan symtomen vara fysiska missbildningar, till exempel att ena axeln eller höften sitter högre upp än den andra. I allvarliga fall, med krökningar över 40 grader, kan symtomen vara smärta, kraftlöshet, domning, gångsvårigheter och matsmältningsproblem. I de allvarligaste fallen, när krökningarna är över 60 grader, kan tillståndet påverka bröstkorgen och leda till hjärt- och andningsproblem.”

Det finns några intressanta ord i artikeln som jag fetmarkerat. Vi tar dem en i taget.

Vi tar ordet smärta och tänker på en häst. Hur visar han smärta? Han kan tex viffta på svansen när du försöker ”ta igenom saker”. Han kan slå med sitt huvud när du drar honom i munnen, han kan gapa när du tar för hårt i hans mun, ibland så mycket att man behöver sätta på en nosgrimma på honom.  Han kan bocka och sparka bakut, speciellt i galoppfattningar. Alla dessa smärtreaktioner är enkla att se eftersom de är så stora. En häst som är frisk och inte har ont och som rids med rimliga krav vifftar inte med svansen, slår med huvudet, gapar eller sparkar bakut vid galoppfattningar. Men hästar visar smärta väldigt mycket mindre än så , Han kan tex vara svårt att fånga i hagen, det är ett tecken på att han inte vill träna, han finner träningen obehaglig. Han kan vara istadig och vägra gå fram,han kan se ledsen ut i ögonen, dock krävs det ett vältränat hästöga för att uppfatta det sista.

Krafftlöshet. Hästen kanske inte orkar ett helt pass, han knäpper av och går bakom hand, han kanske har svårt att komma igång efter att han stått still i pauser mellan hoppsessioner, pulsen är hög, han svettas för mkt, han svettas så att det blir vitt lödder, han svettas inte alls…

Domning. Hästens känns stum och spänstlös, han har extremt svårt att svänga åt ett håll vilket oftast beror på att motsatta bakbenet som han vill svänga åt, har kopplats ur medvetanadet. Bakbenet finns helt enkelt inte med i hästens medvetande längre, ofta för att det gör för ont eller för att snedheten har brutit viktiga nervbanor dit. Denna brist på ett bakben gör hästen bakskygg, den blir ”dum i munnen”, gapar och slår med huvudet och går emot ryttarens hand, hänger tungt i handen. Varför? Jo för att om hästen tror att han bara har ett bakben och två framben så är det ju livsfarligt att lägga vikten bak, man kan ju ramla så han kommer att kämpa för sitt liv att slippa lägga vikten bakåt vilket föranleder till att all möjlig konstig tvångsutrustning sätts på honom.

Gångsvårigheter. Hästen snubblar ofta. Den kan snubbla med frambenen och gå ner på knäna vilket gör att ryttaren aldrig vågar länga ut tygeln utan krampaktigt sitter och bär hästen i handen. Han ”tappar bakdelen”, dvs han släpar baktårna i gruset, orkar inte lyfta upp bakbenen tillräckligt högt över marken vilket gör att han snubblar med bakbenen och ryttaren känner det som att hästen ”tappar” bakdelen. Han har svårt att gå rakt, han skjuter ut en bog och slutar spåra, han går ojämnt fram till handen.

Matsmältningsproblem. Hästen har svårt att tillgodogöra sig maten. Han kanske tappar aptiten och äter inte så mycket som han borde, eller så tappar han vikt trots att han får massor av mat, har svårt att muskla sig trots uträknad foderstat, hans mage blir stor och svullen, alternativt uppdragen som en vinthund, pälsen blir matt och glanslös. Han blöter sitt hö i vattenkoppen (vanligt vid magproblem), får svårläkta sår i karleder, blir skavkänslig för tex skänklar och tyglar och utrustning, blir lös i magen, för kolik…Tja…. Det finns otaliga problem som faktiskt kommer ifrån hästens mage.

Oj vad mycket som kan bli fel när man har scolios tänker ni. Men samtidigt så tänker ni att det här inte riktigt har att göra med hästar, speciellt inte med er häst för han har inte scolios. Sant, men alla symptom jag pratar om är såna symptom som ni kan hitta långt innan det gått så långt som till ledbehandling eller operation. Ni har alltså missat alla dessa tecken ovan…




Japp, du har rätt. Men som jag skrev från början så ville jag prata om hästens ryggrad på ett enkelt och lättförståeligt sätt och då är det alltid enklast att prata i ytterligheter. Nu förstår ni tack vare texten ovan att en skruvad ryggrad får följder i resten av kroppen. Följder som på hästar oftast ”botas” med nosgrimmor, specialsadlar, tillskottsfoder och när allt har gått för långt med veterinärer som sprutar hästen i leder eller filar lite på hästens ryggrad.

Men hur har benen att göra med ryggraden? Jo, för att ryggraden ska kunna bli sådär Torning Tourso skruvad så krävs ett snett bäcken. Typ så här.

Om ni tänker er detta bäcken på en häst, vi vänder bilden upp och ner för att lättare se det som ett hästbäcken. Då ser ni att det roterade bäckenet inte är rakt upptill medan det oroterade bäckenet är rakt upptill.

Hur tror ni det känns att sitta på en sådan häst? Tja, man kan väl säga att alla ridproblem som man försöker bota beror just på det här sned bäckenet. Alla ryttare har ingen väl utvecklad känsel men många kan känna det som att sadeln åker ut på ena sidan, speciellt galopp på volt så känns det väldigt tydligt, åtminstone åt höger ;-).

För vad händer med ryggraden när bäckenet är snett/roterat? Kolla på bilderna nedan, ser ni att ett snett bäcken påverkar precis hela kroppen? Om vi försöker tänka i hästtermer så går den ojämnt med bakbenen, den skjuter ut en bog, den går ojämnt till handen, vilket ju är lättförståeligt då huvudet inte sitter rakt framför motorn, dvs bäckenet eller bakbenen.

Men spelar det här så stor roll egentligen? Inlägget ska ju handla om ledinflammationer och kissing spines. Lugn, jag kommer dit. Bilden ovan hade ju sneda axlar. Det får hästar också. Ser ut så här.

Ser du bara en helt vanlig hästbog? Lugn, jag ska hjälpa dig. Kolla igen på bilden nedan där jag ritat lite streck.

Oh…Jises, det blir ju sned belastning på frambenen, kan det vara orsaken till tex kotledsinflammation? Japp absolut.

Men Kissing Spines då? Det finns mer ryggproblem än Kissing Spines. Låt oss kolla på ryggkotans anatomi.

Mest intressant är Facettlederna. Det är Facettledernas ”fel” att ryggraden blir Toruning Toruse vid snedbelasning. Hur? Tja, de sitter liksom som skydd mot vridning, antagligen för att vridning inte är speciellt bra för en ryggrad. Tänk er vad som hänt om facettlederna INTE hindrat att varje enskild kota hade kunnat rotera sig. Det hade inte blivit speciellt stabilt. Facettledernas uppgigt är helt enkelt att hindar en enskild kota från att rotera sig ifrån sina kamrater. Om en kota snurrar så tar den kamraterna inklusive bäckenet med sig i en enda lång rad, lite som ett pärlband, eller som…som.. Tourning Torso. Det här är en bra film att se för att förstå ryggraden. Kolla speciellt vad som händer när ryggraden vrider sig. Och fundera lite på vad som händer om hästen alltid är fast i en rotation i ryggen, dvs att facettlederna alltid har en hel häst som hänger i ena sidan…… De kommer att förbena ihop sig för att orka med att göra detta jobb. Det är ungefär samma sak med en häst som rids så att den svankar, då kommer tornutskotten att gnidas mot varandra vilket också leder till att de växer ihop för att orka göra jobbet. Mycket dålig ridning ligger bakom dessa åkommor.

Ripasso ANATOMICO VERTEBRALE

Opslået af AnatomYoga på 4. august 2015

Så… För att göra ett långt inlägg kort. Vi har nu lärt oss att en skruvad roterad ryggrad ger ett snett bäcken, eller är det ett snett bäcken som ger en skruvad ryggrad? Som en följd så blir det ojämnt belastning i frambenen vilket ger ledproblem.  Så vad händer efter att veterinären har behandlat leder och eller rygg? När du har följt rehabprogrammet till punkt och pricka? Blir det bra? Kan bli men alldeles för ofta blir det inte bra utan behandlingen och rehabiliteringen måste upprepas.

Frågan man ska ställa sig är VARFÖR hästen blev sjuk från början. Felet sitter typ aldrig i just den leden som blev behandlad. Felet sitter i hästens sätt att röra på sig. Huvudmotorn i hästen är bäcken och rygg. Det är där alla rörelser uppkommer. Om vi inte ändrar på sättet hästen rör sig så kommer den att fortsätta röra sig fel. Dom är precis som vi människor, vi har ett sätt att röra oss på som är bekvämt och så rör vi oss. Det är inte alltid vi kopplar värken i vår kropp till vårt rörelsemönster men så är det.

Börja studera er häst. Står han alltid i samma snedhet när han står stilla? Samma bakben längst fram och samma längst bak? Frambenen, hur står de? Är det så att hästen faktiskt aldrig någonsin står rakt utan alltid i exakt samma snedhet?

Just där har du felet. Vi pratar om att rakrikta när vi rider, eller kör eller arbetar vid hand. Men helt ärligt så rider vi kanske 1 timme om dagen och hästen får gå och stå som han vill 23 timmar om dagen. Vem tror ni ”vinner”?

Hästen vinner, alla dagar i veckan. Rehabträning av häst utgår därför inte om vad vi aktivt GÖR med hästen den timmen vi tränar den utan hästrehab handlar om vad vi får hästen att göra under tiden vi INTE tränar honom. Således är det av noll och inget värde att du bankar in honom i en form och går på tygeln en timme för hästen är en smart varelse. Alla rörelser som han tvingas in i är såna rörelser som han aktivt undviker på sin fritid. Så hejdå longera eller tömkör med inspänningstyglar, hejdå sågande händer och sparkande sporrar.

Man måste alltså ändra på hästens hållning. En hållning styr man inte medvetet, därför kan hästen inte undvika den. Hållningen är reflexstyrd. Den kan bara påverkas under absolut lugn och harmoni. När man jobbar med hållningen så kommer hästen att ta sovpauser i träningen, hans huvud kommer att hållas lågt, hans andetag blir lugna och mjuka. Det är just när hästen tvärsomnar mitt i en session som inlärning sker på riktigt. Då först kan man komma åt honom. Problemet, eller det svåra i detta är att hästar aldrig sover bredvid eller under någon de inte litar på. I en hästflock är det ju alltid en som håller vakt när de andra sover. När du jobbar med din häst så är flocken du och hästen. En måste hålla vakt. Om hästen har vaktpositionen så kan du glömma att någon inlärning sker. Då jobbar hästen med annat. Hästar är lite som män, de kan bara göra en enda sak i taget 😉




Det finns ett system i hästen som man använder för den här typen av inlärning, det autonoma nervsystemet. Jag ska skriva väldigt kort om det här.

Autonoma Nervsystemet styr på order av  Centrala Nervsystemet CNS de icke viljestyrda organen. Detta är dock en så krävande uppgift att det delas upp på tre.

Sympatiska Nervsystemet är alltid i beredskap. Det tar helt över allting annat när fara uppstår. Då styr det blodflödet FRÅN huden och matsmältningsorganen. Det vidgar pupillerna, höjer hjärtrytmen och blodtrycket, den omfördelar näringsupptaget för att höja blodsockret för att ge hjärnan den energi den jobbar bäst på. Och VOILA, kroppen är redo för strid/försvar!!! Kroppen eftersträvar ju alltid jämnvikt så det sympatiska nervsystemet har en antagonist (arbetar mot varandra).

Parasympatiska Nervsystemet.
Detta system sköter vila och matspjälkning. När detta system tar över så minskas hjärtaktiviteten, blodtrycket sjunker, Stresshormonerna minskar och må bra hormonerna ökar, matsmältningsapparaten stimuleras och kroppen läkningsprocesser startas. Detta system aktiveras bäst vid sömn.

Nu börjar ni förstå att vi verkligen gillar detta system. Tänk om man kunde få det även när man tränar. Och voila, det kan man ju Och nu förstår ni varför vi gillar det så mycket.

Det finns en tredje aktör som ingår i det Autonoma Nervystemet.

Enteriska Nervsystemet . Det består av ett väv-likt system av neuroner som styr funktioner i mag- och tarmkanalen och har särskilda proteiner som ansvarar för kommunikation, ”tankar”, ”minne” och ”inlärning”.

Systemet kallas ibland en ”andra hjärna” för att matstrupen, magen och tarmarna är täckt av ett hölje med vävnad som innehåller samma signalsubstans som i hjärnan, och som påverkas av detsamma.

Hm… Minne och inlärning bor alltså i magen ;-). Det är intressant eftersom 80 % av alla hästar har någon form av magproblem. Kan man alltså kanske få sämre inlärning om man har magproblem? Ja absolut. Tänk er själv när man har ont i magen. Då drar man ihop magen och får en konstig hållning. Man vill skydda sig, man sätter kroppen i stress och inbjuder där med till strid (sympatiska magsystemet)

Lite svårsmält jag vet. Så jag förkortar det hela till er och säger som så här. Hjärnans största fokus är att överleva. Det gör den genom att fly från faror, äta så man slipper svälta ihjäl och genom att fortplanta sig så man säkrar släktets fortlevnad. Att överleva är det viktigaste som finns och slår ut avslappningsystemet . Således så kan ingen inlärning ske om du eller hästen är rädd, hungrig eller kåt 😉

Så för att ändra på hästens hållning och rehabilitera den så behöver vi alltså använda oss av Parasympatiska nervystemet. Så enkelt.

Hur man gör det? Tja, det tar vi en annan gång men det finns massor att läsa om det i bloggen då hela den Logiska utbildning utgår från att träna detta system. Det är svårt att förstå allt det jag skriver om men enkelt förklarat så måste all form av tvång och ta igenom bort. Skarp utrustning kan synbart hindra hästen från att fly men det hindrar inte hästens hjärna från att vilja fly. Du måste alltså träna mer på hästens villkor och du bör utbilda dig i HUR man ändrar på hästens hållning. Här är ett sätt som är effektivt. Just detta sätt passar dock dåligt för mer explosiva hästar men som tur är så finns det fler sätt.

Och det är just det som är felet med de flesta rehabiliteringsprogram. Bristen på hur man ändrar en hästs felaktiga hållning. Om vi tar hästen på bilden ovan, den här, vilken snedhet har han när han rids om han alltid står som en bersget på detta vis ;-)? Och ja, det är sant, hästen stod alltid så här så mkt jobb har lagt s på hållningsarbete under hans långa rehab

Sänkt bäcken på höger sida. vilket Tourning Torsar hans ryggrad i en härlig skruv så att ryttaren sadel kommer att åka ut på höger sida och hästen kommer att köra ut höger bog och hänga mer i vänster tygel. Om man med våld hade försökt ha honom att gå på tygeln så hade han lagt huvudet på sned så att öronen hade befunnit sig till höger om hans nos. Kotledsinflammation hade han förmodligen fått i höger fram. Men denna prognos är inte allmängiltlig, hästar kan lägga in en extra skruv på rygggraden så att det blir snett på andra hållet i framdelen. Vad tror ni hade hänt om vi bara behandlade en kotledsinflammation i höger fram? Inte så mycket va;-? Nu valde jag den här hästen för att han står så illa att det är lätt att se. Men även om hästar inte står så här illa så står de snett mest alltid.

Hur den här hästen ser ut nu? Läcker skulle jag vilja säga men vägen har varit lång och krokig. Ni kan följa den här.

Såå, känner att det här blev galet långt så jag avslutar här. Hoppas ni fann inlägget givande och att ni lärde er något, kanske ni tog en liten sovpaus rent av 😉

Gilla oss gärna på Facebook. Det är alltid okey att dela inläggen från denna offentliga blogg. Detta blogginläggs adress är den här:  http://www.lindah.se/hur-rehabilitera-efter-kissingspines-operation-eller-ledinflammation/