Hur man får en häst från 100-0 på en minut

”Hur man får min häst från 100 till 0 på en min, arbete vid hand är svaret 😄
Hoppade upp, red iväg och insåg att jag kommer inte att bli långvarig på hans rygg (helt sjövild!)🙈 så bara att hoppa av och påbörja en övning från arbete vid hand och på mindre en nån minut så gäspar och gäspar han och går att sitta upp på igen, som magi eller att ge honom en injektion med nått lugnande 😆

Alltid roligt att läsa om elevers framgångar 🙂 Nyfiken på att lära dig arbeta en häst vid hand? Kolla på våra handkurser.

Lägger du ditt fokus rätt?

Vissa av våra kroppsdelar får extra mycket fokus. Oftast är det de kroppsdelarna som gör ont eller de som vi anser gör fel. Vad tror ni händer när vi gör så? Kommer vi att utvecklas ur det?

Vissa av våra kroppsdelar får aldrig något fokus. Oftast är det de kroppsdelarna som aldrig gör ont och som vi inte märker några funktionsproblem ifrån. Kommer vi att utvecklas av detta?

Lek med tanken om att felen du gör, smärtan du känner beror på att andra kroppsdelar gör för lite? Kanske så lite att de inte ens uppmärksammas av vårt nervsystem? Känns de inte så finns de inte verkar vår kära hjärna lura oss att tänka. Smärta uppstår oftast när en kroppsdel tvingas göra för mycket, dvs göra andra kroppsdelars jobb.

När vi i någon kroppsmedvetenhetssituation lär oss att scanna av vår kropp så far ofta vårt sinne snabbt förbi dessa kroppsdelar eftersom de inte finns.

Jag tror att en av de största ahaupplevelserna mina elever får är när de börjar hitta sina kroppsdelar och inser att det inte är någon hemma där. Då blir det ett problem som upptar stor del av deras ridning. Då är upptäckten av ondo.

Om vi istället ignorerar problemen vi märker och ställer in oss på att ta kontakt med precis hela vår kropp, väcka ouppmärksammade kroppsdelar till liv så brukar vi vara något på spåren. Då kan vi börja vår resa till funktionalitet. Vår resa till att bli en fantastisk ryttare. Har du börjat din resa än? Eller letar du fortfarande fel och försöker laga dessa? Det är en sak som jag lärt mig väl, den hårda vägen och det är att där felen märks sitter inte problemet utan symptomet på problemet.

Helheten är allt. Små problem är inte viktiga utan tyder oftast bara på en obalans i resten av kroppen. Viktigast är att fokusera på att göra nytt, upptäcka nya kroppsdelar och dess funktioner, aldrig fastna på felen.

Logiska ryttarkurser

Hjärnan utvecklar de egenskaperna vi tränar den att ha

Jag har i många, många år jobbat med ryttarens sits. Jag har genom empiriska undersökningar förkastat och tagit fram nya sätt att jobba med ryttarens sits. De ryttare som haft lätt för att ändra på sin sits har inte sporrat mig att utveckla nya metoder eftersom ungefär alla övningar fungerar bra för dem. De ryttarna som däremot INTE haft lätt att ändra på sin sits har hjälpt mig otroligt mycket. Jag har fått vända och vrida på mina kunskaper. I ärlighetens namn har jag grubblat mig typ galen i många, många år på varför vissa elever inte verkar mottagliga i sin kropp trots att de är ytterst ambitiösa och kämpar allt de kan.

Jag tänker att många av dessa elever redan innan jag träffade dem haft svårt för att lära sig kontrollera sin kropp och om man har svårt för något så är det väldigt lätt hänt att man tappar sitt självförtroende och intalar sig själv att man inte kan, att man inte duger. Då är det vanligt att man testar nya saker, prövar nya metoder, hoppar runt och blir det som jag kallar för russinplockare vilket i princip innebär att man tar lite saker här och lite saker där och så jobbar man enligt ett hopkok av saker. Oftast väljer man de saker som fungerar bra för en, det som är enkelt.

Saker som man redan kan är enkla och känns bra, triggar hjärnans belöningssystem. Då höjs självförtroendet och man mår bra. Men frågan är ju då om man egentligen tränat sig själv på djupet då? Om man undviker det som är svårt och bara kör på det som är lätt så bygger man upp ett bra självförtroende.Det kan ju tyckas bra. Och effektivt.

Det kan förmodligen fungera bra i alla sporter som inte involverar närkontakt med en annan individ. Men i ridning så har man en direktkontakt med en annan individ, en ytterst känslig sådan som gör allt du tänker, som härmar alla dina muskler. Dina låsningar blir hästens låsningar, dina tankar blir som regler för hästen eftersom han som det flockdjur han är, för sin överlevnads skull är är helt beroende av att läsa av sin omgivning, speciellt de som varnar för faror. När hästen känner en fara så vill han fly.

Problemet med ridning och hästhantering är att hästen inte tillåts fly. Vi håller på olika vis fast honom, man kan köra den hårda metoden med skarpa bett och hårda nosgrimmor eller den mjuka metoden med mutor för att få hästen att inte fly. Men faktum kvarstår, vi hindrar honom från att göra det som vår hjärna signalerar åt honom att göra, fly.

Om någon varelse, människa eller djur, ”tvingas” stanna kvar i en situation vi vill fly ifrån så låser denna varelse sitt sinne, det känner vi ryttare som att han blir olydig för hjälperna, lat eller trög. Vi kan försöka komma runt problemet med att öka kraftfodret för mer motor, eller sätta på en extra gaspedal i form av sporrar eller så kan vi försöka muta oss ifrån problemet. Men problemets grund kvarstår ändå. Allt ovan är symptomlösningar.

Detta har varit föremål för mina tankar i åratal. Jag har nu ägnat 1,5 år av studier om detta. Dels inom medicinen för att förstå det fysiska, dels inom psykiatrin för att förstå det psykiska. Det senaste jag hoppat på är en Instruktörsutbildning i Mediyoga vilken på ett fantastiskt sätt knyter ihop det fysiska med det psykiska. Jag tror jag förstår det det nu, nästan. Eller så är jag på väg att förstå det. Tror jag 😉 Det är så otroligt komplext, nästan ogreppbart faktiskt.

Men jag tror att vårt moderna samhälle faktiskt förstör vår förmåga att utveckla vår hjärna. Tänk dig förr i tiden. Du hörde av någon om något intressant. Du tänkte att du ville ta reda på mer om detta så du sparade några nyckelord i din hjärna för att sen när du hade en ledig stund ta dig iväg till ett bibliotek och läsa mer om det hela. Kanske fick du i någon bok reda på att det fanns en bra film. Du skrev ett brev till de som säljer filmen och beställde en film. En vecka senare landar denna i din brevlåda. Du ser hela den två timmar långa filmen. Många gånger ser du den. Insuper all kunskap du kan få. Du får en ny tanke. Sparar tanken, går till biblioteket fem dagar senare och letar efter mer kunskap om denna tanke.

Samma situation idag. Du hör något intressant. Tar upp mobilen från fickan, googlar om det. Läser lite. Blir länkad till en film på Youtube som är hela 4 minuter lång. Du ser halva eftersom det kom upp en ny grej som du var tvungen att googla på. Du kommer till en Instagramsida, du klickar i följa. Du ser att de har massa korta s.k storys som du med stort intresse följer. Storysarna är typ 10 eller är det 15? sekunder långa. Nu är du nöjd. Dessa 15 sekunder känns hanterbara att titta på. Det är enkelt. Du lär dig massor. Hjärnans belöningsystem triggas igång, vilket gör så att du känner dig duktig. Du börjar följa fler människor på samma ämne och kan nu dagligen avnjuta små, goda russin i form av korta storys utan att direkt anstränga din hjärna.

Förstår ni var jag vill komma? Ser ni vad jag menar? Jag tror att vi alla måste motarbeta detta fördummande av den mänskliga rasen. Vi måste sluta leta enkla saker. Vi måste engagera oss i svåra saker. Detta är anledningen till att jag inte ger er Storys utan bara helveteslånga svårlästa och urtrista blogginlägg. Det är mitt lilla bidrag till er ryttare. Varför? För att jag tror att om man vill bli en bra ryttare så måste man träna sin hjärna i det oändliga. Det spelar egentligen ingen roll hur man tränar den, men jag tror att det måste vara jobbigt, tidskrävande och frustrerande och inte innehålla några jäkla russin 😉

Jag fortsätter därför att erbjuda alla ryttare mina oändligt tidskrävande kurser som är svåra, frustrerande och utan russin. Mina fantastiska logiska instruktörer som jag utbildat i samma anda kommer även de att fortsätta erbjuda russinfri ridlektioner.Vi vägrar modernisera oss 🙂

När du tränar

När ni tränar på en av lektionerna, oavsett var ni är i kurserna så är det viktigt att ni inte tillåter er att känna er misslyckade före, under eller efter.

Det innebär att ni bör inte gå in i övningen med inställningen om att ni ska lyckas med en viss sak. Ni bör i ärlighetens namn inte ens bege er till stallet med den inställningen eftersom hästen plockar upp er inställning direkt.

Ni måste lämna alla såna dumma tankar hemma.

Ni är elever, ni är här för att lära er saker tillsammans med er häst. Under inlärandet så gör man fel, man misslyckas etc. Om det INTE vore så så vore ni inte elever för då kunde ni redan allt.

En bra inställning innan är att ni ska träna på den här grejen. Punkt.

Det ska bli spännande att lära sig något nytt. Lektionerna är uppbyggda så men av någon anledning så har de ibland misstolkats till att bli ett mål ni ska uppnå nu. Om ni läser lektionerna noga så inser ni att det finns inga mål, det är inga övningar som ska bli en viss rörelse eller en viss övning. Det handlar enbart om att träna din kroppskontroll.

När du tränar din kroppskontroll så tränar du även din hjärna att vara i fokus och fokus, eller bristen på fokus är ryttarens värsta fiende. Det är svårt att vara i fokus. Man måste öva. Fokuset bör vara i dig, djupt inne i dig, men absolut inte riktade mot ett mål för då tappar du fokuset.

När du tappar fokuset så kommer alla de dumma känslorna prestationsångest och mindervärdeskomplex fram. Och då är det bästa du kan göra att slappna av, ta ett djupt andetag, skratta lite åt dig själv och klappa på din häst och skritta runt lite innan du åter tar upp fokuset på övningen, gör övningen tills de dumma känslorna kommer (vilket innebär att du tappat ditt fokus.), ta en paus igen

Inlärning sker i princip endast i början och slutet av en övning. Det innebär att ju fler pauser du tar ju fler börjor och slut får du, dvs mer chanser till inlärning. Den moderna mobilhjärnan får kortare och kortare fokus för varje år. Jag vill dra det till sin spets och säga att mänskligheten i det stora hela är lite illa ute på grund av detta. Du kan motverka detta genom att öva dig. Acceptera verkligheten och skratta åt din mobilhjärna när den så fort något blir svårt, tråkigt eller jobbigt sätter på de dåliga tankarna. Klappa på dig, på din häst, ta en paus och njut lite av att du lyckades vara i fokus i hela 33 sekunder. Det är stort för en modern mobilhjärna. 🙂

Träna väl allesammans //Lindah

Du har väl inte missat att du får gå om alla onlinekurser du tidigare gått kostnadsfritt? Erbjudandet gäller året ut och du ”köper” kurser du redan gått genom att registrera ett konto på vår onlineplattform som du hittar här

Förhoppningen om prestation lägger alltid krokben för dig

Detta året har varit ett år av lärdom för mig. Jag tog en paus från undervisandet och satte mig i skolbänken. Jag har i många år ägnat mig åt det tekniska i ridandet, att få koll på kroppen. I många år höll jag på och jag kan liksom det nu. Dessutom har det blivit fler som börjar förstå hur viktigt det är att få koll på kroppen innan man kan begära saker av hästen, det är oerhört trevligt att veta att man inte är själv längre, som en befrielse faktiskt. Även om jag inte håller med om alla sätt det lärs ut på så känner jag ändå att det är bra att uppmärksamheten flyttas till människans kropp.

Lite sorgligt är det dock att ridskolorna inte hunnit med i utvecklingen, de håller fortfarande på med innertygelridning. Jag är mellan hästar nu och lät därför min dotter börja på en ridskola här i trakten för att hon inte skulle tappa allt men det var en extremt dålig ide, det hon mest får skäll om och kommentarer om från ridläraren är att hon drar för lite och hon har lärt sig ”hur man får in hästens huvud”.

Vi pratar nu om ett barn som sedan barnsben lärt sig rida med rumpan och inte hade en aning om att hästens huvud skulle in, snarare tvärtom, jag har varit på henne med att hon INTE får dra och att hon ska driva mer. Det nyaste som jag blev helt förfärad över var att hon lärt sig att hon ska sitta ner i traven och dra i tyglarna tills det slutar skumpa… Det är typ så fel. Skumpar det så sitt inte ner och dra absolut inte. I ärlighetens namn så är det så galet plågsamt frustrerande för mig att jag får anstränga mig för att tillåta henne gå kvar terminen ut.

Det är en sorg, att ridskolorna fortfarande är kvar i det gamla. En stor sorg. Våra barn blir förstörda redan på ridskolorna. Men, nu är vi så många som vurmar för att rida på ett annat sätt så någon gång måste det väl nå ridskolorna hoppas jag. Teori har hon varit på en gång, då gick de igenom dressyrprogram, öppna sluta och lite sånt. Tja, jag förstår liksom inte nyttan av en sån teorilektion om man är på stadiet ”hur man får in hästens huvud”. Det blir ett mål som endast kommer att kunna nås med våld mot häst. Man sätter prestationsmål i ryttarnas huvud, skapar ryttare som vill tävla. Man får dem att tro att tävling är ett mått på bra ridning, tävlingsryttarna blir målbilden. Jag personligen är av den åsikten att om man letar bra ridning så ska man inte se på tävlingsbanorna eftersom domarnas bild av vad man vill uppnå inte har någonting att göra med ridning som hästen mår bra av. Även de ryttarna som rider bra måste under tävlingsmomentet ge avkall på bra ridning för att ge domarna det de vill ha.

I mina studier har jag fokuserat på det mänskliga beteendet och där är man enig om att om man förväntar sig ett specifikt mål så tappar man liksom bort sin kropp. Det kan väl gå an om det inte vore så att under utövande av ridning sitter på en varelse som lyssnar och tar in precis alla tankar och känslor du har i din hjärna plus att den även härmar alla muskler du har i din kropp. Minsta lilla feltänk och felspänning du har så smittar du alltså din häst och problemet du då har att jobba med, felen din häst anses göra, är således dina egna fel.

Mina studier har varit och är fokuserade på vad som händer i din hjärna och hur man kan stoppa de negativa tankarna och får fram bättre tankar. Jag är inte helt klar än, men jag är snart där. Många frågor har jag fått svar på, men inte alla.

Att söka lärdom är för mig ett sätt att leva, jag lever för att lära. Snart anser jag mig redo att ta mig an en ny häst och det ska bli oerhört spännande :-).Då kommer bloggen att bli mer levande igen och undervisningen kommer att ändras, både online och IR.

Du har väl inte missat att du får gå om alla onlinekurser du tidigare gått kostnadsfritt? Erbjudandet gäller året ut och du ”köper” kurser du redan gått genom att registrera ett konto på vår onlineplattform som du hittar här

Bakom lod är ett dåligt referensmått

Överallt hör man detta tjat om bakom lod. Det finns i otaliga varianter. Jag har alltid undrat varför man inte istället pratar om bristen på att nacken inte är högsta punkten? Varför ser man det så sällan? Hur blev det en norm att nacken inte ska vara högsta punkten? Om man rider så att nacken alltid är högsta punkten så blir det sällan fel. Kan det beror på att man har svårt att kontrollera hästen när man inte rider den avknäppt? Kan det bero på att det är svårt att få nosen i lodplan när nacken är högst? Att man då känner att hästen inte ”går på tygeln”? Att grundutbildningen felar? Hur tänker ni?

Åh, vad svårt det är att träna häst

Om du har ett mål med din träning så motverkar du själva målet med träningen.

Om du inte har ett mål med din träning så motverkar du själva målet med träningen.

Men hur menar du nu kanske vän av ordning undrar. Jag pratar om de där nyanserna. Ridning består av nyanser och ytterst få regler. Det är det som gör det så utmanande.. Men hur menar jag?

Om du hoppar upp på din häst med mål att göra perfekta skänkelvikningar eftersom de ni gjorde sist var skitdåliga så kommer det för de allra flesta ryttare att skapa spänningar och frustration och inga perfekta skänkelvikningar.

Varför? Jo för regeln är att om du har problem med en rörelse så bör du inte träna mer på just den rörelsen. Vad du däremot bör göra är att ta reda på vilka ingredienser som ingår i en skänkelvikning och på detaljnivå i ytterst långsam snigelskritt öva på en av dessa detaljer i taget. En del på måndagen, en del på onsdagen, en del på fredagen och en del på söndagen. Hur ska du träna hästen på tisdag och torsdag och lördag då? Inte alls, om du vill uppnå största möjliga effekt av inlärning och muskelbyggande. Behöver din häst rastas så kan man låta någon liten kamikazzepilot ut och röja järnet på någon rolig uteritt eller kanske löshoppning, det är bra med flåsträning under helt kravlösa former.

Du själv däremot kan med fördel träna något för din egen kroppskontrolls skull. Yoga, spinning, feldenkraiss etc. eftersom brister i ridningen ofta, ofta beror på brister i din egen kroppskontroll.

Om du gör så här så når du snabbast effekt med att få till de roliga rörelserna. Men ja, jag vet, de flesta ryttare vill träna mer än så. Men det är viktigt att komma ihåg att ryttaren behöver träna oftare än hästen.

Om man inte har något mål alls? Om man bara hoppar upp på sin häst och planlöst rider ut i skogen och försöker överleva när hästen spanar efter faror överallt eller kravlar omkring på ridbanan och försöker undvika de farliga drakarna i hörnen. Vad händer då? Tja, jag beskrev just det faktiskt. Har ryttaren ingen plan så kommer hästen snabbt att skaffa en plan och det är att få er hem helskinnade och undvika att bli uppätna av farliga saker. Det är faktiskt inte speciellt roligt, alls.

Sååå, det är bra att ha en plan, ett mål, men det är smartast att tänka ett litet steg längre för snabbast möjliga utveckling.

En ryttare bör vara proffs på krishantering

Ridning, eller hästhantering i största allmänhet går ut på att med minsta möjliga ansträngning och kraft förmå en halvt tons varelse med stor benägenhet för flykt att samarbeta.

Just den här flyktbenägenheten är det som gör hästhantering och ridning svårt. Rent tekniskt sett så är det egentligen inte svårt att hantera och rida en häst en häst, OM man som människa är bra på krishantering.

Om man INTE är bra på krishantering så kommer man att trigga ett flyktbegär hos hästen. I det vilda så vore allt frid och fröjd, något är farligt, vilket någon i flocken signalerar och hästen(arna) flyr bort från det farliga och kan återigen käka sitt gräs och klia varandra.

Vi människor har dock en grej som hästar tycker är lite besvärligt. Det är det där med att många av oss signalerar fara nästan alltid, dvs signalerar åt hästen att fly. Vi låter dock inte hästen fly utan vi håller kvar den, tvingar den att göra saker. Det är enligt hästen helt galet att INTE fly från en fara. Att vara tvungen att stanna kvar under eller bredvid en ryttare som signalerar FARA-SPRING FÖR LIVET!!! är typ tvärtemot alla instinkter hästen har.

Han kommer då att placera oss i kategorin ”totalt olämplig färdledare” och göra sitt bästa från att fly från oss. Vi människor har dock en benägenhet att hindra detta flyende på olika vis, nosgrimmor, skarpare bett, inhägnat område etc. När vi hindrar hästen att fly från faran vår hjärna signalerar åt honom så stannar han kvar, blir då fast i en inre stress som liksom låser hans kropp, gör honom trög, svårflyttad. Detta är ju dock inget som inte kan åtgärdas med en sporre eller två 😉 och en evighetslång session av bankande hälar på känsliga revben. Det blir liksom inget vackert samarbete av det hela.

Om en ryttare däremot är bra på krishantering, dvs signalerar fara om det verkligen är en fara och ser till att förflytta sig och hästen därifrån till tryggt område, och där signalera ”faran är över” så känner inte hästen behovet att fly ifrån ryttaren. Han kommer att anse att ryttaren är en klok och förståndig typ som man kan lita på. Denna ryttare får ingen avstängd häst som jobbar emot henne utan hon får en häst som lätt och ledigt samarbetar utan hårda hjälper.

Men vad är då krishantering kanske du undrar? Det är hur vi reagerar på en kris. Till exempel om vi rider i skogen och en gren knäcks inne i skogen så att det låter som ett gevärsskott så kan vi rycka till och hålla andan en stund vilket är ett helt naturligt beteende. Ju fortare ryttaren kan komma ner i varv och börja andas, ju fortare är krisen över och detta signaleras till hästen som då också anser att krisen är över. Denna ryttare har en snabb krishantering. I ett annat scenario, när ryttaren inte är bra på krishantering så kan följande istället inträffa.

*Chock– Utlöses av händelsen och skärmar av personen från den skrämmande upplevelsen. Utåt sett kan personen verka normal men inuti råder kaos.

*Reaktion– Personen inser vad som hänt och reagerar, ofta starkt. Det är ungefär här som hästen flyr för livet.

*Berabetning-Det är här man inser vad som hänt och detta scenario kör man ofta på repeat ett par tusen gånger eller så eftersom människan är en ältande varelse.

*Nyorientering-Man har nu kommit över det värsta, man har lugnat ner sig, slickat sina sår och försöker sig på saken igen.

En trygg människa hamnar egentligen aldrig i en kris för att en gren i skogen knäckts, men jag kallar det så för att göra det lättförståeligt. Man kan säga att krishantering kan ses som en sån här cirkel.

Ju snabbare man tar sig runt cirkeln ju snabbare kan man börja om och fortsätta på vägen. Typ så här.

Om man däremot inte löser sin kris, kommer ur den, dvs om man fastnar i chockfasen, och därmed signalerar fara för hästen som ju så klart vill fly då så kommer hästen att hitta fler saker att reagera på eftersom du ju med hela ditt jag signalerar att det är farligt. Han kommer då kanske att hoppa åt sidan, försöka fly, för att ett löv ramlar från ett träd, för att vägen ändrar färg etc. Du kommer då att lockas att tro på att hästen är rädd och då kommer du att leta faror att undvika vilket gör att hästen letar faror att undvika vilket gör att du letar faror att undvika…Ja, ni förstår, det blir inte bara som den berömda onda cirkeln utan det blir som en massa cirklar, dvs obearbetade kriser. Man kommer aldrig vidare.

Ni ser att i början så gör en kris, cirkel, in i en annan, sen går en cirkel in i två cirklar och sen går en cirkel in i 3 cirklar… Kriserna blandas, smälts ihop och det är typ då många ger upp det här med ridning eller tvingar sig igenom det bara för att ingen ska förstå att man är rädd. Det blir inget roligt då, varken för hästen eller människan.

Så, det är alltså smart att öva på att bli bra på krishantering eftersom ridning blir så mycket enklare då. Tack vare att hästen är så extremt känslig för vår sinnesstämning så är det sällan en bra ide att öva krishantering tillsammans med en häst, iallafall inte med den hästen som skapat kriserna utan isåfall är det bättre med en trygg häst som man inte har en historia med, men ännu bättre är det faktiskt att öva på krishantering i det vanliga livet. Hur man gör det kommer jag till en annan gång.

Du kan bli ditt egna Equiband om du vill

Equiband är något som är poppis inom många olika grenar och inriktningar. Har du aldrig hört talas om Equiband så kan du läsa om det i länkarna jag lägger längst ner i inlägget. Jag klipper in lite text här om det, taget från Svensk hästrehabs hemsida.

”Vad är Equiband?
Equiband är ett unikt träningsredskap som hjälper hästen att aktivera underlinjen (magmusklerna) samt uppmuntrar hästen att kliva in mer under sig och därmed flytta tyngdpunkten bakåt. Dessa två “aktiviteter” är avgörande för om hästen ska kunna utnyttja bakbenens kraft till att lyfta fronten – det jag kallar obruten överlinje – och är förstadiet till högre samling.

Hur fungerar det?
Systemet bygger på hur man på humansidan länge arbetat med fysioterapi för att aktivera muskler/muskelgrupper som av någon anledning inte har full funktion. Genom viss stimulans utifrån kan man påverka receptorer i hud/fascia som skickar signaler till hjärnan som i sin tur exempelvis aktiverar muskler. Exempel – om du rör vid något hett finns receptorer som känner av och skickar signal till hjärnan som ser till att du drar bort handen innan du ens hunnit tänka. I fysioterapin vill man stimulera receptorer så att signaler skickas kontinuerligt och ger en konstant aktivitet i önskad muskel. Det är alltså angeläget att stimulin fortsätter under längre period för att bana in nya rörelsemönster som kroppen lär sig använda även när stimulin inte finns där.

Man prövade på hästar och fick samma önskvärda respons och därifrån utgick man när man skapade systemet.”

Okey, det låter ju bra verkar flertalet tycka. Jag personligen tänker att det kan vara en bra grej på hästar som man av någon anledning inte kan rida. Men visste ni att man kan lära sig rida så att man får samma effekt som av ett Equiband?

Det är det vi gör här i Logisk Ridning. Jag kallar det dock för att man skaffar sig en beridarrumpa. Det innebär grovt förklarat att man går efter tesen att om man placerar en levande varelse ovanpå en annan levande varelse så kommer den översta varelsen att påverka den undre på olika vis.

Om ryttaren är placerad lite snett över hästens rygg (tex. det ni ryttare känner som att det är svårt att få ner ett sittben, man tappar stigbygeln på ena sidan, det är svårt att svänga åt ett håll, hästens biter sig fast i en tygel etc)) så kommer den undre varelsen, hästen att behöva kompensera för det. För varje centimeters förskjutning av vikten så tvingas hästen att kompensera för 10 % av din vikt, dvs om du väger 50 kg och sitter två centimeter över på hästens ena sida så bär hästens ena sida 30 kg och den andra 20 kg. Du kan ju fundera på vad det får för effekt på hästen. Läs mer här

Om ryttaren sitter svankandes med slapp rumpmuskulatur så kommer hästen att svanka och ha slapp rumpa. Det är det ni ryttare känner som att hästen har svårt att gå i form, dvs kör upp huvudet hela tiden. Läs mer här

Om ryttaren sitter med slapp mage eller ännu värre, håller in magen och försöker se smal ut, lutar sig bakåt i äkta svensk dressyrsits så kommer hästen att bli likadan. Det är det ni ryttare känner som att hästen är springig, svår att stanna och hård i munnen, tung i handen. Läs mer här

Om ryttaren sitter exakt mitt över hästen med en rumpa som signalerar styrka och muskeltonus och en mage som är idrottsmässigt stark så kommer hästen att göra likadant. Det är lite samma sak som Equibandet gör. Skillnaden är att om du själv är Equibandet så kan du själv välja när det ska vara på och av. Du kan använda det mer eller mindre utefter vad som krävs just då och viktigast av allt, du kan ge hästen full eftergift när han gör sitt allra bästa. Hästar lär sig av att man slutar göra saker, det är belöningen för hårt arbete. De lär sig konstigt nog inte speciellt mycket av att börja göra saker eller att göra saker länge. Det är därför smart att se till att sluta göra övningar ofta, ofta ofta för att maximera inlärningen.

Hur gör man detta då? Hur blir man ett Equiband, eller beridare som jag kallar det? Man tränar, man tränar och man tränar. Titat gärna på våra onlinekurser i ämnet. Vi har en lång serie av kurser som på olika sätt bygger upp dig, muskel för muskel till en komplett ryttare.

Titta på våra kurser här

Jag måste dock klargöra lite om den inklippta texten överst, jag håller inte med om alla påståenden eftersom forskningen numera äntligen har kommit ikapp det vi vetat länge..

Equiband är ett unikt träningsredskap som hjälper hästen att aktivera underlinjen (magmusklerna) samt uppmuntrar hästen att kliva in mer under sig och därmed flytta tyngdpunkten bakåt. Dessa två “aktiviteter” är avgörande för om hästen ska kunna utnyttja bakbenens kraft till att lyfta fronten – det jag kallar obruten överlinje – och är förstadiet till högre samling.

Man vill egentligen inte att hästen kliver in under sig eftersom en häst som kliver in djupt under sig blir framtung. För att få det där övertrampet så krävs det nämligen att hästens framben är djupt in under hästen, dvs hästen hänger framför sina bogar. Det är ju motsatsen till samling tänker jag. Läs mer här.

Då kommer ju hästen INTE att lyfta fronten, iallafall inte utan en ryttare som fysiskt bär hästen med tyglarna. Den kommer inte heller att flytta tyngpunkten bakåt. Läs mer här

Nåväl, det är petitesser, tanken bakom att vilja aktivera hästen mage och rumpa är bra, väldigt bra.

Vi har ett erbjudande på våra Onlinekurser nu. Om du köper en Ridkurs så får du en Arbete vid handkurs på köpet plus vår lilla kroppsmedvetenshetskurs Femminutersklubben på köpet. Du betalar alltså endast 2000 kr för dessa tre kurser som i vanliga fall kostar 3400 kr. Erbjudandet gäller året ut (2019) så passa på att börja din långa och hårda ridutbildning nu . Det är aldrig för sent att bli en mer medveten ryttare.

Du som redan gått onlinekurser hos Logisk Ridning får gå om dessa kurser kostnadsfritt. Läs mer om hur du gör här

Equiband

Equiband-frågor och svar

Hur tänker du rehabilitera hästen efter sommarens synder?

Rehabilitera och synder?!?! tänker kanske vän av ordning. Vad menar du nu? Jo, jag tänker som så att flertalet hästar far lite illa på sommaren. Jag tänker i första hand på hull, leder och hovar.

Vi har de som blir extremt feta, inte sällan så snackar vi om en övervikt på runt 100 kilo. Problemet här är väl den att en fet häst idag ofta kallas för välmusklad. Det är alltså i många fall svårt att se om ens häst är tjock. Här kommer en lista på vad man kan titta på.

Sen har vi de hästar som kanske inte är så feta eftersom de motionerats flitigt hela sommaren. Långa härliga galopper på stenhårda grusvägar ängar. Motion är förvisso bra men att arbeta på hårt underlag är inte alltid så bra. Under kontrollerade former, på en häst i total balans så kan trav på hårt underlag vara uppbyggande, men i ärlighetens namn så är ridhästar sällan ridna i sådan balans.

När jag jobbade inom travet så hade en av de tränarna jag jobbade för en bra regel. Om vi skulle trava eller galoppera hästarna så skulle det inte låta när de rörde sig i gångarterna över skritt. Dvs underlaget skulle vara så mjukt och bra att hovslagen dämpades. Det är en regel som ridfolket definitivt borde ta till sig, speciellt när det gäller var man galopperar. Om det låter som åskan är precis över en så borde man inte galoppera. Många gånger får jag bita mig i läppen för att inte försöka rädda hästar när jag ser det. Enda gången en grusväg möjligen kan vara lämplig att galoppera på är på höst och vår när en massa regnande gjort den mjuk.

Varför är hårt underlag dåligt? Dels för att hoven glider en aning över underlaget, lite så som sker på is vilket ger en för lederna inte önskvärd belastning, jag tänker här främst på framknäna som liksom böjs åt fel håll. Hästar är dock smarta djur som vet att skydda sig så när de utsätts för sådant så låser de helt enkelt ihopa sig, tar inte ut steget ordentligt, de blir vad man kallar för icke lösgjord. En icke lösgjord häst får svårt att ”gå på tygeln” vilket sen gör att den ofta ofta straffas med massa munvåld när den ska tvingas att kröka nacke. För alla vet ju att det är munnen som gör fel när hästen inte går på tygeln 😉 *ironi*

Jag tänker också att man inte behöver vara ett geni för att inse att lederna inte mår superbra av att utsättas för hårda underlag med tanke på stötarna de utsätts för….

Detta leder oss till punkt nummer tre, hovarna. De flesta hästar har torra hovar nu, oavsett hur mycket man smörjer in dem med olja och grejor. Ni märker det på tex sprickor och tappade skor. Vad ni skulle ha gjort är att låta hästen stå i blöt med hovarna dagligen under sommaren. Har vi tur får vi en blöt höst som ger massa fukt till hovarna, botar problemet i efterhand liksom. Men… Problemets symptom kommer att kvarstå i många månader i form av tappade skor. En både dyr och tråkig historia när de stackars hovslagarna måste göra akututryckningar för att spika på tappskor. Hovarna smulas sönder och det kan bli svårt att fästa skorna.

Om vi tänker stötdämpning så kan ni ju fundera på vilken hov som ger bäst stötdämpning? En fuktig och flexibel hov eller en torr och hård hov? Inte så svårt att räkna ut eller hur?

Nedan en hästhov (inte min hästs) med alla fel man kan ha trotts att den är skodd av utbildad hovslagare för inte alls länge sen. Samma hovslagare har dessutom skott den i åratal. Kan ni se felen?

Nåväl, för många är skadan redan gjort, frågan är nu vad du tänker göra åt det och vad tänker du göra annorlunda nästa år? Här vill jag gärna utfärda en liten varning. För ditt själsliga välbefinnande så är det viktigt att inte klandra dig själv eller ha dåligt samvete för att du felat. Tvärtom, klappa på dig själv och beröm dig för att du blivit medveten om problemet och sen tar du nya tag, söker kunskap och går in i nästa sommar med helt annan kunskap och ambition. Vi kan aldrig påverka det som redan hänt, men vi kan göra bättre i framtiden om vi agerar i nuet.

Du som har gått onlinekurser hos oss på Logisk Ridning under årens lopp. Du har nu en unik möjlighet att kostnadsfritt gå om kurserna. Du får tillgång till vårt nya klassrum med diskussionsforum och annat roligt. Klicka på bilden nedan för att komma dit.