Är du en träningssnoozare?

Jag är definitivt en träningssnoozare. Det är inte det att jag ogillar träning, tvärtom, jag älskar det men det är så himla jobbigt att komma igång bara. Jag har ett bra ledord som jag snodde från en av instruktörernas Instagram, Viktoria. Hon skrev en gång något i stil med att vänta inte på inspirationen utan bli disciplinerad. Jag tog åt mig av de orden på riktigt. För ärligt talat, om jag ska invänta inspiration, ni vet när kroppen glatt hoppar i träningsskorna och säger åt mig att ja, nu tränar vi, då hade jag fått vänta bra länge, typ ett år eller iallafall en vecka, åtminstone om det regnar ute eller om jag har en fis på tvären eller…

Tja, ni vet, jag är alldeles säkert inte ensam om att känna så här. Men det där med att bli disciplinerad, det hjälpte mig. Jag tar helt enkelt och tvingar mina fötter att hoppa i de där skorna och sen tar jag mig i örat och går ut och tränar. De första 10, eh, jag menar 100, eller kanske 300 stegen är tunga, ack så tunga. Men i gengälld så är de sista 1000 stegen alldeles lätta och liksom lyckliga. Jag älskar ju att träna, har alltid gjort. Det jag tror bidrar till att jag inte vill börja är att jag har så ont i min kropp och i många år struntade jag i mitt onda och tränade ändå och prenumererade på värktableter, kiropraktorer och liknande.

Jag tror att min kropp minns det. Den litar inte riktigt på mig. Jag måste övertyga den varje dag om att jag inte längre är dum mot den (mig ;-)). Vi människor är lite dumma ibland. Vi hade aldrig utsatt hästen för träning som gör att han får ont eller måste gå regelbundet till kiropraktorn och käka smärtstillande för att klara av men många utsätter sig gladeligen sig för det själv.  Jag gjorde några små filmer om det här med att komma över spärren för att börja gilla att träna och hur du gör om din häst är en träningssnoozer. Japp, min häst är en sån, sådan herre sådan hund eller hur det nu var ;-). Nä men ärligt talat så var hon så, men nu så är hon rätt osnoozande så det går framåt, sakta men säkert 🙂

Är du en träningssnoozare?
Hur gör man då för att sluta med det där snoozandet?

Hur förvandlar du din häst från snoozermode?
Jag får ofta frågan om vilken träning som är bäst för ryttare? Den som blir av skulle jag säga:-). Det gäller att hitta just det du trivs med. Jag ska försöka att inspirera för så att just du hittar ditt sätt. Du kanske är som jag, du tåler inte hård träning överhuvudtaget utan du vill bara hitta ett sätt att kunna röra på dig utan att få ont. Du kanske vill träna för att bli en bättre människa åt din häst? Eller för att det är skönt och man bildar ”må bra hormoner”? Oavsett varför så hoppas jag att jag kan inspirera dig.

Är du hästarnas förstärkare?

Det finns en text som cirkulerar på Facebook som är så otroligt talande vad gäller hästträning, läs texten så ska jag förklara hur jag menar sen.

Oavsett vad en man ger en kvinna så kommer hon att ge dig någonting bättre.
Ger du henne en spermie ger hon dig ett barn.
Ger du henne ett recept ger hon dig ett mål mat.
Ger du henne ett hus ger hon dig ett hem.
Ger du henne ett leende ger hon dig sitt hjärta.
Hon multiplicerar och förstorar allt oavsett vad du ger.
Så………. om du ger henne någon skit så kan du 
förvänta dig ett helvete tillbaka…”

Slutsats, oavsett vad en kvinna tar emot så förstärks det hon tar emot. Det är så vi kvinnor fungerar .Varför skriver jag om det här i en hästblogg kanske du undrar? Jo det gör jag för att jag har sedan många år tillbaka uppmärksammat att hästar som rids av kvinnor reagerar mer på omvärlden än hästar som rids av män. Hästarna som rids eller hanteras av kvinnor blir liksom mer reaktiva, reagerar mer på faror vilket i sin tur gör att ryttarna blir mer reaktiva, reagerar mer på faror, vilket såklart gör hästarna mer reaktiva, reagerar mer på faror… Ja ni ser ju, spiralen är igång. Och ja, givetvis finns det undantag för det här, jag generaliserar grovt nu.

Vi kvinnor är fantastiska på många vis, men vissa av de kvinnliga egenskaperna måste vi liksom hålla tillbaka när vi umgås med hästar. Vi bör inte förstärka alla hästens känslor. Vi bör heller inte fundera så mycket på framtiden eller grubbla på dåtiden. Vi måste bara vara här och nu och inse att varje nu är ett nytt nu med oanade möjligheter.

När (om )hästen påstår att någonting är farligt så förstärk inte rädslan. Se det istället som om han frågar dig om det är farligt. Givetvis så svarar du nej på den frågan och slappnar av så att hästen tror på dig. Dock vet jag att det är sjukt svårt att inte vara rädd, att inte förstärka rädslan. Det är lättare att rikta sitt fokus på andra saker, tex på uppgiften du gett din häst just nu. Viktigt är att inte bli arg på hästen när han blir rädd. Här är ett litet tips på hur du kan bekräfta hästen men utan att göra det till en så stor grej när du ska gå förbi ett ”farligt” föremål.

Många tror att det här med rädslohantering inte har att göra med dem, men jag skulle nog vilja påstå att man även på hög nivå har nytta av det här fast att man inte anser sig som rädd. Varför? Jo för ju mer du kan komma till att våga lita på din häst, ju mer kan du slappna av på hans rygg och då kan hästens vara sitt bästa jag, du kan alltså tillåta hästens gångarter att bli så fantastiska som de bara kan bli. En spänd ryttare får aldrig fram hela hästens fulla potential.

Vill du ha hjälp med att ta kontroll över dina helt normala kvinnliga förstärkaregenskaper så kan du ta kontakt med någon av de logiska tränarna som är utbildade i just detta. Ni hittar dem här.

Vill du lära dig mer så finns det hur mycket som helst att läsa om det på min blogg. Jag länkar till några inlägg som kom upp vid en snabb sökning på ordet ”rädd”

Tankar på en hästrygg om hästar som är rädda när man rider ut.

Ord från elever om hur rädslan förminskas när man har gått några kurser

Terapi för er som är ridrädda

Hästar som drar iväg och hästar som skyggar

Hur hanterar du hästens energinivåer

Hästar har ett behov av att få ”flippa ut”

Kan du diagnostisera ridproblem?

Fredagar är för mig ”uppdatera onlinekurserna dagen”. Jag brukar läsa igenom veckans lektioner när jag uppdaterar och ibland så reagerar jag lite extra på någon lektion. Det är inte alltid så att det är en avancerad lektion jag reagerar på utan det kan vara något från Grundkursen eller någon mellankurs, det är ju oftast så att fastän att man är på en viss nivå med sin häst så når man ju platåer där man lite fastnar och lösningen för att ta sig från platån är inte alltid avancerad utan kan likaväl vara extremt enkel, tex någonting från den allra första grundkursen. Just den här fredagen så fastnade jag för en lektion i den sjätte ridkursen, Samordna mina hjälper heter den.  I samordna hjälper har ryttarna kommit ganska långt i sin ryttarskolning, så långt att de faktiskt kan börja träna sin häst också istället för att bara tränas sig själv. Klipper in en del av lektionen här under.

”Förra veckan så märkte ni att hästen går på olika vis med tex bogen när han tar sig runt en volt. I ena varvet går bogen typ fram och i andra varvet går den mer i sidled. 

Man kan säga att i ett varv har hästen lätt att göra en vändning på bakdelen och i andra varvet har han lätt för att böja sig efter volten.

Här har ni den absolut viktigaste insikten ni kommer att få i er ridliv. Ni har lagt år på att lära er hur man rida rak häst rak fram. Ni har säkert lagt lika mycket energi på att själv gå rakt. Men ändå så går ni fortfarande lika snett… Hm… Ok, inte lika snett men ni känner er inte heller raka, varken du eller din häst.

Vet du, ni kommer aldrig att bli raka om ni fortsätter träna rakt. Hemligheten bakom hästträning är att aldrig träna rakt eftersom man då förstärker snedheten. Har det då varit onödigt att lära sig rakrikta? Nej, det är absolut nödvändigt att kunna det, först måste man kunna rida rakt och sen därefter kan man lära sig rida ”snett”. Varför? Om du aldrig känt hur det känns när det är rakt, om du aldrig lärt dig hur man får rakt, hur ska du då kunna känna när det blir snett, veta när det ÄR snett? De flesta ryttare rider typ alltid snett när de tror de rider rakt, omedvetet för att man inte känner till något annat

Nåväl, nu vet du att en bog vill gå åt sidan, en vill gå rakt fram. När man tvingar dessa två bogar att gå rakt fram så blir det snedheter i resten av hästens kropp. Så från och med nu och i resten av er ryttarkarriär så rider ni aldrig rakt annat än när ni slappar, rider ökningar och när ni rider dressyrvägarna rätt upp och snett igenom..

Ni har egentligen två hästar. En häst som är böjd åt höger och en häst som gör vändningar på bakdelen åt vänster (eller omvänt).

Man får dela upp träningen mellan sina två hästar. Man kan inte träna bägge samtidigt (än) så ni tränar helt enkelt en i taget.

Det här kan vara en bra bild att ha i huvudet. Detta kallas för Ungersk post. Om han försöker få sina hästar att ge honom en liksidig ståyta så blir allt fel. Han måste acceptera och följa med i hästarnas olika rörelser.

Istället gör man som så att vi tränar endast en häst i taget. Det är lättast att träna ytterhästen. Om ni tänker er som så att att dessa två hästar på en volt. Då måste innerhästen ta kortare steg och ytterhästen ta längre steg om de ska fortsätta gå bredvid varandra. Lite som en kadrilj 🙂

Det här gör hästen alldeles gratis i ena varvet. Tänk er som så att i det varvet som ni har lätt för hästen i yttertygeln så har ni ett långbent halvblod på utsidan. På insidan har ni en shetlandsponny. Perfekt. Halvblodet söker sig till yttertygeln, shettisen gör alt för att undvika innertygeln. Allt går fantastiskt i detta varv, galoppen, böjningen allt är bara så bäst.

Sen byter vi varv och får shettlandsponnyn på utsidan och halvblodet på insidan. Det blir liksom inte samma känsla…

Shettisen på utsidan fortsätter ta symaskinsshettlandsponnysteg, han hinner liksom aldrig ifatt sitt bett. Halvblodet på insidan däremot, han tycker att shettisen är alldeles för långsam så han tar hand om bettet på insidan. Självklart försöker ryttaren att bromsa och böja halvblodet. Även proffsen sitter och bromsar och böjer halvblodet. I åratal… Det hjälper liksom inte. Bromsandet av halvblodet ger kass galopp och kass böjning i detta varv. Vad hade istället hänt om man ägnade lite tid åt sin shettlandsponny? Matade den, gav den anabola steroider, tränade den som bara den. Det borde rimligtvis ge bättre effekt att träna shettisen istället för att bromsa halvblodet.”

Slut på citat 🙂 Mellan hästfolk så förekommer det massa diskussioner om vilken sida som är starkast/hårdast respektive svagast/mjukast eller vilken bakben som är starkast/svagast vilken bog som skjuts ut/in eller vilken sida hästen biter sig fast i tygeln på. Svaren på dessa frågor är många och förvånansvärt olika. Vem har rätt? Vem har fel?

Mitt mål med min utbildning är att ingen elev ska behöva ställa såna frågor för hon vet att de frågorna egentligen inte kan besvaras av en människa, hon vet att det finns bättre frågor att ställa sin häst. För i ärlighetens namn så är det ju hästen som ger bäst svar på frågor som rör hans kropp. Ryttaren ställer en fråga till hästen med en väl vald hjälp och hästen svarar/visar facit. Hon ska efter att ha genomgått min utbildning veta hur man frågar hästen saker och kunna tolka dens svar för att kunna skola den korrekt, hon har lärt sig den svåra konsten att diagnostisera svårigheterna, tolka hästens svar och därefter rida hästen så att ojämnheterna suddas bort allt mer. När detta sker så blir ridning väldigt enkelt. Då kan man rida med de där små hjälperna. Då blir hästträning lite enklare 🙂

Länkar till lite inlägg om hästskolning.

Skolad hand

Att skola en häst

Varför är det dumt att följa ett spår?

Jag tappar stigbyglarna när jag försöker sitta ner i traven

Jag tänker börja skriva om de olika problemen som jag ofta läser och hör ryttare diskutera. Jag tar dem inte i någon speciell ordning utan jag tar en i högen :-). Först ut är fenomenet tappade stigbyglar i traven.

Det är lite roligt att läsa om svaren som ges om någon ställer frågan i ett hästforum. Stigbyglarna, eftersom man tappar dem så måste det ju självklart vara stigbyglarna det är fel på. Så man rekommenderas att byta stigbyglar till en med mer grepp i, eller någon som är mer ledad, eller någon som har en tåplatta som lutar åt diverse håll. Tappade stigbyglar finner man ofta hos ryttare som gärna står på tå i stigbygeln och därför är det vanligt att man då köper stigbygelplattor som lutar bakåt i tron att det ska få foten rätt. Givetvis fungerar det sällan. Jag har sett folk stå på tå även i bakåtlutade stigbyglar. Någon har tydligen även uppfunnit en vikt man kan sätta på sin häl som tynger ner hälen 🙂




Det är lite lustigt det där. Man vill liksom helst lösa ett fel eller ett problem genom att köpa något. Det är ju så enkelt. Men hjälper det egentligen? Kan göra om felet är litet. Men det är det sällan.

Om man tappar stigbygeln i trav så beror det ju på att man inte använder dem 😉 Dvs att man inte har foten stadigt placerad på stigbygelplattan. Och varför har man inte det?

Det handlar om ren och skär överlevnad. En människa som blir rädd eller spänd drar alltid ihop sig framåt, typ i fosterställning. Överlivet dras ner och benen dras upp. Om ryttaren envisas med att sitta spikrak i ryggen (som någon smart ridlärare sagt) så åker benen upp och du tappar stigbyglarna. Om du lutar dig framåt, dvs tillåter överlivet att luta sig framåt så är det större sannolikhet att benen står stadigt i stigbygeln. Detta är en ren reflex och inget vi kan styra över.

Reflexen föds vi med och den aktiveras när vi tappar balansen, när vi blir rädda och när vi spänner oss av olika anledningar. Så om du tappar stigbyglarna så är du alltså rädd, spänd eller har tappat balansen.

Jag tänker som så att om man är rädd, spänd eller tappar balansen så är inte det största problemet att man tappar stigbygeln utan det är ju just det att ryttaren är spänd, rädd eller tappar balansen. Det är ju lite dumt att sitat ner i traven då tänker jag eftersom det förmodligen är ganska obekvämt för hästen att ha en stel och spänd ryttare som studsar omkring på ryggen.

Så mitt svar på frågan; vad ska jag göra när jag tappar stigbyglarna i trav blir då alltså att du inte ska sitta ner i traven, än. Du kommer inte att bli mindre stel och spänd av det. Istället ska du givetvis öva dig på att vara orädd och avslappnad på en hästrygg.

Nu är ju tyvärr vi skapade så att det sällan hjälper att säga åt någon som är rädd att slappna av. Det är smartare att helt enkelt träna bort reflexen som gör dig stel och spänd. Då är vi inne och petar i mitt favoritämne, ryttarskolning.

Ryttare som har problem med nedsutten trav har egentligen problem med all sorts trav, man är helt enkelt inte så bra kompis med gångarten TRAV. Jag brukar alltid träna elever i fältsits först innan jag ger mig på andra sätt att ridas trav. I fältsits så måste man bli kompis med sin stigbyglar.

Du kan läsa mer om reflexer i det här inlägget som jag skrivit tidigare.

Att bli en bra ryttare innebär helt enkelt att ta kontroll över sin olydiga kropp. Då är det helt plötsligt inte längre så svårt att rida och träna hästar.

Vill du börja jobba med dig själv så titta på våra ridkurser. De är till för dig som har all tid i världen att lära dig rida. Grundkursen i ridning börjar första fredagen varje månad. Du anmäler dig på mail blog@lindah.se

Är det ens nödvändigt att sitta ner i trav? Är det möjligt att få fram bra gångarter på hästen ändå? Jag skulle vilja påstå att det är rent av onödigt att sitta ner i traven annat än för att tillfredsställa dressyrdomare. Man är smart om man undviker att sitta ner i traven tills hästen har en riktigt bra trav och ryttaren börjar få lite koll på sin kropp.

Du är väl med i vår Offentliga Facebookgrupp?

Länkar till några inlägg om ryttarens skänkel

För att aktivera hästens bakben så är det smart att aktivera sina egna bakben först

Ryttarens skänkel

Stolsits eller svanksits är samma sak

Skillnaden på innerskänkel och ytterskänkel




Myter Kan stigbyglar avhjälpa smärtor i knä och vrister?

Nu måste jag få skriva av mig lite. Jag hör allt oftare att folk diskuterar vilka stigbyglar som är bäst. Jag personligen, i egenskap av skogsmulledressyrtant, tycker att Islandsstigbyglar är bäst eftersom de från början och av sig själv har samma vinkel mot hästen som min fot har. Man slipper liksom vrida foten ur led för att få på sig stigbygeln och man får ett friare ben, tycker jag då.

Men jag har nu kommit på att det är inte frihet man eftersträvar när man frågar om vilken stigbygel som är bäst. Jag förstår givetvis att om man tävlar i fälttävlan eller hoppning eller galopp så vill man en lätt stigbygel som är 100 % säker att man inte blir hängande i. Likaså om man är en unghästutbildare så är det logiskt att det är säkerhet som efterfrågas. Det är funktion.

Men det är inte heller det som är det väsentliga när folk i allmänhet pratar om bästa stigbygeln. Den ska ge stöd, den ska avlasta onda vrister, knä, höfter, den ska hindra stigbygeln från att tappas under nedsutten trav. Det är fascinerande att man tänker så. Jag ska förklara varför.

Om vi tänker att den ska avhjälpa att man får ont i vrister och knä. Då måste man först veta lite om fötter. För den intreserade så kan ni googla på ”pronation” löpning. Här är en intressant sida t.ex

Om vi ska prata i enkla termer så kolla på bilderna nedan.

Det jag ser är vanligast på ryttare är att de oftast på en fot  viker fotleden utåt. Då får man garanterat ont i vristen och kanske även i knä/höft/rygg. Varför? Jo för om vi står ojämnt så belastas kroppen ojämnt vilket ger förslitningsskador. Du kan be en vän filma dig med fokus på fötterna när du går så kan du se hur just du är.

Så rimligtvis, om en stigbygel ska hjälpa dig att inte få ont  så bör stigbygelplattan vara ojämn tänker jag.  Men grejen är ju den att felet kommer ju sällan från foten. Eller, fel uttryckt, felet i foten ger avtryck i resten av din kropp. Vanligt är att om du viker  höger fotled så gör du det för att du inte sitter mitt i sadeln utan är förskjuten åt höger. Ditt högra ben komprimeras då. Man kan säga att du då trycker ner sadeln på höger sidan vilket din kropp märker och eftersom den sällan är intresserad av att ramla av så kommer ditt balanssystem att korrigera obalansen genom att pressa ner vänster ben som motvikt vilket oftast ger en extremt låst fotled med nertrampad häl på vänstersidan. Vissa ryttare som fortfarande tror att en nertrampad häl är bra kan då uttrycka problem med att trampa ner höger häl. Ni ser, en enda röra av problem. Problem som kommer av att ryttaren inte sitter mitt på hästen.

Detta är problem som i princip alla har, därför är det av största vikt att ryttaren så snabbt som möjligt lär sig ändra på det här. I mina onlinekursr så lär jag ut tekniken för detta redan i första ridkursen, Grundkurs ridning.

På bilden nedan ser ni en ryttare förskjuten åt vänster vilket ger symptomet vikt högermidja. Ni vet när man har fler chokladvollanger på högra sidan än på vänstra :-). Ni kan se att höger knä är längre upp än vänster.

Den vikta midjan har de flesta hört talas om. Jag har tagit upp det här i bloggen innan, men vi kör en repetiton för er som inte hängt med från början. Bloggen har ju numera många år på nacken så det är svårt att ha hunnit läsa allt  även för de mest flitiga läsarna. VARFÖR viker man sig i midjan?
Så, kan stigbyglarna då avhjälpa smärtor i knä och vrister? Tja, helt omöjligt är det väl inte, men logisk sett så bör då stigbyglarna vara olika på höger respektive vänster sida, men jag är skeptisk till om det hjälper på sikt? Och tror ni att det hjälper din häst att inte sätta dig snett i sadeln eller dig själv att inte sätta dig snett på hästen?

Sen finns det ju de som gör likadant på bägge sidorna. Antingen viker fotleden inåt eller utåt. Dvs man sitter mitt över hästen och har bägge fotlederna vikta. Det är väl i princip så de flesta helt oosolade ryttare sitter. Det tränar man ofta bort/minimerar med bra ryttarskolning.

Grejen är väl att att stigbyglarna möjligen hjälper dig just när du rider, det känns bättre just då. Men det hjälper ju inte som i ”bota problemet”. Där kommer träning in i bilden. Jag tänker ju alltid långsiktigt, hur ska jag träna för att bli en bättre ryttare och smärtfriare människa idag än jag var i igår? Jag tänker aldrig ”hur ska jag göra för att se skenbart rak ut i sadeln”.

Nästa gång tänker jag skriva om tappade stigbyglar.

Relaterade ämnen.

Varför behöver vi specialsadelgjordar?

Jag viker mig i midjan

Viker du dig i midjan?

Det är viktigt att sitta mitt på sin häst

När hästen biter sig fast i en tygel

Bita sig fast i en tygel

Tömkörning för nybörjare

I den sjätte Arbete vid handkursen så börjar vi med tömkörning. Vid det här laget så är både häst och människa så väl förberedda att tömkörning inte är speciellt svårt. Det är fördelen med kurserna. Det svåra blir enkelt. Eventuella konflikter tar vi i tidigare kurser, i grimma och grimskaft så att man slipper ta dessa konflikterna på tömmen. Det är ju aldrig speciellt roligt att behöva använda våld mot hästmun tänker jag.  Om alla konflikter är lösta och om människan har uppnått full koordination i kropp och hand och hästen gjort detsamma så är tömkörning inte så svårt.

Det är vanligt att nybörjare försöker köra på en volt med ett spö i handen. Då brukar tömkörning vara en kurs i att inte trassla in sig i tömmarna, d.v.s föga konstruktivt. Mitt råd till dig som ska börja tömköra är att tänka dig att du egentligen sitter i en vagn och således alltid befinner dig exakt bakom din häst. Och sen följer du liksom bara med. Önskvärt vore att avståndet mellan hästrumpa och människa är större än här dock, det är viktigt att tänka på säkerheten.

Trevliga prov

Den logiska utbildningen är uppdelad i 3 månaderskurser vad gäller ridning och 1 månadskurser vad gäller arbete vid hand. Inga kurser är avsedda att skapa perfektion nu utan de fungerar som så att de förbereder hästen och ryttaren på att kunna göra roliga saker till perfektion sen. Det är kurser för den tålmodige. I gengälld så är ingenting svårt sen, ridning, tömkörning och rakriktande longering är plättlätt eftersom man förberett både sig och hästen väldigt väl.

Lite information om ekipaget ni ska få se här. Tjejen var ganska grön när hon började mina kurser. Hon red lite Islandshäst som barn och efter några års paus (ni vet barn, familj…) så tog hon upp Islänningarna igen under ett par år och sen inköptes den här ytterst envisa och bestämda Fjordingen,  ung och oinriden . De har gjort det sjukt bra 🙂 Här ser vi ett ridprov efter genomgången Rakriktningskurs. Hästen ser så lätt ut så jag blir helt glad.

Ni hittar alla ridkurser här

Här är ett Arbete vid handprov för kurs 3. Ni hittar alla arbete vid handkurser här.

Andra varvet