Hästen lägger nacken åt vänster

Det kom en fråga från en av mina Norska elever.

Fråga: Jeg har for en knapp vecka sen upptäckt at jeg har et rotert bekken-eller hur?
Har funderat mycket på årsaken..(ribbeinsbrist/rävbensbrist?, avreven rumpemuskel på venstre side, annan årsak..)
Men i kveld tror jeg at jeg har funnet svaret😁
Jeg røyker..mye…og sitter i timmar varje kveld ved bråsan.Alltid på venstre side. Her har jeg sittit i sådär 10-12 år🙈
Min höger sida innåt, og min venstre på ytter.
Når jeg ser meg i spegelen, er min höger höft bak, og venstre fram.
Faan, jeg var jo likesidig i -14, då jeg gikk livekurs for Lindah😡 I -16 også, då Lindah var her hjemme…
Fråga nr 1:hur påverkar detta mine hestar, og hva gjør jeg på ryggen? Hur tenkar jeg?
Fråga nr 2:Hur gjør jeg i det dagliga? Bortsett frå å skifte side av bråsan? 😁(Ten years to go😜)

Svar:Superbra att du kommit på orsaken. Just denna typ av rotation jobbar man med i bogkursen. Gissningsvis så vill alla hästar du rider gå höger om de får välja. Ditt bäcken är alltid på väg åt höger eller lämnar öppet åt höger för hästen.

Fråga: Om de går mot høyre – går nakken til venstre da?

Svar: Det brukar vara som så att hästen går åt höger. Omedvetet så kommer ryttaren att dra mer i vänster tygel eftersom hon vill gå rakt fram. Då hamnar ju nacken till vänster och bogarna går mer åt höger. Så svaret på din fråga är ja.

Fråga: Mmm…Hesten jeg rir mest, har begynt å legge nakken mot venstre. Dessuten viser hun at hun ikke er fornøyd😡

Man ska dock veta att hästar kan vara sneda precis hur som helst. Svårast är när häst och ryttare har samma snedhet. Lite lättare när de har motsatt snedhet.

Hästar av naturen är oftast på väg åt vänster.

 

 

Sååå, viktig sak att komma ihåg här är att det aldrig är hästen som biter sig fast i en tygel, är hårdare i munnen på ena sidan. Det är alltid ryttaren som drar mer i en tygel för att få en icke rakriktad häst att gå rakt fram.

Hur löser man problemet? Man rakriktar hästen och sig själv. Att dra i en tygel eller två för den delen kommer bara att ge följdproblem. Tex så kommer ryttaren i mitt ritade exempel att störa sig på att hästen skjuter ut vänster bog.

För att lösa problemet så kommer ryttaren att börja dra mer och mer i vänster tygel samtidigt som hon drar i höger tygel.

Det är ungefär här alla ryttare hamnar ganska snart. Det är därför behovet av nosgrimmor är så stort. De behövs för att hästen ska kunna stå ut med att bli ihopdragen så här. Många tror att ryttare drar mycket i hästar för att de ska böja på nacken. Det är sant, så kan det vara men en mycket större anledning är att man försöker hindra hästen från att skjuta ut bogar och få den att spåra (gå rakt fram).

Det är därför det sällan hjälper att be en ryttare sluta dra. Om hon slutar dra så försvinner ju allt hon jobbat för, hon är beroende av att hålla ihop hästen med tyglarna.

Lösningen är därför att lära ryttaren hur man rakriktar en häst med sin kropp istället för med tyglarna. Det är en process som tar tid, lång tid, men resultatet blir genuint och man kommer inte att behöva armmuskler för att rida sin häst, rumpmuskler däremot, de kommer att krävas i mängd.

Länktips

Har du själv ett roterat bäcken eller olika långa ben?

Nu har jag varit hos kiropraktorn så nu är jag rak.

Svårt att fatta ena galoppen?

Nu är det en bra tid att börja öva på sin liksidighet

Hos Logisk Ridning så får du lära dig rakrikta din häst och dig själv i ridningen via våra Ridkurser.

Handen behöver träning och hästen behöver skolning och det gör vi i våra Arbete Vid Hand kurser.

 

 

 

Du kan inte träna din häst som jag tränar min häst

Jag är en empirisk tränare 🙂 vilket typ innebär att jag har ingen aning om vad jag gör;-). För länge sedan så kom jag på att det hjälper sällan att göra som det står i böcker och ännu mer sällan så hjälper det att göra det som kändistränare säger att de gör. Det som jag grunnat på i många är är VARFÖR det inte hjälper. Det står ju att hen gör så och hen är jätteduktig vilket hens tävlingsresultat vittnar om. När jag gör så så blir det mest kattskit av det hela.

Svaret är enkelt. Du kan inte göra så som någon annan gör eftersom din kropp är och fungerar annorlunda än Annas kropp, eller Peters kropp. Dessutom så är din häst annorlunda än Annas och Peters hästar. Vad man ska veta om ”ridmästare” är att de oftast väljer hästar som är perfekt anpassade för det de vill använda hästen till. De väljer hästar med hjärnan. Logiskt om man vill tävla.

De flesta ”vanliga” ryttare väljer häst med hjärtat vilket ofta innebär att hästen inte är bra på någon tävlingsgren. Den kan dessutom ha ett temperament som inte har något som helst intresse av att göra som någon människa säger. Den kan dessutom ha en kropp som är söndrig, sned och öm.

Proffsryttare kan ha ett helt stall fullt med hästar, säg 20 stycken, varav endast en av dessa hästar är ämnade för svår klass. Resten är hästar som tja, står för inkomster i form av att de kan säljas till ryttare som inte har som mål svår klass. Proffsen är fullt medvetna om att det är ytterst få hästar som är svårklasshästar.

Pratar man däremot med en ryttare som har en eller två hästar så är ju oftast deras häst(ar) fantastiska och kommer att gå huuuur långt som helst. De har vad man kallar en inte realistisk bild av verkligheten. Är det en snäll empatisk ryttare så tvingar de aldrig hästen över sin gräns trots att ryttarens hopp om underverk lever kvar. Fine liksom, drömmar får man ha.

Om den okapabla hästen däremot kommer till en ryttare som inte vill ge upp sina storslagna drömmar så kommer hästen att fara illa. Speciellt om man anlitar en tränare som vill hjälpa ryttaren att nå sina mål. Ryttaren kommer antagligen inte heller att må så bra med den typen av ridning. Det obraiga måendet kan yttra sig som tex
Mindervärdeskomplex-”Alla andra kan ju”, *Prestationsångest-”Jag måste göra MER” eller någon annan obraig känsla.

Hästen reagerar inte bara på dina fysiska hjälper, medvetna som omedvetna, utan de reagerar även på dina psykiska hjälper, det du känner och tänker. Om du har mindervärdeskomplex så kommer den att köra över dig fullständigt. Det ligger i hästars natur att flytta på/köra över svaga individer för att klättra i rang. Om du har prestationsångest och därför gör MER och hårdare så låser du ditt sinne och din kropp och blir obekväm för hästen att bära. Prestationsångest är den känslan som jag upplever är den svåraste att ha när man rider, den som gör ridning svårt på riktigt. Hästen vill mest bara vara någon annanstans, han stänger in sig i en bubbla och gör sig okänslig.

Så om jag får ge ett enda råd till alla ryttare så är det att öppna ögonen, se din häst för vad han är och acceptera det. Låt inte hästens oförmåga att göra det du anser att han ska göra förmörka ditt sinne och ge dig mindervärdeskomplex eller prestationsångest. Alla hästar är inte fantastiska atleter och i ärlighetens namn så är inte alla ryttare fantastiska ryttare. Vi är bara varelser som förmodligen vill göra så gott vi kan inom våra egna personliga gränser.

Ju snabbare du accepterar dina och din hästs personligheter och begränsningar ju snabbare kommer du att få roligt med din häst. Det är roligare att lyckas med lätta saker än att misslyckas med svåra saker. Dessutom så är det så att när man lyckats med en massa små saker så kommer det automatiskt att göra så att man lyckas med en svår sak. Helt enkelt för att många bäckar små leder till en stor å.       

Dagens ridtps är som följer. Bjud hästen på ett träningspass idag där han inte misslyckas och där du inte behöver använda en enda hård hjälp. Beröm honom för denna lilla sak som att han precis vunnit OS. Upprepa dagligen i en vecka/månad/år och voila, du kommer helt plötsligt att ha en häst som gillar att träna och du kommer att slippa alla dumma krav du ställt på dig själv.

 

Hos Logisk Ridning så får du lära dig rakrikta din häst och dig själv i ridningen via våra Ridkurser.

Handen behöver träning och hästen behöver skolning och det gör vi i våra Arbete Vid Hand kurser

Länga överlinjen på islandshäst

Att länga överlinjen gör man för att få hästen att sluta jobba med sin rygg. En muskel som jobbar drar ihop sig och man vill ju inte ha en ihopdragen rygg. Man vill istället ha en genomsläpplig och avslappnad rygg som tillåter bäckenet att vinkla om sig och halsen att längas ut.

Att länga överlinjer är inget som jag prioriterar de första åren av hästens utbildning eftersom en häst som inte är riktigt klar med att muskla en bärig ridhästkropp kommer att bli framtung och belasta sina framben för hårt då.

Halsen kan man se som en viktstång och huvudet som en stor tung vikt. Det är ganska logiskt att ju längre fram huvudet kommer ju mer vikt läggs framåt. Om man dessutom ber hästens huvud att vara långt ner samtidigt som den jobbar med sin rygg så kommer hästens manke att följa med huvudet framåt och därmed ramla ner mellan hästens bogblad. Följderna av detta blir att equiterapeuter hittar en massa otrevliga spänningar och låsningar i hästens bogar och hals.

Så min prioriteringsordning är att muskla upp hästens kropp och sen därefter kan man lägga en lektion eller möjligtvis två på att länge överlinjen. Varför? Ärligt talat mest för att hästen lättare ska kunna gå så som domare säger. Om inga domare funnits så hade hästen inte behövt längas ut så här. Det säger sig själv att en lång hals som söker bettet neråt blir lättare att krulla ihop till en domarvänlig form än en kort hals som söker bettet framåt.

Här ser vi en finfin Islandshäst som övar sig på att länga ut sin hals. som ni ser så är det inte speciellt svårt att få den att fatta grejen och det är framförallt inte svårt att få ryttaren att göra det som krävs för att hästen ska fatta hur man gör. Det här är det fina med ”mina” Logiska ryttare. Träna dem i några år och sen kan man faktiskt använda ryttaren som en fjärrkontroll för att träna hästen 🙂
Det svåra med att vara tränare är inte att träna hästen utan mer hur man ska kunna träna hästen fast att det sitter en ryttare på den som gör typ tvärtom mot vad man säger :-). Det är lite lyxigt nu när mina ryttare börjar bli färdiga, man kan liksom bara säga typ vad som helst och så bara gör ryttaren det. Magiskt är det.

Hästar är lätta att träna, människor däremot är sjukt svåra att träna. Jag insåg tidigt att det som behövs är ryttarträning. Hela mitt koncept är att träna upp ryttare som sen kan rida och träna hästar för vilken instruktör som helst inom vilken inriktning som helst. Jag känner att jag börjar nå mitt mål nu.

Jag anser inte att det är viktigt att trycka in ryttaren i en mall där hon se snygg ut, ni vet, ihop med handen, rak i ryggen, lodrät sits. Däremot är det viktigt att lära ryttaren styra sin kropp. Funktionalitet framför snygghet.

Medveten närvaro krävs vid arbete vid hand

Jag vet ingenting som kräver så mycket medveten närvaro som att arbeta hästen vid hand. Varje detalj hos dig räknas, hur du går, hur du står, hur du tänker….

Den här hästen är under rehabilitering så vad passar väl bättre då än att jobba hästen vid hand istället för att bara promenera med honom. Hästar som man bara promenerar blir oftast väldigt initiativrika på ett otrevligt vis, så det är smartare att arbeta dem så här (eller på annat lämpligt vis) så att de inte hinner hitta på egna saker. För det är ju som så att antingen hittar du på vad ni ska göra eller så gör hästen det. Det brukar vara trevligast när det gäller konvalescenter att människan bestämmer vad som ska göras.

Träna mer i naturen och mindre på ridbanor

Ett stort och vanligt problem är bjudningen. Eller rättare sagt bristen på den. För att få bjudning så undvik ridbanan så mycket det bara går och uppfinn alternativa dressyrbanor. Man måste inte rida traditionella ridvägar alltid, man kan vara lite flexibel.

Här tränas det i härlig bokskog. Det som är bra med sån här träning är att ryttaren lär sig att inte vara statisk. Man kan helt enkelt inte sitta och tjuvhålla här för då kommer hästen att snubbla över en stubbe 😉
Här tränas det dressyr i vatten. Det som är ryttarens viktigaste lärdom här är att lära sig hur mycket rörelser som finns i en hästrygg och hur man gör för att släppa igenom dessa på ett kontrollerat sätt.

Kurserna uppdaterade

God fredag på er alla.  Alla kurser är uppdaterade, vissa av er kanske inte hittar er kurs, ni kan uppleva att den har försvunnit. Lugn, ni hittar den om ni klickar på fliken slutförda kurser. Det är där alla färdiga kurser hamnar. Träna fint alla och jag önskar er en riktigt god träningsvärk.

Jag måste säga att det är galet roligt nu när alla handprov kommer in. Det blir av naturliga skäl (vintern) lite mindre handprov för mig att bedöma under vinterhalvåret men nu kommer de i mängd och jag blir så tårögd, det är så vackert att se på er. Ganska många som ska hoppa på sista handkursen nu vilket är tömkörning. Målet med handkurserna är bland annat att lära sig den skolande tömkörningen, alla handkurser bygger upp er för detta. Behärskar man tömkörningen så får man så otroligt mycket gratis när man tränar en häst. Nu menar jag inte ”springa runt och bränna fläsk” tömkörning utan mjuk fin och rakriktande sådan. Det är en konst som få behärskar. Oerhört roligt är det.
Ni som ännu inte har påbörjat eller jobbat er vidare i handkurserna, passa på att göra det nu när vädret och underlaget är perfekt för det.

När handkursandet känns svårt och hästen är dryg så tänk på att om ni tar konflikterna här och nu, på grimma så sparar ni en hel del hästmun mot om ni ska ta alal de här konflikterna senare på tömmen. Så först löser vi eventuella konflikter i ”närstrid”  sen kan man tömköra fint och mjukt.
Här hittar du lite information om Arbete vid handkurserna.

Dynamiken av gruppträningar

Jag håller i princip enbart träningar i grupp och ytterst sällan rena privatlektioner. Varför?  Jo för att jag vill att folk ska lära sig så mycket som möjligt och det sker bäst i grupp. Jag har några grupper som tränat för mig i många år och det som är så bra med det är att man lär sig lika mycket av att se andra träna som att få en träning själv. Dessutom så blir det sköna diskussioner under en hel helg, man ser ju allas olika utveckling och utmaningar och kan diskutera dessa sinsemmelan och det är ju så otroligt lärorikt. Det finns ingen hästrasism i de här grupperna, alla är på olika nivåer, har olika raser och olika mål. Lektionerna är alltid max 30 minuter långa för maximal inlärning och för att hästen inte ska bli helt slut av en lektion utan mer vara förvånad när lektionen är slut. På en kurs så rider man 2 lektioner a 30 minuter per dag, en på förmiddagen och en på eftermiddagen. Dessutom så har vi en gemensam lunch med teori om diverse saker. Efter en helg med sånt här så är hjärnan oftast fullständigt kokt.

Det är inte bara jag som håller de här gruppträningarna utan även steg 2 instruktörerna håller dessa. Rekommenderar varmt att ni drar ihop ett gäng som vill satsa på sin personliga utveckling som hästmänniska.

Som instruktör är det fantastiskt att få följa elever över år. Bjuder på några bilder från våra gruppträningar.

Det här är bara så underbart, en röra av folk och fä på ridbanan, här en Islandshäst och ett halvblod. 

Här ser vi en instruktör som övar sig på att träna ryttarens händer, så här slår vi två flugor i en smäll kan man säga.

Hopphästen agerar tryggt ankare åt Islandshäst över hinder, samarbete mellan rasgränserna.

Här visar jag en instruktör ett sätt att jobba för att få en framåttänkande hand.

Här tränar jag en instruktör att träna en elev i rakriktning

Tränar en blivande instruktör att länga ben på en instruktör .

En instruktör lär sig rätt ut sneda ryttarbäcken.

Tre Nya steg 2 instruktörer

Mitt mål är att skapa Sveriges bästa instruktörer. Nu börjar fler och fler andra utbildningar förstå och lägga fokus på vikten av rak ryttare vilket är superbra. Men när man sen är rak, vad ska man göra då? Fortsätta rida som vanligt enligt konceptet dra framtill och sparka baktill och ha gärna dubbla nosgrimmor och sporrskydd och sadelklister 

Vilka instruktörer kan förvalta de här raka(re) ryttarna?

Det är en brist på bra instruktörer idag då flesta förstörs på Sverigeshästförstörarutbildning som vi ju ser prov på i vilken ridskola som helst här i landet.
Det behövs helt enkelt fantastiska instruktörer. Att vara instruktör innebär inte nödvändigtvis att man kan rida bra. Det innebär mer att man förstår hästens biomekanik och ryttarens biomekanik och förstår hur man ska sammanfoga dessa. Man måste dessutom ta hänsyn till den enskilda individens psyke, fyrbent såsom tvåbent, och så var det sadlarna, och hovarna, och foderstaten och så var det där om träningsfysiologi..Pust. Man ska dessutom kunna kasta upp en och annan kuse i en transport ibland , vilket egentligen innebär att man måste lära en häst att bli ledd, dvs lära människan att leda en häst.

Ja ni fattar, det är ett väldigt komplext yrke som tar tid att lära sig, lång tid.
Min instruktörsutbildning är lång och den tar typ aldrig slut då det fina med hästar är att det finns alltid mer att lära sig.

I Grundutbildningen för instruktörerna så får de lära sig att se detaljerna, alla de där små detaljerna som är så sjukt svåra att se.Det är inte lätt att börja se, det är helt galet ansträngande och tar lång tid. De får lära sig grundläggande ryttarträning.

I nästa stadie av utbildningen, del 2, som man får gå tidigast ett år efter att man är klar med sin grundutbildning, så får man lära sig att se helheten, man får lära sig lite grunder i hästhälsa, foder, skoning(eller icke skoning), sadelrelaterade problem, man får fördjupade lärdomar om hur man tränar olika typer av ryttare och olika typer av hästar. Man får lära sig att lägga upp träningsschema och hur man botar diverse problem som ryttare kan ha med sin häst, tex hur man får hästen att sluta bocka och sticka utan att dra så hårt i den att man måste ha en nosgrimma för att hindra den från att gapa av smärta. Det är ju faktiskt inte munnen som gör fel i såna lägen så det känns lite opraktiskt att dra där tänker jag 😉 .

Nu har vi äntligen 3 instruktörer klara med utbildningens andra del och det är Victoria LindgrenKimberly Andersson och Susanna Davidsson. Det är så himla roligt att efter så många år äntligen få se resultat av långvarigt engagemang från så många håll. Det ska bli otroligt roligt att få följa deras arbete  . Mitt mål är att göra mig själv overksam som instruktör för ekipage och istället utbilda en massa instruktörer av världsklass.

Ni hittar alla våra duktiga instruktörer här.

Jag kommer att köra igång nästa grund instruktörskurs i höst, vill du hänga på så maila mig för mer info. Du måste ha gått kurserna Hand 1, Mental Coaching och Ridkurserna Grund, Trav och Bog för att börja kursen.

Kan du analysera din hästs benrörelser från marken?

En oerhört viktig del av  Logisk Ridning är arbetet vid hand. Detta arbete kan vara svårt att förstå eftersom det är oerhört små saker vi jobbar med, det liksom syns inte vad vi gör, det kan tyckas okonkret. Men varför gör vi det då? Varför gör vi liksom inte SAKER, som syns och som är lätta att förstå?

Både hästars och människors nervsystem fungerar som så att om man ber om stora ändringar så låser sig systemet och kroppen finner ut alternativa lösningar på att göra det vi begär. Knepet ligger i att göra så små saker att nervsystemet inte låser sig. För att kunna göra detta så måste ryttaren först lära sig se de små sakerna eftersom det är ganska svårt att ändra något man inte kan se. I Arbete vid hand kurserna så lär vi oss steg för steg att se de små, små sakerna, som tex i vilken vinkel den lyfter sina bakben när man leder den åt sidorna eller rakt fram, hästar gör nämligen olika saker beroende på var och hur vi applicerar trycket på deras huvud. Nya elever kan finna det svårt att förstå och framförallt att se, mest för att man inte är van att se så små saker men allteftersom månaderna och åren går så öppnas ögonen och saker blir glasklara.

Här ser vi ett väldigt väl godkänt Hand 2 prov där ryttaren har gjorts medveten om relationen mellan fram och bakben. Denna övning brukar jag kalla för sidoplankan. Övningen är helt avgörande för att sen få till bra skänkelvikningar, slutor och piruetter. Men just nu tränar vi alltså bara hästens kropp att sitta ihop.

Det som är riktigt bra i de här filmerna utöver det tekniska utförandet är den fina kommunikationen mellan människa och häst. Hon talar till honom och tar för givet att han förstår och det gör han ju. Mycket träning ligger bakom det här, inte bara med övningen utan jag menar kommunikationen, vi pratar åratals träning för att få det så här fint. En fin målbild.

Jag ber ryttaren analysera vad hon kommit fram till under kursen och det här är hennes ord: ”

”Häst tassar bak, pekar lite lätt innåt/raktfram (smal gång med hovar och utpekande haser bb) på honom, han trillar lättare till vänster med bakkärran när vi går rakt fram. Bakifrån ser det ut som hans fötter pekar utåt men inte om man tittar framifrån. Han har inga problem att korsa ena bakbenet över det andra när han vilar, vänster helst över höger tass eller lyfter höger lite förnämnt och hänger i höften.

Han kan lätt svänga åt båda hållen i ridning genom att luta sig i färdriktningen (typ pekar med höften) (tänker att det är något man utnyttjat för vallningen och snabb förflyttning) ta sig genom en kurva i balans på Svenskt vis är inte Uffevis hhhaah…

Han verkar ha mindre kontakt med sitt höger bak, det har velat stå kvar i backen vid träning medans de övriga benen kan flytta sig men lite för varje gång vi tränar, blir det bättre och bättre. Även att lät vika sig i sin högersida och trilla till vänster när han blir för ”snabb” och tappar bort sig.

Att inte korsa bakben är jättesvårt för honom att låta bli men superlätt att förstå innertygels funktion för övrigt. Han flyttar gärna framdelen först också och sen flyttar bakdelen, superkänslig för bara vikten i haken på grimskaftet så behövs inga krafter att be han utföra själva rörelsen.

Svårigheten i övningen för hans del är att få bakfötterna att spela på vars en planhalva, han spelar gladeligen med båda två på samma halva lite när som (man ska väl flytta sig fort för tjurarna?)”

Andra varvet

Lite blandat fokuserat gående

Handkurserna startar första fredagen varje månad och du hittar info om dem här.