Benedict

Superfina Benedict på sin första tävling. Liten bana för denna 180 cm höga herre men han gör det superbra <3. Ser så extremt harmonisk ut, #logisktögongodis . Helen Milton äger och tränar denna supertrevliga 6 åring. #Logiskridning

Det är så extremt spännande att få börja följa de Logiskt inridna och tränade hästbarnen :-). Det tar lite tid att komma hit för först ska ryttaren tränas och sen ska den färdiga ryttaren börja träna sin häst. Helan gjorde så att hon först gick den logiska ryttarutbildningen med sin gamla häst. Först därefter så började hon träna sina unghästar .Det är smart att göra så eftersom det är väldigt svårt att träna sig själv samtidigt som man tränar sin häst. Typ omöjligt.

Parallellt med unghästträningen så passade hon också på att utbilda sig till Logisk Instruktör .

Det är så otroligt roligt att få se detta 🙂

Hur miljötränar du dig?

Vi har alla något som vår häst tycker är lite läskigt att gå förbi . Det kan vara brevlådor, soptunnor, häckar, högar med virke bredvid en skogsväg, lastbilar etc.Om vi inte har sällskap av en häst så kan vi utan problem gå förbi dessa föremål.

Då tolkar många det som att hästen behöver miljötränas för dessa ”farliga” föremål. Sätten är många. Man kan tjata på den, muta den, banka på den, tvinga den att gå förbi 32 gånger bara för att lära den.Lära den. Smaka på ordet. Du ska lära ett flyktdjur att inte vara rädd för brevlådor. Som faktiskt är ganska opålitliga varelser som när som helst kan slå upp sina käftar 😉

Då måste ju jag ställa en fråga . Är du själv helt orädd för föremålet ifråga? Jag tex har två akilleshälar, som alla hästar jag rider är rädda för. Det ena är kossor och det andra är stora högar med timmer (jag vet, rädslor är inte alltid logiska;-)).

Jag kan ärligt och uppriktigt säga att jag håller andan även när jag går förbi dem utan häst. Jag är inte LIVRÄDD, men jag är skeptisk.

Det vore tämligen ologiskt av mig att miljöträna min häst att inte vara rädd för kossor och timmerhögar.Varför?

För om jag tränar den att vara orädd för något som jag är rädd för så ber jag ju den att ignorera min hjärna. Gör inte som jag tänker, ignorera mina finaste hjälper. Hästar läser vår hjärna som en öppen bok. Det hjärnan tänker får dessutom följder i din kropp, muskler spänns, hjärtat ändrar takt, vår andning ändras och därmed tyngdpunkten.

Om man vill rida med de finaste av hjälper så är det smart att inte lära hästen att ignorera min tankar. Det är smartast att jobba med sina tankar utan häst. Så att du när du är med din häst kan vara ärlig.

Hur kommer man då förbi timmerhögar och kossor? Tja, jag brukar hoppa av hästen när jag märker att jag håller på och bubblar över i mina rädslor. Jag hoppar av så fort jag märker det så att hästen inte ska hinna registera min tvekan och börja försöka fly för att rädda oss från faran.

Hoppar jag av för sent så får jag problem. Sen går jag förbi dem med hästen i koppel. Tillåter den att gå så långt bort från faran som möjligt, med mig som skydd.

På detta viset så är jag lite mer ärlig och sann mot hästen. Sen kan man jobba på sina tankar och rädslor utan häst och hoppas att någon gång kan de gå över.Igår pratade jag med kossor. Det var läskigt men jag överlevde 🙂 Vilka är dina rädslor och hur miljötränar du dig?

Ger hästar dig dåligt samvete eller frihet?

Hästar är en ständig källa till dåligt samvete. Jag blev ofrivilligt hästlös i en tragiskt händelse för ett år sen. I början skaffade jag ingen häst på grund av sorgen, sen skaffade jag ingen ny häst på grund av att jag inte hittade någon jag ville ha, sen köpte jag ingen ny häst för någon annan anledning och sen kom Corona och nu ..Tja..Jag måste erkänna att det är rätt skönt att inte ha häst.
Jag vet inte hur det är för er men jag inser nu att den där enorma friheten jag känner beror på att jag inte har häst.
Yoga har jag haft som utbyteshobby sista åren, läst till Mediyogalärare. Men Yoga ger mig också dåligt samvete om jag inte gör min yogaläxa varje dag. Så jag kände faktiskt inte den där friheten av Yogan.
Nu har jag på grund av barnen snöat in på en ny hobby, det ska tas dykcert. I väntan på kursstarten så snorklar vi varje dag. Det är en helt annan värld där nere under ytan. Fascinerande.


Men jag insåg att nu känner jag frihet. En frihet jag troligtvis aldrig känt innan. Jag längtar till nästa gång vi ska åka och snorkla men jag har inget dåligt samvete om jag hoppar över en dag. Världen under ytan inte bara klarar sig bra utan mig utan den är till och med tacksam över att slippa ha mig där. 🙂
Fiskstimmet jag förföljer med stor nyfikenhet kommer inte att sakna mig, kräfftorna som förskräckt flyr för mig är gladare utan mig. Detta gör att denna hobbyn har inga måste. Den blir inte bättre för att jag tvingar mig att göra den.
Det är en för mig fascinerande känsla. Frihet. Samvetsbefriad. Men så bra man mår när man får den känslan. I ett vanligt vuxenliv så är den känslan ovanlig. Man är liksom aldrig fri utan det finns alltid saker som man borde göra. Det är jobbet, barnen, städningen, vikten, bilen…etc…
Det finns liksom ingen ände på saker som gör oss ofria och belastade med DET DÅLIGA SAMVETET.
Jag har konstaterat att jag nog ska tillåta min hästpaus att vara lite längre. Om en underbar individ som passar min och dotterns personlighet perfekt dyker upp så är jag öppen för möjligheten men jag är inte längre aktivt sökande. Bara att skriva detta är otroligt befriande.
För någonstans så har jag insett att jag känner ett krav på mig själv att jag måste ha häst. Kan jag vara utan häst? Vem är jag utan häst?
Men ärligt talat så har jag ju nog med häst i mitt liv ändå, i form av alla underbara elever <3. Just nu ska jag fortsätta att njuta av min frihet ett tag till, ansvarsbefriad, samvetsbefriad <3. Tänk att man skulle behöva 47 år för att få uppleva den här känslan 🙂
Nu är jag nyfiken på hur det är för Dig!. Känner du som jag eller känner du friheten och samvetsbefrielsen i samband med häst? Vi är ju alla unika individer som känner, tänker och upplever saker på olika vis.

Säger du vad du menar eller menar du vad du säger?

Säger du vad du menar eller menar du vad du säger? Det är en mening som för mig betyder ärlighet och är hela grunden för själslig lycka.

Vi lever tyvärr i en tid där lögner inom meningen är mer norm än ”onorm”. Vi ljuger ofta om hur vi mår, vad vi gör och vad vi känner och tänker.

Vi gör det för att det är så enkelt att ljuga nu förtiden med alla sociala medier. Må så vara det är lögner som har för avsikt att göra en till en del av flocken, eller till att förvandla en till någon som flocken vill följa och se upp till. Det är 2020 i ett nötskal. Ingen reagerar på det, det är bara så det är.

Om vi pratar hästhantering så är det här förödande. Du måste säga vad du menar (ber hästen göra) och du måste mena vad du säger, annars blir hästhantering så väldigt väldigt svårt.

Hästar förstår när du ljuger för dig själv eller för dem. De kanske inte förstår orden men de förstår att om du säger att vi ska gå dit med dina ord och handlingar samtidigt som hela ditt inre skakar av nervositet och rädsla över att gå just dit.

De förstår givetvis direkt att du tänker skicka dem i döden genom att be dem gå dit du inte vågar.

Detta kan gälla att lasta hästen i en livsfarlig (enligt ditt sinne) hästtransport, be den gå ner i en sjö, gå in i en skog, lämna gården och resten av flocken, hoppa ett hinder, gå förbi en brevlåda etc.

Hur kommer man runt det då? Genom att inse att du kan inte leva i 2020 talets lögn när du är med din häst. Du måste gå tillbaka i tiden där medvetenhetslögner var ovanliga. Definitivt innan sociala mediers tid. Du måste mentalt förflytta dig till en tid när det inte var norm att ljuga utan där det var som det var liksom.

Så en bra tanke för dig som har problem med att du skrämmer din häst för olika saker, är kanske att du tänker dig att inga sociala medier finns, att omgivningen inte har kameror som när som helst kan dokumentera dina ”misslyckande” och att omgivningen kanske inte ens bryr sig eller ens ser dig.

Att det bara är du och din häst och att ni inte ska prestera över dina gränser utan du bara accepterar att du idag bara ska göra sådant som känns bra för dig. Du ska inte behöva gå över din trygghetszon just idag. Just i dag är en dag av utforskande av ditt sinne.

”Var och när börjar jag bli nervös och rädd för saker”?

Sen accepterar du och omfamnar den känslan och konstaterar utan att värdera tex att

”Jag blir nervös bara jag tänker på att passera en brevlåda.” Bara så. Inget mer.

Första steget för att göra en förändring ligger att förstå och acceptera.//Lindah i Växjö

Har hästen ärvt din snedhet?

Det är inte alls ovanligt att en ryttare som rider många hästar efter ett tag får samma problem med alla hästarna, eller i allafall flertalet.

Det kan vara problem som tex

*Alla biter sig fast i samma tygel.
*Alla kör ut samma bog.
*Alla fuskar med samma bakben.
*Alla är rädda för saker på höger sida, och skyggar därmed genom att kasta sig åt vänster.
*Massören/kiropraktorn/veterinären hittar spänningar och skador på samma ställe på alla hästarna.
*Alla hästar trampar av sig samma sko
*Alla hästar blir svåra att rida ut med

Listan kan göras längre. Jag minns att jag läste om en ryttare som hade oturen att alla hennes hästar dömts ut för artros i halskotpelaren och alla i hennes omgivning beklagade att hon hade sån otur vid sina hästköp.

Men var det egentligen otur? Njae, knappast va? Vi som såg tjejen rida insåg att om de inte får artros typ överallt av hennes ridning så vore det ytterst märkligt 😉 . Men det får man inte säga till någon, för det är elakt har jag hört, människan kan bli ledsen då. ;-). Det verkar vara bättre att säga att hon hade otur vid sina hästköp.

Jag menar, hästar finns det ju gott om, det är ju bara att döma ut dem/triangelmärka dem när de går sönder så får man tillbaka sina pengar och kan köpa en ny häst att ta sönder….

Logisk Ridnings Onlinekurser

Nu spårade jag ur lite men ämnet berör mig på djupet. Vi återgår till inläggets början. Om man bara har en häst så är det kanske svårt att se mönstret i hur vi påverkar vår häst, vare sig vi vill det eller inte.

Men påverkar dem gör vi. Jag till exempel får precis alla hästar jag rider att vara LIVRÄDDA för kor och om jag inte passar det noga så börjar de fuska med höger bak.

Om jag är rädd för kor och har en gammal knäskada i högerbenet? Japp…..

Logiska instruktörer

Kan jag göra något för att motverka det då? Absolut. Var gång jag får en ny häst så måste jag miljöträna in mig på just den hästen. Jag måste visa den att den ska ignorera min korädsla. Jag utsätter mig för kor och gör andningsövningar i mängd, utan hästen. Sen tar jag hästen i koppel och tar med mig någon icke korädd människa och så går vi till en kohage och står utanför och pratar skit medan hästen betar. Typ.

Det är viktigt att inse att det är JAG som måste miljöträna mig, inte hästen som måste miljötränas. Det är en stor skillnad. I ärlighetens namn så är det där många felar. Man ser hemskt många inlägg på sociala medier om folk som miljötränar sina hästar. Konstigt nog är det samma saker de miljötränar hästarna för 😉

Transporter är en grej som utlöser ångest hos många människor. Då miljötränar de hästen för transporter?!?!? De kan hålla på i dagar, månader i år och inte nå någon större framgång.

En annan sak som folk miljötränar hästar för är att få dem att våga lämna gården så att man kan rida ut. Ironiskt nog så är det nästan alltid människan som har rädslor för att rida ut. Men ändå så är det hästen som ska tränas?

Det är både lite lustigt och sorgligt på samma gång. Om man miljötränar sin häst så måste man miljöträna alla framtida hästar. Om man miljötränar sig själv så behöver man lägga väldigt lite tid på att miljöträna sina framtida hästar. Man börjar liksom i fel ände.

Här tex. Hästen har mig veterligen aldrig sett eld. Jag är inte rädd för eld. Resultatet av en häst som inte har en förutfattad mening om något och en orädd människa blir bra. Man behöver inte ens miljöträna. Man går dit, kollar på elden, lär sig genom omvärldens reaktioner att eld är ok. Klart. Inget man behöver tjata mer om.

View this post on Instagram

Vi råkade på en eld. Perfekt miljöträning😊

A post shared by Lindah Nilsson (@logiskridning) on

Spänningar och skador då? Japp, det är samma sak där. Dina snedheter och skavanker som uppkommer dels av att du ärvt dina föräldrars rörelsemönster och dels av att du är högerhänt och lever i ett samhälle som gör det enkelt att fortsätta att vara högerhänt och dels av ungefär 1000 andra orsaker nedärver du till din häst.

Det kan ta typ 10 minuters ridning av en ny häst innan den börjar röra sig och gå som din kropp säger åt den att göra (härmar din hållning) och det är då som du måste använda så väldigt mycket yttre hjälper(händer och fötter) för att få den att rakriktat röra sig framåt.

Rent tekniskt sett så är det alltså dina egna kroppsmönster som du ”sparkar på och drar i”.

Kan man göra något åt det då? JA!!! Rakrikta dig, rakrikta dig och rakrikta dig. Men det tar tid. Om du är 40 år och börjar rakrikta dig så är det just 40 års rörelsemönster och vanor som satt sig i din kropp. Det vore orimligt att tänka sig att man ska kunna bli rak på en helgkurs eller ens tre. Det tar snarare åratal att bli rak.

Om det är jobbigt? Tja, kanske?

Om det är svårt? Tja, lite?

Om det är omöjligt? Inget är omöjligt 🙂

Hänger rädslor och rakhet/spänningar ihop? Ja, defenitivt. Om du är rädd och spänd och oflexibel i sinnet så kommer din andning att påverkas negativt. Kanske du andas snabbt och kort högt uppe i bröstkorgen, eller så håller du andan så fort du gör en rörelse med dina armar (det gör de flesta). All påverkan på vår andning sätter sig bland annat i musklerna runt höfterna och gör dessa stela. Stel plus sned = låsning. Långvarig låsning blir lätt en regelrätt hälta/skada.

Det är en hel vetenskap det här. Jag länkar nedan till några intressanta inlägg på temat.

Snett bäcken eller olika långa ben

Nu har jag varit hos kiropraktorn så nu är jag rak

Häst med snett bäcken

Är din häst rak?

Rakriktning

Elevers ord om snedhet efter kurser

Medveten hjälpgivning



Det är aldrig för sent att lära sig rida på riktigt

Det är ofta väldigt stort fokus på vad hästar ska göra när vi tränar dem. De ska sätta under sig med bakbenen/t, de ska gå fram, de ska spåra, de ska rakriktas, de ska gå fram, de ska böja sig, de ska upp i formen (men ner på tygeln?!?!) de ska forma sig, de ska gå fram, de ska ha spänst, de ska ha power, de ska gå fram, de ska vara lösgjorda, de ska gå fram..

Ser ni att en sak återkommer konstant? Gå fram!!!

Varför tjatar jag om det så ofta? Tja, allt jag skrev ovan var sådant jag plockade upp från en ryttares hjälpgivning under 2 minuter!!!

Under morgoncyklingen så åkte jag förbi en paddock och beskådade fascinerat en häst, en oerhört snäll häst måste jag tillägga, som fick alla de här direktiven till sig.

Man behöver ju inte vara Einstein för att räkna ut att den här ryttaren var iförd sporrar och hästen var iklädd dubbla munkorgar. Dessa två attribut är nämligen symptom på alldeles för mycket hjälpgivning.

En bra grundregel är att om hästen/bilen, cykeln inte går fram så är det smart att ta bort bromsen, det som hindrar fart. I fallet med häst så är saker som hindrar fart en kort tygel, en icke lösgjord häst och munkorg men framförallt en ryttare som har lärt sig fel.

Det är däremot inte alls särskilt smart att gasa mer om bromsen fortfarande ligger i, (det är det man gör om man använder sporrarna som en gaspedal på en enligt ovan bromsad häst)

De flesta har säkert läst på hästforum att hästen går bra och kan ridas på mjuka hjälper ända tills man börjar ställa krav på form, då börjar hästen protestera och då behöver man tips på bett som hästen inte protesterar mot.

Jag tänker att vilket bett som helst borde gå bra så länge man inte använder det som en grej man drar i för att få hästen att jobba 😉 Men vad vet väl jag?

Uppenbarligen så ligger gamla felaktigheter kvar, i ärlighetens namn så lärs de ut redan på ridskolan…. Vilket är så oerhört sorgligt att jag blir helt ledsen bara jag tänker på det.

Det är hästen som ska komma fram till ryttarens hand, då blir det fint och bekvämt för hästen.Det är INTE ryttaren som ska dra handen bakåt tills man får en kontakt, då blir det obekvämt för hästen och den kommer att börja gapa, lägga huvudet på sned, vifta med tungan, tugga hysteriskt på bettet, dvs uppvisa det beteendet som gör att ryttaren känner ett behov av att byta bett.

Det är inte bettet som är felet, det är den som drar i bettet som är felet.Som tur är så är det ju aldrig för sent att lära sig nya saker.

De flesta av oss som pratar om och undervisar i ett snällare sätt att rida har själv genomgått ett långvarigt förändringsarbete eftersom de flesta av oss tyvärr lärt oss fel från början.

Det är svårt att lära sig göra en sak på ett annat vis men lätt att lära sig en ny sak. Invanda rörelsebanor tar tid att lära om. Men det är aldrig för sent att lära sig och det är faktiskt ganska kul att lära sig, iallafall efter att man kommit över den första tveksamheten i form av att man helt plötsligt känner sig som en nybörjare igen. Den känslan kan vara lite psykiskt jobbig.

I Logisk Ridning så utgår vi ifrån att allting börjar i ryttarens bäcken. Bäckenet styrs av hjärnan. Därför handlar Logisk Ridning i mångt och mycket om att skapa många förbindelser mellan bäcken och hjärna.

Denna förbindelse gör det sen enkelt att styra resten av kroppen, den är liksom grunden för kroppskontroll.Vi har Onlinekurser för dig som gillar att ostört träna i eget tempo på hemmaplan.

Vi börjar alla med Grundkurs ridning som är den kursen som skapar den första bäcken-hjärna förbindelsen. Läs om ridkurserna här

För dig som vill träna för instruktör så har vi ett flertal ute i vårt avlånga land. Vissa av dem kan du träna online för dessutom. Du hittar alla instruktörer här

Samvete eller inte samvete

Djurmänniskor i allmänhet ger väldigt mycket av sig själv till andra varelser och dessa varelserna ber ofta konstant om mer. Det dåliga samvetet är stort och välfyllt. Jag kan bara se till mig själv här hemma. Jag är hästlös för tillfället men runt mig finns det gott om djur ändå.Varje gång jag går förbi akvariet så trängs alla fiskarna hysterisk under matluckan som de inte har fått mat på ett år eller så. De vill ha mat, av mig.

Går förbi Chinchillaburen och fångas av ett ljud och en bedjande söt Chilla som vill ha något gott. Hon vill ha något, av mig.

En av ungarna frågar var något finns. Hen vill ha något, av mig.

Går ut i köket och med ljusets hastighet så kommer hunden farande med hopp om att jag ska öppna kylskåpet. Han vill ha något, av mig.

Klär på mig och ska ut och cykla, den andra ungen ber mig handla hem mjölk. Hen vill ha något, av mig.

Cyklar iväg. Spanar efter smaskiga grenar av Vide eftersom Chillorna älskar såna. Jag ser på dem lite som Nelson Mandela som satt fängslad, eller som folk i Corona karantän som liksom Chillorna fick komma ut ur sina bostäder en timme om dagen för att motionera. Önskar att jag kunde släppa alla djur som sitter i bur fria. Samvetet skaver när jag klipper av några extra god grenar.

Hittar en fin skogsväg som hunden hade älskat. Det dåliga samvetet skaver i mitt sinne, jag borde inte ha cyklat själv, jag borde ha tagit med hunden, han hade blivit så glad då, han måste vara sårad ända in i sin söta lilla själ av att bli lämnad ensam.

Jag tror inte att jag behöver fortsätta, de flesta förstår precis vad jag menar. Vad gäller våra djur finns det knappt någon ände på saker vi kan ha dåligt samvete för.

Hästar…Behöver jag ens nämna hur många saker man kan ha dåligt samvete för när man har en häst? Foder, underlag, skor, utrustning, hage, motion…..Pust… Det är inte alls svårt att få lite ångest av allt samvete som bara väller över en.

Men, för att komma till avslut på detta inlägg, vet ni en sak. Det hjälper inte ett dugg att ha dåligt samvete. Tro mig, jag är 47 år och har testat det i ganska många år nu ;-). Jag testade det senaste för en timme sedan faktiskt ;-).

Om man ska se något positivt med det dåliga samvetet så visar det att man är en empatisk och kännande person och det är ju en bra egenskap tänker jag.

Men..Det viktiga är att man kan släppa det när man är i stallet. Hästar är oerhört sensibla djur och de känner av sånt där direkt. Något av alla de tusen sakerna jag har grubblat på genom åren är just detta dåliga samvete.

Jag uppfattar att det dåliga samvetet (och prestationsångest, men det skriver jag om en annan dag) är det som försvårar din utveckling inom ridning och hästhantering mest.

Om du ber hästen att göra en sak samtidigt som du har dåligt samvete över att du ber hästen att göra saken så…Tja….Det blir inte bra, alls.

Det är av yttersta vikt att en ryttare lär sig att koppla bort de där objudna tankarna ibland. Det krävs ju såklart att man vet att det man ber hästen göra inte plågar den på något vis.

Tex så plågar det ingen häst att flytta sig åt vänster från marken när du ber den om det. Där behöver du inte ha dåligt samvete.

Om du däremot rider ett s.k ”dressyrpass” där du konstant sitter och skumpar med spetsiga sittben i hästens rygg samtidigt som du håller ner dens huvud som givetvis är beklätt med munkorg och sparkar den i revbenen med sporrbeklädda fötter, då ska du verkligen ha dåligt samvete, det är en elak handling att göra så, en handling som skadar hästen.

Det lustiga är att enligt mina betraktelser så är det oftast tvärtom. De som rider dressyr enligt ovan har mer sällan än man kan tro dåligt samvete och de som har svårt att flytta en häst åt sidan från marken har oftast mer dåligt samvete.

Det är väldigt märkligt det här. Jag har funderat så otroligt mycket på sånt här genom åren. Jag har aldrig lyckats få ihop det helt men jag jobbar på det.

Det jag tror är att ”dressyrgruppen” är lite avstängda från sina känslor och ”svårt flytta häst åt sidan” är tvärtom, de liksom känner för mycket, analyserar för mycket.

Det jag däremot vet är att bägge grupperna har saker att jobba med. Grupp ett måste komma i kontakt med sig själv, lära sig känna av omgivningen och grupp två måste flytta in mer i sin kropp, flytta ifrån sitt huvud lite grann.

Yoga är ypperligt som redskap för bägge grupperna. Jag har studerat till Yogalärare under lång tid nu och ju mer jag lär mig ju mer inser jag att Yoga, i den meditativa stillsamma formen är ypperlig för ryttare av alla åldrar, inriktningar och grupper.

Det är ingen yoga som vrider dig runt din egen axel och viker dig dubbel utan mer av typen som jordar dig genom stillsamma meditativa pass.

Jag försöker att få ihop det här att passa ryttare, håller lite försökspass för några av mina elever. Lite strul i början men jag jobbar på att hitta en väg som funkar både för er som är stela som kylskåp och ni som redan kan vika er dubbla :-).

Jag kommer att återkomma när det är klart. Tills dess, ta hand om er, ge inte bara till alla andra utan även till dig själv. Ha inte dåligt samvete för att du gör för lite för dina medmänniskor och meddjur utan tänk på dig själv, ge dig själv något.Jag gillar att ge mig Yogapass ute i vacker natur. Det är som en vacker present som stillar både kropp och själ och tillåter mig att för en liten stund inte ha dåligt samvete.

När gav du sig senast en själslig gåva?

#logiskridning#rakriktning#sitsträning#ryttarträning#ryttarutbildning#ryttarutveckling#ryttaryoga

Sommar och sol

Nu är det sommar vilket är en fantastisk årstid så klart. Förutom alla mygg och flugor och fästingar och bromsar och stenhårda grusvägar och dammiga paddockar och..och..

Ja ni vet. Själv undviker jag gärna ridning på sommaren eftersom, tja, allt ovan nämnt och säkert 14 saker till.

Det blir liksom så besvärligt, man kan sällan skritta när man rider ut eftersom flugorna retar gallfeber på hästen men samtidigt så är grusvägen alldeles för hård för att göra något annat än att skritta.

Men så var det ju det där gräset…. Hästar älskar gräs. Hästar gör allt för att få beta. Tyvärr så finns det väldigt många feta hästar i vårt land. Faktiskt så många att när någon lägger ut en bild på en häst i normalt hull så säger/tänker/tror många att den är mager och vanvårdad.

Kombon lite eller ingen motion och fritt med gräs är ödesdiger och leder ofta till fång. Det är lätt att bli hemmablind och inte se när hästen börjar bli tjock. Därför är det smart att ta foto på den varje vecka, samt kanske mäta den runt bröstkrogen och ta för vana att kolla av alla fettdepåer. Då märker man direkt när det börjar gå över styr.

Det är lätt att få dåligt samvete och ge upp när man har en fet häst. Han blir ju så ledsen när han inte får äta hur mycket han vill. Ha inte dåligt samvete, gör allt du kan för att hålla din häst i ett hälsosamt hull.

Det är svårt att motionera en fet häst, krävs nästan alltid kombination av minskad mattillgång.

Men om du motionerar så tänk på att det är lång tids motion som räknas.

Det sägs att hästar börjar bränna fett först efter 40 minuter. Det innebär långa rundor. För att inte slita ut hästen alltför mycket så är det smart att under en ridtur varva ridningen med att gå lite bredvid hästen. På det här sättet får både du och hästen bra motion 🙂

Det finna många myter om att vissa hästar faktiskt ska se ut på ett visst sätt. Tex kallblod, de sägs ofta vara muskulösa när de egentligen bara är feta.

Bjuder på en bild av ett vackert kallblod i nära nog perfekt hull. Underbart att se.

Har du en före och efter bild där du lyckats få kontroll över din hästs fetma så lägg gärna bilderna och en liten berättelse här i kommentarerna som inspiration till andra att det faktiskt är fullt möjligt att banta ner en fet häst.

Zoommöte om Grundkursen

På tisdag 19:00 kommer Victoria att hålla en teorikväll med temat: Grundkursen

För er som vill fördjupa er, som kanske har problem med någonting och vill få bolla detta, som kanske vill umgås med jämnlikar eller som vill testa övningar för att stärka medvetenheten.

Teorin kommer hållas online via Zoom. Jag bjuder in er och ni kan då logga in via telefon eller dator 👌Teorin kostar 100:- .

Mer info om detaljerna hittar ni i den slutna ryttargruppen. Om du är elev hos oss och inte fått inbjudan till denna grupp så maila mig så löser jag det, blog@lindah.se

Är ridning teknik eller känsla?

När man följer diskussioner om ridning, live eller på internet så slås jag alltid av lite vanmakt. Man verkar tro att ridning är en ren tekniksport. Man kan se det om man öppnar vilken ridhandbok som helst, det står beskrivet om hur ryttaren ska placera sina yttersta kroppsdelar, dvs hand och skänkel och sen verkar man tro att det räcker. Men jag kan garantera att om man tar 10 ekipage, ger ryttarna samma instruktioner om var de ska placera sina ändar så får vi 10 olika resultat. Vad beror det på tror ni?




Oj..Var ska jag börja. Jag tror att jag tar en sak per dag och låter det här bli ett serieinlägg. Sakerna kommer utan inbördes ordning. När jag lär ryttare rida så tänker jag alltid att jag måste ersätta ryttarens största problem med något annat. Olika människor har olika problem, olika hästar är olika mottagliga så det finsn ingen regel vilket som är största problemet.

Men om vi ska dela upp ridning i fyra delar så består det i princip av känsla, rumsmedvetenhet, närvaro och teknik. Dessa fyra måste sitta klockrent innan ryttaren kan göra sådant som imponerar på andra, dvs innan hon rider runt på en volt på en häst som böjer på sin hals. Det där är något jag aldrig förstått, varför det är så viktigt att rida runt på en volt medan hästen böjer på sin nacke. Det är ju det som fel utfört skapar mest spänningar vilket i sin tur gör att allting blir svårare.

Nåväl, vad betyder de här orden, känsla, rumsmedvetenhet, närvaro och teknik, för en ryttare?

  1. Känsla, förmågan att i ett virrvarr av rörelser från hästen lyckas hitta och identifiera exakt vad det är hon känner och korrigera det utan att hästen upplever obehag.
  2. Rumsmedvetenhet, förmågan att veta var man befinner sig i förhållande till omvärlden, det som gör att man rider exakta ridvägar.
  3. Närvaro, förmågan att hålla sitt sinne neutralt även i pressade situationer, dvs att leva här och nu, inte vara rädd, arg, exalterad, nervös eftersom det smittar hästen.
  4. Teknik, förmågan att få kroppen att lyda, att styra sina kroppsändar, ben och armar, utan att resten av kroppen gör oönskade saker som t.ex att sitta snett över hästen.

Så, vad betyder allt det här? Tja, det betyder att när alla dessa 4 punkter är rätt så är du en ridlärares dröm, då kan du göra och följa exakta instruktioner och träna din häst att bli en bättre ridhäst. Om du däremot försöker träna din häst innan dessa fyra punkter är rätt så kommer du att träna din häst att vara en sämre ridhäst vilket du märker bland annat på att

*Du behöver anlita kiropraktorer och massörer regelbundet, kanske t.o.m tillkalla veterinär för att hästen blir halt.

*Hästen vill inte låta sig fångas i hagen (eftersom han inte tycker att det är så behagligt att bli riden)

*Du behöver byta till ett annat bett eftersom hästen ”går emot”

*Hästen får tryckskador på ena sidan av manken och ena sidan av ryggraden långt bak

*Hästen biter sig fast i en tygel

*Hästen letar upp spöken i ridbanehörnen

*Hästen går inte att lasta

*Hästen vägrar på hinder

Tja.. Listan kan göra lång men ni fattar grejen, om hästen protesterar eller får ont så är det oftast fel att finna i de fyra punkterna som nämnts ovan. Vad många inte vet om hästar är att de är snälla och väldigt tillmötesgående djur som hellre flyr än illa fäktar. De vill inget hellre än att göra som du säger om de kan. Och om de anser att du är en klok och pålitlig person och om det inte gör ont.




Varje ridpass ska göra din häst lite bättre, lite spänstigare, lite klokare, lite starkare. Men det kanske sker med en halv millimeter per ridpass, dvs du märker det knappt. Man kan säga att generellt sett så kräver man alldeles för mycket av sina hästar eftersom deras förändringar under de första fyra åren är så små att du inte märker något. Märker du inget så berömmer du inte utan du fortsätter kräva, dvs hästen kommer inte att tycka att du är en klok och pålitlig person. Man hamnar i en ond cirkel.

Nåväl, nog om den trista sanningen. Jag ska bjuda på ett enkelt test. Det är ju som så att vi förväntar oss att vi ska kunna be hästen att göra specifika saker på en specifik plats, tex dressyrrörelser eller ridvägar eller hoppa ett hinder eller byta gångart eller, tja, ni vet. Vi ska dessutom enkelt kunna leda den varsom helst, in i en transport, ställa upp den på gången, gå en promenad i omgivningen etc. Det kan de flesta inte, iallafall inte att bruka onödigt mycket våld. Och då vet jag att många säger sig inte bruka våld, men då kontrar jag med att våldet är alldeles för normaliserat inom ridning. Om man tex sågat i en hundmun så som man sågar i en hästmun så hade du förmodligen blivit dömd för djurmisshandel. Det är på tok för normaliserat med våldet som behövs för att kontrollera en häst. Betänk att en och samma häst kan bli vansinnig när en fluga landar på honom men samtidigt ignorera (inte känna) när du sparkar honom i magen med dina sporrar. Rent tekniskt sett så borde en häst kunna kontrolleras och styras av en fluga, OM han hade vetat vad flugan bett honom om 😉

Nåväl, ett enkelt test som passar alla oavsett disciplin, ålder, utbildningsgrad, ras. Lägg upp två bommar bredvid varandra med en meter mellan sig. Låt hästen bekanta sig med dem i lugn och ro, förslagsvis från marken först.

Därefter så går du igenom dem i skritt och i trav. Du gör halt exakt mellan dem, du ryggar mellan dem och du stannar och slappar mellan dem på lång tygel. Du ska kunna göra detta utan att bråka med din häst, utan att du tvingar honom att gå på tygeln, utan att bommarna flyger all världens väg, tänk mer att du ska göra det med flugans hjälper. Gör det både uppsuttet och avsuttet.

Klarade ni inte det? Vet du, det är helt okey, de flesta klarar det inte. Det som gör att vi svenskar har väldeliga problem med det här är att vi inte har en kultur av att jobba hästen från marken mer än att vi tömkör den lite, eller longerar den lite. Det är från marken man boundar med en häst.Då har man lite att jobba med enligt de fyra punkterna, känsla, rumsmedvetenhet, närvaro och teknik.

Och du, man kan förvisso med våld få hästen att göra detta, men har du då jobbat med dig själv enligt de fyra punkterna? Eller har du bara agerat grottmänniska och totalt tappat hästens tillit? Vågar hästen då slappna av totalt mellan bommarna eller är han lite nervös mellan dem?

Och hur man gör det kommer jag att ta upp i några blogginlägg som jag kommer att lista här

Punkt 1 och 4, snett bäcken

Du kan läsa lite om våra onlinekurser som samtliga jobbar med dessa fyra punkter på olika plan. Du hittar dessa här. Ridkurser online

Gilla oss gärna på Facebook