Du kan bli ditt egna Equiband om du vill

Equiband är något som är poppis inom många olika grenar och inriktningar. Har du aldrig hört talas om Equiband så kan du läsa om det i länkarna jag lägger längst ner i inlägget. Jag klipper in lite text här om det, taget från Svensk hästrehabs hemsida.

”Vad är Equiband?
Equiband är ett unikt träningsredskap som hjälper hästen att aktivera underlinjen (magmusklerna) samt uppmuntrar hästen att kliva in mer under sig och därmed flytta tyngdpunkten bakåt. Dessa två “aktiviteter” är avgörande för om hästen ska kunna utnyttja bakbenens kraft till att lyfta fronten – det jag kallar obruten överlinje – och är förstadiet till högre samling.

Hur fungerar det?
Systemet bygger på hur man på humansidan länge arbetat med fysioterapi för att aktivera muskler/muskelgrupper som av någon anledning inte har full funktion. Genom viss stimulans utifrån kan man påverka receptorer i hud/fascia som skickar signaler till hjärnan som i sin tur exempelvis aktiverar muskler. Exempel – om du rör vid något hett finns receptorer som känner av och skickar signal till hjärnan som ser till att du drar bort handen innan du ens hunnit tänka. I fysioterapin vill man stimulera receptorer så att signaler skickas kontinuerligt och ger en konstant aktivitet i önskad muskel. Det är alltså angeläget att stimulin fortsätter under längre period för att bana in nya rörelsemönster som kroppen lär sig använda även när stimulin inte finns där.

Man prövade på hästar och fick samma önskvärda respons och därifrån utgick man när man skapade systemet.”

Okey, det låter ju bra verkar flertalet tycka. Jag personligen tänker att det kan vara en bra grej på hästar som man av någon anledning inte kan rida. Men visste ni att man kan lära sig rida så att man får samma effekt som av ett Equiband?

Det är det vi gör här i Logisk Ridning. Jag kallar det dock för att man skaffar sig en beridarrumpa. Det innebär grovt förklarat att man går efter tesen att om man placerar en levande varelse ovanpå en annan levande varelse så kommer den översta varelsen att påverka den undre på olika vis.

Om ryttaren är placerad lite snett över hästens rygg (tex. det ni ryttare känner som att det är svårt att få ner ett sittben, man tappar stigbygeln på ena sidan, det är svårt att svänga åt ett håll, hästens biter sig fast i en tygel etc)) så kommer den undre varelsen, hästen att behöva kompensera för det. För varje centimeters förskjutning av vikten så tvingas hästen att kompensera för 10 % av din vikt, dvs om du väger 50 kg och sitter två centimeter över på hästens ena sida så bär hästens ena sida 30 kg och den andra 20 kg. Du kan ju fundera på vad det får för effekt på hästen. Läs mer här

Om ryttaren sitter svankandes med slapp rumpmuskulatur så kommer hästen att svanka och ha slapp rumpa. Det är det ni ryttare känner som att hästen har svårt att gå i form, dvs kör upp huvudet hela tiden. Läs mer här

Om ryttaren sitter med slapp mage eller ännu värre, håller in magen och försöker se smal ut, lutar sig bakåt i äkta svensk dressyrsits så kommer hästen att bli likadan. Det är det ni ryttare känner som att hästen är springig, svår att stanna och hård i munnen, tung i handen. Läs mer här

Om ryttaren sitter exakt mitt över hästen med en rumpa som signalerar styrka och muskeltonus och en mage som är idrottsmässigt stark så kommer hästen att göra likadant. Det är lite samma sak som Equibandet gör. Skillnaden är att om du själv är Equibandet så kan du själv välja när det ska vara på och av. Du kan använda det mer eller mindre utefter vad som krävs just då och viktigast av allt, du kan ge hästen full eftergift när han gör sitt allra bästa. Hästar lär sig av att man slutar göra saker, det är belöningen för hårt arbete. De lär sig konstigt nog inte speciellt mycket av att börja göra saker eller att göra saker länge. Det är därför smart att se till att sluta göra övningar ofta, ofta ofta för att maximera inlärningen.

Hur gör man detta då? Hur blir man ett Equiband, eller beridare som jag kallar det? Man tränar, man tränar och man tränar. Titat gärna på våra onlinekurser i ämnet. Vi har en lång serie av kurser som på olika sätt bygger upp dig, muskel för muskel till en komplett ryttare.

Titta på våra kurser här

Jag måste dock klargöra lite om den inklippta texten överst, jag håller inte med om alla påståenden eftersom forskningen numera äntligen har kommit ikapp det vi vetat länge..

Equiband är ett unikt träningsredskap som hjälper hästen att aktivera underlinjen (magmusklerna) samt uppmuntrar hästen att kliva in mer under sig och därmed flytta tyngdpunkten bakåt. Dessa två “aktiviteter” är avgörande för om hästen ska kunna utnyttja bakbenens kraft till att lyfta fronten – det jag kallar obruten överlinje – och är förstadiet till högre samling.

Man vill egentligen inte att hästen kliver in under sig eftersom en häst som kliver in djupt under sig blir framtung. För att få det där övertrampet så krävs det nämligen att hästens framben är djupt in under hästen, dvs hästen hänger framför sina bogar. Det är ju motsatsen till samling tänker jag. Läs mer här.

Då kommer ju hästen INTE att lyfta fronten, iallafall inte utan en ryttare som fysiskt bär hästen med tyglarna. Den kommer inte heller att flytta tyngpunkten bakåt. Läs mer här

Nåväl, det är petitesser, tanken bakom att vilja aktivera hästen mage och rumpa är bra, väldigt bra.

Vi har ett erbjudande på våra Onlinekurser nu. Om du köper en Ridkurs så får du en Arbete vid handkurs på köpet plus vår lilla kroppsmedvetenshetskurs Femminutersklubben på köpet. Du betalar alltså endast 2000 kr för dessa tre kurser som i vanliga fall kostar 3400 kr. Erbjudandet gäller året ut (2019) så passa på att börja din långa och hårda ridutbildning nu . Det är aldrig för sent att bli en mer medveten ryttare.

Du som redan gått onlinekurser hos Logisk Ridning får gå om dessa kurser kostnadsfritt. Läs mer om hur du gör här

Equiband

Equiband-frågor och svar

Hur tänker du rehabilitera hästen efter sommarens synder?

Rehabilitera och synder?!?! tänker kanske vän av ordning. Vad menar du nu? Jo, jag tänker som så att flertalet hästar far lite illa på sommaren. Jag tänker i första hand på hull, leder och hovar.

Vi har de som blir extremt feta, inte sällan så snackar vi om en övervikt på runt 100 kilo. Problemet här är väl den att en fet häst idag ofta kallas för välmusklad. Det är alltså i många fall svårt att se om ens häst är tjock. Här kommer en lista på vad man kan titta på.

Sen har vi de hästar som kanske inte är så feta eftersom de motionerats flitigt hela sommaren. Långa härliga galopper på stenhårda grusvägar ängar. Motion är förvisso bra men att arbeta på hårt underlag är inte alltid så bra. Under kontrollerade former, på en häst i total balans så kan trav på hårt underlag vara uppbyggande, men i ärlighetens namn så är ridhästar sällan ridna i sådan balans.

När jag jobbade inom travet så hade en av de tränarna jag jobbade för en bra regel. Om vi skulle trava eller galoppera hästarna så skulle det inte låta när de rörde sig i gångarterna över skritt. Dvs underlaget skulle vara så mjukt och bra att hovslagen dämpades. Det är en regel som ridfolket definitivt borde ta till sig, speciellt när det gäller var man galopperar. Om det låter som åskan är precis över en så borde man inte galoppera. Många gånger får jag bita mig i läppen för att inte försöka rädda hästar när jag ser det. Enda gången en grusväg möjligen kan vara lämplig att galoppera på är på höst och vår när en massa regnande gjort den mjuk.

Varför är hårt underlag dåligt? Dels för att hoven glider en aning över underlaget, lite så som sker på is vilket ger en för lederna inte önskvärd belastning, jag tänker här främst på framknäna som liksom böjs åt fel håll. Hästar är dock smarta djur som vet att skydda sig så när de utsätts för sådant så låser de helt enkelt ihopa sig, tar inte ut steget ordentligt, de blir vad man kallar för icke lösgjord. En icke lösgjord häst får svårt att ”gå på tygeln” vilket sen gör att den ofta ofta straffas med massa munvåld när den ska tvingas att kröka nacke. För alla vet ju att det är munnen som gör fel när hästen inte går på tygeln 😉 *ironi*

Jag tänker också att man inte behöver vara ett geni för att inse att lederna inte mår superbra av att utsättas för hårda underlag med tanke på stötarna de utsätts för….

Detta leder oss till punkt nummer tre, hovarna. De flesta hästar har torra hovar nu, oavsett hur mycket man smörjer in dem med olja och grejor. Ni märker det på tex sprickor och tappade skor. Vad ni skulle ha gjort är att låta hästen stå i blöt med hovarna dagligen under sommaren. Har vi tur får vi en blöt höst som ger massa fukt till hovarna, botar problemet i efterhand liksom. Men… Problemets symptom kommer att kvarstå i många månader i form av tappade skor. En både dyr och tråkig historia när de stackars hovslagarna måste göra akututryckningar för att spika på tappskor. Hovarna smulas sönder och det kan bli svårt att fästa skorna.

Om vi tänker stötdämpning så kan ni ju fundera på vilken hov som ger bäst stötdämpning? En fuktig och flexibel hov eller en torr och hård hov? Inte så svårt att räkna ut eller hur?

Nedan en hästhov (inte min hästs) med alla fel man kan ha trotts att den är skodd av utbildad hovslagare för inte alls länge sen. Samma hovslagare har dessutom skott den i åratal. Kan ni se felen?

Nåväl, för många är skadan redan gjort, frågan är nu vad du tänker göra åt det och vad tänker du göra annorlunda nästa år? Här vill jag gärna utfärda en liten varning. För ditt själsliga välbefinnande så är det viktigt att inte klandra dig själv eller ha dåligt samvete för att du felat. Tvärtom, klappa på dig själv och beröm dig för att du blivit medveten om problemet och sen tar du nya tag, söker kunskap och går in i nästa sommar med helt annan kunskap och ambition. Vi kan aldrig påverka det som redan hänt, men vi kan göra bättre i framtiden om vi agerar i nuet.

Du som har gått onlinekurser hos oss på Logisk Ridning under årens lopp. Du har nu en unik möjlighet att kostnadsfritt gå om kurserna. Du får tillgång till vårt nya klassrum med diskussionsforum och annat roligt. Klicka på bilden nedan för att komma dit.

Hur hanterar du energin hos hästen?

Om man är en tävlingsryttare eller har en önskan om att bli det så vill man oftast ha en energisk häst. Problemet ligger väl i hur man hanterar den där energin. Uppmuntrar du hästen när han får energin eller straffar du honom (medvetet eller omedvetet) för att han blir energisk.

Om man är bara en liten aning rädd för energin så bromsar man oftast bort den genom att dra hårdare vilket kan skapa ett behov av hårdare nosgrimmor eller skarpare bett. Man kan säga att man vill skapa en starkare broms (både nosgrimma och starkt bett är en broms). Att skapa en starkare broms ger ju dock en liten oönskad energin på energin, den försvinner ju. Så man skapar en ond cirkel, man måste driva MER för att uppnå önskad energinivå… Sporrar blir mer regel än undantag. Missförstå mig rätt här, sporrar är en fantastisk uppfinning eftersom man då otroligt lätt kan kittla hästen i sidan för önskad energi och engagemang från ett bakben. Problemet med sporrar ligger i när man använder dem i varje steg som om de vore en gaspedal på en formel 1 bil..

Så för att få den där höga energinivån så krävs det en massa saker av ryttaren. Mod är det första och viktigaste. Man måste vara modig nog att åka med i ”explosionen” och faktiskt berömma sin häst för att han blir pigg. Det är lättare att vara modig om man litar på sin häst, dvs att man har en fin relation och ett välutvecklat samarbete.

Den relationen skapar man enklast från marken och faktiskt ute i naturen långt borta från alla dressyrbanor. För att kunna rida fin dressyr så behöver man liksom träna mer på andra saker som inte är direkt dressyrlika.

Det kräver givetvis också en gigantisk kroppskontroll hos både ryttare och häst eftersom vi när vi blir rädda så går vårt reflexsystem igång och gör saker vi inte bett om.

Här ser vi en väldigt modig ryttare på en häst som vi tränar i att vara uppe i den där högre energinivån. Helt plötsligt så kom det ut en massa trevlig gång i honom, bara sådär liksom. Bara för att ryttaren att klappa och berömma och åka med :-). Och som synes så behövs då varken nosgrimma eller sporrar.

Att göra så här är att lära hästen att öka energin. Att sparka på en häst i varje steg är att tjata på hästen. Vad tror ni han minns bäst? Uppskattar bäst?

Jag har skrivit om det här innan, du kan läsa om du vill

Sätta tryck i hästen

Är din häst för bra för dig?

Explosiva hästar

Att träna upp hästens kondition hjälper inte alltid

Konditionsträning är bra, det roar sig många med. Åtminstone kallar de det för konditionsträning. Jag som kommer från travet där konditionsträning en hel vetenskap som är individuellt utformad för varje häst ser dock sällan konditionsträning. Jag ser mer ..eh, jag vet inte vad jag ska kalla det, nedbrytning av hästmuskler kanske?

Iallafall, vi lämnar den sortens konditionsträning därhän och pratar istället om konditionsträning av hjärnan. Hjärnan är kung över musklerna och det låter liksom smart att konditionsträna denna gråa tingest.

När jag får nya elever så är de oftast vad jag kallar för oskolade. Det betyder i princip att de inte har tränat upp sin hjärnkondition än. De är oftast väldigt ambitiösa och vad jag än ber dem göra så gör de MER och ännu MER av rörelsen. I pauser som jag försöker lägga in för hästens skull så deklarerar ryttaren glatt (eller frustrerat)och bestämt att de minsann ska kunna klura ut det här, vänta bara, jag ska visa dig. Under dem befinner sig oftast en häst som känner sig obekväm. Jag och hästen tittar på varandra i bästa samförstånd.

Pausen är slut och ryttaren börjar där hon slutade, oskolade ryttare gör oftast det. Hon gör mer och mer och mer av det hon tror att jag ber om, trots att jag inte ber om mer. När hästen inte utför det föväntade så kan jag nästan se hur rökmoln börjar pyra ut ur ryttarens öron.

Prestationsångesten hänger som ett stort moln över hennes huvud, nästan som en sån där pratbubbla i en serietidning. Nu kommer ryttaren att hamna i ett av två lägen. Antingen så fortsätter hon att göra det jag bett henne om, samtidigt som hon blir mer och mer frustrerad och hästen börjar göra övningen leta spöken i hörnen.

Eller så börjar hon fuska, använder en massa för mig obegripliga hjälper för att få hästen att utföra det hon tror att jag vill. Man drar lite här, skänklar lite där, tänker på hur kass man är som inte kan få hästen att göra det man vill.Man söker ofta efter att hästen hamnar i ett läge som man tidigare präntat in är det bra läget. Man söker DET läget. När hästen hamnar i det läget så är allt bra för det har någon tränare sagt en gång för några år sen.

Båda dessa sätten har det gemensamt att de INTE tränar upp hjärnans kondition. Man kan säga som så att för att träna upp denna kondition så måste du träna hjärnan att göra en sak i taget. Om du blir frustrerad, letar spöken eller börjar GÖRA en massa saker så har du tappat fokuset på den enda grejen du skulle göra. I början kan du kanske tänka på den här saken i 1 minut innan du börjar få de där dumma tankarna, prestationsångest, mindervärdeskomplex, dåligt samvete katastroftankar etc. Då finns det bara en enda sak att göra. Ta en paus, en välförtjänt sådan. Ta inte en paus där du mentalt dömer dig själv utan helt enkelt en paus där du nöjt slappnar av för att belöna en minuts hårt arbete.

1 minuts fokus är sjukt jobbigt i början. Döm dig inte. Se dig bara som en som måste konditionsträna. Kanske en soffliggare som bestämt sig för att springa ett maratonlopp. Första gången han joggar så håller han typ på att flåsa ihjäl sig efter 1 minut (om han ens klarar så länge). Skillnaden på den här typen av kroppslig konditionsträning är att han MÅSTE sluta eftersom han inte får någon luft. Mental konditionsträning är svårare eftersom man får luft hela tiden, dvs inget tvingar dig att sluta. Du måste vara smart nog att själv sluta när det kommer massa objudna tankar och knackar på. Beröm dig själv, klandra inte dig för att du inte orkar mer.

Det jag beskrivet ovan är även så man lär sig att meditera. Acceptera att det tar tid att komma till ro. Att rida, eller rättare sagt att lära sig rida på det Logiska sättet är även ett sätt att meditera. Om man slutar i tid. Och berömmer sig själv för det man lyckas med istället för att klandra sig själv för det man inte lyckas med. Då blir ridningen även en fantastisk källa till personlig utveckling.

Men vad har ridning på högre nivå för nytta av att man konditionstränar sin hjärna? ALLT!! Hästens hjärna läser av vår hjärna. ÄR du virrig och fylld av negativa tankar istället för att vara nöjd och lugn så kommer hästen att härma ditt mindset. Fokus är ryttarens viktigaste egenskap. Ett fokus och rätt fokus.

Jag tror att typ alla Logiska elever känner igen detta jag nyss skrivit, eller hur? 🙂

Hur står det till med er konditionsträning, meditationsträning? Har du inte ens börjat? Vill du börja? Ta en titt på våra ridkurser.

Fokusera mera

Konditionsträning för häst

Vi måste prata om mjölksyra i hästhalsar

Jag tappar stigbyglarna när jag försöker sitta ner i traven

Jag tänker börja skriva om de olika problemen som jag ofta läser och hör ryttare diskutera. Jag tar dem inte i någon speciell ordning utan jag tar en i högen :-). Först ut är fenomenet tappade stigbyglar i traven.

Det är lite roligt att läsa om svaren som ges om någon ställer frågan i ett hästforum. Stigbyglarna, eftersom man tappar dem så måste det ju självklart vara stigbyglarna det är fel på. Så man rekommenderas att byta stigbyglar till en med mer grepp i, eller någon som är mer ledad, eller någon som har en tåplatta som lutar åt diverse håll. Tappade stigbyglar finner man ofta hos ryttare som gärna står på tå i stigbygeln och därför är det vanligt att man då köper stigbygelplattor som lutar bakåt i tron att det ska få foten rätt. Givetvis fungerar det sällan. Jag har sett folk stå på tå även i bakåtlutade stigbyglar. Någon har tydligen även uppfunnit en vikt man kan sätta på sin häl som tynger ner hälen 🙂




Det är lite lustigt det där. Man vill liksom helst lösa ett fel eller ett problem genom att köpa något. Det är ju så enkelt. Men hjälper det egentligen? Kan göra om felet är litet. Men det är det sällan.

Om man tappar stigbygeln i trav så beror det ju på att man inte använder dem 😉 Dvs att man inte har foten stadigt placerad på stigbygelplattan. Och varför har man inte det?

Det handlar om ren och skär överlevnad. En människa som blir rädd eller spänd drar alltid ihop sig framåt, typ i fosterställning. Överlivet dras ner och benen dras upp. Om ryttaren envisas med att sitta spikrak i ryggen (som någon smart ridlärare sagt) så åker benen upp och du tappar stigbyglarna. Om du lutar dig framåt, dvs tillåter överlivet att luta sig framåt så är det större sannolikhet att benen står stadigt i stigbygeln. Detta är en ren reflex och inget vi kan styra över.

Reflexen föds vi med och den aktiveras när vi tappar balansen, när vi blir rädda och när vi spänner oss av olika anledningar. Så om du tappar stigbyglarna så är du alltså rädd, spänd eller har tappat balansen.

Jag tänker som så att om man är rädd, spänd eller tappar balansen så är inte det största problemet att man tappar stigbygeln utan det är ju just det att ryttaren är spänd, rädd eller tappar balansen. Det är ju lite dumt att sitat ner i traven då tänker jag eftersom det förmodligen är ganska obekvämt för hästen att ha en stel och spänd ryttare som studsar omkring på ryggen.

Så mitt svar på frågan; vad ska jag göra när jag tappar stigbyglarna i trav blir då alltså att du inte ska sitta ner i traven, än. Du kommer inte att bli mindre stel och spänd av det. Istället ska du givetvis öva dig på att vara orädd och avslappnad på en hästrygg.

Nu är ju tyvärr vi skapade så att det sällan hjälper att säga åt någon som är rädd att slappna av. Det är smartare att helt enkelt träna bort reflexen som gör dig stel och spänd. Då är vi inne och petar i mitt favoritämne, ryttarskolning.

Ryttare som har problem med nedsutten trav har egentligen problem med all sorts trav, man är helt enkelt inte så bra kompis med gångarten TRAV. Jag brukar alltid träna elever i fältsits först innan jag ger mig på andra sätt att ridas trav. I fältsits så måste man bli kompis med sin stigbyglar.

Du kan läsa mer om reflexer i det här inlägget som jag skrivit tidigare.

Att bli en bra ryttare innebär helt enkelt att ta kontroll över sin olydiga kropp. Då är det helt plötsligt inte längre så svårt att rida och träna hästar.

Vill du börja jobba med dig själv så titta på våra ridkurser. De är till för dig som har all tid i världen att lära dig rida. Grundkursen i ridning börjar första fredagen varje månad. Du anmäler dig på mail blog@lindah.se

Är det ens nödvändigt att sitta ner i trav? Är det möjligt att få fram bra gångarter på hästen ändå? Jag skulle vilja påstå att det är rent av onödigt att sitta ner i traven annat än för att tillfredsställa dressyrdomare. Man är smart om man undviker att sitta ner i traven tills hästen har en riktigt bra trav och ryttaren börjar få lite koll på sin kropp.

Du är väl med i vår Offentliga Facebookgrupp?

Länkar till några inlägg om ryttarens skänkel

För att aktivera hästens bakben så är det smart att aktivera sina egna bakben först

Ryttarens skänkel

Stolsits eller svanksits är samma sak

Skillnaden på innerskänkel och ytterskänkel




Kimberly gästbloggar om hur du kan förbättra dina skänkelvikningar via detaljerna i din sits

Idag bjuder en av de Logiska tränarna, Kimberly på lite kloka funderingar.

Varför ska man hålla på med sitsträning egentligen? Och vad är sitsträning? Är det att bli longerad utan stigbyglar eller kan det vara så mycket mer? I min värld så är så mycket av ridning just sitsträning. Och det finns så många mer spännande världar att komma till än att bli longerad utan stigbyglar, även om det också fyller sin funktion.

Jag ska berätta om ett konkret exempel som hände förra veckan. Jag studerade ett ekipage som gjorde väldigt fina skänkelvikningar åt vänster, medan de hade en tendens att få rumpan att kliva före bogen när de flyttade åt höger.

Jag bad ryttaren känna efter hur hon satt i sadeln, om det möjligtvis kunde vara så att ett av sittbenen var längre fram i sadeln än det andra, dvs närmre hästens öron. Det är inte alltid man kan känna det, men denna ryttaren kunde det, och konstaterade då det jag såg – att hennes högra sittben var längst fram.

Jag bad henne med en ganska målande instruktion justera hur hon satt i sadeln. Hon behövde skifta vilket sittben som var längst fram för att tillåta bogen att flytta lättare. Sagt och gjort – sen gjorde de väldigt fina skänkelvikningar åt höger också. 😀

Vad ville jag säga med detta då? Jo, även om det jag beskriver ovan kräver en hel del redan upparbetad kroppskontroll hos ryttaren, så är det i detaljerna i sitsen som så mycket av hemligheten med ridning sitter. Och sitsträning är inte bara ”Lär dig sitta rakt på din häst” ”Träna dig stark avsuttet”. Även om det såklart också är viktigt. Det handlar minst lika mycket om att lära sig prata med hästen via sin kropp och sitt sinne.

Sitsträning kan bli en del av det dagliga jobbet. I sitsträningens värld finns så mycket mer att hämta än man generellt tänker.

Det här är också en av anledningarna till att vi logiska tränare lägger så stor vikt vid att lära våra elever detaljer. För kan man hitta dessa nyanser blir ridningen ännu mer spännande! Och effektiv. Det finns ett rätt känt citat – <i>Definitionen av galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig andra/nya resultat.</i> Med lite fantasi kan man översätta det till skänkelvikningen ovan. Man kan traggla och traggla på samma vis, men skänkelvikningen har väldigt svårt att förbättras om man inte uppdaterar någon detalj.

Så, vad kan sitsträning, eller i mina ögon är det egentligen ren ryttarutbildning och grundridning – hjälpa dig med? 😀

Målet med mina kurser är att skapa ryttare som kan rida för de riktigt bra tränarna

För många, många år sedan så insåg jag att folk i allmänhet vill rida för de bra utländska tränarna. Jag älskade att åka och titta på dessa lektioner. I början. Sen skämdes jag lite å ryttarnas skull för jag såg hur ryttarna inte riktigt kunde följa tränarens instruktioner. Lektionerna gick mest ut på att få ryttarna att sluta inverka så mycket på hästen, dvs sluta rida med händer och fötter. De flesta ryttarna hade liksom ingen riktig nytta av att rida för de bra tränarna. Jag insåg att de behövde träna sin kroppsmedvetenhet först och sitt samspel med hästen. Mina kurser skapades för att skapa ”superryttare” som utan problem kunde ta avancerade instruktioner för fantastiska tränare. Ren och skär grundridning är mina kurser. Nu, många år senare så har jag äntligen börjat få bevis på att det fungerar som det var tänkt. Jag fick ett mail från en av mina fantastiska ryttare (som dessutom utbildar sig till Logisk Instruktör nu) som gjorde mig oerhört glad. Kan man ens få bättre bekräftelse på att man är rätt ute?

Hej Lindah!
Hoppas det är bra med dig! 
Jag vill ju bara berätta.. I torsdags kväll i förra veckan var jag och red min tredje lektion för Pedro Torres och det var såå kul! Jag hade min stora 5-åring med mig.
Det var så roligt, jag kan knappt förklara för dig men alla dina lektioner har ju varit helt fantastiska. Jag har ju inte alltid förstått hur viktiga de varit men det är så intressant nu tillsammans med instruktörsutbildningen. Ändå har man såå mycket mer att lära, kommer ju inte alltid ihåg alla grundlektioner heller. 
Pedro var imponerad! Nästan lite chockad faktiskt över hästens utveckling. Jag har ju bara jobbat på i min ensamhet med dina olika lektioner och oftast i skogen. 
Vi gjorde bl a skänkelvikningar. Jag vände rätt upp och sen fortsatte ut i skänkelvikning mot långsidan i samma varv. Jag gjorde det i en utandning och hästen bara följde mig, mjukt och dansant. Pedro bara log! Tror du man är glad eller?
Är det någon som förstår som man kan berätta för så är det ju du! Det konstiga är att det går inte att berätta för sina hästkompisar, de fattar inte. Förstår inte att det är grunden och balansen som jag jobbat med. Mer att jag har tur som har en så lugn och välbalanserad häst av naturen.

Men Pedro fattar! 🌟 Han var så imponerad över hur hästen följer mig utan att jag tar i honom. Hur positiv, lättlärd och välbalanserad han är. Han sa också att jag hade en sån talang och det fattar jag ju att jag inte har utan att allt arbete med dina kurser har börjat klicka in. Kände att jag vill dela det med dig som förstår och det är ju tack vare dig! 💗

Pedro sa också att han var imponerad på hur väl jag förstod det han förmedlade. Han var inte van vid det, folk har så svårt att göra som han säger. 
Så ett litet konstaterande, dina kurser fungerar! 👌🏻
Jag frågade om han ville prova honom och det gjorde han gärna. Det var så kul att se, blev ju nästan tårögd över min lilla kille som var så duktig. Han fick så många fina ord och klappar av Pedro. 

Arbetet fortsätter med att uppdatera alla kurser i vårt nya klassrum. Alla som någonsin har gått en onlinekurs hos oss är varmt välkomna att gå om kurserna kostnadsfritt. Du registrerar dig på Nya hemsidan.

Du är också varmt välkommen till vår slutna grupp på Facebook, har du inte fått en inbjudan efter att du registrerat dig i nya klassrummet så maila mig eller skriv i forumet på kurssidan så fixar jag.

Är du en ta sig runt buggar ryttare?

Ibland tänker jag, undrar om ni verkligen förstår det jag försöker förmedla. Förstår ni varför jag utbildar mina elever i de mest konstiga detaljer? Varför lär jag er inte mer om hur man rider på riktigt undrar ni kanske? Varför allt detta pillandet med detaljer, varför måste ni fokusera på att känna en massa obetydligheter?

Då ska jag berätta en historia om en dam. Hon hade presterat väldigt bra på dressyrbanan med sin gamla häst, ett välutbildat halvblod som hon köpte som läromästare på äldre dar. De gjorde alla roliga saker, byten i varje, piruetter etc. Men åldern tog ut sin rätt och hästen fick pensioneras och till slut tas bort. En ny lovande unghäst köptes, en s.k påläggskalv. Damen hade planer på att nå långt. Dock var det väldigt mycket fel på hästen trots att den hade kanonstam, kanonexteriör och trots att en fantastisk dressyrryttare hade haft den på inridning i flera månader, tre om jag inte minns fel. Enligt veterinärerna som undersökt den vid köpet, röntgat och kollat på alla vis man kan kolla en häst på så var det inga fel på den.

Ändå så ville hästen inte arbeta som den skulle. Den verkade hatade dressyr. att rida ut på den var ett helvete, den gick inte ens i form i traven och den galopperade inte rakt utan mer som en fyllehund. När man krävde eftergift av den så protesterade den hej vilt.

På rekommendation av folk i stallet så inköptes ett pessoabett när den började rusa och sticka. Dubbla nosgrimmor sattes på. Damen kom på att hon hade svårt att trampa ner hälarna så hon köpte sig ett par svindyra stigbyglar med stötdämpning i som dessutom kunde vinklas så att hälen hamnade neråt. En tränare hade bett henne rätta på sin rygg vilket damen hade svårt för så hon köpte sig en slags väst som på något magiskt vis gjorde underverk för hennes hållning genom att dra bak axlarna. Dock hade hästen fortfarande problem med typ allt som en dressyrhäst ska kunna. Damen fattade inte vad det var för fel på hästen, damen gjorde ju exakt så som hon gjort på sin gamla häst och den gjorde minsann byten i varje. Tränare efter tränare kontaktades, till slut hittade hon DEN tränaren. De kom fram till att hästen gick bäst på kandar, då kunde den dressyr. Problemet med att det inte gick att rida ut på den löstes enkelt med att helt enkelt inte rida ut.

Men en dag, då bara exploderade hästen, damen flög i backen och bröt en massa ben. Hästen vägrade efter det att släppa upp någon på ryggen, lynnesfel måste det vara. Något fel som veterinärerna inte hittade. Nu går hästen i en hage och väntar på..tja, jag vet inte…

Jag som följde det här lite från sidan, såg dock det här komma. Damen var ingen fantastisk dressyrryttare och den nya unghästen var fantastisk, en drömhäst. Damen var inte bara inte en dressyrryttare, hon var faktiskt knappt att räkna som ryttare. Hon vara typ en dam med riskolekunskap i bagaget som köpt sig en fantastisk välutbildad dressyrhäst, en häst skolad av en äkta hästmänniska, en sån häst som på riktigt lärt sig allt man ska kunna om man är en dressyrhäst. Denna dressyrhäst gissade sig till vad hon med fumliga ridskolehjälper bad den göra och så gjorde den det.

Problemet var väl egentligen att hästkunskapen saknades hos ryttaren. Att rida roliga saker på en häst som någon annan skolat är en sak, men att själv skola en unghäst att bli en dressyrhäst, det är en helt annan sak…. Man kan inte bara sätta sig på en unghäst och be den göra saker.




Vi kan jämföra det med en dator. Nu är inte datorer min starka sida men det lilla jag kan är att det finns programmerare som gör så att såna som jag kan använda en dator. De kan kallas datorvärldens beridare.

Ibland finns det sämre programmerare som gör ett program fullt med buggar. En bugg innebär typ att om man går till en viss grej i programmet via en viss väg så hänger sig hela skiten. Man kan antingen programmera om hela programmet eller så kan man lära sig att ta sig runt buggen, så att det kan användas ändå. Det blir lite jobbigare men slutprodukten blir densamma, det vill säga det kunden ser. Men bakom det kunden ser så är det kaos. En sån programmerares motsvarighet i ryttarvärlden kallar jag de som köper sig massa utrusning för att korrigera fel eller att använda övervåld och tvinga in hästen i en viss form. Slutresultatet blir det samma men under ytan, dvs inuti hästens kropp så blir det kaos.

I min värld så finns det tre typer av hästfolk.

Programerare;De som skapar hästar som kan allt, buggfria

”Ta sig runt buggar”-ryttare: De som löser fel genom övervåld eller att sätta på utrustning som döljer felen

Användare: De som kan åka runt på en häst som tränats av en programmerare

Men vad händer som en häst som är utbildad av en ”ta sig runt buggar ryttare” köps och används av en Användare?

Det blir typ helt galet.

Så, var vill jag komma? Det jag lär ryttare är att bli programmerare. För att kunna programmera en häst så måste man till fullo känna till systemet. Man måste veta att när det känns så beror det på att…..Och då måste jag backa till… för att kunna programmera bort buggen. Men om man inte ens känner buggen, hur ska man då kunna få bort den?




Om vi jämför med om du läser en utbildning som gör dig till en datorprogrammerare. Utbildningen är på 4 år. Vad tror du händer om du programmerar något efter 2 års utbildning? Kan man kanske gissa att resultatet inte blir strålande? Samma som med ”hästprogrammering”, man bör gå hela utbildningen, man bör inte gå halva och man bör inte studera endast var tredje lektion, s.k russinplockare. Man kan då gissa att programmet blir fullt av buggar.

Grejen med hästar är att de är levande och tänkande individer. De är vingliga och oprogrammerade som små. Som en dator utan operativsystem, typ.

Säkert har vi alla någongång kämpat med de där vingliga unghästarna… Det vinglas och det far åt alla håll och kanter. Ofta får unghästarna ta väldigt mycket bråk i sina känsliga munnar för att de är vingliga. Till slut, när man bråkat tillräckligt mycket med dem så blir de mindre vingliga. Oftast så har man dock behövt stänga till munnen på dem med en nosgrimma och många onödiga bestraffande skänkelhjälper har tagit bort lite av unghästens arbetsglädje. Dessutom så har unghästen försetts med skydd på benen eftersom den slår sig på kotorna.

Men vet ni vad? Det är helt naturligt att unghästar vinglar. Man behöver dessutom inte bråka med dem för att de ska sluta med detta. Att gå över cavalettibommar är ett av sätten, så enkelt att till och med ett nyinridet barn på en nyinriden unghäst kan klara det. Givetvis finns det andra sätt, det viktigaste ordet är FRAM.

Vet ni varför de vinglar?

Man kan enkelt bota detta med hjälp av att växelvis såga, då hindras ofta detta helt naturliga skruvande med bakbenen och det känns skenbart bättre. Dock är det inget trevligt tillvägagångssätt. Det ger ingen direkt skolning av hästen heller. Dock så ger det ofta en massa led och muskelskador.

Men genom att lära sig varför hästen gör det, sen hur man åtgärdar det så får man en unghäst som trots brist på både benskydd och nosgrimmor enkelt gör vad som krävs av den, dessutom glatt och villigt så har man skapat en häst som är välvilligt inställd både till människor, bett och arbete. Och detta helt utan att den får ont i sin kropp.

Såååå, slutsats, lär dig mer om VARFÖR hästar är dumma så kommer du fram till att de är inte alls dumma, de bara gör som de är födda för att göra. Jag lär er hur man programmerar om dem, gör dem ”snälla”.

Det gör jag främst i Arbete vid Hand kurserna. Där har man fördelen att både kunna se hästen och lära sig påverka den på ett helt annat sätt än när man sitter på den. Här ser du mer info om dessa kurser.

Jag hoppas ni förstår vad det är ni lär er, ni lär er själva att lära hästar. Då kan ni enkelt ta med er kunskapen till nästa häst och nästa häst.

Att jämföra med att du endast försöker vara en dålig programmerar som tar dig runt buggarna, då tar du ju inte med dig någon kunskap till nästa häst utan då måste du göra likadant till dem. Det är därför som många ryttare säger sig ha sån otur med sina hästar, de får liksom samma skada på häst efter häst. Men ja visst ja, det är ju avelns fel, glömde fel 😉

Ta chansen att påbörja din utbildning till programmerare, både genom Ridning och arbete vid hand

Nåväl kära vänner, ha en underbar helg 🙂




Sommarerbjudande onlinekurs

När du köper en Ridkurs så får du en gratis Arbete vid handkurs eller en Horsemanshipkurs på köpet. För att din utbildning ska bli helt komplett så får du även minikursen Femminutersklubben på köpet. Samtliga kurser är helt online och du har tillgång till dem hur länge du vill vilket innebär att du kan göra dem i helt egen takt och på tider du väljer själv.

Det här är ett helhetskoncept, i Ridkursen jobbar vi med din ryttarkropp och din häst som ridhäst. I Arbete vid handkursen jobbar vi med dina händer och din känsla och övar upp hästens kroppsmedvetenhet. I Femminutersklubben jobbar vi med ditt sinne och ökar din kroppsliga medvetenhet. Då får du lite av allt vilket ger en stadig grund att jobba vidare på.

Du får tre kurser för endast 2000 kr (ordinariepris är 3400 kr). Erbjudandet gäller fram till och med Augusti 2019.

Du beställer dina kurser direkt på nya onlineforumet som du hittar här. Du kan betala med Paypal eller Faktura.

Här är en liten film om hur man beställer en kurs.
Är det svårt att beställa så kontakta mig på mail blog@lindah.se