Är du hästarnas förstärkare?

Det finns en text som cirkulerar på Facebook som är så otroligt talande vad gäller hästträning, läs texten så ska jag förklara hur jag menar sen.

Oavsett vad en man ger en kvinna så kommer hon att ge dig någonting bättre.
Ger du henne en spermie ger hon dig ett barn.
Ger du henne ett recept ger hon dig ett mål mat.
Ger du henne ett hus ger hon dig ett hem.
Ger du henne ett leende ger hon dig sitt hjärta.
Hon multiplicerar och förstorar allt oavsett vad du ger.
Så………. om du ger henne någon skit så kan du 
förvänta dig ett helvete tillbaka…”

Slutsats, oavsett vad en kvinna tar emot så förstärks det hon tar emot. Det är så vi kvinnor fungerar .Varför skriver jag om det här i en hästblogg kanske du undrar? Jo det gör jag för att jag har sedan många år tillbaka uppmärksammat att hästar som rids av kvinnor reagerar mer på omvärlden än hästar som rids av män. Hästarna som rids eller hanteras av kvinnor blir liksom mer reaktiva, reagerar mer på faror vilket i sin tur gör att ryttarna blir mer reaktiva, reagerar mer på faror, vilket såklart gör hästarna mer reaktiva, reagerar mer på faror… Ja ni ser ju, spiralen är igång. Och ja, givetvis finns det undantag för det här, jag generaliserar grovt nu.

Vi kvinnor är fantastiska på många vis, men vissa av de kvinnliga egenskaperna måste vi liksom hålla tillbaka när vi umgås med hästar. Vi bör inte förstärka alla hästens känslor. Vi bör heller inte fundera så mycket på framtiden eller grubbla på dåtiden. Vi måste bara vara här och nu och inse att varje nu är ett nytt nu med oanade möjligheter.

När (om )hästen påstår att någonting är farligt så förstärk inte rädslan. Se det istället som om han frågar dig om det är farligt. Givetvis så svarar du nej på den frågan och slappnar av så att hästen tror på dig. Dock vet jag att det är sjukt svårt att inte vara rädd, att inte förstärka rädslan. Det är lättare att rikta sitt fokus på andra saker, tex på uppgiften du gett din häst just nu. Viktigt är att inte bli arg på hästen när han blir rädd. Här är ett litet tips på hur du kan bekräfta hästen men utan att göra det till en så stor grej när du ska gå förbi ett ”farligt” föremål.

Många tror att det här med rädslohantering inte har att göra med dem, men jag skulle nog vilja påstå att man även på hög nivå har nytta av det här fast att man inte anser sig som rädd. Varför? Jo för ju mer du kan komma till att våga lita på din häst, ju mer kan du slappna av på hans rygg och då kan hästens vara sitt bästa jag, du kan alltså tillåta hästens gångarter att bli så fantastiska som de bara kan bli. En spänd ryttare får aldrig fram hela hästens fulla potential.

Vill du ha hjälp med att ta kontroll över dina helt normala kvinnliga förstärkaregenskaper så kan du ta kontakt med någon av de logiska tränarna som är utbildade i just detta. Ni hittar dem här.

Vill du lära dig mer så finns det hur mycket som helst att läsa om det på min blogg. Jag länkar till några inlägg som kom upp vid en snabb sökning på ordet ”rädd”

Tankar på en hästrygg om hästar som är rädda när man rider ut.

Ord från elever om hur rädslan förminskas när man har gått några kurser

Terapi för er som är ridrädda

Hästar som drar iväg och hästar som skyggar

Hur hanterar du hästens energinivåer

Hästar har ett behov av att få ”flippa ut”

Rakriktning i skjutkrafft och bärkrafft

Helgens tema för den här vackra hästen, Lasse var rakriktning. Men rakriktning är av en ganska komplicerad natur. Tex så är hjälpgivningen olika beroende på om det är skjutkrafft eller bärkrafft du är ute efter. Så steg ett var att få ekipaget att förstå skillnaden och det göres enklast i en backe. Du kan testa själv utan häst. Gå upp för en backe och notera hur du lutar dig lite framåt och gärna tar långa steg när du går uppåt, dvs du går på bogarna. När du går nerför backen så sträcker du automatiskt lite bakåt och kortar dina steg, dvs du går INTE på bogarna.



När en häst går i skjutkrafft går han fram till ryttarens hand och när han går i bärkrafft så undviker han den och blri därmed lite vinglig. För så är det, ju mer en häst kommer upp från bogarna ju vingligare och ostadigare är han. Det här är tvärtom mot vad många tror har jag förstått.

Först lektion filmade jag bara lite snabbt med mobilen men vi gick upp och ner för en backe och så berättade jag när de inte spårade. Väldigt oflashigt 🙂 Rakriktning är en ganska svår grej eftersom vi måste få koll på det som är bakom oss, dvs vi ska ha full kontroll på något vi inet ser, hör, luktar eller smakar. Då finns det bara ett enda sinne kvar att använda och det är känslen. Nu är det dock så att både människor och hästar är sneda men varken vi eller de tycker illa om att vara sneda för vi föds, lever och dör sneda. Så man kan säga att rakriktning är totalt onaturligt och det måste därför nötas in. Vi måste använda någon annans syn för att få bekräfftelse för när det är rakt och när det inte är det. Lite som att stämma ett instrument brukar jag tänka om saken. Väl inställt så kan man det men det kan ta tid att bli expert på det. Iallafall, här är en kort snutt från den första lektionen.

Rakriktningslektion i backe 🙂

Ett inlägg delat av Lindani Nilsson (@logicalriding)

Nästa lektion ägnades åt att lära sig rida i skjutkrafft och bärkrafft på plan ridbana.

Då såg jag vilka redskap ekipaget saknade och så övade vi in dem i lugn och ro. I det tillståndet som jag kallar för det ordinära tillståndet, eller soffpotatistillståndet. Inlärning för häst och människa kan endast ske när hästen är absolut lugn och trygg.

Och sen var då dags att testa om all lärdom hade fastnat i ekipaget. Och det hade det ju gjort. Inget är perfekt men de förstod och försökte och jag kände att jag uppnått mitt mål. Mission completed.

Det är lite roligt det där med hästträning. Man ser otroligt ofta hur folk försöker banka in lärdomar i hästar. Sporrarna bankar, nosgrimmorna spänns, skummet flödar i hästens stackars mun och hårda sittben dunkar i hästens rygg då många ryttare envisas med att sitta ner alldeles för mycket. Lättridning är en himla bra grej hörreni, använde den mer. Hästar behöver inte våldridas, inte alls behöver de det. Man kan lära hästar saker på snälla vis. Om man gör det så fastnar allt man lär dem för evigt. Hästar är inga dumma djur, de vill inget hellre än att vara till lags men man måste ge dem en ärlig chans. Och det tar tid. Låt det ta tid. Och det viktigaste av allt, strunta i var hästen har sitt huvud, det ramlar på plats när hästen är rak, alldeles av sig själv. Hästens form är ett direkt resultat på hur rakriktad den är, eller inte är ;-).

Du kan läsa lite gamla blogginlägg om rakriktning här

Vad är rakriktning

Mer om rakriktning

Rakriktning

Ord från elever som går rakriktningskursen (ridkurs nummer 4)

Är du intresserad av att ett mjukare sätt att rida så titta på våra ridkurser .



Kan man göra saker på olika sätt?

Är det viktigt att göra svåra rörelser? Är det viktigare att göra en svår rörelse än det är att göra funktionella rörelser? Vi kan ta piaff som exempel. Vi ser ”piaffer” på massa olika vis och hur det än ser ut så jublar åskådarna så länge som hästens bakben rör sig ganska snabbt och hästens kröker på sin hals. Hur övriga saker däremellan ser ut spelar tydligen inte så stor roll för att vi ska kunna imponera. Men grejen är den att det finns en himla massa fel sätt att göra en piaff på. Om vi ska ta de vanligaste förekommande så är det till exempel så att

*hästens bakdel ska bli lägre än dens framdel, bakdelen ska alltså inte hoppa upp rytmiskt i takt med bakbenens rörelser medan framdelen hålls stilla på samma höjd . Det ska alltså inte se ut som på bilden nedan.

helt_hstskelett

*hästen ska lägga vikten bakåt, inte framåt. När det blir fel så hamnar hästens framben i en lutande position in under hästen, det som i dagligt tal kallas för att triangulera

tiangulerande-dressyrhast

*Hästens bakben mjukt böjas i alla leder. Det ska INTE se ut som på bilden nedan, där bakbenet är djupt in under hästen med raka leder.

pa-tygeln

*Hästens ska välva sin överlinje, dvs den får absolut inte svanka

999120_561533653916078_1348561540_n

Ja..Ni förstår. Det är förhållandevis enkelt att få till en nackkrök och sprallande bakben. Men resten då?

Det är det där resten som jag fokuserar på. Jag funderar i banor som att man gör rörelser av en anledning. Anledningen är alltid att göra det lättare för hästen att gå rakt fram och vara spänstig. Ni förstår, alla rörelser har ett syfte, att göra hästen mer ridbar. Rörelsen i sig har egentligen inget egenvärde förutom för dressyrdommare ;-).




Det innebär att om man som jag använder rörelserna av en anledning så behöver de i träning inte se ut exakt så som dressyrdomarna bestämt. För mig så måste alla rörelser göra så att hästen jobbar genom sin kropp, att rörelsen inte låser dens bålrörelser och att den när den går ur rörelsen så måste hästen vilja länga ut sig och bli lite mer spänstig än den var innan vi gick in i rörelsen.

Så jag är ett stort fan av ”nästan rörelser”. Men…. Nu kommer vi till det svåraste i det hela. Det jag skrivit om ovan är vad hästen behöver. Problemet med det är att ytterst få ryttare kan ge hästen vad den behöver för att få till  nästan rörelser. Nästan rörelser ser ju inte ut på ett särskilt vis, det är mer än känsla hos ryttaren som berättar för henne när nästan rörelsen är rätt.

Det var nu ganska många år sedan jag insåg att jag först måste träna upp ryttarna så att denna sen kan ge hästen vad den behöver. Alla lektioner där jag försökte fokusera på att ge hästen vad den behövde blev ju förstörda av ryttarens (helt omedvetna) klumpighet. Jag kände att jag var nära att fastna i samma fälla som de flesta tränare, den fällan där man tar igenom saker, där man jobbar mot hästen som i sin tur jobbar mot ryttaren…Eller för den delen där jag som tränare rider hästen genom att konstant instruera ryttaren så att hon slipper känna själv, det lär ju sig ingen något av. Jag insåg att det var inte så roligt, jag kände mig orättvis mot hästarna. De kämpade och gjorde allt vad ryttarens osynkade kropp bad den om men blev ändå bestraffad. Det kändes väldigt fel…

För faktum är att det är ryttaren som hindrar hästen från att jobba genom sin kropp, från att bli spänstig och allt det där. Hästen behöver mindre träning än ryttaren. Så min grej är att lära ryttare rida. Jag har analyserat alla bitar som saknas, brutit ner rörelser i små bitar och sen ger jag ryttaren en bit i taget, utan krav på att det ska bli något, utan krav på prestation.

Vi kan roa oss med att tänka på vad som ingår i en piaff tex.

Piaff är en rak rörelse som innebär att hästen gör likadant på bägge sidorna. Alltså måste ryttaren vara otroligt liksidig och sitta absolut rakt över sin häst. Det innebär att hennes skänklar måste sedda framifrån vara på samma höjd och ha samma vinklar. Hennes sittben måste befinna sig exakt bredvid varandra och ha exakt samma tryck mot sadeln.

Hon måste känna och veta exakt var bakbenen är så att hon kan fånga upp dem i sin hand och ”prata” med dem.

Ryttaren måste vara medveten om takt och kunna leka med denna både upp och ner.

Ryttaren måste veta hur man tillåter hästen att komma upp med sin rygg.

Ryttaren måste vara extrem finkänslig i handen eftersom ett tygeltag kan prata endast med bakben och då exakt i den 10ndels sekund då bakbenent är ”pratbart”, dvs när det precis har lyfts från marken. Om tygeltaget verkar längre än så så bromsar det ett framben istället vilket ger tex triangulering istället för piaffering.

Allt det här måste ryttaren göra omedvetet och reflexmässigt, dvs ha i ryggraden. Först därefter så kan hon börja ”kräva” rörelser och prestationer av sin häst.




Jag hör ofta att folk tycker att det där är ju alldeles för jobbigt, det tar för lång tid. Jag brukar kontra med att berätta att jag vet ryttare som ridit i över 10 år utan att ha fått testa piaff. Ja det är sant, 10 år kan vissa ryttare ha kämpat med en och samma häst utan att nånsin fått till något som ens liknar piaff eller för den delen ett bäbistramp. Det är ju för sorgligt. Var jag vill komma är att det är väl värt att ge sig själv som ryttare tiden. Att utbilda sig själv är smart. Då tar du helt enkelt bara med dig din utbildning till vilken häst du än sätter dig på. Om du bara fokuserat på att lära din häst att göra rörelser utan kvalitet så har du inte så mycket att ta med dig till nästa häst.Då måste du lära den samma sak. Om du istället utbildar dig själv så behöver du inte lägga ner speciellt mycket jobb på att göra roliga saker med nästa häst och nästa häst, eftersom din kunskap sitter ingraverad i din ryggmärg.

Här nedan så bjuder jag på ett ganska långt klipp där vi jobbar extremt långsamt och metodiskt med något som kanske inte ser så mycket ut för världen men hästen blir rejält förändrad i hela sin hållning och det långsamma tempot gör att det vi jobbar på fastnar i ryttarens ryggrad rejält. Här är ingen stress, ingen press utan bara lugnt behagligt lärande.

Vad man har för nytta av det ovan? Tja, det här är samma häst som i klippet ovan. Han har aldrig kunnat hoppa utan han har mest ramlat och slagit ihjäl sig typ vilket gjort att ryttaren som faktiskt i grunden är en hoppryttare helt undvikit hoppandet med denna självmordsbenägna dressyrhäst ;-). Men nu kan han som synes. Det är inte högt och det är inte avancerat men sån här hoppning bör alla hästar göra regelbundet eftersom det utvecklar dem enormt. Så träningen ovan och en massa annan liknande träning har alltså hjälpt hästen att utveckla sin koordination. Och då återkommer vi ju till det jag skrev från början. Rörelser, de roliga, har endast som syfte att göra hästen till en bättre ridhäst. De har ingen specifik nytta i sig själva, de är inte något mål utan bara verktyg för att skapa en bättre ridhäst.

Hoppas ni förstod mitt inlägg, jag är medveten om att många tycker att jag skriver lite för obegripligt.

Vill du lära dig mer? Ta en titt på våra  onlinekurser eller kontakta en av de Logiska tränarna.




Avsutten ryttarträning och mindfulness

Bara för att det är fredag och kallt och ruggigt ute så har jag nu sänkt några av våra kroppsmedvetenshetskurser så att alla ska få en chans att börja träna sitt sinne och sin kropp att vara avspända. Nu kostar   Mental Coaching, Chakrakursen och Fasciakursen endast 500 kr styck. Perfekt nu denna årstid när många av oss inte rider så mycket. Dessa kurser kan du göra i hemmets trygga vrå. Läs gärna mer om dem nedan.

12626206_627231104096471_1542077397_n

Nu är årstiden ”dåligt underlag” här. Det är många som har dåligt samvete för att de rider för lite. Ha inte dåligt samvete, släpp det där. Utnyttja tiden till att utveckla din egen kroppskontroll så att du sen när vädret är bättre kan ta din ridning till nya nivåer.

Det räcker oftast inte att bara träna ridning för att man ska bli en bättre ryttare. Man måste träna sin kropp på andra vis. Inte bara sin kropp faktiskt utan även sitt sinne.

Alla ryttares dröm är (väl?)att rida på de där små osynliga hjälperna och dansa med sin häst. Man tror att små hjälper går ut på att göra mindre. Det är inte sant enligt min uppfattning.




En hjälp är alltid 100 %. En hjälp ska förflytta 500 kg häst i önskad riktning (fram, bak, vänster/höger) och för att lyckas med detta så måste du använda en viss mängd kraft. Om kraften är för liten händer ingenting. Vi behöver ha 100 % kraft för att förflytta 500 kg. Men hur fungerar då det där med att göra mindre?

Tja, enligt mig så behövs 100 % kraft. Om jag kroppsligen bara lägger 50 % kraft och föremålet enbart flyttas om jag använder 100 % så måste ju de där 50 % ha gjort NÅGOT.

Jag tänker så här att små hjälper innebär att mer och mer kraft ges med hjärnan (fokus) och mindre kraft ges med musklerna. För kraft behöver inte alltid betyda muskler utan det kan även betyda hjärna.

Hästar är oerhört sensibla varelser som faktiskt KAN styras med hjärnan.Upplevelsen är himmelsk. Jag minns att jag en gång hade en Islandshäst, den bästa jag haft och när en vän frågade vad som gjorde honom bättre än de andra jag hade så var mitt spontana svar så här:

”Det känns som att sitta på en atombomb som man kontrollerar med hjärnan”

Det kändes som att jag bara satt på honom och gjorde ingenting men jag var ändå helt slut när jag ridit honom. OM jag hade använt muskler på honom så hade han sprungit till Kina typ och om man fes snett i sadeln så gick han i sluta 😉 Han var för känslig för muskler helt enkelt, endast en mjuk hjärna kommunicerade med honom på hans nivå. Då var han himmelsk att rida, man gick på moln i flera timmar efter varje ridtur. Minns att jag oftast red honom sista bara för att få behålla känslan av honom.

Oavsett om hästen är en överkänslig häst eller en underkänslig häst så är det fullt möjligt att flytta mer och mer av hjälpgivningen från musklerna och till hjärnan. Det ställer dock stora krav på dig som ryttare.

Grejen med muskler är att de styrs av hjärnan. Om man som ryttare inte har full koll på sina muskler så att de gör samma sak som hjärnan tänker så blir det väldigt svårt att ta Mental kontroll över en häst. Det är av största vikt att din kropp är i samma sinnestillstånd som hjärnan.

Det som stoppar det här mest är reflexer. Vi människor föds med massa olika reflexer. Allt eftersom vi blir äldre så kopplas vissa reflexer bort medan vissa står kvar.

För att kunna rida mer mentalt än kroppsligt så måste man ta kontroll över alla de där reflexerna.Vi kan titta på en film som visar de reflexerna vi föds med.

https://youtu.be/vdiCep6OStA

Ni kan läsa lite om reflexerna här. 

Den här artikeln skriver väldigt utförligt om reflexer, man måste vilja nörda lite för att orka igenom den tror jag.

Vad har då dessa reflexer med ridning att göra? Detta är faktiskt en hästblogg. Jo sant. Dessa reflexer ska då försvinna vid olika åldrar. Problemet är att de ofta inte gör det, iallafall inte 100 %. Det är bland annat dessa reflexer som gör att det är så svårt att lyda ridläraren, eller att lyda idrottsläraren. Man vill göra rätt men kroppen lyder inte. Reflexer är till stor del saker som står för vår överlevnad. Livräddare kan man kalla dem.

Kroppen prioriterar alltid överlevnad framför allt annat. Så om du alltid har en reflex som försöker hålla dig vid liv aktiverad (fast du inte är i fara) så kopplas liksom inlärningscentrummet bort. Observera nu att jag beskriver det här extremt förenklat för att du ska förstå, i verkligheten är det mer komplicerat än så här. Det är då många redan i ung ålder får en bild av sig som klumpig, stel, ovig, okoordinerad etc.

Den reflexen som i princip alla känner till är ”Rädda livet reflexen” 🙂
Både hästar och människor har en sån. Det är det som får hästen att vid fara köra upp huvudet och sänka ryggen och liksom frysa fast (innan han drar som en avlöning) och det är denna reflex som gör att du ramlar av din häst när han gör så. Testa att göra det nu när du sitter och läser det här. Notera hur dina händer dras upp (och rycker hästen i munnen), hur du håller andan (vilket får hästen att bli ännu räddare eftersom en människa som inte andas är rädd och då måste ju hästen vara beredd att fly). Våra muskler blir stela och styva, vår tyngdpunkt flyttas upp i axelhöjd vilket gör att vi sitter väldigt löst i sadeln.




Jag hör ofta ridrädda människor säga att de måste galoppera, de måste hoppa de måste. Det är ju helt galet. De kommer oftast bara att flyga av och känna sig ännu osäkrare. Vad de måste göra är att utrota reflexerna så att de inte är igång alltid, de måste kunna börja våga slappna av och mig veterligen är det ytterst svårt att slappna av i galopp även för en icke rädd människa. Skritt är en utmärkt gångart om man är rädd. Då hinner man andas.

Nåväl, det var ett bispår. Men en ryttare bör kontrollera de där reflexerna. Då kan hon sen i sin tur hjälpa hästen att kontrollera sina reflexer. Och voila, ett lugnt och fridfullt mentalt styrt ekipage uppenbarar sig.

Jag kan visa en film på när jag hjälper en unghäst att hantera sin rädda livet reflex. Men..Det här hade inte funkat om jag själv inte var i avsaknad av reflexen för hästen hade bara härmat mig och aktiverat sin i såfall. Så här skapar man stensäkra hästar som inte blir rädda av rädda ryttare. Det blir underbara ridhästar av hästar som tränas så här. Men som sagt var så måste människan först träna bort sina reflexer och inte känna minsta lilla spänning i kroppen när ballonger smälls.

Nåväl, det här blir en lång artikel känner jag. Så nu kommer jag till det jag ville skriva från början, meningen med allt det här dravlet. Ta tillfället i akt att utveckla din egen kropp, jobba med dina egna reflexer nu i vinter när du rider mindre. Jag lovar att du har igen det tusenfallt.

Bara för att hjälpa dig på traven så har jag nu sänkt några av våra kroppsmedvetenshetskurser så att alla ska få en chans att börja träna sitt sinne och sin kropp att vara avspända. Nu kostar  Fem Minutersklubben, Mental Coaching, Chakrakursen och Fasciakursen endast 500 kr styck. Perfekt nu denna årstid när många av oss inte rider så mycket. Dessa kurser kan du göra i hemmets trygga vrå.



Är ridning teknik eller känsla?

När man följer diskussioner om ridning, live eller på internet så slås jag alltid av lite vanmakt. Man verkar tro att ridning är en ren tekniksport. Man kan se det om man öppnar vilken ridhandbok som helst, det står beskrivet om hur ryttaren ska placera sina yttersta kroppsdelar, dvs hand och skänkel och sen verkar man tro att det räcker. Men jag kan garantera att om man tar 10 ekipage, ger ryttarna samma instruktioner om var de ska placera sina ändar så får vi 10 olika resultat. Vad beror det på tror ni?




Oj..Var ska jag börja.  När jag lär ryttare rida så tänker jag alltid att jag måste ersätta ryttarens största problem med något annat. Olika människor har olika problem, olika hästar är olika mottagliga så det finsn ingen regel vilket som är största problemet.

Men om vi ska dela upp ridning i fyra delar så består det i princip av känsla, rumsmedvetenhet, närvaro och teknik. Dessa fyra måste sitta klockrent innan ryttaren kan göra sådant som imponerar på andra, dvs innan hon rider runt på en volt på en häst som böjer på sin hals. Det där är något jag aldrig förstått, varför det är så viktigt att rida runt på en volt medan hästen böjer på sin nacke. Det är ju det som fel utfört skapar mest spänningar vilket i sin tur gör att allting blir svårare.

Nåväl, vad betyder de här orden, känsla, rumsmedvetenhet, närvaro och teknik, för en ryttare?

  1. Känsla, förmågan att i ett virrvarr av rörelser från hästen lyckas hitta och identifiera exakt vad det är hon känner och korrigera det utan att hästen upplever obehag.
  2. Rumsmedvetenhet, förmågan att veta var man befinner sig i förhållande till omvärlden, det som gör att man rider exakta ridvägar.
  3. Närvaro, förmågan att hålla sitt sinne neutralt även i pressade situationer, dvs att leva här och nu, inte vara rädd, arg, exalterad, nervös eftersom det smittar hästen.
  4. Teknik, förmågan att få kroppen att lyda, att styra sina kroppsändar, ben och armar, utan att resten av kroppen gör oönskade saker som t.ex att sitta snett över hästen.

Så, vad betyder allt det här? Tja, det betyder att när alla dessa 4 punkter är rätt så är du en ridlärares dröm, då kan du göra och följa exakta instruktioner och träna din häst att bli en bättre ridhäst. Om du däremot försöker träna din häst innan dessa fyra punkter är rätt så kommer du att träna din häst att vara en sämre ridhäst vilket du märker bland annat på att

*Du behöver anlita kiropraktorer och massörer regelbundet, kanske t.o.m tillkalla veterinär för att hästen blir halt.

*Hästen vill inte låta sig fångas i hagen (eftersom han inte tycker att det är så behagligt att bli riden)

*Du behöver byta till ett annat bett eftersom hästen ”går emot”

*Hästen får tryckskador på ena sidan av manken och ena sidan av ryggraden långt bak

*Hästen biter sig fast i en tygel

*Hästen letar upp spöken i ridbanehörnen

*Hästen går inte att lasta

*Hästen vägrar på hinder

Tja.. Listan kan göra lång men ni fattar grejen, om hästen protesterar eller får ont så är det oftast fel att finna i de fyra punkterna som nämnts ovan. Vad många inte vet om hästar är att de är snälla och väldigt tillmötesgående djur som hellre flyr än illa fäktar. De vill inget hellre än att göra som du säger om de kan. Och om de anser att du är en klok och pålitlig person och om det inte gör ont.




Varje ridpass ska göra din häst lite bättre, lite spänstigare, lite klokare, lite starkare. Men det kanske sker med en halv millimeter per ridpass, dvs du märker det knappt. Man kan säga att generellt sett så kräver man alldeles för mycket av sina hästar eftersom deras förändringar under de första fyra åren är så små att du inte märker något. Märker du inget så berömmer du inte utan du fortsätter kräva, dvs hästen kommer inte att tycka att du är en klok och pålitlig person. Man hamnar i en ond cirkel.

Nåväl, nog om den trista sanningen. Jag ska bjuda på ett enkelt test. Det är ju som så att vi förväntar oss att vi ska kunna be hästen att göra specifika saker på en specifik plats, tex dressyrrörelser eller ridvägar eller hoppa ett hinder eller byta gångart eller, tja, ni vet. Vi ska dessutom enkelt kunna leda den varsom helst, in i en transport, ställa upp den på gången, gå en promenad i omgivningen etc. Det kan de flesta inte, iallafall inte att bruka onödigt mycket våld. Och då vet jag att många säger sig inte bruka våld, men då kontrar jag med att våldet är alldeles för normaliserat inom ridning. Om man tex sågat i en hundmun så som man sågar i en hästmun så hade du förmodligen blivit dömd för djurmisshandel. Det är på tok för normaliserat med våldet som behövs för att kontrollera en häst. Betänk att en och samma häst kan bli vansinnig när en fluga landar på honom men samtidigt ignorera (inte känna) när du sparkar honom i magen med dina sporrar. Rent tekniskt sett så borde en häst kunna kontrolleras och styras av en fluga, OM han hade vetat vad flugan bett honom om 😉

Nåväl, ett enkelt test som passar alla oavsett disciplin, ålder, utbildningsgrad, ras. Lägg upp två bommar bredvid varandra med en meter mellan sig. Låt hästen bekanta sig med dem i lugn och ro, förslagsvis från marken först.

Därefter så går du igenom dem i skritt och i trav. Du gör halt exakt mellan dem, du ryggar mellan dem och du stannar och slappar mellan dem på lång tygel. Du ska kunna göra detta utan att bråka med din häst, utan att du tvingar honom att gå på tygeln, utan att bommarna flyger all världens väg, tänk mer att du ska göra det med flugans hjälper. Gör det både uppsuttet och avsuttet.

Klarade ni inte det? Vet du, det är helt okey, de flesta klarar det inte. Det som gör att vi svenskar har väldeliga problem med det här är att vi inte har en kultur av att jobba hästen från marken mer än att vi tömkör den lite, eller longerar den lite. Det är från marken man boundar med en häst.Då har man lite att jobba med enligt de fyra punkterna, känsla, rumsmedvetenhet, närvaro och teknik.

Och du, man kan förvisso med våld få hästen att göra detta, men har du då jobbat med dig själv enligt de fyra punkterna? Eller har du bara agerat grottmänniska och totalt tappat hästens tillit? Vågar hästen då slappna av totalt mellan bommarna eller är han lite nervös mellan dem?

Och hur man gör det kommer jag att ta upp i några blogginlägg som jag kommer att lista här

Punkt 1 och 4, snett bäcken

Du kan läsa lite om våra onlinekurser som samtliga jobbar med dessa fyra punkter på olika plan. Du hittar dessa här. Ridkurser online

Gilla oss gärna på Facebook




Vad kan Logisk Ridning ge mig?

Svaret på det frågan beror vem det är som frågar tycker jag.

Logisk Ridning, skogsmulle




Om du är en skogsmulle så kommer online lektionerna  att ge dig ett ett mål med din ridning. Inte samma mål som en tävlingsryttare har utan mer något som förgyller ridturen, Vad har man då för nytta av det? Jo, det är så här att hästar gillar när det händer något. Om ryttaren inte ser till att det händer något så säger hästen

Inga problem, jag fixar lite, kolla t.ex på den där livsfarliga brevlådan, jag tar tillfället i akt att hoppa jämnfota förbi den så att det händer lite saker”

Eller så säger han

”Vet du matte, jag tycker inte om när du sitter och tänker på allt annat än mig, jag vill att du ska vara hos mig mer än med din fysiska kropp. Därför tänker jag vägra gå förbi de där stenarna. Då kommer du att sluta tänka på allt annat än mig, bra va?”

Det här är saker som faktiskt inte är så där jätteroliga om vi ska vara helt ärliga. Det löser man genom att det är ryttaren som kommer på saker att göra. Men det är svårt att komma på nya saker utöver det där att snurra runt lite bland träden, byta gångart etc. Logisk Ridning fokuserar på att träna ryttare, oavsett om man är en skogsmulle eller en tävlingsryttare. Man tränar ryttare genom att bygga om ryttarens kropp, väcka liv i muskler som legat i dvala i åratal, ändra på ryttarens hållning, göra ryttaren mer tydlig i sin hjälpgivning, träna upp sitt fokus etc. Det magiska när man gör detta är att hästen härmar oss.

Hästen känner när en liten fluga promenerar på honom. Det är ju då ganska självklart att han känner vad du gör. Vi vill ju tex att hästen kommer upp med sin rygg, slutar svanka. Det gör man på enklast vis genom att själv sluta svanka. När ryttaren slutar svanka så sker magi i hästens kropp. Han kommer att börja gå långsammare, han blir väldigt fokuserad på det där gåendet. Så fokuserad att han helt enkelt inte har tid att att bry sig om hästätande brevlådor och andar livsfarliga saker.

Många är de som märkt hur snäll hästen blir av de logiska kurserna. Bara det är ju guld värt.

Och detta är ju faktiskt något som inte bara skogsmullar har glädje av. Alla ryttare oavsett ridstil eller gren uppskattar att hästen är på jobbet så att säga.

Du hittar ridkurserna här.

Lektionerna är inte såna som man är van vid. De är annorlunda brukar folk säga. Jag vet inte riktigt hur de är annorlunda för det är normalt för mig men jag har förstått att liknelserna man använder sig av skiljer sig från vanlig traditionell ridundervisning.  Allting handlar om ryttaren. Eftersom lektionerna är annorlunda så behöver du inte kunna en massa för att ha nytta av lektionerna.

Det är ju ganska vanligt det där att ryttare skaffar sig en ny häst och sen säger de att de måste träna för att kunna rida för tränare sen. Det är något som fascinerar mig. Du ska ju inte prestera på träningen, du ska ju lära dig något där.

Onlinekurser har den fördelen att ingen ser dig (beroende på var du rider förståss ;-)) och därmed kan ingen döma dig. Du behöver inte prestera för tränaren utan du kan i lugn och ro träna på egen hand.

När kursen är slut så kan du om du vill skicka in ett ridprov, ett väldigt enkelt sådant. Ridprovet för första ridkursen grundkursen är så här enkelt. Fyra serpentinbågar och en raksträcka i skritt.

namnlos

Kan kanske tyckas löjligt enkelt, det kan väl alla. Men nej, så är alls inte fallet. Vi fokuserar i den första kursen på att ryttaren kan sitta mitt över hästen både på rakt spår och i svängar. Det är hur konstigt det än kan låta en konst som få behärskar. Oftast så åker ryttaren och sadeln ut på utsidan i alla svängar. Det kan man se på att tex fötterna befinner sig på olika höjd eller att hon viker sig i midjan i en sväng. Att ryttaren viker sig i midjan är inte enbart ett ryttarfel utan det beror på att hästen är sned eller/och att den inte böjer sig i svängar utan istället lutar sig inåt och korsar sina bakben och därmed sänker ytter rygghalva.
Det andra vi lägger stort fokus på är att sitta stilla på vår hästs rygg. Idag verkar det helt normalt att ryttaren sitter och juckar på hästens rygg. Typ alla gör det även de som påstår att de inte gör det. Men sanningen är det där juckandet är inte hälsosamt för en hästrygg, eller för en människa för den delen. I grundkursen bygger vi upp ryttarens bålmuskler (och därmed hästens)  så att ryttaren klarar av att sitta stilla på sin häst när den skrittar. Detta inser jag ju själv låter löjligt enkelt men det är inte så. Titta er omkring, notera hur ryttaren ser ut att befinna sig i en sängkammare 😉 när hon skrittar sin häst.

Många är de som tror att de är följsamma när de juckar. Men sanningen är den att om du lägger ett finger på en skrittande hästs rygg så inser du att detta finger inte juckar. Det är förhållandevis stilla vad gäller rörelser fram/bak. Det är som så att en ryttare med för lite bålmuskler förstärker den där minimala rörelsen som finns i hästens rygg och omvandlar denna till något absurt stort. Det där vill vi inte ha eftersom vi vill störa vår häst så lite som möjligt när vi rider på den.

Så med ens så blev det där till synes enkla ridprovet väldigt svårt..Fyra serpentinbågar och en raksträcka i skritt talar vi alltså om i grundkursen. Detta enkla ridprov kräver en hel massa muskler hos ryttaren

namnlos

Här ser vi ett bra Grundkursridprov. Det är en Islandshäst, en ras som svarar otroligt väl på den logiska ridningen. Ser ni att ryttaren sitter stilla vad gäller det så vanliga juckandet fram och tillbaka men hon rör sig lite mer i sidled istället. Hästen är avslappnad och länger ut sin hals.

Det här är det som kallas att vara följsam. När hästen rör sig så här så är den lösgjord. Detta ord innebär att hästen rör sig på ett sätt som är dens normala. Bakbenen tillåts att rör sig in under hästen medan dens bröstkorg mjukt gungar en aning sida till sida i takt med hästens bakben. Det känns lite som att man cyklar baklänges med sina höfter. Just Islandshästen har stor nytta av den Logiska skritten eftersom denna skritt är motsatsen till att vara passaktig. Så många som har problem med passtakt kan enkelt lösa detta genom att lära sig bli mer följsamma på detta vis. Det är ju dock inte bara Islandshästar som har problem med passtakt. Många dressyrhästar har detta med och orsaken är densamma. De är inte lösgjorda eftersom ryttaren hindrar dem från att vara det.

Nu tror jag dessutom att jag besvarat frågan om vad kursen kan ge dig som vill något mer än att skogsmulla. Vi vill väl alla ha en lösgjord häst. Hästarna som rids så här behöver ytterst sällan korrigeras av kiropraktorer och liknande, SI ledsproblem är ett minne blott. Veterinären brukar sällan hitta något att behandla på dessa hästar vilket ju är trevligt både för hästen och för din plånbok. Många hästar med återkommande haltproblematik blir friska efter att ha tränats så här ett tag.  Hela grundkursen sker endast i skritt vilket gör denna kurs perfekt som uppstart till en konvalescent som du ska skritta igång. Många hältor är återkommande eftersom man bara behandlar men inte jobbar med orsaken till att man behövde behandla, dvs att hästen inte belastar sig korrekt, har ett felaktigt rörelsemönster. Här i denna kurs har du verkligen chansen att komma åt problemet. Givetvis kan inte kursen skapa under. Vissa hästar är helt enkelt FÖR trasiga, har för mycket röntgenförändringar för att det ska kunna gå att få ordning på. Men för hästar som ännu inte blivit FÖR skadade så är det här perfekt träning.




Så, nu hoppas jag att ni fått lite mer insyn i vad vi håller på med här.

Vem går dessa kurser? De flesta är mellan 14-87 år gamla. Många är redan utbildade instruktörer inom olika grenar , Islandshäst, dressyr, centrerade tränare på olika nivåer. Vissa tävlar i distans, hoppning, dressyr, Western, Islandshäst, Working Equitation, Beridet bågskytte, vissa är  skogsmullar, vissa gillar helt enkelt bara att förkovra sig i ridning.

Du kan starta grundkursen precis när du vill.  Då får en ny lektion varje vecka under tre månader.

Du får även tillgång till vår slutna Facebookgrupp där du kan diskutera med alla deltagare som har gått eller går grundkursen.

När kursen är slut så kan du om du vill skicka in ett ridprov, där du får råd om vad du ska öva mer på.

För dig som hellre rider lektioner live så finna det instruktörer lite varstans i vårt land som du hittar här.

Dela gärna alla inlägg på denna blogg.




Så här registrerar du dig på nya onlineklassrummet

Jag vill att alla som någonsin gått en onlinekurs hos Logisk Ridning ska få tillgång till kurserna man köpt. Därför kan alla registrera sig på gamla kurser kostnadsfritt .

Jag får en del mail med frågan om varför man inet kan köpa ex bogkursen om man redan innan har gått grund och travkurs. Det beror på att det nya klassrummet är en ordningsam figur som vill att man köper sina kurser i rätt ordning. Så ”köp” först gamla kurser du redan gått. Du väljer i så fall faktura eller ”jag har redan betalt” om det alternativet finns tillgängligt, men du kommer inte att få en faktura om du redan betalt onlinekursen en gång innan.

Jag har gjort en liten film som visar hur man registrerar sig om man redan köpt och betalt en kurs innan.

Nya klassrummet hittar du här

Givetvis går det bra att köpa nya kurser, då väljer du faktura eller paypal som betalningsmetod.

Vid problem med kursköp så maila mig på blog@lindah.se

Ryttarens skänkel

Varenda del i vår kropp säger åt hästen saker. Därför är det av ganska stor betydelse att vi VET vad vi säger åt hästen, att vi har koll på vår kropp. Jag kallar detta för att skola en ryttare. Idag tänkte jag prata om ben och olika stadier i en ryttares utveckling.

Först ut är den s.k bondsitsen. Det är den vi automatiskt hamnar i första gången vi sätter oss i en sadel och den ser ni här nedan. Den sitsen är totalt FEL och det enda en häst tolkar i den är att den här ryttaren får jag ta hand om och strunta i vad han ”säger”, för den här ryttaren har NOLL koll. Ofta är hästar snälla mot bondsitsryttare.

Bondsits.

bondsits

Nästa stadie brukar vara att vi rätar upp överlivet lite vilket ofta resulterar i svank. Jag ser denna sits ganska överepresenterad på engelska ridskolor, ingen aning om varför. En sån sits säger inte så mycket men balansen är lite bättre än i bondsitsen så här kan hästen ta sig lite större friheter. Ryttaren sitter ganska mycket ovanpå hästen, dvs hon kommer inte ner i sadeln ordentligt och måste inverka väldigt mycket med tyglarna. Ryttarens skänklar har ofta hamnat med fötterna rakt fram vilket inte är en större konst när ryttarrumpan är helt oaktiverad (syns på att hon svankar). Hennes lår är inte platta mot sadeln utan runda.

Ankstjärtsits

skolad-stolsits

Beroende på vad vi har för ridlärare så kommer sitsen att utvecklas åt två håll. Jag börjar med den som är felaktig, den så kallade knipsitsen. Där har ryttaren fått lära sig att ha ett knäslut, att hålla om hästen med överskänklarna, genom att pressa dessa inåt mot hästen. Ibland får ryttaren instruktionen att pressa med knäna som att hon är kissnödig. Underskänklarna hänger då passiva och meningslösa. Det blir ett tryck mot hästen av överskänkeln men underskänkeln är slapp vilket ger full frihet åt hästen att sänka sin rygg. Ofta pekar tårna ut och ner när ryttaren driver och när hon inte driver brukar hälen vara krampaktigt nertryckt vilket låser hästens bakbensrörelser.. Är ni på väg att utveckla denna sits så kommer det att vara mycket vunnit på att leta upp en någon som kan hjälpa er innan ni fastnar i denna felaktiga sits.

Knipsits

knipande-skanklar

Om ryttaren däremot ges instruktionen att försöka sitta så att hon inte svankar, genom att trycka in rumpan under sig och aktivera denna, då kommer hennes knän att glida lite ut från hästens sida. Det är en oönskad bieffekt, men fullkomligt naturlig då det är en automatisk reflex. Det är nämligen helt onaturligt för den oskolade kroppen att trycka in rumpan under sig utan att hennes knä åker utåt. Här kommer hästen att börja försöka sluta svanka den också och ta sina första bäriga steg.

Aktiverad rumpa, nybörjarstadiet

01

Här nedan har vi kommit lite längre med rumpaktiverandet, ryttarens svank är oftast borta och kann i vissa fall ge ryttaren en aning kutrygg. Att rumpan är aktiverad kan man se på skrynklorna i hennes ridbxor precis under skinkan. Här kommer hästen att börja aktivera sin rumpa och bärigheten kommer mer och mer. Ryttarens fötter pekar dock fortfarande utåt vilket gör att hästen inte har full frihet att låta ryggen lyftas.

03

Här har vi uppnått en ganska perfekt lodrät sits, ryggen börjar räta ut både kut och svank vilket gjort att spänningar i ryttarens bäcken släppt och tillåtit denna att komma djupare ner i sadeln. Hon behöver inte spänna sig i låren längre vilket gör att det är mjukt och trevligt för hästen att komma upp med ryggen. Ryttaren lår börjar bli platta istället för runda. Dock är sitsen inte fullbordad än då bäckenet inte släppt efter så mycket att hon kan få in underskänkeln helt mot hästens sidor, dvs hennes sits kommer fortfarande att ”gå sönder” om hon försöker driva med skänkeln. Dock har hon börjat bära sitt ben själv vilket syns på tex fotens undersida som är plan och parallell mot marken. Saknas även muskeltonus i benet. Sitsen tillåter hästens energi att komma fram genom hela hästen vilket börjar synas som att hästen kan börja lösa upp spänningar i ryggraden längre och längre fram, kanske ses och känn som att den är mer lösgjord?

Lodrät sits

sitstraning-avancerad-sitstraning-kroppskontroll-lindahs-blogg-logisk-ridning-4

Här ser vi ett väldigt trevligt färdigskolat ryttarben. Det sitter DJUPT ner i sadeln, är platt mot hästens sida (ser du benet framifrån så är det liksom platt), det har stark muskeltonus och tillåter hästen att jobba korrekt. Nu är ryttaren redo att rida med sporrar om han skulle vilja det..

skolad-sits

Dock är det ju så att det inte bara är så att man ska sitta så här hela tiden, ska hästen svänga eller böja, starta eller stanna, gå sidvärts, göra skolor etc så måste skänkeln ändras. Man har alltså ingen nytta av att bara lära in sig denna sits som en staty, man måste kunna styra den. Tex så är benet vi ser ovan ett bra ben att ha på hästens utsida men inte alls bra att ha på insidan…

En sak att veta är att om man sitter på en väldigt bred häst så kan man inte sitta korrekt. Det är fysiskt omöjligt om inte ryttaren typ drar isär sina höftleder. Man har valet att sitta i lite stolsits med lite kortare läder än man egentligen vill ha eller rida med långa stigläder och då acceptera att man blir utåttåad.

Pust.. Tror det räcker för idag. Ställ dig frågan var du är i  din ryttarutveckling?

Vill du jobba på att få en bättre och mer användbar sits? Titta på våra ridkurser.

Hästen ska fram till ryttarens hand

Det är svårt att hitta bra filmer där hästen tränas i att komma fram till ryttarens hand. Vad beror detta på? Varför är filmerna svårfunna?

Jag upplever att folk tycker att det är pinsamt att visa filmer där hästen inte går på tygeln och att komma fram till handen innebär ju att man rider hästen över tygeln. Det sitter så hårt itutat i oss att hästen ska gå på tygeln för att jobba korrekt. Vi måste ändra på trenden, vi måste våga visa upp en annan form av ridning.

Ni kanske behöver mer kunskap om VARFÖR man vill ha hästen fram till handen på detta vis? Läs då detta blogginlägg.

Här är vår nya häst som vi just satt igång efter att han vilat 6 månader från en gaffelbandsskada. Han hade då tappat all form av överlinje men den är så sakta på väg tillbaka. Detta passet var en av de första gångerna som han faktiskt på allvar övervägde att gå fram till handen.

Är du redo för att börja om med din ridning? Att påbörja en resa mot ett annat sätt att rida med hästens välfärd i första rummet? Då hittar du alla våra kurser här. Jag rekommenderar isåfall att du börjar med Grundkurs ridning och om du även vill jobba från marken så tar du Arbete vid hand 1 också.

Hur får jag upp hästen från bogarna?

Vi är väl överens om att vi vill att hästen ska bli högre och högre framtill, eller hur? Typ att han ska komma upp med sin manke.

Men hur får man hästen att komma upp med manken ? Hästens ryggrad är ju (irriterande nog) byggs så här, som ett V med brytpunkten där halskotorna övergår i ryggkotor.

Målet är som sagt var att få hästens manke att komma upp, inte ner så som man tydligen verkar vilja när man rider dressyr. Man kan inte dra hästens nos bakåt för då blir skelettet så här, framåtlutat med frambenen djupt under hästen. Detta sker alltså eftersom hästen är ett motttrycksdjur. Om du drar så trycker han emot och denna föga smickrande form uppnås.

Ju mer vi drar hästens huvud bakåt ju längre ner hamnar halsens lägsta punkt. Så om man ur detta läge fortsätter dra tills hästen ”går på tygeln” så kommer hästen att se ut så här. Ni kan se att hela ryggraden lutar neråt, dvs hästen har sin manke djupt nere mellan bogarna.

Det är därför smart att  jobba med att få hästens nos att komma fram, att söka stödet långt fram. Så att skelettet ser mer ut så här, med halsen längre rakt fram. Ni kan se att det är balans mellan hästens ben, de liksom är framför eller under hästen på ett sätt som ger skelett balans.

Det är denna form som är gynnsammast för hästen om man tänker  att man på sikt ska bygga upp hästen, få den att gå i dressyrens höga form. Så nu alla dressyrnissar, ut och rid nos fram och händer fram, tempot glatt 🙂

Men… Hästen måste ju gå på tygeln för att bli hållbar kanske du tänker. Men är det verkligen sant? Mig veterligen nej. Att gå på tygeln är ett sätt att enkelt kunna stoppa och reglera en bråkig häst. Men det har inget med hållbarhet att göra. Rätt riden så går hästen på tygeln av sig själv, dåligt riden så måste du hålla hästen på tygeln. Det är så få människor som fått känna hur det känns när hästen gör det frivilligt dock så jag förstår att det jag säger låter konstigt, typ, ingen häst gör väl det där frivilligt 😉

Men hur vet man om hästen går på tygeln korrekt? Jag vill inte ställa frågan så, utan istället, hur vet man om hästen går i en hälsosam form? Lyssna säger jag då. Om det hörs mycket när hästen rör sig i trav och galopp så bär hästen mest vikt på de stela och stumma frambenen. Då låter det mycket eftersom framben inte kan svikta. Och det är ju detta som ger ont i hästens leder, kotledsinflammation känner säkert de flesta till.

En häst som däremot flyttat om lite vikt, har en mer jämn viktfördelning mellan fram och bakben samt har fina böjliga leder i bakbenen, där hör ni knappt när han rör sig. Jag tränar ju bara helt logiska ekipage så jag hör aldrig dånande hästar så jag blir lika förvånad varje gång jag kommer in i ett ridhus och hör hur det låter som om det kommer ett helt kavalleri galopperande när det i verkligheten bara är en dressyrhäst som tränar.

Ironiskt nog så är det dressyrhästar som dundrar mest, dvs är mest framtunga. Hopphästar kan ibland vara riktigt fina och lätta i fronten även om kavalleriet kan gå fram där också ibland 😉

Här ser vi en tyst häst. Men vi kan även se på den att den är lätt fram. Hur? Manken. Den är uppe vid människans händer. Ingen grop framför sadeln.

Jag vågar inte länga in ett dånande ekipage utan manke för då kommer folk att känna sig uthängda. Men leta själv, Det ska inte låta och så ska det inte vara tomrum framför sadeln utan där ska finnas en manke.

Innan manken är uppe och innan hästen kan trava och galoppera utan att dåna så är man smart om man endast ägnar sig åt att få upp den där manken, dvs få hästen lättare över frambenen. Detta är en aktivitet som enkelt utförs i skritt vilket medför att det blir noll slitage på hästen. När manken kommit upp så kan du träna med gott samvete och på ett sätt som gör veterinärerna arbetslösa 🙂

Hittade det här inlägget som sammanfattar vad jag skrev på ett hyffsat sätt även om vi använder olika ord. Men det jag vill visa är mankarna, en är uppe och den andra nere. Var manken är är viktigare än var nosen är . Faktum är att det är enklare att få upp manken om man rider dem med nosen fram än när de går på tygeln. Varför? Läs det jag skrev i början och titta på skeletten.

Är det inte dags att erkänna att dressyren lika gott kan delas in i två kategorier. En för klassisk dressyr och en för …

Slået op af Ann-Charlotte LarssonOnsdag den 6. december 2017