Att bli en bättre ryttare..

… innebär att man måste ändra på vad och hur man gör saker. Det gäller ju i ärlighetens namn inte bara ridning utan allting du ämnar att förbättra din prestation inom innebär att man ändrar på vad och hur man gör saker.

Att ändra på sig är svårt. Eller, korrektion, att ändra på de yttre ändarna som är långt ifrån vår innersta kärna är ganska enkelt, ben, händer och huvud är alla lydiga och flyttbara saker. Problemet är väl att oavsett hur enkelt det är att ändra läget på dessa tingestar så är det lika enkelt för dem att ändra sig tillbaka. Det är därför man på lektioner både på nybörjarnivå och på proffsnivå och allt däremellan kan höra tränarna tjata om samma sak år efter år. Blicken, handen, skänkeln. Man kan som sagt var lätt flytta dem men de stannar sällan kvar där man lagt dem ;-).Easy come, easy gone brukar man väl säga 😉

Att ändra på det ändarna sitter fast i, bålen, är inte lika enkelt. I ärlighetens namn är det skitsvårt. Vi människor gillar inte när det är svårt och vår hjärna hatar att förändra sig. Det är hjärnan som bestämmer över vår hållning. Det innebär att man ofta ger upp att ens försöka förändra sin bål, sin innersta kärna eftersom både du och din hjärna ogillar det.

Om man ger upp och låter saker vara som de är så kommer problemet med att ändarna flyttar tillbaka sig att kvarstå. Det är nämligen vår innersta del, bålen, som påverkar ändarna.

De vanligaste exemplen på detta som de flesta känner till är de tappade stigbyglarna i nedsutten trav och händerna som åker upp eller ner eller vrider sig och hittar på alla möjliga saker.

Människans, eller rättare sagt hjärnans viktigaste uppgift är att hålla oss vid liv. När fara hotar så drar den ihop oss i fosterställning för att skydda vår sårbaraste del, buken med alla livsviktiga organ. Det innebär att knäna åker upp (tappade stigbyglar, check) och att vi lutar oss fram. Av ridläraren har vi därför fått höra STRÄCK på dig, ta bak axlarna. Så ur vårt fosterställningsläge så tvingar vi oss att räta upp oss. Problemet är då att knäna följer med upp. Men det har sadelmakare kommit på lösningen på. Det går därför knappast att hitta en sadel utan gigantiska knästöd som med våld håller våra knän på plats.

Tack vare ridlärarens tjat om blicken och sträck på dig och ta bak axlarna och en ”bra” sadel (en med stora knästöd) så ser det för den okunnige ut som att folk sitter ganska snyggt, att de rider bra. Och det hade kanske kunnat fungera om hästen vore en moped utan känslor. Problemet är väl att hästen inte är en moped utan en ytterst känslig varelse.

Hur tror ni hästen upplever vår fejkade snyggsits? Att vi sitter på honom med en hjärna som helst vill ha oss i en en livräddarställning medan ridläraren och sadeln får oss att se ut som att vi är helt avspända. Kan det kallas för dubbla budskap? Hur ska hästen tolka din sits? Ska han fly och lyda din hjärna eller ska han slappna av och lyda din spända kropp?

Det här är saker som alla borde ta sig en funderare på då och då. Det måste vara lätt för hästen att vara med oss. Hur kan du förenkla för honom. Inbilla dig inte att han inte märker när du ger honom dubbla budskap för det gör han. Han märker allt. Det innebär att han också svarar på allt. Så nästa gång din häst inte gör som han ska, kan du ändra på dig själv istället för att ”viffta lite med dina ändar” (ge hjälper på ridskolevis.)

Vad är biofeedback och vad är nyttan med det?

Många av er, men inte alla, har säkert känt hästens puls, hjärtslag , mot ena underskänkeln när du rider. Om du inte känt detta så kan det bero på att

*Skänkeln inte är avslappnad nog så att du kan känna.

*Skänkeln inte har sin sida mot hästen utan sin baksida.

*Skänkeln befinner sig för långt ifrån hästen.

Det är praktiskt att under ridning kunna ta pulsen på sin häst på detta vis. Då får man en direkt feedback på när hästen börjar bli rädd för något och då kan man agera utefter denna information för att förhindra att hästen som ju är ett flyktdjur flyr för att rädda sitt liv.

När vi blir rädda och spända eller slutar andas så höjs pulsen. Det är så för alla varelser, inte bara för hästen utan även för dig och din hund och din stallkatt.

Du kan känna hästens puls men det jobbiga i kråksången är att han även kan känna din. Det innebär att han märker direkt när du blir stel och spänd och eftersom hästar är smarta djur så vet han att om du blir stel och spänd så är det bäst att fly så att man inte blir uppäten av något.

Problemet med detta är att hästar aldrig har hört sagan ”vargen kommer”. Han är alltså inte medveten om människans falsklarmsförmåga utan han tar dig på ordet och blir stel och spänd och förbereder för flykt.

Hur många gånger höjs din puls ? MÅNGA gånger. Det krävs en absurd mängd träning för att kunna hålla sin puls lugn i krissituationer.

Du ska få testa på en sak för att bli uppmärksam på hur lätt pulsen går upp.

Sitt på en stol. Använd höger hands pek och långfinger för att ta pulsen på vänster handled. Räkna hela tiden pulsslagen, 1,2,1,2,1,2 o.s.v tills du får en klar bild av dem. Är det svårt att känna pulsen så håller du oftast för hårt. Bli medveten om din andning. Försök att andas lugnt, eller att hålla andan eller att andas långt ner i magen, högt uppe i bröstet etc för att se hur pulsen påverkas av din andning. Hur måste du göra för att hålla pulsen så låg som möjligt?

Det här är svårare för vissa personer och lättare för andra. Men har du svårt att få ner pulsen så har du oftast svårt att hålla hästen lugn, mjuk och smidig. En sak som är tröstande är att alla kan träna sig på att bli bättre men det tar tid, det är besvärligt och det är pyskiskt påfrestande att ändra hur man är. För det är det handlar om, att man måste ändra på sin innersta kärna och människan är tyvärr en konservativ varelse som gärna vill ha förbättringar sålänge det inte innebär att hon måste förändra sig 🙂

Petra skriver om hur svårt det är att rida

Hej, hej, Petra på Åland här!

För mig har det alltid funnits en ambition att lära mig rida på riktigt. Jag insåg att jag inte kunde det jag ville kunna, jag kände inte det jag ville känna och jag förstod inte det jag ville förstå.

Jag red för tränare som gav mig instruktioner för att skola hästen. T.ex:

”I hörnet gör en volt tillbaka och rid förvänd öppna längs långsidan. Innerskänkel vid gjorden, ytterskänkel bakåt, ytterhand reglerar tvärningen och innertygeln ska kunna va lös, slappna av, sitt rakt…”

Ok, nöta med innerskänkeln för att häst skulle böja sig, ytterskänkel petade tillbaka hästen, släppte jag innerhanden böjde sig hästen åt fel håll. Ja just ja, innerskänkel, fasen tvärningen blir för liten, mindre ytterhand, slappna av, rak i ryggen..

”Gör sen samma sak i nersutten trav”

Eh, va?! Ok, hon säger nersutten trav, jag borde kunna det här, alla kan… Fasen det skumpar, sitt kvar för bövelen!

”Kom ihåg innerskänkel, ytterskänkel, ytterhand, ingen innerhand, slappna av, sitt rak…”

AAAHHH Fan jag är värdelös, nej kämpa det går! Ååå det här är svårt…

”Pröva igen nästa långsida”

Ok, på’t igen!

”Ja, där fick du till några steg!”

Hur?! Ok, låssas att du fattar bara alla andra gör det…

”Så där nu får du fortsätta öva hemma”.

Ok, det gick ju till slut, bra lektion!

Övar hemma, men inget funkar!! Varför inte?!

Nå för första fick jag fler instruktioner än vad min hjärna klarade av att koordinera. Varken hästen eller jag var redo för nersutten trav eller för den delen öppna, vilket gjorde koordinationen nära på omöjlig att få till. Och självklart fastnade ingenting i varken mig eller hästen, vi lärde oss ingenting ”på riktigt” vilket gjorde att ingenting fungerade när vi sen skulle öva själva hemma.

Jag googlade runt, försökte hitta svaren jag sökte, testade olika ”varianter” red för olika instruktörer och hittade sen Logisk ridnings blogg och var hemma! Så tydligt och logiskt saker och ting blev!

I logisk ridning kan det tyckas gå långsamt, vi gör helt enkelt inte öppnor eller nersutten trav innan de koordinationer som krävs för att det ska gå att rida öppna eller nersutten trav finns i ryggmärgen, innan häst och ryttare är redo. Hur får man då något att sitta i ryggmärgen? Man övar! På EN sak i taget! När det sitter gå vidare till nästa. Det tar tid! Men det blir så mycket lättare för både häst och ryttare när bitarna sen finns på plats.

#logiskridning#rakriktning#sitsträning#ryttarträning#ryttarutbildning#ryttarutveckling#ridinstruktöråland

Victoria skriver om läskiga uteritter

Dagens inlägg kommer ifrån Victoria i Örnsköldsvik

Det finns något vi ryttare ofta glömmer!
Vi tränar våra muskler, vi tränar vår kondition, vi tränar vår smidighet.

Vi målar upp delar av en uteritt som för somliga till viss eller stor del kan vara sann:

– Du har borstat och gjort ordning din häst, du funderar på vart du ska rida. Kanske bestämmer du dig för en specifik skogsväg där du inte behöver möta eventuella fordon eller gå förbi den där kohagen. Du väljer en väg för att undvika obehagliga situationer, inte för att den träningsvägen du valde skulle gynna er mest i träningen.

– Du går ut med din häst och sitter upp, funderar om din häst kommer lämna gården den här gången?

– Efter lite tveksamheter kommer ni iväg. Det är en mysig tur och du pustar ut. Du kastar någon tanke på vad du ska göra när du kommer hem, du får ju inte glömma att fylla de där höpåsarna eller handla grädden på vägen hem.

– Du ser en joggare en bit fram. Du kortar tyglarna med tanken att din häst kanske blir rädd, hästen verkar ju faktiskt inte ha sett joggaren ännu. Snabbt swishar bilden och känslan av hur hästen hur det skulle vara om hästen hoppade till förbi i ditt huvud.

– Du ska nu på vägen hem rida över en väg. Redan påväg så ser du en lastbil närmar sig. Du stannar därför en bra bit ifrån vägen för att slippa stå nära när lastbilen kör förbi.

– På ett ställe blir hästen spänd. Det är där du vet att det flaxat fram en tjäder vid två tillfällen. Högst obehagligt. Du slappnar av när ni äntligen är förbi.

– Väl hemma så hoppar du av och går in, glömmer dessutom i vilket fall att köpa grädden på vägen hem trots att du tänkte på den under ridturen.

Så vad vill jag komma till?
Det de flesta glömmer att träna är sin hjärna – sin närvaro, om vi befinner oss helt och fullt i nuet, helt och fullt i vår egna kropp i varje sekund så minskar våra problem avsevärt.
Att leta faror, tänka framtid/dåtid, göra sig beredd osv är att lämna nuet. Vare sig vi vill det eller inte så är det smååå smååå impulser i musklerna som gör sig redo när vi målar upp en situation i huvudet.

Nästan alla har några orosmoln när vi rider eller något vi tycker är obehagligt.

Vi tar vår allas kära Lindah som exempel, hon är rädd för kor och gör därför alla hästar rädda för kor. Hon är väl medveten 😉
Jag gillar inte att möta stora fordon efter vägen, även om jag vet att min häst är lugn så känner jag mig mentalt trängd och även om det är lite så försöker jag liksom pressa mig åt motsatt håll.

Att ta kontroll över vår hjärna är något vi jobbar med på vår ryttaryoga.

Dela gärna vad det är ni drar er för eller tycker är obehagligt under en uteritt eller berätta om ni känner igen er i något av berättelsen. Här lägger vi ingen värdering, vi lär oss av varandra och av oss själva ❤️

Tack för mig! /Victoria, Örnsköldsvik

#logiskridning #rakriktning #sitsträning #ryttarträning #ryttarutbildning #ryttarutveckling

Gör det något att en häst biter sig fast i ena tygeln?

Jag är i nuläget väldigt inriktad på ryttarens psyke och skriver därför mycket om det här i bloggen. Dock är jag inte den som är den så därför tar jag mig tiden att besvara lite frågor från läsare. Dagens fråga ser ni i rubriken. Denna fråga är för övrigt den frågan jag får oftast vilket tyder på att det är ett vanligt problem. Har du en fråga du vill ha svar på?Skriv den i kommentarsfältet vetja!

”Gör det något att en häst biter sig fast i ena tygeln?”

Jaha, kära vänner, vad svarar vi på en sån sak? Om vi bara tittar på problemet bita sig fast i en tygel, vad kan detta beteendet ge för skador? Låt oss tänka på hästens mun ett tag. Om hästen böjer sin hals och ”går på tygeln” så kommer bettet att vila mot dens laner. Lanerna är det tandlösa området i hästens mun, som gjort för att trycka in ett bett på (kan tyckas).

Lanerna är klädda med ett tunt lager hud och mellan huden och skelettet så går delar av hästens extremt känsliga ansiktsnerver.

Man behöver inte vara Einstein för att förstå att det förmodligen inte är speciellt behagligt att ha ett bett som konstant ligger an mot en nerv som trycks mot en smal benkant…

Att en häst biter sig fast i bettet är därför en sanning med modifikation. Ingen häst torde göra detta frivilligt eftersom det gör ont. Däremot så älskar vi människor ofta att hänga oss fast i ena tygeln för att få hästen att gå rakt fram eller hålla halsen rak. Om bettet dessutom är lite för långt så förstärks effekten av sneddragandet i bettet.

När man dragit så ett tag så kommer hästen inte längre att vilja ”gå på tygeln” eftersom trycket i landen blir outhärdligt. Den kör helt sonika upp huvudet i bästa kamelstil för att förflytta trycket från bettet till tänderna istället. Detta förfarandet går bra ett tag. Ungefär till bettet har malt hål på tanden och tandhalsar och andra känsliga tanddelar blottas. Jag har fått berättat för mig att det detta känns ungefär som när man tuggar på foliet från ett kexchoklad (alla tränare kan relatera till detta, ni vet efter en heldag på en ridbana, man är hungrig som faan och första maten man stöter på är ett kexchoklad man hittar på någon mack samtidigt som man stoppar pengar i det stora svarta hålet som kallas för bensintank och man sliter pappret av chokladet och kastar in det i munnen och AJJJ så kom man på att man glömt skalat bort allt folie). Den känslan.

Så nu har vi alltså en häst som inte vill gå på tygeln eftersom det gör ont. Vi har en häst som inte vill gå som en kamel eftersom det gör ont. Vi ryttare har nu fått problemet ”hästen gapar” och ”hästen vill inte gå fram till handen” och ”hästen bjuder inte framåt” (det är då vi köper ett nytt anatomiskt träns så att man kan spänna ihop hästens mun anatomiskt korrekt 😉 och investerar i ett par sporrar).

Så ja, det är inte vidare smart att inte se det som ett problem att man drar hästen i ena tygeln, eh, förlåt, att hästen biter sig fast i ena tygeln menar jag ju så klart 😉

Det viktigaste är att förstå att det är vi som drar mer i ena tygeln, inte hästen. Och varför gör vi det? För att vi omedvetet vill gå rakt fram och så vill vi ha en hals som är rak. Vi är nämligen människor och vi gillar rakt. Hästen däremot, han är en häst och han gillar mer att gå på ett svagt böjt spår. Studera stigarna som hästar och alla andra djur gör i naturen och hagarna. Inte är de raka inte. De är mer böjda. Det är så hästar går.

Problemet är dock att vi är människor. Vår värld är rak. Våra ridbanor är raka. Vi vill rida rakt. Om vi inte kan så mycket om rakriktning av häst så kommer vi att försöka rida rakt genom att hålla hårdare i ena tygeln. Det är lite dumt tänker jag. Det är dock viktigt att förstå att det är inget fel på de som gör så, vi har ingen direkt rakriktningskultur i vårt land, vilket innebär att vi inte lär oss det om vi inte söker oss utanför det traditionella sättet att rida. Det finns alltså fler ryttare i vårt land som INTE kan rakrikta än som faktiskt kan det. Därför anses det helt normalt att hästar biter sig fast i en tygel.

Men om vi istället ställer oss frågan VARFÖR hästen biter sig fast i en tygel, vad får vi för svar då? Det finns hur många svar som helst men ett av svaren ser vi i denna bild. Kolla på hästens högra bakben. Detta pekar åt/är på väg åt höger vilket gör att hela hästen vill gå åt höger. Ryttaren vill ju som bekant oftast rida rakt fram så undermedvetet håller hon hårdare i vänster tygel för att gå rakt fram. Om ryttaren hade släppt vänster tygel så hade hästen inte bitit sig fast i denna längre. Åh andra sidan så hade hästen då gått åt höger och det kanske inte känns så bra för ryttaren 😉 Dressyrdomare kan ha åsikter om det hela också misstänker jag 😉

Jag vet inte jag men jag tycker ju att det låter smartare att lära hästen gå rakt fram genom att vara pedagogisk och lära höger bak gå rakt fram istället. Men vad vet väl jag, jag är ju bara en glad skogsmulle jag 😉

Hur vet man om hästen ”gör fel med sina bakben”?

För att förstå slitningen på tårnas framsida.Svårt att bedöma i djup lera såklart, då är ju allting smutsigt.

Pust..Nu blev det mycket här 🙂 Vi avslutar nu för att inte förvirrar er alldeles för mycket 🙂 Men det man kan säga är att ni bör se tygelbitandet som ett symptom på att något är snett längre bak i hästen. Korrigera det.

Gamla blogginlägg som relaterar till ämnet.

Att rida är som att paddla kanot

Det är viktigt att sitta mitt över sin häst

Bita sig fast i en tygel

När hästen biter sig fast i bettet på ena sidan

Vad kan Logisk Ridning ge mig?

Svaret på det frågan beror vem det är som frågar tycker jag.

Logisk Ridning, skogsmulle




Om du är en skogsmulle så kommer online lektionerna som du får varje fredag att ge dig ett ett mål med din ridning. Inte samma mål som en tävlingsryttare har utan mer något som förgyller ridturen, Vad har man då för nytta av det? Jo, det är så här att hästar gillar när det händer något. Om ryttaren inte ser till att det händer något så säger hästen

Inga problem, jag fixar lite, kolla t.ex på den där livsfarliga brevlådan, jag tar tillfället i akt att hoppa jämnfota förbi den så att det händer lite saker”

Eller så säger han

”Vet du matte, jag tycker inte om när du sitter och tänker på allt annat än mig, jag vill att du ska vara hos mig mer än med din fysiska kropp. Därför tänker jag vägra gå förbi de där stenarna. Då kommer du att sluta tänka på allt annat än mig, bra va?”

Det här är saker som faktiskt inte är så där jätteroliga om vi ska vara helt ärliga. Det löser man genom att det är ryttaren som kommer på saker att göra. Men det är svårt att komma på nya saker utöver det där att snurra runt lite bland träden, byta gångart etc. Logisk Ridning fokuserar på att träna ryttare, oavsett om man är en skogsmulle eller en tävlingsryttare. Man tränar ryttare genom att bygga om ryttarens kropp, väcka liv i muskler som legat i dvala i åratal, ändra på ryttarens hållning, göra ryttaren mer tydlig i sin hjälpgivning, träna upp sitt fokus etc. Det magiska när man gör detta är att hästen härmar oss.

Hästen känner när en liten fluga promenerar på honom. Det är ju då ganska självklart att han känner vad du gör. Vi vill ju tex att hästen kommer upp med sin rygg, slutar svanka. Det gör man på enklast vis genom att själv sluta svanka. När ryttaren slutar svanka så sker magi i hästens kropp. Han kommer att börja gå långsammare, han blir väldigt fokuserad på det där gåendet. Så fokuserad att han helt enkelt inte har tid att att bry sig om hästätande brevlådor och andar livsfarliga saker.

Många är de som märkt hur snäll hästen blir av de logiska kurserna. Bara det är ju guld värt.

Och detta är ju faktiskt något som inte bara skogsmullar har glädje av. Alla ryttare oavsett ridstil eller gren uppskattar att hästen är på jobbet så att säga.

Lektionerna är inte såna som man är van vid. De är annorlunda brukar folk säga. Jag vet inte riktigt hur de är annorlunda för det är normalt för mig men jag har förstått att liknelserna man använder sig av skiljer sig från vanlig traditionell ridundervisning.  Allting handlar om ryttaren. Eftersom lektionerna är annorlunda så behöver du inte kunna en massa för att ha nytta av lektionerna.

Det är ju ganska vanligt det där att ryttare skaffar sig en ny häst och sen säger de att de måste träna för att kunna rida för tränare sen. Det är något som fascinerar mig. Du ska ju inte prestera på träningen, du ska ju lära dig något där.

Onlinekurser har den fördelen att ingen ser dig (beroende på var du rider förståss ;-)) och därmed kan ingen döma dig. Du behöver inte prestera för tränaren utan du kan i lugn och ro träna på egen hand.

När kursen är slut så kan du om du vill skicka in ett ridprov, ett väldigt enkelt sådant. Ridprovet för första ridkursen grundkursen är så här enkelt. Fyra serpentinbågar och en raksträcka i skritt.

namnlos

Kan kanske tyckas löjligt enkelt, det kan väl alla. Men nej, så är alls inte fallet. Vi fokuserar i den första kursen på att ryttaren kan sitta mitt över hästen både på rakt spår och i svängar. Det är hur konstigt det än kan låta en konst som få behärskar. Oftast så åker ryttaren och sadeln ut på utsidan i alla svängar. Det kan man se på att tex fötterna befinner sig på olika höjd eller att hon viker sig i midjan i en sväng. Att ryttaren viker sig i midjan är inte enbart ett ryttarfel utan det beror på att hästen är sned eller/och att den inte böjer sig i svängar utan istället lutar sig inåt och korsar sina bakben och därmed sänker ytter rygghalva.
Det andra vi lägger stort fokus på är att sitta stilla på vår hästs rygg. Idag verkar det helt normalt att ryttaren sitter och juckar på hästens rygg. Typ alla gör det även de som påstår att de inte gör det. Men sanningen är det där juckandet är inte hälsosamt för en hästrygg, eller för en människa för den delen. I grundkursen bygger vi upp ryttarens bålmuskler (och därmed hästens)  så att ryttaren klarar av att sitta stilla på sin häst när den skrittar. Detta inser jag ju själv låter löjligt enkelt men det är inte så. Titta er omkring, notera hur ryttaren ser ut att befinna sig i en sängkammare 😉 när hon skrittar sin häst.

Många är de som tror att de är följsamma när de juckar. Men sanningen är den att om du lägger ett finger på en skrittande hästs rygg så inser du att detta finger inte juckar. Det är förhållandevis stilla vad gäller rörelser fram/bak. Det är som så att en ryttare med för lite bålmuskler förstärker den där minimala rörelsen som finns i hästens rygg och omvandlar denna till något absurt stort. Det där vill vi inte ha eftersom vi vill störa vår häst så lite som möjligt när vi rider på den.

Så med ens så blev det där till synes enkla ridprovet väldigt svårt..Fyra serpentinbågar och en raksträcka i skritt talar vi alltså om i grundkursen. Detta enkla ridprov kräver en hel massa muskler hos ryttaren

namnlos

Här ser vi ett bra Grundkursridprov. Det är en Islandshäst, en ras som svarar otroligt väl på den logiska ridningen. Ser ni att ryttaren sitter stilla vad gäller det så vanliga juckandet fram och tillbaka men hon rör sig lite mer i sidled istället. Hästen är avslappnad och länger ut sin hals.

Det här är det som kallas att vara följsam. När hästen rör sig så här så är den lösgjord. Detta ord innebär att hästen rör sig på ett sätt som är dens normala. Bakbenen tillåts att rör sig in under hästen medan dens bröstkorg mjukt gungar en aning sida till sida i takt med hästens bakben. Det känns lite som att man cyklar baklänges med sina höfter. Just Islandshästen har stor nytta av den Logiska skritten eftersom denna skritt är motsatsen till att vara passaktig. Så många som har problem med passtakt kan enkelt lösa detta genom att lära sig bli mer följsamma på detta vis. Det är ju dock inte bara Islandshästar som har problem med passtakt. Många dressyrhästar har detta med och orsaken är densamma. De är inte lösgjorda eftersom ryttaren hindrar dem från att vara det.

Nu tror jag dessutom att jag besvarat frågan om vad kursen kan ge dig som vill något mer än att skogsmulla. Vi vill väl alla ha en lösgjord häst. Hästarna som rids så här behöver ytterst sällan korrigeras av kiropraktorer och liknande, SI ledsproblem är ett minne blott. Veterinären brukar sällan hitta något att behandla på dessa hästar vilket ju är trevligt både för hästen och för din plånbok. Många hästar med återkommande haltproblematik blir friska efter att ha tränats så här ett tag.  Hela grundkursen sker endast i skritt vilket gör denna kurs perfekt som uppstart till en konvalescent som du ska skritta igång. Många hältor är återkommande eftersom man bara behandlar men inte jobbar med orsaken till att man behövde behandla, dvs att hästen inte belastar sig korrekt, har ett felaktigt rörelsemönster. Här i denna kurs har du verkligen chansen att komma åt problemet. Givetvis kan inte kursen skapa under. Vissa hästar är helt enkelt FÖR trasiga, har för mycket röntgenförändringar för att det ska kunna gå att få ordning på. Men för hästar som ännu inte blivit FÖR skadade så är det här perfekt träning.




Så, nu hoppas jag att ni fått lite mer insyn i vad vi håller på med här.

Vem går dessa kurser? De flesta är mellan 14-87 år gamla. Många är redan utbildade instruktörer inom olika grenar , Islandshäst, dressyr, centrerade tränare på olika nivåer. Vissa tävlar i distans, hoppning, dressyr, Western, Islandshäst, Working Equitation, Beridet bågskytte, vissa är  skogsmullar, vissa gillar helt enkelt bara att förkovra sig i ridning.

Det startar en grundkurs första fredagen i alla månader.  Då får en ny lektion varje vecka under tre månader, samt  2 filmrådgivningar om man vill det (frivilligt). Den kostar 2000 kr.

Du får även tillgång till vår slutna Facebookgrupp där du kan diskutera med alla deltagare som har gått eller går grundkursen.

När kursen är slut så kan du om du vill skicka in ett ridprov, där du får råd om vad du ska öva mer på. Om ditt ridprov blir godkänt så kan du anmäla dig till nästa ridkurs om du vill. Du hittar information om alla ridkurser här.

Vill du anmäla dig så mailar du till blog@lindah.se . Ange namn och adress samt vilken kurs du önskar gå.

För dig som hellre rider lektioner live så finna det instruktörer lite varstans i vårt land som du hittar här.

Dela gärna alla inlägg på denna blogg.




Hur fungerar onlinestudierna

Du köper en kurs i klassrummet. Du väljer att betala via Paypal och får då tillgång till kursen direkt, eller så väljer du faktura. Då får du inom någon dag en faktura på din mail. När denna är betald och registrerad så kommer du att hitta din kurs på kursidan under ”Mina kurser” när du loggar in med uppgifterna som du registrerade vid köpet.

Just nu finns det en rabattkod som du kan använda och få halva priset på alla Ridkurser, Arbete Vid Hand kurser och Horsemanshipkurser.
Du anger koden på sidan där du väljer betalsätt. Det står:
Have a coupon? Klicka där och ange koden 40S17SE2XL .
Koden är giltlig t.o.m 200131 och ger dig alltså 50 % rabatt.

Du kommer nu att få en lektion varje vecka som du tränar på i lugn och ro hemma. När en lektion är öppnad så har du tillgång till den så länge du vill. Det här innebär att du inte behöver känna någon stress att bli klar fort eller att hinna med. Du kan göra en ridkurs på tre månader eller ett år, det väljer du själv. Fördelen här är ju att du slipper åka iväg och träna, du kan träna på vilka tider du vill på dygnet. Riktigt bra med andar ord.

Om det dyker upp frågor på en lektion så kan du skriva denna i kommentarsfältet på respektive lektion. Du kan även ställa frågan i den slutna Facebookgruppen som enbart är för aktiva elever. Både de som rider för en av de Logiska tränarna och de som tränar online är välkomna att ansöka till denna grupp. Glöm inte att besvara frågorna vid anmälan till gruppen.

Det går också bra att maila mig på blog@lindah.se med dina frågor. Du får alltid bäst svar om du skickar med en film på det du undrar om, eftersom det annars blir att man gissar. Lättare att se en film på problemet.Inget måste med en film dock men det underlättar som sagt var.

Efter varje kurs så finns det ett extremt enkelt ridprov eller arbete vid hand prov som du hittar i kursens sista lektion. Denna film skickar du till mig på mail blog@lindah.se för bedömning. Det jag kollar mest på är att hästen är frisk, eftersom det tyvärr förkommer väldigt ofta att hästar har ont. Visste ni att ungefär 2 av 3 hästar som veterinärbesiktigas vid en försäljning är halta, trots att ingen vetat om det? Det är SVÅRT att se sånt här själv, särskilt när hältorna är små. För att gå vidare i kurserna så är det så klart jätteviktigt att hästen är frisk så att den tåler träningen.

Jag kollar också på hur du har tagit åt dig träningen, om det verkar som att du förstått vad vi är ute efter. Jag letar inte efter det perfekta, eftersom perfektion tar år av träning och många kurser, utan jag kollar bara att du är på rätt väg.

Vissa tycker att det är extremt otrevligt att filma sig. Då kan du istället boka en lektion för någon av de Logiska Tränarna så kan ni tillsammans kolla igenom ridprovets delar, de kan hjälpa dig med sådant som inte riktigt fungerar. Om de bedömmer att du är klar för nästa kurs så meddelar de mig och då kan du boka nästa kurs i ordningen. Du kan givetvis kontakta dessa tränarna även när du inte ska göra ett prov, de är ett bra komplement till onlinekurserna.

Måste man göra ett prov? Nej, inte om du inte vill gå vidare i kurserna. Ibland är man helt nöjd med en kurs och då finns det ju ingen anledning att göra ett prov.

Du hittar alla kurser här. Och du är som sagt var alltid välkommen att maila dina frågor till mig på blog@lindah.se

Träna dig själv

12626206_627231104096471_1542077397_n

Nu är årstiden ”dåligt underlag” här. Det är många som har dåligt samvete för att de rider för lite. Ha inte dåligt samvete, släpp det där. Utnyttja tiden till att utveckla din egen kroppskontroll så att du sen när vädret är bättre kan ta din ridning till nya nivåer.

Det räcker oftast inte att bara träna ridning för att man ska bli en bättre ryttare. Man måste träna sin kropp på andra vis. Inte bara sin kropp faktiskt utan även sitt sinne.

Alla ryttares dröm är (väl?)att rida på de där små osynliga hjälperna och dansa med sin häst. Man tror att små hjälper går ut på att göra mindre. Det är inte sant enligt min uppfattning.




En hjälp är alltid 100 %. En hjälp ska förflytta 500 kg häst i önskad riktning (fram, bak, vänster/höger) och för att lyckas med detta så måste du använda en viss mängd krafft. Om krafften är för liten händer ingenting. Vi behöver ha 100 % krafft för att förflytta 500 kg. Men hur fungerar då det där med att göra mindre?

Tja, enligt mig så behövs 100 % krafft. Om jag kroppsligen bara lägger 50 % krafft och föremålet enbart flyttas om jag använder 100 % så måste ju de där 50 % ha gjort NÅGOT.

Jag tänker så här att små hjälper innebär att mer och mer krafft ges med hjärnan och mindre krafft ges med musklerna. För krafft behöver inte alltid betyda muskler utan det kan även betyda hjärna.

Hästar är oerhört sensibla varelser som faktiskt KAN styras med hjärnan.Upplevelsen är himmelsk. Jag minns att jag en gång hade en Islandshäst, den bästa jag haft och när en vän frågade vad som gjorde honom bättre än de andra jag hade så var mitt spontana svar så här:

”Det känns som att sitta på en atombomb som man kontrollerar med hjärnan”

Det kändes som att jag bara satt på honom och gjorde ingenting men jag var ändå helt slut när jag ridit honom. OM jag hade använt muskler på honom så hade han sprungit till Kina typ och om man fes snett i sadeln så gick han i sluta 😉 Han var för känslig för muskler helt enkelt, endast en mjuk hjärna kommunicerade med honom på hans nivå. Då var han himmelsk att rida, man gick på moln i flera timmar efter varje ridtur. Minns att jag oftast red honom sista bara för att få behålla känslan av honom.

Oavsett om hästen är en överkänslig häst eller en underkänslig häst så är det fullt möjligt att flytta mer och mer av hjälpgivningen från musklerna och till hjärnan. Det ställer dock stora krav på dig som ryttare.

Grejen med muskler är att de styrs av hjärnan. Om man som ryttare inte har full koll på sina muskler så att de gör samma sak som hjärnan tänker så blir det väldigt svårt att ta Mental kontroll över en häst. Det är av största vikt att din kropp är i samma sinnestillstånd som hjärnan.

Det som stoppar det här mest är reflexer. Vi människor föds med massa olika reflexer. Allt eftersom vi blir äldre så kopplas vissa reflexer bort medan vissa står kvar.

För att kunna rida mer mentalt än kroppsligt så måste man ta kontroll över alla de där reflexerna.Vi kan titta på en film som visar de reflexerna vi föds med.

Ni kan läsa lite om reflexerna här. 

Den här artikeln skriver väldigt utförligt om reflexer, man måste vilja nörda lite för att orka igenom den tror jag.

Vad har då dessa reflexer med ridning att göra? Detta är faktiskt en hästblogg. Jo sant. Dessa reflexer ska då försvinna vid olika åldrar. Problemet är att de ofta inte gör det, iallafall inte 100 %. Det är bland annat dessa reflexer som gör att det är så svårt att lyda ridläraren, eller att lyda idrottsläraren. Man vill göra rätt men kroppen lyder inte. Reflexer är till stor del saker som står för vår överlevnad. Livräddare kan man kalla dem.

Kroppen prioriterar alltid överlevnad framför allt annat. Så om du alltid har en reflex som försöker hålla dig vid liv aktiverad (fast du inte är i fara) så kopplas liksom inlärningscentrummet bort. Observera nu att jag beskriver det här extremt förenklat för att du ska förstå, i verkligheten är det mer komplicerat än så här. Det är då många redan i ung ålder får en bild av sig som klumpig, stel, ovig, okoordinerad etc.

Den reflexen som i princip alla känner till är Mororeflexen.
Både hästar och människor har den här. Det är det som får hästen att vid fara köra upp huvudet och sänka ryggen och liksom frysa fast (innan han drar som en avlöning) och det är denna reflex som gör att du ramlar av din häst när han gör så. Testa att göra det nu när du sitter och läser det här. Notera hur dina händer dras upp (och rycker hästen i munnen), hur du håller andan (vilket får hästen att bli ännu räddare eftersom en människa som inte andas är rädd och då måste ju hästen vara beredd att fly). Våra muskler blir stela och styva, vår tyngdpunkt flyttas upp i axelhöjd vilket gör att vi sitter väldigt löst i sadeln.




Jag hör ofta ridrädda människor säga att de måste galoppera, de måste hoppa de måste. Det är ju helt galet. De kommer oftast bara att flyga av och känna sig ännu osäkrare. Vad de måste göra är att utrota reflexerna så att de inte är igång alltid, de måste kunna börja våga slappna av och mig veterligen är det ytterst svårt att slappna av i galopp även för en icke rädd människa. Skritt är en utmärkt gångart om man är rädd. Då hinner man andas.

Nåväl, det var ett bispår. Men en ryttare bör kontrollera de där reflexerna. Då kan hon sen i sin tur hjälpa hästen att kontrollera sina reflexer. Och voila, ett lugnt och fridfullt mentalt styrt ekipage uppenbarar sig.

Jag kan visa en film på när jag hjälper en unghäst att hantera sin mororeflex. Men..Det här hade inte funkat om jag själv inte var i avsaknad av reflexen för hästen hade bara härmat mig och aktiverat sin i såfall. Så här skapar man stensäkra hästar som inte blir rädda av rädda ryttare. Det blir underbara ridhästar av hästar som tränas så här. Men som sagt var så måste människan först träna bort sina reflexer och inte känna minsta lilla spänning i kroppen när ballonger smälls.

Nåväl, det här blir en lång artikel känner jag. Så nu kommer jag till det jag ville skriva från början, meningen med allt det här dravlet. Ta tillfället i akt att utveckla din egen kropp, jobba med dina egna reflexer nu i vinter när du rider mindre. Jag lovar att du har igen det tusenfallt.

Man kan jobba på olika sätt, långsamma rörelser är att föredra framför snabba. Tex så är Yoga, Tai Chi etc superbra.Vi har några kurser här på Logisk Ridning som jobbar med detta. Du hittar dem alla här.



Lite mer info om onlinestudierna

Får massor av mail med 1000 frågor om studierna så jag tänkte att jag skulle besvara dem här istället.

Många är skeptiska till det där med att studera online. Mest handlar funderingarna om hur det går till, hur det är tänkt att fungera om jag inte kan se vad ni gör och berätta om ni gör fel.

Men vet ni, om jag hela tiden berättar vad ni gör fel vad har ni egentligen lärt er då? Då kommer ni ju fortsätta att vara elever som vet att ni gör en massa fel. Elever som vet att skänklarna åker bakåt, som vet att handen åker upp, som vet att midjan viker sig, som vet att hästen inte böjer sig åt ena hållet, som vet att hästen inte vill gå i form. Då tappar man tron på sig själv och blir ännu en ryttare som är beroende av att någon i varenda sekund berättar för er vad ni ska göra. En ryttare som väntar till tränaren kommer nästa gång så att ni kan få igenom hästen, få igenom rörelser etc.

Inlärning är en ganska komplicerad grej. Vi lär oss alla på olika sätt, dvs vår förmåga att ta in och tolka och sen använda sig av informationen är väldigt individuell. Vissa vill läsa saker, noga och ordentligt och flera gånger, vissa gillar att höra saker, vissa lär sig mest när de får göra det själv. Jag har elever som inte kan göra rätt om inte jag först sitter upp på deras häst och visar dem hur det ska vara och berättar varför jag gör så som jag gör, vad det är jag vill uppnå med det vi tränar på. Mitt syfte är inte att korrigera era fel utan att att lära er göra rätt.

Grundurserna lär er inte att göra tricks, dvs skänkelvikningar, skolor, galoppfattningar etc utan de lär er hur du i alla dessa rörelser kan fortsätta sitta mitt på din häst med din höft placerad just så som den rörelsen kräver. Höften är ju ryttarens primära styr och hjälpgivningscentral, det är viktigt att den gör rätt annars blir allting fel. Och vi vill ju inte lära oss att göra fel.

Grundkursen handlar mest om att ta kontroll över det där bäckenet. Det är den inre muskulaturen som står för bäckenkontroll. Den kommer man inte åt med stretching eller snabba rörelser. Denna kommer man åt med hjälp av hårt och fokuserat arbeta i ganska statiska positioner.

Först efter att man har koll på sitt bäcken så kan man börja rida. Att rida innebär att ge hästen hjälper. Alla hjälper utgår från vårt bäcken. Om vi inte har koll på bäckenet så kommer våra ben och armar att leva sitt egna lilla liv och göra saker väldigt reflexmässigt. Reflexmässiga hjälper ger reflexmässiga hästar som får svårt att gå stadigt i form, som gärna slår upp huvudet och har svårt att spåra.

Man kan säga att ryttarens bäcken är som en klocka. Eller att hästens rygg/sadel är klockan och att ryttarens bäcken är visarna som visar vilken tid det är (dvs vad hästens ska göra just nu).

I grunden så ska en ryttare alltid kunna sitta på klockan kvart i tre. Vill hon ha en böjning så ska hon placera sig på tex tio i fyra, eller 10 över åtta.När hon inte längre vill ha en böjning så sätter hon sig på kvart i tre igen. Det låter ju väldigt enkelt eller hur?

Men faktum är att det är allt annat än enkelt. De flesta ryttare sitter konstant och alltid oavsett vilken rörelse de ber hästen att göra på antingen fem minuter i fem eller på fem minuter över sju. På dessa klockslag bor bland annat skolorna öppna och sluta. Då är det inte så konstigt att hästen bara fattar en galopp, inte går att böja åt ett håll, har problem med ställning i nacken etc.

Anledningen att vi alltid sitter på ett bestämt klockslag beror på att vårt bäcken är roterat. Roterat blir det för att vi i  vår väldigt högerhänt uppbyggda värld belastar oss snett, blir sneda. När vi blir sneda så får vi ont i vår kropp, jätteont. När vi sätter vårt sneda bäcken på vår häst så får även han ont, jätteont. Han kommer till slut att bli halt av det.

De flesta bäcken har dessutom alltid låst fast ett av klockslagen elva, tolv eller ett. Vi har vridit vårt bäcken så att vi sitter och svankar på våran häst. Att svanka på en häst är det absolut värsta en ryttare kan göra eftersom det ber hästen att slå upp sitt huvud, sänka sin rygg och gå på bogarna. När en människa svankar så får han ont i ryggen, jätteont i vissa fall. När en häst svankar så får den till slut kissings spines. Det gör ont.

Med denna vetskap så är det inte så konstigt att hästar beter sig och går emot hjälper och vägrar lyda och utföra saker vi ber dem om med våra ben och armar. Faktum är att hästar är jättelydiga. De går och gör precis så som vårt bäcken säger åt dem att gå.

Grundkursen handlar alltså om att ta kontroll över det där olydiga bäckenet. Du kommer att märka att du styr hela ditt bäcken från ena sidan. så kan det ju givetvis inte vara om man ska kunna dansa med en häst.

Grundkursen lär dig att kunna lösgöra din häst så att den kan söka sig framåt nedåt och forma sig längs ett böjt spår utan någon synlig hjälpgivning.

Detta är grunden i all ridning.

Lektionerna hjälper dig att i lugn takt, steg för steg kunna påverka ditt bäcken. Du får varje vecka en tydlig hjälp att öva in. En hjälp som syftar på att ta kontroll över ditt bäcken så att du sen kan ta kontroll över din hästs bäcken. Hjälpen följs av en tydlig och lättförståelig instruktion om hur du ska göra. Du får teorin bakom handlingen du ska göra så att du förstår varför du ska göra den. Jag lägger upp filmer som visar rätt och fel.

När man lär sig saker på detta vis, dvs övar på en enda sak i lugn och ro utan att behöva oroa dig över alla fel du gör, då kommer denna hjälp att fastna i din hjärna och till slut bli en automatisk reflex.

Mina kurser syftar till att skapa beridare. Skolade ryttare som inte ser problem utan som rider så att det inte blir problem. Mina kurser vänder sig till dig som vill vara en väldigt duktig ryttare om några år. En väldigt, väldigt duktig ryttare som har ridningen i ryggmärgen. En ryttare som har tålamodet att lära sig rida på riktigt.

I klassrummet finns det diskussionsforum där du fritt kan diskutera med dina kurskamrater. Jag finns också i forumet för att svara på eventuella frågor du har.

 

Hur ska man veta när en rörelse är rätt?

Något av det svåraste för de flesta ryttare är att lära sig känna. Vi känner olika mycket. Det verkar hänga ihop med hur känslig man är för smärta. men jag har inga bevis för det. Visste du att exakt samma smärta känns olika mycket på olika människor? Den som tycker att allt gör ont känner enligt mina teorier mer än den som inte får ont så lätt. Men hur vet man vad någon annan känner? Det vet man inte. Det är lite det som gör det svårt att träna ryttare. Jag tog från början för givet att alla känner som jag och undervisade därefter. Med åren blev jag dock klokare och mer medveten om att det är ganska få ryttare som känner exakt som mig. Och då blev det helt plötsligt svårt att undervisa 🙂

Gammal bild från Spanien med en underbar kompis

Oavsett vad och hur mycket man känner så är det viktigt att kunna veta vad man känner, att kunna specificera det och veta exakt hur man åtgärdar det man känner. Det dummaste man kan göra som ryttare är att försöka åtgärda alla fel man känner. Då blir man oftast bara frustrerad. Viktigt att vara medveten om att man oftast bara kan åtgärda ett enda fel per pass. Åtminstone om man inte vill ha samma fel kvar till nästa ridpass. Om man lagar ett litet fel permanent ett pass så försvinner det. Här på filmen nedan fokuserar vi på att lära ryttaren hur innerbak känns när man lyckas fånga upp det.

Det är dock endast ytterst små fel man kan ändra på ett pass. Det innebär att om man tänker i termer som takt, form och rakriktning så är man helt fel ute. Det är för stora saker att ändra permanent. Man kan dessutom inte ändra på både takt, form och rakriktning på samma pass. Eller jo, det finns det kanske någon som kan men vi vanliga dödliga kan det typ aldrig och denna bloggen riktar sig till helt vanliga dödliga människor, såna som du och jag.

Ju mer man lär sig känna ju mer medveten om de små felen blir man och först då har man chansen att permanent börja förändra din häst, att skola den. Här lär ryttaren sig känna takten i skritt.

När man lärt sig detta då kan man börja sätta ihop alla små detaljer till rörelser. När det gäller rörelser så tycker jag att det är lättast att lära elever dessa om jag först leder hästen genom rörelsen så att ryttaren bara kan sitta och slappna av, blunda och åka häst och känna hur det ska kännas. Det som gör det så svårt med rörelser är ju att det finns så få hästar som kan rörelserna automatiskt så det blir lite som att en blind leder en blind när en ryttare ska lära sig en ny rörelse på en häst som ska lära sig en ny rörelse. Här ser vi en ryttare få lära sig på min välutbildade skolhäst hur det känns när hästen ”går på en liten volt med bakbenen och på en stor volt med frambenen”.

Jag lägger stor vikt vid att lära främst mina instruktörer men även eleverna hur man grundligt jobbar hästen vid hand.  En annan sak som är otroligt viktigt för en instruktör att kunna är den svåra konsten att kunna SE. Där lägger jag år av träning på instruktörerna och jag vågar nog påstå att de är ganska så unika i den kunskapen. Hur ser det ut en är en häst börjar använda sina bakben korrekt? Hur känns det för ryttaren? Här är en bra film för dig som vill lära dig se. I bakgrunden kan ni höra en instruktör under upplärning, det är en väldigt viktig del i instruktörsutbildningen att gå bredvid.

Är du medveten om du känner mycket eller lite? Det svåra i den här frågeställningen är ju att man kan inte veta hur en annan känner, det är sjukt svårt att sätta sig in i. Generellt sett så känner de flesta ryttare för lite enligt min erfarenhet, alla ryttare mår bra av att lära sig känna mer. En viktigt varning vill jag dock utfärda. När man känner lite är ridning ganska enkelt…. När man lär sig känna massa saker så börjar ridning bli sjukt svårt 🙂