Det här var en väldigt rolig lektion. Lektionen innan så red vi ett enkelt dressyrprogram för att kolla av var ekipaget står just nu. Vi kom bland annat fram till att övergångarna uppåt var svåra, hästen ville absolut inte vara harmonisk då utan han ville köra upp sitt huvud och undvika ryttarens hand. Så då måste man ju lära hästen ett annat sätt. Det finns många sätt man kan träna på då, det sämsta sättet att träna en häst som vill slå sig fri är att hålla fast hans huvud. En häst som slänger med sitt huvud gör det för att han är rädd för att ramla, han har alltså svårt att hålla balansen. Ni kanske har läst det gamla blogginlägget om hästens balans? Om inte så gör det. Ni hittar det här.
Man måste istället för att försöka hindra hästen från att balansera (genom att tvinga honom att gå på tygeln) istället hjälpa honom att balansera. Man måste ställa sig frågan VARFÖR han blir obalanserad.
Om ni såg och lyssnade på den här filmen så såg ni att vi kom fram till att hästen här trodde att han bara hade tre ben, ett framben och två bakben. Då är det självklart ganska svårt att balansera. Det är inte alls ovanligt att hästen helt saknar medvetenhet om ett ben eller två men oftast så är det bakbenen som hästen glömt bort att han har, framben är ovanliga att de glömmer.
Så nästa gång din häst slår sig fri, hjälp honom istället för att sätta på honom en tvångströja.
Det man inte kan göra i skritt kan man sällan göra i trav och förmodligen absolut inte i galopp. Därför är skritt en ypperlig gångart att träna i. Här har vi som mål att kunna göra piruetter i galopp, men det kommer inte att ske idag eller imorgon, eller ens nästa månad utan vi bara lär oss hjälpgivningen. Det är många beståndsdelar som ingår i en piruett. Här jobbar vi med att få direktkontakt mellan hand och bakben.
Under detta arbete så kom vi på att det saknades innerhjälper så då fick vi öva lite på det också :-). Innerhjälper är lättare för ryttaren att utföra men man ska också vet att innerhjälper så gott som alltid stjälper hästen medan ytterhjälper hjälper den. Målet är att aldrig behöva använda innerhjälper.
Jag hör ofta människor säga att det är svårt att få fram ett sittben. Vad många glömmer är att om ett sittben är svårt att få fram så kan de lika gärna bero på att det andra sittbenet är svårt att få bak. Sittben är nämligen så konstruerade att de sitter ihop på ett sätt som gör att de alltid fungerar så. Det är aldrig ett sittbens fel att det är svårt, det är alltid bägges fel.
Här jobbar vi med en utstickande innerbog. Den sticker ju ut för att ryttarens innersittben inte är där det bör vara. Sittbenens jobb är främst att korrigera hästens manke och bogparti.
Här gör vi samma jobb i trav, få koll på den där störiga innerbogen
Det här var en annan trevlig bekantsskap, en häst med ganska (hrm ;-)) okej, väldigt mycket åsikter om saker 😉 . Såna hästar kan man sällan klämma rätt utan här måste man mer få igång rörelser för att få hästen mindre åsiktsbenägen. Allt enligt min teori om att hästar med mycket åsikter är väldigt mycket mottrycksdjur. Om man ger en sådan häst något att trycka emot så säger han jatack, gärna 😉 Men om man däremot INTE ger honom något att trycka emot så blir han en snäll hest ganska omgående 😉 Snäll, dvs en med mindre åsikter 😉
Rakriktning, smaka på ordet… Göra rak…. Det kan vara fint, men det kan också resultera i att ryttaren sitter och konstant klämmer eller drar i sin häst för att med våld hålla den rak. Jag har varit där, jag har testat det. Det fungerar, iallafall hjälpligt. Hur roligt hästen tycker att det är är dock oklart.
Jag har funderat länge, finns det ett annat sätt? Kan man liksom bara klämma och dra lite för att sen släppa fri? Kan man minimera rakriktandet och sen sikta på att behålla det under avslappning? Hur gör man det? Jag har funderat på denna fråga länge. Jag gör så själv men hur man lära andra det är svårt. Muskler, det krävs groteska mängder muskler på ryttaren först. Muskler som rakriktar ryttaren vilket om dessa muskler bygges när ryttaren sitter på en häst överförs till hästen vilket då ger hästen rakriktande muskler.
Man kan inte och bör inte lossa på en häst som inte har fått rakriktande muskler. Så först bygga muskler, sen släppa på spänningar och därmed rakrikta. Slappna av och följ med din häst säger många. Avslappning sitter mig veterligen i musklerna och om man inte har några eller väldigt svaga muskler på ena sidan så kan de sällan slappna av eftersom de inte används aktivt och därmed inte lyder kommando. På den andra sidan har vi oftast väldigt starka muskler och de kan sällan heller slappna av eftersom de ju kämpar sig blåa för att de inte får någon hjälp från de svaga stackarna på andra sidan. Så för att slappna av så måste man först få den svaga sidans muskler att börja jobba och få den starka sidans muskler att jobba mindre. Dvs du måste lära dig koordinera, dvs prata med musklerna och få dem att lyda kommandona, släpp och spänn. Du måste alltså skapa någon form av liksidighet.
När du tränar på detta under ridning så händer som jag skrev samma sak på din häst.
Okey, vi har en koordinerad ryttare som med ord kan förstå vad jag förmedlar. Men vi har en häst som inte förstår mina ord och jag tror ärligt talat inte att han heller begriper varför han ska vara rak. För hästen är det enbart störigt när vi enligt honom sitter i vägen för hans bananform. Så vi måste förstå att för hästen så är vi störiga när vi rakriktar och vi är trevliga när vi slutar rakrikta.
Rakriktning=Straff
Sluta rakrikta=Belöning
Den enda belöning som en häst på riktigt uppskattar är när vi slutar göra något. Så man måste alltså inse att om vi ska få vår häst att gilla rakriktning och att förmå honom att vilja dit igen och igen och igen så måste vi sluta rakrikta. För att hjälpa er att förstå rakriktning och varför jag tjatar om bananer så bör ni läsa det här, en bit ner i inlägget så ser ni en banan, läs där.
Okey, hästen är en banan, vi är bananer. Vi vill rakrikta utan att göra något, rakrikta i avslappning så att det raka blir belöningen hästen söker efter. Men hur gööör man undrar ni som läser nu, ska du återigen skriva ett inlägg där du bara skriver hur man INTE gör? Nej, idag tänket jag faktiskt bjuda på en instruktionsfilm på det hela. Enjoy. Men som vanligt skapar förmodligen även denna film fler frågor än den besvarar 😉
Men huvudgrejen är att man rider hästen i sin bananform, dvs i ena varvet är hästen utåtställd/böjd och i andra varvet inåtställd/böjd. Precis som en banan så är ju bägge ändar sneda, så det räcker inte att bara ha halsen i hästens bananform utan även dens bakdel. Men ingen böjning som vi skapar utan exakt den bananformen som hästen redan är i. Hästen rids så att det svaga bakbenet aldrig får skjuta på utanför hästen så att bogen skjuts ut och ryttaren luras att bära hästen mer i en tygel. Det är det här entygelhållandet som förvärrar hästens problem. Det som folk kallar att hästen biter sig fast i en sida är helt enkelt bara ett symptom på att ni bara rättar ut en del av banan, ni glömmer oftast den delen av banan som är bakom sadeln. Så ni som har en häst som biter sig fast på ena sidan, ni har bananproblem ;-).
Sen gör vi typ samma sak i trav. Ni förstår säkert principen nu om ni sett och lyssnat på hela filmen. Rakrikta, eller rättare sagt, rakrikta i snedheten och släpp sen fri , belöna, och se till att du , ryttaren slappnar av och följer med med dina höfter så att du inte låser hästen igen. Låsningar sitter tyvärr oftast lika på häst och ryttare. Längningen efter en övning är lika viktig som övningen.
I galopp brukar problemet synas tydligare. Här är det höger bak som fungerar dåligt som ytterbakben i galopp.
Då går vi ner och jobbar i skritt för att hämta in detta bakben. Skritt är alltid smartast att rakrikta i för då hinner alla berörda parter med i hjälpgivningen. Målet är ju att sen ska man bara behöva åka i galoppen och lita på att hästen i sin belöningsform gör det den nyss lärt sig. Det fungerade superbra tycker jag 🙂
Om jag ska prata i termer som kanske är mer begripliga så är det ju som så att i ett varv så har hästen lätt för att gå i en sluta men svårt att gå i öppna och i andra varvet så har han lätt för att gå i öppna och svårt för att gå i sluta.
Glasklart eller hur ;-). Fördelen med detta tillväga gångssätt är att du aldrig behöver hålla så hårt i hästen att han finner ett behov av att gapa av smärta när bettet gör honom illa i munnen vilket i sin tur leder till att du inte kommer att känna ett behov att snöra ihop dens mun med en nosgrimma vilket i sin tur leder till att hästen sliper få extraspänningar orsakade av låste käkar (ger ju låst nacke, låsta höfter etc, dvs en lång kedja av fel)
En sak som jag tänker mycket på är varför man sällan eller aldrig ser böjda hästar. Det är ju helt galet att en sån viktig sak som böjning inte bara glöms bort utan dessutom så gör en massa saker för att förhindra att hästarna böjer sig. När böjningen är obefintlig så blir ju de roliga sakerna ubersvåra. Att genomföra ett galoppombyte blir ju ett helt företag om man slarvat med böjningen. Om man däremot har en böjning så är det bara att böja om hästen så får man en ny galopp. Då blir dessutom inte galoppombytet så stort och otympligt som det blir när man inte har en böjning, då måste liksom hästen verkligen vräka sig över i den nya galoppen.
På tal om galopp så funderar jag också på varför folk i allmänhet kämpar och bråkar massor med hästarna att de ska gå i vänster och höger galopp på kommando men att man samtidigt struntar helt i böjningen.
De flesta hästar är ju fast i en böjning, och får du helt naturligt en enda galopp. Galopp är en ju böjd rörelse. Det innebär att om man har en häst som är fast i tex höger böjning så får man enkelt höger galopp medan man får bråka lite för att få vänster galopp och när man väl får vänster galopp så är det bara hästens ben som går i den galoppen, hästens kropp däremot är fortfarande kvar i sin högerböjning. Ryttaren kommer att känna detta som att hon hänger på hästens ena sida. Jag tycker att hästarna ser ut som en Picassotavla när de går i en sån där oböjd galopp. Och galoppombytena blir sjukt svåra då, ofta omöjliga. Och galoppiruetterna sen, de blir ju snudd på ouppnåeliga.
Jag märker det när jag ibland håller lektioner för elever som inte genomgått mina kurser, såna elever som tävlar på hög nivå i dressyr. De vill alltid ha hjälp med just galoppombytena och galoppiruetterna. När jag försöker hjälpa dem så har jag mitt sätt att göra det på men ryttaren är oftast så fast i att inte göra utan mer i hur hon löser problemen som det brukar bli när man försöker göra rörelsen. Tex i piruetterna så förekommer hästen ryttaren och liksom ramlar runt i piruetten åt ena hållet och i andra får de motorstopp. Det är svårt att tänka förbi den där problemlösningen.
Något jag tycker är bra att tänka på är att aldrig programmera in en hel rörelse, typ låsa fast sitt sinne i GALOPPPIRUETT. Då känner hästen direkt vad du vill och så försöker han göra det så effektivt han bara kan. Tyvärr så är hästens effektiva sätt sällan det sätt som vi vill göra det på.
Så det är smart att aldrig tänka RÖRELSEN. Utan man mer bara tänker att just nu rider jag HÄR. Just nu rider jag HÄR. Jag har hästen i sluta (som är en böjning i länden) och jag behåller slutan och rider DIT just nu. Och nu rider jag DIT. Då kommer hästen inte att försöka gissa sig till rörelsen utan han har fullt upp med att vara här och nu, med dig som är här och nu.
Ni hör nyckelorden va? Här och NU. Vara HÄR och NU. I varje steg. Inte vara i framtiden och inte vara i forntiden utan bara här och nu. Du kan bara påverka just det steget som är nu. Och nu. Och nu. Då kan hästen din inte gissa sig till och förenkla.
Så, kom ihåg. Nästa gång du ska rida en svår rörelse. Tänk INTE på den svåra rörelsen.
Tänk istället på att nu vill jag ha den här böjningen.
Nu vill jag att bakbenen ska gå dit.
Thats it. Upprepa detta i varje steg och voila, du har rörelsen.
Om du däremot inte har rörelsen när du gör så här så saknar du böjningen. Och det är just det som jag funderar på. Varför läggs inte mer tid på att få en trevlig böjning i hästarna?
En korrekt böjd hästs svans pekar alltid i rörelseriktningen. Dens hals är rak. Dens bakben är ganska tätt ihop. Ryttaren sitter i sin sadel som befinner sig mitt över hästen.
En felböjd hästs svans pekar rakt ner eller utåt från rörelseriktningen och dens hals är böjd/ställd. Dens bakben har brett mellan sig. Ryttaren hänger lite på ena sidan om hästen/bakvalvet som inte befinner sig mitt över hästen.
Jag ser mest alltid felböjda hästar. Och jag fascineras otroligt mycket att man lägger sin energi på att bråka om överkursgrejor som rätt galopp, galoppombyte, piruetter, skolor etc när det egentligen är grunden som saknas? Varför? Varför och varför? Det lustiga i det här är att det är det är så på hög nivå.
Så mina kloka ord idag är, vem glömde grunden och framförallt varför glömdes grunden? Det blir ju jättesvårt att rida roliga saker om man inte har en grund att stå på. Som att bygga taket på huset innan man har byggt stommen liksom.
Jag tror att det blivit så här för att det är så lätt att böja hästens hals, man ser liksom vad man gör. Den där svansen däremot, den ser man inte och därför är det mycket svårare. Om man inte ser det så finns det inte 😉 Redan på ridskolor så lär sig barnen att böja hästens hals, eller att ställa hästen i nacken. Jag var snabb med att ta min dotter ifrån ridskolan när jag insåg att de höll på att lära henne att göra det. Herrejises, varför felprogrammera barnen redan i ung ålder liksom.
Jag tror dessutom att folk tror att om man böjer hästens nacke så kommer resten av hästens kropp att böja sig den med. Det är tyvärr inte så. Däremot så är det som så att när hästens svans gör rätt så blir nacken rätt. Däremot så sker inte motsatsen….
Det börjar bli mer och mer populärt att jobba sin häst från marken för att få den att bli rak. Det är jättetrevligt att folk börjar förstå det där med rakriktning, verkligen.
Men jag funderar över en sak. Om man jobbar jättemycket med att få sin häst att bli rak och om man sen sätter sig på den och fortfarande är sitt gamla sneda jag. Har man då gjort hästen en tjänst eller en otjänst genom att göra den rak?
Hästar blir ju som ni vet allt som oftast exakt lika sned som sin ryttare, Som om ryttaren slutar rida ett tag och bara jobbar hästen från marken så blir ju hästen rak för att den slipper bära sin sneda ryttare. Hästen borde rimligtvis bli lika sned som ryttaren igen när ryttaren återigen börjar rida sin häst… Eller tänker jag helt ologiskt här?
Det är enkelt att rakrikta en häst. Men SVÅRT att rakrikta en människa. Och människan är ju den styrande partnern här. Hon styr både medvetet och omedvetet. Så vore det inte smartare att rakrikta ryttaren först?
Det finns en enkel grej som ni kan börja studera hos ryttare, om ryttaren är rak. Det vi ser här nedan är en vanlig syn. Jag har ritat den överdrivet sned så att det ska vara lätt att förstå.
Höjden på ryttarens fötter, befinner de sig på samma höjd?
Lutningen på ryttarens lår, pekar ett lår mer ut från hästen och det andra pekar mer rakt ner?
Ryttarens skinkor, befinner de sig på samma höjd?
Ryttarens midja, är den vikt?
Börja kolla på det här så kommer ni att förbluffas över hur få ryttare som faktiskt behärskar absolut grundläggande ridning, dvs att sitta mitt på sin häst.
Kan ni förstå hur absolut omöjligt det är för en häst att vara lösgjord när den har en sned ryttare på sin rygg? Det går liksom inte….
Kanske ni också då kan svara på problemen som ryttare alltid har;
Hästen har svårt att ställa sig åt ett håll
Hästen vill bara fatta en galopp
Och då kan man ju återigen ställa sig frågan om det hjälper sådär jättemycket att ställa hästen i nacken och att be den hålla sin hals böjd? Kan det rentav vara så att det snarare stjälper hästen än hjälper den?
Man kan också ställa sig frågan om det är konstruktivt och klokt att dra i hästhalsar och sparka i hästmagar innan ryttaren är rakriktad….
Hur lång tid det tar att rakrikta en ryttare? Det går ganska snabbt, med gediget hårt arbete så har man oftast lyckats att få bort den värsta snedheten på ca 2 år eller så. Det är med andra ord ingen omöjlighet att bli rakriktad.
Jag skulle vilja be alla om en sak för att göra livet liite lättare för era fyrfota vänner. Den här årstiden så blir de flesta hästar piggare. Det är inget som ni behöver fråga om i hästforumen (ja jag har sett och fått massa frågor om det)utan tänk lite logiskt. Hagarna är frusna och knöliga och hala och många hästar är inklämda i obekväma täcken och detta gör att när hästen väl är på en ridbana med trevligare underlag och utan låsande täcken så är det självklart att den tar chansen att få ut massa överskottsenergi. Det är inte för att trotsa er, eller för att kasta av er, det är inte för att de är dumma utan det är helt enkelt bara för att de har en massa energi i överskott.
Hästar är inte som människor i detta fallet, de sänker inte sin energinivå och lägger sig i soffan och käkar chokladpraliner när det är kallt utan om vi säger att hästen har 100 % energi som den under månaderna när hagarna är fina pytsar ut lite då och då under dagen vilket gör att vi uppfattar hästen som en snäll häst när vi rider den. Om hagarna inte tillåter detta utpysande så har hästen ändå 100 % energi som måste UT, det blir lite som att ha myror i byxorna som vi ofta säger som små barn och hästen kan då uppfattas som en dum häst när vi rider den.
En häst som står så mycket stilla som de gör i dåliga hagar och i täcken får dessutom stela och styva muskler. Hästar har ett sätt att lossa på dessa muskler helt själv. Många människor kallar det för kast med liten ryttare 😉 eller att den bockar eller slår. För hästen är det dock endast för att släppa på lite spänningar. Ju mer spänningar ju fler bockningar/bakutsparkar blir det. De gör det INTE för att de är dumma utan för att de faktiskt känner att det behövs.
När hästar står för mycket så blir de strama runt bakknäna, det känns förmodligen lite obekvämt, lite som patellaupphakningar kan jag gissa. Detta lossar när hästen slår. Det stramar extra mycket vid galoppfattningar varav det är fullkomligt logiskt att hästen slår lite extra då. Det är heller inget du måste ställa frågor om utan det är bara så det är. Gör ingen grej av det utan le och åk med, det blir bättre när hagarna blir bättre. Undvik galopp när du rider om du ogillar när hästen slår.
Vad kan man göra då? Kan man förebygga? Ja till en viss del. Kylan är ju som den är, det är naturligt att man spänner ihop sig och bli styvare när det är kallt. Så gör ju vi människor också. Ni som liksom jag lider av värk, ni märker säkert att ni får mer ont när det är kallt. Det beror egentligen inte på att er skada blir värre utan det beror på att kylan får er att dra ihop er framtill, dvs dra era axlar ner och ihop, kuta lite. När ni går så här så kan man förklara det med att era magmuskler och musklerna på hela framsidan drar ihop sig och blir kortare, vilket då helt logiskt gör att musklerna på baksidan, dvs på ryggen dras ut och voila, vi får ont i ryggen.
Om vi går till en massör som masserar våra utdragna ryggmuskler så att dessa slappnar av så kan således magmusklerna dra ihop sig ännu mer. Vilket ju osökt leder till frågan om massage egentligen är det bästa valet när man har ont i ryggen? Ja just då brukar det kännas bra men på sikt så borde det rent logiskt bli värre.Vad man egentligen skulle ha gjort är ju att säga till framsidans muskler att sluta dra ihop sig, då hade de ju inte behövt dra i baksidans muskler och man borde inte ha fått så ont i ryggen. Men hur pratar man med en magmuskel liksom?
Och bör inte rimligtvis magmusklerna gå ända ner i våra ben? Våra bakben? Och är det då inte samma sak för vår häst? Jo för precis så är det ju. När en häst spänner ihop sig så drar den in bakbenen mot sin mage och kan då få ont i sina bakknä. Det där hänger ihop. Man kan känna på hästens bakknä för att se hur det står till. Är du intresserad av att lära dig mer om friskvård för häst så har vi en Håll hästen frisk kurs. Här nedan ser du en liten film om hur man känner på hästens bakknä för att veta hur statusen är.
Så, nu hoppas jag att ni har lite mer förståelse för er ”dumma” häst. Vad kan man göra då? Kan man förebygga? Ja men man måste börja i god tid innan det blir kallt. Man vill inte att hästens ens ska börja tänka tanken på att spänna ihop sina bakknän. Skritt i mängd (där du inte sitter och lirkar ner hästen på tygeln) samt klättring håller oftast bakknä fina. Galopp är också väldigt bra medan trav är mindre bra. Om man tänker efter så är trav ju en onaturlig gångart som hästen i det vilda mest använder för att förflytta sig mellan skritt och galopp. Det är ingen gångart som den springer runt länge i. Hästen bör vara lösgjord.
Men nu då, vad kan du göra just nu? Jo då kommer vi till anledningen till att jag började skriva detta inlägg. Jag tänkte skriva kort, det gick ju som vanligt sådär 😉
Jag ser ofta folk som longerar sina överpigga hästar. När hästen flippar ut så sliter folket i den, riktigt hänger sig i linan och försöker tvinga hästen att gå på en liten volt trots att både ridbana och linans längd tillåter en betydligt större volt. dra inte i den så där. När ni gör det så skapar ni bara mer spänningar i den. Låt den springa, låt den hoppa och låt den skutta utan att ni drar i den. Följ med. Den är snart klar, tillåt den att släppa på sina spänningar, muskulära såsom psykiska.
När ni vålddrar hästen i longerlinan så skapar man självklart spänningar i dens hals och nacke, 60?80? kgs tryck där skojar vi inte om. Men ni lägger även hästen tungt på innerfram vilket gör att den börjar luta innåt på volten vilket gör att hästens bakben kommer att korsa sig och för att undvika att ramla över sina egna ben så spänner hästen ihop sig ännu mer samt roterar sin ryggrad. Det där är ingen longeringsteknik som direkt hjälper hästen att få utlopp för sin energi.
Tillåt hästen att gå på en stor, stor volt, våldbromsa honom inte utan låt honom busa. Han gör det inte för att vara dum utan för att han måste. Om er häst är en sån som drar om ni ger honom längre lina så är löslongering ett bra alternativ. Kanske åka på någon löshoppning som denna årstiden brukar finnas organiserat på ganska många ridhus.
Till nästa år så kan man tänka sig att man förbereder hästen på att vara lite lydigare vid longering så att man vågar släppa lite mer på linan? Det är sånt vi gör i våra arbete vid hand kurser, skapar lydiga hästar. Det har alltså en praktiskt betydelse att hästen är lydig, du kan då ge honom större frihet.
Här är en liten film på hur man gör för att be hästen gå på en större volt när man longerar, jag bjuder på den för att jag har märkt att folk har väldigt lätt att lära sig hur man drar in hästen på liten volt men betydligt svårare att lära sig be hästen gå på en större volt. Jag lovar dig att ju större volt hästen går på, ju snällare blir den (givetvis baserat på att man har en viss grundlydnad i hästen)
Varför blir den snällare på stor volt? Jo för att en häst som är stel och har svårt att böja sin kropp efter volten kommer att ge dig ett visst motstånd i linan, drar du så kommer hästen att luta sig inåt. En häst kan inte vara böjd och luta sig samtidigt utan är hästen böjd så lutar den INTE inåt och om den lutar sig inåt så är den INTE böjd. Ju större volt du kräver ju lättare är det för hästen att ta sig runt trots att den är styv och då slipper såeldes dra runt den i linan. Dvs hästen får möjlighet att röra på sig för att lossa lite på sin styva kropp.
Nu tänker ni att den där ponnyn är väl ingen konst att longera? Nej, det stämmer, när hon fick gå på en stor volt var hon jättesnäll. Däremot så när hon longerades med ett konstant drag i huvudet på en liten volt så klarade barnet inte av att hålla henne, hon var vrål”dum”. Det var därför de fick denna lektion. Jag har dock ingen film på buset så ni får ta mig på mina ord här.
Kan man träna upp lydnaden i longering? Nja, för gemene man är det svårt. Det är bättre att träna lydnaden när man är nära hästen. Vi gör det som jag sa innan i våra Arbete vid hand kurser. Alla kurser i den serien är som en förberedelse för att saker man gör med hästen från marken ska vara riktigt enkla, såsom tömkörning och longering. Om hästen redan förstår hjälperna och är lugn och utan spänningar så blir hästträning sällan svårt. Jag har en superduktig elev som har en Formel 1 häst. Den är högt och lågt och överallt och hon har baske mig blivit sadelfast av att rida honom, jag blir imponerad varje gång jag ser dem. Hon har valt att gå ridkurserna först och handkurserna sen. När hon anmälde sig till Handkurs 1 så tänkte jag i mitt stilla sinne att det här kan bli intressant, kommer hästen att köpa det här? Några veckor senare så gjorde hon ett inlägg i våran grupp om honom som gjorde mig så glad.
”Känner sån underbar känsla! ❤️Jag och min polle har tagit en paus i bakbenskursen pga graviditet och ist hoppat på första arbete vid hand. Så idag har vi gjort första lektionen och de va inte så lätt man kan tro med en häst som alltid har fokus på allt runtomkring och ständig är på sin vakt. Men detta är vad vi åstadkom ? en trött häst som inte kunde sluta gäspa, massa benkli och orkade inte gå ett steg till. Sen tog vi av tränset och ”sov” ihop. Känns som de är första gången nånsin han helt lägger sin trygghet i mina händer, han lyfte inte ens på huvudet när en helikopter flög ganska lågt precis över oss. Önskar att jag smygit in dessa kurser mellan ridkurserna lite tidigare men bättre sent än aldrig!?”
Så, nu blir det här inlägget galet långt så jag avslutar här men budskapet jag ville få fram var, låt din häst springa av sig när du longerar den så att jag slipper få ont i mina ögon när jag ser dig och så att din häst får göra det som han av naturen måste göra för att hålla sig ”snäll”.
Jag har märkt att många har oerhörda problem med uteritter. Hästen vägrar lämna gården, hästen vägrar lämna flocken, hästen vägrar…bla bla och när man väl fått honom ifrån gården så är han spänd och rädd.
Ja, såklart han är, det är så hästar fungerar, hade ni väntat er annat? Först så måste vi komma ihåg vad en häst är. Han är ett gräsätande flockdjur vars försvar är att fly hellre än illa fäkta. Fly gör han tillsammans med sin flock. Om en häst beter sig illa så kommer han att bli utjagad ur flocken, han tvingas lämna flocken och kommer då att försöka befinna sig så nära han kan utan att få stryk av flockens vaktposter. Han kommer inte att gå bort ifrån flocken helt dock. För en häst är flocken trygghet. I en flock har alla olika roller att spela, en är t.ex spanare, det är han som håller koll på livsfarligheter i omgivningen. När han ser något farligt så signalerar han detta till flockledaren och inväntar dennes beslut om man ska fly eller ignorera. Om en spanare är utan sin flockledare så blir han en för oss människor ganska jobbig häst. Han behöver tryggheten i att någon annan tar beslutet om vad man ska göra med hans fakta.
Om din häst är en spanare och om du varje gång han rapportera fara rycker till och blir stel och spänd och börjar hjälpa hästen att spana efter faror, då är du fel person för denna häst.
Om du däremot gäspar och tittar bort och pillar navelludd varje gång hästen signalerar fara, då är du precis den människan som din häst behöver för att vara trygg.
Dock finns det ju som alltid undantag. Om du är en som gäspar och ni pga detta ofta hamnat i svåra situationer då har du ju tagit fel beslut och inte förvaltat din hästs farospanande korrekt, då visar du enligt hästen prov på dåligt omdöme och han kommer att tappa tilliten till dig, dvs han kommer inte alltid att tro på dig när du signalerar att det inte är något farligt..
Kom ihåg att hästen följer den som får honom att känna sig trygg. För trygg är målet i varje hästs liv. En häst har inga större krav på livet, han vill äta mat och klia och bli kliad och så vill han sova och slappna av när någon annan håller vakten. Om maten är slut så går han (och flocken) till ett ställe där det finns mer mat, är de törstiga så går hela flocken dit det finns vatten. Kommer det ett rovdjur så kan de springa iväg till en plats utan vare sig mat eller vatten, det är för att när man är rädd och springer ifrån ett rovdjur så kan man inte tänka på mat och sånt, då bara springer man.
Hästar gör således saker av en anledningen. De vill vara i sin flock, med sina trygga kompisar och om man någongång blir ivägjagad ut ur flocken då fjäskar man järnet och försöker anpassa sig till flockens regler för att åter få komma till tryggheten.
Och så kommer då du där och vill rida ut. Va? säger hästen, rida ut? Vad betyder ut? Varför ska vi gå ut? Varför måste jag lämna flocken, vem ska bestämma vad som är farligt om jag inte är nära min ledare som ser mina signaler?
Du svarar (kroppsligt och/eller mentalt) vi ska gå ut, du är alltid så dum, du ska banne mig lämna gården (hästen läser; flocken). GÅ!!!!! Mentalt känner du dig livrädd för att ramla av, livrädd för att om du lyckas få din häst att lämna gården, kommer du att få stopp på honom? Kommer han att sticka med dig? Kommer han att bocka av dig? Kommer han att kasta sig åt sidan för livsfarliga köttätande stenar? Men dumma häst, GÅÅÅÅ, jag vill rida ut.
Om du är en människa som hästen litar på, som hästen vet har ett bra omdöme, dvs som hästen vet reagerar korrekt när han signalerar fara så kommer hästen att gå ifrån flocken utan att tveka. Om du däremot är som ovan beskrivet så betänk vad det är du begär av din häst.
Du är en som hästen anser har dåligt omdöme som kräver att hästen ska gå ifrån flocken utan någon som helst anledning. Du är ju lika med dödsfara för din häst.
Det är inte alls konstigt att din häst vägrar, hästar är kloka varelser.
Så vad kan man göra åt det då? För det första så måste alla tankar som förutspår framtiden omedelbart bort från din hjärna. Det du säger blir sanning för din häst. Det är således oklokt att säga saker som
Min häst är rädd för brevlådor
Min häst är rädd
Min häst känner sig osäker
Min häst går inte att lasta
Min häst är dum och lyder inte skänklarna
Min häst stegrar
Min häst är så spänd när jag rider ut
Min häst går inte att stanna
Min häst sticker i galoppen
Kom ihåg, du är ingen spådam, du kan omöjligt veta vad som kommer att hända i framtiden. Lev här och nu precis som hästen.
Den enda tanke du ska ha är att du står här med din häst. Ni är. Punkt. Ja din häst gör vad din hjärna tänker (vare sig du vill det eller inte), alltså är ni. Ni är. Bara så.
Det andra du måste veta är att hästars hjärnor är väldigt lika autistiska människors hjärnor. Förstå autistiska människor så förstår du hästen, (finns ganska mycket dokumentation på det här om du googlar lite). En autist (häst) gör saker av en anledning. När de gör en sak så vill de veta varför, de vill veta var, de vill veta vad de kommer att uppleva när de är där och hur/när man går därifrån. De vill gärna gå samma väg till en plats. De ogillar starkt genvägar. Går man till sjön så går man den här vägen. Går man den här vägen så går man inte till sjön och om du påstår det så har du dåligt omdöme. De vill dessutom veta i förväg att man ska gå. Överraskningar ogillas starkt.
Sååå, med denna vetskap. Du är rädd och du vet att din häst är dum/bråkig etc (dvs din häst anser dig ha dåligt omdöme)och du har bestämt att ni ska rida ut. Punkt.
Hallå….Varför i hela friden namn skulle hästen följa med utan att ställa till en scen? Att följa med dig är ju att skriva sin egen dödsdom….
Det här inlägget blir lite för långt så jag slutar här men fortsättning följer nästa gång jag bloggar. Då ska jag skriva om vad man kan göra åt det.
Är du intresserad av Horsemanship så kanske du tycker att våra Horsemanshipkurser är intressanta.
Det är alltid okey att dela inlägg från denna offentliga blogg. Gilla oss gärna på Facebook.
