Hästen är svårt att rida ut med

Jag har märkt att många har oerhörda  problem med uteritter. Hästen vägrar lämna gården, hästen vägrar lämna flocken, hästen vägrar…bla bla och när man väl fått honom ifrån gården så är han spänd och rädd.

Ja, såklart han är, det är så hästar fungerar, hade ni väntat er annat? Först så måste vi komma ihåg vad en häst är. Han är ett gräsätande flockdjur vars försvar är att fly hellre än illa fäkta. Fly gör han tillsammans med sin flock. Om en häst beter sig illa så kommer han att bli utjagad ur flocken, han tvingas lämna flocken och kommer då att försöka befinna sig så nära han kan utan att få stryk av flockens vaktposter. Han kommer inte att gå bort ifrån flocken helt dock. För en häst är flocken trygghet. I en flock har alla olika roller att spela, en är t.ex spanare, det är han som håller koll på livsfarligheter i omgivningen. När han ser något farligt så signalerar han detta till flockledaren och inväntar dennes beslut om man ska fly eller ignorera. Om en spanare är utan sin flockledare så blir han en för oss människor ganska jobbig häst. Han behöver tryggheten i att någon annan tar beslutet om vad man ska göra med hans fakta.




Om din häst är en spanare och om du varje gång han rapportera fara rycker till och blir stel och spänd och börjar hjälpa hästen att spana efter faror, då är du fel person för denna häst.

Om du däremot gäspar och tittar bort och pillar navelludd varje gång hästen signalerar fara, då är du precis den människan som din häst behöver för att vara trygg.

 

Dock finns det ju som alltid undantag. Om du är en som gäspar och ni pga detta ofta hamnat i svåra situationer då har du ju tagit fel beslut och inte förvaltat din hästs farospanande korrekt, då visar du enligt hästen prov på dåligt omdöme och han kommer att tappa tilliten till dig, dvs han kommer inte alltid att tro på dig när du signalerar att det inte är något farligt..

Kom ihåg att hästen följer den som får honom att känna sig trygg. För trygg är målet i varje hästs liv. En häst har inga större krav på livet, han vill äta mat och klia och bli kliad och så vill han sova och slappna av när någon annan håller vakten. Om maten är slut så går han (och flocken) till ett ställe där det finns mer mat, är de törstiga så går hela flocken dit det finns vatten. Kommer det ett rovdjur så kan de springa iväg till en plats utan vare sig mat eller vatten, det är för att när man är rädd och springer ifrån ett rovdjur så kan man inte tänka på mat och sånt, då bara springer man.

Hästar gör således saker av en anledningen. De vill vara i sin flock, med sina trygga kompisar och om man någongång blir ivägjagad ut ur flocken då fjäskar man järnet och försöker anpassa sig till flockens regler för att åter få komma till tryggheten.

Och så kommer då du där och vill rida ut. Va? säger hästen, rida ut? Vad betyder ut? Varför ska vi gå ut? Varför måste jag lämna flocken, vem ska bestämma vad som är farligt om jag inte är nära min ledare som ser mina signaler?

Du svarar (kroppsligt och/eller mentalt) vi ska gå ut, du är alltid så dum, du ska banne mig lämna gården (hästen läser; flocken). GÅ!!!!! Mentalt känner du dig livrädd för att ramla av, livrädd för att om du lyckas få din häst att lämna gården, kommer du att få stopp på honom? Kommer han att sticka med dig? Kommer han att bocka av dig? Kommer han att kasta sig åt sidan för livsfarliga köttätande stenar? Men dumma häst, GÅÅÅÅ, jag vill rida ut.

Om du är en människa som hästen litar på, som hästen vet har ett bra omdöme, dvs som hästen vet reagerar korrekt när han signalerar fara så kommer hästen att gå ifrån flocken utan att tveka. Om du däremot är som ovan beskrivet så betänk vad det är du begär av din häst.

Du är en som hästen anser har dåligt omdöme som kräver att  hästen ska gå ifrån flocken utan någon som helst anledning. Du är ju lika med dödsfara för din häst.

Det är inte alls konstigt att din häst vägrar, hästar är kloka varelser.

Så vad kan man göra åt det då? För det första så måste alla tankar som förutspår framtiden omedelbart bort från din hjärna. Det du säger blir sanning för din häst. Det är således oklokt att säga saker som

Min häst är rädd för brevlådor

Min häst är rädd

Min häst känner sig osäker

Min häst går inte att lasta

Min häst är dum och lyder inte skänklarna

Min häst stegrar

Min häst är så spänd när jag rider ut

Min häst går inte att stanna

Min häst sticker i galoppen

Kom ihåg, du är ingen spådam, du kan omöjligt veta vad som kommer att hända i framtiden. Lev här och nu precis som hästen.

Den enda tanke du ska ha är att du står här med din häst. Ni är. Punkt. Ja din häst gör vad din hjärna tänker (vare sig du vill det eller inte), alltså är ni. Ni är. Bara så.

Det andra du måste veta är att hästars hjärnor är väldigt lika autistiska människors hjärnor. Förstå autistiska människor så förstår du hästen, (finns ganska mycket dokumentation på det här om du googlar lite). En autist (häst) gör saker av en anledning. När de gör en sak så vill de veta varför, de vill veta var, de vill veta vad  de kommer att uppleva när de är där och hur/när man går därifrån. De vill gärna gå samma väg till en plats. De ogillar starkt genvägar. Går man till sjön så går man den här vägen. Går man den här vägen så går man inte till sjön och om du påstår det så har du dåligt omdöme. De vill dessutom veta i förväg att man ska gå. Överraskningar ogillas starkt.

Sååå, med denna vetskap. Du är rädd och du vet att din häst är dum/bråkig etc (dvs din häst anser dig ha dåligt omdöme)och du har bestämt att ni ska rida ut. Punkt.

Hallå….Varför i hela friden namn skulle hästen följa med utan att ställa till en scen? Att följa med dig är ju att skriva sin egen dödsdom….

Det här inlägget blir lite för långt så jag slutar här men fortsättning följer nästa gång jag bloggar. Då ska jag skriva om vad man kan göra åt det.

Är du intresserad av Horsemanship så kanske du tycker att våra Horsemanshipkurser är intressanta.

Det är alltid okey att dela inlägg från denna offentliga blogg. Gilla oss gärna på Facebook.




Please follow and like us: