När man tränar Logisk Ridning så handlar det inte så mycket om hästträning utan fokuset är att skapa fantastiska ryttare som sen kan träna hästar. Det är en lång och hård väg som ryttarna vandrar, tid tar det och ont gör det, men bra blir det. Målet för alla ryttare är ju att få den där fina handen. Problemet är att man kan inte träna handen för att få en fin hand utan man måste träna resten av kroppen för att få en fin hand. en fin hand innebär egentligen att handen är stilla i förhållande till hästens mun medan resten av ryttaren rör sig i takt med hästen utan att störa hästens mun.

Ryttaren måste ha skaffat sig så mycket verktyg i resten av kroppen att handen kan ges till hästen medan hjälpgivningen i huvudsak sker i resten av ryttarens kropp. enkelt? Nej, inte direkt 😉

Jag fick en film av en av mina elever när hon rider omkring och hoppar lite. Den var så fin. Kolla hennes händer och kolla hur smidig och lätt hästen är, så reglerbar trots att det ser ut som att ryttaren bara sitter där och åker. Jag har följt detta ekipage i snart 3 år och jag vet hur mycket jobb det ligger bakom detta som ser så enkelt ut. Det är helt enkelt galet imponerande.

Denna ryttare har gått till och med kursen som heter Samordna dina hjälper, snart väntar skola din hand kursen. Och sen kan hon med rent samvete titulera sig beridare. En fantastisk sådan.

Visar filmen. Hästen har vi i princip inte lagt något fokus på att träna, han har bara hängt med på köpet så att säga. Det här är fint. Det ska bli vansinnigt roligt att få fortsätta följa detta ekipage. Var är de om ett år? att se hästträning i termer om år är smart. Då skyndar man i lagom takt så att alla hinner med.

Kolla händerna som bara är där, ser nästan ut som om de bär en bricka. Det här är att ge hästen handen. 

Vad som också är fint att titta på är när de hoppar. ryttarens ben är alltid i balans i förhållande till marken. Jag är ingen hopptränare men jag har noterat att när ryttare hoppar så slänger de oftast bak sina underskänklar mot hästens ljumskar, vilket vore logiskt om de hoppade typ 3 meter högt eller så. När man gör det så tappar man sin balans och då rycker man alltid hästen en aning i munnen i landningen, dvs stör den. 

Lär gärna mer om vår beridarutbildning här

Jag vet inte hur era barn är men de barn jag träffat vill efter att de kommit ifrån den första helt naturliga försiktigheten/rädslan mest bara galoppera omkring utan att ha en plan och hoppa så många hinder det går typ. De liksom ramlar dit pånin vill, allt som oftast vid grinden 🙂

Då heter det att pånin är dum och bråkig. Och ja, om påni hade varit en motorcykel så hade det ju varit något allvarligt fel på den men pånisar är inga motorcyklar. De är levande varelser av kött och blod med en väl utvecklad hjärna. Det är självklart att pånin till slut får nog och blir busig. Det är garanterat inget roligt alls att vara påni till ett barn som behandlar den som om den vore en motorcykel.

Det hjälper inte att tukta pånin, man måste faktiskt lära barnet att rida pånin. Vilket blir otroligt jobbigt om pånin redan har lärt sig motorcykeltekniken.

Det första man bör göra är att ta bort sadeln för barnet. Då kan de inte riktigt fara omkring hur mycket som helst för då ramlar man av. Sadelbrist gör att barnet måste lugna ner sig en aning. Men efter ett tag utan sadel så får barnet oftast en fantastisk balans så att de kan rida motorcykel igen. Då är det dags att börja ge barnet lite lektioner.

Det är viktigt att man tränar på saker där inga tyglar ingår. Det här är ett sätt. Fokuset ligger ju på att få hästen att följa moroten men i verkligheten så tränar vi ju på att använda överkroppen i svängar. Det är önskvärt att man i en senare lektion kommer till att skifta pinnen mellan händerna för att träna likhäntheten som ju är väldigt viktig vid ridning men detta var första gången för både häst och ryttare så vi var glada över att kunna styra över huvdtaget typ.

Det man bör sikta in sig på att utveckla är fokus och ridvägar. Hur man går tillväga beror såklart på barnets personlighet. Vissa tar bäst emot exakta muntliga instruktioner. Vissa måste man göra på andra vis med. Oftast är Learning by doing ett bra val för de extremt fartfokuserade barnen. Barnet har i detta läget själv kommit på att det blir problem , att det inte går så bra. Då är barnet oftast mer villig att lära sig. Man vill ju att barnet rider bra även om man inte står bredvid och instruerar. Det hjälper ju föga att barnet gör som man säger när man står där men vid ridning på egen hand återgår till motorcross.

Det är viktigt att ha ett mål för sin ridning. Det här barnet gillar att hoppa. Då får man ha hoppning som mål, tex att målet är att kunna rida och styra längs en hel bana.

Här visar jag en lång sådan lektion som faktiskt gav resultat som fungerar även utan min inblandning.

När ni tränar era barn så var inte så inriktade på prestation just nu, att prestationen ska vara något som en domare hade godkänt. Träna hellre barnet på en massa olika vis, endast din kreativitet sätter gränserna.

Rakriktning är väldigt väldigt komplicerat. Det handlar inte bara om att hästen ska spåra (faktum är att om man tvingar en icke rakriktad häst att spåra, dvs gå rakt så blir dens kropp snedare), det handlar inte bara om att ryggraden är rak, det handlar inte bara om att bakbenen ska jobba liksidigt utan det handlar även om hur hästen fångar upp kraften som bakbenen genererar. De flesta hästar fångar upp all krafft från bakbenen i ett av sina framben. Hästen bär helst mer vikt på ett av sina framben. Ni kan se det på att hovarna blir olika stora. Det är logiskt att tänka sig att den hoven som bär mest vikt plattas ut och blir större än den hoven som inte belastas så hårt.




Hästar kan dock få olika former på framhovarna beroende på hur den betar. Ja det är sant, hästar kan beta sig oliksidiga. Många hästar har i förhållande till sina framben en kort hals. Då når de inte ner till gräset utan att dela på sina framben. Ett framben tar den framför sig, och hoven på detta ben blir stor och bred och platt och får oftast en låg trakt. Det andra benet sätter den bakom sig. Denna hov blir då oftast mindre och högre i trakten, typ åt bockhovshållet.

Så här olika framfötter är det fullt möjligt att hästar har. Givetvis är det i princip omöjligt att rakrikta en sån här häst fullt ut.  Den kommer alltid att ha svårt för att visa sitt bästa jag.

Men vi bortser från det där med hästar som har superesneda hovar och tittar på resten av bogen istället.

Man kan tex kolla på om hästen är jämnt musklad högst upp mellan sina framben. Man kan även kolla på om frambenen pekar rakt ner vilket är önskvärt. Många hästar har framben som sitter fast brett uppe i bogen men sen står tätt, tätt vid marken. Då är ju frambenen alldeles sneda och belastningen på dem blir fel. Sen kan man även titta hur hela stötdämpningsfunktionen fungerar i frampartiet.

Många hästar är så låste i sina bogar att man i princip inte kan gunga manken så här som jag gör utan att hela hästen håller på att ramla och därmed måste gå iväg eller så låser den fast sig och kör upp sitt huvud. Ni ser att vi tittar på hästens framkotor. Oftast är det en av dessa som inte alls vill vara flexibla utan den är helt låst. Detta är mycket vanligt, det är faktiskt så vanligt att det är ovanligt att hästen är liksidig i sina bogar. Det här ger massa svårigheter i ridning, tex med galoppombyte, ställning, böjning, styrning, problem med skolorna etc. Det är inte så svårt att gissa varför många hästar får återkommande inflammationer i ett av sina framben när man ser det här.




Varför blir det så här tror ni? En av anledningarna är att den här lila grejen om hur man hanterar bogar verkar ha ramlat bort i den moderna ridundervisningen. Den har blivit bortrationaliserad till att handla om att hästen skjuter ut en bog eller hänger på en bog. Thats it. Men en bog kan göra så otroligt mycket mer bus än så.

Folk siktar på skolor och aktivering av bakben alldeles för tidigt idag. Man kan rida hur många skolor som helst utan att få speciellt bra effekt av det eftersom hästar är så finurliga att de bara flyttar om sig lite när du petar in ett bakben så att det relativt sett blir en oförändrad viktfördelning för frambenen.

Men varför gör de så tror ni? Vänsterhänt och högerhänt är ett välkänt begrepp när det gäller människor. Men det är inte så välkänt när det handlar om hästar. Om vi tänker lite logisk nu så inser vi att om någon ska få mig som är högerhänt att bli mer vänsterhänt genom att sparka lite på ett av mina ben eller dra mig lite i huvudet så inser vi det löjliga i detta. Om jag ska bli av med min högerhänthet så måste jag ju träna på att bli mer vänsterhänt. jag måste borsta tänderna med vänsterhanden, kamma håret med vänsterhanden, flytta grepen till andra fattningen när jag mockar etc. Det är samma sak för hästar. De måste FÖRST träna sig att bli mer ”likhänta” fram innan de har någon nytta av att träna sina bakben.

Detta tar tid. Mycket tid. I gengäld får man mindre skador på sin häst och det är ju trevligt.




Den 5 augusti startar den första kursen som behandlar detta område. Man lär sig såna här små saker som man faktiskt kan fixa och greja med sin häst själv, men framförallt så lär man sig upptäcka sakerna.

Mer info om våra onlinestudier och våra kurser finner du här

Tidigare satsande ungdomsryttare i hopp & dressyr (nu mera åt skogsmullehållet) och alltid velat bli en så bra ryttare som möjligt men känts som att något fattats. I logisk ridning har jag hittat rätt och kunnat fylla i det som saknats. Onlinekursen är otroligt bra eftersom man kan sitta ner i lugn och ro och gå igenom lektionen om och om igen, ställa frågor och pröva sig fram. När man lär sig på detta sätt så lär man sig att utveckla båda sig själv och hästen själv, istället för att ha en tränare i mitten som maler. Man lär sig och utvecklas mycket mer än vid det traditionella lärosättet, en bra grej att göra dock är att filma sig själv mellan varven så att man kan kontrollera att man gör det man ska

Ridtravartant. Det absolut bästa med den här kursen är att man får en uppgift i taget, man får förklarat varför man ska göra på ett visst sätt och hur det påverkar hästen. Sedan kan man nöta på med uppgiften i sin egen takt för att slutligen upptäcka att ridfröken har rätt. Det bästa av allt är att jag har fått en helt annan relation till min häst och hon är otroligt positiv till ridningen nu för tiden Smiley grin Dessutom så har jag fått min ridrädsla under kontroll. Och då har vi bara avslutat skrittkursen och precis påbörjat travkursen… De här online studierna var i alla fall precis vad vi behövde. Kan varmt rekommendera till alla!

Dressyrryttare: On Line är perfekt. En hållbar kontinuerlig träning som skapar en helhet genom noggrannhet i varje detalj. Träningen grundar och sätter sig o kroppen på både häst och ryttare. Har sökt detta hela mitt liv!

Lättare att vara up to date i grunden eftersom man kan läsa 5 min om dagen inkl träna. Det ger en ett större egenansvar vilket ger näring till att verkligen känna i kropp o sinne på ett anbat plan än veckoträning där någon annan konstant ger en en handlingsplan.

Jag som blir stressad av att rida för tränare redan en gång i månaden finner det fruktansvärt skönt att få en lektion presenterad en gång i veckan och sen kan jag i lugn och ro träna på det i min egen takt hemma i stallet. Väldigt passande då jag både jobbar och går i skola samtidigt!

Tänk att få ett verktyg åt gången, hinna vända och vrida på det, se hur det känns och fungerar att använda och på så sätt fylla hela verktygslådan med användbara verktyg som man både vet hur fungerar, när de ska användas och hur de ska användas. Då kan man välja själv vad det är man vill plocka fram utgående från dagsform och situation. Ingen instruktör i världen kan veta hur det känns i min rumpa eller i min kropp och då är det bättre att jag själv väljer verktyg så att jag får ett som funkar just nu och nu och nu, för ridning handlar ju om att vara i nuet och inte använda verktyg som behövdes för 10 sekunder sedan

Vilken sagolik idé med online-lektioner i ridning! Jag rider en hel del dressyr och älskar att vara noggrann med EXAKT vad jag och hästen ska göra. Med onlinekurserna så får man en sak per vecka att öva på. Det är så skönt att ha bara en sak att träna på, så att man både själv förstår den, börjar lära kroppen att göra den, och sen upptäcker att hästen då gör som det är tänkt när man börjar behärska övningen. Kroppen gör ju mycket sällan det vi tror att den gör i varje kroppsdel. När vi ska lära oss något nytt och försöker gapa över för mycket på en gång blir det väldigt lätt många konstiga omedvetna medrörelser i vår kropp. Det skapar ett ”brus” för hästen som då försvårar för den att förstå och göra det som är tänkt. Online-kurserna bygger ju på varandra och bygger upp en helhet långsamt så att både jag och mina hästar förstår. Att det sedan dessutom är logiskt och tränar hästen på ett väldigt trevligt sätt gör det ju inte sämre. Jag håller nu på med den fjärde kursen och både jag själv och mina andra tränare märker att jag och mina hästar har utvecklats mycket sen jag började med det här. Dessutom har jag mycket fler detaljerade verktyg att använda när jag själv undervisar. Då och då finns det också möjlighet att stämma av det man lärt sig online genom att rida för Linda när hon är ute på sina lektionsturneer i Sverige. Om det då skulle finnas oklarheter trots tydliga onlinekurser kan man ju reda ut det då.

Fd tävlingsryttare islandshäst. Pga sjukdom avbröts ridning, återupptogs igen för hälsan men på fritidsbasis och byte till tregångshästar som för mig är förbryllande. Med online kan jag fortsätta öva lite varje dag. Enkla instruktioner i text och film, många aha-upplevelser. Fysiken är förbättrad som bonus. Att veta det finns daglig tillgång till instruktioner är tryggt.

Allroundryttare: Att studera ridning online är över mina förväntningar! Att både få det skriftligt och se hur man gör med olika filmer gör att det blir enkelt att ta olika övningar till sig. Man får även tid att fundera och utvecklas under veckan innan nästa övning kommer. Perfekt!

Glad och otroligt nöjd är jag över min egna utveckling är jag!
Nu är jag inne på hand 2:an och jag utvecklas hela tiden (och som bonus även min häst?)
Träning har fått en ny betydelse för mig. Position, läsa av hästens signaler och framför allt ta mig TID. Tid att känna in, se och vara med hästen. Banden stärks mellan mig och mina hästar och ridningen blir bättre till på köpet?
Wieee!!! så himla coolt!

Min travare har lärt sig skritta med eftertanke, alltså inte bara pinna på. Säkert kombination av att jag gått grundkursen men framförallt märktes stor skillnad efter att jag tränade att flytta ett ben i taget. det känns också som vi kommunicerar ihop och inte var för sig.

Hippologutbildningen missade att lära oss att ta oss tid och läsa av hästarna (några få undantag finns men de lärarna hade för många elever samtidigt och för lite tid) och oss själva.
Vad och hur gör kroppen?
Hur ska den ena och den andra kroppsdelen kännas?
Etc.

Lindani har många elever samtidigt, både live och on-line, och hon lyckas ändå med att få oss att reflektera och ta sig tid. Nyckeln är , som jag ser det, att hon lär oss en sak åt gången. I lugn och ro lär vi oss hantera våra kroppar och efter hand hästens kropp.
För mig var detta en fullständigt ny värld att kliva in i.
TID. ARBETSRO. EN-SAK-I-TAGET.
Det är den stora skillnaden.

Mer info om våra onlinestudier och våra kurser finner du här

Jag tycker att det är viktigt att man lär barn en massa olika saker. Jag ser ofta barn som tävlar i hoppning och jag undrar alltid för mig själv hur dessa barn kommer att klara sig när de går över på stor häst. En stor häst kan man inte dra runt i innertygeln samtidigt som hela ekipaget lutar så att ryttaren nästan får skrapsår på innerknäet. en stor häst kommer att ramla och gå sönder om man rider den så. Jag undrar så varför man inte lär barnen att rida bättre redan från början. Det är inte viktigt att barn tävlar i hoppning. Det är viktigt att barn utbildas i ridning och häst. På alla möjliga sätt.

Det är dessutom viktigt att man inte få barn fixerade vid hästens hals och huvud. Jag dog lite när en unge som var kanske 8 år stolt berättade för mig att hon fick sin häst att gå på tygeln. En häst som går som en stjärnkikare konstant men efter typ 30 minuter sågning och bändning så ger den väl upp och böjer snällt på sin hals. Alltså..ungen var 8 år….. Och kunde inte ens rida på ett bestämt spår varken rakt fram eller i en sväng. I alla kurvor hängde hon på utsidan av sin häst. Det är vi vuxna som smittar våra barn. En åttaåring kan omöjligt veta att hästar ska böja på sin hals… Om ingen berättat det för henne.

Jag tänker genast tillbaka på Spanien. Inga barn visste att hästar ska gå på tygeln vilket gjorde att efter kanske 6 månader på ridskola så kunde alla barn rida hästarna på tygeln. Och de visste inte ens att de gjorde det. De hade fullt upp att lyda ridlärarens instruktioner som innebar att lära sig balansera på hästen, att styra hästen exakt där den skulle gå etc.

Det gör mig ledsen att människor är 2016 fortfarande tror att om en häst böjer på halsen så bygger man upp den bra . Det gör mig ledsen att folk använder sig av pessoaselar, inspänningstyglar halsförlängare etc. Var finns logiken i det här? När ska folk lära sig att titta på resten av hästen? Jag tror helt ärligt att ingen lär ut sådant längre. Och det gör mig ledsen.




Det är viktigt att vi utbildar de unga på ett korrekt vis. Att vi vänder på en trist trend. Att vi lär de unga KÄNNA och se, att vi lär dem en massa olika saker. Det hade varit önskvärt att man lärde dem detta på hästgymnasiumen men helt ärligt, det är inte så.  Vill de unga ha kunskap så måste de aktivt söka efter den på annat håll än det traditionella. Problemet är väl att barn vill göra som alla andra barn gör…..

Bjuder på lite filmer om hur jag tränar barn. Jag har egentligen ett enda syfte med min träning. Jag vill lära barn att sitta kvar i alla situationer, få dem att känna sig helt avspända och balanserade på hästryggen så att de sen kan börja rida på riktigt. Det är en fördel att låta dem rida barbacka så mycket det bara går. På marken vill jag lära barnen att läsa hästen.

Jag tar emot barn i begränsat antal för hästlektioner på mina välutbildade ponnyer i Växjö. Ingen tidigare erfarenhet krävs. Krav är att en engagerad förälder är med på alla lektioner. För intresse maila mig på blog@lindah.se

Här är lite relaterade länkar till begreppet gå på tygeln

Hur man får en häst att gå på tygeln

Gå på tygeln

Svankande ryttare ger svankande häst

Samling på olika vis

Heta och springiga hästar

Jag har alltid haft en liten gnagande dröm om att jobba med hästar. På vilket sätt har jag inte riktigt vetat. Drömmarna har varit vitt spridda. Nu står jag här som logisk instruktör och känner mig otroligt tacksam, både till Lindah och hennes fantastiska klokheter och kunskap men också till mig själv som faktiskt tillåtit mig att överlåta mig själv till den här resan som började när jag hittade logisk ridning och Lindah 2013.

Jag har aldrig varit någon tävlingsryttare och har heller aldrig varit särskilt intresserad av att ge mig in i den världen då jag alltid bara ser katastrof framför mig när jag föreställer mig det scenariot. 😉 Jag har länge burit på dressyrdrömmar som dock aldrig kommit någonstans, alls.

Jag är en go och glad skogsmulle med dressyrdrömmar eller kanske snarare ”dansa med hästen”-drömmar om man ska sätta en etikett på mig 🙂 När jag hittade Lindahs blogg så började jag förstå varför jag aldrig kom någonstans. Jag hade noll koll på min kropp, min häst var väldigt sned och såklart jag också, jag visste inte varför (och hur på riktigt) man gör som man gör, listan kan göras lång.

Lindahs förklaringar fängslade mig och lockade på min inneboende tekniska människa. (Jag jobbar som ingenjör) All mekanik var ju så logisk och självklar liksom. Det lockade även min inneboende känsliga (till och med högkänsliga, HSP) människa som inte gillar det normaliserade våldet vi har i hästsporten och som gärna vill hitta kommunikationen på ett trevligare plan, vilket man också gör i och med högre skolning av våra kroppar. En privatlektion blev till en grundkurs, travkurs, bogkurs några ytterligare privatlektioner och så en rakriktningskurs.

Sen kom andra delar av livet emellan och jag tog en hästpaus. Den varade ju inte särskilt länge, så som det oftast är med oss hästmänniskor 😉 Men under min paus så läste jag om instruktörsutbildningen och tänkte vilken fantastisk grej, lyckos de som har skills nog att gå den utbildningen! Tankarna om den där utbildningen låg och gnagde länge och jag kände hur jag så gärna ville men kände att jag inte var bra nog. Tillslut tog längtan över och jag skickade iväg en fråga om jag skulle vara lämplig. Det var jag – men skulle jag ha tiden? Hon vet så väl vår käre fröken 😉 Jag svarade ja. Jobbet skulle snart lugna sig och då skulle jag ha tiden.

Jag fick hoppa på kursen och den har verkligen varit helt otrolig. Vem kan tro att man kan lära sig att vara ridlärare på distans?! Lindahs otroliga känsla för pedagogik och kunskap om hjärnan gör det möjligt. För varje vecka har vi fått en lektion som ska lära oss se saker i hästens och människans rörelser, vad som är bra och mindre bra, förstå hur inlärning och hjärnan fungerar och verkligen SE ekipaget med alla dess styrkor och svagheter, vad som behövs just nu för att hjälpa ekipaget framåt. Jag kunde ingenting om detta innan, men Lindah har verkligen lyckats lära mig SE och kunna förmedla saker tack vare sin fantastiska pedagogik och förmåga att få en att börja tänka på rätt spår. Det har tagit mycket tid och engagemang att sätta sig in i allt, och hon hade som sagt rätt. Tid var en bristvara för mig som inte varit helt lätt att hitta. Men på nått sätt lyckades jag få till det.
Jag har nu haft lektioner ett tag och tycker det är alldeles fantastiskt roligt att kunna ge mina elever alla de olika pusselbitarna som är logisk ridning och se dem utvecklas mot större fysisk och mental lösgjordhet, styrka och kontroll. Jag är verksam i Värmland och Närke och ni kan följa mig på Facebook för att få mer info om träningstillfällen och annat smått och gott i min trakt 🙂

Fler logiska instruktörer hittar du här

Nästa Instruktörsutbildning startar 1 Augusti 2016. du hittar info om utbildningen här

Jag har aldrig intresserat mig för att tävla med hästar och heller knappt ens gått på ridskola utan mina hästar har jag ridit ut i skogen på. När jag började rida för Linda våren 2014 tänkte jag därför att om jag klarar grundkursen blir jag supernöjd… Men grund blev till trav som blev till bog som blev till rakriktning och slutligen bakben. Linda förklarade att det faktiskt till och med kunde vara en fördel för mig att jag inte hade speciellt mycket ridkunskaper i botten, jag behövde ju inte lära om, bara lära nytt. När jag läste om instruktörsutbildningen kändes det som en dröm som fick det att pirra i magen, och med Lindas ord om att man inte behövde massvis med ridkunskap före det logiska i bakhuvudet vågade jag fråga om hon tyckte att jag platsade, och det tyckte hon till min enorma glädje!

Även nu, flera månader efter utbildningens slut och examinering är det svårt att med ord sammanfatta hur mycket den lärde mig. Från att inte alls veta vad jag ska ”kolla efter” när jag studerar ekipage har jag nu fått massvis med verktyg och synvinklar. Vi fick som i ridkurserna en lektion i veckan och utan att jag riktigt vet hur det gick till (Lindas specialkunskaper om inlärning och hjärnan måste skapat något alldeles extraordinärt i denna utbildning) knöts allt ihop i de sista delmomenten och helt plötsligt kunde jag helt enkelt bara ”se”, från en dag till en annan. Se sunda och osunda rörelsemönster i hästarna, se ryttarnas snedheter och begränsningar, förstå vilka övningar som skulle gynna ekipagen. Helt magiskt!

Utöver mitt hästintresse har jag alltid intresserat mig för människor och hur och varför vi tänker, känner och agerar som vi gör. Jag är utbildad beteendevetare och mental tränare och detta går verkligen hand i hand medhur de logiska lektionerna är uppbyggda, så det är fantastiskt givande att få kombinera detta. Därtill har jag ett stort intresse för yoga, body awareness och mindfullness i mina lektioner integrerar jag ofta inslag av detta för att hjälpa ryttaren att vara närvarande och lättare kommunicera med sin häst. Mer info om mig hittar ni på www.mentalridning.se

Fler logiska instruktörer hittar du här

Nästa Instruktörsutbildning startar 1 Augusti 2016. du hittar info om utbildningen här