Beware of the banana

Rakriktning, smaka på ordet… Göra rak…. Det kan vara fint, men det kan också resultera i att ryttaren sitter och konstant klämmer eller drar i sin häst för att med våld hålla den rak. Jag har varit där, jag har testat det. Det fungerar, iallafall hjälpligt. Hur roligt hästen tycker att det är är dock oklart.




Jag har funderat länge, finns det ett annat sätt? Kan man liksom bara klämma och dra lite för att sen släppa fri? Kan man minimera rakriktandet och sen sikta på att behålla det under avslappning? Hur gör man det? Jag har funderat på denna fråga länge. Jag gör så själv men hur man lära andra det är svårt. Muskler, det krävs groteska mängder muskler på ryttaren först. Muskler som rakriktar ryttaren vilket om dessa muskler bygges när ryttaren sitter på en häst överförs till hästen vilket då ger hästen rakriktande muskler.

Man kan inte och bör inte lossa på en häst som inte har fått rakriktande muskler. Så först bygga muskler, sen släppa på spänningar och därmed rakrikta. Slappna av och följ med din häst säger många. Avslappning sitter mig veterligen i musklerna och om man inte har några eller väldigt svaga muskler på ena sidan så kan de sällan slappna av eftersom de inte används aktivt och därmed inte lyder kommando. På den andra sidan har vi oftast väldigt starka muskler och de kan sällan heller slappna av eftersom de ju kämpar sig blåa för att de inte får någon hjälp från de svaga stackarna på andra sidan.  Så för att slappna av så måste man först få den svaga sidans muskler att börja jobba och få den starka sidans muskler att jobba mindre. Dvs du måste lära dig koordinera, dvs prata med musklerna och få dem att lyda kommandona, släpp och spänn. Du måste alltså skapa någon form av liksidighet.

När du tränar på detta under ridning så händer som jag skrev samma sak på din häst.

Okey, vi har en koordinerad ryttare som med ord kan förstå vad jag förmedlar. Men vi har en häst som inte förstår mina ord och jag tror ärligt talat inte att han heller begriper varför han ska vara rak. För hästen är det enbart störigt när vi enligt honom sitter i vägen för hans bananform. Så vi måste förstå att för hästen så är vi störiga när vi rakriktar och vi är trevliga när vi slutar rakrikta.

Rakriktning=Straff

Sluta rakrikta=Belöning

Den enda belöning som en häst på riktigt uppskattar är när vi slutar göra något. Så man måste alltså inse att om vi ska få vår häst att gilla rakriktning och att förmå honom att vilja dit igen och igen och igen så måste vi sluta rakrikta. För att hjälpa er att förstå rakriktning och varför jag tjatar om bananer så bör ni läsa det här, en bit ner i inlägget så ser ni en banan, läs där.




Okey, hästen är en banan, vi är bananer. Vi vill rakrikta utan att göra något, rakrikta i avslappning så att det raka blir belöningen hästen söker efter. Men hur gööör man undrar ni som läser nu, ska du återigen skriva ett inlägg där du bara skriver hur man INTE gör? Nej, idag tänket jag faktiskt bjuda på en instruktionsfilm på det hela. Enjoy. Men som vanligt skapar förmodligen även denna film fler frågor än den besvarar 😉

Men huvudgrejen är att man rider hästen i sin bananform, dvs i ena varvet är hästen utåtställd/böjd och i andra varvet inåtställd/böjd. Precis som en banan så är ju bägge ändar sneda, så det räcker inte att bara ha halsen i hästens bananform utan även dens bakdel. Men ingen böjning som vi skapar utan exakt den bananformen som hästen redan är i. Hästen rids så att det svaga bakbenet aldrig får skjuta på utanför hästen så att bogen skjuts ut och ryttaren luras att bära hästen mer i en tygel. Det är det här entygelhållandet som förvärrar hästens problem. Det som folk kallar att hästen biter sig fast i en sida är helt enkelt bara ett symptom på att ni bara rättar ut en del av banan, ni glömmer oftast den delen av banan som är bakom sadeln. Så ni som har en häst som biter sig fast på ena sidan, ni har bananproblem ;-).

Sen gör vi typ samma sak i trav. Ni förstår säkert principen nu om ni sett och lyssnat på hela filmen. Rakrikta, eller rättare sagt, rakrikta i snedheten och släpp sen fri , belöna, och se till att du , ryttaren slappnar av och följer med med dina höfter så att du inte låser hästen igen. Låsningar sitter tyvärr oftast lika på häst och ryttare. Längningen efter en övning är lika viktig som övningen.

I galopp brukar problemet synas tydligare. Här är det höger bak som fungerar dåligt som ytterbakben i galopp.

Då går vi ner och jobbar i skritt för att hämta in detta bakben. Skritt är alltid smartast att rakrikta i för då hinner alla berörda parter med i hjälpgivningen. Målet är ju att sen ska man bara behöva åka i galoppen och lita på att hästen i sin belöningsform gör det den nyss lärt sig. Det fungerade superbra tycker jag 🙂

Om jag ska prata i termer som kanske är mer begripliga så är det ju som så att i ett varv så har hästen lätt för att gå i en sluta men svårt att gå i öppna och i andra varvet så har han lätt för att gå i öppna och svårt för att gå i sluta.

Glasklart eller hur ;-). Fördelen med detta tillväga gångssätt är att du aldrig behöver hålla så hårt i hästen att han finner ett behov av att gapa av smärta när bettet gör honom illa i munnen vilket i sin tur leder till att du inte kommer att känna ett behov att snöra ihop dens mun med en nosgrimma vilket i sin tur leder till att hästen sliper få extraspänningar orsakade av låste käkar (ger ju låst nacke, låsta höfter etc, dvs en lång kedja av fel)




Please follow and like us:

Stoppa in kontakten

Jag undviker så långt jag kan att se på dressyrtävlingar för det gör liksom ont i mina ögon. Igår så råkade jag dock slå på kanal 2 och se nått sammandrag av kuren. 3 ekipage såg jag. Det är bedrövligt om jag får lov att uttrycka min ärliga åsikt. Svankande, spänstlösa, utan framåtbjudning, utan stuns  stegen, nackkrök som inte stämmer överens med hästens ryggkrök (det ska finnas ett naturligt sammanhang där, mellan nackkrök och ryggkrök), dvs en nackkrök som inte är uppkommen av naturlig bjudning från resten av kroppen utan framtvingat på manuell väg. I varje steg drar ryttarna liksidigt i hästens mun, antagligen för att lyckas behålla nackkröken trots att hästen svankar. I min värld får man aldrig dra liksidigt i en hästmun, man får faktiskt inte dra i den alls. En hand ska aldrig verka eller tänka bakåt.

Hästarna saknar framåtbjudning, tom halterna var gjorda med benen bakom sig. Referatorn påtalade att en av dem var lite het och lät inte förhållningarna gå igenom utan han lät dem stanna i sin underkäke och bara gapade. men seriöst, hur skulle en förhållning kunna gå igenom? Hästen är ju så ihoplåst och svankandes att all koppling mellan fram och bak är förlorad. det finns inte en chans i världen att ett tygeltag skulle kunna påverka ett bakben. Jag fick ont i ryggen när jag såg på honom

Blää. Min 10 åriga dotter som är förskonad från mina åsikter om ridning frågade mig om hästarna hade ryggspärr? Typ som nackspärr fast de har det i ryggen istället…. Alltså, hon är 10 år…..

En gång i tiden så har bra ridning funnits. Kolla in den här underbara filmen. Jag har ingen aning om vad de pratar om dock, inte mitt språk. Men njut av den fina ridningen. Dock är det ju som så att vi människor är ett vanedjur, vi är vana att se ridning så som det såg ut i kuren igår. Det vanliga , det vi ser ofta känns bra, det ovanliga, det vi inte ser ofta ser FEL ut. Så jag förstår att många kan ha svårt att se det bra i detta, men försök. jag vet att halsarna hade kunnats rida ut lite längre i denna film om vi ska prata detaljer, de är fortfarande lite för korta och indragna i hästens kropp, men blunda för det och kolla på hästarnas lätthet, på ryttarnas hjälpgivning etc. Leta det bra.

Här ser vi också fantastisk ridning av Carl Hester. jag rekommenderar er att se hela filmen, inte bara början. Hästen bjuder framåt, ryttaren bara sitter där. Notera att det är 2:a gången som ryttaren rider den här hästen så den är lite spänd i början. På frågan om han tror att den kan komma att gå i passage när den blir stor så POFF så får han fram ett par stegs bäbispassage bara sådär. Inte ser vi drag i munnen på denna film. Snarare tvärtom, han ger hästen handen hur ofta som helst. Denna häst var om jag inte misstolkade det hela 5 år? 7 år? Och den går banne mig bättre än de hästarna vi såg i sammandraget i tvi går varav en av dem var 16 bast…..

Varför blev det så här fel? Var gick det snett? Min gissning är att det började med att nån klok människa kom på att man kunde börja använda gramaner på ridskolan, då var det ju för att skona ryggarna på hästarna, man köpte helt enkelt påståendet att när gramanen får hästen att böjja på nacken så skyddar vi dens rygg. Ingen brydde sig om att kontrollera om detta var sant. Och det fungerade troligtvis i början för förr var ridskolehästarna skolade och en skolad häst kan bära gramaner och arbeta på korrekt vis med dem. Sen gick det bara utför.

Vi slutade att skola hästarna utan nöjde sig med att lära hästar lyda tyglar och skänklar och strunta i ryttarens kropp. Vi kopplade ur ledningen till komunikation på en fin nivå och gick tillbaka till grov hjälpgivning av typen när jag drar i en tygel ska du svänga, när jag drar i två ska du stanna.När jag sparkar på din vänster sida ska du gå åt höger och om jag sparkar och drar vänster höger konstant så ska du böja på nacken och ignorera bromsen  i handen och ignorera att jag driver på dig hela tiden, men du får inte ignorera det totalt för ibland ska du flytta dig sidleds och ibland ska du flytta dig bakåt, men i stora drag så ignorera broms och gas.

Jag har hört att anledningen till de här malande sporrarna som många konstant irriterar hästen i magen med ska vara för att engagera hästens magmuskler…. Seriöst? Det enda magmuskler en konstant irriterande sporre kommer att aktivera är de ytliga och de ytliga kan aldrig påverka en hästs hållning. En hästs hållning är endast påverkbar under absolut lugn och ro och med hjälp av ganska statisk träning. Det enda en malande sporre kommer att åstadkomma är att hästen låser sin hållning ännu mer.

En av mina elever skrev ett bra blogginlägg om hästens hållning som du hittar här.

Seriöst.. Om det är någon som undrar varför vi har problemhästar som inte lyder, som flyger i luften, som är stela, ignoranta etc så kan ni sluta undra nu. Jag blev ju förvirrad bara av att läsa det jag skrev, vad ska inte hästen bli då?

Ush.. Om man ska kunna ändra det här så måste man ändra det på gräsrotsnivå, dvs på ridskolorna, det kommer att ta några generationer…  Vi kan förmodligen inte ändra på det som är här och nu, men vi kan se till att uppfostra nya generationer av ryttare, ryttare som kan skola hästar, som sen kan skola fler ryttare som kan skola fler hästar… Vi måste alltså utbilda ridlärare som kan lära ut ridning på annat vis än som sker idag.

Jag vet att många försöker förändra genom att klaga på andra, trycka ner dem, försöka övertala. Det funkar inte. Man kan inte förändra nu. Människan är ett konservativt djur. Man kan bara förändra på sikt, genom att lära sig själv bli bättre, träna din häst att bli bättre, låta andra pröva din häst, få dem att förstå hur det känns att rida en häst som är kopplad till sin ryttares rumpa så som en stickkontakt till ett elutag.

Alla som testat att rida en skolad häst vet vad jag menar. Det är en känsla som är euforisk, man blir hög av den. Det är som att vara ihopkopplad med sin hästs hjärna. Du tänker, hästen gör. Och om hästen tänker , tvekar, undrar så kan vi med vår tanke ”svara” honom, lugna hans tvekan och på det viset så kommer vi aldrig i konflikt med hästen, eftersom vi kände och förstod hans tvekan innan han behövde SKRIKA ut det på ett sätt som riskerar att han tappar sin ryttare.

För hästar talar med oss. HELA tiden. Vi hör det bara inte eftersom vi inte har kontakten i. Det är därför hästar behöver vara övertydliga i sin skolning av ryttare. Typ, ok ryttaren, nu har du sparkat mig med sporren 72 gånger senaste halvtimmen och slitit mig i munnen lika många gånger men jag fattar fortfarande INGENTING. Så antingen slutar du skada mig eller så förklarar du på ett fint sätt vad det är du menar att jag ska göra.

Så, vad väntar du på? Bli en bra ryttare redan idag!!!!

Mer hästiga diskussioner på Facebook

Då många frågar. Ja, det går bra att dela mina blogginlägg.

Please follow and like us:

Kolla, jag har kompisar!!

En Svenssonryttare (de allra flesta av oss ÄR ju faktiskt helt vanliga Svenssonryttare) har egentligen inte så stort behov av att träna sin häst utan hon vinner tusenfalt på att träna sig själv. Det anamma av fler och fler.

Här är tex en alldeles lysande artikel i ämnet.

Lisen Bratt Fredriksson som för övrigt verkar vara en väldigt klok kvinna skrev så klokt på sin blogg följande citat som jag tyckte var så bra så jag snor det.

”Är man bäst på grunderna så kan man bli bäst i världen”. 

Jag passar även på att länka direkt till en artikel som hon skrev i sin blogg. Jag håller med henne. Det är skrämmande vad dåligt ridna många hästar är :-(.

Precis så är det ju, många slarvar med grunderna och skyller på hästen när det går fel. Man måste ha en ny häst som kan leva upp till ryttarens krav.

Bah säger jag, hästen behöver en ny ryttare är nog närmare sanningen faktiskt.

Mer grunder av folket. Det tjänar man på, inte bara för sin egen fysik, vi ska alla bli gamla någon dag och om man snedbelastat sig själv under hela sitt liv så kan vi inte direkt triangelmärka oss och köpa en ny jag. Så gör man bara med hästar…..

Man tjänar alltså egen fysisk (och psykisk, för de hänger ihop) balans och styrka på det och vi kommer att få en starkare och friskare häst som glatt går till sitt arbete och villigt gör vad den ska och mycket mer.

Mer grundträning åt folket. Varför inte börja redan idag?

Please follow and like us:

Kan man komma långt med sin häst utan att bråka med den?

Ser en tjej rida en häst i ett ridhus. Min första tanke är att hon måste verkligen avsky denna hästen. Den hinner inte ens skritta fram sig och komma till ro innan hon kortar upp den, bänder till en ståtlig halskrök och så börjar hon ”rida”. Varv på varv, på varv…. Sporren dunkar hästen i sidan i varje steg, i vartenda steg i lättridningen tjongar hon ner sittbenen riktigt hårt i hästens rygg som ju såklart svarar med att köra upp huvudet från sitt obekväma läge vilket hon skickligt parerar med hård sågande hand. Till slut ger den snälla hästen upp och sänker sin rygg ännu mer och håller lydigt kvar sin nacke i hopböjt läge, stänger av och traskar lydigt på.  Hennes blick släpper aldrig hästens hals vilket såklart gör det väldigt svårt för hästen att veta var de ska och vad de ska göra och med huvudet i det läget så är ju hästens synfält dessutom väldigt begränsat vilket gör att han har svårt för svängarna och oftast blir ”olydig” där och behöver extra mycket innerhand och innerskänkel. Dags för galopp. Hennes bäcken hålls låst vilket gör att hästen har svårt att kliva på så här måste hon driva ännu mer med sporrarna och hålla emot ännu mer med handen för att inte huvudet ska åka upp. Även här ger hästen till slut upp och slutar ”bråka” och bara faller dit hon vill att han ska falla. Hans rygg blir stilla, stilla och bara benen sprattlar så gott det nu går och speciellt svårt har hästen det på volten med sitt fasthållna huvud och benen som är en halv meter utanför spåret hans kropp befinner sig på. När han är helt kuvad och låst och sänkt och bara lyder då skrittar ryttaren en stund och sen ska det tydligen piafferas. De går längs väggen och rycken i munnen blir skarpare och sporrarna mer ihärdiga. På grund av bristen på rakriktning hamnar många av hästens fötter på ridhusväggen när han försöker lyda sin ryttare och detta besvaras med ryck och spark. Detta fortgår ett slag och ibland så lyckas hästen som av en ren slump trampa riktigt trevligt (så trevligt man kan med halsen låst och ryggen sänkt) och då belönas detta med mer krav… Längre krav… Jag funderar på varför tjejen överhuvudtaget rider när hon uppenbarligen inte tycker om hästar.

Vid detta läge har jag fått nog och lämnar ridhuset och går upp till stallet, pratar med en kompis utan att nämna den för mig traumatiska upplevelsen. Efter ett tag kommer ekipaget från ridhuset in och jag spanar in dem på håll. Tjejen gullar och klappar och masserar och lindar ben och borstar och är världens gulligaste mot sin häst. Jag fattar inte…. Supergo tjej som behandlade sin häst som en kunglighet.

Funderar… Undrar om det är fler som har det så? Att man tror att ett ridpass går ut på att tvinga igenom saker? Undrar om dessa ryttare egentligen tycker att det är roligt att vara elak mot hästen eller om de helt enkelt tror att det är så ridning är? En kamp som går ut på att bråka… Kan det vara så enkelt att dessa människor inte vet att det finns andra vis? Tänk om de visste att man kan vara lika snäll mot hästen när man rider som man kan vara när man är med den i stallet? Borde inte ridningen bli roligare då? Man borde iallafall helt klart få ett samvete som är lättare…..

Please follow and like us: