Inlägget gjort

Glöm inte att löshoppa din häst

Dressyr och skogsmullande i alla ära, men glöm inte att hoppa din häst ofta, ofta. Eller hoppa och hoppa, jag ändrar det till att låt din häst lyfta på sina ben över bommar i någon form så ofta det bara går. Ha alltid någon form av bommar liggande i paddocken eller på vägen dit så att det blir en daglig rutin att använda dem. Måste man släpa fram dem varje dag så brukar man glömma använda dem.

Det är väldigt svårt att utbilda en häst om den tex aldrig får gå över Kavallettibommar. Löshoppning är också något som alla hästar borde få syssla med åtminstone en gång i veckan oavsett vilken disciplin de håller på med. Jag brukade tom löshoppa min aktiva tävlingstravare, superbra för att få dem att använda sin rygg bättre, att få upp koordinataionen på dem. Hinderna behöver inte vara höga, men gärna ”svåra” så de får hästen att verkligen använda sin kropp. Massa studshinder i rad tex, eller en låååång rad med kavalettibommar.

Så fram med bommarna och låt era hästar bygga upp sin spänst. Kom ihåg att börja med små pass om hästen inte är van och försök få bommarna att bli en daglig rutin.

Inlägget gjort

Feta hästar

Ett steg i rätt riktning!!! Hästarna blir fetare och fetare och vi rider dem mindre och mindre. Jag fick nästan en chock när jag kom från Spanien och såg alla Svenska broilerhästar. Nu pratas det om hagar här i programmet jag länkar till, men ibland så har man ingen möjlighet att ha en stor hage men då är det oerhört viktigt att motionera dem. Vi motionerar våra hästar alldeles för lite. Busrid mera, ut och fläng i skogar och backar, lek indianer, löshoppa dem. Ingen häst mår bra av att inte röra på sig. Länk

Inlägget gjort

Ridövning, om tyglarna vore en pinne

Om du tänker dig att tyglarna är ersatt av en lång, smal, tunn pinne som inte är fastsatt runt bettringarna utan har kontakt med bettringen genom en klyka (typ som en slangbella) som man liksom måste trycka framåt för att den inte ska hoppa av och att dina underarmar inte finns utan bara är en förlängning av denna pinne. Pinnen är lååång så när där dina armbågar finns så fortsätter den en meter längre bak.

Denna övning är bra för att komma åt tex en bakåttänkande arm eller alla dessa handleder som vrids in mot magen eller alla underarmar som är alldeles för långt nere för att kunna få hästen att ”gå på tygeln” eller alla dessa armbågar som hade kunnat sitta på en motorcykelförarae (utåtpekande).

En pinne kan lätt brytas vilket innebär att OM du viker handleden inåt så att tygeln trycks mot hästens hals (detta är poppis framför allt på innerhanden för att hindra en trängande bog när vi försöker böja hästen på en volt tex) så kommer pinnen att gå av, precis som hästen går av när vi trycker tygeln mot dens hals (detta ger en direkthjälp för hästen att köra in bakdelen vilket får ryttaren att försöka räta upp det hela genom att köra bak inner underskänkel och då blir det ju fel för om man ska rida en korrekt böjning så ska ju hästen böja sig runt din innerskänkel och om denna ligger långt bak så kan den ju inte böja sig runt den).

Man vill att en tygel ska vara en kommunikationslänk till hästens bakhov och då måste man ha en rak, obruten linje mellan bett och bakhov så tänk att allting du ber hästens mungipa om ska ske i en rak obruten linje ända bak till hästens bakhov.

Hur många pinnar bröt DU av under dagens ridpass;-) ?

Mer hästiga diskussioner på Facebook

Inlägget gjort

Kan exteriören påverka hästens goda vilja?

Det finns MASSOR av olika saker i en hästs exteriör som påverkar dens ”sammarbetsvilja” och förmåga. Idag tänkte jag prata om bogar/framben och saker detta kan påverka.

Det finns tex väldigt många som har problem med att hästen inte står stilla när de sitter upp. Jag vet inte hur många tusentals varv jag har sett människor snurra hästar för att få dem att stå stilla. I mina ögon är det här snurrandet helt meningslöst. Det korrigerar inte problemet. Problemet är en fråga om balans. Och att dra hästen runt i innertygeln är ett sätt att göra den ännu mer obalanserad. Folk verkar inte riktigt veta varför de snurrar, vad de vill uppnå och således snurrar man utan mål och mening och problemet kvarstår när de snurrat färdigt.

Anledningen till att en häst inte vill stå stilla när vi hoppar upp är att den har svårt att hålla balansen, vissa har problem redan av att bara stå stilla och sen VET hästen att snart ska det klänga upp en varelse på min rygg vilket gör balanserande ännu svårare. Självklart att den går iväg då.

För att lära en häst att hålla balansen när vi kliver upp så måste man be den ha en fot i vart hörn. Oftast så har dessa hästar som inte kan stå stilla vid uppsittning framben som sitter tätt, tätt ihop och ofta har de placerat ett eller bägge in under kroppen så att liksom bogen inte har någon ”stötta” undertill”. Om vi utgår från hästen på bilden så hade det räckt att be den flytta fram det frambenet som är längst bak för att göra det lätt för den att stå still.

Skäcken här på bilden nedan har väldigt tajt mellan frambenen så den hade man behövt be att flytta isär frambenen lite för att få bättre balans.

Så med denna vetskap så hoppas jag att många människor slutar med detta meningslösa snurrande och hjälper hästen placera fötterna korrekt istället, tänk ”ett ben i varje hörna” så blir det rätt.

Sen har vi även olika sorters lutning på bogarna att ta hänsyn till.  Om man vill ha en häst som kan gå i hög form med halsen, så som Dressyrhästarna går så bör du inte välja en häst som har bogar som hästen nedan har. Detta kallas för stupande bogar.

 

Man kan grovt förenklat säga att halsen liksom kommer att peka upp från detta bogblads vinkling och då ser vi ju genast att den här hästen kommer att få det väldigt obekvämt med en dressyrkrull på halsen. En häst med stupande bogar har oftast inte ett flashigt framsteg eftersom bogens vinkling motarbetar detta.  Så om ni har en häst som är svår att få ”på tygeln”, svår att få att jobba korrekt, så kolla in om den har stupande bogar och börja rida den därefter istället. En stupande bog gör ofta hästen framtung och de är ofta svåra att få att gå lugnt.En häst med stupande bogblad jobbar lättast i denna form, det är här de kommer till sin rätt.

Liggande bogar ger en häst som lätt och bekvämt kan gå med dressyrkryll på nacken. De kan lätt få höga benlyft och de är oftast lättare att stanna. De har helt enkelt mer ridbarhet. Dessa hästar är oftast dyra, det är ju det man vill ha liksom. På bilden nedan ser ni ett mer liggande bogblad. Jämför gärna med bilden på det stupande bogbladet ovan.

Två hästskelett, det enda ritat dock men hittade inget annat. Det första med stupande bogar.

Det andra här med liggande bogar.

 

För att hålla detta inlägg kort och konsist så kan vi sammanfatt det med att om du har mycket problem med din häst och är trött på att bråka, så ställ dig frågan om du begär det omöjliga av honom? Har han stupande bogar och tajt mellan frambenen så är allting svårare för honom. Vissa saker kan han helt enkelt inte klara av.

Mer hästiga diskussioner på Facebook

Inlägget gjort

Dålig galopp

Dessa ord har inte jag kommit på, jag hittade dem någonstans men jag håller absolut med.

”Fungerar det inte i skritt, kommer det inte heller fungera i trav o absolut inte i galopp.”

Många kanske inte riktigt vet hur man kan använda dessa ord till sin fördel så jag tänkte hjälpa er lite på traven.

Om vi utgår från skritt och alla rörelser där så kan man säga att innan en häst kan göra perfekta slutor i skritt så kan du inte utveckla dens galopp. Den mesta galopp vi ser hos Svenssonryttare med Svenssonhästar är av pinsamt dålig kvalitet, jag förstår inte ens nöjet i att rida en galopp på det viset. Galopp är en rörelse som liksom ska vara bågformad, den ska lyfta dig uppåt, inte tippa dig nedåt. Men det är det som har blivit galopp för väldigt många. Om ingen upplyser en om att det finns en galopp som känns HELT annorlunda än det man kallar galopp så är det ju svårt att veta att man kan njuta av en helt fantastisk gångart. Men så är fallet. Många vågar knappt fatta galopp för att hästen riskerar att spränga ljudvallen, även i en paddock och då är de rädd för att den ska ramla omkull i hörnorna. Detta gäller oftast (men inte alltid) raser som har svårt för galopp, som tex travare och Islandshästar. Att den spränger ljudvallen beror ju på att man fattar galoppen ur fart, man driver den och vräker in den i galoppen så att hästen liksom ramlar sig runt på innerbogen och enda sättet för den att inte ramla är att springa fortare och fortare och fortare. Att springa fort och hänga på innerbogen när man befinner sig på en ridbana är väldigt svårt. Ibland tror jag att ryttaren ska få skrapsår på innerörat så mycket som ekipaget lutar.

Många travryttare visar stolt upp att deras häst kan galoppera på en volt (något som är OTROLIGT) svårt för en travare. Jag ser aldrig någon galopp hos dessa ekipage. Vad jag ser är en gångart som jag döpt till fallande pass 🙂 Denna gångart kännetecknas av en häst vars rygg är helt stilla, vars bäcken är helt rakt, vars hals är spänd och så ser jag fyra ben som förtvivlat försöker vara ryttaren till lags utan att ramla. Dessa ben rör sig passaktigt. för att en häst ska kunna röra sig passaktigt så krävs det en dubbelsidig låsning av rygghalvorna. Om man är dubbelsidigt låst i ryggen så är det naturligt att springa rakt fram, men det kan de ju inte för de har en ryttare som hänger dem i innertygeln. Hästen är ett mottrycksdjur så om något drar den bakåt på ena sidan så måste den trycka emot och den kommer då att trycka sig inåt nedåt (hänga på innerbog).

När den lutar sig inåt och har full fart så kommer hästens ben att befinna sig på ett spår som är lite utanför där hästens kropp befinner sig. Hästens yttre benpar, speciellt ytterbak kommer att få kämpa för att ens nå marken och i detta kämpande så kommer den att sätta fälleben på sig själv och den måste alltså utöver att stå emot draget i innertygeln även hoppa kavaletti över sina egna ben. Det är en prestation som är helt otrolig. Travarnas sammarbetsvilja är enorm, de gör allt för sin ryttare…tyvärr får man väl säga..

En sån här galopp (som folk brukar säga att den inte är taktren) är bara av ondo, tillför absolut ingenting för hästen utom smärta och skador. Det är inte galopp, det är fallande pass…Den sänkta ryggen som den får och den låsta höften ger ofta stora smärtor i höfterna och det är vanligt att de får SI ledsproblem. Många travare har väldigt ont i höfterna. Till saken hör att ju saktare hästen kan gå i fallande pass ju bättre anses det vara av någon för mig helt obegriplig anledning.

Nåväl, nu hamnade vi lite hos travarna, men många andra hästar har samma problem fast i mildare grad, de har ju dock balansen att vara ridhäst som en travare saknar så de kan visst ha en taktmässig galopp, men kvaliteten är inte mycket att hurra för.

Det man bör göra är att lära hästen att bära vikten på ytterbak. Först tränar man bara fattningen och är nöjd med 1/2 stegs galopp med bibehållen vikt på ytterbak. Efter några 100 fattningar eller så 😉 så utökar man med några steg längre och längre men aldrig mer än att hästen bär vikten på ytterbak. Man måste alltså be hästen att SLUTA lägga vikt på inner fram och istället lägga vikten på ytterbak. Denna fattning gör man bäst och lättast från skritt. Här är en gammal film på en travare som gör sina första försök till sån här fattning. Man slutar direkt som man får till en ”gunghäströrelse” om det så bara är ett halvt steg.

Det kommer att kännas konstigt, inte som det man brukar kalla galopp, men jag lovar, det är det här som ÄR galopp. Känns som att sitta på en böljande gunghäst. Dock finns det många som inte gillar när hästen rör sig så mycket i ryggen i galoppen, de säger att det är obekvämt. Tja, det är betydligt jobbigare att sitta i och man måste RIDA, men galopp är så. Det ska gå uppåt, inte ramla framåt och inte ramla inåt. Den ska liksom bara uppåt.

Inlägget gjort

Orolig hästmun

Det är populärt att byta bett om man har problem med sin häst. De olika betten är MÅNGA och jag orkar inte gå in på dem här. Det är ju vid det här laget gammalt och välkänt att tvådelade bett kan vika sig på mitten och glida upp i gommen på hästen och störa den, speciellt om det är för långt. dock finns det hästar som går allra bäst på just tvådelat och inte alls verkar bekymrade om detta faktum.

Vilket bett en häst går bra på/trivs med har att göra med massa olika saker, höjden på gomtaket, hur ”fluffig” tunga han har att bära bettet med, hur spänd han är i sin käke och i sina läppar, dvs hur är just den här hästens mun skolad att bära sitt bett. För det är hästen som ska bära bettet, inte sidstyckena på tränset. En skolad mun är lite klurig att tränsa av för fast att man tagit av nackstycket så står han kvar med bettet i munnen tills man upplyser honom om att han kan släppa det. Han är så bekväm med bettet att han inte ens tänker på att han har det. Det är tungan som bär bettet och det gör den genom att den är så avslappnad och blodfylld och ”fluffig” att bettet liksom vilar i/på den.  En sådan här tunga sväller ofta så till den grad att den fyller ut det tandlösa området i munnen, lanerna så att bettet aldrig vidrör denna känsliga del. Jag behöver väl knappast nämna att detta endast sker om hästens mun skolats ordentligt och om ryttaren inte har en väldigt fin hand.

Om man drar och sliter i en hästmun, eller struntar i att skola den innan man börjar rida och utbilda hästen …Tja, då har man skapat en problemmun som är väldigt svår att rehabilitera. att skola en hästs mun är så vitt jag förstår det ett okänt begrepp för de flesta. Hästens skydd mot slitande tyglar är att tex köra upp huvudet så att tygeltagen verkar mot den tänderna bakom lanerna, det är troligtvis bekvärmare än om man drar den direkt på lanerna. Men efter ett tag så slits dessa tänder ner, frilägger känsliga ytor och hästen får ONT. Det är inte ofta man märker detta ont, finns hästar som går med detta i åratal.

Det är verkligen något att tänka på för er som konstant grejar med handen för att hästen ska böja på nacken….. Det är fullt möjligt att åstadkomma nackkrök utan att greja med handen faktiskt, tipsar!!!

Nåväl, vilket bett en häst trivs med är så otroligt individuellt och vilket bett en ryttare kan hantera är lika individuellt. Ett tjockt bett gör mindre skada på tungan om det sitter fast i en hård ryttarhand, men ett tjockt bett KAN skada hästen uppe i gommen.  Ett tunt bett gör större skada på tungan men skadar hästen mindre i gommen (om den är trång där).

Men ett par saker kan man tänka på när man väljer. Metall som glider mot metall är aldrig behagligt. Speciellt inte precis jättenära ens öron. Det blir friktion och vissa påstår att det för hästen kan kännas som vi känner när vi råkar tugga på folie (det sista vet jag inte om det är sant dock). Friktionen mellan två metallytor kan dämpas om man glider in de mötande metallytorna med någon form av fett. Mer om friktion här

Det första man bör välja bort om man har en häst som är tjaffsig i munnen är tyglar och tömmar och sidostycken med metallkrok istället för läderspänne.

Sen måste man även tänka på att bettet består av många olika delar som glider mot varandra. Detta tredelade bett tex som ju sägs vara munvänligt har inte mindre än 4 ytor som kan glida mot varandra. Så många hästar verkligen avskyr dessa bett och jag tror att det beror på friktionen som bildas av metallytorna. Dessutom så kan det knipas lite i mungipan där det sitter fast i bettringen.

Detta raka bett har inga ytor som glider mot varandra och inget ställe där mungipan kan knipas. Många hästar älskar detta bett. Sitter det i handen på en brutal ryttare så är det dock inte så trevligt för när man drar i ena ändan så glider det upp i gommen på andra sidan…. Det gäller att ryttaren rider med rumpan och inte handen.

 

Även stångbett har mindre metalldelar som man glida mot varandra. Dock måste man för att kunna rida på stångbett utan att lemlästa hästen i munnen helt ha kommit ifrån all tygelridning och ha en helt stilla hand. Jag är ingen förespråkare av stångbett.

 

Tja, det finns massor med bett men har du en problemmun och har testat ALLT så testa att minimera antalet metallytor som kan glida emot varandra, ibland gör det underverk bara att byta ut tyglarna med metallkrok. Även valet av metall i bettet kan spela roll. Tror att Müllers bett fortfarande är de som har tänkt till mest vad gäller bett?

En annan sak som är viktig att tänka på är att bett ALDRIG kan lösa ett problem som handlar om att hästen inte går i form eller går på tygeln. Problem relaterade till att man försöker använda bettet till att få hästen att böja på nacken kan enkelt lösas genom att ryttaren lär sig rida.

Fler hästiga diskussioner på Facebook

Inlägget gjort

Hemsk olycka på travbana :-(

Här är en film som visar vad som hände. Jag lider med alla inblandade. Tydligen så var det is under all gyttjan så bilen tappade fästet. Otroligt nog så klarade sig alla fyrbenta bra och de flesta av två beningarna med förutom att  Cat Manzi har fått sprickor i några revben och fått en punkterat lunga. Jim Pantaleano har brutit en axel och ett fotled. Helt otroligt att det inte gick värre. Länk till artikel om det hela

Uppdaterar med info hittad på travbanas Facebooksida.

Freehold Spill, What Went Wrong?
By Bill Finley and Christie DeBernardis
In an incident that was both terrifying and strange, six
drivers went down at Freehold yesterday when the starting
gate car skidded out of control in the first turn and collided
into several horses during the fifth race.
It appears that driver Cat Manzi took the worst of it among
the drivers. Having only recently returned form another
accident, the 63-year-old driver reportedly was suffering from
a collapsed lung. Freehold director of racing and racing secretary Karen
Fagliarone told the nj.com website that Manzi was ”in
complete agony.”

As the field of seven trotters headed into the first turn on
the sloppy surface, that driver of the starting gate car Robert
Blum lost control of the vehicle. Over the slick and,
apparently icy track, the car started to slide and headed
straight toward the field of horses. Only one horse, Civic
Duty, driven by James Clarry, eluded the car. Manzi’s horse,
Big Sky Angelina, slammed into the wings of the starting
gate, which began a chain reaction with horses and drivers
crashing into the gate and falling over one another.

”Thirty years of racing horses and I have never seen a car
coming at me,” said driver Rick Pantano, who escaped
serious injury. ”That’s something you’re never prepared for.
Most drivers have hit the ground and when you do you kind
of know what’s coming. You feel something is not right. In
this case it was completely different. You a see car spin out
and just can’t get your horse out of the way fast enough. It
was overwhelming.”

Efforts to reach Manzi were not successful but several
sources said that he had a collapsed lung and fractured ribs.
After suffering a broken pelvis in an accident in September,
Mustang Manzi had returned from the sidelines Nov. 29.

According to his wife Christie, driver Jim Pantaleano was
complaining of pain in his shoulder and ankle. At the time
she was reached by HRU the driver had yet to be x-rayed.
”He busted his shoulder up again, the same shoulder he
busted up in his last accident,” Christie Pantaleano said.
”His right ankle is busted. I don’t know if anything is broken
yet. He is in a lot of pain. Other than that, I don’t know
anything.”
The other drivers involved reported nothing more than
bumps and bruises. None of the horses involved in the
accident were seriously hurt.
The early morning temperatures in Central New Jersey
yesterday hovered around the freezing mark and a steady
drizzle created icy and wet conditions. While the horses
seemed to be able to negotiate the turn the same can’t be
said for the starting gate car as it clearly was done in by
the conditions.
”We don’t know what happened. It was definitely a freak
mishap. Something I’ve never seen in 40 years in racing,”
Fagliarone told nj.com.
Afterward, questions were raised as to whether or not
management should have been proactive and canceled
the card due to the conditions.
”In my opinion, they shouldn’t have been racing,” Christie
Pantaleano said. ”I ran down from the paddock onto the
track and when I hit the track I almost slipped and fell. It
was a sheet of ice.”
”I’ve raced on tracks like this before, but in hindsight
maybe they should never race when tracks get like that,”
said driver Chris Scicluna, who also escaped serious injury.
“It was very sloppy and pretty deep. That might be fine for
the horses. They weren’t slipping in it but for a car going at
that speed going around a turn like that it wasn’t OK.”

Another issue that was being raised yesterday was the car
itself. While some tracks are now using SUVs and other
vehicles that can handle difficult conditions, the Freehold
vehicle is a standard sedan without four-wheel drive.

”We don’t have a four-wheel drive starting car,” Pantano
said. ”If anything that should be mandatory at every track,
especially in bad weather. Today the track was thawing out;
the track was getting deeper and deeper. There’s no doubt
that’s what happened,. The footing was not good and the car
just could not get out of it’s own way.”
The remainder of the card was canceled after the accident

Inlägget gjort

Dagens ridövning

Om vi tänker på förra inlägget, det om snett bäcken och funderar kring den här bilden. Om vi antar att du är en av alla helt vanliga ryttare med en helt vanlig kropps så är du med 99 % säkerhet sned i ditt bäcken åt något håll.

Om vi antar att du är sned åt samma håll som bäckenet på bilden ovan till höger, hur påverkar det din häst? Kan problemen du har vid tex böjning, ställning, galoppen, rakriktning inför hinder om du är en hoppryttare eller varför inte svårigheten att svänga riktigt effektivt?

Beroende på vilket sittben du lägger mest vikt på så kan symptomen på hästen bli olika men vi spånar lite här och bortser från sittben. Det jag skriver är alltså inte till 100 % korrekt eftersom det finns massa andra snedheter i våra kroppar som spelar in.

Överskänkeln på ditt högerben ber din häst att gå åt vänster. Det kan t ex ge dig ett behov att konstant trycka bort detta symptom med hjälp av vänster underskänkel eller ett behov av att hålla hästen hårdare i högertygeln för att hindra honom från att gå åt vänster. Ibland benämns detta som att hästen sitter fast i bettet på högertygeln.

Beroende på hur långt du har kommit i din skolning som ryttare så kommer du att tycka att det är lätt att böja honom åt vänster, men svårare åt höger. I själva verket är det tvärtom, det är lättare för hästen i detta fall att böja sig korrekt åt höger eftersom böjning innebär att ryttarens främre höft placeras längre fram för att bjuda in hästen att göra detsamma. En böjning börjar alltid i höften och fortplantar sig sedan framåt och böjer resten av hästen. I detta fallet blir det i princip omöjligt att få en korrekt böjning åt vänster, men det är däremot lätt för hästen att vika sig i halsen åt vänster och ramla runt en volt eller ett hörn hängandes på innerbogen.

Om man har detta roterade bäcken och drar i högertygeln vilket ju är ett måste för att balansera upp det hela (innan man kan rakrikta sitt eget bäcken) så kommer axeln på höger sidan att gå bakåt och därmed kommer ryggraden på ryttaren att skruvas (roteras).

En roterad ryggrad är fruktansvärt känslig för stötar underifrån så lider du av ryggsmärtor innan så blir de alltså värre av ridning då ridning just mest enbart består av stötar underifrån. Nedsittning i trav är en riktig diskmördare (diskar är det som sitter mellan ryggkotorna och fungerar som en stötdämpare typ)

Återigen påminner jag om att jag bara spekulerar, det är inte möjligt att få hela sanningen ur en enda kroppsdel eftersom kroppen kompenserar för snedheten och gör massa andra snedheter som spelar in. Påminner om detta igen för att jag vet att folk ÄLSKAR att plocka ut meningar ur sitt sammanhang och diskutera detta på ytterst otrevliga vis. Denna bilden visar en massa kompensationssnedheter. Ni förstår säkert att det är omöjligt att bedöma bäckenbilden ovan helt korrekt efter att ha sett denna bild. Så vi spekulerar alltså bara. För att det är kul och för att tja… folk verkar älska att dissekera bilder.

Dessa sneda bäcken är en av anledningarna till att jag i största möjligaste mån inte håller privatlektioner för ekipage innan de genomgått i alla fall en av grundkurserna i ridning vars enda syfte är att ge ryttaren en massa verktyg för att kunna styra och kontrollera sitt bäcken. Det är inte gjort i en handvändning och nej, det räcker inte att gå till kiropraktorn och så poff så är man rak. Det är ju musklerna som gör dig sned och så länge man inte kan medvetet styra dessa muskler så kommer de att återgå till sin snedhet så fort det bara är möjligt. Detta är en process som tar tid, lång tid, men som tur är så är det en rolig väg att vandra, att rakrikta sig själv, vilket bidrar till både personlig utveckling och att man blir en bättre ryttare.

Det är inte bara EN muskel som ska kontrolleras, det är MASSOR. Och man ska kunna få den att samverka med den , men inte med den där, den ska kunna vara kort tillsammans med dem och lång tillsammans med den där….Muskler kan just bara vara långa eller korta, det är vad en muskel gör. Men de ska kunna vara korta eller långa på ditt kommando, inte pga av att de valt själv.

Att ge sig på att rida och faktiskt utbilda en häst innan man har koll på sin kropp är svårt och instruktionerna jag skulle ge till ryttaren för att påverka hästen hade bara varit av slaget att ge ryttaren instruktioner som motverkar felen hon gör. Det är då man måste bruka så mycket onödigt våld mot hästen för att få den att gå bra. Jag gillar inte att lära folk sånt. Jag vill ge ryttaren instruktioner som utbildar hennes häst, inte instruktioner som straffar hästen för att den gör som ryttarens kropp säger. Såna lektioner gör mig bara uppgiven och faktiskt ledsen….. Och som sagt var, innan ryttaren kan kontrollera sin egen snedhet så kan hon inte korrekt utbilda en häst utan mer straffa den för att den faktiskt är lydig.

Så, om vi återgår till dagens ridtips, hur är du sned? Hur är ditt bäcken roterat? Vilka hjälper blir ”bestraffande” hjälper till hästen för att den lyder dig?

Är du intresserad av stegkurserna så finns information om dem längst uppe i bloggen och där hittar du även en kalender där du kan finna aktuella kursdatum och orter med kontaktpersoner för dig som önskar deltaga i en kurs.

Inlägget gjort

Mat och Mål

Janet funderar….

Om man vill bli en engagerad tennisspelare eller hockeyspelare har man sin utrustning i ordning, konditionen arbetar man på och finslipar på de där trixen för att få till det där lilla extra slagen som fintar motspelaren. Man är stolt över sin sport och utför den med glädje. skillnaden är mot att ha häst, att ett rack eller en klubba kan jag lägga från mig när energin tryter och genast ta en siesta för att åter ta upp intresset när det faller på plats igen..

Att ha häst räcker inte att ha utrustningen i ordning… energin måste alltid va på topp eller iaf finnas där fast man inte är ett dugg intresserad för stunden. Att göra saker man för stunden inte känner sig bekväm med, tär på ens inre tålamod och acceptans. Man blir trött, gnällig och kanske även otrevlig-mot allt och alla. Man kan inte lägga ifrån sig ”klubban” bara för att energinivån känns lite off… Att ha häst är ett livsåtagande och något man nästan är ”tvingad” att fortsätta med, trots tålamod och energiförlust…

Jag förstår att det blir konflikter i stall, att det blir grupperingar. Att det blir ”messchersmittar” lite här o var och framför allt konflikter mellan häst och människa.

Jag förstår att det till och med blir så att man blir ovän med sin bästa stallkompis, hästskötare, tränare på längre tid.

Inte att tala om att bli ovän med sin partner, kanske över pengar, för lite gemensam tid, du har aldrig ork att vara närvarande, du bryr dig bara om din häst-kommentarerna….

Oftast hinns inte en stadig lunch med eller kanske inte ens finns pengar? (för hästen behövde extra pengar denna månad) Den där smörgåsen hanns inte packas ner i väskan innan bussen gick, frukten glömdes att köpas på vägen-du hade ju så brått… utan mat orkar ingen…

I alla sporter pratas det om hur viktigt mat är.. I hästsporten pratas bara om hur viktig hästens mat är! O klart är det viktigt (för ett tennisrack eller Gundes skidor äter ju inte så mycket varje dag) men kära nån!! Nu måste det bli ändring. Ryttare måste börja tänka på vad dom äter och hur dom äter. Jag tycker absolut att vi måste börja prata om stressen och vart vi lägger den? och vem som är mottagen av den? Jag fattar inte varför det är så tabu att bli medveten som ryttare, oavsett om det är ridning eller mat? Jag anser att detta är en stor nyckel till att komma vidare i sin ridning genom att äta bra, känna sig lugn och harmonisk, bli en bättre samarbetspartner till sin häst men inte minst till sin partner i det övriga livet och en god vän till sina vänner.

Hästägare bär så mycket på sina axlar med krav och ansvar, för en del är kraven att prestera på tävlingsstegen, en del har sjuka hästar, en del har själv sjuka kroppar.

Att äta rätt minimerar stress, höjer energinivån och tålamodet kommer som ett brev på posten. Att äta rätt gynnar din kropp, din hälsa och dina medmänniskor kommer bli gladare över att se din glada min varje dag. Det bästa av allt är-din häst kommer va gladare äver att träffa en glad ägare och du kommer orka vara närvarande.

Äta rätt är inte dyrare, snarare billigare i längden. Att ändra sina matvanor (eller bara att ta sig tiden att lägga in nått som liknar matvanor) tar tid! Låt det ta tid då…

2014 är hästens år och förändringarnas år. Jag anser, att ska en förändring ske, gör man det med ordentligt, man har en plan en målsättning och delmål.

Börja idag!